Koldioxidproblemet fortsätter att växa

Wikimedia Commons

De globala koldioxidutsläppen från fossila bränslen slog åter rekord under 2011: de uppgick till 31,6 Gigaton rapporterar IEA (International Energy Agency). Det var en ökning med 1,0 Gigaton sedan 2010. Kinas utsläpp ökade med  720 Megaton, men skulle ha ökat ännu mer om det inte vore för satsningar på energieffektivisering och "ren" energi. USAs utsläpp minskade däremot med 92 Megaton, främst tack vare att man håller på att över från kol till naturgas, och att man har haft en extremt mild vinter. (USA har dock drygt 3 gånger så stora utsläpp per invånare som Kina.) EU-ländernas utsläpp minskade med 69 Megaton.

Koldioxidutsläppen rekordhöga och världshandeln förändrar fördelningen

Nyligen kom International Energy Agencys (IEA) med sin beräkning över utsläppen av koldioxid 2010. Utsläppen från energi-produktion var på 30,6 Gt CO₂ (motsvarande 8,3 Gt rent kol) de högsta någonsin och 5 % högre än förra rekordåret 2008 trots en nedgång under 2009 i den ekonomiska krisens spår.

De konstaterar även att om tvågradersmålet skall vara rimligt att nå får koldioxidutsläppen inte öka mer än till 32 Gt/år fram till 2020. Det är mindre än ökningen mellan 2009 och 2010 under detta decennium. De finner också att 80 % av utsläppen fram till 2020 kommer från nu befintliga kraftverk eller de under uppbyggnad. Det ser alltså mörkt ut för tvågradersmålet.

Jämförelse mellan observerade utsläpp och IPCCs scenarier. (Källa Skeptical Science)

En annan intressant nyhet kring våra koldioxidutsläpp är resultatet av en studie (Peter et al 2011) över hur utsläppsmönstret förändrats mellan 1990 och 2008. I studien har de tittat på hur världsmarknaden med överföring av produktion till utvecklingsländer och "de nya ekonomierna" för konsumtion i de klassiska industriländerna påverkat utsläppen och fördelningen mellan regioner. De finner att den ökade världshandeln kraftigt har förskjutit utsläppen mellan regioner och gjort att de utsläppsminskningar som genomförts i exempelvis Europa motsvarats mer än väl av utsläppsökningar genom import.

Bilden nedan ger en överblick av resultatet. Annex B-länder är de industriländer som ingår i Kyoto-protokollets Annex B. De grå staplarna är utsläppsförändringarna inom den egna regionen. De färgade visar ökningen i icke Annex B-länder på grund av export till regionen. De röda stjärnorna är målet i Kyotoöverenskommelsen för regionen. Som synes har vare sig Europa eller USA minskat sina utsläpp när internationell handel räknas in. Undantaget med nettominskning är regionen som inkluderar Ryssland och Ukraina där kollapsen av Sovjetunionen slår igenom på utsläppen. Sammantaget har utsläppen i Kyotoprotokollets Annex B-länder ökat drastiskt i stället för att minska när internationell handel är inräknat.

Skall en fungerande begränsning av koldioxidutsläppen göras måste även internationell handel räknas in. Den svåra frågan är hur. Hur fördelas ansvaret mellan konsument och producent?

Lars Bern saknar trovärdighet

Idag får alltså Lars Bern svar på sina, som vi tidigare visat, felaktiga påståenden om växthuseffekten (se länkar efter inlägget). Bara kort innan vi tittar på mer fel från Lars så vill jag påminna om att han trots tre långa artiklar på brännpunkt inte lyckats hitta ett enda fel med hur IPCC gjort sin sammanställning eller att deras slutsatser skulle vara felaktiga. Dessutom är det IPCC gjort bara en sammansällning av forskningsläget fram till mitten av 2006 vilket betyder att den senaste tidens forskning inte är representerad där. Men Lars har inte lyckats visa på någon ny forskning som visar att IPCC:s slutsatsers om klimatförändringarna är överdrivna.

I sin senaste artikel skrev Lars bland annat att forskare döljer fakta och manipulerar data - en väldigt allvarlig anklagelse liknande den han gjorde i sin första artikel. Hittills har han dock inte gett ett enda exempel på detta (varför publicerar SvD sådant?). Istället för att ge exempel på detta så ges ett exempel på en hanteringsmiss av icke vetenskapligt publicerade data som rättats inom 24h av de ansvariga. (Ja, klimatforskare är också människor.) Sedan drar Lars på om oseriösa forskare och domedagsprofeter och hävdar att det visat sig att oktober månad var en av de kallaste på 115 år. Vart Lars fått dessa siffror ifrån får man gissa sig till och efter att ha kollat GISS och andra uträknade globala medeltemperaturer för oktober hittar jag ingen som i skrivande stund placerar oktober månad 2008 annat än på topp 10 av de varmaste uppmätta. Snacka om oseriöst, när kommer den publicerade rättningen av alla fel Lars har haft hittills?

Lars et al. har också fått för sig växthushypotesen ska göra oss fattiga och då kan det ju vara intressant att veta att International Energy Agency (IEA) precis har räknat ut att för att vi ska nå målet enligt de prognoser som just nu existerar så skulle investeringarna kosta runt 0,6 % av BNP (globalt). Dessutom tjänar vi in dryga hälften av det igenom energibesparingar. Då ska man också komma ihåg att kostnaden (om vi inte gör något) för ett förändrat klimat inte ens är med i ekvationen. Rätta mig om jag har fel, jag har inte kunnat läsa rapporten.

Hur Lars Bern hamnat så fel är svårt att gissa så jag låter bli och nöjer mig med att konstatera att klimatfrågan är komplex och svår att överblicka. Varför Lars inte längre litar på den vetenskapliga processen eller hela världens stora vetenskapliga akademier också svårt att förstå, speciellt eftersom han inte har någon egen teori som går att publicera.

Om det nu är så att Lars sitter och gömmer forskningsfusk eller belägg för att dagens teorier skulle vara fel eller så osäkra att bedömningar från dessa är värdelösa hoppas jag innerligt att han slutar smyga med dem så världen får skåda hans revolutionerande upptäckt. Det är ingen som påstår att klimatmodellerna är perfekta på alla sätt och vis, bara nog bra att använda och framförallt det bästa vi har att gå efter.

Två av flera tidigare granskningar av Lars kan ni läsa här och här.