Inlägg
Bertil Ohlininstitutet har som syfte att ”stimulera vetenskaplig forskning kring de liberala idéerna och deras tillämpning på samhällsförhållanden i Sverige och världen.” Varje år arrangeras bland annat en föreläsning till förra finansministern Anne Wibbles minne.
I mångt och mycket var föreläsningen en genomgång och uppdatering av huvudpunkterna i hans bok Vårt klimat.
Klas Eklund ser ett globalt pris på växthusgasutsläpp som den ideala lösningen på klimatproblemet, men han är pessimistisk om utsikterna till att ett sådant går att få till stånd. I avsaknad av ett sådant ser vi ett lapptäcke av nationella eller regionala regleringar som inte räcker till men är det bästa vi kan förvänta oss.
Planekonomiska experiment och nolltillväxt är enligt Klas Eklund både oönskade och orealistiska.
Planekonomi lider av stelbenthet och ineffektivitet och har hittills visat sig svår att kombinera med fria val och yttrandefrihet, men dessutom ser Eklund byte av ekonomiskt system som oacceptabelt långsamt:
För resten, apropå bakvända strategier: Det tycks mig vara en lång omväg även för den allra grönaste och rödaste aktivist att först vänta in och bygga upp en global planekonomi innan miljöåtgärderna påbörjas. Om det är båttom att påverka och bygga om är det väl rimligare att börja med det system vi faktiskt har. Sannolikheten att få något gjort inom dagens kapitalism tycks mig oändligt mycket högre än att vänta in någon utopisk global planekonomi, i synnerhet i ett läge där alla som tidigare prövat planekonomi överger den (utom Kim Jong-Il, som dock svårligen kan ses som något föredöme).
Klas Eklunds argument mot begränsad tillväxt påminner om dem som jag själv – inspirerad av bland annat Eklund – redovisat tidigare.
Det är helt orimligt att dra all tillväxt över en kam. Är verkligen konstruktion av solpaneler lika förkastligt som utvinning av tjärsand? Är mer resurser till forskning mot cancer och aids lika förtappat som att byta platt-TV? Är nytt malariavaccin lika farligt för miljön som semesterresor till Thailand? Frågorna är medvetet retoriska, men det är klart vart jag syftar: I stället för att döma ut all tillväxt vore det mer konstruktivt att försöka styra om tillväxten till sådant som är mindre resurskrävande och mindre avfallsgenererande.
I stället för planekonomi och genom regleringar begränsad tillväxt är Klas Eklunds recept alltså rubrikens ”gröna kapitalism”.
Uppgiften bör i stället vara att låta vinstmotivet, entreprenörskapet och marknadsekonomins kraft försöka lösa problemen. Kort sagt att göra vårt kapitalistiska system grönare. Att se till att marknadsekonomin fungerar så väl som möjligt för att göra omställningen så smärtfri som möjligt. Att använda kapitalismens obändiga styrka i miljöns och den hållbara utvecklingens tjänst.
Oberoende av om man är överens med Eklund eller ej borde hans framställning kunna tjäna som utgångspunkt för en konstruktiv diskussion.
Manuset finns i pdf-form här. Föreläsningen filmades och kan ses nedan.
Grön kapitalism from Ohlininstitutet on Vimeo.
