Dags för "March for Science" - men glöm inte vad vetenskap är

Imorgon går March for Science av stapeln runt världen, så även i Stockholm. I Sverige blir det manifestationer i Stockholm, Göteborg, Luleå, Umeå och Uppsala. Orsaken är från början den tilltagande antivetenskapligheten i världen, inte minst i USA:s högsta ledning, men det hela har utvecklats till en generell manifestation för vetenskapen.

Vetenskap är att ställa frågor och testa dem. Det är att tänka logiskt, metodiskt, öppet och nyfiket. Detta gäller alla vetenskapsområden: natur-, ingenjörs- och samhällsvetenskap, teknik, medicin, humaniora och matematik.
Vetenskap är inte bara för forskare. Vetenskap är en viktig del i det som utvecklar vår värld och berör därför oss alla.
Genom historien har vetenskapliga framsteg ifrågasatts när de har utmanat rådande sanningar. Diskussionerna kring vetenskap är en viktig del av det demokratiska samtalet. I tider då faktaresistens, "alternativa fakta" och falska nyheter alltmer konkurrerar med evidensbaserad kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt om uppmärksamheten är det dags att höja rösterna.
Vi tar ställning för forskningen och vill visa vad som gör vetenskapen unik som kunskapskälla, lyfta fram vikten av källkritik och acceptans för oliktänkande och ifrågasättande.

Flera har påpekat risken att en sådan här manifestation kapas för politiska ändamål och det har förekommit en del tecken på detta i USA. Desto viktigare att vi som kommer dit manifesterar just för vetenskapen och kommer ihåg vetenskapens gränser - vetenskap kan inte avgöra normativa frågor (däremot kan man förstås mäta effekter av normativa ställningstaganden, men det är något helt annat). Christian Azar har skrivit en oerhört bra artikel om detta i dagens DN. Här är ett utdrag, men läs för Guds (eller kanske främst för din egen) skull hela artikeln.

Vetenskaplig kunskap om klimatet ifrågasätts av allt fler ledande politiker och tjänstemän i USA. President Trumps påståenden att klimatförändringarna är en bluff och att de har hittats på av Kina är bara ett av många häpnadsväckande exempel.
Den här utvecklingen är allvarlig. Vi behöver vetenskaplig kunskap för att kunna fatta kloka beslut kring klimatet. Politiker och andra som medvetet ljuger eller skapar förvirring kring vad man vet och inte vet när det gäller klimatfrågan förtjänar all kritik och inget förtroende.
DN:s vetenskapsreporter Maria Gunther Axelsson har beskrivit det här väl i en krönika (26/12 2016). Men det finns ett påstående i artikeln som är problematiskt. Hon skriver att ”vi till varje pris måste komma ifrån att klimatet blivit en politisk fråga”. Rubriken till artikeln lyder: ”Låt vetenskapen gå före politiken”.
Den här typen av argumentation hörs ibland i klimatdebatten. Det sägs att ”vetenskapen kräver att vi minskar utsläppen” eller olika varianter på det temat. Det kanske oftast är politiker eller miljöengagerade medborgare som råkar uttrycka sig så, men det hörs ibland även från vetenskapsmän.
Här håller jag inte med. Vetenskapen kan nämligen inte säga vad vi bör göra åt klimatfrågan. Anledningen till att så är fallet är att vetenskap, den vetenskapliga metoden, erbjuder ett metodiskt sätt att få fram kunskap kring hur världen är beskaffad. Det handlar om att försöka ta reda på vad som är sant eller falskt.
Men vad vi bör göra åt världen är en normativ fråga, och om normativa frågor kan man tycka olika. Det finns alltså inga vetenskapliga objektiva svar på frågan om vad vi bör göra åt klimatet, lika lite som det finns några sådana svar vad vi borde göra åt Syrien, kärnkraft, flyktingkrisen och så vidare. För att svara på dessa frågor krävs värderingar och riskbedömningar.
Klimatfrågan är sålunda en fråga för både vetenskapen (för att förstå vilka konsekvenser våra utsläpp kan få) och politiken (för att bestämma mål och åtgärder). Vetenskapen behövs naturligtvis också för att uppskatta hur mycket koldioxid vi kan släppa ut för att nå ett givet temperaturmål. Men att klimatfrågan är en politisk fråga kan man alltså inte komma runt.
Det här är viktigt av flera skäl.
För det första. Vetenskap och kunskap är av stor betydelse i våra alltmer komplexa samhällen. Det är således viktigt att förtroendet för den vetenskapliga metoden att få kunskap upprätthålls. Men om vi hävdar att vetenskapen också kan bestämma vad vi bör göra åt svåra normativa frågor är risken att vi långsamt undergräver förtroendet för vetenskapen som kunskapskälla (eftersom vi då medvetet skulle överdriva vad vetenskapen verkligen kan svara på). Det vore olyckligt i dessa dagar då så många andra vill just relativisera fakta och vetenskaplig kunskap.

Läs resten av artikeln här. Kom och manifestera för vetenskapen.

Ännu en fejkskandal om NOAA-forskare

Under förra helgen och början av den här veckan var det mycket väsen om ännu en fejkskandal som handlade om en artikel av ett grupp forskare från bl a NOAA med Thomas Karl i spetsen. Artikeln, som publicerades i tidskriften Science 2015, visade effekten av nya metoder för att kombinera temperaturdata från fartyg och bojar. Denna fejkskandal slogs upp stort av den brittiska tabloiden Daily Mail med en rubrik som talade om "Avslöjade: Hur världsledare lurades till att investera miljarder genom manipulerade klimatdata." Journalisten bakom artikeln var David Rose, sedan tidigare ökänd för publicera felaktigheter om klimathotet. Resten av klimatförvillosfären, inklusive dess svenska förgrening, hakade snabbt på. Det gjorde också amerikanska kongressens Committee on Science, Space, and Technology och dess ledare Lamar Smith, en republikansk politiker som även tidigare har ägnat sig åt förföljelse av NOAA-forskarna.

Vad det hela till sist utmynnade i var betydligt mindre dramatiskt än vad som hade rapporterats i Daily Mail: en f d NOAA-anställd, John Bates, som hade arbetat med kvalitetssäkring av temperaturdata, tyckte att Karl m fl borde ha uppgett i sin artikel att en del av de temperaturdata som de använde var från en experimentell version. Det handlade alltså inte om någon manipulation.

Däremot kan attacken mot NOAA att ha varit koordinerad mellan David Rose på Daily Mail, politikern Lamar Smith samt f d klimatforskaren Judith Curry. Curry var den som Bates talade med först. Smith använde fejkskandalen som tillhygge i en kongressutfrågning om EPA i tisdags.

Här är en bra sammanfattning i videoform av vad som hände:

Och här är några bra länkar för den som eventuellt skulle vilja gräva djupare:

• Guardian (9/2): Whistleblower: ‘I knew people would misuse this.’ They did - to attack climate science
• RealClimate (9/2): Serving up a NOAA-thing burger.
• Science Inside (8/2): How a culture clash at NOAA led to a flap over a high-profile warming pause study.
• E&E News (7/2):  'Whistleblower' says protocol was breached but no data fraud
• Ars Technica (6/2): Article names “whistleblower” who claims that NOAA manipulated data
• Popular Science (6/2): Do Not Buy The House Science Committee’s Claim That Scientists Faked Data Until You Read This

Trump trollar bort klimatförändringarna

Bland det först som USAs nya president Donald Trump gör är att trolla bort klimatförändringarna från Vita Husets webbplats. Här är den gamla sidan från Obamas tid:

Nu finns det bara det här:

Så inleds en tid av okunskap, barbari och mörker i USAs historia.

Amerikanska väljarna förkastar civilisationen

Lennart Gäbel

Donald Trump har blivit vald till nästa amerikanska president.  De ideal han står för är rasism, sexism och auktoritarianism.* Han är en person som verkar ha slutat utvecklas mentalt i tidiga puberteten, han saknar impulskontroll, koncentrationsförmåga och empati och han är besatt av dominans och hämnd. Han förefaller lida av en narcissistisk personlighetsstörning. Han har uppvisat en skrämmande okunnighet även i livsviktiga frågor som USAs kärnvapenarsenal, och han är ovillig att lära sig.  Han ljuger i en omfattning som får andra politiker att framstå som korgossar. För att citera republikanen Ted Cruz, som var hans medtävlare i primärvalen (min översättning):

Jag ska berätta för er vad jag tycker om Donald Trump. Denna man är en patologisk lögnare. Han känner inte till skillnaden mellan sanning och lögn. Han ljuger i praktiskt taget varje ord som kommer ut ur hans mun. Och enligt ett mönster som jag tycker kommer direkt från en lärobok i psykologi, så är hans försvar att anklaga alla andra för att ljuga.  

 Nu är Ted Cruz visserligen inget sanningsvittne, men här tycker jag att han slår huvudet på spiken.

Men varför skriver vi om Trump på en blogg som handlar om klimatvetenskap? Därför hans åsikter om vetenskap och om klimathotet är lika illa som allt annat med honom. Tidskriften Scientific American skickade 20 vetenskapligt relaterade frågor till de olika presidentkandidaterna. SA betygsatte varje svar från 0 till 5. Totalt kan man alltså få 100 i betyg. Trump fick 7. Det är inget skrivfel – det ska stå siffran ”sju”. Trump måste vara den mest ovetenskapliga presidenten i modern tid. I sitt svar på frågan om klimatförändringarna så medger Trump inte ens att de är verkliga – han skriver ”climate change” inom citattecken - och i det mesta av svaret pratar han om andra saker.

Och jag förmodar att alla har sett det här tweetet:

Och här är en video där Trump svamlar om klimatet:

Nu finns det indikationer på att Trump kommer att utse Myron Ebell, en industrilobbyist och desinformatör som nu chefar över den konservativa tankesmedjan Competitive Enterprise Institute, till att leda amerikanska mijövårdsverket, EPA. EPA är ett av Trumps många hatobjekt, och Ebells jobb kommer troligen vara att försvaga organisationen. Att utse en lobbyist som Ebell är förresten ett solklart exempel på korruption. Trump må påstå att han (figurativt) vill dränera träsket i Washington, men vad han troligen kommer att göra är att fylla det med giftigt avfall istället.

Klimatforskningen, i alla fall den offentligt finansierade, ligger också farligt till. Vi har redan sett många exempel på hur republikanska politiker trakasserar klimatforskare, och det kommer troligen att trappas upp nu. I vissa delstater som Kalifornien, där väljarna förkastade Trumpismen, kan kanske forskarna vara skyddade. Men det är också viktigt att Europa trappar upp sitt stöd till klimatforskningen, liksom till forskningen kring alternativ energi.  Om USA sviker och sjunker ner i barbari, så måste vi bli starkare i vårt försvar av civilisationen.

*Jag ser visserligen inte hur man kan rösta för Trump om man inte tycker att rasism, sexism och auktoritarianism är åtminstone acceptabelt.  Men för många väljare, både i primärvalet och presidentvalet, handlade det säkerligen också om en misstro mot etablerade politiker som tar emot kampanjpengar från företag och lobbygrupper. Tyvärr lär dessa väljare bli blåsta av Trump. Att tro att en man som föddes till miljonär, som har levt hela sitt liv i rent egenintresse och som brukar snuva småföretagare på deras betalning, verkligen skulle bry sig om dem är väldigt naivt. Hillary Clinton föddes åtminstone inte privilegierad.

Forskare vs politker del II

Här är en video om hur det ena stora politiska partiet i USA gick från att lyssna på forskarna om klimatfrågan till att förneka vetenskapen. Hur kunde detta ske? Senator John McCain ger faktiskt ett svar på det vid 1:20: det beror på inflytelserika särintressen som energi- och oljebolagen. Men det har nog också att göra med identitetspolitik: nu för tiden ses man inte längre som en riktig republikan om man lyssnar på forskarna.
Källa: Vox.

Forskare vs politiker

Här är en video från det australiska TV-programmet Q&A där astrofysikern Brian Cox diskuterar klimatförändringarna med den australiske senatorn Malcolm Roberts (One Nation). 

Roberts spottar ur sig den ena klimatförvillargrodan efter den andra. Bl a påstår han att "Steve Goddard", vilket är en pseudonym för en ökänd klimatförvillarbloggare, har bevisat att NASA har manipulerat temperaturdata, och att det egentligen var lika varmt på 30- och 40-talen.
Gavin Schmidt från NASA svarade med ett Twitter med den här grafen, som visar hur NASAs globala temperaturserie har förändrats i olika revisioner sedan 1981.

Att beräkna den globala temperaturen (eller snarare temperaturanomalin, d v s avvikelsen från en viss referensperiod) utifrån data från mätstationer och fartyg spridda över jorden är en ganska komplicera affär. Var och hur man mäter förändras nämligen över tiden. Allt eftersom metoderna förbättras så förändras också tidsserierna. Som synes är skillnaderna för det senaste halvseklet inte särskilt stora.

Att påstå att temperaturdata manipuleras för att fejka en global uppvärmning är en grundbult i klimatförvillarnas konspirationsteoretiska argumentation, och tyvärr kommer de att fortsätta med detta oavsett hur många gånger de än blir motbevisade.

Al Gore: The Case for Optimism on Climate Change

Om amerikanska kongressledamöters förföljelse av klimatforskare

För fem år sedan skrev vi om den repubilkanske senatorn James Inhofes politiskt motiverade förföljelse av obekväma klimatforskare. I samband med den fejkskandal som gick under namnet "Climategate" släppte Inhofe en senatsrapport där ett antal namngivna klimatforskare anklagades för att har agerat på ett oetiskt och potentiellt lagvidrigt sätt. Rapporten får ses som ett lågvattenmärke för det republikanske kriget mot klimatforskningen, men kriget har inte slutat. För bara ett par veckor sedan twittrade Dana Rohrabacher, republikan i representanthuset, om att kongressen borde undersöka vad han beskrev som NASAs ändringar i väderstationsdata för att förfalska en temperaturökning och en ökning av havsnivån.

Men även på den demokratiska sidan förekommer det övertramp, om än inte lika grova som dem från republikanerna. Nyligen avslöjades att den "klimatskeptiska" forskaren Willie Soon inte alltid hade redovisat sina anslag från fossilbränsleindustrin i de tidskrifter där han publicerade sin mediokra men politiskt användbara forskning. Därmed hade han också brutit mot dessa tidskrifters regler. Soon hade även vittnat inför den amerikanska kongressens kommitté för miljö och offentliga arbeten på inbjudan av senator Inhofe år 2003. Detta föranledde representanthusets Raúl M. Grijalva, demokraterna, att skriva ett antal brev med frågor om sju andra forskare som även de hade varit inbjudna av republikanerna som vittnen till kongressen. Breven var riktade till forskarnas heminstitutioner och frågorna handlade om de olika forskarnas eventuella externa finansiering, kommunikationer beträffande dessa, samt utkast till forskarnas vittnesmål. Grijalva motiverade detta:

"My colleagues and I cannot perform our duties if research or testimony provided to us is influenced by undisclosed financial relationships."

Grijalvas tilltag kritiserades dock av många klimatforskare.  Victor Venema, en forskare som driver bloggen Variable Variability, skrev:

"This is harassment of scientists for their politically inconvenient positions. That is wrong and should not happen. This is a violation of the freedom of research."

Eric Steig twittrade till Roger Pielke Jr, en av de utpekade forskarna:

"Welcome to the new McCarthyism. Congress should not be able to investigate on a whim. You have my *unequivocal* support."

Richard Betts kommenterade:

"In my view, scientists should stand together against political intimidation from any side. We'll sort out scientific disagreements ourselves."

American Meteorological Society skickade en officiell protest till Grijalva:

"Publicly singling out specific researchers based on perspectives they have expressed and implying a failure to appropriately disclose funding sources — and thereby questioning their scientific integrity — sends a chilling message to all academic researchers. Further, requesting copies of the researcher’s communications related to external funding opportunities or the preparation of testimony impinges on the free pursuit of ideas that is central to the concept of academic freedom." 

Grijalva har efter dessa och andra protester tagit i alla fall ett halvt steg tillbaka:

 "As long as we get a response as to the funding sources, I think everything else is secondary and not necessary," 

Personligen tycker jag att det verkliga problemet inte alls är de vittnande forskarnas finansiering, där jag skulle tro att Soon med sina fossilpengar ändå utgör ett undantag.  Problemet är i stället kongressledamöter som James Inhofe och Joe Barton (en annan förföljare av klimatforskare), som får en betydande del av sina kampanjmedel från fossilbränsleindustrierna. Att en individ som Inhofe, förföljare av klimatforskare och månglare av konspirationsteorier, kan vara ordförande för amerikanska kongressens kommitté för miljö och offentliga arbeten (som bl a behandlar klimatfrågan) är den verkliga skandalen.

"Klimatskepticismen frodas på högerkanten"

Sydsvenskan hade igår en intressant artikel om den vanligaste politiska hemvisten för klimatförändringsförnekarna: den yttersta högerkanten. Detta apropå att allt fler Sverigedemokrater anammat frågan som sin.

Den 29 januari 2013, riksdagsdebatt om klimatförändringar och i talarstolen står sverigedemokraten Josef Fransson. Han har en ”glädjande nyhet” att meddela. ”Det apokalyptiska framtidsscenario som många målat upp i klimatdebatten” är falskt. Glada nyheter för alla, utbrister Fransson, ”såvida man inte är en av alla dem som byggt upp en lukrativ karriär kring att varna mänskligheten för jordens undergång”. Så långt har det till och med gått, menar Fransson, att veganrörelsen tagit över Jordbruksverket eftersom myndigheten påvisar klimatpåverkan från kött.

Likt andra klimatskeptiker intar Sverigedemokraterna en positivistisk hållning till vetenskap, utom när det gäller just klimatvetenskapen som istället anses politiskt skapad utifrån en totalitär idé.

[...]

Den mest namnkunniga klimatskeptiska gruppen i Sverige är Stockholmsinitiativet, som startat och driver hemsidan Climate Scam/Klimatupplysningen där uppskattande referenser till SD förekommer allt mer frekvent. Det är numera så vanligt att signaturen Peter Stilbs i ett inlägg i början av året ansåg sig behöva censurera diskussionen och skrev: ”Oavsett vad ni tycker om Invandring hör det inte hemma i denna tråd. Jag är nödsakad att nu rensa, och be er hålla er till ämnet”. Bland de kommentarer som inte rensats bort finns en recension om energi- och miljöpolitik där SD hyllas med rubriken ”Vettig men mycket tunn energipolitik”. Och i kommentarsfältet får SD:s politik gillanden. ”Mycket påläst och bra!” skriver bland andra signaturen Christopher E om Josef Franssons inlägg i riksdagen. 

Riksdagsledamoten Thoralf Alfsson (SD) förekommer ofta på sidan och hänvisar till egna blogginlägg om ”klimathysterin”. Det är en klimatskepticism som spritt sig över hela landet i SD-kretsar. Till exempel när de lokala ledamöterna i Simrishamns kommunfullmäktige, Jan-Olof Kjellgren och Christer Andersson, motionerar och skriver klimatskeptiska insändare.

Ingemar Nordin på Stockholmsinitiativet kommenterar artikeln nyanserat.

De här nazifierade Göbbelstyperna i Sydsvenskan vill ju bara utrota alla klimathotskeptiker. Och MSM ger dem stöd. Inget att bekymra sig om?¹

Apropå utsläpp. Bilden har vi lånat från hemsidan Slutpixlat.

¹ Det finns en viss ironi i att Nordin i våras uttryckte sig så här med anledning av ett uttalande av  klimatforskaren Thomas Stocker om attackerna mot klimatforskare: "Karln är uppenbarligen galen och lider svårt av paranoia, liksom übermobbaren Michael Mann."

Supervalår...

Forskare, vetenskap och politik

Tamsin Edwards är en klimatforskare som bl a driver den intressanta bloggen All Models Are Wrong. Hon har också varit aktiv med att debattera mot klimatförnekare. I ett inlägg på Guardian-bloggen "Political Science" manar hon klimatforskare till försiktighet när det gäller att uttala sig om hur vi politiskt ska bemöta klimathotet.

I believe advocacy by climate scientists has damaged trust in the science. We risk our credibility, our reputation for objectivity, if we are not absolutely neutral. At the very least, it leaves us open to criticism. I find much climate scepticism is driven by a belief that environmental activism has influenced how scientists gather and interpret evidence. So I've found my hardline approach successful in taking the politics and therefore – pun intended – the heat out of climate science discussions.

Jag håller delvis med om detta. Vi på Uppsalainitiativet är visserligen själva inte klimatforskare (även om några av oss sysslar med relaterade saker, och kanske någon av oss rent av kan räknas dit), men vi håller ändå en låg profil gällande politiska frågor på vår blogg.

Man måste göra skillnad på två saker:

1. Att det finns ett problem, dvs att fortsatt ohämmad fossil bränsleanvändning kan påverka klimatet på ett sätt som utsätter människor och resten av biosfären för stora risker.
2. Vad man bör göra för att åtgärda detta problem, t ex utsläppsskatter eller utsläppshandel, vem som ska genomföra dessa åtgärder, och hur problemet ska vägas mot andra behov.

När det gäller punkt 1, så är det något som klimatforskare inte bara kan, men också bör uttala sig om. Det hade varit omoraliskt att hålla tyst om problemet. Det är viktigt att beslutsfattare och medborgare är korrekt informerade (även om detta inte alltid räcker till för att få dem att agera).

Beträffande punkt 2, så ligger det generellt utanför klimatforskarens speciella kompetenser, så om man uttalar sig där så gör man det snarare som medborgare än som forskare. Man kan visserligen vara betydligt bättre insatt i de politiska aspekterna än den genomsnittlige medborgaren, men man är inte expert på samma sätt som i punkt 1, och dessutom handlar politik inte bara om fakta utan även (och framför allt) om värderingar.

Och visst kan det finnas en risk att man anses mindre trovärdig inom punkt 1 om man uttalar bestämda uppfattningar om punkt 2. Det är en avvägning som var och en får göra.

Men är det verkligen så enkelt att om klimatforskare inte uttalar sig om politik (punkt 2) så kommer "klimatskeptisismen" att försvinna? Tyvärr inte. "Klimatskeptisismen" bottnar i sig själv till stor del i politik och ideologi. Det är uppenbart för varje intelligent betraktare. Och "klimatskeptikerna" är inte emot vissa typer av åtgärder: de är emot att vi gör något alls. Därför kan de inte ens acceptera punkt 1.

Eftersom "klimatskeptikerna" själva till stor del drivs av politik och ideologi, så faller det sig naturlig att anklaga klimatforskarna för samma sak. Detta gäller inte bara klimatforskningen, utan även andra vetenskapliga frågor  med potentiella politiska implikationer, som sambandet mellan rökning och cancer.
Till exempel, tobaksindustrin lät 1993 distribuera en handbok för förnekare: Bad Science. Den hade detta välbekanta budskap:

Alltför ofta manipuleras vetenskapen för att uppnå en politisk agenda.
Statliga myndigheter ... förråder allmänhetens förtroende genom att bryta mot principerna för god vetenskap pga en önskan att uppnå politiska mål.

Vi på Uppsalainitiativet har i stor utsträckning hållit oss ifrån politiska diskussioner, men ändå anklagas vi ofta av "skeptiker" att vara politiska aktivister. Samma skeptiker är ironiskt nog själva ofta väldigt ivriga att exponera sin egna politiska uppfattningar.

Så tyvärr tror jag inte att det skulle hjälpa så mycket om klimatforskare höll en låg politisk profil (vilket många av dem redan gör).

Uppsalainitiativet i Vetenskapsradion

Olle Häggström kommenterar FOI-rapporten om "klimatskepticism" bland kommunernas politiker och chefer i dagens Vetenskapsradions veckomagasin.
Lyssna här!

Klimatförvillade kommunpolitiker

Från dagens DN:

Sex av tio svenska kommunpolitiker och chefer är klimatskeptiker. En av tio förnekar dessutom den globala uppvärmningen helt. ”Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun”, säger Annika Carlsson-Kanyama, FOI.

Även i Expressen och Aftonbladet och hos SR.

Är denna "klimatskeptisism" bland våra kommunpolitiker ett uttryck för kunskap och kritiskt tänkande? Knappast. Det är inte så sannolikt att de "klimatskeptiska" kommunpolitikerna har så värst mycket bättre argument än de "klimatskeptiker" som kommenterar under artiklarna ovan, eller de som skriver och kommenterar på "klimatskeptiska" bloggar.

Så det handlar nog snarare om huvudet i sanden, och kanske också en insikt om att klimathotet inte utgör någon röstmagnet. Tvärtom är det ett svårt problem som kräver ansvarstagande, långsiktighet och samarbete för att lösa.

Uppdatering: Rapporten finns nu utlagd hos FOI (PDF). Politiker och tjänstemän har klassificerats i tre grupper: övertygade, osäkra och förnekare. Det gjordes utifrån hur de svarade på följande tre frågor.

f) Det finns inget tvivel om att klimatet förändras.
g) Jag tror att det sker en klimatförändring.
h) Människan påverkar klimatet i betydande omfattning.

Svaren var på en skala 1 till 5 där 1 är "instämmer inte alls" och 5 är "instämmer helt". För att klassificeras som "övertygad" måste man svara 5 på samtliga frågor.  "Förnekare" blev man om medelvärdet var under 3. Övriga blev "osäkra". Med andra ord: två 5:or och en 4:a räckte för att klassificeras som "osäker". "Övertygad" var alltså väldigt snävt definierad, och att då översätta "osäker" till "klimatskeptiker" känns tveksamt.

Sedan blir det ännu värre när journalisterna behandlar det. Så här skriver t ex DN:

... totalt 70 procent av de svarande tvivlar starkt på klimatförändringen.

Här har "osäker" (som innefattar 5-5-4) förvandlats till "tvivlar starkt".
Här ser vi statistik för svaren på de 3 frågorna.

Denning utmanar Heartland: When will you stand up and offer solutions. Are you cowards?

Klimatforskaren Scott Denning valde att delta i Heartland Institutes senaste konferens. (Läs mer om konferensen i inlägget: Nature om Heartland-konferensen.) Han hade ett utmanande besked till konferensens deltagare:

AAAS i skarpt uttalande om attackerna på klimatforskare

American Association for the Advancement of Science (AAAS), världens största vetenskapliga sammanslutning gick igår ut med ett skarp uttalande kring de hot, trakasserier och påtryckningar som många klimatforskare utsätts för:

We are deeply concerned by the extent and nature of personal attacks on climate scientists. Reports of harassment, death threats, and legal challenges have created a hostile environment that inhibits the free exchange of scientific findings and ideas and makes it difficult for factual information and scientific analyses to reach policymakers and the public. This both impedes the progress of science and interferes with the application of science to the solution of global problems.

AAAS vigorously opposes attacks on researchers that question their personal and professional integrity or threaten their safety based on displeasure with their scientific conclusions. The progress of science and protection of its integrity depend on both full transparency about the details of scientific methodology and the freedom to follow the pursuit of knowledge. The sharing of research data is vastly different from unreasonable, excessive Freedom of Information Act requests for personal information and voluminous data that are then used to harass and intimidate scientists. The latter serve only as a distraction and make no constructive contribution to the public discourse.

Scientists and policymakers may disagree over the scientific conclusions on climate change and other policy-relevant topics. But the scientific community has proven and well-established methods for resolving disagreements about research results. Science advances through a self-correcting system in which research results are shared and critically evaluated by peers and experiments are repeated when necessary. Disagreements about the interpretation of data, the methodology, and findings are part of daily scientific discourse. Scientists should not be subjected to fraud investigations or harassment simply for providing scientific results that are controversial. Most scientific disagreements are unrelated to any kind of fraud and are considered a legitimate and normal part of the scientific process. The scientific community takes seriously its responsibility for policing research misconduct, and extensive procedures exist to protect the rigor of the scientific method and to ensure the credibility of the research enterprise.

While we fully understand that policymakers must integrate the best available scientific data with other factors when developing policies, we think it would be unfortunate if policymakers became the arbiters of scientific information and circumvented the peer-review process. Moreover, we are concerned that establishing a practice of aggressive inquiry into the professional histories of scientists whose findings may bear on policy in ways that some find unpalatable could well have a chilling effect on the willingness of scientists to conduct research that intersects with policy-relevant scientific questions.

Uppdatering: Läs gärna även intervjun med Ray Bradley, medförfattare med Michel Mann till "hockeyklubban", angående hans bok Global Warming and Political Intimidation: How Politicians Cracked Down on Scientists as the Earth Heated Up.

Klas Eklund om ”grön kapitalism”

Bertil Ohlininstitutet har som syfte att ”stimulera vetenskaplig forskning kring de liberala idéerna och deras tillämpning på samhällsförhållanden i Sverige och världen.” Varje år arrangeras bland annat en föreläsning till förra finansministern Anne Wibbles minne.

Årets Wibbleföreläsning hölls av Klas Eklund, med rubriken ”Grön kapitalism”.

I mångt och mycket var föreläsningen en genomgång och uppdatering av huvudpunkterna i hans bok Vårt klimat.

Klas Eklund ser ett globalt pris på växthusgasutsläpp som den ideala lösningen på klimatproblemet, men han är pessimistisk om utsikterna till att ett sådant går att få till stånd. I avsaknad av ett sådant ser vi ett lapptäcke av nationella eller regionala regleringar som inte räcker till men är det bästa vi kan förvänta oss.

Planekonomiska experiment och nolltillväxt är enligt Klas Eklund både oönskade och orealistiska.

Planekonomi lider av stelbenthet och ineffektivitet och har hittills visat sig svår att kombinera med fria val och yttrandefrihet, men dessutom ser Eklund byte av ekonomiskt system som oacceptabelt långsamt:

För resten, apropå bakvända strategier: Det tycks mig vara en lång omväg även för den allra grönaste och rödaste aktivist att först vänta in och bygga upp en global planekonomi innan miljöåtgärderna påbörjas. Om det är båttom att påverka och bygga om är det väl rimligare att börja med det system vi faktiskt har. Sannolikheten att få något gjort inom dagens kapitalism tycks mig oändligt mycket högre än att vänta in någon utopisk global planekonomi, i synnerhet i ett läge där alla som tidigare prövat planekonomi överger den (utom Kim Jong-Il, som dock svårligen kan ses som något föredöme).

Klas Eklunds argument mot begränsad tillväxt påminner om dem som jag själv – inspirerad av bland annat Eklund – redovisat tidigare.

Det är helt orimligt att dra all tillväxt över en kam. Är verkligen konstruktion av solpaneler lika förkastligt som utvinning av tjärsand? Är mer resurser till forskning mot cancer och aids lika förtappat som att byta platt-TV? Är nytt malariavaccin lika farligt för miljön som semesterresor till Thailand? Frågorna är medvetet retoriska, men det är klart vart jag syftar: I stället för att döma ut all tillväxt vore det mer konstruktivt att försöka styra om tillväxten till sådant som är mindre resurskrävande och mindre avfallsgenererande.

I stället för planekonomi och genom regleringar begränsad tillväxt är Klas Eklunds recept alltså rubrikens ”gröna kapitalism”.

Uppgiften bör i stället vara att låta vinstmotivet, entreprenörskapet och marknadsekonomins kraft försöka lösa problemen. Kort sagt att göra vårt kapitalistiska system grönare. Att se till att marknadsekonomin fungerar så väl som möjligt för att göra omställningen så smärtfri som möjligt. Att använda kapitalismens obändiga styrka i miljöns och den hållbara utvecklingens tjänst.

Oberoende av om man är överens med Eklund eller ej borde hans framställning kunna tjäna som utgångspunkt för en konstruktiv diskussion.

Manuset finns i pdf-form här. Föreläsningen filmades och kan ses nedan.

Grön kapitalism from Ohlininstitutet on Vimeo.

Om Uppsalainitiativets politiska hemvister

Upplagd 1 april

Bilden symboliserar hur jorden kan kylas (blå färg) om vi övergår till icke-fossila teknologier (hammare & skära). Mänskligheten bör också övergå till en helt vegetarisk kost (sädesaxen). Solens ljus (gult) påverkar inte klimatet.

Vi skriver inte så mycket om politik här på Uppsalainitiativet, men vi vet att många av våra läsare är nyfikna på var vi egentligen hör hemma politiskt. Varför gillar vi inte senator Inhofe? Varför vill vi inte komma på Freedom Fest 2011? Det kanske inte endast beror på att vi tycker att namnet är ett språkligt missfoster. Varför har vi inte recenserat Ayn Rands "Och Världen Skälvde"? Beror det på vi är en hop vänsterextremister? Här kommer den osminkade sanningen om Uppsalainitiativets olika medlemmars politiska uppfattningar.

Calle:

"Jag har alltid haft hjärtat till vänster. Ett starkt samhälle, med en stark miljövård, det är vad jag tror på. Som i gamla Östtyskland, även om inte allt var bra där. Men där fanns det inga miljöproblem, minsann! Där fanns det ingen global uppvärmning."

Magnus:
"Mänskligheten står inför sin största utmaning någonsin, och dagens politiska strukturer räcker inte till för att hantera den. Alla nationer tar bara hänsyn till sina egna kortsiktiga intressen. Vad som behövs är en global styrning av världens ekonomier. En slag världsregering, ledd av FN och IPCC och Världsnaturfonden. Det är det enda som kan avvärja katastrofen. Och Maurice Strong och Romklubben måste också vara med och leda. George Soros, Bilderberggruppen, Google, Anders Wijkman, Karin Bojs, Barack Obama. Hmm, vi kanske skulle ha flera världsregeringar så att alla får plats."

Lars:
"Energipolitiken är nyckeln till framtiden. Jag vill att år 2020 ska all energi i Sverige produceras med vindkraft. Jag vet att det låter mycket, men ett sådant mål skulle bli en fantastisk stimulans för vindkraftindustrin. Sverige skulle kunna bli världsledande, vi skulle kunna gå om danskarna. Nej, jag har inte betalt av vindkraftindustrin att säga detta, även om det hade varit trevligt, he he. De har inte råd att anställa bloggare. Ännu"

Olle:

"Jag brukar likna mig själv vid en vattenmelon: grön på utsidan, röd på insidan, och med små svarta kärnor. Vattenmeloner är förresten utmärkt mat - klimatvänliga och nyttiga. Jag tycker att vi ska ha högre skatter och mer statlig styrning. Och jag tycker att nätet är alldeles för fritt. Det är inte bra att vem som helst kan skriva vad han/hon tycker. Det finns så många som inte tycker som jag, t o m andra professorer, och det borde man sätta stopp för."

Anders E:

"Jag vänder mig mot konsumismen i det västerländska samhället. Alla tänker bara på det materiella. Köp, köp, köp! Världens resurser räcker inte till. Själv förbrukar jag inga resurser, utan jag återanvänder allt. Jag bär kläder som är vävda av mitt eget hår, och min veganska mat odlar jag i krukor på min balkong, gödslade med mina egna restprodukter. Och jag är lika lycklig för det. Jag vill att alla ska leva som jag. Det borde vara lag på det. Inga TV, inga bilar, inga köpcenter."

Kim:

"Jag var i många år miljöpartist, men miljöpartiets förborgning har gjort mig besviken. Därför har jag varit med och grundat Miljövänsterpartiet. Men även de ville inte gå tillräckligt långt, så därför grundade jag de Gröna Khmererna. Vår ideologi är att djur och växter är viktigare än människor. Vi har ett jättebra program, fast det är hemligt tills vi har tagit makten."

Per:
"OK, jag är inte så väldigt politiskt intresserad. Ärligt talat är mitt intresse mer av ekonomiskt natur. Jag säljer utsläppsrätter till senildementa åldringar. Nämnde jag förresten att Al Gore är min stora idol? När jag har tjänat tillräcklig mycket tänker jag också köpa ett flygplan."

Mia:

"Sedan jag slutade mitt arbete som informatör för GRU (Sovjets militära underrättelsetjänst) har jag ägnat min tid åt att undergräva det kapitalistiska systemet inifrån. Den västerländska demokratin är svag och lätt att manipulera med våra sofistikerade propagandametoder. Global uppvärmning, ha! I Sibirien är det kallt! Soldaty! Pobeda u nas v rukash!"

Erik:
"Jag är katastrofist-alarmist-panikist-apokalysist (KAPA). Min ideologi är att allt är farligt och kommer att gå åt helvete. Därför är jag emot allt. Vi måste ta till drastiska och drakoniska åtgärder mot allt!"

Z:
"På 1400-talen var koldioxidkoncentrationen i atmosfären ungefär 280 ppm. Det var kallt och skönt, och folk visste sin plats. Vi hade effektiva sätt att ta hand om dem som avvek från den rätta läran i stället för detta eviga käbbel som det blir idag. Genom att under loppet av ett par år stänga ner all elförsörjning kan vi stoppa den destruktiva Upplysningen - både bildligt och bokstavligt. Earth Hour - Every Hour!"¨

Patrik:

"Jag är Wicca. Jag dyrkar moder Gaia. Moder Gaia är vredgad nu, för vi släpper ut en massa onaturlig koldioxid i luften. Därför måste vi visa att vi ångrar oss. Alla världsledare borde dansa för att blidka moder Gaia. I månskenet. Och så blir man lycklig av dans. Magiska svampar!"

Anders M:
"Jag är känd som en lågt meriterad politisk aktivist på vänsterkanten som försöker utnyttja vetenskapliga argument för att komma åt personer med åsikter som jag inte gillar. Men egentligen är jag någonting helt annat. Jag är en kommunistisk mullvad, Talpa europaea. Mitt politiska mål är att ta över ytvärlden med hjälp av min Röda Mullvadsarmé. Men då måste mänskligheten försvagas först. Utan olja och kol så är ni hjälplösa mot våra mäktiga klor. Den 1 april slår vi till."

Som synes finns en rad olika politiska uppfattningar representerade inom Uppsalainitiativet. Här hittar man nästan allt förutom högerextermister. Men det gör inget att vi tycker olika om politik: det viktiga är att det råder konsensus om vetenskapen.

Om klimatförnekeri och vetenskap i den amerikanska politiken

Vi har haft ett par inlägg som har kritiserat olika republikanska politikers inställning till klimatfrågan. Och visst är klimatförnekeriet mycket utbrett inom det republikanska partiet. Men alla republikanska politiker är inte klimatförnekare. Sherwood Boehlert, som representerade republikanerna i kongressen 1983-2007, skriver i Washington Post:

Vad är det som händer med Ronald Reagans parti? Han omfamnade den vetenskapliga förståelsen om miljön och föroreningarna och var stolt över sin roll i att hjälpa till med utfasningen av ozon-uttunnande kemikalier. Det var smart politik och smart statskonst. Framför allt, till skillnad mot många som säger sig vara hans efterföljare, så förnekade Reagan inte förekomsten av globala miljöproblem, utan fann sätt att hantera dem.

En annan är Bob Inglis som deltog vid klimatföredragningen hos House Energy and Environment Subcommittee i veckan. Inglis har dock just förlorat sin plats till en mer antivetenskaplig konkurrent.

Och tidigare har vi skrivit om bl a Arnold Schwarzenegger, republikansk guvernör i Kalifornien på utgående.

Samtidigt accepterar inte alla demokrater klimatvetenskapen. Här är West Virginias demokratiske senator och tidigare guvernör Joe Manchin. West Virginia är en delstat som är ekonomiskt beroende av kolbrytning. Det var där som 29 kolgruvarbetare dog i en explosion i april i år. Som ni kan se så gillar Manchin både kol och vapen.

Gwynne Dyer: "Att äta är en icke förhandlingsbar aktivitet"

Journalisten Gwynne Dyer berättar i ett tal från 2008 utifrån sin bok Climate Wars om framtiden^1,2:

Länk till talet

En nyligen publicerad artikel, Drought under global warming: a review, understryker oron för klimatförändringarnas effekt på samhällen på grund av torka. Redan under senaste årtiondena har flera områden med stor befolkning och känslighet för torka, så om Medelhavsområdet och det inre av Kina, blivit torrare. För det i artikeln modelerade scenariot, SRES A1B med en koldioxidnivå på 560 ppm vid 2060, ser utsikterna för många områden direkt grymma ut.

Projektioner av framtida torka jämfört med slutet av 1900-talet. Kartorna använder sig av Palmer Drought Severity Index, som ger positiva tal för blötare än normalt i regionen och negativa tal när det är torrare än normalt. Ett värde på mindre än -4 är extrem torka. Områden med blått och grönt har liten risk för torka medan de med rött och lila kan utsättas för ovanligt extrem torka.

Se även här

1) På samma tema med Dyer finns en serie CBC Radioprogram
2) Angående tanden minns Dyers troligen fel. Det tar snarare ett år för att helt upplösas förutsatt att man byter cola.

Bild: Wiley Interdisciplinary Reviews, redrawn by UCAR, University Corporation for Atmospheric Research.

Rachel Maddow om Amerikanska högermedia

Det här handlar visserligen inte direkt om klimatet, men det är ändå i högsta grad relevant för "klimatdebatten". (Men det där med den lesbiska vampyren var ett skämt.)