Uppdatering av den vetenskapliga grunden för klimatarbetet

SMHI har i en ny rapport sammanställt kunskapsläget i klimatfrågan. Författarna Markku Rummukainen, Daniel J. A. Johansson, Christian Azar, Joakim Langner, Ralf Döscher och Henrik Smith skriver i sammanfattningen:

Det naturvetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringarna förbättrats ständigt genom forskningen om klimatsystemet, klimatpåverkan, klimatets variationer och förändringar samt klimateffekter.

Kunskapsläget är väletablerat när det gäller den grundläggande fysiken bakom växthuseffekten, liksom att genomsnittstemperaturen vid jordytan stigit de senaste femtio åren. Det är också mycket sannolikt att det mesta av den observerade uppvärmningen beror på mänsklig klimatpåverkan.

Samtidigt finns det betydande osäkerheter när det gäller konsekvenserna av klimatförändringarna samt hur mycket utsläppen behöver minska för att man ska nå ett givet klimatmål. Värdet på klimatkänsligheten är den viktigaste faktorn för beräkningar av hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut, givet ett visst temperaturmål.

Forskningen visar att det behövs stora och snabba utsläppsminskningar för att uppnå tvågradersmålet. För att nå ett lägre temperaturmål, till exempel ett 1,5-gradersmål, är de nödvändiga utsläppsminskningarna än mer omfattande.

...

Jämfört med IPCC:s AR4 från 2007, har nya forskningsresultat publicerats om klimateffekter. I denna rapport har vi fokuserat på havsnivåhöjningen, havsförsurningen, den biologiska mångfalden samt klimateffekter i Arktis.

Jämfört med genomgången av kunskapsläget i AR4 visar nya resultat att den framtida havsnivåhöjningen kan bli större, havsförsurningens effekter på marina ekosystem omfattande och även om en del arter kan vara anpassningsbara, kan världens ekosystem påverkas av skillnader i olika arters sårbarhet för klimatförändringarna. I Arktis sker snabba förändringar.

Sammantaget ter sig riskerna för allvarliga klimateffekter större jämfört med AR4. Denna rapport utgår från naturvetenskaplig klimatforskning sedan 2007. Rapporten förordar inte något specifikt temperaturmål, någon specifik utsläppsbana eller specifika policybeslut. Dessa är föremål för politiska avgöranden.

Om vådan att debattera med förnekare

Uppsalainitiativets egen Olle Häggström var på Engelsbergs bruk i Västmanland häromdagen för att debattera klimatförändringarna. Evenemanget sponsrades av Axel och Margareta Ax:son Johnsons stiftelse. Champagne, god mat, operasång och vetenskapliga diskussioner. Vad mer kan man väl begära? Ja, en sak kanske. I en debatt är det alltid trevligt med en gemensam verklighetssyn. Uppenbarligen trodde arrangörerna att det skulle gå att destillera fram en sådan. Så här sa till exempel stiftelsens VD Kurt Almqvist till SRs Johan Bergendorff.

Det här var ett försök att lyfta frågan och få ihop de antagonistiska grupperna till ett möte. I bägge lägren förnekar man idag uppenbara sanningar som man annars skulle kunna ta till sig om det inte vore för att man hejar på AIK eller Djurgården…

Har man den bilden av klimatdebatten har man nog ätit för många snittar med klimatförnekarlobbyister. Några av de inbjudna talarna öppnade med att spä på fotbollsstämningen. Mer från Bergendorffs referat:

Journalisten Niklas Ekdahl (fd DN:s ledarredaktion) inledde med vårt behov av undergångsberättelser av typen Avatar (den film som spelat in mest pengar i världen) och som han beskrev som My Little Pony fast på en annan planet. Ekdahl plussade sen på med Lejonkungen, Pocahontas, myten om Gaia och Ragnarök och trodde att Usama Bin Ladin snart kommer bli klimatkramare han också. Idéhistorikern Svante Nordin från Lund gav ytterligare exempel som Noaks ark, Babels torn och Atlantis. Budskapet gick hem i publiken: dagens klimatlarm är bara en i raden av undergångsmyter som vi gillar att straffa oss själva med.

Ett vetenskapsfilosofiskt påpekande kan vara på sin plats. Bara för att det tidigare förekommit falsklarm betyder det inte att alla larm är falsklarm. Särskilt inte om man tar i princip alla sina exempel på falsklarm från sagornas värld. Vad de här inslagen hade på seminariet på Engelsbergs bruk att göra är uppenbart. Inte för att illustrera hur man värderar vetenskaplig information, utan endast för att redan från början skapa ett misstroende mot forskarna som var där för att informera om klimatförändringarna. Det var i och för sig ingen dålig samling företrädare för vetenskapen man hade fått dit. Fysikprofessor Ulf Danielsson från Uppsala var där, och även professor Johan Rockström från Stockholm Environment Institute, liksom professor Markku Rummukainen från Lunds universitet och SMHI. Plus som sagt vår egen Olle Häggström. Om Rummukainen skriver Bergendorff:

Denna välmeriterade klimatforskare såg under hela föredraget ut som om han tänkte: Här står jag inför ett gäng huliganer som när som helst skulle kunna börja kasta ruttna tomater på mig. När han lämnat konferens på eftermiddagen för att hämta på dagis, var det flera talare som gjorde sig lustiga över honom på ett synnerligen ovärdigt sätt.

Det här beteendet är förstås något som alla känner igen som har stött på klimatförnekarflocken. Olle Häggström har sedan länge tröttnat på det här och riktade, liksom flera gånger förr, vass kritik mot klimatförnekarna. Bergendorff igen:

När det var nämnde Häggströms tur att tala så gick han också till frontalangrepp på vissa i rummet som han menade förde debatten på en beklämmande låg nivå, och vissa fall spred rena vetenskapliga lögner. Oklart dock enligt Häggström om det var av okunskap eller medvetet.

Olle drog sig inte för att peka ut specifika lögner och ohederligheter från lika specifika och vid namn omnämnda meddebattörer. Detta föranledde en av dem att kritisera honom för användande av personangrepp. I sak var kritiken måhända riktig, men de här personangreppen behövs tyvärr. Möter man en debattmotståndare som ideligen far med osanning måste man ju påpeka det. Annars blir det lätt att allmänheten får en skev bild av vad som är verklighet och vad som är rena påhitt. Ett exempel på ett sådant missförstånd fanns redan i inbjudan till seminariet. Så här skriver Bergendorff:

Redan inbjudan till mötet ”Climategate & hotet mot isbjörnarna” fick mig fundersam. Journalisten och moderatorn Lotta Gröning hade bland annat skrivit om Climategate:

”Den stora katastrofen för teorin om den människopåverkade globala uppvärmningen tycks vara det som kom att benämnas Climategate. Skandalen blev ett faktum i november förra året då över ett tusen e-postbrev offentliggjordes efter ett dataintrång. Breven visade att forskarna manipulerat fakta för att påvisa klimatförändringarna och att de dolt information som talade mot idén om människans inverkan på klimatet”.

Jag frågade Gröning vad hon byggde det påståendet på eftersom flera oberoende utredningar redan friat Phil Jones East Anglia universitet (vars mail stulits) från alla misstankar om forskningsfusk. Hon tog då tillbaka alltihop och sa att det var en gammal text hon skrev innan alla fakta blev kända.

Mötet verkar mest ha blivit ett evenemang där klimatförnekarna kunde roa sig kungligt på forskarnas och arrangörernas bekostnad. Olle berättar vidare om mötet:

Det var hyfsad ordning under själva föredragen, men diskussionspassen blev desto mer kaotiska, och dominerades av folk som (trots att någon champagne ännu inte serverats) gastade i mun på varandra om att "IPCC är korrupt!", "koldioxid är livets gas!!", och "Al Gore försöker slå i oss att havsytan kommer att stiga sju meter på två veckor!!!".

Den som trodde sig inbjuden på en informerad debatt drog alltså en nitlott. Bergendorff summerar:

Min reflektion efter den här dagen var att många klimatskeptiker beskriver sig som motarbetade sanningssökare utan resurser. Igår på Engelsbergs bruk var klimatskeptikerna i förkrossande majoritet och bjöds därmed inte på något stort motstånd men väl champagne, lyxmiddag och operasång.

Kul för dem. Tråkigt för "debatten". Vi inom Uppsalainitiativet uttrycker härmed våra sympatier för Olle som kastade bort en hel dag på eländet.

Läs även professor Ulf Danielssons reflektioner: "Ett kollapsat seminarium".

Uppsalainitiativets live-framträdande i lördags

Uppsalainitiativet (UI) är inte bara en blogg! I lördags (3 oktober) hade vi ett riktigt live-framträdande på ABF:s Klimatforum 2009 i Stockholm, i form av en paneldiskussion med rubriken Att bemöta desinformation i klimatfrågan. I panelen ingick atmosfärsforskaren Markku Rummukainen, miljöhistorikern Sverker Sörlin, och yours truly, under moderatorskap av UI:s egen Anders Emretsson.

Vår diskussion handlade om klimatdebatten snarare än att vara ett inlägg i den. Vi tog bl.a. upp frågor om när information går över i desinformation, om vad som skiljer den inomvetenskapliga diskussionen från tidningarnas och bloggosfärens klimatdebatt, och om terminologiförbistringen "skeptiker" vs skeptiker. Särskild uppskattning från publiken rönte Sverkers vetenskapshistoriska perspektiv och hans funderingar kring klimatskeptikerrörelsens sociologi.

Möjligen kan en och annan klimatskeptiker i publiken ha förvånats över att vi tog avstånd från vinklad rapportering och retorik inte bara av det bagatelliserande slag de själva ägnar sig åt, utan också av det alarmistiska slaget (vilket Anders påpassligt exemplifierade med en starkt vinklad Aftonbladet-artikel som tagits upp i en annan paneldiskussion tidigare samma förmiddag). I vetenskap och vetenskapsrapportering är varje avvikelse, oavsett i vilken riktning, från ett opartiskt sökande efter sanningen vilken den än råkar vara, förkastlig.

En bok som Sverker passade på att rekommendera är Why We Disagree About Climate Change av klimatforskaren Mike Hulme (2009). Jag har inte hunnit titta närmare på den ännu men tycker att den verkar mycket intressant.

Bör den klimatskeptiska retoriken bemötas eller rentav förtigas? Jag fick tillfälle att lägga ut texten kring denna (för just den här diskussionen) grundläggande fråga. Mitt svar på frågan var tydligt: vi gör rätt i att bemöta klimatskeptikerna. Men jag valde ändå att problematisera saken, dels längs de linjer jag skisserade i en UI-bloggpost i förra månaden, och dels med beaktande av den "fälla" som bl.a. filosofen Daniel Dennett varnat för:

"Smith's work in geology supports my argument that the earth is flat," you say, misrepresenting Smith's work. When Smith responds with a denunciation of your misuse of her work, you respond, saying something like: "See what a controversy we have here? Professor Smith and I are locked in a titanic scientific debate. We should teach the controversy in the classrooms."

Med stöd bl.a. i allmänna demokratiöverväganden landade jag som sagt ändå i ett tydligt "ja" som svar på frågan om klimatskeptikerna bör bemötas, och ingen i panelen anmälde någon avvikande uppfattning härvidlag. Detta till trots skriver Maggie Thauersköld Crusell i sitt referat av paneldiskussionen att panelen landade i svaret "vi vet inte". Maggies oförmåga på denna punkt att förstå att man trots nyansering och problematisering kan landa i ett tydligt ställningstagande tycks mig symptomatisk för hela hennes syn på på klimatfrågan, såsom den framkommer på hennes blogg The Climate Scam.

Det var med viss spänning vi i panelen såg fram emot när Anders drygt halvvägs in i vår 75 minuter långa diskussion släppte in publiken för frågor och kommentarer. Utöver Maggie tyckte jag mig i (den uppskattningsvis 70-hövdade) publiken identifiera ytterligare någon handfull personer från klimatskeptikerkretsen i och kring Stockholmsinitiativet, och det var knappast överraskande att dessa deltog särskilt aktivt. Det blev, tycker jag, på det hela taget en bra och civiliserad diskussion, om än (så som publikdiskussioner brukar bli) en smula spretig. Ett särskilt udda inslag var den för mig obekanta kvinna ur miljörörelsen som olyckligtvis låtit sig övertygas av professor Bo Nordells envisa kampanj för sin besynnerliga teori att det är kärnkraften som till stor del ligger bakom global uppvärmning; jag valde att hänvisa henne till vår UI-bloggpost i ämnet. I övrigt höll sig de flesta frågorna på den metanivå som vi i panelen inledde med. Ett undantag var emellertid sista frågan, som gick till den egensinnige klimatskeptikern Fred Goldberg. Han valde (förmodligen oavsiktligt) att illustrera den låga nivån på merparten av den klimatskeptiska retoriken med sin fråga till Markku, som jag citerar fritt ur minnet: "Blir den kommande vintern kall eller mild? Och om du inte vet svaret, hur kan du då påstå att det går att göra några som helst vettiga förutsägelser om klimatet 100 år fram i tiden?" Markku förklarade tålmodigt skillnaden mellan att förutse ett dynamiskt systems exakta trajektoria och att göra förutsägelser om dess statistiska egenskaper över lång tid. (Vi har för övrigt tidigare haft uppe denna diskussion i en UI-bloggpost.)

Hur togs då vår paneldiskussion emot? I kaffesnacket efteråt var tongångarna övervägande positiva, medan däremot de klimatskeptiker som i sina bloggar valt att recensera den - Maggie Thauersköld Crusell och Danne Nordling - är klart negativa. Båda tycks dock ha missförstått vad diskussionen gick ut på och beklagar sig över frånvaron av konkret bemötande av den klimatskeptiska argumentationen. Med den sistnämndes ord: "Den som hade väntat sig att åtminstone här få höra några av de centrala argumenten för att människan skapar det mesta av den globala uppvärmningen (AGW) blev besviken." Själv hade jag föreställt mig att rubriken Att bemöta desinformation i klimatfrågan tillräckligt tydligt signalerade att vi tänkte oss att diskutera på ett metaplan (en diskussion om klimatdiskussionen), men vi får väl ta åt oss av kritiken och försöka vara ännu tydligare i vår annonsering nästa gång vi ger oss på att göra något liknande.

Låt mig slutligen lite skrytsamt nämna det generösa beröm jag ute i korridoren direkt efter paneldiskussionen fick av gamle vännen, matematikerkollegan och numera klimatskeptikern Sten Kaijser. Med implicit men uppenbar hänsyftning på min Newsmill-artikel i våras sade han: "Idag skämdes jag inte för dig!"

Uppsalainitiativet på Klimatforum 2009 x2

Den 3 oktober arrangeras Klimatforum 2009 i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm. Uppsalainitiativet är med – klockan 11.00-12.15 modererar Anders Emretsson en paneldiskussion med Olle Häggström, Markku Rummukainen och Sverker Sörlin på temat Att bemöta desinformation i klimatfrågan.

Hela programmet kan laddas ner här (pdf-format).


Den 26-27 september arrangeras Klimatforum 2009 på Drabanten, Bangårdsgatan 13, i Uppsala. Uppsalainitiativet inleder kl 11.15 den 26/9 med ett föredrag av Anders Martinsson på temat Att bemöta desinformation i klimatfrågan.

Program kan laddas ner här (pdf-format)

Ny klimatvetenskap 2006–2009

Regeringens kommission för hållbar utveckling ordnade idag ett seminarium, där bland andra Olle Häggström satt i panelen, om den senaste tidens klimatforskning med anledning av rapporten av Markku Rummukainen och Erland Källén som på uppdrag av kommissionen gjort en genomgång av de nya rön som tillkommit sedan IPCC WG1 AR4.
Rapporten som går att läsa här. innehåller bland annat följande:

• Växthusgashalterna i atmosfären fortsätter att öka. Ökningstakten
för koldioxid är högre än tidigare.

• En diskussion kring betydelsen av senaste årets (2008) temperatur. Det är inte frågan om något trendbrott.

• Resultat som tyder på att havsytans höjninstakt varit högre 1993-2003 än snittet för hela perioden 1963-2003

• Den kraftiga minskningen av Arktis is är större än tidigare förväntat och kan vara en "tröskeleffekt". Västra Antarktis har en tydlig uppvärmningstrend. Beläggen för att uppvärmningen vid polerna är kopplat till antropogen uppvärmning har stärkts.

• Studier av Landisars avsmältningshastighet pekar på att havsytan kan höjas mer än vad som angavs i AR4, det kan röra sig om en meter under de närmaste 100 åren.

• En nederbördsändring som stämmer med förväntningarna har kunnat konstateras

• Svårigheterna att nå 2 graders-målet har ökat bland annat då ny forskning tyder på att havets förmåga att ta upp koldioxid minskar.

• Korrektionen av havstemperaturmätningarna direkt efter andra världskriget och urbaniseringseffekter. Osäkerheten om sambanden mellan global uppvärmning och orkaner har ökat.

• Stoftpartiklar och mätningar av temperaturökningen i troposfären. Förbättringar i metoder för det senare har lett till bättre överensstämmelse med modellernas förutsägelser.

• Nya studier ger stöd för att Solens inverkan på uppvärmingen är högst begränsad både via direkta intensitetsförändringar och indirekt via kosmisk strålning och molnbildning.

mm

Författarna sammanfattar:

Slutsatserna i den naturvetenskapliga delen av IPCC rapporten från 2007 står sig fortfarande väl sett i ljuset av nya forskningsresultat som publicerats under de senaste 2-3 åren. På vissa områden har tidigare skattningar bekräftats, på andra områden har justeringar gjorts. Inom några områden har en mer nyanserad bild trätt fram. Kunskapsläget inom klimatforskningsområdet är inte statiskt, men dess huvudsakliga grunder framstår även i ljuset av den senaste forskningen som robust.

Se seminariet via Regeringskansliets hemsida.