Mer kritik mot Spencer och Braswell publicerad

Vi har tidigare skrivit om Spencers och Braswells kontroversiella artikel i tidskriften Remote Sensing som orsakade redaktörens avgång. Vi har också skrivit om Desslers kritik mot artikeln i Geophysical Research Letters. Nu har även Kevin Trenberth, John Fasullo och John Abraham publicerat en kritisk artikel, den här gången i Remote Sensing. De kritiserar bl a Spencer och Braswell för de senares avsaknad av felanalys, och de pekar på hur jämförelsen mellan modeller och observationer faller betydligt bättre ut om man inkluderar modeller som bättre återger ENSO (El Nino och La Nina).

Tidskriftsredaktör avgår efter publicering av Spencer och Braswell

Professor Wolfgang Wagner
(bild från hans hemsida).

Wolfgang Wagner, chefredakör för den vetenskapliga web-publicerade tidskriften Remote Sensing, avgår till följd av publiceringen av en artikel av Roy Spencer och William Braswell med titeln On the Misdiagnosis of Surface Temperature Feedbacks from Variations in Earth’s Radiant Energy Balance. Artikeln i fråga tittar på tidsförhållandet mellan strålningsenergiflöden och temperatur, och hur dessa växelverkar, bl a i form av molnbildning. Spencer och Braswell säger sig ha hittat en diskrepans mellan observerade värden och de värden som produceras av ett antal klimatmodeller, och att denna diskrepans kan tyda på att modellerna överskattar klimatkänsligheten. Författarna drar också slutsatsen att vi inte kan diagnostisera återkopplingar i atmosfären på ett adekvat sätt. Dessa resultat tolkades på ett överdrivet sätt i media. Så här rapporterade t ex FoxNews:

Has a central tenant of global warming just collapsed?
Climate change forecasts have for years predicted that carbon dioxide would trap heat on Earth, and increases in the gas would lead to a planetwide rise in temperatures, with devastating consequences for the environment. But long-term data from NASA satellites seems to contradict the predictions dramatically, according to a new study.

Så här förklarar Wagner sitt beslut av avgå:

Peer-reviewed journals are a pillar of modern science. Their aim is to achieve highest scientific standards by carrying out a rigorous peer review that is, as a minimum requirement, supposed to be able to identify fundamental methodological errors or false claims. Unfortunately, as many climate researchers and engaged observers of the climate change debate pointed out in various internet discussion fora, the paper by Spencer and Braswell [1] that was recently published in Remote Sensing is most likely problematic in both aspects and should therefore not have been published.

After having become aware of the situation, and studying the various pro and contra arguments, I agree with the critics of the paper. Therefore, I would like to take the responsibility for this editorial decision and, as a result, step down as Editor-in-Chief of the journal Remote Sensing. With this step I would also like to personally protest against how the authors and like-minded climate sceptics have much exaggerated the paper's conclusions in public statements, e.g., in a press release of The University of Alabama in Huntsville from 27 July 2011 [2], the main author's personal homepage [3], the story "New NASA data blow gaping hole in global warming alarmism" published by Forbes [4], and the story "Does NASA data show global warming lost in space?" published by Fox News [5], to name just a few. Unfortunately, their campaign apparently was very successful as witnessed by the over 56,000 downloads of the full paper within only one month after its publication.

Och lite längre ner:

If a paper presents interesting scientific arguments, even if controversial, it should be published and responded to in the open literature. This was my initial response after having become aware of this particular case. So why, after a more careful study of the pro and contra arguments, have I changed my initial view? The problem is that comparable studies published by other authors have already been refuted in open discussions and to some extend also in the literature (cf. [7]), a fact which was ignored by Spencer and Braswell in their paper and, unfortunately, not picked up by the reviewers. In other words, the problem I see with the paper by Spencer and Braswell is not that it declared a minority view (which was later unfortunately much exaggerated by the public media) but that it essentially ignored the scientific arguments of its opponents. This latter point was missed in the review process, explaining why I perceive this paper to be fundamentally flawed and therefore wrongly accepted by the journal. This regrettably brought me to the decision to resign as Editor-in-Chief to make clear that the journal Remote Sensing takes the review process very seriously.

Wagner har alltså två skäl för sitt avgångsbeslut. Det första skälet är att artikeln inte borde ha publicerats eftersom den ignorerar viktig kritik. Nu är det inte ovanligt att bristfälliga artiklar publiceras, men vanligtvis faller dessa snart i en välförtjänt glömska. Det skedde inte här, och detta är andra skälet. I det här fallet fick artikeln i fråga stort genomslag i media och på nätet, och dess resultat misstolkades och blåstes upp.

Roy Spencer, som inte är så glad över det inträffade, säger på sin blogg att han och Braswell visst har tagit upp relevant kritik och  hävdar istället att IPCC ligger bakom avgången:

If some scientists would like do demonstrate in their own peer-reviewed paper where *anything* we wrote was incorrect, they should submit a paper for publication. Instead, it appears the IPCC gatekeepers have once again put pressure on a journal for daring to publish anything that might hurt the IPCC’s politically immovable position that climate change is almost entirely human-caused. I can see no other explanation for an editor resigning in such a situation.

För de som inte är bekanta med vetenskaplig publicering kommer här en kort förklaring. När en grupp forskare har ett forskningsresultat som de vill dela med sig av, så gör de det genom att publicera en artikel i en vetenskaplig tidskrift. Men att få artikeln publicerad är en ganska omständig process som inte alltid lyckas. Först skickar artikelns författare in artikeln till tidskriften, där den tas emot av en redaktör. En tidskrift har vanligen flera redaktörer, som vanligtvis själva också är forskare. Om artikeln uppfyller grundläggande krav på t ex format och ämnesområde, så skickar redaktören ut artikeln till ett antal (vanligtvis tre) granskare, som också är forskare och har expertis i det aktuella området. Att vara granskare för tidskrifter är en del av varje forskares arbetsuppgifter. I en del tidskrifter kan de som skickar in artikeln visserligen ge förslag på granskare, men vilka granskarna är hålls nästan alltid hemligt. Dessa granskare läser igenom artikeln och skriver var sitt utlåtande, där de uppger huruvida de tycker att artikeln håller tillräckligt hög kvalitet för publiceras och pekar ut eventuella saker som behöver förbättras. Det senare kan vara allt från stavfel till otydliga förklaringar till misstag i beräkningar till att mer data behövs. Redaktören tittar sedan på dessa utlåtanden och kan antingen besluta att bevilja publicering med inga/små förändringar eller med större förändringar efter en annan granskningsomgång, eller att helt neka publicering.

Om artikeln avvisas, så kan författarna försöka skicka den till en annan tidskrift, och hoppas på mer framgång där. Om man är riktigt desperat så kan man försöka få artikeln publicerad i någon tidskrift som ligger något utanför artikelns ämne, där det finns större chans att redaktören och granskarna inte ser eventuella svagheter. Remote Sensing är t ex inte en tidskrift som riktar in sig på klimatsystemet i sig, men publicerar artiklar som handlar om sensorsystem och bearbetning av sensordata som kan vara relavanta för klimatvetenskapen. Å andra sidan har Spencer redan tidigare publicerat en artikel där, så det kan vara skälet till att han och Braswell valde tidskriften i fråga.

Att redaktörer för vetenskapliga tidskrifter avgår till följd av bristfälliga artiklar tillhör inte vanligheterna, men det händer ibland. Ett tidigare fall inom klimatområdet är Soons & Baliunas artikel om historiska klimatrekonstruktioner i tidskriften Climate Research från 2003. Artikeln kom till slutsatsen att det inte är något speciellt med den nutida uppvärmningen. Artikeln användes som politiskt argument, bl a av senator Inhofe som gjorde den till ett huvudnummer under sitt senats-tal samma år. En förintande kritik från flera av de forskare som Soon & Baliunas citerade i sin artikel publicerades i tidskriften EOS strax efter. Halva den redaktionella ledningen för Climate Research avgick dessutom i protest mot publiceringen av Soons & Baliunas artikel. De betraktade publiceringen som ett katastrofalt misslyckande för tidskriftens granskningsprocess.

Wagners avgång förefaller dock inte fullt lika dramatisk som Climate Research-affären, och det kan var klokt att vänta med tvärsäkra omdömen tills dammet har lagt sig.

Några andra bloggar, media och vetenskapliga tidskrifter om affären:

• Only in it for the gold
• Rabett Run
• My view on climate change
• More Grumbine Science
• Peter Gleick vid Forbes
• BBC
• Nature
• Science
• RealClimate