Uppsalainitiativet i SvD

Tre av Uppsalainitiativets medlemmar är idag aktuella med ett svar på Ingemar Nordins artikel på Brännpunkt i SvD:

Vetenskapen är överens om växthusteorin

FN:s klimatpanel IPCC, alla stora vetenskapliga akademier och den vetenskapliga litteraturen är överens, de pågående klimatförändringarna orsakas till största del av människan och klimatförändringarna är ett allvarligt hot mot människor, samhällen och miljö.

Ingemar Nordin (10/11) försöker ge en bild av att IPCC:s vetenskapliga trovärdighet är tveksam och att IPCC är korrumperad. Detta skulle bero på att IPCC utan hänsyn till vad forskningen säger bestämt sig för vad man ska skriva då de även har till uppgift att föreslå åtgärder för att lindra och hindra effekterna. Tyvärr ges inga relevanta exempel i artikeln, istället resoneras det fritt om hur det på kort tid kan bli både kallare och varmare och hur istäcket från år till år kan både öka och minska. Detta är naturligtvis inget som IPCC uttalat sig emot, eftersom det är de längre trenderna man följer för att se hur klimatet förändras. Att Ingemar Nordin och även Jonny Fagerström (10/11) båda tar upp korta variationer som indicier på att IPCC skulle ha missförstått klimatfrågan visar att det är de själva som missförstått forskningen.

Trenderna är tydliga, det blir varmare, de flesta glaciärerna krymper, havsisen i Arktis krymper, havsnivån stiger och vi vet att jorden tar emot mer värme än den strålar ut. Att en arbetsgrupp inom IPCC har i uppdrag att föreslå hur vi ska möta klimatförändringarna är därför inte konstigt.

Forskningen runt klimatet har en lång historia före IPCC. Växthusteorins ursprung var redan runt 1820 då Fourier visade hur en atmosfär kan värma en planet. Nobelpristagaren Svante Arrhenius vidareutvecklade sedan teorin 1896 och beskrev hur en ökning av koldioxidhalten i atmosfären skulle förändra temperaturen på jorden. Under de följande dryga 100 åren har ”växthusteorin” etablerats, förbättrats och breddats genom arbetet av 10000-tals forskare. Eftersom IPCC:s uppdrag består i att sammanställa den vetenskapliga litteraturen på området var resultatet inte förvånande.

Intressant nog är den enda längre trend Fagerström tar upp – nedkylningsperioden i centrala Antarktis – till stor del ett resultat av uttunningen av ozonlagret på grund av tidigare freonutsläpp. Därmed är det ett exempel på hur mänskliga utsläpp påverkar klimatet. Freonexemplet visar också att globala överenskommelser kan vända en oroande utveckling.

ANDERS MARTINSSON gymnasielärare i fysik

OLLE HÄGGSTRÖM professor i matematisk statistik

MAGNUS WESTERSTRAND doktorand i geokemi

Läs även vår kommentar till vissa av sakpåståendena i Nordins artikel.