Heimersons dilemma

I en kolumn i Aftonbladet berättar Staffan Heimerson om hur han vaccinerade sig mot svininfluensan. Läkaren som vaccinerade honom berättade om hur vaccinering hade utrotat polio. Men när Heimerson senare träffade sin husläkare så tyckte denne att vaccineringen var onödig: svininfluensan var bara en vanlig gammal Hongkongsnuva som muterat.

Med detta var jag ännu mera nöjd. Två läkare, två åsikter. De två läkarna bar sig åt som man ska göra i vetenskapens värld. Lyssna. Tvivla. Argumentera. Det finns mer än en infallsvinkel. Allt är inte säkert. En second opinion, tack. En dag får vi veta vem av dem som hade rätt.

Heimerson jämför sedan dessa läkare med IPCC, FNs klimatpanel:

I FN:s klimatpanel går det till på motsatt vis. Dess fler än 400 forskare, klimatologer, statistiker är ense in till sista kommatecknet. Det är som sutte de i Vatikanen och diskuterade den obefläckade befruktningen eller i Högsta Sovjet och visste vad Stalin ville höra. Det som gör mig misstänksam mot dem är att de alla kommer fram till exakt samma resultat. Inga skeptiker, inga avvikare. Hela högen med ett högljutt halleluja till sin rapport, styvnackat säkra som Carola om Guds vilja.

Detta är visserligen en grov karikatyr - det finns säkert mycket som de olika forskarna inte är överens om, och de tiotusentals forskningsrapporter som IPCCs fjärde rapport bygger på innehåller med nödvändighet en del inbördes motstridiga resultat. Och det är inte så snyggt att blanda in Stalin och Carola. Men låt gå för det: Heimerson skriver kolumner och levererar åsikter, inte fakta. Det intressanta här är Heimersons logik.

Tänk om Heimersons husläkare hade bekräftat att vaccinering mot svininfluensan är bra. Vad hade Heimerson gjort då? Det kunde bara betyda en sak: att de två läkarna inte bär sig åt som man bör i vetenskapens värld. Heimerson hade kastat sig över tangentbordet och skrivit en ilsken kolumn med rubriken "Mina läkare är alarmister".

Man kan roa sig med att fundera på hur Heimerson skulle hantera en del andra frågeställningar. Verkar tyngdkraften i riktning mot jordens centrum? Kan man få cancer av rökning? Bör man verkligen vara försiktig med hygienen när man tillagar kyckling? Kokar vatten vid 100 grader?

Konsekvensen av Heimersons logik är att det aldrig är någon idé fråga forskare. För om de inte är överens så vet man inte vilken av dem man ska tro på, och om de är överens så kan man inte lita på dem.

Men vi andra behöver inte fastna i detta Heimersonska dilemma. Det är fullt möjligt att ett antal olika forskare, efter att ha lyssnat, tvivlat, argumenterat, observerat och testat, så småningom kan komma fram till samma slutsats. Det är fullt möjligt att den vetenskapliga bevisningen ibland pekar tydligt åt ett visst håll. Vore så inte fallet, så skulle vetenskapen aldrig kunna göra några framsteg. Allt vore bara en fråga om tyckande, som i Heimersons värld.

Ibland talar naturen till oss med klar och stark röst. Då ska vi inte hålla för öronen.