IPCC - Klimatpanelen

The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) har fått utstå mycket kritik den senaste tiden. En del kritik har varit befogad medan annat mest handlat om ryktesspridning. Med anledning av ett inslag i SR där Anders Omstedt professor vid Göteborgs universitet tycker att ett oberoende organ bör granska IPCC tycker vi det är dags att titta närmare på vad IPCC är och hur IPCC fungerar.

1988 skapade World Meteorological Organization (WMO) och förenta nationernas miljövårdsprogram (UNEP - United Nations Environment programme) IPCC. IPCC ska tillhandahålla en balanserad överblick över kunskapsläget rörande klimatförändringarna.

IPCC:s senaste rapport består av tre arbetsgrupper The Physical Science Basis (Working Group I); Impacts, Adaption and Vulnerability (Working Group II); Mitigation of climate change (Working Group III). Rapporten är skriven av 450 huvudförfattare, utsedda för deras kunskap. I processen har 194 olika länder möjligheten att kommentera utnämningarna. Utöver detta så har ca 800 författare bidragit med text till rapporten och tusentals forskare har lämnat kommentarer och granskat rapporten i olika omgångar. WG I:s kommentarer och svar finns tillgängliga här och WG II:s här för den som är nyfiken på hur detta går till. Rapporterna består av ca 3 000 sidor och innehåller runt 18 000 källor varav den absolut största delen kommer från granskade vetenskapliga artiklar publicerade i vetenskapliga journaler.



Det stora jobbet kring rapporterna görs av obetalda forskare, endast ett fåtal personer är anställda och de hjälper till största delen till med att serva grupperna med tekniksupport.

Hur arbetet, granskningen och hanterandet av kommentarer går till finns enkelt tillgängligt på nätet. Det är därför både förvånande och olyckligt att se hur journalister och kommentatorer struntat att gå tillbaka till huvuddokumenten om vad IPCC är och hur processen fungerar för att sedan bidra till folkbildning kring detta. Nu florerar istället mängder med myter om vad IPCC är och hur det fungerar.

Det kan också vara värt att påminna sig om hur stödet för IPCC sett ut. Mig veterligen finns det än idag inte en vetenskaplig akademi som uttalat sig i frågan som inte ställt sig bakom de grundläggande dragen i IPCC:s rapport. Ett talande exempel är en del ur detta gemensamma utspel av 18 nationella vetenskapsakademier, däribland vår Kungliga Vetenskapsakademien.

"The work of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) represents the consensus of the international scientific community on climate change science. We recognize the IPCC as the world's most reliable source of information on climate change and its causes, and we endorse its method of achieving this consensus."

Personligen tycker jag att de självutnämnda skeptikernas oförmåga att hitta fel i rapporterna är bland de starkaste beläggen för att IPCC-processen fungerar.

Allt detta betyder naturligtvis inte att processen inte går att göra ännu bättre. Men jag har mycket svårt att tänka mig att någon sorts oberoende grupp skulle kunna tillsättas för att granska IPCC, dels eftersom IPCC redan är granskade av mängder med forskare, dels för den tid det skulle ta för nya forskare att gå igenom allt material. Den bistra verkligheten är att nästa rapport (AR5) redan har börjat snickras på något som krävs för att något vettigt ska hinna skrivas ihop till 2013, men några små förändringar är så klart möjliga.

Förslagen till förändringar finns så klart, bland annat har det diskuterats om det skulle bli bättre ifall man betalade några av forskarna. Detta skulle kunna göra att arbetet lockar fler forskare och att forskarna kan lägga ner mer tid på författandet eftersom man inte behöver göra sina ordinarie jobb samtidigt. Något kopplat till detta är kritiken att rapporterna kommer ut med för långa mellanrum, vilket gör att underlaget för beslutsfattare kan bli osäkert i snabbt framskridande forskningsområden. Men att producera rapporter snabbare gör också att man kan få svårt att granska rapporterna lika noga. I vilket fall kommer genomgripande förändringar mest troligt få vänta tills nästa rapport publicerats.

Mike Hulme är en av de forskare som redan 2007 var ute och föreslog att IPCC skulle struktureras om, alternativt att något liknande men nytt skapas. Hulmes position angående detta har inte förändrats men tvärt emot rykten som antytt att han vill att IPCC skulle läggas ner nu på en gång så vill också Hulme vänta med detta tills efter nästa rapport (AR5). Hulmes förslag är likt många andras handlar om fler kortare rapporter som kommer ut med tätare mellanrum. Men han föreslår också andra förändringar som en tydligare regionalisering av arbetet, vilket för prenumeranter går att läsa i Nature.

---

För tydlighetens skull så har jag klippt ut IPCC:s roll från principerna som styr deras arbete så det kan jämföras med Stockholmsinitiativet och Peter Stilbs variant.

”The role of the IPCC is to assess on a comprehensive, objective, open and transparent basis the scientific, technical and socio-economic information relevant to understanding the scientific basis of risk of human-induced climate change, its potential impacts and options for adaptation and mitigation. IPCC reports should be neutral with respect to policy, although they may need to deal objectively with scientific, technical and socio-economic factors relevant to the application of particular policies.

Review is an essential part of the IPCC process. Since the IPCC is an intergovernmental body, review of IPCC documents should involve both peer review by experts and review by governments.”

Och Stilbs:

“-Hela klimatpanelens mandat har varit att söka efter mänsklig påverkan på klimatet, underförstått från koldioxiden, säger Peter Stilbs.”

Och från Stockholmsinitiativets hemsida:

"Mandatet suddar ut gränserna mellan vetenskap och politik. Experterna skall ha sin roll som vetenskapsmän, men samtidigt uppmanas de att fungera som politiker. De skall inte bara tala om hur mänskliga utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. De uppmanas också att tala om för politikerna hur de skall handskas med frågan. Med FN i ryggen blir detta nära nog ett slags beslutsfattande, fast utan något demokratiskt mandat från några väljare i hemländerna."