Bloggen startades som ett svar på "klimatskeptikernas" spridande av missuppfattningar och desinformation kring klimatförändringen och dess effekter, och kring klimatforskningen och specifika klimatforskare.ar en modereringspolicy för kommentarer. Vi uppskattar att du läser den innan du kommenterar. Tack!
Inlägg
Alla kommentarer
Per Welander, känd inom så kallade klimatförnekarkretsar och kopplad till den tidigare sajten The Climate Scam och dess efterföljare Stockholmsinitiativet, har haft kontakt med SD-ledamoten Josef Fransson. Welander har ätit middag med Fransson, berömt SD-ledamoten för hans politik och gratulerat honom till valframgången 2014.Den som har följt vad som skrivs på Stockholmsinitiativets blogg Klimatupplysningen (sic!) blir inte särskilt förvånad: många (om än inte alla) av skribenterna och de som kommenterar inläggen verkar uppskatta Sverigedemokraterna. Generellt verkar man befinna sig långt ut på högerkanten. Sverigedemokraterna förfaller samtidigt (som enda svenska parti) allt mer ta upp "klimatskeptiska" ståndpunkter, framför allt genom deras miljöpolitiske talespersonen Josef Fransson som svarar så här på frågan om partiet har någon klimatpolitisk uppfattning:
– Vi är en partipolitiskt obunden organisation och vi har kontakt med många från olika riksdagspartier. Det stämmer, jag har haft kontakt med honom, säger Welander.
Självfallet! Vår uppfattning skiljer sig dock från övriga riksdagspartier då vi faktiskt tagit oss tid att sätta oss in noggrant i klimatvetenskapen och tagit ställning därefter, i stället för att bara följa strömmen.Från Franssons fortsatta svar kan man dock dra slutsatsen att "sätta sig in i frågan" betyder att hämta sin information från klimatförvillande bloggar och lobbyorganisationer.
Men trots att det finns en vetenskaplig konsensus ökar klimatskeptikernas närvaro i folkvalda parlament. Sverigedemokraterna är inte ensamma bland Europas olika ultranationalistiska partier. Oavsett om de är nyfascistiska som grekiska Gyllene gryning eller bygger sin plattform på EU-motstånd som brittiska UKIP, verkar strävan efter den pånyttfödda glorifierade nationalstaten, gå hand i hand med att förneka vetenskapen kring klimatet.Förklaringen att det handlar om nationalism verkar lite för enkel. Då tycker jag nog att Andrev Walden i Aftonbladet träffar mer rätt:
...
Trots den utbredda misstron mot klimatvetenskapen bland de europeiska ultranationalistiska partierna har de legat i lä jämfört med de högljudda klimatskeptikerna i USA, vars affischnamn för tillfället är Donald Trump.
....
Att erkänna klimatförändringarna innebär att erkänna den egna nationens skuld. ”Sverige har sannerligen inget att skämmas för när det gäller CO2, då vi trots att vi bor i ett kallt land har de lägsta utsläppen i hela den industrialiserade världen”, skriver Josef Fransson i en artikel i Hallandsposten. Problemet är att det är just den industrialiserade världen som bär det historiska ansvaret för klimatförändringarna.
Det är den ena sidan av myntet, den andra sidan är att en seriös klimatpolitik med syfte att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader kräver att nationalstaten ger upp en del av sin suveränitet. För att Parisavtalet ska få någon reell effekt måste den nationella politiken underkastas det globala målet att begränsa utsläppen. Inte heller det är vidare lättsmält för en ideologi som, för att citera Sverigedemokraternas principprogram, ”innebär i sin mest nerskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän”.
Det är rimliga svar på frågeställningen och jag ifrågasätter dem inte som delförklaringar till faktaresistensen i rörelsens ”intellektuella” kärna, men jag tror också att Vowles krånglar till det lite i onödan och missar en avgörande detalj: hatet.
En betydande del av den här faktaresistensen bottnar rimligen i att klimatfrågan fortfarande betraktas som en accessoar för ”kulturmarxister” (ett konspirationsteoretiskt och ursprungligen antijudiskt begrepp som på senare år, i högerradikal kommentarsfältsvokabulär, kommit att bli ett slags samlingsnamn för alla den liberala demokratins sittkissande avarter).
Klimatet är helt enkelt fiendens fråga.
Eller som Polens utrikesminister, Witold Waszczykowski från det styrande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS), sa när han försvarade den nya medialag som ska ”bota samhället från vissa sjukdomar” (läs: ta kontrollen över fria medier): ”Som om världen efter marxistisk förebild automatiskt måste röra sig i en enda riktning – mot en ny blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer, som satsar allt på förnybar energi och bekämpar varje form av religion”.Det här är välbekanta teman för den som besöker "klimatskeptiska" bloggar. "Klimatskepticismen" handlar om politik, inte om någon vetenskaplig skepticism. Politiken kommer upp hela tiden i diskussionerna, och det är ett högerperspektiv man har. Miljövänner och feminister ses som fiender. De amerikanska konservativa influenserna är tydliga - ofta känns diskussionen som en karbonkopia av de amerikanska "kulturkrigen".
....
Forcerade samband är typiskt för konspirationsteoretiker och ultranationalisten är i regel en utmärkt konspirationsteoretiker. Rörelsens vanvettiga kusin på andra sidan havet, presidentkandidaten Donald Trump, har förresten hävdat att det var kineserna som i lönndom hittade på konceptet klimatförändringar för att torpedera amerikansk industri.*
Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. ... Moskéer kommer att ersätta våra kyrkor, och ramadan och andra muslimska fester kommer att ersätta jul och påskfirandet.
Om en vecka drar klimatmötet i Paris i gång. Efter att mordiska islamister skrämt slag på oss är det meteorologernas tur. Frågan är sällan numera om vi kommer att bli utplånade, utan snarare hur. Drunkna, eller torka? Kommer Sahara att dra sig upp mot Bergslagen, eller Nordpolen att dra sig ned till Polen?Och lite längre ner:
Räkna med att tidningarna vällustigt kommer att rada upp alla möjliga sätt för oss att gå under på.”Så blir de yttersta dagarna: hela listan!”Det som intresserar mig är vad den här sortens budskap gör med vårt sätt att tänka. Hur möter man undergången? Genom att ge upp hoppet? Passivt låta ödet ha sin gång? Kanske. Men det finns de som tvärtom får en kick av undergången.Klimatmötet handlar inte om att ge upp hoppet. Tvärtom, det handlar om att försöka göra något åt problemet. Och det vi framför allt behöver göra är att bli mindre beroende av fossila bränslen. Det kan vi åstadkomma genom att producera energi på bättre sätt, och att använda energi klokare. Det kommer att ta tid, och därför har vi inte råd att bara sitta och vänta och hoppas på det bästa. Det finns naturligtvis bakåtsträvare som säger att vi inte kan göra något, som likt domedagsprofeter hävdar att civilisationen kommer att gå under om vi inte fortsätter med vår ständigt ökande fossilkonsumtion. Men för oss som tror på människans kreativitet och förmåga att övervinna hinder och som samtidigt känner ett moraliskt ansvar inför framtida generationer, så är det självklart att vi måste göra vårt bästa för att lösa det här problemet.
Det som skulle behövas, säger upphetsade aktivister, är någon som kunde peka med hela handen och reda ut saken.Hur kan man bara tio dagar efter terrordåden skriva något sådant? Hakelius har väl alltid varit något av en ytlig posör som verkar tro att man är djupsinnig om man är "politiskt inkorrekt", men att han skulle sjunka så här djupt hade jag inte förväntat mig.
Ett globalt undantagstillstånd.
Jag skulle vilja kalla det ett klimatkalifat.
För i övertygelsen om att västvärlden är moraliskt förtappad och står inför yttersta domen, möts klimataktivister och jihadister. Och nu möts de i ”ljusets stad”. Stackars Paris.
Under perioden 2021–2050 beräknas den genomsnittliga medeltemperaturen för hela Europa vara 1,5 grader högre än under den så kallade referensperioden 1961–1990. Skandinavien påverkas mest På EEA:s karta här ovan kan du själv knappa in din ort och se hur mycket medeltemperaturen beräknas öka där du bor. Ju rödare färg, desto större avvikelse från normaltemperaturen. På kartan syns tydligt hur klimatet i nordöstra Skandinavien och i området runt Medelhavet påverkas mest inom EU-området. I norra Sverige beräknas skillnaden bli så mycket som 2,5 grader över normaltemperaturen 1961–1990, skriver EEA i rapporten. Längre österut, över Sibirien, beräknas avvikelsen dock bli ännu större.Det handlar alltså om skillnaden mellan perioden 1961-1990 och perioden 2021-2050, och inte om skillnaden mellan 2012 och 2022. Siffran 2,5 grader handlar dessutom om norra Sverige, och inte hela landet.
Ingen istid i sikte...
In response to news inquiries and stories, Dr. Frank Hill issued a follow-up statement:
"We are NOT predicting a mini-ice age. We are predicting the behavior of the solar cycle. In my opinion, it is a huge leap from that to an abrupt global cooling, since the connections between solar activity and climate are still very poorly understood. My understanding is that current calculations suggest only a 0.3 degree C decrease from a Maunder-like minimum, too small for an ice age. It is unfortunate that the global warming/cooling studies have become so politically polarizing."
Den låga nivån och de billiga retoriska knepen har vi börjat vänja oss vid, men på senare tid har en annan tendens i klimatdebatten blivit tydlig, nämligen att delar av klimatskeptikerrörelsen inte längre nöjer sig med retorik, utan övergått till trakasserier, huliganism och i vissa fall ren kriminalitet.
Det verkligt tragiska med allt detta är att klimatskeptikerna, om de är framgångsrika i sin huliganism, kan lyckas göra en självupfyllande profetia av deras bild av klimatforskarsamhället som ett fort där man till varje pris försvarar gamla förstelnade dogmer. Ty om klimatvetenskapen konstant befinner sig under detta slags belägring finns en uppenbar risk att forskarna blir obenägna att tala fritt och öppet om de vetenskapliga osäkerheter som faktiskt finns.
Men i det läget får vi inte hamna, ty en klimatforskning som opartiskt söker sanningen om vår planet har vi knappast råd att avvara.
Har miljövänner verkligen sämre moral än andra människor? Tväremot vad många tror besvaras den frågan inte i en artikel av två Kanadensiska forskare, som nyligen har synts i media. I artikeln beskrivs ett experiment som undersökte hur moraliskt beteende inom ett område påverkar moraliskt beteende inom andra områden. Ett antal studenter (psykologernas favorittestdjur) delades in i 4 grupper. Första gruppen fick titta på varor i en ”grön” (d v s miljövänlig) nätbutik, och den andra gruppen fick titta på varor i en vanlig nätbutik. Den tredje gruppen fick köpa varor i den ”gröna” nätbutiken, och den fjärde gruppen fick köpa varor i den vanliga nätbutiken. Samtliga deltagare fick sedan genomgå andra tester där de hade möjlighet att tjäna små summor pengar genom att agera själviskt, eller genom att ljuga och att stjäla (d v s ta mer pengar från ett kuvert än de hade rätt till).Jordens räddare eller skurkar?
Folk som väljer miljövänliga bilar är inte nödvändigtvis goda människor.
I stället är de i större grad än andra elaka, lögnaktiga och skurkaktiga, visar en kanadensisk undersökning.
Om de dessutom stjäl och lurar sina arbetsgivare är det helt följdriktigt. Den påklistrade miljöetiketten blir som gamla tiders avlatsbrev. "Jag syndar, men jag betalar för det." På medeltiden betalade man prästerna. Nu räcker det tydligen med en liter kravmärkt mjölk eller en etanolbil för att köpa sig fri från skuld.
I ett tidigare inlägg skrev vi om ett monumentalt felslut i Stockholmsinitiativets (SI) debattartikel i Aftonbladet denna vecka. SI påstod:”Inspekterar man dessutom frågan i grunden visar det sig att klimatforskarnas argument inte bygger på kunskap, utan snarare bristen av kunskap: ’Vi kan inte förklara temperaturhöjningen under den senare delen av 1900-talet annat än genom människans utsläpp av koldioxid’.”
Detta var naturligtvis en grov förvanskning av det vetenskapliga bevisläget.
En sådan groda är illa nog, men det finns fler av samma kaliber. Här är några fler felaktiga, missledande och/eller självmotsägande påståenden som SI har lyckats trycka in i samma artikel:
Det finns fler felaktigheter att kritisera i SIs debattartikel – listan här ovan sammanfattar bara de mest fundamentala fadäserna. Den som vill får gärna lägga till punkter till listan i kommentarstråden. Det är fascinerande att SI lyckas få in så många felaktigheter på så litet utrymme. Det får verkligen IPCCs glaciärfel att blekna i jämförelse. Därför avslutar vi det här inlägget med själva miljonkronorsfrågan:
Hur kan någon ta Stockholmsinitiativet på allvar?
Det hävdas ofta (med rätta) att utan effekten av ökningen av halten växthusgaser (koldioxid, metan etc) så kan man inte förklara temperaturökningen det senaste halvseklet. Naturliga förklaringar som förändringar i solen instrålning eller vulkanisk aktivitet räcker inte till – om det bara handlade om dessa så hade den globala temperaturen snarare minskat. Den kanske mest välkända illustrationen av detta är fig 2.5 från IPCCs 4:e syntesrapport (se bilden).Detta är oerhört viktiga nyheter, då de antyder att global uppvärmning inte enbart förorsakas av människan. Inspekterar man dessutom frågan i grunden visar det sig att klimatforskarnas argument inte bygger på kunskap, utan snarare bristen av kunskap: ”Vi kan inte förklara temperaturhöjningen under den senare delen av 1900-talet annat än genom människans utsläpp av koldioxid”. Beviset är alltså att det inte finns några andra bevis. Hur hade en sådan fråga bedömts i en domstol? ”Vi kan visserligen inte bevisa den åtalades brott, men då vi heller inte kan hitta några andra misstänkta finner vi ändå den åtalade skyldig”.Nu är det inte alls så att det handlar om en brist på kunskap. Vi vet mycket väl att ökade halter av växthusgaser har en uppvärmande effekt, genom att de absorberar och emitterar värmestrålning i vissa våglängder. Detta tillhör de mest elementära fakta inom klimatvetenskapen, och har varit känt i över ett sekel. Vi ser också att uppvärmningen visar ett mönster som stämmer överens med effekten av ökade växthusgaser: vi kan se det på hur spektrumet för jordens utgående infraröda strålning förändras, vi kan se det på avkylningen av stratosfären, vi kan se det på att temperaturökningen är större på natten än på dagen osv.
Med detta var jag ännu mera nöjd. Två läkare, två åsikter. De två läkarna bar sig åt som man ska göra i vetenskapens värld. Lyssna. Tvivla. Argumentera. Det finns mer än en infallsvinkel. Allt är inte säkert. En second opinion, tack. En dag får vi veta vem av dem som hade rätt.
I FN:s klimatpanel går det till på motsatt vis. Dess fler än 400 forskare, klimatologer, statistiker är ense in till sista kommatecknet. Det är som sutte de i Vatikanen och diskuterade den obefläckade befruktningen eller i Högsta Sovjet och visste vad Stalin ville höra. Det som gör mig misstänksam mot dem är att de alla kommer fram till exakt samma resultat. Inga skeptiker, inga avvikare. Hela högen med ett högljutt halleluja till sin rapport, styvnackat säkra som Carola om Guds vilja.
Detta är visserligen en grov karikatyr - det finns säkert mycket som de olika forskarna inte är överens om, och de tiotusentals forskningsrapporter som IPCCs fjärde rapport bygger på innehåller med nödvändighet en del inbördes motstridiga resultat. Och det är inte så snyggt att blanda in Stalin och Carola. Men låt gå för det: Heimerson skriver kolumner och levererar åsikter, inte fakta. Det intressanta här är Heimersons logik.
Tänk om Heimersons husläkare hade bekräftat att vaccinering mot svininfluensan är bra. Vad hade Heimerson gjort då? Det kunde bara betyda en sak: att de två läkarna inte bär sig åt som man bör i vetenskapens värld. Heimerson hade kastat sig över tangentbordet och skrivit en ilsken kolumn med rubriken "Mina läkare är alarmister".
Man kan roa sig med att fundera på hur Heimerson skulle hantera en del andra frågeställningar. Verkar tyngdkraften i riktning mot jordens centrum? Kan man få cancer av rökning? Bör man verkligen vara försiktig med hygienen när man tillagar kyckling? Kokar vatten vid 100 grader?
Konsekvensen av Heimersons logik är att det aldrig är någon idé fråga forskare. För om de inte är överens så vet man inte vilken av dem man ska tro på, och om de är överens så kan man inte lita på dem.
Men vi andra behöver inte fastna i detta Heimersonska dilemma. Det är fullt möjligt att ett antal olika forskare, efter att ha lyssnat, tvivlat, argumenterat, observerat och testat, så småningom kan komma fram till samma slutsats. Det är fullt möjligt att den vetenskapliga bevisningen ibland pekar tydligt åt ett visst håll. Vore så inte fallet, så skulle vetenskapen aldrig kunna göra några framsteg. Allt vore bara en fråga om tyckande, som i Heimersons värld.
Ibland talar naturen till oss med klar och stark röst. Då ska vi inte hålla för öronen.
Även den andra studien, nyligen publicerad i Science, ger visst fog för optimism. Den rör ett av de största problemen inom klimatforskningen — vattenavdunstningen på jorden.
Vattenånga är en mycket kraftfull växthusgas med extremt stor förmåga att binda värme i atmosfären.
Problemet är att ingen riktigt vet hur avdunstningen ska beräknas i klimatmodellerna. Många tror dock att en varmare värld kommer att ge ökad nederbörd vilket i sin tur kommer att medföra mer vattenånga, som höjer temperaturerna ännu mer.
Nu visar forskarna bakom studien att mängden vattenånga i atmosfären märkligt nog minskade med cirka tio procent mellan 2000 och 2009. Detta trots att årtiondet var det varmaste i modern tid.
Å andra sidan har temperaturerna på jorden legat stilla sedan 1998, efter att ha ökat stadigt i två decennier. Forskarna tror nu att orsaken är den minskade mängden vattenånga.
Har Maggie väl accepterat Emretssons punkt 1-4 så följer nämligen den antroprogena växthuseffekten närmast axiomatiskt, d. v. s. det är en nödvändig och oundviklig konsekvens av empiriska observationer. I filosofiska sammanhang talar man ibland om syllogismer, d. v. s. nödvändiga och oundvikliga konsekvenser sedan ett visst antal kritiska grundvillkor uppfyllits. Ett annat välkänt exempel på en syllogism är principen om evolution genom naturligt urval. Har väl tre huvudvillkor uppfyllts (variation mellan individer, variationens ärftlighet och fitness-skillnader kopplade till denna variation), så följer evolution genom naturligt urval som en logisk nödvändighet.Nu tror vi inte för en sekund att Maggie Thauersköld Crusell har ändrat åsikt. Vi är bara oerhört roade av att hon låtit lura sig in i en fälla på det här sättet. Det ger intellektuell tillfredsställelse att se sin motståndare plattas till så tydligt.
När världsledarna med Barack Obama i spetsen flyger hem från Köpenhamn efter konferensens slut finns det en överenskommelse. Något annat är faktiskt otänkbart, och då tänker jag inte främst på det faktum att utsläppen av växthusgaser måste bromsas, att avskogningen måste upphöra och att försurningen av världshaven måste avta. Visst , det är saker som dessa som hela konferensen handlar om och som är själva anledningen till att världens ögon (sliten klyscha men den passar faktiskt perfekt i dag) är riktade mot den danska huvudstaden dessa två decemberveckor. Men anledningen till att mötet kommer att sluta med ett avtal stavas naturligtvis politik. Man jobbar inte så länge och investerar så mycket av sitt förtroendekapital för att avsluta med ett "det blev inget". Inte en chans. Någonting blir det att skriva under.
