Behöver vi krama oljebolagen?

På Newsmill har Maggie Thauersköld Crusell (Stockholmsinitiativet, bloggen The Climate Scam) en oljebolagskramande artikel med rubriken ”Kritiken mot oljebolagen är höjden av hyckleri”, där hon bl a skriver:

Ända sedan James Hansen den där extremt varma sommaren 1988 deklarerade att jorden stod på randen till en av människan frammanad klimatkatastrof har den moraliska tumskruven sakta men säkert vridits åt kring dem som pumpar upp, förädlar och använder olja och oljeprodukter. Idag älskar vi att hata oljebolag. Och vi kan inte leva utan dem.
…
Föreställ dig att du är vd för Exxon Mobil, ett av världens mest vinstrika företag. …. Utan Exxon, BP, Shell och alla de andra hade det ju inte funnits något klimathot. Hur kan du se dig själv i spegeln varje morgon, när den ena miljöorganisationen efter den andra anklagar dig för att ta livet av oskyldiga människor? Vad säger du till din tolvåring när han efter att ha träffat Al Gore beskyller dig för att sabba hans framtid?
…
Men glöm inte att det är oljan som har lagt grunden för vår välfärd. Tack vare oljan kunde vi effektivisera och industrialisera jordbruket. Innan dess hade energin kommit nästan uteslutande från människors och djurs muskelkraft. Hårt, slitigt kroppsarbete utan några som helst garantier.
När oljebolagen kämpar för sin vidare överlevnad kämpar de även för mänsklighetens fortsatta utveckling. För inte tror ni väl att vindkraften kan försörja Afrikas mer än 900 miljoner invånare med energi? Så småningom hittar vi med all säkerhet en betydligt mer pålitlig, miljövänlig och långsiktigt hållbar energikälla, men under tiden är det lika bra att konstatera att vår värld stannar utan olja. Lite tacksamhet vore kanske på sin plats.

Det finns några poänger här, på sätt och vis. För det första är oljebolagen (och kolbolagen) knappast ensamt skyldiga till klimathotet. Vi är alla mer eller mindre medskyldiga: företag, stater, privatpersoner osv. Alla vi som använder olja till resor, transporter, uppvärmning, elproduktion mm bär tillsammans ansvaret. Tillsammans saboterar vi våra barns framtid.

För det andra så har oljan betytt mycket för vår ekonomiska utveckling (även om den inte är hela förklaringen). Den har varit en förhållandevis billig, lättillgänglig och effektiv energikälla. Men den har varit billig delvis för att vi som drar fördelar av den inte själva bär hela kostnaden. Det finns betydande kostnader som hamnar någon annanstans, hos människor (och även andra organismer) som inte har bett om det. Bland dessa externaliteter ingår:

Bilderna föreställer: Strider i Fallujah; kung Abdullah bin Abdul Aziz av Saudi-Arabien; Deepwater Horizon-plattformen i brand.

• Krig
• Diktatur
• Övergrepp
• Miljökatastrofer
• Klimatförändringar

Om vi ska tycka synd om någon, så är det alla dem som har drabbats, drabbas eller kommer att drabbas av olje-användandets negativa effekter. Oljebolagen har föga behov av vår sympati: vår ”tacksamhet” ger dem redan enorma vinster (Exxon Mobil hade t ex en nettoinkomst på 19 miljarder dollar år 2009), och de har tillgång till stora PR-avdelningar och stort politiskt inflytande. Det sistnämnda illustreras av följande video-klipp med Arnold Schwarzenegger, guvernör i Kalifornien. Det handlar om hur oljebolag försöker sabotera Kaliforniens framsynta klimatpolitik.

Avslutningsvis, om vi verkligen hade velat hjälpa Afrikas mer än 900 miljoner invånare med energi, så kunde vi ha minskat vår egen oljeförbrukning, vilket hade gett mer kvar till dem och mindre CO2 i atmosfären. Och vi kunde ha ansträngt oss mer med att ta fram alternativa energiformer och energieffektivare tekniker och infrastrukturer som också hade kunnat bli till stor nytta för afrikanerna. Tyvärr är det nu för sent för dem (på flera sätt) att bygga ett västerländskt välstånd med hjälp av olja. Det har vi och vår ohämmade oljeförbrukning sett till.

Uppdatering 2010-01-03: Försöket att sabotera Kaliforniens klimatpolitik förkastades av väljarna.