Inlägg
Dagens DN tar upp en ny rapport kring hur klimatförändringarna kommer att påverka Stockholm i framtiden. Rapporten från Länsstyrelsen kan läsas i sin helhet här:
Stockholm - varmare, blötare. Klimat- och sårbarhetsanalys för Stockholms län
17 okt. 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra att DN gör sitt jobb och informerar på ett tydligt sätt.
SvaraRaderaJag gillar också konkretiseringarna av konsekvenserna, det brukar saknas i diskussionen. Att det blir ett x grader varmare globalt genomsnitt säger inte så mycket egentligen.
Citat från DN (ursprungligen SMHI)
"Stockholms klimat år 2100
1. Medeltemperaturen ökar med 4 till 6 grader.
2. Medelnederbörden ökar med 10 till 30 procent.
3. Växtsäsongen blir 100 till 140 dagar längre.
4. Skyfallen ökar med 20 procent.
5. Snödagarna minskar med 65 till 100 dagar.
6. Medelvattennivån stiger med 30 till 50 centimeter.
7. Brandrisken ökar till 20- 50 högriskdagar."
Temperaturhöjningen blir högre än globala medelvärdet på högre breddgrader och på land. Andelen extremhändelser påverkas bl.a. av ett intressant matematiskt fenomen när man förskjuter medelvärdet i en normalfördelningskurva.
Ett räkneexempel:
Antag att människors längd är normalfördelade med i snitt 174 cm och 7 cm:s standardavvikelse. Antag vidare att medellängden ökar med 2 cm. Detta medför nästan 3 ggr så många människor med längd över 200 cm.
Du måste anta att standard avvikelsen är oförändrad också annars är inte slutsatsen rimlig.
SvaraRaderaOlof,
SvaraRaderadu har rätt i att jag implicit antog att standardavvikelsen var samma. Men det är ett normalt antagande såvitt jag förstår, åtminstone approximativt. Många naturliga fenomen är normalfördelade även om speciella faktorer kan göra att det inte gäller i ändarna i lika hög grad. Jag vet dock inte exakt vad som gäller för klimatvariablerna.
Poängen var att extremhändelserna blir fler än man kanske intuitivt tror. I vissa människors vokabulär skulle man kunna kalla normalfördelningskurvan 'alarmistisk'.
Hej Nisse.
SvaraRaderaDu och jag är eniga om det viktigaste, nämligen att extremhändelser kommer att bli vanligare i framtiden. Ditt exempel illustrerar dock en matematisk operation som jag tycker är osäker som prognosverktyg.
Låt mig förklara varför jag tycker så.
Om du samlar mätdata om ett fenomen så kan du från ditt stickprov skatta medelvärde och normalfördelningens standardavvikelse. Du bör dock också göra en statistisk test för att se om dina mätdata verkar komma från en normalfördelning. Något bevis för att så är fallet kan du aldrig få. Men det ger en slags uppfattning om vilken tilltro man skall sätta till att det skattade medelvärdet är det sanna.
Om jag tar dina skattade värden och börjar uttala mig om värden som ligger utanför det du har haft mätdata för så börjar det bli osäkert. Precis som du säger så kan det finnas randvillkor som inte inte kan överskridas.
Om jag matematiskt tar det skattade medelvärdet och ersätter det men behåller den skattade variansen så blir det ännu lite mer problematiskt. Jag börjar då uttala mig om ett system som det inte finns några mätdata alls om.
Om det här är ett vanligt förfarande vet jag inte. Jag tycker dock att man bör vara tydlig med vilka antaganden man gör och känna till begränsningarna med metoden.
Framtida uttalande om klimatet bygger inte på enkla matematiska transformer av historiska data. Där används istället modeller där fysikaliska processer är representerade.
Apropå diskussionen ovan, såg just att Hansen et al publicerat en intressant analys av extremhändelser. Den är dock fortfarande i draft-version.
SvaraRaderaFinns också en genomgång här.
Allmänt så har man jämfört medeltemperaturen över 250 km stora områden (i diameter eller sida?) och över vinter/sommarsäsonger.
Man fann att områdernas medeltemperaturer följer en normalfördelningskurva mycket väl och det var en stor ökning av områden med ovanligt höga temperaturer sedan 50-talet. För de senaste åren var det i storleksordningen 50 ggr fler varma 3-sigma händelser relativt perioden 1951-1980 (typ 5-10% jämfört med 0.1-0.2%).
Minskningen av antal extrema kalla händelser, som förstås också är relevant, blev mycket mindre pga. en tydlig ökning av variansen i fördelningen ju varmare klimat.
Enkel och vacker vetenskap skulle jag säga, precis som Hansens analyser över senaste istiden. Inget ont om avancerade klimatmodeller men det finns andra viktiga komplementära metoder.