Visar inlägg med etikett Newsmill. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Newsmill. Visa alla inlägg

20 sep. 2011

Gösta Alfvén: Klimatförnekarnas ideologi och finansiering måste synas

Den miljöengagerade läkaren Gösta Alfvén skriver idag på Newsmill om media, klimatfrågan och "klimatskeptiker":
Finanskrisen exponeras och diskuteras på ledar- nyhets- och debattsidor. Skuldbergen, finansiella transaktioner och reporäntan, händelser på riksbanker, finansdepartement och EU-möten rapporteras dagligen. De flesta dagstidningar har idag en separat ekonomidel.
Men skuldkrisen i biosfären är på sikt betydligt allvarligare än den finansiella. Den är dock betydligt mer svåravläsbar då vi inte har upprättat något miljöindex som speglar situationen. Och media har ännu inte upprättat någon daglig miljöbilaga som berättar om miljöproblem och möjliga lösningar.
Han är kritisk till andra delar av medias hantering:
Den tilltagande växthuseffekten är välkänd bland forskare sedan 1980-talet. Men folk i gemen tar inte problemet på vederbörligt allvar. Klimatförnekandet är fortfarande utbrett. Media har inte lyckats balansera debatten på ett rättvisande sätt, mellan den vetenskapliga kritiska rationalismen med dess ödmjuka inställning till sanning å ena sidan och klimatförnekarnas teser å den andra
I artikeln lyfts även Uppsalainitiativet engagemang fram:
Uppsalainitiativet har visat att de aktiva klimatförnekarnas debattmetoder bygger på att så tvivel, manipulera vetenskapliga data och till och med bluffa då deras teser har visat sig ohållbara. Trots detta fångar man in många lättrogna, ovilliga att ändra på sina levnadsvanor byggda på fossil förbränning.
Vi tackar för uppmärksamheten!

16 mars 2011

Förvillandets anatomi: en fallstudie

Kommentarstråden under Magnus Westerstrands svar på Lars Berns osmakliga och propagandistiska Newsmill-inlägg i går är intressant (om än beklämmande) att studera. Sakfrågan är klar: Bern hävdade att det fanns dålig beredskap mot översvämningarna i Queensland, Australien, nu i vintras eftersom klimatmodellerna hade förutsagt att man skulle få torka i stället för regn. Detta var Berns exempel på hur ”klimathysterin” har försvagat vår beredskap mot naturkatastrofer. Westerstrand visade att modellerna tvärtom hade förutsagt intensivare regnfall (vilket inte motsäger ökad risk för torka) genom att hänvisa till en rapport från myndigheterna i Queensland.

Detta kan naturligtvis Berns supportrar inte medge; de så kallade ”skeptikerna” föredrar att tro på Berns påstående trots att det har motbevisats. Därför använder de i stället en rad olika fövillartaktiker. Eftersom dessa taktiker är vanligt förekommande så kan det vara värt att titta närmare på dem. Det finns många bra exempel i kommentarstråden, och dessa ger en skrämmande inblick i förvillarnas tankevärld. Det är viktigt att någon gång granska också denna klimatförvirrandets svans som härjar i kommentarstrådarna på Newsmill, på dagstidningarnas onlineupplagor och andra platser i cyberrymden. Jag sätter inte ut namn på kommentatorerna här, men i slutet på varje citat ger jag numret på den kommentar som det kommer ifrån.

Förvilla i sakfrågan
En kommentator skriver:
”Men i den där rapporten "Climate Change in Queensland - What the Science is Telling Us" står det faktiskt som "Key findings" att det blir varmare, mindre regn, längre torrperioder och att cyklonerna går längre söderut.
Det stöder snarare Bern än försvagar hans argument”
(#18)
Men rapporten i fråga säger uttryckligen att risken för översvämningar ökar. Detta hänger ihop med att regnen blir intensivare, dvs att när det väl regnar så kommer det mer på en gång. Detta argument handlar alltså om att bortse från vad rapporten i fråga säger om just intensivare skyfall. Och intensivare skyfall står inte i motsättning till ökad risk för torka: tvärtom har Queensland för något år sedan varit utsatt även för svår torka.
Lite längre ner hittar vi samma typ av felaktiga argument, nu kryddat med invektiv:
”Magnus Westerstrand är antingen galen, eller själv den stora lögnaren här. Dokumentet han länkar till, och som han påstår emotsäger Lars Bern, visar tvärtom att Bern har rätt. Se sammanfattningen i rutan på sid. 44, det kan inte vara tydligare att man förväntade sig torka.” (#29)
Sådana här falska motsättningar (intensivare regn och torka, eller mer värme och kraftigare snöfall för att ta ett exempel från våra breddgrader) är väldigt vanligt förekommande i förvillarretoriken.
Vi hittar också ett desperat försök att blanda bort korten genom att fokusera på att rapporten på ett ställe talar om ”risker för samhällen och infrastruktur” som om detta skulle betyda att endast tätorter skulle drabbas av översvämningar:
”#46 Micke Andersson: Lägg ner själv. Redan inledningen i ditt citat emotsäger det du försöker säga: "In Queensland the major risks to communities and their supporting infrastructure are cyclones and flooding"
-- Citatet nämner alltså bara städer och samhällen på begränsad yta, medan den aktuella översvämningen påverkade *tre fjärdedelar* av Queensland. Och samma dokument är alltså tydligt med att större delen av Queensland kommer att uppleva torka.”
(#31)
Vad förvillarna verkligen skulle behöva göra för att försvara Bern är att visa att översvämningsfaran enligt modellerna var liten. Men något sådant finns inte.

Allmän vetenskaplig förvillning
Det förekommer också ett antal förment vetenskapliga argument som endast indirekt eller inte alls har att göra med sakfrågan. Detta rör sig om argument som redan har tillbakavisats till leda, men som ändå fortsätter att cirkulera. I den här kommentarstråden har vi turen att stöta på en variant av klassikern ”hur kunde inlandsisen smälta när det inte fanns bilar” (fast det blir inte riktigt rätt):
”Klimatet kommer och går på den här planeten. Bara att gilla läget. Istället för att lägga enorma summor på nonsensåtgärder är det bättre att försöka anpassa oss till dom svängningar som förekommer.
Vad anser artikelförfattaren att man borde ha gjort för att förhindra uppvärmningen som avslutade senaste istiden? För du känner till istiderna va? Att hela nordeuropa var täckt av is så sent som för 15000 år sedan. Vad skulle man göra? Minska bilkörningen i stockholms innerstad?”
(#8)

Bakvänd logik
Det förekommer också exempel på riktigt bakvänd logik. Här är en kommentator som inte lyckats räkna ut att de inträffade översvämningarna är ett faktum:
”Beträffande Queensland hänvisar förf till en undersökning där "modelleringar kommer fram till att risken för översvämningar kan öka eftersom man förmodar en ökning av regnintensiteten i området.." Detta är för honom FAKTA. Förvillarna är i sjäva verket han och alla dessa alarmister som ständigt basunerar ut sina falska larm.” (#5)

Klimathotet som en religion
Ett vanligt förekommande argument inom förvillarrörelsen är att klimathotet har blivit till en religion, som inte har med fakta och vetenskap att göra. Detta är en konstig ståndpunkt med tanke på det starka vetenskapliga stöd som finns för mänsklig klimatpåverkan: det är inte många religioner vars ”heliga skrift” utgör en omfattande sammanställning av forskningsläget. Det är ironiskt att samma argument ofta används av kreationister mot evolutionsteorin. Vi hittar ett exempel på argumentet bland kommentarerna:
”Borde inte en doktorand visa lite tecken på vetenskapligt tänkande? Lars Bern har avvikande åsikter, och dom är man fri till att bemöta och kritisera. Klimatrörelsen verkar att ha blivit en religion där kritiker skall skuldbeläggas och bespottas, så som religioner ofta har gjort. ….” (#47)

Konspirationer och korruption
Förutom religiös iver så sägs ”klimatrörelsen” även drivas av dunkla politiska motiv. Bland kommentarerna dyker rent av en referens till ”NWO” (Nya Världsordningen”) upp:
”Det hela handlar om pengar och politik inte klimathot. Varför hoppar människor av sina FN uppdrag fast de tjänar bra pengar och betalar ingen skatt? Kan det bero på att vissa ändå har en moral? Nä FN/IPCC har gjort sitt. Tur att USA nu strypt alla pengar till detta NWO företag. Märkligt ingen MSM har tagit upp detta! Detta borde vara förstasidestoff för vilken tidning eller tv kanal som helst!” (#52)
Eftersom forskningen inte kommer fram till för förvillarna önskvärda resultat, så måste den vara korrumperad och politiskt styrd:
”Man kan inte lita på vetenskapliga resultat längre. De flesta forskare forskar på uppdrag av ekonomiska intressenter. Frågeställningarna är styrda av dem och påfallande ofta står resultaten i samklang med bidragsgivarnas intressen. Någon objektiv vetenskap tycks inte finnas längre.” (#40)
”Nej. Det räcker om skeptikerna visar på ställen där klimatforskarnas påståenden, modeller, etc inte stämmer med redan kända fakta. Då måste klimatforskarna visa varför deras påståenden är bättre än tidigare känd vetenskap. Det har de inte lyckats med. De har tvärtom befunnits manipulera ingående data, manipulera sina resultat och manipulera (förvränga) tolkningen av sin forskning för att den ska passa med de ultimativa krav man framför.” (#69)
Idén om en konspiration, eller åtminstone omfattande korruption och fusk inom klimatforskningen, är en grundbult i förvillarnas världsbild. Den behövs för att bortförklara det för skeptikerna mycket obekväma vetenskapliga läget.

Spela offer
En mycket vanlig taktik för att undvika att bemöta saklig kritik är att utmåla den kritiserade som ett oskyldigt offer för motståndarnas personangrepp och smutskastning. Minsta ursäkt räcker för att vrida på snyftkranen.
”Snälla Magnus!
Den här "artikeln" är ju bara ett pinsamt försök att sprida en "förvillelsekampanj" med länkar till UI och allt!
För oss som hängt med någorlunda i den debatten är det uppenbart men du riktar dig väl inte till oss förmodar jag, det hela handlar istället om att försöka misskreditera med alla medel som står till buds.
Lågt, Magnus, mycket lågt!”
(#22)
”Varför bemöter alltid UI folket meningsskiljaktigheter med personangrepp och förlöjligande? De verkar otroligt osäkra på sin sak, då anfall är bästa försvar? … ” (#39)
Denna typ av argument framstår dessutom som hyckleri när vi går vidare till nästa typ av argument.

Pennalism
Till sist har vi renodlad pennalism, en taktik som kultiveras av en lite grupp särskilt förgrämda debattörer. Här handlar det nog inte enbart om att debattörerna ifråga är elaka och småsinta människor, utan det är nog också en medveten taktik för att skrämma bort meningsmotståndare alternativt dra ner diskussionen till en rännstensnivå:
”UI är ganksa nära höjden av antiintellektuell debatt i Sverige (vad jag kan överblicka).
Magnus W hänvisar till en studie på typiskt infantil ungdomsförbunds-nivå:
'Men vad du inte berättar om är vad som står i [denna] rapport ..'
Redan där visar han att han öht inte vill hantera vad som sägs, utan istället berätta om sina egna förhoppningsfulla argumnet om ngt helt annat. …”
(#21)

Det här är inte en uttömmande beskrivning av de taktiker som används, och enbart i den aktuella kommentarstråden hittar vi exempel på t ex att tjata om Al Gore, citat-missbruk och halmgubbar.

15 mars 2011

Westerstrand vs Bern på Newsmill

Uppsalainitiativets Magnus Westerstrand har idag ett inlägg på Newsmill. Westerstrand kritiserar ett inlägg från Lars Bern, framstående klimatförvillare, och i synnerhet dennes felaktiga påstående om att man saknade beredskap mot översvämningarna i Queensland pga av att klimatmodellerna förutsade torka där och inte regn.

Låt oss se vad IPCC skrev 2007 om Queensland:
A range of GCM and regional modelling studies in recent years have identified a tendency for daily rainfall extremes to increase under enhanced greenhouse conditions in the Australian region (e.g., Hennessy et al., 1997; Whetton et al., 2002; McInnes et al., 2003; Watterson and Dix, 2003; Hennessy et al., 2004b; Suppiah et al., 2004; Kharin and Zwiers, 2005). Commonly, return periods of extreme rainfall events halve in late 21st-century simulations. This tendency can apply even when average rainfall is simulated to decrease, but not necessarily when this decrease is marked (see Timbal, 2004). Recently, Abbs (2004) dynamically downscaled to a resolution of 7 km current and enhanced greenhouse cases of extreme daily rainfall occurrence in northern New South Wales and southern Queensland as simulated by the CSIRO GCM. The downscaled extreme events for a range of return periods compared well with observations and the enhanced greenhouse simulations for 2040 showed increases of around 30% in magnitude, with the 1-in-40 year event becoming the 1-in-15 year event.
Och vad rapporten Climate Change in Queensland - What the Science is Telling Us från 2010, som Westerstrand hänvisar till i sin Newsmillartikel, skriver på sid 30:
Climate change is also likely to affect extreme rainfall in south-east Queensland (Abbs et al. 2007). Projections indicate an increase in two-hour, 24-hour and 72-hour extreme rainfall events for large areas of south-east Queensland, especially in the McPherson and Great Dividing ranges, west of Brisbane and the Gold Coast. For example, Abbs et al. (2007) found that under the A2 emissions scenario, extreme rainfall intensity averaged over the Gold Coast sub-region is projected to increase by 48 per cent for a two-hour event, 16 per cent for a 24-hour event and 14 per cent for a 72-hour event by 2070. Therefore despite a projected decrease in rainfall across most of Queensland, the projected increase in rainfall intensity could result in more flooding events.
Alltså om de saknade beredskap var det trots att klimatmodellerna förutsäger ökad risk för extrema regn och översvämningar.

Missa inte att läsa meteorologen Tage Anderssons fina självmål i kommentar nummer 5. Och missa inte övriga förvillares intellektuella haverier i kommentarstråden när de med Rickard Berghorn, Jonas N och Lena Krantz i spetsen försöker försvara eller avleda uppmärksamheten från Berns fabrikationer. 

Uppdatering 2011-03-17 Queenslands Climate Change Office och den lokala regeringen gjorde även en specialstudie om just den ökade risken för översvämningar.

31 okt. 2010

Behöver vi krama oljebolagen?

På Newsmill har Maggie Thauersköld Crusell (Stockholmsinitiativet, bloggen The Climate Scam) en oljebolagskramande artikel med rubriken ”Kritiken mot oljebolagen är höjden av hyckleri”, där hon bl a skriver:
Ända sedan James Hansen den där extremt varma sommaren 1988 deklarerade att jorden stod på randen till en av människan frammanad klimatkatastrof har den moraliska tumskruven sakta men säkert vridits åt kring dem som pumpar upp, förädlar och använder olja och oljeprodukter. Idag älskar vi att hata oljebolag. Och vi kan inte leva utan dem.
…
Föreställ dig att du är vd för Exxon Mobil, ett av världens mest vinstrika företag. …. Utan Exxon, BP, Shell och alla de andra hade det ju inte funnits något klimathot. Hur kan du se dig själv i spegeln varje morgon, när den ena miljöorganisationen efter den andra anklagar dig för att ta livet av oskyldiga människor? Vad säger du till din tolvåring när han efter att ha träffat Al Gore beskyller dig för att sabba hans framtid?
…
Men glöm inte att det är oljan som har lagt grunden för vår välfärd. Tack vare oljan kunde vi effektivisera och industrialisera jordbruket. Innan dess hade energin kommit nästan uteslutande från människors och djurs muskelkraft. Hårt, slitigt kroppsarbete utan några som helst garantier.
När oljebolagen kämpar för sin vidare överlevnad kämpar de även för mänsklighetens fortsatta utveckling. För inte tror ni väl att vindkraften kan försörja Afrikas mer än 900 miljoner invånare med energi? Så småningom hittar vi med all säkerhet en betydligt mer pålitlig, miljövänlig och långsiktigt hållbar energikälla, men under tiden är det lika bra att konstatera att vår värld stannar utan olja. Lite tacksamhet vore kanske på sin plats.

Det finns några poänger här, på sätt och vis. För det första är oljebolagen (och kolbolagen) knappast ensamt skyldiga till klimathotet. Vi är alla mer eller mindre medskyldiga: företag, stater, privatpersoner osv. Alla vi som använder olja till resor, transporter, uppvärmning, elproduktion mm bär tillsammans ansvaret. Tillsammans saboterar vi våra barns framtid.
För det andra så har oljan betytt mycket för vår ekonomiska utveckling (även om den inte är hela förklaringen). Den har varit en förhållandevis billig, lättillgänglig och effektiv energikälla. Men den har varit billig delvis för att vi som drar fördelar av den inte själva bär hela kostnaden. Det finns betydande kostnader som hamnar någon annanstans, hos människor (och även andra organismer) som inte har bett om det. Bland dessa externaliteter ingår:
Bilderna föreställer: Strider i Fallujah; kung Abdullah bin Abdul Aziz av Saudi-Arabien; Deepwater Horizon-plattformen i brand.
  • Krig
  • Diktatur
  • Övergrepp
  • Miljökatastrofer
  • Klimatförändringar
Om vi ska tycka synd om någon, så är det alla dem som har drabbats, drabbas eller kommer att drabbas av olje-användandets negativa effekter. Oljebolagen har föga behov av vår sympati: vår ”tacksamhet” ger dem redan enorma vinster (Exxon Mobil hade t ex en nettoinkomst på 19 miljarder dollar år 2009), och de har tillgång till stora PR-avdelningar och stort politiskt inflytande. Det sistnämnda illustreras av följande video-klipp med Arnold Schwarzenegger, guvernör i Kalifornien. Det handlar om hur oljebolag försöker sabotera Kaliforniens framsynta klimatpolitik.

Avslutningsvis, om vi verkligen hade velat hjälpa Afrikas mer än 900 miljoner invånare med energi, så kunde vi ha minskat vår egen oljeförbrukning, vilket hade gett mer kvar till dem och mindre CO2 i atmosfären. Och vi kunde ha ansträngt oss mer med att ta fram alternativa energiformer och energieffektivare tekniker och infrastrukturer som också hade kunnat bli till stor nytta för afrikanerna. Tyvärr är det nu för sent för dem (på flera sätt) att bygga ett västerländskt välstånd med hjälp av olja. Det har vi och vår ohämmade oljeförbrukning sett till.

Uppdatering 2010-01-03: Försöket att sabotera Kaliforniens klimatpolitik förkastades av väljarna.

17 nov. 2009

Mer strunt från Elisabet Höglund

Elisabet Höglund sprider numera sina virrigheter i Aftonbladet i stället för Expressen, men virrigheterna är ungefär desamma. I dag fastslår hon, i strid med den samlade vetenskapliga expertisen, att Det är smogen som höjer temperaturen. Höglund har något av ett inofficiellt svenskt rekord i missuppfattningar om klimatet (jag har skrivit om hennes snedseglingar flera gånger tidigare) och hennes senaste alster gör ingen besviken.

Hon tuggar till exempel om den gamla visan om att temperaturen inte har stigit sedan 1998. Här på Uppsalainitiativet finns flera inlägg som förklarar hur det ligger till i verkligheten, men jag tar det kort en gång till:

Det finns naturliga variationer ovanpå en underliggande trend. År 1998 (eller snarare år 1997 om man ska vara noga, temperaturen har en fördröjning på några månader) inträffade kanske den kraftigaste El Niñon i modern tid, vilket ligger bakom det årets rekordtemperaturer. 2000-talet är också det utan konkurrens varmaste årtiondet, med sju av de åtta varmaste uppmätta åren sedan 1880 (varav 2005 är det allra varmaste). Vi har nu El Niño-förhållanden i Stilla Havet som väntas stärkas under vintern och våren 2010, och redan nu närmar vi oss rekordtemperaturer. Men det är egentligen inte heller särskilt intressant – vad som räknas är naturligtvis den långsiktiga trenden.

Sedan fläskar Elisabet Höglund till med en trippel whopper om de så kallade asiatiska bruna molnen. Först hävdar hon att de står för lika stor del av uppvärmningen (den uppvärmning som hon tidigare hävdade inte ägde rum) som koldioxiden. Det är dubbelt fel: Sotpartiklarnas värmande effekt är hälften av koldioxidens, men de bruna molnen består också av svavelföreningar vars kylande effekt är betydligt större. Netto "maskerar" sotet och aerosolerna mer än 40 procent av den ökade växthuseffekten.

radiative forcing

Grafen ovan kommer från artikeln On avoiding dangerous anthropogenic interference with the climate system: Formidable challenges ahead av V. Ramanathan och Y. Feng. De olika staplarna för ABC:s (atmospheric brown clouds) kommer dels från IPCC:s fjärde rapport och dels från en uppdaterad sammanställning av Ramanathan och Carmichael 2008. Som synes ger de nya beräkningarna en större värmande effekt av så kallad black carbon (BC), men även större kylande effekt av aerosolerna.

Veerabhadran Ramanathan är en av världens ledande auktoriteter på de bruna molnen och jag rekommenderar alla som är seriöst intresserade av frågan att läsa vad han skriver i stället för Elisabet Höglunds kompott av lögner, halvsanningar och missuppfattningar. Att sotutsläppen skulle ha "förtigits" av IPCC är naturligtvis också fel. De fanns inte beskrivna i detalj i sammanfattningen för beslutsfattare, vilket inte är så märkligt då utrymmet i sammanfattningen naturligtvis är kraftigt begränsat. Om vi drar oss till minnes att de bruna molnen nettokyler faller dock Elisabet Höglunds konspirationsteori sönder i smulor.

Slutligen har Elisabet Höglund fått tag på en auktoritet som passar henne, och då är naturligtvis allt ifrågasättande som bortblåst. Luleåprofessorn Bo Nordells något esoteriska idé (han har flera sådana) om att det är värmeutsläpp, inte växthusgasutsläpp, som värmer jorden och atmosfären har tidigare demonterats av Magnus Westerstrand. Även Ray Pierrehumberts räkneövningar visar på de enorma skillnaderna mellan spillvärme och växthusgaser.

Ideologisk blindhet ligger bakom många misstag, och i fallet Höglund finns det uppenbarligen få eller inga kunskaper som kan balansera de ideologiska felsluten. Det är bara att beklaga att Sveriges största tidning gör sig till megafon för den desinformation som blir följden.

19 maj 2009

Dessa fördömda personangrepp

"Jag tycker [...] att det är en massa onödiga personangrepp i klimatdebatten, från alla håll faktiskt, och alltför lite seriös diskussion av sakfrågorna", skrev Pehr Björnbom på Newsmill för en månad sedan. "Det är tråkigt att diskussionen om klimatet i så hög grad präglas av förakt för dem som tänker annorlunda", fyllde Hans-Iwan Bratt nyligen på med på VA-bloggen. Vad kan man göra annat än nicka instämmande inför sådana påpekanden? Ty personangrepp är väl självklart alltid ett förkastligt debattgrepp?


Jag har själv haft anledning att fundera över detta, inte minst då jag flera gånger gjort mig skyldig till personangrepp i klimatdebatten (jag skall ge ett par exempel nedan), och har fått rejält med kritik för detta. Så hur är det egentligen - är mitt handlande förkastligt?


I vissa fall är det lättare än i andra att döma ut personangrepp såsom oförsvarliga. Tag t.ex. det under den senaste presidentvalskampanjen i USA i vissa kretsar populära påståendet att Obama är antikrist. Detta är uppenbart falskt (eller saknar åtminstone varje tillstymmelse till empiriskt stöd), och att söka svärta ned meningsmotståndare med falska påståenden kan inte gärna vara en godtagbar debattmetod. Aningen mer komplicerat att ta ställning till är fallet med tidigare riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensens (mp) angrepp på arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) på Newsmill i februari i år. I detta fall synes anklagelsepunkten vara i sak riktig: att Littorin har använt ett snuttenuttigt språk i umgänget på Facebook med sin flickvän. Men vad har detta för relevans i den politiska debatten? Ingen alls, så vitt jag kan se. (Om inte annat så är det ju faktiskt så att de flesta av oss någon gång i förälskelsens rus betett oss en smula genant.) Därför, menar jag, är Nordgren Christensens angrepp inte försvarbart.


Jag vill alltså mena att om inte det två kriterierna sanning och relevans är uppfyllda, så är ett personangrepp förkastligt. Om kriterierna däremot är uppfyllda, så kan angreppet vara motiverat, förutsatt att relevansen är stor nog i förhållande till den skada man riskerar åsamka sin måltavla. Låt mig ge två exempel från den egna praktiken.


På Newsmill den 2 april i år publicerade jag en artikel med rubriken Klimatdebatten och Lars Berns förlorade heder. Mitt budskap i artikeln är att Lars Bern i klimatdebatten tar sig friheten att ljuga som en borstbindare. Att detta är sant kan läsaren lätt kontrollera med hjälp av de källhänvisningar jag anger. Men är det relevant? När en meningsmotståndare ljuger i en sakdebatt måste det rimligtvis vara på sin plats att påpeka detta, så på så vis är svaret ja. Men med tanke på hur mycket felaktigheter och lögner som ventileras på från alla möjliga håll i klimatdebatten, kan det verkligen vara motiverat att ägna en hel artikel åt pseudovetenskapligheter och lögner från en enda person? Ja, det vill jag faktiskt mena. Jag kan hålla med Björnbom och Bratt ovan om att en klimatdebatt utan personangrepp vore önskvärd. Dock är det ännu angelägnare att debatten förs utan lögner, ty att diskutera sakfrågor med en meningsmotståndare som tillåter sig att ljuga friskt är faktiskt helt meningslöst. När en debattör tillräckligt länge spridit den ena lögnen efter den andra förtjänar han att definieras ut ur debatten och inte längre lyssnas på. Det var dithän Lars Bern enligt min mening hade kommit, och jag vågar påstå att min artikel därmed var ett legitimt försök att definiera ut honom ur debatten (tyvärr tycks jag inte ha lyckats fullt ut i detta uppsåt, bl.a. då han så sent som i förra veckan fick breda ut sig i SVT:s Aktuellt).


Nästa exempel. Den 13 maj var jag med som åhörare i ett seminarium med rubriken Global klimatpolitik - vilka är alternativen? i riksdagshuset, arrangerat av riksdagsmannen Ingemar Vänerlöv (kd). Huvudtalare var å ena sidan Erland Källén (en av Sveriges mest framstående klimatforskare) och Svante Bodin (departementsråd i Miljödepartementet), och å andra sidan de båda internationellt kända klimatförnekarna Roy Spencer och Bob Carter. Publiken dominerades av folk från Stockholmsinitiativet och kretsen därikring. Trots Källéns och Bodins hedervärda insatser var det ett gräsligt seminarium, som alltid när vetenskap och pseudovetenskap erbjuds lika utrymme, som om de representerade vetenskapligt lika legitima ståndpunkter. Denna gång var det faktiskt rentav värre än så, bl.a. då Vänerlöv i sitt inledningsanförande inte ens försökte ge sken av neutralitet utan tydligt tog ställning för klimatförnekarlägret, och då den Roland Poirier Martinsson som anlitats som moderator också var tydligt partisk i samma riktning.


Efter de fyra huvudtalarnas anföranden öppnades diskussionen för kommentarer från auditoriet. Så mycket strunt hade yppats från Spencers och Carters sida att det var svårt att veta var man skulle börja, men jag fick i alla fall ur mig en fråga angående Spencers syn på återkopplingar i klimatsystemet och svårigheterna denna ger i att förklara de senaste 400 000 årens istidsväxlingar. När frågestunden började närma sig sitt slut tyckte jag det var dags att försöka ta ett bredare grepp på seminariet, och dristade mig till följande "fråga", som rycktes sönder en liten aning av moderatorn. (Formuleringarna är tagna från mina egna anteckningar från mötet. Den som vill och orkar kan jämföra ordalydelsen med den film som Maggie Thauersköld utan min vetskap spelade in, som dock lider av dålig ljudkvalitet till följd av hennes konstanta tangentbordsknatter.)


OH: This meeting is extremely unrepresentative of current climate science. The organisers (Ingemar Vänerlöv and his friends) have obviously searched hard to find people with scientific credentials who are nevertheless willing to make statements in blatant disagreement with what science actually says. My advice to them is that, next time, in order to make the seminar seem at least a little bit serious, try to avoid inviting speakers who have defended creationism as a viable alternative to evolution...
RPM: May I remind you that this is a question-and-answer session. Is this a question?
OH: It is a piece of advice.
RPM: OK, but make it short.
OH: ...or who are affiliated with the Australian tobacco and oil lobby.


Återigen ett klockrent personangrepp, denna gång riktat mot Roy Spencer och Bob Carter. Och åter är det lätt att kolla att mina påståenden är sanna. Men är de relevanta? Har det t.ex. verkligen med klimatdebatten att göra vad en av debattörerna har för uppfattning om evolution kontra kreationism?


I detta fall menar jag att svaret är ja, och det av åtminstone två skäl. För det första vill jag mena att det finns goda skäl att ifrågasätta det vetenskapliga omdömet hos den som författar en skrift som exempelvis Spencers Testing Truth with an Open Mind.


För det andra avsåg jag med min kommentar att belysa Vänerlövs arbete med att rekrytera föredragshållare. Ett uppenbart syfte med seminariet var att försöka skänka kredibilitet åt klimatförnekarrörelsen genom att bjuda in klimatförnekare som likväl kan ståta med klimatvetenskapliga meriter. Rörelsen ifråga har två känsliga blacks om foten: de anklagas ofta för pseudovetenskap (se t.ex. min egen analys i Folkvett 4/2008), och för att ha samröre med oljelobbyn. Därför torde det ha varit angeläget för Vänerlöv att hitta talare som varken hade sådant samröre, eller hade profilerat sig på något område som rimligtvis bör vara känt som pseudovetenskap även för den som råkar ha en blind fläck för sådan just på klimatområdet. Att Vänerlöv misslyckats med detta tyder på en skriande brist på klimatvetenskapligt meriterade klimatförnekare som inte komprometteras vare sig av annan slags pseudovetenskap eller av band till oljelobbyn. Detta, vill jag mena, säger en hel del om klimatförnekarrörelsens trovärdighet.


Jag har här försvarat mina personangrepp på ett principiellt plan. Döm själva. Men det finns en annan mer pragmatisk aspekt på det hela, nämligen att folk är så vana vid att oreflekterat döma ut personangrepp, att sådana riskerar att bjuda in till enkla one-liners från meningsmotståndare (som t.ex. signaturen Labbibas kommentar - "Jag hoppas att de politiker som var där uppfattade Olle Häggströms självmål. När argumenten tryter och personangreppen ersätter dem, då borde ALLA reagera!" - på bloggen Moderna Myter). En svår avvägning, och jag är ärligt talat inte säker på om jag handlat på klokast möjliga vis ur denna synvinkel.

21 mars 2009

Uppsalainitiativet på Newsmill

I dag har några av medlemmarna i Uppsalainitiativet en debattartikel på Newsmill. Den handlar främst om farorna med statliga Vattenfalls utbyggnad av kolkraft i Europa.
Läs och milla!

Uppdatering:
The Economist om problemen med vurmen för CCS.

20 mars 2009

Herslow plockar körsbär på Newsmill

Det är ledsamt att se Ernst Herslow på Newsmill upprepa den "körsbärsplockning" som genomsyrar rörelsen som förnekar att människan kan förändra klimatet och som vidare menar att om människan kan förändra klimatet så är det säkert bara bra, och som vidare hävdar att om det trots allt skulle vara farligt för någon att förändra klimatet, så är det säkert inte jag själv som drabbas och om det ändå är jag som drabbas så var det ändå inte mitt eget fel.

Körsbärsplockningen innebär att välja ut enbart de erbarmligt få undersökningar, de erbarmligt få forskare och det erbarmligt lilla statistiska urval som stämmer överens med den egna övertygelsen och sedan anklaga alla andra - som naturligtvis har fel - för att bedriva en komplott och konspiration.

Där det inte finns någon data som stämmer med den egna övertygelsen kan man istället hitta på. Herslow påstår att Arktis vinteris inte visar någon märkbar förändring för de senaste 30 åren. I själva verket saknas 1 miljon kvadratkilometer is. Den som inte märker en sådan förändring, kan säkert undgå att märka precis vad de vill.

Arktis vinterisutbredning 1979-2009 enligt NSIDC

Det är givetvis möjligt att Herslow har missförstått detta, och missförstått hur temperaturförändringen över tropikerna ser ut, men sammantaget ser det istället ut som att Herslow medvetet försöker måla upp en bild som inte stämmer genom att välja ut "rätt" data där det passar honom och upprepa felaktiga påståenden, där det passar bättre.

Jag hoppas innerligt att ingen verkligen tror att politiker skulle ha upptäckt den globala uppvärmningen före klimatologerna eller att kostnaden för att bygga bilar som inte går på bensin skulle vara större än kostnaderna för ett översvämmat Europa.

Jag hoppas även innerligt att ingen fortfarande tror att cigaretter är ofarliga, trots att det var så många som så länge sa att de var rent ut sagt hälsosamma för andningen och om inte hälsosamma så var de åtminstone inte farliga och om de var farliga så var det åtminstone inte ditt fel.

Ändå ser jag människor som röker och människor som tror att det går att argumentera bort det faktum att mänsklig industri har förhöjt den atmosfäriska koldioxiden med 100 ppm på 150 år och att vi vet mycket väl vad koldioxid i atmosfären har för effekt.

Uppdatering:
Med anledning av kommentarerna och diskussionen om isutbredningen före satellitmätningarna påbörjades lägger jag in diagrammet i IPCCs rapport som sammanfattar resultaten av forskningen kring detta.
Röd linje är isutbredningen kring sommarminimum och blå linje kring vintermaximum.
För mer information läs rapporten /Anders M

7 mars 2009

International Conference on Climate Change

Så var det snart dags igen får man förmoda. Delar av Stockholmsinitiativet kommer att närvara vid ett möte som anordnas av tankesmedjan Heartland Institute och jag förväntar mig en ny förvirringskampanj från deras sida då de återvänt. Så det kan vara på sin plats med en heads up till media.

Evenemanget är klätt för att se ut som en vetenskaplig konferens med toppforskare så låt oss jämföra lite med hur stora vetenskapliga konferenser brukar se ut. NY Times var på plats ifjol och rapporterade:

”The meeting was largely framed around science, but after the luncheon, when an organizer made an announcement asking all of the scientists in the large hall to move to the front for a group picture, 19 men did so.”

Till saken hör att de dessutom lockat deltagare med pengar för att komma (det vanliga är att man får betala).

Grist har tagit en titt på några av personerna som sagt att de ska närvara i år, inget nytt, inget förvånande.

Jämför man då detta med två av de stora konferenserna i Europa i år så är skillnaden tydlig.

Goldschmidt konferensen som i år ordnas i Davos 21-26 Juni kommer att ha runt 20 olika teman (till exempel: Aerosol Impacts on Climate, Energy and the Economy). Dessa teman är sedan uppdelade i olika grenar med lite olika inriktning (till exempel: Global Aerosol Source and Sink Processes.) i dessa olika grenar är det sedan fullt med aktiva forskare som presenterar nya resultat.

European Geosciences Union anordnar i år en konferens i Wien 19-24 April som på ett liknande sätt står för mängder med intressanta föreläsningar rörande nya upptäckter.

Kort sagt, skillnaden är enorm mellan Stockholmsinitiativet och liknande organisationers försök att förvirra och vad som sker i forskarvärlden.

***************
Uppdatering: De dök upp på Newsmill efter ett tag.