Ibland får vi i Uppsalainitiativet ta del av uppfattningen att vi och Stockholmsinitiativet är lika goda kålsupare. Lika ofta hävdas det (blott på grundval att vi i motsättningen mellan å ena sidan klimatvetenskapens mainstreamposition, och å andra sidan de konspirationsteorier som ekar i klimatförnekosfären, nästan genomgående tar vetenskapens parti) att vi är extremister. Vi avvisar å det bestämdaste dessa beskrivningar, som tycks bygga på ett felaktigt symmetriargument. När en viktig fråga diskuteras publikt så är det inte alltid så att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Richard Dawkins och Jerry Coyne har skrivit några kloka ord om den här problematiken - rekommenderas!
