Visar inlägg med etikett Soares. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Soares. Visa alla inlägg

15 apr. 2011

Stolliga artiklar på förvillar-lista

Nyligen skrev vi om J. Scott Armstrongs m fl artikel som försökte utvärdera IPCCs modeller genom att fantisera att om IPCC hade funnits år 1851 så skulle det förutsagt en årlig temperaturökning på 0,03 grader/år. Armstrong fick presentera detta nonsens inför den amerikanska kongressen, inbjuden av vetenskapsföraktande republikaner. Det borde egentligen vara en skandal, men eftersom det tydligen inte finns några som helst förväntningar på att klimatförvillarna ska leva upp till ens de mest grundläggande intellektuella krav så möts det bara med en axelryckning.

För ett tag skrev vi också om en artikel av Paolo Cesar Soares, som nästan (men bara nästan) nådde ner till samma nivå. Soares försökte undersöka orsak-sambandet mellan koldioxid och temperatur genom att använda en metod som var förutbestämd att inte detektera den långsamma men stadiga temperaturpåverkan som koldioxiden har.

Det förvånar väl ingen som har varit med ett tag att dessa två pinsamheter dyker upp på bloggen Popular Technologys lista på 900+ Peer-Reviewed Papers Supporting Skepticism of "Man-Made" Global Warming (AGW) Alarm. Det är precis på den sortens plats de hör hemma, tillsammans med klassiker som Gerlich & Tscheuschner, Beck och Jastrow, Nierenberg & Seitz (där den sistnämnda förmodligen är den mest framgångsrika klimatartikeln någonsin för att lura politiker).

På samma blogg hittar vi förresten ett inlägg som heter 1,000 References of Global Cooling som listar ett antal fall av kallt eller snörikt lokalt väder. Sådana händelser har självklart inte med någon "global avkylning" att göra - de har ägt rum under det varmaste årtiondet sedan vi började mäta temperaturen.

Inte heller lär någon bli förvånad när en viss professor från Stockholm (som borde veta bättre) rekommenderar 900+-listan. Och kallt-väder-listan!

Uppdatering: bloggen "The Carbon Brief" har tittat på listan, och påminner oss att om en artikel är med på listan så betyder det att listans författare tror att artikeln är skeptisk. Detta är inte samma sak som att artikeln faktist är skeptisk.  "The Carbon Brief" kontaktade några artikelförfattare och fann att de inte delade Popular Technologys uppfattning om deras resultat. "The Carbon Brief" har också tittat på de vanligaste förekommande författarna på listan, och finner att det är den vanliga gruppen med länkar till olika tankesmedjor osv.

Uppdatering: Meterorologen Tage Andersson refererar till Armstrong i en Newsmill-kommentar. Det finns ingen botten...

5 feb. 2011

Soares 2010: en riktigt dålig artikel

GISTEMP global temperaturanomali land+hav (månadsvis)CO2 från Mauna Loa
En artikel av den brasilianske geologen Paulo Cesar Soares i den alldeles nya tidskriften
International Journal of Geosciences (Volume 01, Number 03, Nov. 2010) har fått en del uppmärksamhet i förvillosfären, bl a på Newsmill av Stockholmsinitiativets professor i vetenskapsteori Ingemar Nordin.

Artikeln har titeln "Warming Power of CO2 and H2O: Correlations with Temperature Changes" och den kommer till slutsatsen att "CO2 har inget orsakssamband med global uppvärmning och är inte tillräckligt kraftfullt för att orsaka de historiska förändringar i temperatur som observerades."

Så är det här något att ta på allvar? Varningsklockorna ringer redan innan man läser artikeln. Tidskriften är alldeles ny, och en sökning på Google Scholar lyckas inte hitta några tidigare klimatrelaterade publikationer av Soares. Det mesta är årtionden gamla geologi-artiklar.

När man börjar läsa artikeln blir det inte bättre. Första meningen lyder: "Climatic studies have reported dramatic and threatening environmental changes mainly what is known as global warming." På den vägen fortsätter det. Och det handlar inte bara om språket (som i viss mån kan ursäktas med att Soares modersmål är portugisiska), utan generellt är artikeln mycket illa skriven. Man sitter rent av och undrar huruvida den överhuvudtaget har genomgått någon slags granskning. Någon slags genomgång av litteratur om klodioxidens temperaturpåverkan saknas, och det är anmärkningsvärt.

När man tittar på Soares metod så är det lika illa. Soares har tittat på förändringar i temperatur (dT) och förändringar i atmosfärens CO2 (dCO2), och hur de korrelerar med varandra med viss tidsfördröjning (månader eller år). Det här är svagheten i Soares metod (något förenklat).

dT och dCO2 påverkar varandra ömsesidigt, men de påverkas också av andra faktorer.

dCO2 består dels av en jämn och stadig positiv komponent pga fossil förbränning mm, och dels kortsiktiga CO2-fluktuationer orsakade av temperaturfluktuationer. En sådan variation som syns tydligt i CO2-kurvan ovan är "andningen" mellan upptaget under sommarens grönska på norra halvklotet och utsläppen under vinterhalvårets förmultning. Därför finner Soares att dCO2 följer dT.

dT består av dels en långsam ökning orsakad av dCO2 i atmosfären där variationerna är återkopplingar från tidigare dT, och dels betydligt större fluktuationer beroende på andra faktorer såsom ENSO, vulkaner och solcykeln. De senare kommer att överväldiga de förra. Dessutom syns signalen från den jämna och långsiktiga dCO2 till den långsiktiga dT knappast alls med tidsfördröjning på några månader eller år. Därför hittar Soares metod inte korrelationen från dCO2 till dT. Den dränks i "bruset" från de andra faktorerna.

Alltså: Soares har använt en metod som inte klarar av att hitta hur dCO2 påverkar dT, eftersom denna påverkan varierar för lite och dT påverkas av så mycket annat. Likväl drar han långtgående (och felaktiga) slutsatser.

Soares artikel skulle aldrig ha kunnat publiceras i en seriös vetenskaplig tidskrift. Artikeln saknar vetenskapligt värde och hör bara hemma i papperskorgen. Men det som gör artikeln otjänlig för vetenskapligt bruk är också det som gör den användbar för klimatförvillare. Det är därför som professor Ingemar Nordin för fram den när han hävdar att det "ständigt kommer nya artiklar som är publicerade i välrenommerade vetenskapliga tidskrifter och som kritiserar de hypoteser som FN:s klimatpanel (IPCC) för fram i sitt slutdokument."

Men hur kan vi då veta att CO2 påverkar temperaturen? Det mest grundläggande skälet är att vi känner till den fysikaliska mekanismen bakom, och vi kan beräkna storleken på dess effekt. CO2-molekylen (och andra växthusgasmolekyler) har en form som gör att den absorberar IR-strålning som kommer från markytan, vilken i sin tur har värmts upp av solstrålning. Det är vissa specifika frekvenser det rör sig om. Den extra energin i CO2-molekylen kan sedan antingen överföras till andra molekyler genom kollision, eller emitteras (utstrålas) i godtycklig riktning. Detta påverkar den radiativa överföringen i atmosfären och leder till att mer energi stannar på jorden (c:a 4 W/m2 för en fördubbling av CO2-halten.) Därför stiger temperaturen, vilket leder till ökad utgående värmestrålning till dess jorden energibalans är återställd igen (detta sker vid c:a 1,2 graders ökning för 4 W/m2). Ovanpå detta kommer sedan olika återkopplingar, såsom vattenånga, vilket förstärker den effekten till en så där 2 - 4,5 grader. Dessa återkopplingar är inte specifika för CO2 utan gäller även för andra faktorer som påverkar temperaturen.

Vi kan faktiskt se effekten av ökade växthusgaser genom att titta på förändringar i IR-strålningen som lämnar atmosfären till rymden och IR-strålningen som når markytan från atmosfären. Bilden nedan (Harries m fl 2001) är ett exempel på det förra.
Skillnad i utgående IR-strålning 1970 till 1997 april-juni, centrala Stilla havet.. Klicka på bilden för en förklaring.
Tittar vi på kurvorna för temperatur och CO2 i börja på inlägget så ser vi dessutom att både temperatur och CO2 stiger på lång sikt, vilket stämmer överrens med vad vi vet om den fysikaliska mekanismen.

Om Soares slutsats hade varit korrekt, så hade den alltså varit en gigantisk vetenskaplig sensation som hade omkullkastat mycket av det vi vet om växthusgaser i atmosfären. Men det är den inte, utan hans artikel är skräp och tidskriften där den publicerades har visat sig vara en avstjälpningsplats för artiklar som är för dåliga för att publiceras i seriösa tidskrifter.

Detta var hårda ord om artikeln och om tidskriften, men det finns en lärdom att dra av det här. Alla vetenskapliga tidskrifter är inte likvärdiga. Framför allt finns det ett par tidskrifter, såsom Energy & Environment, som har en tendens att släppa igenom artiklar av mycket bristfällig kvalitet. Så om någon kommer dragande med en paradigmomstörtande artikel från någon obskyr tidskrift så bör man förhålla sig extra skeptisk.