Visar inlägg med etikett stratosfär. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stratosfär. Visa alla inlägg

21 feb. 2016

Hur vet vi att våra koldioxidutsläpp har orsakat en global uppvärmning?

Den här kurvan (från NASA) torde vara bekant för våra läsare. Den visar hur den globala genomsnittliga temperaturen vid mark- och havsytan har ändrats sedan 1880.


Den här kurvan (från NOAA)  är kanske också bekant. Den visar hur den totala värmemängden i haven har ökat ned till 700 m djup sedan 1955. Även ned till 2000 m kan man se en ökning. Ökningen är dock störts närmast havsytan.

Det går faktiskt ner mycket mer värme i haven än vad som stannar i atmosfären.

Vad beror denna uppvärmning på?  Den kan knappast bero på intern variabilitet, dvs att värme flyttas omkring inom och mellan atmosfär och hav. Den El Nino som har drivit upp temperaturen det senaste året är ett exempel på intern variabilitet där varmt vatten tillfälligt ligger kvar vid havsytan, men dess påverkan rör sig om något år. El Nino och liknande fenomen kan inte förklara varför atmosfären och haven blir varmare samtidigt.

Så det måste vara något annat. Det finns många faktorer som påverkar klimatet. Så här ser t ex det ut om vi tar ett längre tidsperspektiv (PAGES 2k). Det har gått upp och ned, men mest ned p g a ändringar i jordaxelns lutning och i jordbanan. Variationer i vulkanisk aktivitet och solinstrålning har också påverkat, liksom intern variabilitet.

Men någon gång under 1800- och 1900-talen händer något som bryter mönstret, och vi får plötsligt en snabb uppvärmning!

Den viktigaste drivkraften bakom denna uppvärmning är tillförseln av koldioxid (CO2) och andra växthusgaser till atmosfären.  Så här har atmosfärens koldioxidhalt ökat sedan slutet av 1950-talet då man började med systematiska mätningar (NOAA).

Vi vet att denna ökning av koldioxidhalten  beror på mänskliga aktiviteter, och då främst förbrukning av fossila bränslen. Våra CO2-utsläpp är så stora att de räcker gott och väl till att både höja halten i atmosfären och i haven (där CO2 blir till kolsyra) och tas upp av biosfären.

Att koldioxid är en växthusgas som absorberar infraröd strålning som är på väg att lämna jordytan och skickar tillbaka en del av den har varit känt sedan 1859, så den teorin är årsbarn med evolutionsteorin. Den är också jämngammal med genetiken och teorin för elektriska och magnetiska fält. För att förklara hur växthuseffekten fungerar på molekylnivå krävdes dock kvantmekaniken. Här är en pedagogisk TED-video som förklarar detta på en väldigt grundläggande nivå:



När både koldioxidhalten i atmosfären och temperaturen går upp så är detta alltså ingenting som har förvånat vetenskapssamfundet. Det som händer är precis vad man kan förvänta sig. Det enda som har varit en överraskning är att så mycket CO2 stannar kvar i atmosfären.  Fram till 1950-talet trodde man nämligen att haven skulle absorbera koldioxidtillskottet. Då upptäcktes att havsvattnets kemi gjorde att mycket av koldioxiden som tas upp av haven snart återvänder till atmosfären.

Idag har vi nya högteknologiska metoder för att studera effekterna av koldioxid, och de bekräftar vad vi redan visste . Så sent som förra året lyckades t ex forskare från Berkeley mäta inkommande infraröd strålning vid två platser i Alaska och Oklahoma, extrahera de delar som borde absorberas av koldioxid, och matcha detta mot uppmätta koldioxidhalter. Resultatet kan ses i den här video: koldioxidens effekt på strålningsbalansen är väldigt tydlig.




Observationer av koldioxidens inverkan på strålningsbalansen har tidigare också gjorts med satelliter, bl a av forskare från Imperial College.

Ett mönster som är typisk för koldioxid och andra växthusgaser är att de har en värmande effekt på atmosfären närmast jordytan (troposfären), men i stället en avkylande effekt högre upp (stratosfären och mesosfären, se också här). Detta kan observeras med hjälps av satelliter. Här är tre temperaturkurvor från Remote Sensing Systems (RSS), baserade på satellitmätningar.
Lägre troposfären
Lägre stratosfären
Övre stratosfären
 När vi går från troposfär till stratosfär så övergår uppvärmningen till en avkylning, och högre upp blir avkylingen ännu tydligare. Kurvan för lägre stratosfären visar visserligen inte bara effekten av mer växthusgaser som CO2, utan även minskningen* av ozon (O3) som värms av inkommande ultraviolett strålning. De två tillfälliga topparna är orsakade av vulkanutbrott, som släpper ut partiklar som värms upp av solinstrålningen. För övre stratosfären så är det dock bara växthusgaser som ligger bakom avkylningen. Det här mönstret utgör ett tydligt "fingeravtryck" för att det är växthusgaser som har påverkat temperaturen. Om det i stället hade varit t ex ökad solinstrålning som låg bakom uppvärmningen så borde både troposfären och stratosfären har värmts upp.

Men på tal om solinstrålningen, så är det viktigt att inte stirra sig blind på växthusgaser. Hur kan andra faktorer såsom solinstrålning, vulkaner samt ändringar i jordaxelns lutning och jordbanan ha påverkat temperaturen? Kan dessa ligga bakom en betydande del av uppvärmningen? Det är naturligtvis en fråga som har intresserat klimatforskarna. För den som är intresserad av frågan så gjorde nyligen forskare från NASA en grafisk sammanställning för Bloomberg som väldigt pedagogisk - klicka gärna på länken för att se mer.  Så här ser det ut för naturliga faktorer (vulkaner, solinstrålning, jordaxel och bana - grön kurva) jämfört med observerade temperaturer (svart kurva):

Hade det bara varit för naturliga faktorer så skulle globala temperaturen sedan 1880 bara ha ändrats med någon tiondels grad (uppåt eller nedåt). Det  är bara i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som vi möjligen urskilja ett värmande bidrag (om än blygsamt) från naturliga faktorer.

Så här ser det ut för antropogena faktorer (växthusgaser inlusive CO2, markanvändning, ozon, aerosoler från utsläpp - blå kurva):

De antropogena faktorerna  har alltså dominerat under perioden 1880-2005.

 För den som vill gräva djupare i frågan om hur man kan göra skattningar av olika faktorers påverkan så finns ett helt kapitel i IPCCs senaste rapport att tillgå (stor PDF-fil). Här tittar man på mer än bara globala medeltemperaturen. "Fingeravtryck" för olika faktorer som den avkylning av stratosfären som vi diskuterade här ovan är viktiga för att bena ut de olika faktorernas bidrag.

Vår förståelse av växthuseffekten och av koldioxidens bidrag till den globala uppvärmningen vilar på en solid fysikaliskt grund och har bekräftats av observationer på olika sätt.  Det är helt enkelt en väldigt väl underbyggd förklaring till uppvärmningen. Andra faktorer spelar också in, men förutom den avkylande effekten av aerosoler så har dessa sannolikt inte varit så viktiga under det senaste seklet som helhet. Och även om någon ny överraskande kandidat (som kosmisk strålning) skulle dyka upp så negerar inte det vad vi vet om effekten av koldioxiden. Koldioxiden är och kommer att förbli en nödvändig del av varje vetenskaplig förklaring till den globala uppvärmningen.

*Minskningen av ozon är också skapad av mänskliga aktiviteter, närmare bestämt utsläpp av freoner och andra gaser som bryter ned ozon.

12 sep. 2010

En resa genom atmosfären

Inklusive världens högsta fallskärmshopp.

4 aug. 2010

NOAA presenterar 10 indikationer på global uppvärmning

Med anledning av påståenden kring olika temperaturserier som florerat har NOAA i sin årliga klimatrapport för 2009 som publicerades i torsdags lyft fram tio oberoende indikatiorer på global uppvärmning baserade på sammanlagt 47 dataserier.

Sju indikationer som alla förväntas öka i en varmare värld
  • Temperaturen över land
  • Temperaturen hos havsytan - mätt strax under ytan
  • Temperaturen över haven - mätt i luften
  • Temperaturen i troposfärens nedre del - mätt med satelliter
  • Havens värmeinnehåll - den allra största delen (ca 93%) av jordens värmeökning lagras i de övre kilometrarna av världshaven och mäts med hjälp av speciella bojar och sonder.
  • Havsnivån - varmare hav tar större plats och smältande inlandsis bidrar med smältvatten.
  • Absolut luftfuktighet - Varmare luft och hav ger mer vattenånga i atmosfären.

Tre indikationer som förväntas minska i en varmare värld
  • Snötäckt mark under norra halvlotets vinter.
  • Massbalansen för världens glaciärer - krympande glaciärer har negativ massbalans
  • Istäcket i Arktis.

Som synes uppför sig alla tio som förväntat och visar samstämmigt en allt varmare jord.

NOAA noterar också att 2000-talet var det varmaste decenniet åtminstone sedan mitten av 1800-talet och detta för tredje decenniet i rad.

NOAAs årliga klimatrapporter är beskrivningar av viktiga klimatologiska faktorer samt viktiga meteorologiska händelser under året och inte en del av orsaksbeskrivningen till den pågående uppvärmningen. Trots det finns det två intressanta serier med bäring på orsaksfrågan.

Det ena är luftfuktigheten som visas ovan. Ökningen av luftfuktigheten och där med växthuseffekten av vattenånga i atmosfären är den viktigaste positiva återkopplingen i klimatsystemet.


Det andra är den sjunkande temperaturen i stratosfären. Stratosfärens temperatur sjunker med ökad mängd växthusgaser i troposfären. Trenden är alltså förenlig med uppvärmning genom ökad mängd växthusgaser men inte tex. med uppvärmning utifrån.

Rapporten som baseras på arbetet av över 300 forskare i 48 länder innehåller mycket övrigt intressant och kan rekommenderas för den klimatnyfikne.

Mer läsning:
Temperaturserier
Glaciärer och massbalans
Havens värmeinnehåll

Referenser:
Arndt, D. S., M. O. Baringer, and M. R. Johnson, Eds., 2010: State of the Climate in 2009. Bull. Amer. Meteor. Soc., 91 (6), S1-S224
Se även State of the Climate in 2009 - Highlights

Figur 1 och 2 ur Highlights, 3 och 4 ur rapporten

8 feb. 2010

"TT-gate" - fel om vattenångan i media

I ett meddelande från TT, Tidningarnas Telegrambyrå, som bl a har publicerats i DN och AB, talas om två nyligen publicerade vetenskapliga artiklar som sägs visa att klimathotet kan vara överdrivet. En av dessa artiklar är Contributions of Stratospheric Water Vapor to Decadal Changes in the Rate of Global Warming av Susan Solomon, Karen Rosenlof, Robert Portmann, John Daniel, Sean Davis, Todd Sanford och Gian-Kasper Plattner. Så här beskrivs artikeln av TT:

Även den andra studien, nyligen publicerad i Science, ger visst fog för optimism. Den rör ett av de största problemen inom klimatforskningen — vattenavdunstningen på jorden.

Vattenånga är en mycket kraftfull växthusgas med extremt stor förmåga att binda värme i atmosfären.

Problemet är att ingen riktigt vet hur avdunstningen ska beräknas i klimatmodellerna. Många tror dock att en varmare värld kommer att ge ökad nederbörd vilket i sin tur kommer att medföra mer vattenånga, som höjer temperaturerna ännu mer.

Nu visar forskarna bakom studien att mängden vattenånga i atmosfären märkligt nog minskade med cirka tio procent mellan 2000 och 2009. Detta trots att årtiondet var det varmaste i modern tid.

Å andra sidan har temperaturerna på jorden legat stilla sedan 1998, efter att ha ökat stadigt i två decennier. Forskarna tror nu att orsaken är den minskade mängden vattenånga.


Nu är problemet att artikeln handlar om vattenånga i stratosfären, vilket tydligt framgår av dess titel. Det rör sig med andra ord om vattenånga högt upp, och inte i hela atmosfären.1 En minskning på 10% av vattenångan i hela atmosfären (då främst troposfären) vore ju väldigt dramatisk och skulle ha en betydande inverkan på nederbörd och temperatur. Det skulle också innebära att forskarna finge grundligt revidera sina teorier om hur vattenångan fungerar som återkoppling, och detta skulle ha stora effekter på klimatprojektionerna. Men nu var det ju stratosfären det handlar om. Dessutom finns det tecken på att vattenångan där ökat de två föregående årtiondena. Dessa förändringar i den stratosfäriska vattenångan har en viss påverkan på temperaturen, men det verkar röra sig om några hundradelars eller kanske högst en tiondels grad. Vi kommer kanske att ta upp mer om detta i ett framtida inlägg.

Vi skulle nu kunna påstå att media går i "klimatskeptikernas" ledband, att artikeln är en avsiktlig bluff, att TTs chef måste avgå och att detta bevisar att vattenångan ger en förfärligt stark återkoppling. Och naturligtvis skulle vi kalla hela affären för "TT-gate". Men UI är en seriös blogg, och vi nöjer oss med att förmoda att det var ett misstag från den ansvarige journalistens sida, pga tidsbrist, dåliga kunskaper eller dylikt. Tyvärr kommer nog missuppfattningen om den 10%-iga minskningen av vattenångan i hela atmosfären att leva vidare bland bloggar och på andra internet-sidor.

Uppdatering: Den som vill läsa mer om Solomon et als studie kan göra det på Skeptical Science.

1) Mer än 90% av vattenångan finns i atmosfärens lägsta 2 km. Mindre än 5-6% är ovanför 5 km höjd och mindre än 1% i stratosfären. En minskning med 10% i stratosfärens vattenånga är alltså en minskning med mindre än 0,1% av atmosfärens totala mängd vattenånga. Dock har förändringar i mängden vattenånga på hög höjd en starkare effekt på växthuseffekten än förändringar på låg höjd vilket måste tas hänsyn till när man ska beräkna fluktuationernas effekt på jordens temperatur.
.

10 dec. 2009

Varför kyls stratosfären och mesosfären, egentligen?

Det sägs och observeras att övre delar av atmosfären är under kylning. På 30 - 80 kilometers höjd (stratosfär/mesosfär, beroende på vem man pratar med) mäts trenden till ca 2 - 3 grader per decennium.

Varför händer detta? Helt säker kan man inte vara men här kommer två troliga förlopp:

Först ett par ordförklaringar: Med begreppen värmestrålning och infraröd strålning/ir-strålning menar jag samma sak. Stratosfären (ca 12 km - ca 60 km) är alltså den del som ligger över troposfären (havsytan - ca 12 km). Den består av i princip samma gaser som troposfären - kväve, syre, växthusgaser - men är glesare, kallare och med högre ozon-halt.

Mänsklig aktivitet kan påverka stratosfären på två sätt:

1. Utarmning av ozon
2. Ökning av växthusgaser i både troposfär och stratosfär.

Ozon-anledningen är lättast att få grepp om så vi börjar med den:

I troposfären sker värmeöverföring i huvudsak genom sk konvektion, och inte genom att solens strålar direkt värmer den. Konvektionens förlopp är att luften värms upp genom kontakt med den uppvärmda marken. Luften närmast markytan expanderar medan den värms, stiger uppåt i turbulent rörelse, och blandas med annan luft.

Ifall luften inte någonstans värmdes upp genom solstrålning, utan endast från jordytan och genom konvektion, skulle temperaturen successivt minska med höjden över marken, vilket stämmer de första 12 kilometrarna, men ungefär på den nivån (och vid ca -55 C temperatur) når man den sk tropopausen, där temperaturen börjar öka igen, pga ett visst solstråle-absorberande skikt lite högre upp: ozonlagret.

Konvektion finns bara där varm luft stiger, vilket den inte gör om temperaturen ovanför är högre än denna varma lufts, så tropopausen fungerar alltså som en sorts barriär mellan troposfären och stratosfären. Pga konvektion är troposfären turbulent och väl blandad. Stratosfären däremot, med sin temperaturökning med höjd, är stabil och uppdelad i lager.

Stratosfärens ozonskikt absorberar alltså solens ultravioletta strålar på deras väg nedåt i jordatmosfären. Genom absorption värms ozon-molekylerna, och därmed stratosfären. Vid ozonutarmning medelst t ex freoner, minskar lagrets förmåga att absorbera strålarna, och de åker istället rakt igenom stratosfären, utan att värma den lika mycket.

Vad gäller växthusgasernas påverkan på stratosfären så är förloppet mer komplicerat.

I troposfären, som är närmast jordytan, hindrar växthusgaserna, genom absorption, värmestrålningens väg uppåt från jordytan.

I den tunna, glesare stratosfären däremot, hjälper växthusgaserna istället till med utstrålningen av värme, mot rymden.

När troposfärens halt av CO2 och vattenånga ökar, blir denna nivå mer och mer mättad; mindre och mindre ir-strålning kan komma därifrån ut mot stratosfär och senare rymd. Det är från dessa övre lager som atmosfären avger värme till rymden och värme kan endast lämna atmosfären i form av radiation . Andra växthusgaser, som ozon, CFC, finns i mindre mängd, så de absorberar inte lika mycket värmestrålning.

I stratosfären sker värmeledning i huvudsak sker genom konduktion (molekyler som krockar med varandra) och radiation/strålning (utsändning och absorption av infraröd strålning). Mer sällsynt är konvektion, dvs uppvärmning genom att sjok av molekyler transporteras/stiger och diffunderar. Koldioxid- och vattenånge-molekyler kan omvandla den värme de tillskansat sig genom konduktion/krockande, till strålning.

Fast uppe på dessa tunna, glesare nivåer av atmosfären har de utsända värmefotonerna, de som färdas med infraröda våglängder, stor chans att åka ut i rymden direkt, utan ytterligare förhalning, eftersom det inte finns så mycket molekyler i närheten för att absorbera dem.

Ökad koldioxidnivå i atmosfären kyler alltså stratosfären på två sätt:

Dels genom att troposfären mättas mer och mer och ir-strålning inte slipper uppåt mot stratosfären så lätt, och dels för att ökningen av växthusgaser däruppe gör att mer ir-strålning lämnar atmosfären. Vid kylning minskar volymen, enligt allmänna gaslagen, och stratosfären, mesosfären och jonosfären (ca 300 km upp) dras samman; dessa lager "faller" nedåt mot oss.

Några frågor? (-:

/Cecilia


Till ovanstående artikel har jag fått viktiga bidrag i form av synpunkter och länkar, från skribenterna Mia och Anders M.


Källor & fördjupning:
Atmospheric Optics: Tropopause and Lower Stratosphere

Stratospheric Cooling - Dr Elmar Uherek - Max Planck Institute for Chemistry, Mainz

Tango in the Atmosphere: Ozone and Climate Change: Jeannie Allen, NASA Earth Observatory

Why is Earth's Upper Atmosphere Cooling? - Moises Velasques-Manoff

New Scientist: Orbital tracking reveals thinning upper atmosphere

Debatewise: CO2 and global warming

Tanya Philips - Troposphere and stratosphere meet blogosphere

Photos:
1. NASA: Sunset Over Tropopause, Aug 10, 2003
2. Meteorology for everyone, Dask.org: Stratosphere
3. Arctic Stratospheric Cloud, NASA
4. Wikimedia Commons: Water Vapor in the Stratosphere

Twingly:
SvD: Carlgren svarar på läsarnas frågor, Varmaste decenniet hittills,
Recension: Global nedkylning
DN: Skadlig skandal