En bild säger mer än 1000 ord

Bra visualisering kan vara viktigt för att sprida information. Ed Hawkins har lyckats bra med detta och hans grafik användes bland annat vid OS-invigningen i Rio. Fler har följt efter och nedan kan ni se några bra exempel.

De behöver knappast förklaras. Översta visar hur mycket vi släppt ut år för år och hur mycket vi har kvar att släppa ut innan målen överstigs. Den nedre visar temperaturen under de olika månaderna år för år. 

Läs mer på skaparnas hemsida.

Sprid dem gärna!

Koldioxidutsläppen rekordhöga och världshandeln förändrar fördelningen

Nyligen kom International Energy Agencys (IEA) med sin beräkning över utsläppen av koldioxid 2010. Utsläppen från energi-produktion var på 30,6 Gt CO₂ (motsvarande 8,3 Gt rent kol) de högsta någonsin och 5 % högre än förra rekordåret 2008 trots en nedgång under 2009 i den ekonomiska krisens spår.

De konstaterar även att om tvågradersmålet skall vara rimligt att nå får koldioxidutsläppen inte öka mer än till 32 Gt/år fram till 2020. Det är mindre än ökningen mellan 2009 och 2010 under detta decennium. De finner också att 80 % av utsläppen fram till 2020 kommer från nu befintliga kraftverk eller de under uppbyggnad. Det ser alltså mörkt ut för tvågradersmålet.

Jämförelse mellan observerade utsläpp och IPCCs scenarier. (Källa Skeptical Science)

En annan intressant nyhet kring våra koldioxidutsläpp är resultatet av en studie (Peter et al 2011) över hur utsläppsmönstret förändrats mellan 1990 och 2008. I studien har de tittat på hur världsmarknaden med överföring av produktion till utvecklingsländer och "de nya ekonomierna" för konsumtion i de klassiska industriländerna påverkat utsläppen och fördelningen mellan regioner. De finner att den ökade världshandeln kraftigt har förskjutit utsläppen mellan regioner och gjort att de utsläppsminskningar som genomförts i exempelvis Europa motsvarats mer än väl av utsläppsökningar genom import.

Bilden nedan ger en överblick av resultatet. Annex B-länder är de industriländer som ingår i Kyoto-protokollets Annex B. De grå staplarna är utsläppsförändringarna inom den egna regionen. De färgade visar ökningen i icke Annex B-länder på grund av export till regionen. De röda stjärnorna är målet i Kyotoöverenskommelsen för regionen. Som synes har vare sig Europa eller USA minskat sina utsläpp när internationell handel räknas in. Undantaget med nettominskning är regionen som inkluderar Ryssland och Ukraina där kollapsen av Sovjetunionen slår igenom på utsläppen. Sammantaget har utsläppen i Kyotoprotokollets Annex B-länder ökat drastiskt i stället för att minska när internationell handel är inräknat.

Skall en fungerande begränsning av koldioxidutsläppen göras måste även internationell handel räknas in. Den svåra frågan är hur. Hur fördelas ansvaret mellan konsument och producent?

Det är ännu möjligt att nå tvågradersmålet - men klockan tickar

Att hålla nere den globala uppvärmningen under två grader, jämfört med förindustriell temperatur, tas ofta upp som ett viktigt mål. Med maximalt två graders uppvärmning räknar man med att undvika de riktigt allvarliga och långsiktiga konsekvenserna av klimatförändringarna. Flera studier har tagit fram olika scenarier för att nå detta mål.

En ny studie har vänt på problemet: Hur nära att överskrida målet är vi utifrån de fordon och kraftverk vi redan har i drift?

Studien av Davis et al, publicerad i Science, utgår från vilka utsläpp vi kan förvänta oss från dagens fordon, kraftverk med mer om de används sin förväntade livstid men inga nya byggs. Alltså ett scenario där vi idag i alla nya verksamheter byter till en koldioxidneutral teknik men låter dagens teknik "självdö". När de summerar förväntade kvarvarande utsläpp hamnar de på mellan 282 och 701 miljarder ton koldioxid med ett mittenvärde på 496 Gt CO2. Dessa utsläpp ger upphov till koldioxidnivåer på 395-430 ppm med motsvarande uppvärmning på 1,1 till 1,4 grader över förindustriell temperatur (0,3-0,7 över dagens temperatur). Riktmärket för att ha en god chans att klara tvågradersmålet är 450 ppm. Alltså är det fortfarande möjligt att klara målet utan att ta kostnaderna av att skrota fungerande utrustning. Det är det glädjande budskapet.

A) Koldioxidutsläppen över tiden från de olika källorna, streckade linjer övre och lägre uppskattningar. B) Resulterande koldioxidnivåer

Mindre glädjande är att det inte finns några tecken på att vi slutat projektera och bygga kolkraftverk, bygga fossildrivna bilar eller prospektera efter kol och olja. Det finns heller inget klart alternativ till den fossilbaserade teknologin på global skala. Det finns också en stor infrastruktur kring fossila bränslen och dess maskiner som gör omställningen trög.

I Köpenhamnsdiagnosen beskrevs olika vägar för att nå tvågradersmålet. Och slutsatsen var att globala utsläppen måste nå sitt maximum mellan 2015 0ch 2020 och sedan snabbt minska. De genomsnittliga utsläppen måste minska till under ett ton koldioxid per person till 2050.

Utsläppskurvor för 75% chans att klara tvågradersmålet.

Undersökningen av Davis et al understryker hur stor förändring vi står inför och den korta tid som vi har att spela med. Eller som Martin Hoffert beskriver det i en perspektivartikel:

Davis et al. show that breaking the world’s fossil-fuel addiction will be hard. To create carbon-neutral power sources, we may well need programs with the scale and urgency of the Manhattan atom bomb project. One goal should be to develop technologies that can first meet the terawatt challenge, and eventually provide 30 carbon-neutral terawatts of power by mid-century; perhaps 10 TW each of primary power from “clean coal” and from nuclear and renewable technologies. Without these alternatives to fossil fuels, the ageout scenario painted by Davis et al. evokes Havana after the 1959 Cuban Revolution: no new cars, only constantly repaired but still running old Chevys in the streets, as a beautiful old city crumbles around them.