Hur klimatanpassar vi Sverige?

IPCC:s senaste rapport skruvade upp behovet av klimatanpassning rejält genom att höja sin projektion för havsnivåhöjning för en värld med fortsatt höga utsläpp av koldioxid (RCP 8.5). Detta kommer förmodligen inte som någon överraskning för de som försökt följa forskningen inom området men är inte desto mindre viktigt ändå eftersom många av våra beslutsprocesser förlitar sig på mer eller mindre helt på IPCC:s rapporter.

Mer precist skruvade man upp sin likely (troliga) gräns för havsnivåhöjning från 0.98 m till 1.10 m för RCP 8.5 det vill säga man ger det endast 17 procents chans att havsnivån kommer stiga mer än 1.10 m. Hur mycket högre havsnivån kan tänkas stiga till 2100 är svårt att beskriva då dagens modeller inte klarar av att hantera alla osäkerheter. IPCC skriver också att en havsnivåhöjning av två meter inte kan uteslutas. I IPCC:s föregående rapport hette det att flera tiondels meters höjning över 0.98 m inte kan uteslutas och beror främst på hur isen vid Antarktis is beter sig.  (I denna länk beskrivs en del av problematiken med dagens modeller för den intresserade. Värt att fundera över är hur mycket man ska lita på modeller som man vet inte klarar av att simulera alla bidrag till havsnivåhöjning och hur mycket man då istället bör använda sig av enklare metoder och modeller.)

Efter IPCC:s senaste rapport gjorde jag en snabb genomgång för att försöka se hur vi hanterar denna problematik i Sverige. Vilken osäkerhet förhåller vi oss till när vi planerar våra samhällen och hur väl stämmer risken vi är villig att ta för dagens egendom vid planering överens med den risk vi är villig att för framtida generationer? Ett bra tecken var i alla fall att samtliga kommuner verkar vara medvetna om att mer arbete behöver göras inom detta område, också de om ligger i framkant.

Efter en del sökande på nätet, bland annat genom att titta på listan över ”Sveriges bäst klimatanpassade städer” var Göteborgs arbete det som kändes bäst genomarbetat. Göteborg har valt att använda sig av RCP 8.5 ”för att vara på säkra sidan och ha beredskap för fortsatta havsnivåhöjningen som förutspås…” och i allt jag kan hitta verkar man utgå ifrån att havsnivån kan stiga upp till en meter. Göteborg hänvisar också till SMHI vars beräkningar också verkar utarbetat på samma sätt. När jag läser texten känns det som man känt sig säker med att om man planerar för 1 m havsnivåhöjning så har man planerat med luft, det vill säga att det verkar som man inte riktigt tror det ska inträffa. Jag får samma känsla för alla kommuner jag går igenom, men ofta skrivs det inte ut varför man faktiskt utgår från olika siffror vilket gör analysen svår. Jag hittar i alla fall inga som verkar överväga nivåer på över 1m 2100 (Malmö, Helsingborg, Stockholm m.fl.).

I rapporterna hänvisas det ofta till SMHI därför gick jag också igenom vad som skrivs där runt klimatanpassning och tyvärr tror jag att stor del av kommunernas förvirring kring högsta nya nivå på havsvattenytan 2100 kommer härifrån. SMHI tar visserligen i sin rapport upp delar av de osäkerheter IPCC beskriver kring framtida havsnivåhöjning. Man nämner i en av de inledande delarna att det är IPCC:s likely spann som sträcker sig till 0.98 m det vill säga att IPCC skriver att det kan vara 17 procents chans att havsnivåhöjningen kan vara större än 0.98 m. Men största delen av rapporten är den osäkerheten nästan inte alls beskriven. Istället anger man 0.98 m som ett värde vid 95:e percentilen utan närmare förklaring till varför man valt att redovisa just det värdet istället för att ta med hela den osäkerhet IPCC beskriver. Man har alltså frångått IPCC:s beskrivning av osäkerheterna med den nivån. Kanske det tydligaste exemplet hur detta blir fel i SMHI:s rapport är när man skriver att havets medelnivå kan stiga med upp till en meter vid seklets slut utifrån IPCC:s projektioner.

By Chris53516 at English Wikipedia - Originally created by User:Jeremykemp. Edited by User:Chris53516, Public Domain, Link

Så här skrev IPCC i den gamla rapporten som låg till grund för SMHI:s rapport:

Global Mean Sea Level Rise Projections It is very likely that the rate of global mean sea level rise during the 21st century will exceed the rate observed during 1971– 2010 for all Representative Concentration Pathway (RCP) scenarios due to increases in ocean warming and loss of mass from glaciers and ice sheets. Projections of sea level rise are larger than in the AR4, primarily because of improved modeling of land-ice contributions. For the period 2081–2100, compared to 1986–2005, global mean sea level rise is likely (medium confidence) to be in the 5 to 95% range of projections from processbased models, which give 0.26 to 0.55 m for RCP2.6, 0.32 to 0.63 m for RCP4.5, 0.33 to 0.63 m for RCP6.0, and 0.45 to 0.82 m for RCP8.5. For RCP8.5, the rise by 2100 is 0.52 to 0.98 m with a rate during 2081–2100 of 8 to 16 mm yr–1. We have considered the evidence for higher projections and have concluded that there is currently insufficient evidence to evaluate the probability of specific levels above the assessed likely range. Based on current understanding, only the collapse of marine-based sectors of the Antarctic ice sheet, if initiated, could cause global mean sea level to rise substantially above the likely range during the 21st century. This potential additional contribution cannot be precisely quantified but there is medium confidence that it would not exceed several tenths of a meter of sea level rise during the 21st century.

Det var alltså redan då tydligt att det inte fans någon övre gräns vid 1 m för havsnivåhöjningen till 2100. Och nu nämner alltså IPCC att det inte kan uteslutas att havsnivåhöjningen blir 2 m till 2100, det ska bli intressant att se hur detta hanteras.

Jag gjorde också ett försök att se om olika klimatförändringseffekter har hanterats lika, till exempel havsnivåhöjning, förändrad nederbörd och översvämning vid inlandsvatten. Detta är så klart inte helt enkelt då de olika olyckorna har olika effekt på bebyggda områden. Till exempel beskriver Göteborg översvämning från hav som kortvarigare än översvämning från skyfall och vattendrag. Jag hittar bara en djupare analys kring vilka risker man är villig att ta för olika översvämningsscenarier för de olika översvämningstyperna hos kommunerna (Göteborg igen). Göteborg tar följande hänsyn (bild nedan):

För havsnivåer verkar man alltså bara lägga på 0,5 m för klimatanpassning men samtidigt är man tydliga med att man behöver utveckla nya planeringsnivåer dock gör man en viktig skillnad för samhällsviktig infrastruktur där man lägger till 1 m. Eftersom det finns fler osäkerheter än förändrat klimat är det svårt att gissa hur tungt klimatbiten vägts in men man kan väl i alla fall säga att man här täcker in IPCC:s 17 procent nivå för samhällsviktig infrastruktur. Klimatfaktorn läggs på en 100 års händelse alltså en händelse med 100 års återkomsttid.)

Åter- komst  tid (år)	Sannolikhet under 2 år (%)	Sannolikhet under 10 år (%)	Sannolikhet under 50 år (%)	Sannolikhet under 100 år (%)
2	75	100	100	100
10	19	65	99	100
50	4	18	64	87
100	2	10	39	63

För nederbörd utgår man från ett regn med 100 års återkomsttid här lägger man på 20 procent i klimatfaktor. En snabb avstämning mot SMHI:s bedömning av framtida nederbörd antyder att årsmedelnederbörden kan komma att öka med ca 20 procent. Detta betyder i så fall att man för skyfall inte tar höjd för någon osäkerhet i projektionerna utan bara går på medelvärdet. (sen kanske man också bör påpeka att det är än mer avancerat än så eftersom förändringarna ser olika ut över året och att även intensiteten i skyfall förväntas öka med höjd temperatur.)

För vattendrag har man utgått från ett 200 års flöde och MSB:s beräkningar som brukar ta hänsyn till 75 percentilen det vill säga man har i modellberäkningarna försökt att endast tillåta 25 procent risk för värre situation. Här har man alltså dels tagit hänsyn till händelser som inträffar mindre ofta (200 års flöde) och dels försökt ta mer hänsyn till osäkerheterna i modellen än vad man gör vid skyfallsproblematik.

Generellt kan jag inte säga att jag stött på kommuner som gjort ett bättre eller med rationellt arbete än Göteborg men det är mycket möjligt att jag missat något via denna nätbaserade snabba undersökning. Jag har dock försökt titta på så mycket som möjligt. Men jag hittar ingen som varit konsekvent i risknivåerna för olika typer av översvämningar.

Vilka risker är vi villiga att ta för kommande generationer och vilka risker tar vi idag när vi planerar och bygger infrastruktur? Som vi kan se är det vanligt att planera utifrån 100 eller 200 års återkomsttider (ibland även längre återkomsttider än så). Om man planerar för att kunna hantera händelser med 100 års återkomsttid finns det alltså det givna året en procents chans att man inte kan hantera händelsen. Det innebär också att sett över en längre tidsperiod ökar risken att man får en händelse man inte kan hantera. (se tabellen ovan)

Hur ska man då kunna jämföra denna typ av risk (acceptabel återkomsttid) med en osäkerhet i projektion 2100? Om någon har ett bra tips så skriv det gärna i kommentarerna. Men rent generellt känns det som att om man gjort en tidigare värdering att det är en acceptabel risk att planera för en återkomsttid på 100 år så bör man givet ett förändrat klimat försöka hålla samma risknivå. Hur gör man då detta på ett bra sätt? 

Jag antar att ett sätt vore att ta hänsyn till med vilken takt ökade temperaturen till exempel höjer havsnivån och utifrån detta räkna på risken för varje enskilt år. Sedan får man räkna fram vilken nivå man behöver anpassa sig till i nytt klimat för att behålla samma risknivå som vid 100 års återkomst tid. Detta skulle betyda att man i början av perioden har liten risk men att man i slutet av perioden riskerar att det oönskade fenomenet sker relativt ofta. Dessutom riskerar man att vid slutet av perioden ha byggt en stadsdel som efter uppbyggnad är mycket svår att i efterhand kunna anpassa till det klimat som råder i framtiden. För det är något som genomgående nämns i rapporterna kring klimatanpassning att befintlig bebyggelse är svår (dyr) att klimatanpassa.

Det smartaste är så klart att bedöma varje projekt för sig men det är nog svårt att komma ifrån att utbyggnad av städer är svåra att rätta till i efterhand och därför bör man tänka mycket långsiktigt.

Om det då är rimligt att idag planera för att nya stadsdelar eller särskilt känsliga objekt ska ha samma risknivå 2100 som den nivå vi ansett vara ok innan vi klimatanpassat vilken osäkerhet i projektionerna är då acceptabelt? 

Egentligen ger all osäkerhet i övre spannet kring övre gräns ett problem här. Låt oss ta havsnivå som exempel, säg att vi visste att om vi tog hänsyn till 2 m havsnivåhöjning skulle det bara vara 1 procent chans att överstiga den nivån i framtiden. Om vi i grunden då fortfarande utgår från en återkomsttid på 100 år sedan lägger på 2 m så har vi fortfarande en utökad risk. Så en liten utökad risk får man helt enkelt acceptera. Men åter igen, för planering av stadsdelar och känslig infrastruktur som kommer att stå mycket länge är det nog klokt att hålla nere riskerna så mycket som ekonomiskt möjligt. Och jag hittar ingen rapport om klimatanpassning som har kommit så långt i sin analys. Idag känns det som att det mesta av analysen ligger på en väldigt övergripande nivå i Sverige.

Vad som är en korrekt risk att ta vid stadsbyggnad är så klart svårt att avgöra. Men jag tycker att det är lite avslöjande att analyserna spretar så mycket och att det är svårt att hitta röda trådar kring vilka risker man är villig att ta i framtiden. Tyvärr verkar SMHI:s analys av läget ställa till det för kommunerna.

Det ska tilläggas att detta är ett arbete som kommer pågå under lång tid och anpassningen ska göras till relativt långsamma processer. Men det pågår massiva infrastrukturprojekt redan nu som förmodligen kommer påverkas av hur klimatförändringarna ser ut 2100 så varje uppskjutet år för uppstartat arbete är ett förlorat år. Det handlar också om stora investeringar som behöver göras över längre tid. Göteborg räknar med kostnader i miljarder och att dessa är kostnadseffektiva, det vill säga att det lönar sig att göra klimatanpassningsinvesteringarna.

Lägg gärna in en kommentar om ni känner till exempel från andra länder med bra underlag på engelska. Själv rekommenderar jag den hugade att titta närmare på hur Boston arbetat. (här och här)

Om denna varma sommar

Just nu utanför mitt fönster faller ett lätt regn. Det är molnigt och termometern visar på 18 eller 19 grader. Men det vi kommer att minnas av den här sommaren är inte svalka och regn utan värme och torka. Juli månad blev den varmaste juli-månad som har uppmätts, och nederbörden var betydligt mindre än den brukar vara (mindre än 50 mm för det mesta av landet). Skogsbränder har härjat, med runt 80 bränder igång i mitten av juli. Juni var visserligen mer normal, men sommaren började tidigt med en väldigt varm maj. Om hela sommaren (juni, juli, augusti) blir rekordvarm återstår att se.

Men det här är väder och inte klimat, eller hur? Visst, men det händer i ett allt varmare klimat, och sannolikheten för varma somrar har ökat. Klimatet är helt enkelt sannolikheten för olika väder. Därför vill många klimatforskare och meteorologer inte hävda att enskilda väderhändelser direkt orsakas av klimatförändringarna. Man talar i stället i termer av sannolikheter och statistik.

Här är medeltemperaturen för svenska somrar från 1860 till 2017 (från SMHI).

Det går mycket upp och ner - det kan skilja 3-4 grader från år till år - men den långsiktiga trenden är tydligt uppåt. Sedan år 2000 har nästan alla somrar varit varma.

Så här ser det förresten ut för årsmedelvärdena. Mindre variationer och en tydligare trend.

Nederbörden har faktiskt ökat lite grand de senaste årtiondena. Här är nederbörden under sommaren (SMHI).

Men ökad nederbörd hänger ihop med ökad avdunstning, och avdunstning leder till torka om regnet hamnar någon annanstans.

Tittar man på SMHIs klimatscenarier för Sverige så ser vi att den ökande temperaturen förväntas åtföljas av mer total nederbörd och mer extrem nederbörd. Torrperioderna (dvs utan någon nederbörd) verkar bli något kortare. Å andra sidan kan naturligtvis de högre temperaturerna leda till att vegetationen torkar ut fortare. Det är svårt att säga vad nettoresultatet kommer att vara.

De här diagrammen visar beräknade förändringar av årstemperaturen (C) och årsnederbörden (%) i Sverige under åren 1961-2100 jämfört med den normala (medelvärdet för 1961-1990) enligt ett scenario med mellanstora utsläpp (RCP4.5):

Så om man bara ser till just den här varma sommaren så kan man tycka att det inte finns så mycket att oroa sig över, men sätter man in det i ett större sammanhang så finns det mer anledning att vara betänksam. 

Låtsasskandal om temperaturdatajusteringar

Så var det dags för ännu en låtsasskandal, den här gången om justeringar av temperaturdata från mätningar i Paraguay. Den här har fått spridning av bl a journalisten Christopher Booker och  f d tabloidjournalisten James Delingpole, och man måste vara riktigt desperat om man tar någonting som dessa herrar skriver om klimatet på allvar. Det handlar om justeringar av temperaturdata i Paraguay. Dr Kevin Cowtan från University of York har gjort en video som debunkar låtsasskandalen.

Justeringar av temperaturdata över längre tidsperioder är ibland nödvändiga, eftersom omständigheterna för mätningarna förändras: mätstationer kan flyttas, deras omgivningar kan förändras, instrument kan bytas ut och rutinerna för avläsning kan ändras (t ex vilken tid på dagen som avläsningarna sker). Vår eget SMHI har en sida på svenska om detta. Där finns också den här grafen som visar hur svenska temperaturdata har behövt justeras: svarta staplar är "råa" data, och blå/röda staplar är efter korrigering. Det påverkar helheten endast litet, även om effekten för enskilda stationer kan vara stor.

Årsmedel för 35 stationer baserade på homogeniserade respektive rådata plottade tillsammans.
Notera att skillnaden faktiskt inte blir så stor. (SMHI)

Uppdatering av den vetenskapliga grunden för klimatarbetet

SMHI har i en ny rapport sammanställt kunskapsläget i klimatfrågan. Författarna Markku Rummukainen, Daniel J. A. Johansson, Christian Azar, Joakim Langner, Ralf Döscher och Henrik Smith skriver i sammanfattningen:

Det naturvetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringarna förbättrats ständigt genom forskningen om klimatsystemet, klimatpåverkan, klimatets variationer och förändringar samt klimateffekter.

Kunskapsläget är väletablerat när det gäller den grundläggande fysiken bakom växthuseffekten, liksom att genomsnittstemperaturen vid jordytan stigit de senaste femtio åren. Det är också mycket sannolikt att det mesta av den observerade uppvärmningen beror på mänsklig klimatpåverkan.

Samtidigt finns det betydande osäkerheter när det gäller konsekvenserna av klimatförändringarna samt hur mycket utsläppen behöver minska för att man ska nå ett givet klimatmål. Värdet på klimatkänsligheten är den viktigaste faktorn för beräkningar av hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut, givet ett visst temperaturmål.

Forskningen visar att det behövs stora och snabba utsläppsminskningar för att uppnå tvågradersmålet. För att nå ett lägre temperaturmål, till exempel ett 1,5-gradersmål, är de nödvändiga utsläppsminskningarna än mer omfattande.

...

Jämfört med IPCC:s AR4 från 2007, har nya forskningsresultat publicerats om klimateffekter. I denna rapport har vi fokuserat på havsnivåhöjningen, havsförsurningen, den biologiska mångfalden samt klimateffekter i Arktis.

Jämfört med genomgången av kunskapsläget i AR4 visar nya resultat att den framtida havsnivåhöjningen kan bli större, havsförsurningens effekter på marina ekosystem omfattande och även om en del arter kan vara anpassningsbara, kan världens ekosystem påverkas av skillnader i olika arters sårbarhet för klimatförändringarna. I Arktis sker snabba förändringar.

Sammantaget ter sig riskerna för allvarliga klimateffekter större jämfört med AR4. Denna rapport utgår från naturvetenskaplig klimatforskning sedan 2007. Rapporten förordar inte något specifikt temperaturmål, någon specifik utsläppsbana eller specifika policybeslut. Dessa är föremål för politiska avgöranden.

Stockholmsinitiativet riktar falska anklagelser mot Phil Jones

I ett pressmeddelande underskrivet av Göran Ahlgren för Stockholmsinitativet påstås Phil Jones ha ljugit vid parlaments-utfrågningen den 1 mars där han blev hörd kring anklagelserna mot CRU (Climate Research Unit vid East Anglia-universitetet). Stockholmsinitativet skriver:

Climate scientist delivers false statement in parliament enquiry
...
Dr. Jones asserted that the weather services of several countries, including Sweden, Canada and Poland, had refused to allow their data to be released, to explain his reluctance to comply with Freedom of Information requests.

This statement is false and misleading in regards to the Swedish data.

All Swedish climate data are available in the public domain. As is demonstrated in the attached correspondence between SMHI (Swedish Meteorological and Hydrological Institute), the UK Met Office and Dr. Jones (the last correspondence dated yesterday March 4), this has been clearly explained to Dr. Jones. What is also clear is that SMHI is reluctant to be connected to data that has undergone “processing” by the East Anglia research unit.

STOCKHOLM INITIATIVE
Göran Ahlgren, secretary general

Riksdagsledamoten Max Andersson (MP) har uppmärksammat meddelandet och kontrollerat fakta bakom.

Anklagelsen är helt grundlös och bygger på faktafel. För det första är dataserierna inte i "public domain" utan tillgången är reglerad med tydliga licensavtal så som krav på att inte sprida data vidare:

4.1 Licenstagaren äger inte rätt att offentliggöra, meddela, länka till eller på annat sätt sprida innehållet i de data och/eller produkter som erhållits i enlighet med detta avtal till tredje part.

Men mest avslöjande för Stockholmsinitiativets ointresse för sanningen är att de anklagar Phil Jones för att ljuga den 1 mars baserat på ett brev som sändes från SMHI den 4 mars.

Den 30 november 2009 frågade Jones via MetOffice om möjligheten att få släppa de SMHI-data de hade som ett led i CRUs arbete för så stor öppenhet som möjligt kring sina temperaturserier. Detta är något som varit ett ständigt krav bland "klimatskeptiker". SMHI förhöll sig avvaktande negativt i sitt svar den 21 december med hänvisning till att de inte ville ha olika versioner av sina data ute och att de höll på att bygga upp sin egen hemsida för ändamålet. Detta var vad Jones och University of East Anglia visste vid utfrågningen. Den 4 mars skickade SMHI ett brev där de ändrat sig på grund av insikten om kontroverserna kring CRU och klimatdata. Alltså, de uttalanden som gjordes under utfrågningen baserades på den information som fanns till hands det 1 mars. Uttalandena är också helt förenliga med den informationen vilket kan konstateras genom att läsa protokollet från utfrågningen. Där står:

Professor Acton: Unfortunately, several of these countries impose conditions and say you are not allowed to pass it on, so there has just been an attempt to get these answers. Seven countries have said "No, you cannot", half the countries have not yet answered, Canada and Poland are amongst those who have said, "No you cannot publish it" and also Sweden. Russia is very hesitant. We are under a commercial promise, as it were, not to; we are longing to publish it because what science needs is the most openness.

Ja, just det. Det är inte Phil Jones som berättar om Sveriges (SMHIs) hållning utan professor Edward Acton, rektor för East Anglia-universitet, men vad bryr sig Stockolmsinitiativet om det?

Stockolmsinitiativet nämner inte med ett ord det arbete som Phil Jones och andra på UEA lagt ner för att få SMHI och andra institutioner att öppna sina arkiv, något som de själva varit med om att efterfråga. I stället väljer de att ge största möjliga spridning av sina falska anklagelser och insinuationer¹ mot Jones, som redan är under hård press inklusive mordhot, för något han inte ens sagt. Det är inte bara ogeneröst och ohederligt. Det är ren mobbingmentalitet.

1 Se sista stycket i pressmeddelandet. Jämför med originaltexten:

We see no problem with publication of the data set together with a reference stating that the data included in the dataset is based on observations made by SMHI but it has undergone processing made by your research unit. We would also prefer a link to SMHI or to our web site where the original data can be obtained.