Hur klimatanpassar vi Sverige?

IPCC:s senaste rapport skruvade upp behovet av klimatanpassning rejält genom att höja sin projektion för havsnivåhöjning för en värld med fortsatt höga utsläpp av koldioxid (RCP 8.5). Detta kommer förmodligen inte som någon överraskning för de som försökt följa forskningen inom området men är inte desto mindre viktigt ändå eftersom många av våra beslutsprocesser förlitar sig på mer eller mindre helt på IPCC:s rapporter.

Mer precist skruvade man upp sin likely (troliga) gräns för havsnivåhöjning från 0.98 m till 1.10 m för RCP 8.5 det vill säga man ger det endast 17 procents chans att havsnivån kommer stiga mer än 1.10 m. Hur mycket högre havsnivån kan tänkas stiga till 2100 är svårt att beskriva då dagens modeller inte klarar av att hantera alla osäkerheter. IPCC skriver också att en havsnivåhöjning av två meter inte kan uteslutas. I IPCC:s föregående rapport hette det att flera tiondels meters höjning över 0.98 m inte kan uteslutas och beror främst på hur isen vid Antarktis is beter sig.  (I denna länk beskrivs en del av problematiken med dagens modeller för den intresserade. Värt att fundera över är hur mycket man ska lita på modeller som man vet inte klarar av att simulera alla bidrag till havsnivåhöjning och hur mycket man då istället bör använda sig av enklare metoder och modeller.)

Efter IPCC:s senaste rapport gjorde jag en snabb genomgång för att försöka se hur vi hanterar denna problematik i Sverige. Vilken osäkerhet förhåller vi oss till när vi planerar våra samhällen och hur väl stämmer risken vi är villig att ta för dagens egendom vid planering överens med den risk vi är villig att för framtida generationer? Ett bra tecken var i alla fall att samtliga kommuner verkar vara medvetna om att mer arbete behöver göras inom detta område, också de om ligger i framkant.

Efter en del sökande på nätet, bland annat genom att titta på listan över ”Sveriges bäst klimatanpassade städer” var Göteborgs arbete det som kändes bäst genomarbetat. Göteborg har valt att använda sig av RCP 8.5 ”för att vara på säkra sidan och ha beredskap för fortsatta havsnivåhöjningen som förutspås…” och i allt jag kan hitta verkar man utgå ifrån att havsnivån kan stiga upp till en meter. Göteborg hänvisar också till SMHI vars beräkningar också verkar utarbetat på samma sätt. När jag läser texten känns det som man känt sig säker med att om man planerar för 1 m havsnivåhöjning så har man planerat med luft, det vill säga att det verkar som man inte riktigt tror det ska inträffa. Jag får samma känsla för alla kommuner jag går igenom, men ofta skrivs det inte ut varför man faktiskt utgår från olika siffror vilket gör analysen svår. Jag hittar i alla fall inga som verkar överväga nivåer på över 1m 2100 (Malmö, Helsingborg, Stockholm m.fl.).

I rapporterna hänvisas det ofta till SMHI därför gick jag också igenom vad som skrivs där runt klimatanpassning och tyvärr tror jag att stor del av kommunernas förvirring kring högsta nya nivå på havsvattenytan 2100 kommer härifrån. SMHI tar visserligen i sin rapport upp delar av de osäkerheter IPCC beskriver kring framtida havsnivåhöjning. Man nämner i en av de inledande delarna att det är IPCC:s likely spann som sträcker sig till 0.98 m det vill säga att IPCC skriver att det kan vara 17 procents chans att havsnivåhöjningen kan vara större än 0.98 m. Men största delen av rapporten är den osäkerheten nästan inte alls beskriven. Istället anger man 0.98 m som ett värde vid 95:e percentilen utan närmare förklaring till varför man valt att redovisa just det värdet istället för att ta med hela den osäkerhet IPCC beskriver. Man har alltså frångått IPCC:s beskrivning av osäkerheterna med den nivån. Kanske det tydligaste exemplet hur detta blir fel i SMHI:s rapport är när man skriver att havets medelnivå kan stiga med upp till en meter vid seklets slut utifrån IPCC:s projektioner.

By Chris53516 at English Wikipedia - Originally created by User:Jeremykemp. Edited by User:Chris53516, Public Domain, Link

Så här skrev IPCC i den gamla rapporten som låg till grund för SMHI:s rapport:

Global Mean Sea Level Rise Projections It is very likely that the rate of global mean sea level rise during the 21st century will exceed the rate observed during 1971– 2010 for all Representative Concentration Pathway (RCP) scenarios due to increases in ocean warming and loss of mass from glaciers and ice sheets. Projections of sea level rise are larger than in the AR4, primarily because of improved modeling of land-ice contributions. For the period 2081–2100, compared to 1986–2005, global mean sea level rise is likely (medium confidence) to be in the 5 to 95% range of projections from processbased models, which give 0.26 to 0.55 m for RCP2.6, 0.32 to 0.63 m for RCP4.5, 0.33 to 0.63 m for RCP6.0, and 0.45 to 0.82 m for RCP8.5. For RCP8.5, the rise by 2100 is 0.52 to 0.98 m with a rate during 2081–2100 of 8 to 16 mm yr–1. We have considered the evidence for higher projections and have concluded that there is currently insufficient evidence to evaluate the probability of specific levels above the assessed likely range. Based on current understanding, only the collapse of marine-based sectors of the Antarctic ice sheet, if initiated, could cause global mean sea level to rise substantially above the likely range during the 21st century. This potential additional contribution cannot be precisely quantified but there is medium confidence that it would not exceed several tenths of a meter of sea level rise during the 21st century.

Det var alltså redan då tydligt att det inte fans någon övre gräns vid 1 m för havsnivåhöjningen till 2100. Och nu nämner alltså IPCC att det inte kan uteslutas att havsnivåhöjningen blir 2 m till 2100, det ska bli intressant att se hur detta hanteras.

Jag gjorde också ett försök att se om olika klimatförändringseffekter har hanterats lika, till exempel havsnivåhöjning, förändrad nederbörd och översvämning vid inlandsvatten. Detta är så klart inte helt enkelt då de olika olyckorna har olika effekt på bebyggda områden. Till exempel beskriver Göteborg översvämning från hav som kortvarigare än översvämning från skyfall och vattendrag. Jag hittar bara en djupare analys kring vilka risker man är villig att ta för olika översvämningsscenarier för de olika översvämningstyperna hos kommunerna (Göteborg igen). Göteborg tar följande hänsyn (bild nedan):

För havsnivåer verkar man alltså bara lägga på 0,5 m för klimatanpassning men samtidigt är man tydliga med att man behöver utveckla nya planeringsnivåer dock gör man en viktig skillnad för samhällsviktig infrastruktur där man lägger till 1 m. Eftersom det finns fler osäkerheter än förändrat klimat är det svårt att gissa hur tungt klimatbiten vägts in men man kan väl i alla fall säga att man här täcker in IPCC:s 17 procent nivå för samhällsviktig infrastruktur. Klimatfaktorn läggs på en 100 års händelse alltså en händelse med 100 års återkomsttid.)

Åter- komst  tid (år)	Sannolikhet under 2 år (%)	Sannolikhet under 10 år (%)	Sannolikhet under 50 år (%)	Sannolikhet under 100 år (%)
2	75	100	100	100
10	19	65	99	100
50	4	18	64	87
100	2	10	39	63

För nederbörd utgår man från ett regn med 100 års återkomsttid här lägger man på 20 procent i klimatfaktor. En snabb avstämning mot SMHI:s bedömning av framtida nederbörd antyder att årsmedelnederbörden kan komma att öka med ca 20 procent. Detta betyder i så fall att man för skyfall inte tar höjd för någon osäkerhet i projektionerna utan bara går på medelvärdet. (sen kanske man också bör påpeka att det är än mer avancerat än så eftersom förändringarna ser olika ut över året och att även intensiteten i skyfall förväntas öka med höjd temperatur.)

För vattendrag har man utgått från ett 200 års flöde och MSB:s beräkningar som brukar ta hänsyn till 75 percentilen det vill säga man har i modellberäkningarna försökt att endast tillåta 25 procent risk för värre situation. Här har man alltså dels tagit hänsyn till händelser som inträffar mindre ofta (200 års flöde) och dels försökt ta mer hänsyn till osäkerheterna i modellen än vad man gör vid skyfallsproblematik.

Generellt kan jag inte säga att jag stött på kommuner som gjort ett bättre eller med rationellt arbete än Göteborg men det är mycket möjligt att jag missat något via denna nätbaserade snabba undersökning. Jag har dock försökt titta på så mycket som möjligt. Men jag hittar ingen som varit konsekvent i risknivåerna för olika typer av översvämningar.

Vilka risker är vi villiga att ta för kommande generationer och vilka risker tar vi idag när vi planerar och bygger infrastruktur? Som vi kan se är det vanligt att planera utifrån 100 eller 200 års återkomsttider (ibland även längre återkomsttider än så). Om man planerar för att kunna hantera händelser med 100 års återkomsttid finns det alltså det givna året en procents chans att man inte kan hantera händelsen. Det innebär också att sett över en längre tidsperiod ökar risken att man får en händelse man inte kan hantera. (se tabellen ovan)

Hur ska man då kunna jämföra denna typ av risk (acceptabel återkomsttid) med en osäkerhet i projektion 2100? Om någon har ett bra tips så skriv det gärna i kommentarerna. Men rent generellt känns det som att om man gjort en tidigare värdering att det är en acceptabel risk att planera för en återkomsttid på 100 år så bör man givet ett förändrat klimat försöka hålla samma risknivå. Hur gör man då detta på ett bra sätt? 

Jag antar att ett sätt vore att ta hänsyn till med vilken takt ökade temperaturen till exempel höjer havsnivån och utifrån detta räkna på risken för varje enskilt år. Sedan får man räkna fram vilken nivå man behöver anpassa sig till i nytt klimat för att behålla samma risknivå som vid 100 års återkomst tid. Detta skulle betyda att man i början av perioden har liten risk men att man i slutet av perioden riskerar att det oönskade fenomenet sker relativt ofta. Dessutom riskerar man att vid slutet av perioden ha byggt en stadsdel som efter uppbyggnad är mycket svår att i efterhand kunna anpassa till det klimat som råder i framtiden. För det är något som genomgående nämns i rapporterna kring klimatanpassning att befintlig bebyggelse är svår (dyr) att klimatanpassa.

Det smartaste är så klart att bedöma varje projekt för sig men det är nog svårt att komma ifrån att utbyggnad av städer är svåra att rätta till i efterhand och därför bör man tänka mycket långsiktigt.

Om det då är rimligt att idag planera för att nya stadsdelar eller särskilt känsliga objekt ska ha samma risknivå 2100 som den nivå vi ansett vara ok innan vi klimatanpassat vilken osäkerhet i projektionerna är då acceptabelt? 

Egentligen ger all osäkerhet i övre spannet kring övre gräns ett problem här. Låt oss ta havsnivå som exempel, säg att vi visste att om vi tog hänsyn till 2 m havsnivåhöjning skulle det bara vara 1 procent chans att överstiga den nivån i framtiden. Om vi i grunden då fortfarande utgår från en återkomsttid på 100 år sedan lägger på 2 m så har vi fortfarande en utökad risk. Så en liten utökad risk får man helt enkelt acceptera. Men åter igen, för planering av stadsdelar och känslig infrastruktur som kommer att stå mycket länge är det nog klokt att hålla nere riskerna så mycket som ekonomiskt möjligt. Och jag hittar ingen rapport om klimatanpassning som har kommit så långt i sin analys. Idag känns det som att det mesta av analysen ligger på en väldigt övergripande nivå i Sverige.

Vad som är en korrekt risk att ta vid stadsbyggnad är så klart svårt att avgöra. Men jag tycker att det är lite avslöjande att analyserna spretar så mycket och att det är svårt att hitta röda trådar kring vilka risker man är villig att ta i framtiden. Tyvärr verkar SMHI:s analys av läget ställa till det för kommunerna.

Det ska tilläggas att detta är ett arbete som kommer pågå under lång tid och anpassningen ska göras till relativt långsamma processer. Men det pågår massiva infrastrukturprojekt redan nu som förmodligen kommer påverkas av hur klimatförändringarna ser ut 2100 så varje uppskjutet år för uppstartat arbete är ett förlorat år. Det handlar också om stora investeringar som behöver göras över längre tid. Göteborg räknar med kostnader i miljarder och att dessa är kostnadseffektiva, det vill säga att det lönar sig att göra klimatanpassningsinvesteringarna.

Lägg gärna in en kommentar om ni känner till exempel från andra länder med bra underlag på engelska. Själv rekommenderar jag den hugade att titta närmare på hur Boston arbetat. (här och här)

IPCC - en mellanstatlig klimatpanel

Året var 1988 och klimatforskaren Stephen Schneider var på möte i Washington med den amerikanska vetenskapsakademien när han sprang på sin svenske kollega Bert Bolin. Bert berättade om en idé som höll på att ta form, nämligen att skapa en mellanstatlig klimatpanel för att utvärdera det vetenskapliga läget om klimatförändringarna, det som skulle bli IPCC.

-Bert, jag tycker det låter som en jättedålig idé, sa Schneider.

Vad skulle en sådan utvärdering kunna lära oss som vi inte redan vet? Vi har ju redan en hel hög med sammanställningar av det vetenskapliga läget. Det som behövs nu är att påbörja arbetet att minska utsläppen av växthusgaser. Att invänta en ny rapport, det skulle bara bli en ursäkt för politikerna att skjuta upp viktiga beslut ännu längre!

I den så kallade Charney-rapporten från 1979, producerad av Amerikanska Vetenskapsakademien, uppskattades klimatkänsligheten till 3°C ±1,5°, siffror som håller än idag. Rapporten varnade för klimatets tröghet. En klimatpolicy som bygger på att "vänta-och-se" skulle betyda att "vänta tills det är försent".

-Jo, visst har det gjorts klimatrapporter i både Australien, Storbritannien och USA och de bekräftar alla varandra i sina viktigaste slutsatser. Men hur många av dessa övertygar folk i Indien, Indonesien eller resten av världen? Vi behöver en internationell vetenskaplig grupp där så många länder som möjligt känner politiskt ägarskap. Vi behöver gå från vetenskaplig konsensus till internationell klimatpolitik!

Sagt och gjort, IPCC bildades och Bert Bolin blev dess första ordförande. Idag har IPCC totalt 195 medlemsländer. Varje medlemsland nominerar författare som är med och skriver IPCCs Assessment Reports. Den sista rapporten, AR5 från 2013/14, hade >800 författare som tillsammans representerar alla världens delar. Ytterligare experter från hela världen är med och granskar rapporterna innan de publiceras. Vilken intresserad expert som helst får granska och kommentera utkast på rapporten. Varje kommentar beaktas, dokumenteras och får ett skriftligt svar.  Dessa kommentarer och svar offentliggörs i samband med publiceringen av den slutgiltiga rapporten. Det sista utkastet, och även sammanfattningen Summary for Policymakers, får även regeringarna själva ge kommentarer på. Arbetet med rapportframställningen slutförs genom att vare regering i de 195 medlemsländerna ska godkänna rapporten. Detta sker efter en dialog mellan författarna till rapporten och representanter för alla regeringar där meningar och ordval i framförallt Summary for Policymakers manglas fram och tillbaka.

IPCCs arbete är alltså rätt speciellt. Det handlar inte bara om att göra sammanställningar av läget inom klimatvetenskapen. Sådana fanns sedan innan och de avslöjade med all önskvärd tydlighet att vi hade ett problem med global uppvärmning. Det är ett arbete präglat av öppenhet och transparens och där varje land får vara delaktigt. 

IPCC skriver inte bara Assessment Reports (sammanställningar av den samlade klimatvetenskapen) utan även Special Reports- rapporter om specifika frågor. Aktuellt just nu är rapporten Global Warming of 1.5° vars sammanfattning släppas i morgon, måndagen den 8e oktober. Syftet med rapporten är att redogöra för konsekvenserna av en global uppvärmning på 1,5°C, och jämföra dessa med en 2-gradersuppvärmning. Rapporten avhandlar också hur vi skulle kunna gå tillväga för att begränsa uppvärmningen till just 1,5°C. Tanken är att denna kunskap ska hjälpa världens regeringar att ta välinformerade beslut om skärpningar av utsläppsminskningar när de nu möts på nästa klimatmöte i Polen i december.

Vatten som växthusgas - hur var det nu det hänger ihop?

Vatten är den viktigaste växthusgasen av alla och står för ungefär 60% av den naturliga växthuseffekten vid klar himmel. Utan denna vattenånga hade jorden varit en kall och ogästvänlig plats. Som växthuseffekt-pionjären John Tyndall skrev redan på 1800-talet:

"Water vapour is a blanket more necessary to the vegetable life of England than clothing is to man. Remove for a single summer-night the aqueous vapour from the air that overspreads this country, and you would assuredly destroy every plant capable of being destroyed by a freezing temperature. The warmth of our fields and gardens would pour itself unrequited into space, and the sun would rise upon an island held fast in the iron grip of frost..."

En dag fick Tyndall nog av kladdet i mustaschen när han åt spaghetti och köttfärssås. Bättre och mer hygieniskt såhär. 

Mätningar tyder på att vattenångan i atmosfären har ökat de senaste decennierna. (Se figur längst ner.) Inte så konstigt då att jordens medeltemperatur stiger! Men hur går detta ihop med IPCCs rapporter, som envisas med att lyfta fram de mänskliga utsläppen av koldioxid som huvudorsak till den globala uppvärmningen? Har IPCC dragit oss alla vid näsan, och medvetet flyttat fokus bort från det som i själva verket spelar störst roll? Eller har de helt enkelt stirrat sig blinda på kol- och oljeförbränningen och glömt allt annat?

Svaret är nej. "Water vapor is a key climate variable", inleder kapitel 3.4.2 i AR4. "Water vapor plays an essential role in the Earth's climate" kan vi också läsa. IPCC-rapporterna inkluderar omfattande redogörelser över vattnets roll för växthuseffekten, trender i luftfuktighet, nederbörd och annat. Så än en gång: hur går detta ihop? Låt oss börja med frågan vad som avgör mängden vattenånga i atmosfären. I viss mån påverkar mänskliga aktiviteter så som konstbevattning, flyg och annat, men till största delen beror det på luftens temperatur. Den maximala mängden vattenånga som luften kan hålla ökar ju varmare det blir. Den genomsnittliga relativa luftfuktigheten har inte ändrats i någon större omfattning de senaste årtiondena. Men eftersom lufttemperaturen har stigit innebär det att den absoluta luftfuktigheten (g vatten/ kg luft) nu, generellt sett, är högre än förut.

Till skillnad från koldioxid är vattenånga en kortlivad gas i atmosfären. Allt som oftast regnar eller snöar det, vilket innebär att vatten i luften kondenserar och faller ner till marken.  Men hur mycket vatten avdunstar sedan från mark och hav för att åter upptas av atmosfären? Tja, det beror som sagt på temperatur. Om vi ökar  CO₂-halten så leder det till en uppvärmning som i sin tur gör att mer vatten kan bindas i atmosfären. Människan påverkar alltså indirekt mängden vattenånga. Eftersom ånghalten i atmosfären till största delen bestäms av luftens temperatur räknas vattenånga inte som en egen drivkraft till klimatförändringarna (till skillnad från t.ex. utsläpp av koldioxid, vulkanutbrott, förändringar i solinstrålning m.m.). Det finns ingen anledning att tro att vattenångan i atmosfären hade ökat om inte temperaturen först hade börjat öka. I stället är det ett resultat av en temperaturökning. Däremot förstärker vattenångan uppvärmningen genom att öka växthuseffekten. Med andra ord: vattenångans temperaturberoende fungerar som en återkopplingsmekanism i den globala uppvärmningen.

De övriga växthusgaserna, med koldioxid i spetsen, är en FÖRUTSÄTTNING för att det överhuvudtaget ska finnas vattenånga i atmosfären. Om dessa gaser genom ett trollslag helt plötslig försvann skulle lufttemperaturen sjunka tillräckligt mycket för att sätta igång en spiraleffekt som tillslut fryser ner hela jorden. På samma sätt ökar vattenångan i luften om vi tillför mer koldioxid. 

På den utmärkta bloggen RealClimate bjuder Gavin Schmidt på en något mer teknisk genomgång. Han inleder med en observation av något som verkar vara någon sorts naturlag: Så fort tre eller flera klimat- ... eh... -fritänkare (mitt ordval)... är samlade, så kommer åtminstone en av dem påstå att vattenångans roll för växthuseffekten försummas av IPCC, och i förnärmad ton rada upp ett gäng halmdockor. Det är inte utan anledning som frågan "How important is water vapour to climate change?" är listad som en Frequently Asked Question i IPCCs senaste rapport (scrolla ner till fråga 8.1).

Figur 2.31 från AR5. Global årlig genomsnittlig anomali i vattenånga över havsytan, relativt genomsnittet för åren 1988-2007.

Problemet i sammanfattning

International Geosphere-Biosphere Programme sammanfattar IPCCs slutsatser

Video: IPCC AR5 WG II och III

I höstas kom videon om resultaten från arbetsgrupp I (se här) om den naturvetenskapliga bakgrunden. Här är videorna från arbetsgrupp två och tre:

Arbetsgrupp II
Climate Change 2014: Impacts, Adaptation, and Vulnerability



Arbetsgrupp III
Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change

Sammanfattning för beslutsfattare nu på svenska

Nu finns senaste sammanfattningen från IPCC om den naturvetenskapliga grunden tillgänglig på svenska från Naturvårdsverket:
FN:s klimatpanel Klimatförändring 2013 Den naturvetenskapliga grunden

Uppmärksamhet

Mer om "domedagsindustrin"

Debatten om "domedagsindustrin" som påbörjades av Karlsson, Nordangård och Radetzki fortsätter. Karlsson, Nordangård och Radetzki har skrivit en slutreplik på DN debatt: Säg nej till klimatmissbruket. Uppsalainitiativets Olle Häggström har kommenterat på sin personliga blogg, Häggström hävdar.

Jag vill här spinna vidare på en av de saker som Olle tar upp, nämligen det här påståendet från Karlsson, Nordangård och Radetzki:

Vad gäller den ömma frågan om klimatet ska den som läser vår bok se att vi enbart refererar elementära fakta, sätter in dem i ett historiskt perspektiv och försöker se proportionerna. Till exempel konstaterar vi att IPCC bedömer det mänskliga bidraget i uppvärmningen motsvara ungefär 0,3 grader Celsius och ställer det i relation till den totala växthuseffekten på omkring 33 grader Celsius. Mycket?

 Det här är helt enkelt inte sant. Här är en viktig figur från IPCC AR5 WGI  Chapter 10 on detection and attribution.

Figure 10.5. Assessed likely ranges (whiskers) and their mid-points (bars) for attributable warming trends over the 1951–2010 period due to well-mixed greenhouse gases (GHG), other anthropogenic forings (OA), natural forcings (NAT), combined anthropogenic forcings (ANT), and internal variability. The HadCRUT4 observations are shown in black with the 5–95% uncertainty range due to observational uncertainty in this record (Morice et al., 2012).

 Enligt den här figuren motsvarar det mänskliga bidraget ungefär 0,7 grader, inte 0,3 grader som Karlsson, Nordangård och Radetzki vill låta påskina. Osäkerheten är angiven för 33-66%, vilket är ungefär en standardavvikelse (utom "Observed" där osäkerheten ges som 5-95%, vilket är ungefär två standardavvikelser).

Siffran 0,3 grader har Karlsson, Nordangård och Radetzki förmodligen kommit fram till på några vägar från den här slutsatsen i IPCC AR5:

It is extremely likely that human activities caused more than half of the observed increase in global average surface temperature from 1951 to 2010.

0,3 är alltså hälften av uppvärmningen sedan 1951, vilken är c:a 0,6 grader. Men lägg märket till att IPCC säger "more than half". 0,3 grader är alltså inte något sannolikt värde, utan en väl tilltagen undre gräns. Som figuren ovan visar så är det mest sannolika värdet 0,7 grader.

Så de hade fått till den här siffran fel. Men är det viktigt för det stora hela? Ja, av två anledningar.

För det första: Karlssons, Nordangårds och Radetzkis argumentation utgår ifrån att klimathotet överdrivs. Men hur kan de vara trovärdiga på den punkten om de själva begår sådana här elementära misstag (om vi nu är generösa nog att räkna det här som inkompetens och inte värre)? De har själva en uppenbart orealistisk uppfattning av den vetenskapliga bakgrunden till hotbilden (eller försöker avsiktligt förmedla en sådan uppfattning).

 För det andra: det här resonemanget som leder till 0,3 grader är obehagligt välbekant. Jag har sett det ett flertal andra gånger yttras av klimatförvillare. Det är också sannolikt från en sådan källa som Karlsson, Nordangård och Radetzki har fått argumentet. Och det här är en del av ett tydligt mönster som även innefattar Karlssons reportage i Katternö kundtidning, Nordangårds deltagande vid det ökända Heartlandsinstitutets åttonde klimatförvillarkonferens förra året, och Radetzkis tidigare insatser i klimatdebatten. Det här är personer med en agenda. De är inte objektiva och distanserade observatörer, utan de är själva aktörer med sina egna motiv och avsikter. Och när de ägnar sig att mer eller mindre godtyckligt tillskriva andra personer och organisationer motiv, så bör vi ha deras egen agenda i åtanke.

Video om IPCC AR5 WG I

Här är en video från IPCC som handlar om del 1 av den 5:e rapporten ("physical science basis").

Hans Rosling - 200 years of global change

Hans Roslings tal i samband med presentationen av Summary for policymakers i september.

Extremväder och IPCC

Jag skrev nyligen ett snabbt inlägg på min egen blogg om hur Anders Bolling skriver förvirrat om extremväder i en blogpost hos DN. Anders tycks ha missat vad IPCC ska göra och har gjort. Han har tidigare hävdat att IPCC gjort ett lappkast i fråga om extremväder men har nu ändrat till att IPCC "backar" i frågan. Ett problem är att Anders inte preciserat var IPCC backar (se gammat inlägg). Tyvärr tyder Anders svar via twitter på att han inte tar åt sig av kritiken så låt mig ge ytterligare ett exempel på vart han har hamnat snett. Men man får ge ett plus för att han försöker diskutera lite i alla fall.

På DN ges inga konkreta exempel på var IPCC backar men han exemplifierar bland annat med att IPCC inte hävdar att översvämningar blivit större eller vanligare. Men vad sa då de olika rapporterna om detta? Jag klipper ut direkt ur den senaste:

AR4 WGI Chapter 3 (Trenberth et al., 2007) did not assess changes in floods but AR4 WGII concluded that there was not a general global trend in the incidence of floods (Kundzewicz et al., 2007). SREX went further to suggest that there was low agreement and thus low confidence at the global scale regarding changes in the magnitude or frequency of floods or even the sign of changes.

AR5 WGII assess floods in regional detail accounting for the fact that trends in floods are strongly influenced by changes in river management (see also Section 2.5.2). While the most evident flood trends appear to be in northern high latitudes, where observed warming trends have been largest, in some regions no evidence of a trend in extreme flooding has been found, e.g., over Russia based on daily river discharge (Shiklomanov et al., 2007). Other studies for Europe (Hannaford and Marsh, 2008; Renard et al., 2008; Petrow and Merz, 2009; Stahl et al., 2010) and Asia (Jiang et al., 2008; Delgado et al., 2010) show evidence for upward, downward or no trend in the magnitude and frequency of floods, so that there is currently no clear and widespread evidence for observed changes in flooding except for the earlier spring flow in snowdominated regions (Seneviratne et al., 2012). In summary, there continues to be a lack of evidence and thus low confidence regarding the sign of trend in the magnitude and/or frequency of floods on a global scale.

Någon som är benägen att kalla detta att backa?

Prof. Bert Bolin (1925-2007) en
av grundarna till IPCC

Det har naturligtvis skett förändringar i och med att mer forskning kommit fram sedan den tidigare rapporten, men jag har svårt att hitta någon kioskvältare på extremväder området. Förmodligen gäller detsamma Anders Bolling eftersom han fortfarande inte gett något konkret exempel på stor förändring mellan rapporterna. Dessutom vore en korrekta beskrivning om så vore fallet att säga att ny forskning visar att... inte att IPCC visar att... man kan också säga att IPCC:s sammanställning av forskningsläget visar att. Men om man ska skriva att IPCC backar så borde man i så fall visa att de gjort fel i sin tidigare sammanställning, att ny forskning skulle visa något annat än den gamla gör inte att man kan säga att IPCC "backar". Det har begåtts liknande misstag då tidigare rapporter släppts, vilket då fick mig att skriva denna text om vad IPCC är. Jag tycker dock generellt att det sett mycket bättre ut efter att den senaste rapporten släpptes.

Vad man sedan gör för bedömning av att flera typer av extrema händelser relaterat till klimatförändringarna beräknas hända blir en annan fråga. Vad är ett liv värt, går det att räkna på ekonomiskt också vidare. Men det är en fråga vi inte brukar behandla här på Uppsalainitiativet.

En kort sammanfattning av den nya IPCC-rapporten i bildformat

Här nedan följer en kort sammanfattning av den nya IPCC-rapporten i bildformat.

Hur mycket varmare är det än förut? Graferna nedan har normerat nollpunkten till medeltemperaturen 1961-1990 och visar den relativa ökningen per år (övre grafen) och per årtionde (nedre grafen).

Om man kisar, lutar på huvudet och tar en hallucinogen drog så kanske uppvärmningen nästan ser ut att ha avstannat (det är det sista årtiondet klimatförnekarna syftar på när de gör det påståendet - det som är högre än alla föregående årtionden, längst upp till höger - ifall ni undrar).

Men koldioxiden då?

Jodå, koldioxiden har ökat (övre grafen) vilket också syns som en försurning av haven (undre bilden).

Apropå haven - har de blivit varmare och därmed högre?

Den övre delen av haven har blivit varmare och varmare (övre grafen), vilket  medfört att havsnivån blivit högre och högre (undre grafen).

Rent generellt har det blivit varmare, blötare på vissa ställen men torrare på andra, havsisen i Arktis har minskat, och haven har blivit surare. Man förutspår att alla de här trenderna kommer att fortsätta.

Bilderna visar förväntade förändringar till slutet av seklet för (a) temperatur, (b) nederbörd, (c) höstutbredningen av Arktis havsis och (d) havsytans pH, för ett scenario med kraftigt minskande CO2-utsläpp (vänstra bilderna) och för ett scenario med kraftigt ökande utsläpp (högra bilderna).

Den enklaste sammanfattningen av jordens framtid finns i en graf när man tagit den fortsatta ökningen av atmosfärisk koldioxid mot den troliga temperaturökning detta kommer att medföra, med felmarginaler och med olika utsläppscenarion.

Vi kan inte längre säga att vi inte vet vad vi gör - den ursäkten är ej längre tillgänglig. Människan har förändrat klimatet genom utsläpp av växthusgaser och fortsätter förändra klimatet genom utsläpp av växthusgaser. Om detta råder i princip ingen tvekan. Det uttrycks bra i den här bilden från Climate Reality Project.

Nu vet vi hur det ligger till, bättre än någonsin förut. Vill vi ha det så här?

Hela Working Group I Contribution to the IPCC Fifth Assessment Report Climate Change 2013: The Physical Science Basis - Summary for Policymakers finns att ladda ner här.

Detta berättar inte Lomborg

Bjørn Lomborg, bild från www.lomborg.com

Bjørn Lomborg, dansk statsvetare,  skriver idag på SvD Opinion om IPCCs kommande rapport. Det finns mycket som man kan ifrågasätta i Lomborgs artikel, men jag tänker här bara ta upp en sak:

Huvudbudskapet kommer att vara att den globala uppvärmningen är en realitet, och till största delen orsakad av människan. Men översikten kommer inte att stödja det katastrofbudskap som ofta hörs i valkampanjer och sensationsmedier. Där har man gärna svängt sig med temperaturhöjningar om 5°C eller mer vid århundradets slut medan riktiga förutsägelser landar runt 1,0–3,7°C.

Siffrorna  1,0–3,7°C kommer med stor sannolikhet från den läckta versionen av IPCC AR5 Summary for Policymakers, tabell 2. Siffran 1,0°C är genomsnittsökningen i ett utsläppscenario som kallas RCP2.6, och som har intervallet  0,2–1,8°C. Siffran 3,7°C är motsvarande siffra för ett utsläppscenario som kallas RCP8.5, och som har intervallet 2,6–4,8°C.

Så vad innebär dessa kryptiskt namngivna utsläppscenarion? Jo, RCP2.6 innebär att våra CO2-utsläpp minskar efter runt 2020, för att vara nere på 0 vid slutet av århundradet. RCP8.5 däremot innebär en ökning av utsläppen under hela århundradet, tills de når en nivå som är nästan 3 gånger större än nu. Så för att stanna vid en globalt temperaturökning på runt 1,0°C (och under 1,8°C) så krävs det omfattande och omedelbara åtgärder. Om vi bara kör på (och om oljan, kolet och gasen som kan utvinnas räcker så långt) så riskerar vi att hamna nästan på 5°C. Men Lomborg argumenterar i praktiken emot att vi ska försöka minska utsläppen som i scenariot RCP2.6!

Uppdatering 2013-09-30: lade till "som kan utvinnas" i sista stycket. 

Nature: 25 years of IPCC

25 år av IPCC-rapporter på 90 sekunder

Mer om David Roses förvillelser

David Rose, "journalist" hos Daily Mail

Samtidigt som David Roses artikel i Daily Mail om IPCC-rapporten gör sitt triumftåg inom förnekosfären så avslöjas mer och mer om det sjaskiga och ohederliga "journalistiska" arbete som ligger bakom den. Professor Myles Allen från Oxford citeras i artikeln:

"En av rapportens egna författare, professor Myles Allen, chef för Oxfords universitets Climate Research Network,  sade i går kväll att det här skulle bli den sista IPCC-sammanställningen och anklagade dess tungrodda produktionsprocess för att 'förvanska hur vetenskap fungerar'."

Phil Plait på Slate blev misstänksam och kontaktade själv Myles Allen och frågade honom om citatet. Allen svarade:

"Jag har inte talat med Rose om innehållet i IPCC-rapporten.
Jag har inte sagt att det här borde bli den sista IPCC-rapporten, jag har sagt att som jag ser det så har det kommit att motverka sitt syfte att sätta ihop ett massivt band var sjätte år …  För vad det är värt, skulle jag föredra mycket kortare årliga uppdateringsrapporter, plus specialrapporter om specifika frågor."

Allen lämnade också en kommentar under den elektroniska upplagan av artikeln, där han pekar på samma fel som vi uppmärksammade igår:

"Eftersom jag citeras i den här artikeln så tycker jag att det är viktigt att påpeka att IPCC år 2007 sade att 'uppvärmningstrenden för de senaste 50 åren var 0,13 grader per decennium.' Varken IPCC år 2007 eller de nuvarande klimatmodellerna har någonsin föreslagit att världen har, eller borde ha, värmts upp med 0,2 grader per decennium sedan 1951 - en hel grads uppvärmning mellan 1950-talet och 2000-talet? Så rubriken borde varit 'Den globala uppvärmningen är bara 92% av vad vi sade den var' för att jämföra äpplen med äpplen."

Allen sade också till Plait:

"Jag har frågat honom tre gånger om han förstod när han skrev artikeln att 0,2 grader per decennium i AR4 [IPCC-rapporten från 2007] inte syftade på  perioden sedan 1951, men han har vägrat att svara."

Vi kan bara konstatera att David Rose är av det rätta virket för att vara hjälte bland klimatförvillarna.

Tabloidjournalisten Rose förvillar om IPCC

David Rose är journalist på den brittiska tabloiden The Daily Mail. Rose har länge ägnat sig åt att förvilla om klimatförändringarna. Tyvärr har vissa aningslösa svenska journalister förlitat sig på honom (lägg märket till ABs missledande rubrik).  

I Roses senaste artikel i MailOnline så skriker rubriken ut med stora bokstäver:

”Den globala uppvärmningen är bara HÄLFTEN av vad vi sa: världens ledande klimatforskare erkänner att datorer hade fel om växthusgasers effekt.”

Det är inte helt klart varifrån Rose har fått ”HÄLFTEN”. Det finns två stycken i artikeln som det kan syfta på. Det första lyder:

”På den tiden [IPCC 2007] sades det att planeten värmdes upp med en hastighet på 0,2 C per decennium – en siffra som påstods vara i linje med förutsägelser gjorda av klimatmodeller.

Men i den senaste rapporten sägs att den sanna siffran sedan 1951 har bara varit 0,12C per decennium – en siffra långt under även de lägsta datorprediktionera.”

Men siffran 0,2 handlade inte om uppvärmningen sedan 1951, utan om den framtida uppvärmningen. Roses påstående är helt enkelt fel. Antingen förstår han inte vad han skriver om eller så gör han fel med avsikt. I vilket fall som helst så är det fel.

Det andra stycket handlar om klimatkänsligheten och lyder så här:

"Som saker står så förväntas atmosfären att ha dubbelt så mycket CO2 som i förindustriella tider vid omkring 2050. 2007 sade IPCC att den 'troligaste' siffran var 3 C, med upp till 4,5 grader fortfarande 'troligt'. Nu uppger de inga 'troligast' värden och medger att det är 'troligt' att den kan vara så liten som 1,5 grader – vilket ger världen många fler årtionden att minska på kolutsläppen innan temperaturen når farliga nivåer."

 Lägg märket till hur Rose här jämför den troligaste siffran och den övre gränsen från IPCC-rapporten från 2007 med den undre gränsen från den kommande IPCC-rapporten. Den undre gränsen från 2007 var 2 grader. Från 2 grader till 1,5 grader är det inte en halvering.

Vare sig det är det första eller det andra stycket som rubriken syftar på, så är även rubriken rejält fel.

Vi hoppas att vi slipper se det här intellektuella haveriet till artikel användas av svenska journalister. 

Uppdatering: Roses felaktigheter sprids nu via förvillarbloggar. På världens mest lästa förvillarblogg, WattsUpWithThat, har man svalt Roses påståenden med hull och hår. Varken skribenten eller de som kommenterar verkar ha tillräckligt med kritisk tankeförmåga för att ifrågasätta idén att IPCC år 2007 skulle ha påstått att den globala temperaturen sedan 1951 ökat med 1,2 grader (6 decennier * 0,2 grader/decennium). Allt är alltså precis som vanligt på den bloggen.
Det ska bli intressant att se var de mer dyker upp.

På den svenska förvillarbloggen skriver man nu om Roses artikel, men utan att upptäcka Roses grova felaktigheter. Däremot tycker man att Rose är en kunnig journalist. Nå, det kanske han är enligt deras måttstock. 

Toppmöte i Sverige

Den 23-26 september hålls det avslutande mötet inför presentationen av Summary for policymakers från arbetsgrupp 1 till IPCCs femte klimatrapport (WGI/AR5) som sker den 27e. WGI behandlar den naturvetenskapliga grunden.

Mer information finns hos Naturvårdsverket.


Presentation från gårdagens förberedande pressträff:

"Rädda vårt klimat"

"Rädda vårt klimat" skriver Fredrik Virtanen på Aftonbladets ledarsida idag, inspirerad av ett plakat (bild till vänster) som han såg i Gamla Stan.

"Vi får inte glömma andra kamper, aldrig, men om vi tillåter jordens medeltemperatur att höjas med fyra grader, vilket de senaste prognoserna obönhörligt pekar på, blir vår planet ett katastrofområde.
Alla andra kamper är då förlorade. Varenda viktigt sär­intresse kommer vi att minnas som en svunnen tid av överdåd och lyx i ett paradis."

Jag delar Virtanens sentiment, men jag känner ändå att pekpinnen måste fram.   Det gäller delen "...om vi tillåter jordens medeltemperatur att höjas med fyra grader, vilket de senaste prognoserna obönhörligt pekar på..."
Så här ser t ex  projektionerna i IPCCs 4:e rapport ut. Det finns två huvudsakliga osäkerheter här: hur mycket vi kommer att släppa ut (B1, A1T, A1B, A2 och A1FI är olika utsläppsscenarier), och hur mycket temperaturen ökar vid en viss mängd utsläpp.

 

Låt vara att det här kanske inte är de allra senaste prognoserna (IPCCs senaste rapport är från 2007), men de mest omfattande. Enligt dessa är 4 grader inte en obönhörlig konsekvens av våra utsläpp, men ändå inte helt osannolik.
Sedan ska man också komma ihåg att uppvärmningen inte kommer att avstanna tvärt år 2100. Ur ett längre perspektiv ökar risken att nå 4 grader.

Perspektiv på den pågående uppvärmningen

På Bart Verheggens blogg har Jos Hagelaars satt samman resultaten från Shakun et al 2012 om temperaturutvecklingen i avslutningen av senaste istiden, Marcott et al som vi nyligen uppmärksammat, HadCRUT4 temperaturserie samt scenariot A1B från IPCCs senaste rapport:

  Se: De twee tijdperken van Marcott