Samma gamla visa - tredje versen

"Under de senaste 18 åren har inte jordytans medeltemperatur ändrat sig, den ligger konstant..." (Peter Lundgren, SD, i SVT)

"Vidare är man överens om att den globala medeltemperaturen, enligt mätningar via satelliter, inte har ökat de senaste 15 åren." (Erik Lundqvist och Elsa Widding i SVT)

"Jordens medeltemperatur står stilla sedan 20 år." (Signaturen "Klimatintresserad miljövän" i Gefle Dagblad)

Jag trodde att den tiden var förbi då man fick höra olika versioner detta argument. Det var väldigt populärt för en så där 5 år sedan, men sedan dess har temperaturen väldigt tydligt gå upp.

Nåväl, då det begav sig brukade vi lägga upp inlägg med temperaturgrafer och trendlinjer för de olika globala temperaturserierna för att belysa problemen med sådana påståenden. Det är tydligen dags igen.

Här har vi de två satellitserierna för lägre troposfären, från UAH (v 6.0)  och RSS (v 4.0) med trendlinjer för 1999-2019 och 2004 - 2019. Vi ser i samtliga fall en tydlig ökning, med trender på mellan 0,14 och 0,18 grader C per decennium.

  

Tittar vi på de markbaserade serierna från NASA GISTEMP och Hadley Centre HADCRUT4 med trendlinjer för samma  perioder får vi trender  på mellan 0,16 och 0,25 grader C per decennium. 

Som jämförelse har vi för hela 1900-talet en trend på 0,06-0,07 grader per decennium. 

Samtliga påståenden om oförändrad temperatur som vi citerar här ovan - av Lundgren, Lundqvist & Widding, "Klimatintresserad miljövän" -  är alltså fel, och det borde ha varit enkelt för deras upphovsmän och kvinnor att kontrollera dem innan de publicerade sina debattinlägg. Tyvärr är det här typiskt för klimatförvillare: de bryr sig ofta inte om huruvida deras påståenden faktiskt är sanna. Samma gamla visa, alltså.

Graferna kommer från WoodForTrees.

Uppdatering 2019-05-18: Lade till jämförelse för 1900-talet.

Några saker som har hänt sedan sist (modeller, satellitmätningar)

Här är några intressanta saker som vi tyvärr inte har hunnit skriva om tidigare.

Modeller mot observationer
Zeke Hausfather (bl a BEST)  har sammanställt hur ett antal globala temperaturprojektioner har stått sig i förhållande till observationer. Sammanställningen innehåller många grafer, men det viktigaste sammanfattas i den här tabellen:

Med andra ord, en del modeller har överskattat uppvärmningen och en del har underskattat den. Äldre modeller ger större skillnader, vilket både kan bero på att de är mindre korrekta och att de helt enkelt projicerar över en längre tidsperiod. Å andra sidan, ju längre tidsperiod ju mindre påverkar kortsiktiga variationer.

Klimatforskaren Ed Hawkins med bloggen Climate Lab Book skriver ofta initierat om modeller och observationer. Här tittar han på en ny artikel i Nature (Medhaug et al) som jämför den senaste generation modeller (CMIP5) med observationer. Han diskuterar också ett antal felkällor, bl a skillnader i "forcings" mellan modeller och observationer, och hur jämförelsen görs (t ex att lufttemperaturer över havsytan i modellerna jämförs med temperaturer i havsytan i observationerna). Om man korrigerar för dessa felkällor så blir jämförelsen så här (figur från Medhaug et al):

Satellitdata - temperaturer
Remote Sensor Systems (RSS) släppte version 4.0 av sin temperaturserie för lägre troposfären i sommar. Den nya versionen korrigerar för fel som beror på när på dygnet mätningar sker vid en given punkt. Detta ger en högre global temperaturtrend jämfört med version 3.3 (övre panelen i figuren nedan). Tittar man bara på tropikerna så blir det också en ökning, om än något mindre (nedre panelen).

Den nya versionen av RSS TLT presenteras också i en artikel i Journal of Climate.

Satellitdata - havsnivån
Samtidigt har ett antal studier visat på hur fel i äldre satellitmätningar tidigare lett till en överskattning av hur fort havsytan steg under 1990- och tidiga 2000-talen. Dessa fel skapade en bild av att havsytan steg minst lika fort under 1990-talet som den gör nu. Efter korrigeringar så framträder i stället en bild där havsytestigningen har accelererat under hela satellit-eran (dvs sedan 1993). Bilden nedan är från Chen, X. et al. i Nature Climate Change, och visar den uppskattade stigningstakten. ("Steric sea level" handlar om värmeutvidgning och förändrad salthalt).

Modellerade och uppmätta temperaturserier stämmer väl överens – om de globala medeltemperaturerna beräknas på samma sätt

Här kommer ett gästinlägg från Mats Almgren. Det handlar om att jämföra temperaturer från klimatmodeller med observerade temperaturer.

I ett viktigt arbete från hösten 2016 påpekar Richardson, Cowtan, Hawkins och Stolpe [RCHS]¹  det (i efterhand) uppenbara: När resultat från modelleringar och mätningar jämförs måste det som jämförs vara ekvivalent. Temperaturserier från klimatmodeller avser vanligen lufttemperaturen nära ytan över hela globen, medan de konventionella tidsserierna blandar luftens temperatur nära ytan över land och is, med havsytans temperatur över haven. Dessutom saknas mätdata från stora delar globen och dessa områden antingen utlämnas eller fylls genom mer eller mindre komplicerade extrapolationer. För att få en rättvis jämförelse valde RCHS att utgå från HadCRUT 4 serier, som använder blandade temperaturer och utesluter (maskar) stora områden, bl a Arktis och delar av Afrika. Resultat från ett stort antal modeller i CIMP5 processades på motsvarande sätt, så att blandade luft- och havsytetemperaturer erhölls, och uteslutna områden i HadCRUT 4 maskades bort.

Figuren nedan jämför observerade temperaturer enligt HadCRUT 4 med de processade temperaturserierna från medianen av CIMP5 simuleringarna. Här är tas-only lufttemperaturen vid ytan, sedan kommer blandade temperaturer, och sist blandade och maskade. De senare ansluter väl till HadCRUT4. Slutsatsen blir då att modellresultaten och mätningarna stämmer mycket väl överens, när de jämförs på ett rättvisande sätt. Med det bortfaller också skillnaden mellan modellberäknade och observerade värden på klimatkänsligheten, både den transienta (Transient Climate Response) och den vid jämvikt (Equilibrium Climate Sensitivity). Dessa värden är fortfarande osäkra, beroende på osäkerheten i ändringarna av olika ”forcings”, men den osäkerheten är lika stor i båda fallen. Det nominella värdet på klimatkänsligheten blir naturligtvis olika om man mäter den med hjälp av medeltemperaturer som definierats på olika sätt, och ändrar sig olika fort i en värmande värld, men klimateffekterna blir desamma.

Av och till går jag in på en del förvillarbloggar för att se vad de skriver om. Det mesta är trams, så det går snabbt titta över. Men en och annan gång dyker något upp som intresserar mig. På så sätt kom jag att hitta en artikel av herrar Cederlöf, Bengtsson och Hodges  [CBH]². I denna jämförs tidsserie för jordens medeltemperatur hämtade från en re-analys, med några av de konventionella tidsserierna: HadCRUT4 och GISTEMP för yttemperaturer, och UAH och RSS för temperaturer i troposfären.

Så vad är då en re-analys? Begreppet definieras här:

Reanalysis is a scientific method for developing a comprehensive record of how weather and climate are changing over time. In it, observations and a numerical model that simulates one or more aspects of the Earth system are combined objectively to generate a synthesized estimate of the state of the system. A reanalysis typically extends over several decades or longer, and covers the entire globe from the Earth’s surface to well above the stratosphere. 

Tyvärr tycks begreppet inte finnas med på svenska wikipedia, så den som vill förkovra sig är hänvisad till engelska sidor. En utmärkt översikt gav Judith Curry på sin blogg där hon bl.a. citerar långa stycken av vad Kevin Trenberth sagt om saken. Det som gör re-analyser till kraftfulla verktyg är att de gör det möjligt att plocka ut meteorologiska data på ett konsistent sätt över hela jorden, t.ex. lufttemperaturen på 2 m höjd över ytan, så väl över land som över hav och is. Det förefaller då som om re-analysdata skulle vara ideala för jämförelser med simuleringar. Så låt oss se vad CBH har att säga.

Den re-analysprodukt CBH utnyttjar kallas ERA-interim, och är en förbättrad version av tidigare produkter. Den går tillbaka till januari 1979; CBHs analys gäller 1979-2014. De jämför årsmedelvärdena av temperaturen från ERAI med värden från HadCRUT4 och GISTEMP, och finner bl.a. att trenden i temperaturökningen under denna tid var mycket lägre för ERAI (0,12 grader/decennium) än för de två andra (0,16). CBH tar också fram temperaturserier för troposfären, med bidrag från olika höjder vägda så att resultatet ska simulera det som redovisas av UAH och RSS. Nu stämmer trenden från ERAI (åter 0,12 grader/decennium) väl med de från UAH (0,11) och RSS (0,12).

Resultat väcker en del intressanta frågor. Om ERAI är att lita på, så förefaller det som om både HadCRUT4 och GISTEMP ger alltför snabba temperaturökningar, medan den ökningstakt som skattas från satellitmätningarna är rimligare. Men kanske är det istället ERAI som är skakig. Liksom många andra varnar Judith Curry för re-analys-produkterna: These products are tremendously useful for a variety of applications, but the new shouldn’t be used for trend analysis without more assessment of their capabilities. Detta rimmar väl med att CBHs undersökning hade det uttalade syftet att göra sådana test. Låt oss nysta vidare.

Genom en slump kom jag över en ERA-rapport³ av A. Simmons et al., där det också görs jämförelse mellan temperaturer från re-analys och de konventionella serierna. Simmons et al. har använt både ERA-Interim och en japansk motsvarighet, JAR-55, i båda fallen med data fram till och med 2015. I figuren visas dessa data, och också fyra av de välkända tidsserierna för yttemperaturen. Had4_UAH_v2 är Cowtan och Ways⁴  ”spatially extended” HadCRUT4.

Det är uppenbart att resultaten i stort stämmer väl överens i detta tidsavsnitt. Det finns skillnader som ingående diskuteras i rapporten. Överensstämmelsen framgår också av trenderna: ERAI, JRA-55 och GISTEMP ger alla 0,17 grader per decennium, båda HadCRUT serierna 0,18 och NOAA 0,16. Det avviker från CBHs artikel, där ERAI och de traditionella serierna skilde sig åt väsentligt. Det sista årets starka uppvärmning kan inte ha gjort så stor skillnad – vilket också framgår av att trenden för HadCRUT 4 och GISTEMP endast ökat marginellt.

Till stor del kan skillnaden mellan CBHs trend och den från Simmons et al. förklaras av att de senare anbragt en korrektion på temperaturen över hav om 0,1°C för tiden före januari 2002, beroende på att en ny källa för havsytans temperatur började användas då. Justering har diskuterats i tidigare arbeten⁵. CBH gör inte denna justering – de diskuterar den inte ens, trots att de rimligen måste ha känt till den.

CBH avslutar sin artikel med följande:

We therefore strongly suggest that tropospheric temperature trends from re-analyses should replace surface temperature trends in future climate validation studies. If we use the temperature trend of the layer 700-400 hPa or any other similar measure, instead of the surface temperature trend, then this is probably a better representation of the global tropospheric temperature and presumably a more robust quantity to assess climate change.

När re-analyserna ger lika robusta resultat som de konventionella tidsserierna (de gör det knappast nu) och om troposfärtemperaturen ändrar sig i samma takt som yttemperaturerna (det har inte empiriskt visats att så är fallet) så kanske det skulle vara bra. Vi är inte där än. När det gäller användning för jämförelse med modellsimuleringsresultat krävs dessutom längre tidsserier. Så RCHSs val, att processa modellresultaten för att göra dem jämförbara med mätresultaten, kommer att förbli överlägset ett bra tag till.

Referenser

¹Mark Richardson, Kevin Cowtan, Ed Hawkins and Martin B. Stolpe, Reconciled climate response estimates from climate models and the energy budget of Earth, Nature Climate Change 2016, 6, 931

  ² M. Cederlöf, L. Bengtsson och K.I. Hodges Tellus A, 2016, artikel nr 31503: Assessing atmospheric temperature data sets for climate studies.

  ³ A. Simmons, P. Berrisford, D. Dee, H. Hersbach, S. Hirahara, J-N. Thepaut,  2016, ERA Report Series 25 Estimates of variations and trends of global surface temperature.

  ⁴ Cowtan K, Way RG (2014) Q.J.R. Meteorol. Soc., 140, 1935–1944, doi: 10.1002/qj.2297

  ⁵ Simmons och Poli 2015, Arctic warming in ERA-Interim and other analyses. Q.J.R. Meteorol. Soc., 141, 1147-1162, och referenser däri.

Ännu en fejkskandal om NOAA-forskare

Under förra helgen och början av den här veckan var det mycket väsen om ännu en fejkskandal som handlade om en artikel av ett grupp forskare från bl a NOAA med Thomas Karl i spetsen. Artikeln, som publicerades i tidskriften Science 2015, visade effekten av nya metoder för att kombinera temperaturdata från fartyg och bojar. Denna fejkskandal slogs upp stort av den brittiska tabloiden Daily Mail med en rubrik som talade om "Avslöjade: Hur världsledare lurades till att investera miljarder genom manipulerade klimatdata." Journalisten bakom artikeln var David Rose, sedan tidigare ökänd för publicera felaktigheter om klimathotet. Resten av klimatförvillosfären, inklusive dess svenska förgrening, hakade snabbt på. Det gjorde också amerikanska kongressens Committee on Science, Space, and Technology och dess ledare Lamar Smith, en republikansk politiker som även tidigare har ägnat sig åt förföljelse av NOAA-forskarna.

Vad det hela till sist utmynnade i var betydligt mindre dramatiskt än vad som hade rapporterats i Daily Mail: en f d NOAA-anställd, John Bates, som hade arbetat med kvalitetssäkring av temperaturdata, tyckte att Karl m fl borde ha uppgett i sin artikel att en del av de temperaturdata som de använde var från en experimentell version. Det handlade alltså inte om någon manipulation.

Däremot kan attacken mot NOAA att ha varit koordinerad mellan David Rose på Daily Mail, politikern Lamar Smith samt f d klimatforskaren Judith Curry. Curry var den som Bates talade med först. Smith använde fejkskandalen som tillhygge i en kongressutfrågning om EPA i tisdags.

Här är en bra sammanfattning i videoform av vad som hände:

Och här är några bra länkar för den som eventuellt skulle vilja gräva djupare:

• Guardian (9/2): Whistleblower: ‘I knew people would misuse this.’ They did - to attack climate science
• RealClimate (9/2): Serving up a NOAA-thing burger.
• Science Inside (8/2): How a culture clash at NOAA led to a flap over a high-profile warming pause study.
• E&E News (7/2):  'Whistleblower' says protocol was breached but no data fraud
• Ars Technica (6/2): Article names “whistleblower” who claims that NOAA manipulated data
• Popular Science (6/2): Do Not Buy The House Science Committee’s Claim That Scientists Faked Data Until You Read This

En bild säger mer än 1000 ord

Bra visualisering kan vara viktigt för att sprida information. Ed Hawkins har lyckats bra med detta och hans grafik användes bland annat vid OS-invigningen i Rio. Fler har följt efter och nedan kan ni se några bra exempel.

De behöver knappast förklaras. Översta visar hur mycket vi släppt ut år för år och hur mycket vi har kvar att släppa ut innan målen överstigs. Den nedre visar temperaturen under de olika månaderna år för år. 

Läs mer på skaparnas hemsida.

Sprid dem gärna!

Forskare vs politiker

Här är en video från det australiska TV-programmet Q&A där astrofysikern Brian Cox diskuterar klimatförändringarna med den australiske senatorn Malcolm Roberts (One Nation). 

Roberts spottar ur sig den ena klimatförvillargrodan efter den andra. Bl a påstår han att "Steve Goddard", vilket är en pseudonym för en ökänd klimatförvillarbloggare, har bevisat att NASA har manipulerat temperaturdata, och att det egentligen var lika varmt på 30- och 40-talen.
Gavin Schmidt från NASA svarade med ett Twitter med den här grafen, som visar hur NASAs globala temperaturserie har förändrats i olika revisioner sedan 1981.

Att beräkna den globala temperaturen (eller snarare temperaturanomalin, d v s avvikelsen från en viss referensperiod) utifrån data från mätstationer och fartyg spridda över jorden är en ganska komplicera affär. Var och hur man mäter förändras nämligen över tiden. Allt eftersom metoderna förbättras så förändras också tidsserierna. Som synes är skillnaderna för det senaste halvseklet inte särskilt stora.

Att påstå att temperaturdata manipuleras för att fejka en global uppvärmning är en grundbult i klimatförvillarnas konspirationsteoretiska argumentation, och tyvärr kommer de att fortsätta med detta oavsett hur många gånger de än blir motbevisade.

Ingen lär väl bli överraskad av att april månad var väldigt varm....

Det var den varmaste uppmätta aprilmånaden någonsin enligt NASA, och hade den 3:e varmaste månadsanomalin tillsammans med januari i år.

Det var också varmt enligt UAH:

Vi vet naturligtvis inte ännu hur varm maj månad kommer att bli, men vi kommer att minnas den länge för den stora skogsbranden i Alberta, Kanada, och den stora förstörelse som denna orsakade.

Nedbränd byggnad i  Fort McMurray. Källa: Reuters.

Vi avrundar med en serie bilder från den pågående rekordstora korallblekningen vid Stora Barriärrevet, som visar koraller som (1) är vid god hälsa, (2) blekta pga den höga värmen i vattnet, (3) med begynnande algtillväxt, och (4) med mer algtillväxt.

Källa: CoralWatch

 Och här är den avslutande bilden, med en tjock algmatta som täcker de blekta korallerna.

Källa: CoralWatch

Den globala temperaturspiralen

Klimatforskaren Ed Hawkins har skapat denna illustration över temperaturutvecklingen senaste 166 åren:

Global temperatur för mars 2016

Så var det dags att titta på den globala medeltemperaturen för mars månad, eller mer exakt temperaturanomalin*. Först har vi UAH, som beräknar temperaturen från satellitmätningar. Där ser vi att anomalin för mars har gått ned med en tiondel jämfört med februari. Mars 2016 blir därmed delad tvåa, tillsammans med februari 1998. Det är därmed också den varmaste mars sedan mätningarna började.

BIldkälla: UAH/Roy Spencers blogg

Enligt markmätningarna från NASA GISS så hamnar också mars något under feburari. Mars 2016 blir därmed den enskilda månaden med näst högst anomali. Februari och mars 2016 ligger rejält över alla tidigare månader, och det senaste halvåret har varit extraordinärt!

Bildkälla: WoodForTrees.org, data från NASA GISS

Och här kan vi se hur värmen är fördelad globalt (NASA).

Bildkälla: NASA GISS

Här kommer en graf från Japans Meteorologiska Byrå (JMA). Den visar temperaturer för mars månad för olika år, och även här ser vi att mars 2016 är något utöver det vanliga. Enligt JMA hade mars samma anomali som februari.

Att det är så varmt nu beror framför allt på två faktorer: den långsiktiga globala uppvärmningen, och en kraftig El Nino. Men hur står sig innevarande El Nino mot tidigare episoder? Det visar den här grafen från NOAA, med de sju tidigare starkaste El Nino-episoderna. Den nuvarande (2015-16) visas med en svart kurva. Den är alltså något svagare än 1997-1998 och 1982-83.

Bildkälla: NOAA

Rekordvärmen har konsekvenser.  Från Australien rapporteras om omfattande korallblekningar vid Stora Barriärrrevet. De beskrivs som "de värsta vi har någonsin sett". De nordliga delarna av barriärrevet är värst drabbade. Korallblekningar inträffar när vattnet blir för varmt, vilket får korallerna (som är nässeldjur, släkt med sjöanemoner och maneter) att spotta ut de symbiotiska alger som är nödvändiga för deras överlevnad.

Bildkälla: XL Catlin Seaview Survey

På motsatta sidan jorden så har den grönländska smältsäsongen börjat ovanligt tidigt. Så här stor avsmältning har aldrig tidigare uppmätt i april - det brukar normalt ske i slutet av maj, och i undantagsfall i början av maj.

Bildkälla: PolarPortal, Danmarks meteorologiska institut.

Det sägs finnas en kinesisk förbannelse som lyder "Må du leva i intressanta tider"**. Det är precis vad vi gör nu, tyvärr. Och det är vårt eget fel.

Se också: AB, DN,

*Temperaturanomali: avvikelse från den genomsnittliga globala medeltemperaturen för en given referensperiod (i det här fallet för en viss månad).
** Uttryckets äkthet är dock omtvistad.

Wibjörn Karlén kverulerar och konspirationsteoretiserar

Wibjörn Karlén (bilden) är professor i naturgeografi och medlem i Kungliga Vetenskapsakademin. Tyvärr är han också medlem i klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet och (med)författare till ett betydande antal pinsamt dåliga inlägg i klimatdebatten. En av hans specialitéer är att spinna konspirationsteorier om temperaturserier. Så här skriver han nu i ett inlägg som har publicerats både på Lars Berns blogg (arkiverad version) och på klimatförvillarorganisationen Klimatsans (sic)  hemsida (arkiverad version):

Originaldata visar att 30-talet var ungefär lika varmt för närvarande. Det betyder att den ökade koncentrationen av CO2 i atmosfären inte har en dominerande verkan på den globala temperaturen. Denna slutsats gör kampen mot fossila bränslen meningslös.

Låt oss undersöka sanningshalten i det här. Som tur är så skrev jag för drygt ett år sedan ett inlägg som handlade just om varför temperaturdata kan behöva justeras och vad effekterna av detta är på den globala temperaturen. Där visade jag följande grafer (från Zeke Hausfather från BEST-projektet).

De röda kurvorna visar rådata ("originaldata") och de blå linjerna visar justerade data. Vare sig man tittar på land, hav, eller både land och hav, så finns det inget som helst stöd att 30-talet enligt "originaldata" var lika varmt som de senaste åren.

Wibjörn Karlén fabulerar helt enkelt. Men det är inte det värsta - han påstår också att justeringarna utgör fusk. Själva rubriken till inlägget är "Fusk med temperaturdata"! Att en svensk professor och tillika ledamot i KVA kan skriva ett sådant här lögnaktigt smutskastningsinlägg är en riktig skandal. Att en medlem i Stockholmsinitiativet kan göra det är tyvärr bara vad man kan förvänta sig. Det är det som är syftet med organisationen.

Februari 2016 hade högsta globala temperaturanomalin också enligt NASA

För nästan två veckor sedan skrev vi om hur februari hade den högsta globala temperaturanomali som har uppmätts med satelliter. Nu finns data också tillgängliga för februari för NASAs serie som bygger på mark- och havsytemätningar. Dessa visar att februari 2016 krossar alla tidigare rekord.

Det har varit som varmast i Arktis samt norra Nordamerika, Europa och Asien.

Från bloggen Hotwhopper har jag lånat följande figur, som jämför 2015-16 med två tidigare el Nino-episoder (1997-98 och 2009-2010). Den extrema globala värmen kan mycket väl fortsätta fram till hösten.

Se också SvD, SVT, AB.

Pausen som icke var

Gästinlägg av professor Mats Almgren

Figur från artikeln: globala yttemperaturer från tre serier jämfört med modeller (CMIP-5). Notera att man har använt forcings från  RCP4.5 från 2005. 

En artikel av elva välkända klimatforskare som nyligen publicerades som en ”Commentary” i Nature Climate Change, 6, 216, 2016, har hälsats med stor skadeglädje av klimatförvillare. Artikelns titel var ”Making sense of the early-2000s warming slowdown” och författarna:

John C. Fyfe, Gerald A. Meehl, Matthew H. England, Michael E. Mann, Benjamin D. Santer, 

Gregory M. Flato, Ed Hawkins, Nathan P. Gillett, Shang-Ping Xie, Yu Kosaka and Neil C. Swart. 

De engelskspråkiga förnekarbloggarnas triumfrop gav naturligtvis eko också här hos oss, och professor Ingemar Nordin – alltid denne Nordin – skrev ett inlägg på den s.k. Klimatupplysningen med rubriken "Klimatforskare erkänner att den globala temperaturen planat ut". 

Artikeln är givetvis mycket intressantare än vad förvillarnas förutsebara kommentarer ger sken av, och har gett mer tankeväckande reaktioner ifrån seriösa klimatforskare och klimatbloggare. Tamino diskuterar artikeln i ett inlägg där han övertygande visar att det inte går att urskilja något trendbrott i de globala medelyttemperaturvärdena (Global Mean Surface Temperature), inte ens i de som erhållits från satellitmätningarna. Också andra har på likartade grunder ifrågasatt artikelns slutsatser.

Mig förefaller det som om dessa forskare inte läst artikeln tillräckligt grundligt, utan (liksom förvillarna) hängt upp sig på ingressen: 

It has been claimed that the early-2000s global warming slowdown or hiatus, characterized by a reduced rate of global surface warming, has been overstated, lacks sound scientific basis, or is unsupported by observations. The evidence presented here contradicts these claims.

Jag undrar om den ingressen verkligen skrivits och granskats av forskarna själva, för den stämmer inte riktigt med innehållet. Där står bl.a. följande (min understrykning):

The warming slowdown as a statistically robust phenomenon has also been questioned. Recent studies have assessed whether or not trends during the slowdown are statistically different from trends over some earlier period. These investigations have led to statements such as “further evidence against the notion of a recent warming hiatus” or “claims of a hiatus in global warming lack sound scientific basis”. While these analyses are statistically sound, they benchmark the recent slowdown against a baseline period that includes times with a lower rate of increase in greenhouse forcing, … Our goal here is to move beyond purely statistical aspects of the slowdown, and to focus instead on improving process understanding and assessing whether the observed trends are consistent with our expectations based on climate models.

Detta innebär, såvitt jag kan förstå, att författarna instämmer i att temperaturserierna i sig inte ger belägg för någon paus, utplaning eller stopp på temperaturstegringen. Det är först när man jämför temperaturökningstakten med takten i ökningen av ”forcings” från antropogena (växthusgaser och aerolsoler) och naturliga (solvariationer och vulkanutbrott) faktorer, som en minskad uppvärmningstakt av ytan kan beläggas. 

En sådan jämförelse visar att ökningstakten varit förhållandevis lägre under ”den stora pausen” 1950-1972 och under ”warming slowdown” 2001-2014, än under den mellanliggande perioden. Detta är viktigt eftersom det inte fångats adekvat av klimatmodellerna – vilket givetvis är en högst intressant utmaning för klimatvetarna i strävan att allt bättre förstå och modellera klimatets underliggande processer.

En intressant omständighet, som kan ger vägledning i det arbetet, är att ”stora hiatusen” och ”långsammare uppvärmningen” inträffar under perioder då IPO -  Interdecadal Pacific Oscillation - eller PDO - Pacific Decadal Oscillation - var i sin negativa fas, medan den snabbare uppvärmningen däremellan inträffade under IPOs positiva fas. Liksom de snabbare ENSO-oscillationerna är väl IPOs svängningar i grunden mer eller mindre kaotiska till sin karaktär, vilket dock inte innebär att de är obegripliga.

Det återstår att se vad detta kan leda till. Klimatmodellerna och förståelsen av klimatets variationer har successivt förbättrats, på ett högst imponerande sätt. Naturligtvis kommer klimatmodellerna alltid att ha fel. Det intressanta är på vilka sätt och i vilken omfattning de har fel.

Januari 2016 var en mycket varm månad

Januari 2016 var en väldigt varm månad globalt sett. Enligt markmätningar sammanställda av NASA GISS (röd kurva nedan) så hade månaden den högsta temperaturanomali* som har uppmätts. De enda månader som ens kommer i närheten är oktober, november och december 2015. Enligt sammanställningar av satellitmätningar från RSS (grön kurva nedan) och UAH (blå kurva nedan, förskjuten nedåt för att vara lättare att se) så var detta den varmaste januarimånaden som har uppmätts. Det är endast ett par månader under super-El-Nino-året 1998 som har haft en högre anomali. (Data från HadCRUT4 är inte tillgängliga ännu).

Så hur kommer det att se ut de närmsta månaderna? Vi kan jämföra med El Ninon 1998. Januari 1998 finns markerad som en grå lodrät linje i figuren nedan.

Om 2016 följer samma mönster som 1998, så kan vi förvänta oss att temperaturanomalin går upp ytterligare en eller ett par tiondelar. För satellitserierna, som tenderar att påverkas något senare av en El Nino än de markbaserade serierna, så är chansen stor att 2016 som helhet blir ett par tiondelar varmare än 2015.

Samtidigt rapporterar NSIDC att den arktiska havsisen har den minsta utbredningen som uppmätts för någon januari.

Vi kan avrunda med en jämförelse mellan observationer (GISTEMP) och modeller (CMIP5) från Postdam-institutets Stefan Rahmstorf. Grafen är en uppdatering av en graf från en artikel i Nature Scientific Reports.

*En temperaturanomali är en avvikelse från ett genomsnitt för en given basperiod.

Peter Sinclair: Satelliter och temperaturdata

2015 var ett mycket varmt år

Enligt både NASA, NOAA och Met Office Hadley Centre så var 2015 det varmaste året som har uppmätts, och det med marginal.  Det finns visserligen alltid osäkerheter i mätningarna, men men även om man tar hänsyn till det så är det mycket osannolikt att något tidigare år har varit varmare. Rekordet beror nog främst på två saker: en långsiktig uppvärmning orsakad huvudsakligen av växthusgaser från mänskliga aktiviteter, och att en El Nino (ett väderfenomen i Stilla Havet där varmt ytvatten samlas utanför Sydamerikas kust)  har byggts upp under året.

Så här ser det ut enligt NASA:

Och enligt NOAA:

Och enligt Hadley Centre:

Och tittar man på råa (ojusterade) temperaturdata, så är det också det varmaste året. Vi har tidigare skrivit om varför man kan behöva justera temperaturdata. Den ljusblå kurvan nedan visar just råa temperaturdata, och som man kan se så innebär justeringarna (de andra kurvorna) faktiskt att uppvärmingen sedan slutet av 1800-talet totalt blir mindre.

Enligt satellitmätningar av temperaturen i lägre troposfären från RSS och UAH så står sig dock 1998 fortfarande som det varmaste året. Så här ser det ut enligt RSS (månatliga data):

Satelliterna mäter temperaturen (egentligen mikrovågsstrålning, och beräkningen av temperaturer är en komplicerad affär) i ett lager från marken upp till c:a 10 km upp i luften, medan NASA, NOOA och Hadley Centre redovisar mätningar från markstationer med termometrar. Därför är mätningarna inte direkt jämförbara. Dessutom tenderar satellitmätningarna att påverkas mer av El Nino/La Nina, om än med lite eftersläpning relativt de markbaserade mätningarna. Och en El Nino har byggts upp under 2015, men verkar inte ännu fått fullt genomslag i just satellitmätningarna. Chansen är dock stor att dessa kommer att skjuta iväg under 2016, liksom att markmätningarna kommer att ge fortsatt höga värden.

Så hur står sig nu klimatmodellerna mot observationerna när man lägger till 2015? Ganska väl, visar det sig (figuren kommer från Gavin Schmidt vid NASA):

De observerade temperaturerna befinner sig mest i undre halvan av modellernas spridning, så förmodligen är det de modeller som är mindre känsliga för påverkan ("forcings") som ligger närmare sanningen. Vi kan alltid hoppas att så är fallet: det ökar våra chanser att undvika en farlig uppvärmning.

Uppdatering: Här är en tabell från NASA över de uppmätt varmaste 11 åren (källa här). Av dessa har 10 st infallit efter år 2000. Att ett enstaka år har varit rekordvarmt betyder i sig inte så mycket. Det viktiga - och oroande - är att det långsiktigt blir varmare och varmare.

Det här inlägget har handlat om temperaturer i atmosfären och vid havsytan, men bara en bråkdel av värmen hamnar där. Det mesta av värmen går ner i haven, och där ser vi en stadig ökning. 2015 förefaller vara ett rekordår även där.

Uppdatering II:
År 2015 slog alla tidigare rekord med bred marginal:

(Källa G Schmidt)

 

Varmt i juni!

NOAA rapporterar att juni 2015 var globalt sett den varmaste* junimånaden som har uppmätts: +0.88 ± 0.08 °C. Det var den varmaste juni både på norra och södra halvklotet, på land och över hav.

Juli 2014 till juni 2015 var dessutom den varmaste 12-månadersperioden som har uppmätts.

Även övriga temperaturserier visade på en varm junimånad: NASA GISS och HadCRUT hade båda denna juni som varmast, medan RSS och UAH (som båda bygger på satellitmätningar) hade den som fyra respektive trea. Grafen nedan visar globala medeltemperaturer för juni för dessa serier från 1980.

Just nu råder ett El Nino-tillstånd i Stilla Havet, med höga temperaturer i östra Stilla Havet, och detta tenderar att dra upp temperaturen globalt. Detta El Nino-tillstånd förväntas fortsätta under resten av året och troligen också en bit in på nästa vår, så fler rekord är sannolikt att vänta.

*Notera att temperaturserierna har en viss osäkerhet (storleksordningen en tiondels grad), så när vi skriver "varmaste" så ska det tolkas som "den mest sannolikt varmaste". T ex uppmättes juni 2015 som 0,06°C varmare än juni 2012 vilket ryms inom osäkerheten, så det går inte att säga säkert att 2015 verkligen var varmare än 2012, bara att det är sannolikt.

Uppdatering: se även SvD, DN, Expressen, Aftonbladet.