Så dumt att det blir kul

En video av en klimatförvillande skämtare verkar vara populär på klimatförvillarbloggar. Så som vanligt är med dylika skapelser så ligger det komiska värdet huvudsakligen i skämtarens egen ignorans, klumpighet och småaktighet (ungefär som hos Robert DeNiros rollfigur "Rupert Pupkin" i filmen "King of Comedy"). Den här videon ska föreställa ett svar på bloggen SkepticalSciences rulltrappa. Lägg märket till att den första grafen med "rulltrappan" föreställer globala temperaturer sedan 1970, medans den utzoomade kurvan föreställer temperaturer (uppskattade från isborrkärnor) från en plats (eller ett område) i centrala Grönland (Greenland Dome). Just det, man sätter hop globala temperaturer med lokala temperaturer, och dessutom är de senare från en plats med ett extremt klimat. Lägg också märket till att något skumt händer med skalan för den första grafen vid utzoomningen: y-axeln täcker egentligen 1,4 grader, men till sist ryms den inom ungefär en halv grad.

Så till slut blir det faktiskt en riktig bra illustration av hur förnekare ser på global uppvärmning, och kanske framför allt av hur svårt de har att begripa ordet "global".

Här är Grönland, med platser markserade där isborrkärnor tagits. Kurvan i filmen kommer förmodligen från GISP2. Kartan kommer från NSIDC.

Här är jorden, med väderstationer markerade. Kartan kommer från NASA.

Här är videon:


Och här är Robert DeNiro som den misslyckade komikern Rupert Pupkin:

Uppdatering 2013-12-08: lade till kartor med Grönland och jorden.

Angående Grönlands is

För ungefär en månad sedan, den 11-15 juli, observerades smältning på 97% av Grönlands inlandsisyta. Något som fick stor uppmärksamhet. Den 24-31 juli inträffade en till smältperiod över 74% av ytan som fick mindre uppmärksamhet. Nedan följer några reflektioner kring detta.

Vad är det som observerats?

Vad som observerats är tillräckligt mycket smältning för att skapa ett lager från smältningen i snön. Se bild och beskrivning här. Normalt är det inte tillräckligt varmt tillräckligt länge i de centrala delarna av inlandsisen för att detta ska inträffa. Det har alltså inget direkt att göra med avsmältningen av inlandsisen. Sedan 30 år kan vi med satelliter observera dessa fenomen. Vid Summit, uppe på centrala isskölden, har iskärnor använts för att studera tidigare smälthändelser senaste 10 000 åren.

Hur ofta inträffar det?

NASAs pressutskick ledde till en del förvirring då det rubricerades med "Unprecedented" (aldrig tidigare observerats/inträffat) samtidigt som texten angav att

"Ice cores from Summit show that melting events of this type occur about once every 150 years on average. With the last one happening in 1889, this event is right on time," says Lora Koenig

Inte blev det bättre av att TT inte noterade "on average" i sin version något som slog igenom i svensk press. NASAs rubrik är uppenbart diskutabel men kanske mer intressant är frågan om hur det förhåller sig med smältningshändelserna genom historien.

Alley och Anandakrishnan fann nedanstående fördelning av smälthändelsena vid Summit (de gröna linjerna visar år med smältlager och den röda kurvan är 100-årsmedel för frekvensen):

Som synes är händelserna inte jämnt fördelade över tiden vare sig periodiskt återkommande eller över de 10 000 åren. De var betydligt vanligare för 6 till 8 tusen år sedan än de varit senaste 4 000 åren. Snittet för hela 10 000 årsperioden mellan två smältlager är 150 år, vilket är det medelvärde som Koenig anger i pressmeddelandet. Ser man till senaste 4 000 åren är snittet närmare en händelse per 250 år.

Andrew Rvekins vid New York Times har en artikel om pressmeddelandet som även innehåller ett klargörande av Koenig. Rekommenderas för den intresserade av debatten kring detta.

Smälthändelserna i ett sammanhang

Det kan vara intressant att sätta smälthändelserna i slutet av juli i ett större sammanhang. Glaciologen och Grönlandsspecialisten Jason Box har på sin blogg (som varmt rekommenderas) gjort just detta och nedanstående bygger till stor del på hans artiklar.

Till skillnad från de i Antarktis når temperaturen på Grönlands inlandsis upp till kring noll under sommaren även i centrala delar. Sommartemperaturen över Grönlandsisen har också stigit på liknande sätt som den globala medeltemperaturen. Denna ökning av medeltemperaturen under smältsäsongen bildar bakgrund till fenomenet.

Anomali för sommartemperaturen från medlet 1951-80

Sommarens sol med tillhörande värme får även isytan att mörkna. I kalla områden i första hand då iskristallerna rundas av och klumpar ihop sig. I varmare då smältning av snön exponerar glaciäris och smuts, stenar mm. (Box et al 2012). Mörkningen av isytan kan mätas med satelliter som mäter Grönlandsisens albedo. Albedot på sommaren har sjunkit tydligt senaste decenniet som synes nedan.

Det är stora mängder energi det är frågan om i ökad absorption. Albedominskningen senaste decenniet motsvarar en ökning av absorberad energi under juni månad med 10²⁰ Joule. Det motsvarar USAs årliga energiförsörjning (9*10¹⁹ J). Under hela sommaren har albedominskningen gett ett extra energitillskott på 1,5*10²⁰ J.

Det sjunkande albedot är en viktig återkoppling som ökar smältning och framför allt värmer snön under. Snön har nu mer värmeinnehåll på hösten vilket inför nästa år gör den lättare att smälta efter vinterns avkylning. I år slogs även rekord i lågt albedo med stor marginal, se diagrammet nedan. (Större snöfall under sommaren syns som toppar på kurvan.)

De direkta orsakerna till smälthändelserna beskriver Box som: 

The negative NAO combined with the ice albedo feedback delivered a 1-2-3-4-5 punch… 1.) the high pressure suppressed cloud formation that could reduce (slightly, its a minor effect) the solar energy reaching the surface; 2.) less cloud development reduces snowfall which can brighten the surface reducing absorbed solar heating; 3.) the “cold content” of the snowpack and ice surface had been reduced from the previous years of warming and in summer the NAO had been negative just like in 2012; 4.) warm south air (and enhanced solar absorption) heated the snowpack  and ice surface to the melting point; and 5.) the heating rounded the jagged snow crystal edges, reducing the snow’s reflectivity, allowing more solar absorption, a process that amplifies melting.

 Frågan är nu: När bildas nästa smältlager vid Summit?

Iskärnor i nöd och lust

En liten film om forskarparet Lonnie Thompson och Ellen Mosley-Thompson på Byrd Polar Research Center.

Lee Hotz: Inside an Antarctic time machine

Lee Hotz på TED talar om Antarktiska "tidsmaskinen" och de som arbetar i utforskandet av denna:

Iskärnor, temperaturförändringar och glaciärer

Eftersom det är fredag tycker vi det passar extra bra med en kortfilm med den engagerade Lonnie Thompson om iskärnor, temperaturer och glaciärer. Filmen kommer från American Museum of Natural History.

Länk till originalsidan

AGU 2009: "Den största reglerratten"

Richard B. Alley, professor i geovetenskap vid Penn State University, tar oss med på en resa genom miljarder år av Jordens historia och svarar samtidigt på många funderingar kring "Snowball Earth", iskärnor, Permiska massutdöendet, istider, kosmisk strålning och mycket mer.

En virvelvindsföreläsning med en viktig slutsats: Inget i jordens klimathistoria är begripligt utom med koldioxiden som utgångspunkt.

En kärnfråga

Analyser av iskärnor är ett av de viktiga verktygen för att studera paleoklimat och därmed viktiga för förståelsen av global uppvärmning. En fråga som nyligen dykt upp i diverse kommentarer på bloggar och dylikt är om hur gammal den yngsta koldioxiden i iskärnor är. För att svara på frågan är det bäst att först se på hur isen bildas och hur luft innesluts i den.

Glaciärer och isbildning

En glaciär i någorlunda jämvikt har ett ackumulationsområde där glaciären tillförs vatten då snöfallet under året överstiger avsmältningen och ett ablationsområde där avsmältning, kalvning av isberg och liknande bortför vatten från glaciären. Mellan dessa områden strömmar isen sakta. När jämnvikt råder för glaciären är höjden vid ackumulationsområdet konstant då varje års ackumulation motsvaras av en lika stor bortströmning mot ablationsområdet. Uppe på de stora issköldarnas centrala delar i Antarktis och Grönland går temperaturen normalt aldrig över nollstrecket¹ och rörelsen ner till stora djup långsam och nära vertikal, vilket gör dem ypperliga som källor till paleoklimatologiska iskärnor.

Grönländska isskölden i genomskärning

Snön som faller under ett år överlagras av nästa års snöfall samtidigt som den sjunker neråt. Snön omvandlas samtidigt då snökristallerna växer ihop och förändras med tiden och ökande tryck från snön ovanför. (Den grovkorniga snö som legat ett år eller mer kallas firn.) Fortsatt sammanväxning av iskristallerna leder till att genomskinlig solid glaciäris bildas. Hur lång tid denna process tar varierar mycket beroende på det lokala klimatet (temperaturen, snömängd mm.). Det går generellt snabbast om smältvatten under sommaren bidrar till isbildning, och långsammast i kalla glaciärer utan smältvatten och med liten årlig nederbörd.

Isbildning i glaciärer

Koldioxid i glaciärisens bubblor

När snön packas ihop kommer det allra mesta av den luft som finns mellan kristallerna att pressas ut (upp) men en liten del blir kvar innestängd i luftbubblor och förseglas av omgivande is från omvärlden. Det är luften i dessa bubblor som analyseras för att bestämma bland annat koldioxidnivån. Förseglingsdjupet är 40-120 m för de kalla issköldarna. Ovanför förseglingsdjupet sker ett utbyte mellan luften i isen och atmosfären ovanför genom diffusion. Nära ytan är utbytet med atmosfären stor för att sedan minska när snön blir kompaktare och porerna mellan kristallerna blir färre. Resultatet är att luften i bubblorna är yngre än isen runtom. Hur mycket yngre beror på hur snabbt ackumulationen av snö sker och förseglingsdjupet. För iskärnor i från Vostok inne på den Östantarktiska isskölden med mycket liten årlig nederbörd och sträng kyla är skillnaden upp till 6000 år². Koldioxiden i isens bubblor är alltså då 6000 år yngre än isen. För den snabbt ackumulerande Law Dome vid kanten av Antarktis issköld är skillnaden kring 30 år. De snabbt ackumulerande områdena är också de där isen snabbast når förseglingsdjupet vilket betyder att åldern på den yngsta koldioxiden i isbubblorna, de som är just under förseglingsdjupet, blir litet. För Law Dome är den inte mer än ca 10 år.

Genom att använda olika iskärnor kan man alltså mäta koldioxidnivåns förändringar inom ett mycket stort tidsintervall från årtionden till hundratusentals år och kalibrera mätningarna mot varandra och mot instrumentmätningarna de senaste 50 åren.

Desinformation

Mycket av de mer märkliga påståendena kring iskärnor och mätningar i dessa har sitt ursprung hos en Dr Jaworowski och hans nu 12 år gamla artikel "Another global warming fraud exposed. Ice core data show no carbon dioxide increase". Jaworowski är en av de mest opåliliga människorna i hela klimatfrågan och artikelns påståenden har många gånger verderlagts, men så kallade "klimatskeptiker" tycks inte bry sig om faktagranskning bara det står det de vill höra, så vi får bereda oss på att leva med artikeln de närmaste decennierna också.

Läs mer:

NASA: Paleoclimatology: The Ice Core Record

Wikipedia: Ice Core

PNAS: Gases in ice cores

1) Detta gäller de centrala delarna av på Grönlands issköld då temperaturen når över noll även långt in på skölden och avsmältning sker under sommaren Exceptionella år kan även smältning ske i de centrala delarna. Dessa områden blir större och större pga den globala uppvärmningen. I Antarktis är temperaturen under noll året om utom i kustzonen och på Antarktiska halvön.
2) Iskärnor som sträcker sig under så lång tid att klimatet hinner ändra sig varierar även ådersskillnaden mellan koldioxid och is. Under istiderna var det inre av Antarktis kallt och nederbördsfattig jämfört med idag.(Inte för att dagens Antarktis direkt är varmt och fuktigt.) vilket ger extremt låg ackumulation.