Klimatskifte i Arktis: varmare, våtare, ostadigare

Det arktiska klimatet håller på att bli varmare, våtare och ostadigare. Det säger Arktiska rådet i en sammanfattning (Summary for policymakers) av deras rapport Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic (SWIPA 2017). Den fullständiga rapporten kommer ut senare i sommar.

Här är en video med några av de bidragande forskarna.

SWIPA 2017: Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic (2017) - long from AMAP on Vimeo.

Norra ishavet kan bli i stort sett isfritt under sommaren om bara tjugo år, rapporterar man. Samtidigt smälter även inlandsisarna vid både Arktis och Antarktis, och nya rön om smältprocesserna tyder på att avsmältningen kommer att gå fortare än vad man tidigare bedömt. Därför kommer havsytan att stiga fortare än enligt IPCCs lägre projektioner. Man rapporterar också att Arktis förändrade klimat kan komma att  påverka vädermönster längre söderut.

Vi kan göra mycket för att minska uppvärmningen och dess effekter. Men även då kommer vi inte att se en återgång till Arktis "gamla" klimat under det här århundradet. Det har redan gått för långt för det.

Den här bilden som jag har klippt ut från rapporten ger en bra översikt av de förändringar som pågår och vart de troligen leder (klicka på bilden för att förstora den). Tyvärr är en del av texterna i bilden inte alltid så lättlästa, men så var det i redan i originalbilden. Därför har jag sammanfattat texterna under bilden.

Idag ser vi:

• Varmare atmosfär
• Smältande glaciärer
• Smältande istäcken
• Minskande utbredning av snötäcken och allt kortare snösäsong.
• Tinande permafrost
• Förändringar i vegetation och ekosystem (på land)
• Ökad risk för kusterosion
• Ökat inflöde av sötvatten och näringsämnen till havet
• Minskande utbredning av havsis och tunnare havsis
• Förändringar i ekosystem (i havet)
• Varmare hav

I mitten av det här seklet förväntas:

• Varmare och fuktigare luft, och förändrade vindmönster
• Mindre glaciärer och istäcken
• Mer metanutsläpp från tinande permafrost
• Mindre utbredning av snötäcken och kortare snösäsong
• Mindre utbredning av permafrost nära markytan
• Varmare, våtare miljö med mer regn
• Väldigt lite havsis under sommaren
• Varmare och sötare havsvatten, förändringar i havsströmmar.

Jerry Mitrovica och smältande glaciärers fingeravtryck

Tidskriften Nautilus gjorde nyligen ett trevligt reportage om geofysikern Jerry Mitrovica och hans forskning som på senaste tiden kommit att handla mycket om gravitationskraften från stora istäcken. Det är alltid lite uppiggande när resultatet av en begivenhet går tvärt emot vad intuitionen säger. Vad skulle till exempel hända med havsnivån runt Sverige om Grönlands istäcke kollapsade i morgon? Jo, den skulle sjunka! Tre saker händer:

1. Smältvatten rinner ner i havet, så att vattenvolymen ökar.
2. Gravitationskraften från istäcket minskar. Det gör att havsvattnet rör sig bort från isen.
3. Landmassan under istäcket höjs när trycket ovanifrån lättar.

Det sammanlagda resultatet blir alltså att havsnivån sjunker i närheten av det smältande istäcket. För att se en havsnivåhöjning måste man förflytta sig så långt som 2000 km bort! På södra halvklotet stiger i stället havsytan 30 procent mer än det globala genomsnittet. Om hela Grönlands istäcke smälte i morgon skulle havsnivån runt Grönlands kust sjunka med mer än 100 meter!

Regional havsnivåhöjning mellan 1950 och 2000.
Church et al. 2004

Varje istäcke lämnar sitt speciella fingeravtryck när det smälter, i form av den geografiska distributionen av havsnivåhöjningen. Genom att observera de lokala förändringarna i havsnivå runt jorden kan vi få ett hum om hur mycket av smältvattnet som kommer från Grönland, hur mycket som kommer från Antarktis och hur mycket som kommer från bergsglaciärer.

En annan spännande effekt är påverkan på jordens rotation. Under den senaste istiden var jorden en smula tillplattad på grund av de massiva isarna vid polerna. Lite som om någon höll jorden mellan tummen och pekfingret så att den trycktes ihop. Efter att stora delar av dessa isar försvann började jorden långsamt anta en mer sfärisk form. Detta snabbade upp jordens rotation, precis som när en isprinsessa drar in sina armar för att göra en piruett. Under 1900-talet hände något nytt. Bergsglaciärer runt om i världen började smälta och mer vatten drog sig mot ekvatorn vilket tvärt om saktade ner jorden en aning. Isprinsessan sköt ut armarna från kroppen en liten bit igen.

Detta leder till ett tjusigt bevis för att havsnivån inte steg nämnvärt under de senaste par tusen åren före den industriella revolutionen och att dagens havsnivåhöjning är en anomali, ett resultat av den moderna tidens globala uppvärmning. Såhär: I gamla Babylon var man duktig på att förutse solförmörkelser, och när de väl ägde rum antecknade man dem noggrant på lertavlor. På samma sätt fanns skickliga astronomer i gamla Kina och på andra ställen som också dokumenterade solförmörkelser. Detta kan man jämföra med datorsimuleringar som med stor precision räknar ut när dessa solförmörkelser inträffade. Då upptäcker man en tidsförskjutning mellan de gamla babyloniska lertavlorna och datorsimuleringarna. Detta är en effekt av att jordens rotation har saktat ner. Det finns flera faktorer som påverkar jordens rotation: Varje gång tidvatten slår mot en strandkant skingras lite energi som bidrar till en liten uppbromsning. Sen har vi något som geologerna kallar "core-mantle coupling" vilket har att göra med samspelet mellan jordens kärna och mantel. Även detta leder till att rotationen bromsas ner. Slutligen har vi istidseffekten som nämndes ovanför. (Jorden håller på att anta en mer sfärisk form - en väldigt långsam process.) Om man lägger samman dessa tre effekter får man fram precis den lilla tidsperiod som skiljer lertavlorna och datorsimuleringarna åt!

Jerry Mitrovica, 2014

Men nu kommer vi till sylten i hallongrottan: Jag nämnde ju ovanför att det tillkommit en uppbromsande kraft under de senaste 100 åren, då smältvatten från glaciärer rinner ut i havet. Det bidrar till att mer massa kommer längre bort från jordens rotationsaxel. Om inlandsisar och glaciärer hade smält under de senaste tusentals åren i samma takt som de gör idag, då betyder det att denna inbromsande effekt hade funnits i flera tusen år. I så fall hade vi inte längre kunnat matcha ihop lertavlorna med datorsimuleringarna.

Jag rekommenderar varmt det här intressanta föredraget med Jerry Mitrovica från 2014: "Taking the Fingerprints of Global Sea Level Rise". Den som har bråttom kan gärna spola fram lite i början och avnjuta videon från 10:55 ungefär.

Läs tidigare blogginlägg om havsnivåhöjning här.

Källa (bild):
Church, John A., et al. "Estimates of the regional distribution of sea level rise over the 1950-2000 period." Journal of Climate 17.13 (2004): 2609-2625.

Peter Sinclair: Meltwater Pulse 2B

Smältande glaciärer i västra Antarktis

Här är två videor om smältande glaciärer i västra Antarktis.




De bygger på följande artikel:

E. Rignot, J. Mouginot, M. Morlighem, H. Seroussi, B. Scheuchl. Widespread, rapid grounding line retreat of Pine Island, Thwaites, Smith and Kohler glaciers, West Antarctica from 1992 to 2011. Geophysical Research Letters, 2014; DOI: 10.1002/2014GL060140

Här är en kommentar i Science,  som också tar upp en annan artikel som modellerar smältningen av dessa glaciärer. Ett citat:

A disaster may be unfolding—in slow motion. Earlier this week, two teams of scientists reported that the Thwaites Glacier, a keystone holding the massive West Antarctic Ice Sheet together, is starting to collapse. In the long run, they say, the entire ice sheet is doomed, which would release enough meltwater to raise sea levels by more than 3 meters.

From Ice to High Seas

Det europeiska ice2sea-projektet som studerar de smältande landisarnas bidrag till havsnivåhöjningen har kommit ut med en rapport (PDF):

From Ice to High Seas: Sea-level rise and European coastlines, 

The ice2sea Consortium, Cambridge, United Kingdom, (2013).

Jag har bara hunnit skumma den ännu, men eftersom det här är en blogg så får det räcka det för att skriva ett inlägg. Jag tycker att de här två figurerna från rapporten sammanfattar de viktigaste resultaten.

Den första figuren handlar om de tre stora istäckenas bidrag per år (fram till 2100). Figuren visar sannolikheter för olika bidrag för vart och ett av istäckena. Här ser vi att det är framför allt Grönland (blått) som kommer att bidraga till havsnivåhöjningen, och i andra hand Västra Antarktis (rött). Östra Antarktis kan intressant nog antigen bidraga till höjning eller till sänkning (grönt).

Och i nästa figur ser vi hur man förutsäger hur havsnivån kommer att påverkas av kombinationen av isavsmältning och termisk expansion för olika delar av jorden (fram till 2100). Termisk expansion innebär att havsvattnet utvidgar sig då det blir varmare, och detta leder till en höjning av havsnivån. Man visar två scenarier för isavsmältning, ett medelstort och ett högt.

Se även Vetenskapsradion "Havet höjs mindre än väntat", som dock verkar har fått den övre gränsen fel (man skriver 69 cm, men figuren ovan visar 89 cm).

Bilder på ett töande Grönland

I ett föregående inlägg skrev jag om bakgrunden kring smälthändelserna i slutet av juli. Här kompletterar jag med bilder och en animation som visar NASAs observationer genom åren.

Smältområden 1979-2009
De röda områdena visar där blöt snö registrerades under mer än tre dagar.


Smälthändelsen 11-15 juli

Samma satellitsystem som i animationen ovan.

Angående Grönlands is

För ungefär en månad sedan, den 11-15 juli, observerades smältning på 97% av Grönlands inlandsisyta. Något som fick stor uppmärksamhet. Den 24-31 juli inträffade en till smältperiod över 74% av ytan som fick mindre uppmärksamhet. Nedan följer några reflektioner kring detta.

Vad är det som observerats?

Vad som observerats är tillräckligt mycket smältning för att skapa ett lager från smältningen i snön. Se bild och beskrivning här. Normalt är det inte tillräckligt varmt tillräckligt länge i de centrala delarna av inlandsisen för att detta ska inträffa. Det har alltså inget direkt att göra med avsmältningen av inlandsisen. Sedan 30 år kan vi med satelliter observera dessa fenomen. Vid Summit, uppe på centrala isskölden, har iskärnor använts för att studera tidigare smälthändelser senaste 10 000 åren.

Hur ofta inträffar det?

NASAs pressutskick ledde till en del förvirring då det rubricerades med "Unprecedented" (aldrig tidigare observerats/inträffat) samtidigt som texten angav att

"Ice cores from Summit show that melting events of this type occur about once every 150 years on average. With the last one happening in 1889, this event is right on time," says Lora Koenig

Inte blev det bättre av att TT inte noterade "on average" i sin version något som slog igenom i svensk press. NASAs rubrik är uppenbart diskutabel men kanske mer intressant är frågan om hur det förhåller sig med smältningshändelserna genom historien.

Alley och Anandakrishnan fann nedanstående fördelning av smälthändelsena vid Summit (de gröna linjerna visar år med smältlager och den röda kurvan är 100-årsmedel för frekvensen):

Som synes är händelserna inte jämnt fördelade över tiden vare sig periodiskt återkommande eller över de 10 000 åren. De var betydligt vanligare för 6 till 8 tusen år sedan än de varit senaste 4 000 åren. Snittet för hela 10 000 årsperioden mellan två smältlager är 150 år, vilket är det medelvärde som Koenig anger i pressmeddelandet. Ser man till senaste 4 000 åren är snittet närmare en händelse per 250 år.

Andrew Rvekins vid New York Times har en artikel om pressmeddelandet som även innehåller ett klargörande av Koenig. Rekommenderas för den intresserade av debatten kring detta.

Smälthändelserna i ett sammanhang

Det kan vara intressant att sätta smälthändelserna i slutet av juli i ett större sammanhang. Glaciologen och Grönlandsspecialisten Jason Box har på sin blogg (som varmt rekommenderas) gjort just detta och nedanstående bygger till stor del på hans artiklar.

Till skillnad från de i Antarktis når temperaturen på Grönlands inlandsis upp till kring noll under sommaren även i centrala delar. Sommartemperaturen över Grönlandsisen har också stigit på liknande sätt som den globala medeltemperaturen. Denna ökning av medeltemperaturen under smältsäsongen bildar bakgrund till fenomenet.

Anomali för sommartemperaturen från medlet 1951-80

Sommarens sol med tillhörande värme får även isytan att mörkna. I kalla områden i första hand då iskristallerna rundas av och klumpar ihop sig. I varmare då smältning av snön exponerar glaciäris och smuts, stenar mm. (Box et al 2012). Mörkningen av isytan kan mätas med satelliter som mäter Grönlandsisens albedo. Albedot på sommaren har sjunkit tydligt senaste decenniet som synes nedan.

Det är stora mängder energi det är frågan om i ökad absorption. Albedominskningen senaste decenniet motsvarar en ökning av absorberad energi under juni månad med 10²⁰ Joule. Det motsvarar USAs årliga energiförsörjning (9*10¹⁹ J). Under hela sommaren har albedominskningen gett ett extra energitillskott på 1,5*10²⁰ J.

Det sjunkande albedot är en viktig återkoppling som ökar smältning och framför allt värmer snön under. Snön har nu mer värmeinnehåll på hösten vilket inför nästa år gör den lättare att smälta efter vinterns avkylning. I år slogs även rekord i lågt albedo med stor marginal, se diagrammet nedan. (Större snöfall under sommaren syns som toppar på kurvan.)

De direkta orsakerna till smälthändelserna beskriver Box som: 

The negative NAO combined with the ice albedo feedback delivered a 1-2-3-4-5 punch… 1.) the high pressure suppressed cloud formation that could reduce (slightly, its a minor effect) the solar energy reaching the surface; 2.) less cloud development reduces snowfall which can brighten the surface reducing absorbed solar heating; 3.) the “cold content” of the snowpack and ice surface had been reduced from the previous years of warming and in summer the NAO had been negative just like in 2012; 4.) warm south air (and enhanced solar absorption) heated the snowpack  and ice surface to the melting point; and 5.) the heating rounded the jagged snow crystal edges, reducing the snow’s reflectivity, allowing more solar absorption, a process that amplifies melting.

 Frågan är nu: När bildas nästa smältlager vid Summit?

Bön för krympande glaciärer vänd till sin motsats

I nådens år 1674, när Europa var i klorna på den köldperiod som brukar gå under benämningen "lilla istiden", bestämde sig invånarna i byarna Fiesch och Fieschertal att göra något drastiskt åt problemet som de såg som det största hotet mot sin existens. Alpernas två största glaciärer Aletsch och Fiescher hänger hotande över byarna, och i och med kylan växte de oroväckande.

Det är inga små bekymmer en glaciär kan orsaka för näraliggande byar. När delar av Aletsch föll i sjön Märjelen - en sjö som ligger mellan de båda glaciärerna - orsakade detta en gigantisk flodvåg som sköljde nedför passet. Flodvågen dränkte bosättningar, förstörde egendom och dödade bybor.

Efter att ha utstått sådana katastrofer vände sig byborna direkt till makten. Den högsta makten. Med hjälp av de lokala Jesuiterna organiserade de en årlig pilgrimsförd att hållas årligen den 31 juli - dagen då Katolska kyrkan firar hågkomsten av St. Ignatius av Loyola, Jesuitordens grundare.

Bönesvaret lät dock vänta på sig. Glaciärerna fortsatte att växa i nästan 200 år till för att nå sitt maximum år 1850. Men byborna förlorade aldrig hoppet utan fortsatte sina pilgrimsfärder för att be Gud sätta stopp för glaciärernas tillväxt.

Fiescherglaciären år 1910 (vänster) och 2010 (höger). Bilder från Wikipedia.

I och med den globala uppvärmningen vände det äntligen. Men alldeles för mycket. Sedan 1860 har Aletsch förlorat 5 km av sin utsträckning och är nu nere på en längd av 21 km, en minst sagt dramatisk minskning. "Vi bad om att isen skulle dra sig tillbaka, och bönen fungerade - alltför väl," säger Herbert Volken, bergsguide och borgmästare i distriktet Conches där Fiesch ligger.

År 2009 skrev därför byarna återigen till Vatikanen, den här gången för att få ändra sin bön. Nu ville man istället be för större glaciärer. Efter att ha begrundat frågan i ett år svarade Vatikanen att det gick bra, och bönens ord förändrades, efter 335 år, till sin motsats. Byborna hoppas nu att den nya bönen ska fungera lika bra som den gamla - fast förhoppningsvis snabbare.

Den här ritualen är kanske något att rekommendera till den amerikanske senatorn Inhofe, som ju är av åsikten att bara Gud kan ändra klimatet: "Well actually the Genesis 8:22 that I use in there is that “as long as the earth remains there will be springtime and harvest, cold and heat, winter and summer, day and night.” My point is, God’s still up there. The arrogance of people to think that we, human beings, would be able to change what He is doing in the climate is to me outrageous." Synd bara att Inhofe har makt att påverka dagspolitiken istället för att enbart delta i harmlösa ritualer.

Du kan läsa mer om Fiesch och Fieschertals ritual hos National Geographic.

AGU 2011: Havsnivåhöjning, moln och John Tyndall

Presenterar några ytterligare intressanta videor från AGU 2011

We Are All Engineers Now: Delivering Useful Projections of Sea Level Rise  

Tad Pfeffer beskriver forskningsläget kring jordens landisar och deras bidrag till havsnivåhöjningen. Han visar hur osäkerheten kring kommande havsnivå ökar kraftigt under handra halvan av detta århundrade. Han argumenterar för att lyfta fram projektioner fram till 2050 som har mindre oäkerheter och större relevans för ingenjörer och samhällsplanerare. Detta byte av fokus kan också bidra till att havsnivåhöjningen blir aktuell för policybeslut. (Föredraget börjar 6 min in i videon.)

C24A : Nye Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

Climate Change: A Very Cloudy Picture

Graeme Stephens föreläser om moln och klimatpåverkan. Hur moln fungerar. Vad som hänt i förståelsen och modelering av moln - en hel del visar det sig. Men också varför han inte tror att osäkerheten i klimatkänsligheten på grund av molnen kommer att kunna minskas inom överskådlig tid.

A21G : Charney Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

John Tyndall: His Pioneering Contributions to Climate Science and Scientific Outreach

Richard Somerville berättar om John Tyndalls liv och verk. Det är i år 150 år sedan Tyndall publicerade On the Absorption and Radiation of Heat by Gases and Vapours, and on the Physical Connexion of Radiation, Absorption, and Conduction där han experimentellt visade olika gasers värmeabsorberande egenskaper och kopplade de till atmosfärens växthuseffekt. Även Svante Arrhenius får vara med på ett hörn.

CG43H : AGU Fall Meeting 2011 from American Geophysical Union on Vimeo.

NOAA presenterar 10 indikationer på global uppvärmning

Med anledning av påståenden kring olika temperaturserier som florerat har NOAA i sin årliga klimatrapport för 2009 som publicerades i torsdags lyft fram tio oberoende indikatiorer på global uppvärmning baserade på sammanlagt 47 dataserier.

Sju indikationer som alla förväntas öka i en varmare värld

• Temperaturen över land
• Temperaturen hos havsytan - mätt strax under ytan
  
• Temperaturen över haven - mätt i luften
• Temperaturen i troposfärens nedre del - mätt med satelliter
• Havens värmeinnehåll - den allra största delen (ca 93%) av jordens värmeökning lagras i de övre kilometrarna av världshaven och mäts med hjälp av speciella bojar och sonder.
• Havsnivån - varmare hav tar större plats och smältande inlandsis bidrar med smältvatten.
  
• Absolut luftfuktighet - Varmare luft och hav ger mer vattenånga i atmosfären.

Tre indikationer som förväntas minska i en varmare värld

• Snötäckt mark under norra halvlotets vinter.
• Massbalansen för världens glaciärer - krympande glaciärer har negativ massbalans
• Istäcket i Arktis.

Som synes uppför sig alla tio som förväntat och visar samstämmigt en allt varmare jord.

NOAA noterar också att 2000-talet var det varmaste decenniet åtminstone sedan mitten av 1800-talet och detta för tredje decenniet i rad.

NOAAs årliga klimatrapporter är beskrivningar av viktiga klimatologiska faktorer samt viktiga meteorologiska händelser under året och inte en del av orsaksbeskrivningen till den pågående uppvärmningen. Trots det finns det två intressanta serier med bäring på orsaksfrågan.

Det ena är luftfuktigheten som visas ovan. Ökningen av luftfuktigheten och där med växthuseffekten av vattenånga i atmosfären är den viktigaste positiva återkopplingen i klimatsystemet.


Det andra är den sjunkande temperaturen i stratosfären. Stratosfärens temperatur sjunker med ökad mängd växthusgaser i troposfären. Trenden är alltså förenlig med uppvärmning genom ökad mängd växthusgaser men inte tex. med uppvärmning utifrån.

Rapporten som baseras på arbetet av över 300 forskare i 48 länder innehåller mycket övrigt intressant och kan rekommenderas för den klimatnyfikne.

Mer läsning:
Temperaturserier
Glaciärer och massbalans
Havens värmeinnehåll

Referenser:
Arndt, D. S., M. O. Baringer, and M. R. Johnson, Eds., 2010: State of the Climate in 2009. Bull. Amer. Meteor. Soc., 91 (6), S1-S224
Se även State of the Climate in 2009 - Highlights

Figur 1 och 2 ur Highlights, 3 och 4 ur rapporten

Grönlands is smälter i ökande takt

Från satelliter med mikrovågsdetektorer har man kunnat följa utvecklingen av avsmältningsområdena på Grönlandsisen sedan 1979. I takt med den ökande temperaturen i Arktis har dessa områden växt. Undersökningar av utflödet från den stora inlandsisen visar också en ökning under perioden.

Det är tydligt att isskölden förlorar mer is i sina randområden än tidigare men massbalansen för isen beror på balansen av inkomst, i form av snöfall, och utgift, i form av avsmältning och utflöde i havet, och snöfallet kan förväntas öka med ökande temperatur. Så för att finna om Grönlands is minskar eller ökar krävs metoder att mäta massbalansen.

Den klassiska metoden handlar om att mäta snötillväxten uppe på glaciären samt avsmältning och utflöden i glaciärens utkanter. Detta kompletteras med flyg och satellitmätningar av olika slag. En sammanställning har gjorts som visar att Grönland förlorat is under 60-talet, varit nära balans under 70- och 80-talet för att sedan börja förlora i snabbare och snabbare takt. Dock är felmarginalerna stora för denna typ av analys på en så gigantisk issköld som Grönlands, speciellt före satelliteran.

En helt annan metod att mäta massbalansen är att mäta just förändringen av massan direkt. Detta är sedan 2002 möjligt genom GRACE, Gravity Recovery and Climate Experiment, ett satellitsystem som med extrem precision kan mäta Jordens gravitationsfält och dess förändringar. GRACE mätningarna visar även de en accelererande avsmältning.

GRACE-mätningar av förändringen för Grönlands ismassa. För en uppdaterad graf fram till februari 2010 se här.

Det är även möjligt att studera fördelningen av isförlusterna med hjälp av GRACE. Den inre delen av isskölden, över 2000 m höjd, är i ungefärlig balans medan förlusterna sker i ytterområdena vilket är i överensstämmelse med förväntningarna. GRACE data visar att massförlusten 2007-2009 var ca 290 Gt/år (miljarder ton per år) och ökningstakten 30±11 Gt/år².

En ny undersökning med hjälp av exakta GPS-mätningar stödjer observationerna med GRACE av en accelererande förlust av Grönlandsisen. Forskarna har mätt höjdförändringar på olika platser längs Grönlands kust, Island, Kanada och Norden. I Norden stiger landet i konstant hastighet som resultat av landhöjningen efter senaste istiden, VISO i grafen till höger, medan i östra Kanada (STJO) är förändringen mycket liten.

Dock är förändringen på Island (REYK) och Grönland (KELY) helt annorlunda. Från att ha sjunkit vänder trenden och landet har börjat stiga, med andra ord accelererar Grönland och Island i höjdled under mättiden. Denna acceleration är kopplad till elastisk reaktion på minskande ismassa och i överensstämmelse med resultaten från GRACE.

Vi kan alltså med stor säkerhet sluta oss till att Grönlands is inte bara minskar med ca 300 Gt/år utan att den även gör det i accelererande takt. Med andra ord är isen tydligt ur jämvikt idag.


Mer läsning:
En genomgång av av forskningen kring Grönlandsisen och klimatförändring finns här

Ett is-yxjobb

Några kommentarer om ännu en "skandal" kring IPCC. Nu handlar det om bergsklättring. Men först lite IPCC-kunskap som är bra som bakgrund.

IPCC delar upp sitt arbete att utvärdera forskningen i tre arbetsgrupper (Working groups, WG):

• WGI: Utvärderar den naturvetenskapliga forskningen kring klimatet och klimatförändringar. Alltså till exempel klimatforskning, klimatmodeller och bedömningar av orsaker till klimatförändringar.
• WGII: Utvärderar känsligheten för olika system, socio-ekonomiska och naturliga, vid klimatförändring och hur systemen påverkas av klimatförändringar. Speciellt med inriktning mot samhällen och välfärd.
• WGIII: Utvärderar möjligheter att minska klimatförändringar genom åtgärder mot utsläpp av växthusgaser och möjligheter att ta bort dem ur atmosfären.

Var och en av dessa arbetsgrupper sammanfattar sitt arbete i en egen huvudrapport, kompletterad med eventuella specialrapporter. Det är alltså arbetsgrupp I som har till uppgift att utvärdera sambanden mellan mänsklig aktivitet och klimatförändring samt värdera beläggen för pågående förändringar.

Så till "skandalen" som snabbt plockats upp av det vanliga gänget. Under den braskande rubriken "UN climate change panel based claims on student dissertation and magazine article" skriver Richard Gray¹ och Rebecca Lefort i The Telegraph:

In its most recent report, it stated that observed reductions in mountain ice in the Andes, Alps and Africa was being caused by global warming, citing two papers as the source of the information. However, it can be revealed that one of the sources quoted was a feature article published in a popular magazine for climbers which was based on anecdotal evidence from mountaineers about the changes they were witnessing on the mountainsides around them.

The other was a dissertation written by a geography student, studying for the equivalent of a master’s degree, at the University of Berne in Switzerland that quoted interviews with mountain guides in the Alps.

Om man bryr sig om att ta reda på vad som ligger bakom dessa ord finner man att vad de verkligen skriver om är en tabell i rapporten från arbetsgrupp II. Just det, arbetsgrupp II som arbetar med utvärdering av effekter av klimatförändringar inte beläggen för dem eller orsakerna till dem. Så redan där är artikelförfattarna helt fel ute. De är i fel rapport om de ska finna de vetenskapliga observationerna kring kryosfärens reaktion på klimatförändringarna och kopplingen mellan dem. De resonemangen återfinns i AR4 WGI kap. 4.

Men det är bara början. Tabellen ifråga har rubriken "Ett urval av observerade effekter av förändringar i kryosfären på grund av uppvärmning". Så vi ska alltså förvänta oss ett urval av observationer av förändringar och det är precis det som finns i de refererade artiklarna. Bergsbestigarna och bergsguiderna beskriver vad de sett av förändringar och hur de påverkar deras hobby respektive arbete.²

Vad mer är så underlåter Gray och Lefort att nämna den paragraf som står precis ovanför tabellen och som anknyter till de resonemang som förs i rapporten från arbetsgrupp I angående kryosfären och global uppvärmning:

Effects of changes in mountain glaciers and ice caps have been documented in runoff, changing hazard conditions (Haeberli and Burn, 2002) and ocean freshening (Bindoff et al., 2007). There is also emerging evidence of present crustal uplift in response to recent glacier melting in Alaska (Larsen et al., 2005). The enhanced melting of glaciers leads at first to increased river runoff and discharge peaks and an increased melt season (Boon et al., 2003; Hock, 2005; Hock et al., 2005; Juen et al., 2007), while in the longer time-frame (decadal to century scale), glacier wasting should be amplified by positive feedback mechanisms and glacier runoff is expected to decrease (Jansson et al., 2003). Evidence for increased runoff in recent decades due to enhanced glacier melt has already been detected in the tropical Andes and in the Alps.

Denna välrefererade paragraf platsade uppenbarligen inte i den bild man ville ge läsaren.

Slutligen. Nivån på rapporteringen i artikeln belyses väl av dessa visdomsord:

Experts claim that loss of ice climbs are a poor indicator of a reduction in mountain ice as climbers can knock ice down and damage ice falls with their axes and crampons.
__________
1 Gray beskrivs märkligt nog som vetenskapskorrespondent. Uppenbarligen är kraven för den titeln låga på tidningen.

2 Referenserna som anges i tabell 1.2:

Bowen, N., 2002: Canary in a coalmine. Climbing News, 208, 90-97, 138-139

Schwörer, D.A., 1997: Bergführer und Klimaänderung: eine Untersuchung im Berninagebiet über mögliche Auswirkungen einer Klimaänderung auf den Bergführerberuf (Mountain guides and climate change: an inquiry into possible effects of climatic change on the mountain guide trade in the Bernina region, Switzerland). Diplomarbeit der philosophisch-naturwissenschaftlichen Fakultät der Universität Bern.

Bild: Wikipedia

Iskärnor, temperaturförändringar och glaciärer

Eftersom det är fredag tycker vi det passar extra bra med en kortfilm med den engagerade Lonnie Thompson om iskärnor, temperaturer och glaciärer. Filmen kommer från American Museum of Natural History.

Länk till originalsidan

När skandalen blev för liten - vrid ur ordentligt

Debaclet kring Himalayas glaciärer i IPCC AR4 WG2 blev inte den spricka som öppnade den ruttnande IPCC-kroppen som förnekargänget hoppats på. Tvärtom visade det sig vara en skönhetsfläck på en sund kropp. Så vad göra då. Jo det gäller att jobba med det som finns och sprida ut det i hopp om att fler medier nappar.

Voodoo om Voodoo science
IPCCs ordförande Rajendra Pachauri kallade en artikel av V.K.Raina om Himalayas glaciärer för "voodoo science", betydande dålig vetenskap eller pseudovetenskap, olyckligtvis just som felet kring Himalayas glaciärer blev uppmärksammat. Det har lett till att det cirkulerar krav på att Pachauri ska be om förlåtelse för uttalandet när författaren "visade sig ha rätt".

Dock finns det inget samband mellan artikeln i fråga och uppmärksamheten kring det felaktiga årtalet. Ingenstans i artikeln nämns något om årtalet eller ens IPCCs rapport. Artikeln i sig innehåller ett flertal metodproblem och hävdar att förändringarna i Himalayas stora glaciärer skulle vara en följd av förändringar i klimatet för 6 000-15 000 år sedan. Påståenden som saknar vetenskaplig trovärdighet.

Att det finns fel i en IPCC-rapport betyder inte att en annan artikel blir mer vetenskapligt korrekt.

För en genomgång av läget för Himalayas glaciärer, bakgrunden till förvirringen och kommentarer kring Rainas metod rekommenderas denna presentation.


A bad-smelling Rose-garden
David Rose vid Daily Mail tyckte inte att det räckte med att rapportera om glaciärerna utan han påstår att Murari Lal, som var ansvarig för sektionen om Himalayas glaciärer " admitted it [årtalet 2035] was included purely to put political pressure on world leaders". Understött med citatet:

It related to several countries in this region and their water sources. We thought that if we can highlight it, it will impact policy-makers and politicians and encourage them to take some concrete action. It had importance for the region, so we thought we should put it in.

Som ju inte, även om det handlade om 2035 och är korrekt citerat, styrker påståendet om att det bara fanns där för att sätta politisk press på "världens ledare".

Men det är mer tveksamt än så. Lal har efter att ha fått reda på innehållet i artikeln gått ut med ett uttalande där han uttrycker sin irritation över att han blivit felaktigt framställd i artikeln.

I am not a Glaciologist but a Climatologist and the statement attributed to me in "Glacier scientist: I knew data hadn't been verified” By David Rose in UK Daily Mail on 24th January 2010 has been wrongly placed. I never said this story at any time and strongly condemn the writer for attributing this to me.

More specifically, I never said during my conversation with Rose the following statements being attributed to me:

(a) 'it was included purely to put political pressure on world leaders.'

(b) ‘It related to several countries in this region and their water sources. We thought that if we can highlight it, it will impact policy-makers and politicians and encourage them to take some concrete action.'

(c) ‘It had importance for the region, so we thought we should put it in.’, and

(d) ‘We as authors followed them to the letter,’ he said. ‘Had we received information that undermined the claim, we would have included it.’.

Contrary to the claim by Rose that "Hayley Fowler of Newcastle University, suggested that their draft did not mention that Himalayan glaciers in the Karakoram range are growing rapidly," the Asia Chapter does include this finding under section 10.2.4.2 on page 477.

What I said was "As authors, we had to report only the best available science (inclusive of a select few grey literatures as per the rules of procedure) which is "policy-relevant and yet policy-neutral" and that's what we collectively did while writing the Asia Chapter. None of the authors in Asia Chapter were Glaciologist and we entirely trusted the findings reported in the WWF 2005 Report and the underlying references as scientifically sound and relevant in the context of climate change impacts in the region.

Regards,

Dr. Murari Lal

Rose menar att han har behandlat Lal korrekt och att Lal nu ångrar vad han sagt. Så ord står mot ord.

En test på vem som är pålitligast kan ju vara att jämföra det verifieringsbara påståendet om Hayley Fowler och de växande glaciärerna. Alltså Roses påstående i artikeln:

For example, Hayley Fowler of Newcastle University, suggested that their draft did not mention that Himalayan glaciers in the Karakoram range are growing rapidly, citing a paper published in the influential journal Nature. In their response, the IPCC authors said, bizarrely, that they were 'unable to get hold of the suggested references', but would 'consider' this in their final version. They failed to do so.[min fetstil]

De skulle inte ha inkluderat den växande glaciären enligt Rose men enligt Lal.

Slå upp AR4 WG2 10.2.4.2 sida 477 och där står:

A recent study in northern Pakistan, however, suggests that glaciers in the Indus
Valley region may be expanding, due to increases in winter precipitation over western Himalayas during the past 40 years (Archer and Fowler, 2004).

Precis som Lal skrev. Värt att notera är att David Rose även tidigare haft svårt att hålla sig på den smala vägen i klimatsammanhang.

För den intresserade finns en ordentlig redogörelse om bakgrunden till Fowler-citatet här. Brist på specialkompetens och slarvig källkontroll räcker långt för att hamna fel även bland ledande forskare. Några konspirationer eller politiska motiv behövs inte.

Oväder om en pust
Sunday Times har upptäckt att en artikel som refereras till angående ökning av väderrelaterade naturkatastrofer inte var publicerad utan var under review då rapporten färdigställdes. Detta påstås vara ett allvarligt fel och enligt tidningen ge en överdriven bild av situationen.

IPCC har här direkt gått ut med ett uttalande där de tillbakavisar tidningens påståenden:

The January 24 Sunday Times ran a misleading and baseless story attacking the way the Fourth Assessment Report of the IPCC handled an important question concerning recent trends in economic losses from climate-related disasters. The article, entitled “UN Wrongly Linked Global Warming to Natural Disasters”, is by Jonathan Leake. The Sunday Times article gets the story wrong on two key points.

The first is that it incorrectly assumes that a brief section on trends in economic losses from climate-related disasters is everything the IPCC Fourth Assessment Report (2007) has to say about changes in extremes and disasters. In fact, the Fourth Assessment Report reaches many important conclusions, at many locations in the report, about the role of climate change in extreme events. The assessment addresses both observations of past changes and projections of future changes in sectors ranging from heat waves and precipitation to wildfires. Each of these is a careful assessment of the available evidence, with a thorough consideration of the confidence with which each conclusion can be drawn.

The second problem with the article in the Sunday Times is its baseless attack on the section of the report on trends in economic losses from disasters. This section of the IPCC report is a balanced treatment of a complicated and important issue. It clearly makes the point that one study detected an increase in economic losses, corrected for values at risk, but that other studies have not detected such a trend. The tone is balanced, and the section contains many important qualifiers. In writing, reviewing, and editing this section, IPCC procedures were carefully followed to produce the policy-relevant assessment that is the IPCC mandate.

Den som vill kan ju naturligtvis läsa tex. rapportens avsnitt 1.3.8-9 och kontrollera.

Sunday Times undanhåller också läsaren att den ifrågavarande artikeln av Robert Muir-Wood var del av en Workshop om klimatförändring och naturkatastrofer där ett flertal forskare kommer till liknande slutsatser. Det hade kanske förstört den bra historien.

IPCCs "förbud" mot icke peer-review
IPCCs rapporter baserar sig till allra största delen på vetenskapliga artiklar publicerade i tidskrifter med peer-review. Detta för att hålla en så hög kvalité som möjligt. Det har uppstått ett rykte om att endast artiklar som genomgått peer-review får användas enligt IPCCs principer. Detta stämmer inte. Tvärtom finns det riktlinjer för användandet av övriga källor i Annex 2 av Procedures for the preparation, review, acceptance, adoption, approval and publication of IPCC reports.

Slutsats: "Kolla källan" gäller forskare, journalister och allmänhet.

Fler fel om Himalayas glaciärer i IPCC-rapporten från arbetsgrupp två

Enligt en intervju i The Telegraph med Syed Hasnain, glaciologen som felaktigt citerats om att Himalayas glaciärer riskerade att vara försvunna år 2035, så finns det fler fel om Himalayas glaciärer i IPCC-rapporten.

• Det står att den totala ytan av Himalayas glaciärer "förmodligen kommer att sjunka från det nuvarande 500 000 till 100 000 kvadratkilometer till 2035." Men det finns bara 33 000 kvadratkilometer glaciärer i Himalaya.
• I en tabell nedanför står att mellan 1845 och 1965 så krympte Pindari-glaciären med 2 840m, en takt på 135,2m per år. Den verkliga takten är på 23,5m per år.
• Det står också att glaciärerna i Himalaya "krymper fortare än på någon annan plats på jorden", men många glaciologer menar att de smälter i ungefär samma takt som resten av världens glaciärer.

Enligt en intervju med Dr Murari Lal som återges i The Mail [Obs! se uppdatering nedan.] visste man om att resultaten inte baserades på vetenskapliga resultat när man valde att ha med dem i rapporten. "Det berörde flera länder i regionen och deras vattenresurser. Vi trodde att om vi kunde uppmärksamma problemet så skulle det uppmuntra politiker och beslutsfattare att göra något konkret åt problemet. Det var viktigt för regionen, så vi tänkte att det vore bra att ta med det."

Det här är inte den här typen av arbete som vi förväntar oss av dem som är med och sammanställer IPCC-rapporter.

Förtydligande för klimatskeptiker:

• Det här betyder (tyvärr) inte att den globala uppvärmingen avstannat.
• Det här betyder (tyvärr) inte att världens glaciärer inte smälter.
• Det här betyder att glaciäravsmältningen i Himalaya överdrivits, inget annat.

Läs även Lindenfors på Newsmill

Uppdatering 26/1: Joseph Romm som bland annat driver bloggen Climate Progress tog sig tid att ta upp telefonluren och ringa Murari Lal och kontrollera om Daily Mail hade återgett uttalandet korrekt. Enligt Romm svarade Lal och beskrev påståendena som "the most vilest allegations" och hävdade att han aldrig sagt det som återges. Tvärt om: "I didn’t put it [the 2035 claim] in to impress policymakers…. We reported the facts about science as we knew them and as was available in the literature." och "Our role was to bring out the factual science. The fact is the IPCC has been very conservative."
Läs hela artikeln här.

Äntligen: En riktig IPCC-skandal

Det är ingenting att hymla om: Att IPCC:s arbetsgrupp 2 använde – och inte bara använde, utan lade stor vikt vid – icke peergranskade källor för AR4 är inte bara pinsamt utan en rejäl skandal. I motsats till den påhittade "climategate", där den verkliga skandalen var e-poststölden och förnekarnas febrila fabricerande av falska anklagelser, visar den sorgligt illa underbyggda prognosen om Himalayaglaciärernas väntade tillbakagång på faktiskt ovetenskapligt förfarande.

Uppsalainitiativet skrev om affären redan i december (även om vissa detaljer då var oklara) och DN skrev om den igår. Som vanligt har Real Climate intressanta resonemang.

Himalayas glaciärer kommer alltså med största sannolikhet inte alls att ha försvunnit om 25 år (inte ens i de centrala och östra delarna av bergskedjan, vilket var vad det spekulerades om i den artikel i New Scientist som var källa till påståendet i AR4), men det betyder naturligtvis inte alls att allt är väl. Glaciärerna är på tillbakagång, och med den nuvarande takten i uppvärmningen är det trots allt en tidsfråga innan de har försvunnit.

Det är bara fråga om längre tid.

Uppdatering 21/1: IPCCs uttalande om saken:

The Synthesis Report, the concluding document of the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change (page 49) stated: “Climate change is expected to exacerbate current stresses on water resources from population growth and economic and land-use change, including urbanisation. On a regional scale, mountain snow pack, glaciers and small ice caps play a crucial role in freshwater availability. Widespread mass losses from glaciers and reductions in snow cover over recent decades are projected to accelerate throughout the 21st century, reducing water availability, hydropower potential, and changing seasonality of flows in regions supplied by meltwater from major mountain ranges (e.g. Hindu-Kush, Himalaya, Andes), where more than one-sixth of the world population currently lives.” This conclusion is robust, appropriate, and entirely consistent with the underlying science and the broader IPCC assessment.

It has, however, recently come to our attention that a paragraph in the 938-page Working Group II contribution to the underlying assessment refers to poorly substantiated estimates of rate of recession and date for the disappearance of Himalayan glaciers. In drafting the paragraph in question, the clear and well-established standards of evidence, required by the IPCC procedures, were not applied properly.

The Chair, Vice-Chairs, and Co-chairs of the IPCC regret the poor application of well-established IPCC procedures in this instance. This episode demonstrates that the quality of the assessment depends on absolute adherence to the IPCC standards, including thorough review of “the quality and validity of each source before incorporating results from the source into an IPCC Report”. We reaffirm our strong commitment to ensuring this level of performance.

Uppdatering 12/2: Yale Forum on Climate Change & The Media har en detaljerad genomgång av historien bakom felen. Bland annat visar det sig att WWF-artikeln inte ligger till grund för de felaktiga uppgifterna utan en helt annan artikel.
Foto: Sabamonin/ Flickr

Ett fel i IPCC-rapport från arbetsgrupp två?

Enligt rapportering från BBC verkar det ha smugit sig in ett fel i IPCC-rapporten från arbetsgrupp två som arbetar med verkningar och sårbarheter i samband med global uppvärmning (AR4 WG2 kapitel 10 s. 493) angående glaciärernas avsmältning i Himalaya. Där det står att dessa kan vara försvunna år 2035 hävdar den rapport som verkar vara källan att året egentligen ska vara 2350. Det är inte helt lätt att utreda var felet kommer ifrån eller om det ligger någon annan rapport bakom siffran 2035, så vi kan få anledning att återkomma.

Förtydligande för klimatskeptiker:

• Felet berör inte arbetsgrupp ett och naturvetenskapen bakom global uppvärmning.
  
• Den naturliga växthuseffekten är fortfarande ett faktum
• Halten av växthusgaser har fortfarande ökat sedan industrialismens genombrott.
• Ökningen av växthusgaser beror fortfarande på mänsklig aktivitet.
• Jordens medeltemperatur har fortfarande stigit med cirka 0,7 grader celsius sedan förra sekelskiftet.
• Det finns fortfarande inga andra faktorer som kan förklara temperaturhöjningen
  

Läs även mer om glaciärer i tidigare inlägg

Uppdatering 19/1-10 DN rapporterar om bakgrunden till felet.
Notera även att siffran 2350 är med all sannolikhet minst lika fel som 2035.
BBC om felet
Vårt senaste inlägg om detta

Köpenhamnsdiagnosen

Inför Köpenhamnsmötet (COP-15) har en ny rapport sammanställts där vetenskapliga granskade artiklar som publicerats sedan IPCCs senaste rapport sammanfattas.

Rapportern är skriven av tjugosex framstående klimatforskare med gedigen bakgrund inom respektive område och baseras på artiklar i ledande vetenskapliga tidskrifter. Den lyfter bland annat fram följande punkter:

• Utsläppen av koldioxid från fossilbränslen var 2008 nära 40% högre än 1990. Även om utsläppen av koldioxid stabiliseras på nuvarande nivå räcker det med ca 20 år till för att nå 25 % risk att den globala uppvärmningen överstiger 2 grader Celsius. För vart år som handling skjuts på framtiden ökar risken att tvågradersmålet överskrids.

• Senaste 25 åren har Jordens medeltemperatur stigit med 0,19 grader per decennium, vilket stämmer mycket väl med förutsägelser baserade på växthusgaser. Även senaste decenniet har trenden varit stigande trots minskad solintensitet. Kortsiktiga naturliga variationer pågår som vanligt men ingen signifikant förändring av den underliggande uppvärmningstrenden har skett.

• Accelererad smältning av issköldar och glaciärer, ett stort antal satellit- och ismätningar visar nu entydigt att både Grönlands och Antarktis istäcken förlorar massa med en accelererande takt. Avsmältning av glaciärer världen över har också accelererat sedan 1990.

Observationer av Antarktis ismasseförändring. Bleka rutor IPCC AR4 övriga senare undersökningar.

• Sommarisens avsmältning i Arktis har accelererat långt bortom förväntningarna i klimatmodellerna. Avsmältningen mellan 2007 och 2009 var ungefär 40% större än medelförutsägningen från IPCC AR4 klimatmodeller.

• Havsnivån förutsägs troligen stiga med mer än 1 meter om inte åtgärder vidtages. De nya förutsägelserna är att havsnivån troligen stiger dubbelt så mycket under detta sekel som vad som angavs i IPCC AR4. Ökningstakten under senaste 15 åren är 3,4 mm/år vilket är 80% över förväntningarna men stämmer med den observerade avsmältningen av Grönland och Västantarktis. Havsnivån kommer att fortsätta att stiga under flera sekel efter det att koldioxidnivån stabliserats.

• Försenade åtgärder riskerar att skapa orepararabla skador. Känsliga system som de kontinentala issköldarna, Amazonas och Sydostasiatiska monsunen kan förändras snabbt och oåterkallerligen om dagens uppvärmning får fortsätta under resten av seklet. Risken att passera dessa tröskeleffekter ökar snabbt med ökad uppvärmning och några kan passeras innan vi inser det.

Områden med identifierade risker för tröskeleffekter

• För att nå tvågradersmålet måste åtgärder sättas in snabbt. Globala utsläppen måste nå sitt maximum mellan 2015 0ch 2020 och sedan snabbt minska. De genomsnittliga utsläppen måste minska till under ett ton koldioxid per person till 2050. Detta är 80-90% under 2000-års utsläpp i industraliserade länder.

Utsläppskurvor för 75% chans att klara tvågradersmålet.

Rapporten är skriven för beslutsfattare, journalister och allmänhet och innehåller svar på många vanliga frågor. Rekommenderad.

Alla bilder ur rapporten

Uppsalainitiativet i skottlinjen

Som tidigare rapporterats publicerade Gösta Walin och Pär Krause en artikel om u-länders växthusgasutsläpp i Aftonbladet den 2/11, vilket ledde till att nio Uppsalainitiativsbloggare svarade i Aftonbladet den 3/11. Walin och Krause replikerade i sin tur i Aftonbladet den 6/11. Den nya repliken tillför inte särskilt mycket i sak, men är desto hårdare i tonen: vi anklagas för i tur och ordning "en magistral etnocentrisk ton", "en ekoimperialistisk hållning", "en tvärsäker extremt alarmistisk hållning" och till slut ett argument som befinnes vara "i det närmaste tonårsnaivt". Om dessa anklagelser mot UI är riktiga blir den givna slutsatsen för oss att vi bör tänka om radikalt. Så låt oss gå igenom dem och se i vad mån det ligger något i dem:

1. "en magistral etnocentrisk ton"
Här citerar Walin och Krause vår uppfattning att "utsläppsbegränsningar i utvecklingsländerna bör [...] tillåtas komma senare och mer gradvis än i den rika världen". Särskilt är det ordet "tillåtas" som retar dem, och för deras tankar till "World Governance". De karikerar (med versaler och allt) vår uppfattning som att "fattiga länder skall minsann inte skada 'VÅR' planet, och det är 'VI' som bestämmer". Men det kan jag försäkra herrarna Walin och Krause, att vi i UI inte har några som helst illusioner eller ens ambitioner om världsherravälde, och inte heller anser vi att den rika världen har någon rätt att besluta om fattiga länders växthusgasutsläpp. Vad vi uttryckte (vilket kräver en rejält illasinnad läsning för att inte vara uppenbart) var vår uppfattning om vilken inriktning det internationella klimatavtal bör ha som förhoppningsvis kommer till stånd i Köpenhamn i nästa månad och undertecknas av samtliga världens länder, fattiga som rika. Kalla detta "World Governance" den som vill,¹ men man undrar över om Walin och Krause känner samma fasa inför andra multilaterala överenskommelser som exempelvis Genèvekonventionen eller FN:s barnkonvention.

2. "en ekoimperialistisk hållning"
Detta avser samma sak som punkt 1. Särskilt egendomlig framstår anklagelsen i ljuset av vi i vår artikel skriver att "det är i den rika världen de största och snabbaste utsläppsbegränsningarna behöver ske".

3. "en tvärsäker extremt alarmistisk hållning"
Denna anklagelse är lite svår att förstå. I vår artikel tillämpar vi samma princip som på vår blogg, nämligen att utgå från det vetenskapliga kunskapsläget (såsom det förtjänstfullt sammanfattas exempelvis i den fjärde IPCC-rapporten från 2007; se även t.ex. Rummukainens och Källéns sammanfattande uppdatering). Till skillnad mot exempelvis Gösta Walin tror vi oss inte om att på egen hand, med en enkel kalkyl som får plats på en middagsservett, kunna kullkasta den samlade klimatvetenskapen. Att kalla denna hållning "extremt alarmistisk" låter i mina öron bara konstigt. Hållningen ifråga tillämpar vi även i frågan om effekten av att Himalayas glaciärer smälter bort. Walins och Krauses påstående att effekten "bör bli marginell" är intressant men ounderbyggt, och vi siktar på att diskutera frågan i mer detalj i en kommande bloggpost.

4. "ett i de närmaste tonårsnaivt argument"
Här citerar Walin och Krause vår passus om att "man kan undra över det förnuftiga i att energiutbyggnaden i fattiga länder skall behöva ta omvägen via fossilbränslen", och tar avstånd från vår jämförelse med telekomområdet där man (enligt vår artikel) "på flera håll gått direkt till mobiltelefoni utan någon omväg via fast telefoni". De frågar retoriskt vad som är "kraftproduktionens mobiltelefon". Här avser vi naturligtvis förnyelsebar energi och kanske främst av allt solenergi. Det som stämplas som "tonårsnaivt" i sammanhanget torde vara att vi inte säger något om att solenergi (till skillnad mot mobiltelefoni) i de flesta fall ännu inte är ekonomiskt konkurrenskraftigt jämfört med äldre teknologi. Walin och Krause understryker detta genom att framhålla att telefoniutvecklingen i tredje världen är "frukten av fria marknadskrafter [och] inte resultatet av påtryckningar och planekonomi". Detta försök att placera oss i något slags socialistfack är lite missriktat: våra politiska uppfattningar är tämligen utspridda på den svenska höger-vänsterskalan,² men jag har aldrig hört någon av mina UI-kollegor ta avstånd från idén att marknadskrafter har en viktig roll att spela i samhället. Vad Walin och Krause inte nämner är att moderna marknadsekonomer (så när som på de mest högerextrema libertarianisterna) förespråkar fria marknadskrafter endast i den mån dessa inte i alltför hög grad involverar så kallade externaliteter. Med externaliteter menas de kostnader för tredje part som en affär mellan två aktörer eller en enskild aktörs handlande för med sig. Dessa kostnader bör enligt gängse nationalekonomiskt tänkande kompenseras med hjälp av t.ex. skatter eller subventioner så att en aktör bär hela kostnaden av sina handlingar. Effekten på klimat av att satsa på, låt oss säga, kolkraft istället för solenergi, är en typisk sådan externalitet. Vad gäller energiutbyggnaden i tredje världen är det rimligt att detta löses med subventioner av förnyelsebar energi bekostade av oss i de rika länderna. Med rätt nivå på subventionerna torde den förnyelsebara energin bli konkurrenskraftig.³

Sammanfattningsvis kan om Walins och Krauses anklagelseakt sägas att deras argumentation är erbarmligt svag. Vi i UI som sitter på de anklagades bänk kan med tillförsikt hävda vår oskuld på samtliga fyra åtalspunkter.

1) På bloggen The Climate Scam skrev Gösta Walin nyligen att det som oroar honom mest "är att den våldsamma propagandan från högsta ort kanske förebådar någon form av 'global statskupp'. Verkligheten kan vara jävligare än vi förmår ana".
2) De enda två UI-medlemmar som mig veterligen är eller nyligen varit partipolitiskt aktiva har i själva verket valt att engagera sig i borgerliga partier. Jag syftar på Per Edman (fp) och Magnus Westerstrand (tidigare kd).
3) Denna sista slutsats är naturligtvis ingen trivial sak att komma fram till, och beror inte bara på sakförhållanden utan i någon mån också på värderingar (exempelvis hur högt vi värderar kommande generationers välfärd jämfört med vår egen). För närmare diskussioner om detta och mer allmänt om ekonomiska aspekter på omställningen till förnyelsebar energi rekommenderas exempelvis böcker av Christian Azar, Klas Eklund och Nicholas Stern.

Glaciärernas reträtt i närbild

Fotografen James Balog, mannen bakom Extreme Ice Survey, visar glaciärernas minskning på TED. Filmen talar för sig själv.



Läs gärna även om avsmältningen av glaciärer Jorden runt här

Uppdatering: Se även denna video om Himalayas glaciärer