Stockholmsinitiativets förvirring

Vi har flertalet gånger dokumenterat hur Stockholmsinitiativet sprider myter, pseudovetenskap och fel runt sig. Senast har vi visat hur Pehr Björnbom och Carl-Gustaf Ribbings påstående i Ny-Teknik att en ny artikel visar att jordens klimatkänslighet är 0,6 grader C är fel. Björnbom och Ribbing ignorerar helt författarna av artikelns många brasklapper och förtydliganden, precis som man väljer att ignorera annan relevant litteratur på området. Dessutom har man inte lyckats ge något vetenskapligt belägg för att den pågående globala uppvärmningen till största delen skulle vara naturlig.

Jag är inte förvånad, det som dock är trist är att media i mitt tycke allt för lätt låter sig utnyttjas för att sprida denna typ av felaktiga bilder. Ett exempel på detta är deras svar i Ny-Teknik där det hävdas att det av referenserna till deras Ny-Teknik artikel framgår att IPCC:s höga värden ifrågasatts i minst tio år, bland annat därför att den globala uppvärmningen blivit lägre än man förutspått.

För det första har de inte visat att uppvärmningen skulle vara mindre än man förutspått, det ska dock sägas att AR4 modellerna generellt ligger över temperaturutvecklingen under vissa tider. Detta kan ha att göra med något överskattad klimatkänslighet men också med naturliga fluktuationer över relativt kort tid. Men bortsett från detta tillbaka till klimatkänsligheten, låt mig citera en av artiklarna som Björnbom och Ribbing använder som referens.

”Various observations favour a climate sensitivity value of about 3 °C, with a likely range of about 2–4.5 °C. However, the physics of the response and uncertainties in forcing lead to fundamental difficulties in ruling out higher values.”

Denna artikel har också följande stycke som Björnbom lyfter fram som stöd för låg klimatkänslighet.

”There are few studies that yield estimates of S that deviate substantially from the consensus range, mostly towards very low values. These results can usually be attributed to erroneous forcing assumptions (for example hypothesized external processes such as cosmic rays driving climate 66), neglect of internal climate variability 67, overly simplified assumptions, neglected uncertainties, errors in the analysis or dataset, or a combination of these 68–71.

These results are typically inconsistent with comprehensive models. In some cases they were refuted by testing the method of estimation with a climate model with known sensitivity 50,72–74.”

Björnbom påpekar dock riktigt att författarna till studien anser att dessa studier är felaktiga och att han själv inte kan säga vad som är rätt och fel. Sedan tas faktumet att författarna citerat dessa studier (trots att de sedan också citerat vad som är fel med dessa) som intäkt för ett stöd för låg klimatkänslighet. Låt oss titta på den senast publicerade studien av dessa:

71. Chylek, P. & Lohmann, U. Aerosol radiative forcing and climate sensitivity deduced from the last glacial maximum to Holocene transition. Geophys. Res. Lett. 35, L04804,
doi:10.01029/02007GL032759 (2008)

Ett svar på vad som är fel med artikeln säger bland annat följande:

”However, their results depend critically on their selection of single unrepresentative data points from time series which exhibit a large amount of short-term variability, and are highly unstable with respect to other arbitrarily selected data points. When temporal averages are used in accordance with accepted norms within the paleoclimate community, the results obtained are entirely unremarkable and in line with previous analyses.”

Man har baserat sin analys på uteliggare (extrema icke representativa värden) som gör att resultatet inte är robust, så svårtolkat är det inte. En annan artikel man lutat sig mot för låg klimatkänslighet är Lindzen, något som nu också svarats på i den vetenskapliga litteraturen där den visats felaktig. Problemet är liknande med urval av icke representativa data, en visualisering av detta går att se i videon nedan, ca. 1h och 10 min in.



Det tragiska är att Stockholmsinitiativet redan använt sig av den artikeln en gång för att få sprida felaktigheter i media. Då listade man tre artiklar man hävdade var tre mycket graverande forskningsresultat som går på tvärs mot IPCC:s modeller. Alla tre är nu mera bemötta i den vetenskapliga litteraturen (vilket inte ska förväxlas med att vi vet allt på området, det finns så klart fortfarande olösta problem och säkert problem man inte ännu vet existerar).

Det är alltså inte att IPCC ifrågasätts som man ska dra slutsatser av, det hävdas både högre och lägre klimatkänslighet ibland. Det man bör titta på är vad som i längden är vetenskapligt hållbart (för att inte ge en den felaktiga bilden jag pratar om i början). Det känns föga givande att aldrig kunna gå vidare från artiklar som visats felaktiga, i så fall skulle vi lika gärna kunna hävda att den globala uppvärmningen beror på värmen som skapas vid förbränning av fossila bränslen. Därför är det så viktigt med organisationer som IPCC som sammanställer den vetenskapliga litteraturen. Och att IPCC:s huvuddrag stöds av alla vetenskapliga akademier i världen som uttalat sig i frågan. Det var för övrigt liknande rapporter om rökningens farlighet som fick många att få upp ögonen kring det problemet.

Man funderar på om Stockholmsinitiativet ständigt har otur när de gör sina tolkningar eller om det bara är okunskap som leder dem fel. I vilket fall tillför man inget vettigt till debatten och tidningar borde enligt mig undvika att sprida fel när det är möjligt. Det är bra att ha lite is i magen med mycket kontroversiella påståenden som går på tvärs med tidigare vetenskap och om inte annat kontrollera den noga innan man sprider den.