Tankar om Willie-Soon-gate

Willie Soon vid det konservativa Heartland-institutets konferens år 2014, och den inledande bilden av hans anförande.  

Det har varit intressant att följa klimatförvillarnas reaktioner på Wille-Soon-gate, dvs skandalen att den "klimatskeptiska" forskaren Willie Soon i ett flertal fall hade underlåtit att redovisa sin finansiering från fossilbärnsleintressen för tidskrifter som han publicerat i. Man har helt och hållet slutit upp bakom Soon och närmast framställt honom som en martyr. Aggressionsnivån är ofta hög. Heartland Institute, en konservativ tankesmedja, uttalar t ex sitt stöd så här:

Han är en briljant och modig forskare helt hängiven sökandet efter vetenskaplig kunskap. Hans kritiker är samtliga etiskt handikappade och mentala dvärgar i jämförelse.

Det ligger naturligtvis en stor ironi i stödet för Soon. Klimatförvillarna älskar att gå på om hur de tycker att klimatforskningen politiseras och hur många klimatforskare följer en politisk (grön och/eller röd) agenda. De hävdar ofta (men utan hållbara bevis) att klimatforskare fuskar och förfalskar data. Men Willie Soon är ett klockrent exempel på politiserad klimatforskning. Han får sin finansiering från fossilbränsle-intressen (bl a  Southern Company och Charles G. Koch Charitable Foundation), men försöker dölja detta. Han publicerar vetenskaplig artiklar av mycket tvivelaktig kvalitet. Vi har  t ex den ökända artikeln tillsammans med Sallie Baliunas där de försökte bevisa existensen av en medeltida värmeperiod och en liten istid genom att använda kriterier som var så breda att de närmast blev meningslösa. Artikeln kritiserades starkt av andra forskare och ledde till att ett antal redaktörer avgick från tidskriften Climate Research.  En av artikelns finansiärer var lobbyorganisationen American Petrolium Institute (i det här fallet angavs faktiskt detta).Vi har också en artikel i International Journal of Forecasting, med ekonomerna Kersten Green och Scott Armstrong som medförfattare. Där testar författarna IPCCs förutsägelser under en 100-års-period. Eftersom IPCC inte existerade för 100 år sedan, så gör de istället antagandet att om IPCC hade funnits 1851 så hade IPCC förutsagt en uppvärmningstakt på 0,03 grader per år, vilket blir 3 grader fram till 1951. Därmed anser författarna att IPCCs förutsägelser misslyckats. Det kan låta som ett överdrivet skämt, men de gör faktiskt detta på fullt allvar. Och vi har en nyutgiven artikel tillsammans med bl a Viscount Monckton, där författarna försöker visa att klimatkänsligheten måste vara låg genom att hänvisa till en tumregel för ingenjörer för att begränsa återkopplingsfaktorn vid designen av elektriska kretsar. Men klimatet har ju inte designats av en ingenjör! Soon har en uppenbar talang för att hitta kreativa sätt att "motbevisa" klimathotet.

Willie Soon har också kopplingar till klimatförvillande  tankesmedjor och lobbyorganisationer. Han är en återkommande talare på Heartland-institutets klimatkonferenser. På bilden ovan syns inledningen av ett av hans anföranden 2014 ¹. Han ställde även lojalt upp år 2012, då ett antal andra talare drog in sin medverkan efter Heartland-institutets ökända men kortlivade affischkampanj då de jämförde personer som tror på global uppvärmning med massmördare. Soon har bidragit till Heartland-institutets "alternativa" IPCC-rapporter (NIPCC-rapporterna). Han är listad som expert hos  Heartland-institutet. För två år sedan var han på en college-turné arrangerad av den konservativa organisationen Committee for a Constructive Tomorrow (CFACT).

Willie Soon står alltså för mycket av det som klimatförvillarna påstår sig ogilla när det gäller main-stream-forskare (fast från motsatt politiskt håll). Evidensen mot Soon är betydligt starkare än för de flesta (kanske rent av alla) av de forskare som klimatförvillarna regelbundet försöker smeta ned med anklagelser om politisering. Men Soon ses i stället som en hjälte och en martyr. Detta kan tyckas vara motsägande, men det passar perfekt in i klimatförvillarnas narrativ, där de ser den egna sidan som förfölja och förtalade men djärva sanningssägare. All kritik mot den egna sidan kan tas som intäkt för denna narrativ: kritiken, oavsett hur saklig den är, uppfattas helt enkelt som försök att tysta den kritiserade. Ju mer uppenbart fel förvillarna har, ju mer stärks denna förföljelse-narrativ i deras egna ögon. Willie-Soon-gate är ett tydligt exempel på detta.

¹Höjdpunkten i Soons presentation (c:a 5 minuter in) är när han ska visa att klimatmodellerna ger alldeles för höga temperaturer när man matar in realistiska värden för solinstrålning. Detta ska enligt Soon ge en havstemperatur på 35° C och en global temperatur på 38° C om man inkluderar land. Men den modell (från Barsugli et al 2005) som Soon hänvisar till är  en förenklad modell bestående endast av atmosfär och hav. Detta framgår rent av av det abstract som skymtar förbi på en bild vid 4:40.  Som Richard Telford uttrycker det: "Det finns inget land på en vattenplanet."  Modellen är alltså inte avsedd att efterlikna jorden, och de höga temperaturerna kan förklaras med havsytans låga albedo. Att Soon väljer att använda den här modellen i sin argumentation är bortom all parodi.