Om amerikanska kongressledamöters förföljelse av klimatforskare

För fem år sedan skrev vi om den repubilkanske senatorn James Inhofes politiskt motiverade förföljelse av obekväma klimatforskare. I samband med den fejkskandal som gick under namnet "Climategate" släppte Inhofe en senatsrapport där ett antal namngivna klimatforskare anklagades för att har agerat på ett oetiskt och potentiellt lagvidrigt sätt. Rapporten får ses som ett lågvattenmärke för det republikanske kriget mot klimatforskningen, men kriget har inte slutat. För bara ett par veckor sedan twittrade Dana Rohrabacher, republikan i representanthuset, om att kongressen borde undersöka vad han beskrev som NASAs ändringar i väderstationsdata för att förfalska en temperaturökning och en ökning av havsnivån.

Men även på den demokratiska sidan förekommer det övertramp, om än inte lika grova som dem från republikanerna. Nyligen avslöjades att den "klimatskeptiska" forskaren Willie Soon inte alltid hade redovisat sina anslag från fossilbränsleindustrin i de tidskrifter där han publicerade sin mediokra men politiskt användbara forskning. Därmed hade han också brutit mot dessa tidskrifters regler. Soon hade även vittnat inför den amerikanska kongressens kommitté för miljö och offentliga arbeten på inbjudan av senator Inhofe år 2003. Detta föranledde representanthusets Raúl M. Grijalva, demokraterna, att skriva ett antal brev med frågor om sju andra forskare som även de hade varit inbjudna av republikanerna som vittnen till kongressen. Breven var riktade till forskarnas heminstitutioner och frågorna handlade om de olika forskarnas eventuella externa finansiering, kommunikationer beträffande dessa, samt utkast till forskarnas vittnesmål. Grijalva motiverade detta:

"My colleagues and I cannot perform our duties if research or testimony provided to us is influenced by undisclosed financial relationships."

Grijalvas tilltag kritiserades dock av många klimatforskare.  Victor Venema, en forskare som driver bloggen Variable Variability, skrev:

"This is harassment of scientists for their politically inconvenient positions. That is wrong and should not happen. This is a violation of the freedom of research."

Eric Steig twittrade till Roger Pielke Jr, en av de utpekade forskarna:

"Welcome to the new McCarthyism. Congress should not be able to investigate on a whim. You have my *unequivocal* support."

Richard Betts kommenterade:

"In my view, scientists should stand together against political intimidation from any side. We'll sort out scientific disagreements ourselves."

American Meteorological Society skickade en officiell protest till Grijalva:

"Publicly singling out specific researchers based on perspectives they have expressed and implying a failure to appropriately disclose funding sources — and thereby questioning their scientific integrity — sends a chilling message to all academic researchers. Further, requesting copies of the researcher’s communications related to external funding opportunities or the preparation of testimony impinges on the free pursuit of ideas that is central to the concept of academic freedom." 

Grijalva har efter dessa och andra protester tagit i alla fall ett halvt steg tillbaka:

 "As long as we get a response as to the funding sources, I think everything else is secondary and not necessary," 

Personligen tycker jag att det verkliga problemet inte alls är de vittnande forskarnas finansiering, där jag skulle tro att Soon med sina fossilpengar ändå utgör ett undantag.  Problemet är i stället kongressledamöter som James Inhofe och Joe Barton (en annan förföljare av klimatforskare), som får en betydande del av sina kampanjmedel från fossilbränsleindustrierna. Att en individ som Inhofe, förföljare av klimatforskare och månglare av konspirationsteorier, kan vara ordförande för amerikanska kongressens kommitté för miljö och offentliga arbeten (som bl a behandlar klimatfrågan) är den verkliga skandalen.

Gillar du inte verkligheten? Utmåla forskarna som brottslingar!

James ”Jim” Inhofe är en republikansk senator från Oklahoma med starka band till gas-och-olje-industrin. Han är också senatens ledande ”klimatskeptiker”, och förklarade i ett tal i senaten 2003 att den globala uppvärmningen är en bluff¹. Inhofe leder Minority Staff of the Senate Committee on Environment and Public Works (ungefär Minoritetsgruppen i Senatskommittén för Miljö och Offentliga Arbeten), och i den egenskapen har han nyligen släppt en rapport om CRU-mejlen. Denna rapport har nu börjat cirkulera i bloggosfären. Det är viktigt att notera att rapporten inte är från hela Amerikanska senaten, utan bara från en enskild senator.

Rapporten verkar främst vara riktad mot Enviromental Protection Agency (EPA, ungefär Amerikanska miljöskyddsmyndigheten) som har klassat utsläpp av växthusgaser som en miljöfara. Inhofe försöker komma åt EPA genom att utmåla personer involverade i IPCC (den internationella klimatpanelen) som bluffare och möjligen brottslingar. De påstås ha fuskat med data och modeller för att främja en politisk agenda.

Så vad innehåller rapporten? Den består i stora drag av (1) en motivering, (2) en diskussion av några av de stulna CRU-mejlen som påstås bevisa olika oegentligheter, (3) en lista på forskare med (ibland svaga) kopplingar till mejlen som har medverkat i IPCC, (4) en genomgång av olika lagar som dessa personer enligt Inhofe kan ha brutit mot, (5) en redogörelse för hur EPAs ställningstagande beror på IPCCs rapporter, (6) ännu en lista med korta biografier över de utpekade forskarna samt (7) fler citat från stulna CRU-mejl, men utan någon diskussion.

Föga överraskande så är diskussionen av de stulna mejlen mycket selektiv, och relevant information som motsäger Inhofes teser redovisas ofta inte. Som ett exempel kan vi ta vad rapporten uppger vara det mest flagranta exemplet på hur klimatforskarna har försökt förhindra att artiklar med avvikande resultat publiceras: Soons & Baliunas artikel om historiska klimatrekonstruktioner i tidskriften Climate Research från 2003. Artikeln kommer till slutsatsen att det inte är något speciellt med den nutida uppvärmningen. Detta är en artikel som Inhofe själv gjorde till ett huvudnummer under sitt senats-tal samma år. Inhofes rapport berättar inte att en förintande kritik från flera av de forskare som Soon & Baliunas citerade publicerades i tidskriften EOS strax efter. Den nämner inget om att halva den redaktionella ledningen för Climate Research avgick i protest mot publiceringen av Soons & Baliunas artikel. De betraktade publiceringen som ett katastrofalt misslyckande för tidskriftens granskningsprocess. Naturligtvis nämner rapporten heller ingenting om Soons & Baliunas starka kopplingar till olika politiska tankesmedjor som George C Marshall-institutet och Science & Public Policy-institutet. Så om detta är en historia om hur vetenskapen korrumperas för att tjäna politiska syften så är det inte klimatforskare som Mann, Jones, Bradley, Wigley, och Briffa som har skurkrollerna, utan Soon, Baliunas och Inhofe själv.

Något som verkligen indikerar att IPCCs slutsatser behöver omprövas framkommer inte. Om Inhofes rapport har något värde, så är det främst som ett utmärkt exempel på en politiskt motiverad och orkestrerad förföljelse och smutskastning av forskare med politiskt obekväma resultat, dvs resultat som visar på en mänsklig klimatpåverkan. Inhofe tvekar å andra sidan själv inte att åberopa grovt felaktig ”vetenskap” när det passar hans syften.

¹Bland Inhofes andra politiska ställningstaganden hittar vi ett stöd för att tillåta ”grym, omänsklig eller förnedrande” behandling av fångar, samt motstånd mot sexuella minoriteters rättigheter.

Någon skräms av Uppsalainitiativet

När Magnus W publicerade sina inlägg om Inhofes lista (finns här och här) blev visst någon tillräckligt oroad av oss för att köpa domännamnet uppsalainitiativet.se i och länka det till EXXON.
Även om vi gläds åt erkännandet så kan man undra om det är på det sättet som klimatdebatt ska föras? Säger väl en hel del om förnekarnas argumentation och metoder.
Vi undrar också hur road EXXON är av att bli associerad med denna typ av tilltag och har gett dem information om det skedda.

Vi har även köpt www.uppsalainitivet.org för framtida bruk då verksamheten till vår glädje växer.

Uppdatering:
Som synes i kommentarerna är det Cristoffer Crusell som registrerat uppsalainitiativet.se-domänen. Det är alltså samma person som äger stockholmsinitiativet.se.
Återigen har Stockholmsinitiativet visat att det är bland dem man hittar de fula knepen och ointresset för en renhårig debatt.

Med näsan i andras väder

Vi har glädjen att få publicera miljöreportern Lars Rosenbergs lördagskrönika i Hallands Nyheter kring klimatförändringsförnekelse och dess förhållande till vetenskap.

Först en varning. Detta är inget kåseri. Frågan är om det ens är en lördagskrönika. Mitt tålamod är på väg att rinna ut. Kalla det en klagovisa, en litania, en vresig jeremiad. Ämnet är mänsklighetens bottenlösa stupiditet, ett bara till hälften komiskt fenomen. Det måste vara fler än jag som är förbryllade över den bisarra förnekarkultur som sen flera år härjar på Internet, med budskapet att växthuseffekten är en lögn och klimatforskningen världshistoriens största vetenskapliga skandal.

Jag har ägnat mitt yrkesliv åt miljöjournalistik. Jag började en gång med att jaga nergrävda gifter på ett sågverk i Jönåker, och slutade med att följa satellitbilderna från de krympande isarna i Arktis. Jag har ofta träffat folk som, av dunkla skäl, överdrivit olika miljöproblem, och andra som tvärtom bagatelliserat dem, vilket brukar vara enklare att begripa. När jag var ung och oerfaren fann jag detta ytterst förvillande. Med tiden lärde jag mig att lyssna på vetenskapsmännen och vetenskapskvinnorna, inte för att de alltid har rätt, utan för att de mer än några andra är medvetna om att de kanske inte har rätt, och därför är beredda att korrigera sina egna teser.

Det började i USA. James Inhofe är en före detta försäkringsagent från Oklahoma, numera senator och det republikanska partiets tyngste miljöpolitiker. Inhofe har, med den sorts självsäkerhet som vi andra kallar arrogans, förkunnat att klimatlarmet är ”det största bedrägeri det amerikanska folket nånsin utsatts för” och att ”Kyoto är ett vapen avsett att underminera USA:s ekonomiska hegemoni”. Jag känner själv nåt som gränsar till fasa när politiker sätter sig till doms över vetenskapen, men Inhofe har fått miljoner efterföljare, numera även i Sverige. Ingen forskning har utsatts för så febrila ideologiska angrepp sen biskoparna kastade sig över Darwin. Missförstå mig inte. Jag pratar inte om framtidens klimat. Jag pratar om en nu pågående orgie i stolligheter.

Jag vet att det tjatas till förbannelse om klimatet, inte sällan med överdrifter. Motreaktionen består i den enkla och praktiska doktrinen att alltihop är en bluff. Du slipper ansvar och kan ha en åsikt i en komplicerad frågan utan att behöva lära dig nåt nytt. På nätet roterar en massiv sörja av myter, vanföreställningar och desinformation, återanvänd om och om igen. Det är bara att ta för sig. Många gör det för att många andra gör det. Oräkneliga bloggar sprider hat, hån och smädelser över hela den moderna klimatforskningen. De sen decennier kartlagda sambanden mellan jordens energibalans och atmosfärens kemi beskrivs som mygel, falsarium, socialistiskt nonsens. Bloggfolket har byggt sig en konspiratorisk fantasivärld som bara skenbart har med verkligheten att göra. Många lyckas intala sig att de tillhör en utvald elit (”vi som genomskådat bluffen”). Om inte annat kan man sitta och garva åt spektaklet.

Okej, dumhet och okunnighet är inte förbjudet. För mig är det en smula pinsamt att bevittna journalister som inbillar sig att de är kritiskt ifrågasättande när de vidarebefordrar myterna och missförstånden. Det riktigt absurda är när män med akademiska titlar faller in i kören. Kunskapen finns i läroböckerna, inte på bloggarna. Strax före jul cirkulerade ett upprop på nätet, undertecknat av sexton svenska professorer och fyra docenter, som angrep den etablerade klimatforskningen med hänvisning till en propagandaskrift från senator James Inhofe. Som sagt. Ibland kantrar hela cirkusen och blir en svart fars.

LARS ROSENBERG

_____________________________

Läs om Inhofes lista här

Läs om de svenska professorerna och docenterna på bloggen Tankebrott

Gammal lista uppdaterad i försök att skapa förvirring

Vi har tidigare skrivit om hur listor används för att skapa förvirring runt forskningen kring evolutionsteorin och växthuseffekten. Nu har en gammal lista dammats av och uppdaterats där det påstås att 650 internationella forskare utmanar IPCC:s rapport om den globala uppvärmningen. Men som så mycket annat som har sitt ursprung från den amerikanske senatorn James Inhofe är listan direkt felaktig och missvisande.

Till exempel så är de svenska forskarna Svante Björck, Dan Hammarlund och Karl Ljung citerade på ett missvisande sätt (sid. 208) något som de såklart inte är glada över. Ingen av de nämnda vill ha något att göra med listan och de låter också meddela att de inte har någon anledning att ifrågasätta huvuddragen av IPCC rapporten. (Personlig kommunikation)

Sedan kan vi konstatera att alla på listan inte är forskare och väldigt få på listan har någon gång forskat inom klimatområdet. På listan kan man också hitta en hel del dårskap, till exempel återfinns Geologen Luis A.G Hissink som bland annat har framfört en revolutionerade teori om att eftersom 99 % av jordens massa är varmare än 1000 grader Celsius och bara 1 % är kallare än 100 grader så kan man räkna ut att bidraget från koldioxid till jordens uppvärmning är försumbar. Detta trots att det sedan länge varit känt att jordens värmeflöde är mycket mycket mindre än bidraget från både solen och växthuseffekten.

Det finns så klart också andra godbitar i rapporten och den intresserade kan läsa mer på någon av bloggarna Deltoid, Rabett Run, Climate Progress, Gristmill, 650 list och Greenfyre’s.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man vill associeras med liknande listor och det är därför för mig en gåta varför Stockholmsinitiativet (Maggie Thauersköld) och större bloggare som Henrik Alexandersson och Erixon sprider den vidare. Det gör i alla fall att jag tappar all trovärdighet för dem.

Uppdatering; Lars Bern fortsätter att förvirra på samma gamla låga nivå.