Med anledning av att Al Gore och Hans Blix talar på Nya Stadion i Malmö så handlar dagens huvudledare i Sydsvenskan om varför det är så tyst om klimatförändringarna:
Behovet av kraftfulla klimatpolitiska åtgärder är uppenbart. Men den politiska viljan är svag.Eurokrisen stjäl uppmärksamhet från övriga frågor inom EU och klimathotet har tonats ned i unionens retorik.Världens näst största koldioxidproducent, USA, har egna ekonomiska problem att hantera. Och ledande republikanska kandidater till nästa års presidentval tvivlar på växthuseffekten. Enligt Gallup tror nu bara 50 procent av amerikanerna att människan ligger bakom klimatförändringarna. Motsvarande siffra 2007 var 61 procent.Andreas Carlgren (C) – miljöminister till häromdagen – ser möjligheterna till större framsteg vid klimatmötet i sydafrikanska Durban i december som ”mycket begränsade”.Det har han dessvärre fog för.Även i svensk politik tycks ansträngningarna minska. Regeringen drar nu in klimatpengar som flera myndigheter fått på senare år.
Klimatförändringarna kommer främst att drabba framtida generationer, medan den ekonomiska krisen är här och nu. Det innebär egentligen inte att vi är moraliskt berättigade i att strunta i problemet med klimatförändringarna, men det kan kännas lockande att använda ekonomin som ursäkt för att skjuta klimatproblemet framför oss så att mer av det hamnar i knäet på våra efterkommande.
Den här teckningen av Magnus Bard i DN ger ett annat exempel på den "intergenerationella stormen".



