Om klimatförvillare och nationalism

För ett par veckor sedan skrev Expressens David Baas om om olika lobbyisters uppvaktningar av Sverigedemokraterna. Det var organisationer som Lantbrukarnas Riksförbund, Bemanningsföretagen, Jägareförbundet och Japan Tobacco Inc. Klimatförvillarorganisationen Stockholmsinitiativet omnämndes också:

Per Welander, känd inom så kallade klimatförnekarkretsar och kopplad till den tidigare sajten The Climate Scam och dess efterföljare Stockholmsinitiativet, har haft kontakt med SD-ledamoten Josef Fransson. Welander har ätit middag med Fransson, berömt SD-ledamoten för hans politik och gratulerat honom till valframgången 2014.
– Vi är en partipolitiskt obunden organisation och vi har kontakt med många från olika riksdagspartier. Det stämmer, jag har haft kontakt med honom, säger Welander.

Den som har följt vad som skrivs på Stockholmsinitiativets blogg Klimatupplysningen (sic!) blir inte särskilt förvånad: många (om än inte alla) av skribenterna och de som kommenterar inläggen verkar uppskatta Sverigedemokraterna. Generellt verkar man befinna sig långt ut på högerkanten. Sverigedemokraterna förfaller samtidigt (som enda svenska parti)  allt mer ta upp "klimatskeptiska" ståndpunkter, framför allt genom deras miljöpolitiske talespersonen Josef Fransson som svarar så här på frågan om partiet har någon klimatpolitisk uppfattning:

Självfallet! Vår uppfattning skiljer sig dock från övriga riksdagspartier då vi faktiskt tagit oss tid att sätta oss in noggrant i klimatvetenskapen och tagit ställning därefter, i stället för att bara följa strömmen.

Från Franssons fortsatta svar kan man dock dra slutsatsen att "sätta sig in i frågan" betyder att hämta sin information från klimatförvillande bloggar och lobbyorganisationer.

Avslöjandet i Expressen fick  Kjell Vowles att reflektera i DN över sambandet mellan nationalism och klimatförvillande:

Men trots att det finns en vetenskaplig konsensus ökar klimatskeptikernas närvaro i folkvalda parlament. Sverigedemokraterna är inte ensamma bland Europas olika ultranationalistiska partier. Oavsett om de är nyfascistiska som grekiska Gyllene gryning eller bygger sin plattform på EU-motstånd som brittiska UKIP, verkar strävan efter den pånyttfödda glorifierade nationalstaten, gå hand i hand med att förneka vetenskapen kring klimatet.
...
Trots den utbredda misstron mot klimatvetenskapen bland de europeiska ultranationalistiska partierna har de legat i lä jämfört med de högljudda klimatskeptikerna i USA, vars affischnamn för tillfället är Donald Trump.
....
Att erkänna klimatförändringarna innebär att erkänna den egna nationens skuld. ”Sverige har sannerligen inget att skämmas för när det gäller CO2, då vi trots att vi bor i ett kallt land har de lägsta utsläppen i hela den industrialiserade världen”, skriver Josef Fransson i en artikel i Hallandsposten. Problemet är att det är just den industrialiserade världen som bär det historiska ansvaret för klimatförändringarna.
Det är den ena sidan av myntet, den andra sidan är att en seriös klimatpolitik med syfte att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller 2 grader kräver att nationalstaten ger upp en del av sin suveränitet. För att Parisavtalet ska få någon reell effekt måste den nationella politiken underkastas det globala målet att begränsa utsläppen. Inte heller det är vidare lättsmält för en ideologi som, för att citera Sverigedemokraternas principprogram, ”innebär i sin mest nerskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän”.

 Förklaringen att det handlar om nationalism verkar lite för enkel. Då tycker jag nog att Andrev Walden i Aftonbladet träffar mer rätt:

Det är rimliga svar på frågeställningen och jag ifrågasätter dem inte som delförklaringar till faktaresistensen i rörelsens ”intellektuella” kärna, men jag tror också att Vowles krånglar till det lite i onödan och missar en avgörande detalj: hatet.
 En betydande del av den här fakta­resistensen bottnar rimligen i att klimatfrågan fortfarande betraktas som en accessoar för ”kulturmarxister” (ett konspirationsteoretiskt och ursprungligen antijudiskt begrepp som på senare år, i högerradikal kommentarsfälts­vokabulär, kommit att bli ett slags samlingsnamn för alla den liberala demokratins sittkissande avarter). 

Klimatet är helt enkelt fiendens fråga. 

Eller som Polens utrikesminister, Witold Waszczykowski från det styrande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS), sa när han försvarade den nya medialag som ska ”bota samhället från vissa sjukdomar” (läs: ta kontroll­en över fria medier): ”Som om världen efter marxistisk förebild automatiskt måste röra sig i en enda riktning – mot en ny blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer, som satsar allt på förnybar energi och bekämpar varje form av religion”.
....
Forcerade samband är typiskt för konspirationsteoretiker och ultranationalisten är i regel en utmärkt konspirationsteoretiker. Rörelsens vanvettiga kusin på andra sidan havet, presidentkandidaten Donald Trump, har förresten hävdat att det var kineserna som i lönndom hittade på konceptet klimatförändringar för att torpedera amerikansk industri.*

Det här är välbekanta teman för den som besöker "klimatskeptiska" bloggar. "Klimatskepticismen" handlar om politik, inte om någon vetenskaplig skepticism. Politiken kommer upp hela tiden i diskussionerna, och det är ett högerperspektiv man har. Miljövänner och feminister ses som fiender. De amerikanska konservativa influenserna är tydliga - ofta känns diskussionen som en karbonkopia av de amerikanska "kulturkrigen".

Man tycker sig se en konspiration som syftar till att inrätta någon slags totalitär och världsomspännande diktatur. Man ser ofta klimathotet som ett påhitt, en lögn, som är till för att uppnå detta. Man påstår att forskarna fuskar och bluffar, och att media (MSM - main stream media) spelar med och döljer viktiga fakta. Konspirationstänkandet är centralt i den "klimatskeptiska" världsbilden, och konspirationen ses som ett hot mot både nationellt och individuellt självbestämmande och mot ens livsstil.  Detta uppvisar likheter med en främlingsfientlig världsbild där man ser immigrationen som en avsiktlig och välplanerad attack mot vårt nationella och individuella självbestämmande och mot vår livsstil - en attack som i förlängningen antas leda till ett Sverige styrt enligt sharia-lagar. Dessa världsbilders konvergens syns allra tydligast på klimatförvillaren Lars Berns blogg. Medans Klimatupplysningens moderatorer trots allt anstränger sig för att förhindra att kommentarstrådarna där fylls med öppen xenofobi, så ges sådana tankar fritt spelrum på Berns blogg, som i detta gästinlägg:

Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. ... Moskéer kommer att ersätta våra kyrkor, och ramadan och andra muslimska fester kommer att ersätta jul och påskfirandet.

*En av Sveriges ledande klimatskeptiker, Lars Bern, har lustigt nog framfört en konspirationsteori där han vänder på Trumps resonemang:  "Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. Även angreppet på Nordvietnam föregicks av desinformation. Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller."

Nya finurliga klimatkonspirationsteorier från Lars Bern

Bilden från AFP Photo.

F d industrimannen Lars Bern har länge varit en av Sveriges ledande klimatförvillare och konspirationsteoretiker, bl a genom sin blogg Anthropocene. Nu har han kommit fram med en ny konspirationsteori: "Bomber mot Kinas kolkraftverk?"  [Arkiverad kopia här] Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här, så jag citerar rakt av ett stycke från hans inlägg och låter det tala för sig självt: 

"Vad USA gör nu är att man bygger upp en argumentation baserad på förfalskade observationsdata, samtidigt som de förbereder att sjösätta en global propagandakampanj för att försöka skapa en bred opinion för att sätta stopp för olika kraftproduktionsprojekt. Min slutsats efter att jag lägger samman temperaturdesinformationen med mobiliseringen av krigsmakten, med ord som att klimatfrågan är USA:s största säkerhetshot, är att man förbereder sig att använda militära maktmedel. Målet är att påtvinga andra länder en minskning av deras energianvändning. Detta hot kommer att användas för att försöka tvinga in de motspänstiga BRICS-länderna under NWO.
Nu när El Ninio-uppvärmningen klingar av under 2016 och förbyts i en kallare La Ninia-period samtidigt som solfläcksaktiviteten är rekordlåg, talar det mesta för att vi går in i en besvärlig period med kallt klimat. Globalisterna har förberett sig för den situationen genom att sluta tala om global uppvärmning och istället tala om klimatförändring. P.s.s. kan man sedan skylla det kalla klimatet på utsläppen från Kinas och andra BRICS-länders kraftproduktion. Argumentationen för att legalisera militära ingripanden är lätt att genomskåda.
Sannolikt har USA förberedda planer som går ut på att slå ut kinesisk, indisk och annan kraftproduktion genom att bomba den. Planen är förmodligen att göra som man gjorde innan man inledde sitt illegitima anfall på Irak, att presentera alarmerande desinformation. Även angreppet på Nordvietnam föregicks av desinformation. Man kommer att peka på klimatförändring, som man hävdar orsakats av stora koldioxidutsläpp från de länder man anfaller. Med tanke på hur lättledda vissa Europeiska politiker varit i klimatfrågan, inte minst svenska, kan man kanske räkna med stöd från Europa. Givetvis kommer NATO att dras in i detta korståg mot de delar av världen som inte frivilligt inrättar sig under de styrande oligarkernas maktordning."

Uppdatering: Det verkar som att det aktuella inlägget har försvunnit spårlöst från Berns blogg. Det var uppe ungefär ett dygn och hade ett antal kommentarer, inkl några från Bern själv. Det är inte första gången som det här händer på Berns blogg: förra året försvann ett gästinlägg av Lennart Bengtsson där denna varnade för att den "svenska urbefolkningen" likt en gång neanderthalarna kommer att fösvinna pga invandringen.
Jag har lagt till en länk till en arkiverad kopia. Tack till Emil i kommentarerna!

Zombie-citaten vandrar runt i förnekosfären

Gästinlägg av  Johan Falck

Den amerikanske komikern och programledaren Bill Maher har myntat uttrycket Zombie Lies. En Zombie Lie är en lögn som vägrar att dö, oavsett vad fakta säger. Inom den agw-kritiska ekokammaren är zombielögner vanligt förekommande. Inte ovanligt är det att dessa lögner är förvanskade eller förfalskade citat. För ganska exakt sex år sedan uppmanade Uppsalainitiativet medlemmarna i Stockholmsinitiativet att sluta använda ett citat av Sir John Houghton i deras argumentation, efter att the Independent spårat källan och påvisat att citatet var felaktigt.

Trots det dyker det felaktiga Houghton-citatet, likt en zombie, fortfarande upp i debatten.

Härom veckan läste jag ett inlägg av Lars Bern på hans blogg där han kommenterar en debattartikel i DN skrivet av bl a Ulf Danielsson och Christer Sturmark. Bern inleder ett resonemang kring vetenskapfientlighet med en rad citat från av honom förmenta makthavare inom miljöområdet, däribland Sir Houghton.

• Richard Benedick U.S. State Department: A global warming treaty must be implemented even if there is no scientific evidence to back the enhanced greenhouse effect.
• Prof. Chris Folland, Hadley Centre for Climate Prediction and Research: The data doesn’t matter. We’re not basing our recommendations on the data. We’re basing them on the climate models.
• Dr David Frame Oxford University: The models are convenient fictions that provide something very useful.
• Paul Watson, Co-founder of Greenpeace: It doesn’t matter what is true, it only matters what people believe is true.
• Sir John Houghton, First chairman of the IPCC: Unless we announce disasters no one will listen.
• Christine Stewart, former Canadian Minister of the Environment: No matter if the science of global warming is all phony … climate change provides the greatest opportunity to bring about justice and equality in the world.

Det är förståeligt att citat används då de är kraftfulla som argument men samtidigt mycket tidskrävande för läsaren att kontrollera avseende sammanhang och sanningshalt. Som läsare och lekman är man utelämnade till skribentens omdöme. Används citat finns det dock några grundläggande krav som man som läsare bör kunna ställa: det skall finnas en källa, innehållet skall vara återgivet utan att vara förvanskat till innehåll samt sammanhanget skall framgå. Som skeptiker är jag alltid villig att ändra min åsikt om fakta visar att jag har fel. Kan de som hänvisar till citat visa att dessa är riktiga skall detta självklart accepteras.

Jag har därför roat mig med att försöka hitta källor och sammanhang till citaten i Lars Berns inlägg. Ingen lätt uppgift eftersom webbsökningar svämmar över av resultat som leder till agw-bloggisfären, men efter lite sökande har jag lyckas spåra flertalet av dem.

Benedick

Ursprungkälla är Zbigniew Jaworowski som i en artikeln The Global Warming Folly i tidningen 21st Century Science and Technology tillskriver Benedick citatet på Rio konferensen 1992. Vidare hänvisningar saknas dock. En möjlig källa skulle kunna vara kapitel 19 i sin bok Ozone Diplomacy (1991) där Benedick för ett resonemang kring vilka lärdomar som gick att dra från förhandlingar om begränsningar av CFC-gaser. På sidan 314 skriver Benedick angående framgångarna med Montrealprotokollet: “Governments may have to act while there is still scientific uncertainty, responsibly balancing the risks and costs of delay.” och forsätter några rader längre ner “The signatories at Montreal knowingly risked imposing substantial short-run economic dislocations even though the evidence was incomplete”

Noterbart att tidningen ovan ges ut av Lyndon LaRouche-rörelsen, i Sverige mest känt för att stå bakom EAP.

Dr Folland

Ursprungen till citatet kan troligen hänföras till Pat Michaels. Michaels sammanfattar och plockar russinen ur kaka i ett längre resonemang som Folland förde kring bl.a. svavelaerosoler på den norra hemisfären. Folland menade på intet sätt att klimatmodeller övertrumfar data.

Dr Frame.

Plockat, men förvanskat, från en artikel i Royal Society Philosophical Transactions.

Riktigt citat skall vara: “Rather than seeing models as describing literal truth, we ought to see them as convenient fictions which try to provide something useful.” Nyckelorden är “ought to see” till skillnad mot “are”. Innebörden blir väsentligt annorlunda.

Paul Watson

Watson är varken politiker eller klimatforskare, utan aktivist vars metoder dessutom är ifrågasatta även inom miljörörelserna. Watson har fört resonemang kring hur sanningar framställs i media och hur detta kan används av politiker och opinionsbildare. Riktigt citat: “The nature of the mass media today is such that the truth is irrelevant. What is true and what is right to the general public is what is defined as true and right by the mass media. Ronald Reagan understood that the facts are not relevant. The media reported what he said as fact. Follow-up investigation was "old news." A headline comment on Monday's newspaper far outweighs the revelation of inaccuracy revealed in a small box inside the paper on Tuesday or Wednesday.” Ur Watsons bok Earthforce! An Earth Warrior's Guide to Strategy s 42.

Sir Houghton

Redan grundligt vederlagt. Upphovsman till det felaktiga citatet är Piers Akerman i en artikel i australienska Daily Telegraph. Akerman hänvisar till Houghtons bok Global Warming: The complete briefing. Citatet finns dock inte i boken. Ursprunget kan snarare härledas till en felaktig återgivning av en intervju i brittiska the Sunday Telegraph 10 sep 1995.

Riktigt citat: “If we want a good enviromental policy in the future, we’ll have to have a disaster. It’s like safety on public transport. The only way human will act is if there’s been an accident.”

Christine Stewart

Verkar komma från en kort artikel i Calgary Herald dec 1998 som i sin tur återgavs i Financial Post någon vecka senare. Citatet tycks vara sammansatt av delar av olika uttalade. Dock saknas det vidare direkta referenser.

Förutom Paul Watson-citatet ser jag inga exempel på vetenskapsfientlighet förutom från de som missrepresenterar, förvanskar eller ljuger när dom hänvisar till citaten.

Dessutom blir det dråpligt när Paul Watsons uttalande kring upplevda sanningar används. Argumentet går hela varvet och biter avsändaren i ändalykten.

Johan Falck

Logistiker, civilingenjör

Välkommen till Lars Berns bisarra värld!

 

Att klimatlarmen blivit den angloamerikanska oligarkins perfekta storm i deras strävan efter världsherravälde är lätt att inse. Genom att tvinga på folkrika utvecklingsländer en energianorexi skulle man slå två flugor i en smäll. Man skulle reglera befolkningstillväxten genom massvält samtidigt som det skulle effektivt stoppa ländernas ekonomiska tillväxt. Två hot mot västvärldens elits dominans skulle elimineras.

Citatet ovan är inte från ett kasserat synopsis för filmen Kingsman, utan kommer från Lars Berns (bilden) penna. Så kulminerar nämligen del III av Lars Berns episka konspirationsteoriska utläggning "Klimatmötet COP21 handlar inte om klimatet" på bloggen Antropocene. Det finns också del I, II, IV och V (och fler är sannolikt på väg). Berns konspirationsteorier har stora likheter med dem som Jacob Nordangård torgför på bloggen "Klimatupplysningen" (sic!),  men sin vana trogen så drar Bern åt skruven ett par varv till.
Berns serie av ordrika inlägg tar upp många saker som inte har direkt med klimathotet att göra, och jag lämnar dem därhän i detta inlägg. Jag fokuserar på de delar som har direkt koppling till klimathotet. Det blir tyvärr ett inlägg som är ganska tunt på vetenskap, men för att förstå "klimatskepticismen" så är det viktigt att även studera de konspirationsteorier som är så centrala för den.
Man ska komma ihåg att allt i en konspirationsteori inte behöver vara falskt. Tvärtom så är det viktigt att det finns vissa element av sanning, men dessa är noga utvalda och tolkade för att kunna vävas in i den konspirationsteoretiska gobelängen. De mest långsökta samband kan accepteras om de passar in, medan man förbiser alternativa förklaringar liksom alla fakta som inte passar in. När det gäller Bern så brer han också, sin vana trogen, på med ett generöst lager av lögner och förvanskningar.
Det hela börjar med Rockefellers och andra inflytelserika familjer vars förmögenheter byggdes upp i början av 1900-talet. Det engelska kungahuset är tydligen också med på ett hörn, liksom Bill Gates och Oprah Winfrey. Enligt Bern är det dessa som ligger bakom allting (del II):

Självklart inser den angloamerikanska oligarkin att rädsla är ett nödvändigt instrument för att vidmakthålla och konsolidera deras globala makthegemoni. Häri ligger själva roten till mycket av den alarmism som dagligen sköljer över oss.
Eftersom det gällde att hämma tillväxten i en rad utvecklingsländer kom fokus till en början att läggas på skrämselpropaganda om befolkningsutvecklingen.

Avsikterna är alltid onda och alla andra reduceras till medlöpare eller offer. Det gäller även forskarna, som enligt Bern villigt lät sig köpas en masse (del II). Naturligtvis dyker pseudoskandalen "Climategate" upp i resonemanget och ogrundade påståenden om att man förfalskar temperaturdata:

Tanken var att västvärlden med sin betydligt högre utvecklade teknologi, industri och tekniska forskning skulle ha lättare att hitta alternativa energikällor. Genom att sätta en tvångströja på hela världen och tvinga fram en utfasning av den fossila energin, räknade man med att kraftigt kunna bromsa upp tillväxten utanför väst och samtidigt sätta käppar i hjulen för Mellanösterns oljestater och Ryssland. Inom FN bildade man år 1988 IPCC för att samla in ”forskningsdata” som skulle underbygga budskapet att mänsklighetens utsläpp höll på att förstöra klimatet. Den svenska klimatforskaren Bert Bolin utnyttjades som en av många nyttiga springpojkar.
Först ut att utnyttja den nya strategin var Margaret Thatcher. Hon råkade ha ett stort problem med Storbritanniens besvärliga kolarbetarefack. Genom att motivera nedläggning av kolgruvor och utbyggnad av kärnkraft med att man ”måste” minska koldioxidutsläpp kunde hon lösa problemen med facket. År 1990 startade hon det första politiserade ”forskningscentret” för att fabricera klimatdata som skulle underbygga den globala kampanjen mot koldioxiden – Hadley Centre for Climate Prediction and Research. Centret blev senare helt skandaliserat i den s.k. Climategateskandalen. Thatcher kom längre fram på bättre tankar, men då hade hon redan släppt ut anden ur flaskan.

Även de amerikanska instituten anklagas för förfalskning av temperaturdata (del III):

Holdren ligger bakom en stor del av Obamas stora klimatbedrägeri där man fått amerikanska myndigheter att sitta och ändra i historien, likt Stalinisterna på sin tid.

Förutom klimathotet så utnyttjar man även flyktingkrisen (del IV):

Lyckas man inte försvaga nationalstaten med energianorexi och tvångströja på livsmedelsförsörjning, så kan man även underminera den sociala strukturen i vårt samhälle genom att rasera nationsgränser med växande migrationsströmmar. 

I del V så kommer Bern äntligen fram till grundandet av IPCC:

För ändamålet bildades IPCC år 1988 som en förment vetenskaplig panel för att ta fram underlag för FN:s klimatpropaganda. Att detta inte rörde sig om någon förutsättningslös kartläggning av klimatförändringar och deras orsaker framgick redan i panelens uppdragsbeskrivning som lyder: IPCC ska analysera - på ett uttömmande, objektivt, öppet och transparent sätt - den vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska information som är relevant för att förstå den vetenskapliga grunden till riskbedömningen av klimatförändring orsakad av människan, dess möjliga påverkan och möjligheter till anpassning och mildring av effekterna.

 Eftersom klimatet i flera miljarder år och långt innan det ens fanns några människor har påverkats och förändrats p.g.a. en lång rad faktorer, kan man inte begränsa sig till att bara studera en faktor – den antropogena – om man vill göra anspråk på vetenskaplighet. Men det är exakt det man gjort och man har därtill spridit en myt om en helt enig vetenskapsvärld.

Men IPCC är inte begränsade till att studera bara antropogena (mänskligt orsakade) faktorer. De skulle inte kunna genomföra sitt uppdrag om så vore fallet. Och IPCC-rapporterna tar faktiskt upp naturliga faktorer, och de skriver om perioder innan det fanns någon mänsklig påverkan (se t ex här för den 5:e rapporten, AR5). Här ägnar sig Bern åt rent fabulerande.
Och hur passar egentligen IPCC in i den angloamerikanska oligarkins dominans? I IPCC deltar forskare och tjänstemän från hela världen, inklusive de länder som enligt Bern är oligarkins måltavlor för massvält och ekonomisk tillbakagång. Den föregående ordföranden för IPCC var från Indien, och den tillträdande är från Sydkorea. Varför skulle alla dessa människor spela med?
Dessutom, hur kan USA, där oligarkin borde ha störst inflytande, vara ett av de länder där "klimatskepticismen" är som starkast, och som nu omfattas av ett av de två stora partierna (republikanerna)? Det går helt enkelt inte ihop.

Bern påstår också i del V att den påstådda klimathotsbluffen fick en skjuts av att det var ett stort vulkanutbrott 1991 (Pinatubo) och en kraftig El Nino 1998, vilket gav sken av en stark uppvärmning under perioden 1991 till 1998.

I själva verkat har temperaturen stått still de senaste 25 åren, ljuger Bern:

Om man besvärat sig att observera hur det verkligen förhöll sig och räknat bort vulkan- och El Ninio-effekter och utgått från de enda tillgängliga tillförlitliga globala temperaturmätningarna (de satellitmätningar som gjorts) så skulle man sett att den globala medeltemperaturen varit stabil i 25 år. De framtagna modellerna som egentligen är det enda som stödjer klimatalarmisterna, saknar kontakt med den observerbara verkligheten.

Det finns forskare som har räknat bort effekter från solcykeln, vulkaner och ENSO och de kom fram till en väldigt tydlig ökning av temperaturen (studien går visserligen bara till 2010, men de senaste åren lär knappast förändra bilden mycket):

I samband med den missledande diskussionen om temperaturen de senaste 25 åren så passar Bern ironiskt nog också på att uttala sitt stöd för politiskt motiverad förföljelse av klimatforskarna från NOAA:

Att Putin inte är ute i ogjort väder framgår dagligen av alla uppgifter på nätet om hur Obamas myndigheter krampaktigt sitter och frisserar historiska temperaturdata för att förstärka intrycket av en global uppvärmning trots att den avstannat sedan 25 år. När USA Kongressen begär ut uppgifter om varpå dessa datamanipulationer stödjer sig, vägrar ansvariga forskare i strid med vedertagen vetenskaplig praxis att läna ut data.

Faktum är att NOAA har lämnat ut relevanta data, men eftersom de som driver förföljelsen (med Texas-republikanen Lamar Smith i spetsen) inte kan hitta något komprometterande där så har de också begärt ut intern kommunikation mellan forskarna. Det är det sistnämnda som NOAA av förståeliga skäl inte har gått med på. Det finns ingen vetenskaplig praxis att lämna ut intern kommunikation. Tvärtom är det viktigt att forskarna kan diskutera fritt och öppenhjärtigt utan att behöva oroa sig för att saker de säger eller skriver tas ur sitt sammanhang och utnyttjas av fientligt sinnade politiker. Men det är tydligen inget som Lars Bern håller med om.

Uppdatering: Här har vi skrivit om NOAAs studie.

Uppdatering 2015-10-02: Del VI  är uppe nu. Det verkar (tack Gode Gud) bli den sista delen. Där fortsätter Bern sitt ältande om perioden 1992 till 1998 och dess påstådda betydelse för att övertyga folk om klimathotet. Där försöker också Bern svepa sig i martyrskapets mantel:

Personer som jag själv som i samhällsdebatten varit skeptiska till larmen och pekat på den faktiska utvecklingen, har man försökt tysta på alla möjliga sätt. Man har likt forna tiders inkvisitorer kallat oss förnekare och kättare. De gamla etablerade medierna inom Public Service och MSM som nuförtiden bara är maktens försvarare, har frusit ut oss så att vi blivit hänvisade till forum som denna blogg. 

Den som har läst Berns inlägg kan nog komma på andra och mycket rimliga skäl till att han har svårt att göra sig hörd bland medierna. Jag menar, det räcker med att läsa det inledande citatet i det här inlägget. Vilket redaktör med vettet i behåll skulle vilja publicera något sådant?

Om yttrandefrihet

Charlie Hebdo-attentatet i förra veckan utlöste en flodvåg av diskussioner kring yttrandefriheten och dess eventuella gränser. Mycket klokt har sagts, men också väldigt mycket dumt, och i den senare kategorin hamnar klimatförnekaren Lars Berns bloggpost Det fria ordet, i vilken han drar paralleller mellan Charlie Hebdo-tecknarnas öde och sitt eget, som handlar om att SvD refuserar hans debattinlägg och att ingen bryr sig om att recensera hans böcker. I ett inlägg på min blogg Häggström hävdar påpekade jag det orimliga i den parallellen. Bern har dock inte hört av sig. Kanske begrep han helt enkelt inte min poäng. I hopp om att det till slut skall gå upp ett ljus för honom (och kanske rentav för några av de anonyma kommentatorer som genom åren ansett sig ha fått sin yttrandefrihet kringskuren av att vi har en modereringspolicy här på Uppsalainitiativet) säger jag härmed samma sak en gång till, denna gång med hjälp av xkcd-tecknaren Randall Munroe:

"Klimatskeptiker" gör bort sig del II

Ni kanske kommer ihåg det klagobrev till Riksrevisionen som ett gäng "klimatskeptiker" skickade tidigare denna månad? Nu har i stort sett samma gäng (ett par namn har försvunnit) skickat in en petition till riksdagens talman, där man yrkar:

... att Riksdag och Regering med kunskapsuppbyggande syfte inför Riksdagen anordnar ett hearing med betrodda vetenskapsmän av facket samt tidigarelägger Kontrollpunkt 2015 till att hållas snarast.

Man ger även förslag på namn för hearingen ("endast exemplifierande") varav de flesta utgörs av undertecknarna och deras "skeptiker"-kompisar, som Ingemar Nordin, Hans Jelbring, Nils-Axel Mörner, Lars Bern och Marian Radetzki. Bland de fåtal seriösa namnen i förslagslistan hittar vi bl a meteorologiprofessor Lennart Bengtsson, som kanske borde fundera allvarligt på varför han har blivit så populär bland dessa kretsar.

Även den här gången skräms man med Romklubben. Petitionen innehåller dessutom förvanskade eller rent av förfalskade citat, som det "Om vi inte förebådar katastrofer kommer ingen att lyssna" som tillskrivs klimatforskaren Sir John Houghton.

"Klimatskeptiker" gör bort sig

2014-01-12: Uppdatering om Expressen-insändare längst ned.

En grupp "klimatskeptiker" har skickat ett klagobrev (PDF-fil) till Riksrevisionen, där de klagar på att "klimatskeptiker" är utsatta för censur. Brevet har rubriken

"ANMÄLAN OM MINISTERSTYRE OCH PASSIVITET
ANMÄLAN OM ENSIDIGHET I SVT’s RAPPORTERING"

och inleds med en konspirationsteori:

Vi som står bakom detta initiativ oroas av krafter som undergräver vårt demokratiska samhälle. Med skrämsel, förvrängd information och demagogi förbereder vissa gröna grupper ett överstatligt maktövertagande i Romklubbens anda.

Det ironiska är att själva klagobrevet är fullt av just "skrämsel, förvrängd information och demagogi". Citatet ovan borde vara tillräckligt för att exemplifiera punkterna "skrämsel" och "demagogi", men för att visa att det inte är ett undantag så är här ett annat exempel, från början av sidan två (det handlar om miljöminister Lena Ek):

Det är ministerstyre och lysenkoism av värsta slag.

Under Lysenkos tid i stalinismens Sovjetunionen blev forskare som protesterade skickade till arbetsläger eller rent av avrättade. Detta är alltså ett mycket omdömeslöst påstående.

Här är ett exempel på punkten "förvrängd information" (sidan 3):

Efter vetenskapliga skandaler,upprepade prognosmissar och 18 år utan att jorden blivit varmare har IPCC nu låg trovärdighet.

Att påstå att jorden inte har blivit varmare under 18 år är helt enkelt inte vetenskapligt hållbart. (De andra delarna av påståendet är också problematiska, men skulle kräva längre utredningar för att bemöta).

Vi hittar också den här figuren på samma sida:

Den så kallade hockeyklubban som återgavs i den tredje IPCC-rapporten var inte ett falsarium. Figuren  under föreställer en uppskattning av temperaturen i centrala England, gjord 1982 av Hubert Lamb. Den är alltså inte global, eller ens hemisfärisk, utan närmast lokal (och saknar dessutom de senaste årtiondena). Hela historien kan ni läsa här.

Här är en lista med de som har undertecknat detta brev som är så fullt med skrämsel, förvrängd information och demagogi. Den innehåller många tunga namn från den svenska "klimatskeptiska" scenen. Vad dessa undertecknare kallar "censur" handlar egentligen om att de själva inte ses som seriösa, och med rätta. Om de verkligen vill bli tagna på allvar så borde de inte ha skrivit under ett sådant här brev. Brevet lär knappast få den effekt som de skulle önska sig. Men detta är tydligen det bästa de kan åstadkomma.

Ingemar Nordin, professor vetenskapsteori, Hälsa och Samhälle, LiU.
Claes Cronstedt, Master of Law, Geneva Int. Committee of Human Rights Watch.
Lars Bern, tekn dr, IVA.
Peter Stilbs, professor emeritus fysikalisk kemi, KTH.
Leif Kullman, professor emeritus i naturgeografi vid Umeå Universitet.
Wibjörn Karlén, professor i naturgeografi, SU.
Hans Jelbring, fil dr i klimatologi, SU.
Bertil Larsson, meteorolog, polarforskare.
Jacob Nordangård, fil dr, studier av samhällsutveckling och kultur, LiU.
Tore Scherstén, prof emeritus, KVA-ledamot.
Gunnar Juliusson, professor och överläkare, LU.
Ulf Brunk, professor em. i patologi vid LiU.
Ludmila Hell, fysiker, fd. State Research Space Center, Ryssland.
Göran Ahlgren, tekn. dr. docent i organisk kemi, KTH.
Ernst Herslow, Hässleholms Tekniska Skola.
Jonny Fagerström, överstelöjtnant, miljödebattör.
Åke Ortmark, samhällsvetare, författere, debattör.
Lars Gellerstad, kommunikatör, mediaexpert.
Ove Björklund, FSL.
Elisabeth Arnesson, politiker, tröstar drabbade av vindkraft.
Ove E. Lilljequist, civilekonom.
Mats J C Wiman, civilekonom DHS.
Lars Cornell, sakkunnig, energi och klimat.

Uppdatering 2014-01-12: Två av undertecknarna till brevet, Peter Stilbs och Åke Ortmark, har i dag en insändare i Expressen. Insändaren ingår tydligen i en serie om "motröster". I insändaren så sägs visserligen ingenting om Romklubben, men man ägnar sig åt att förvränga vad IPCCs uppdrag är, vad IPCC skriver (och inte skriver) om solens påverkan, och vad IPCC säger om möjligheterna att simulera det framtida klimatet.

I svallvågorna av "Domedagsklockan"

Inspirerad av Karlssons, Nordangårds och Radetzkis nya bok "Domedagsklockan" har Lars Bern skrivit ett av sina typiska eldsprutande inlägg på klimatförvillarbloggen "Klimatupplysningen". Här är ett smakprov:

För den som studerat vetenskapen på klimatområdet blir det allt mer uppenbart att vi är på väg in i en period med låg solaktivitet och ett betydligt kallare klimat. Tro dock inte att den utvecklingen kommer att ändra så mycket på debatten. Larmarna kommer att ta nya tag och om några år kommer vi att få höra att det kallare klimatet är vårt fel och att vi därför måste underkasta oss eliternas globala styre.

Det här är renodlad pseudovetenskap och konspirationsteoretiserande. Att Sveriges ledande klimatförvillarblogg låter publicera något sådant är inte överraskande: ju stolligare ett inlägg är ju populärare blir det. På den bloggen är man inte intresserad av en saklig debatt om klimathotet - man ägnar sig i stället åt att fördumma och förgifta debatten.

Men hur är det med herrar Karlsson, Nordangård och Radetzki? Här har de chansen att visa sina rätta färger. Är de verkligen intresserade av en seriös och saklig diskussion? Vill de blott granska organisationer eller individer som överdriver klimathotet? Det är en legitim och viktig uppgift, precis som det är att granska dem som försöker förringa hotet. Om man läser deras DN-inlägg riktigt välvilligt så kan man tolka dem så (fast då måste deras inlägg anses vara riktigt dåligt skrivna). Eller är de med på samma tåg som Bern?

Faktum är att Nordangård kommenterar Berns inlägg. Passar han på att distansera sig från Berns svepande svartmålningar och fradgatuggande? Tyvärr inte. Det närmsta han kommer är allmänt hållna varningar för demonisering av motståndarna och polarisering av debatten, men längre än så går han inte. Och tyvärr används han och hans medförfattares bok just till att demonisera och polarisera.

Mina värsta farhågor besannas. Det är sorgligt att se.

Uppdatering: Jag trodde inte att det kunde bli värre, men när professor Ingemar Nordin blandar sig i leken blir det faktiskt det.

Berns haveri

Industrimannen Lars Bern är en ledande profil inom den svenska  klimatförvillarrörelsen, där han tillhör de mest extrema rösterna. Så här låter det i Berns senaste Newsmill-inlägg:

Bertil [Torekull] skriver: "Miljöpartiets chans förefaller mig vara att kunna levandegöra den dynamiska brådskan i den svåra men nödvändiga omställning vi måste göra." Problemet är bara att den omställning som Miljöpartiet står för kommer att utarma ekosystemet ännu mer och leda till att sådär 90% av alla människor måste elimineras. Därför är jag rädd att deras omställning blir startskottet för en bloddrypande fascism utan tidigare motstycke. Bertils godtrogna påstående att klimatfrågan inte handlar om politik understryker detta.

Att påstå att Miljöpartiet skulle vilja genomföra en politik som avsiktligt leder till att 90% av mänskligheten elimineras är ett lågvattenmärke till och med för en så grov retoriker som Bern. Att det fortfarande finns människor som tar Bern på allvar är en gåta. Berns inlägg hör inte hemma i en anständig debatt.

Men kan det ligga något i det Bern säger, om man sållar bort de vidrigaste smutsigheterna i hans inlägg? Är Miljöpartiets politik ogenomförbar eftersom maten endast skulle räcka för en bråkdel av mänskligheten? Bern framför inga hållbara skäl för att så skulle vara fallet. Han argumenterar visserligen för att tillåta genmodifierade grödor eftersom dessa ger högre produktivitet och för att använda mark som inte går att odla spannmål på som betesmark för köttdjur (han är samtidigt kritiskt till att föda upp djur på spannmål). Detta är rimliga ståndpunkter. Men därifrån till att dra slutsatsen att 90% av mänskligheten skulle sakna mat utan gen-modifierade grödor och med minskad köttproduktion är det ett enormt gap. Att livsmedelsproduktionen skulle sjunka med 90% är rena fantasier. Bern ägnar sig åt värsta sortens skrämselpropaganda.

Det finns en hel del andra konstigheter, om ozon och klimat (Bern lyckas bl a både förringa koldioxiden som ett "spårämne" och påstå att "en högre halt koldioxid i atmosfären är mycket gynnsamt för all växtlighet".) Men jag vill särskilt peka på det här påståendet:

Det senaste i raden var en rapport från FN:s miljökommitté som visade sig vara en karbonkopia av ett kampanjmaterial från storföretaget Greenpeace. FN hade återigen anlitat en politisk aktivist för att skriva något som falskeligen presenterades som opartisk vetenskap. Exemplen kan mångfaldigas.

Bern preciserar inte vad saken gäller, men jag kan bara tolka det som att det handlar om IPCCs rapport om förnyelsebar energi, som publicerades för några veckor sedan. En av de många medförfattarna (Sven Teske) till ett av kapitlen var anställd av Greenpeace. En av de studier som refererades i kapitlet hade dessutom Teske som medförfattare, och hade både publicerats i en vetenskaplig tidskrift och som en Greenpeace-rapport. Om detta är vad Bern åsyftar (och jag kan inte hitta något annat som passar in) så har den här historien verkligen genomgått en remarkabel förvandling i Berns version. Det må vara en småsak jämfört med Berns utfall mot Miljöpartiet, men det visar på hur klimatförvillarna fabricerar skandaler.

Bloggen Piprök skriver också om Berns inlägg.

Det finns ingen AGW-teori

Det finns ingen AGW-teori¹ liksom som det inte finns någon "Därför kan fåglar flyga"-teori.

Om vi undrar hur fåglar flyger vänder vi oss troligen i första hand till aerodynamiken och tillämpar dess lagar och teorier. Är vi inte nöjda med det inkluderar vi biomekanik, fysiologi och andra vetenskapsområden som belyser problemen kring fåglars flykt. De teorier och förklaringar vi använder oss av är alla tillämpliga på mycket mer än fåglars flykt, tex. samma strömningsmekanik som beskriver luftens strömning över fågelvingen beskriver vattnets strömning i ett vattenkraftverk.

Vill vi förstå klimatet och människans inverkan på detta använder vi atmosfärsfysik och kemi, klimatologi, ocenanografi, glaciologi och biologi med mer beroende på hur ingående vi vill studera frågan. Vi tar hjälp av kunskap om hantering av fossila resurser från ekonomi och industri. Vi tillämpar alltså den vetenskapliga kunskapen från ett stort antal forskningsfält på problemet människans klimatpåverkan. De teorier och förklaringar som tillämpas kring global uppvärmning tillämpas också inom de olika forskningsfälten för att förklara många andra fenomen.

Antropogen global uppvärmning (AGW) är en av många tillämpningar av vetenskaplig kunskap och som alla andra avancerade tillämpningar väcker den nya frågor och behov av fördjupad kunskap inom olika vetenskapliga områden. Där med driver den forskningen framåt mot bättre förståelse samt förfinade och kanske även nya teorier.

Om nu det inte finns någon AGW-teori varför dyker då beteckningen ofta upp i klimatdebatten. Jag föreslår tre orsaker till detta:

• För den som inte råkar vara specialintresserad av atmosfärsvetenskap, klimatologi eller planetfysik är det högst troligt att mötet med klimatvetenskap skett genom förklaringar till global uppvärmning och artiklar kring pågående klimatförändring. Det är därför lätt att tänka sig att klimatforskningen närmat sig problemet på samma sätt. Alltså som en strävan att ta fram orsaker som kan förklara observationerna kring senaste tidens uppvärmning. Denna bakvända syn förstärks ofta av att många beskrivningar i klimatfrågan börjar med 1900-talets temperaturkurva och sedan följer förklaringarna till denna.
• I framför allt USA finns en kreationistisk tradition att retoriskt utnyttja skillnaden mellan den vardagliga betydelsen av teori och den vetenskapliga. De säger att evolutionsteorin "endast är en teori" för att försvaga dess status i icke vetenskapligt insatt personers ögon (hjärnor). På liknande sätt använder vissa klimatförnekare dubbeltydigheten i teori även kring AGW. (En mer uppenbar variant förringning är naturligtvis AGW-hypotesen.)
  
• Det finns en annan retorisk poäng bland klimatförvillare med att tala om AGW-teorin. Det ger för mottagaren intrycket att förklaringarna till klimatförändringarna är separata från övrig vetenskap. Att tex. växthuseffekten skulle kunna vara helt annorlunda än förväntat utan att det skulle rubba förståelse för andra fenomen samt att deras föreslagna alternativa hypoteser kan leva fritt från övrig vetenskap. Det ger också intrycket att det är en förhållandevis liten grupp forskare som bygger upp denna "teori" vilket gör att anklagelser om fusk och vinklingar blir mer trovärdiga . (Ex. meteorologer enligt Lars Bern)

1 Detta är naturligtvis avhängigt av vad man menar med en vetenskaplig teori. Något som inte är stringent definierat. Jag utgår från att det är en väl belagd förklaringsmodell tillämpbar på en mängd fenomen inom ett eller flera vetenskapliga områden. Se även Wikipedia Scientific theory.

Oneliners

Vi har ofta här på UI diskuterat olika typiska retoriska grepp som tenderar att återkomma i klimatförnekarretorik. Se t.ex. Lars Karlssons sammanfattning av de metoder som Oreskes och Conway tar upp i sin bok, eller de båda analyser av typiska bloggkommentarstrick vi mer nyligen lagt fram.

Jag vill idag diskutera ett specifikt och ofta använt grepp, nämligen en särskilt förrädisk sorts oneliner. Tricket är att komma med ett påpekande som i och för sig är sant (så att man slipper stå till svars för att ha ljugit), men som är noggrant utvalt för att leda åhörarnas eller läsarnas associationer i någon specifik riktning som går alldeles på tvärs mot det vetenskapliga kunskapsläget. Ett typexempel på sådan oneliner är "Klimatet har alltid förändrats, även långt före människans tid!". Baktanken är att åhöraren själv skall fylla i den outtalade fortsättningen: att det därför inte finns någon anledning att tro att dagens klimatförändringar skulle ha annat än helt naturliga orsaker. Ett annat typexempel är ”Koldioxid är livets gas!”, denna gång med den underförstådda konklusionen att fortsatt ohämmade koldioxidutsläpp därför inte kan ha några farliga konsekvenser.¹

Jag har svårt att tänka mig att någon skulle ställa sig upp och explicit försvara den här sortens försåtlig argumentationsteknik – eller hade, ty i söndags hände det faktiskt! I ett föredrag om klimatförnekarretorik som jag höll på ett möte i Stockholm arrangerat av Miljöjournalisternas förening och Bert Bolincentret nämnde jag tekniken ifråga. I publiken fanns bland andra Stockholmsinitiativets generalsekreterare Göran Ahlgren², som i den efterföljande diskussionen begärde ordet och förklarade att han ville kommentera just tekniken med oneliners. Jag minns att jag tänkte att nu kommer väl något kålsuparargument om att även företrädare för det läger Ahlgren och hans gelikar kallar "klimatalarmism" har kunnat beslås med samma teknik. Döm om min förvåning när hans ärende istället var att ta tekniken i försvar. Han hävdade att väl valda oneliners är ett bra sätt att få folk att börja tänka. Just så!

Ahlgren levererade också ett exempel på vad han menade var en förträfflig oneliner: "Vet ni hur många Vasalopp som ställts in genom tiderna? Tre, varav ett på 80-talet och två på 30-talet." Ingen i lokalen kände sig föranledd att vidare kommentera detta exempel, eftersom onelinerns funktion var så uppenbar. Tanken är naturligtvis att åhöraren skall bortse från sådana subtiliteter som distinktionen mellan lokal vädervariation och global klimattrend, eller de betydligt större tekniska och ekonomiska resurser Vasaloppesarrangörerna har idag jämfört med på 30-talet när det gäller att skapa åkbara förhållanden även snöfattiga år, och istället snabbt konkludera att den omtalade uppvärmning som skulle ha ägt rum under 1900-talet verkar det inte vara mycket bevänt med.

Till saken hör att bara några minuter tidigare hade någon i publiken ställt en fråga om huruvida det var rätt uppfattat att ingen längre ifrågasätter att det sedan 1900-talets början skulle ha ägt rum en uppgång i globalt temperaturmedelvärde om 0,7-0,8 grader. Ingen protesterade mot denna beskrivning,³ och Ahlgren (eller om det möjligen kan ha varit Lars Bern) förklarade att det minsann inte är uppvärmningen i sig som ifrågasätts, utan de bakomliggande orsakerna.

Det flagranta självmål som Ahlgren strax därpå gjorde genom att leverera en billig oneliner i avsikt att ifrågasätta just denna temperaturuppgång undgick nog ingen i lokalen utom honom själv.

Fotnoter

1) Förutom den förhöjda växthuseffekten med tillhörande globala uppvärmning, finns även andra konsekvenser som ger anledning till oro, kanske främst försurningen av våra världshav.

2) Även Lars Bern, en annan av de mer högljudda svenska klimatförnekarna, var närvarande. Efteråt skrev han ett referat av mötet på The Climate Scam, där han (som väntat) inte har mycket till övers för min föreläsarinsats, och dessutom passar på att leverera en del anmärkningsvärda påståenden om Uppsalainitiativet. Fullt så långt som Stockholmsinitiativets Ingemar Nordin går han inte i sin negativa karaktärisering av oss, men han kallar oss "vänsterradikal lobbygrupp" och spekulerar över om vi möjligen i lönndom är "finansierade av EU". Den diskussionstråd som följde på Berns referat är för övrigt en förträfflig illustration till den moraliska avgrund som The Climate Scam utgör. Bland mycket annat kan nämnas hur den kommentator som kallar sig Labbibia häver ur sig ett påstående om att jag "skrek 'kreationist, kreationist' åt Dr Roy Spencer vid det famösa riksdagsseminariet för något eller ett par år sedan". Att denne Labbibia i skydd av sin anonymitet tillåter sig att redovisa dylika fantasier⁴ är måhända inte något att förvånas över. Vad jag däremot finner anmärkningsvärt i sammanhanget är att ingen av det kanske halvdussinet personer som dagligen frekventerar The Climate Scam och som faktiskt var närvarande på mötet i Riksdagshuset (inklusive såväl bloggägarinnan Thauersköld som bloggpostförfattaren Bern) såg sig föranledd att korrigera denne Labbibias påstående. Det verkar faktiskt som om etiketten på The Climate Scam tillåter vad för slags påståenden som helst, halt oavsett sanningshalt, så länge inte någon i klimatförnekarlägret hamnar i skottlinjen. Fördragsamheten med Labbibias utbrott kan kontrasteras mot deras gränslösa upprördhet över den "smutskastningskampanj" i vilken vi på Uppsalainitiativet sanneingsenligt återger vad Ingemar Nordin haft att säga om hälsoeffekter av passiv rökning - en upprördhet som fortsatt eka i den nu aktuella diskussionstråden.

3) Inte heller jag valde att invända, trots frestelsen att beslå såväl Ahlgren som Bern med att upprepade gånger de senaste åren ha försökt sprida rökridåer kring huruvida 1900-talets globala medeltemperaturuppgång faktiskt ägt rum.

4) Den som är nyfiken på vad jag verkligen sade i Riksdagshuset den 13 maj 2009 kan förslagsvis läsa de noteringar jag gjorde några dagar senare, och kanske för säkerhets skulle jämföra med Maggie Thauersköld Crusells videoinspelning.

Förvillandets anatomi: en fallstudie

Kommentarstråden under Magnus Westerstrands svar på Lars Berns osmakliga och propagandistiska Newsmill-inlägg i går är intressant (om än beklämmande) att studera. Sakfrågan är klar: Bern hävdade att det fanns dålig beredskap mot översvämningarna i Queensland, Australien, nu i vintras eftersom klimatmodellerna hade förutsagt att man skulle få torka i stället för regn. Detta var Berns exempel på hur ”klimathysterin” har försvagat vår beredskap mot naturkatastrofer. Westerstrand visade att modellerna tvärtom hade förutsagt intensivare regnfall (vilket inte motsäger ökad risk för torka) genom att hänvisa till en rapport från myndigheterna i Queensland.

Detta kan naturligtvis Berns supportrar inte medge; de så kallade ”skeptikerna” föredrar att tro på Berns påstående trots att det har motbevisats. Därför använder de i stället en rad olika fövillartaktiker. Eftersom dessa taktiker är vanligt förekommande så kan det vara värt att titta närmare på dem. Det finns många bra exempel i kommentarstråden, och dessa ger en skrämmande inblick i förvillarnas tankevärld. Det är viktigt att någon gång granska också denna klimatförvirrandets svans som härjar i kommentarstrådarna på Newsmill, på dagstidningarnas onlineupplagor och andra platser i cyberrymden. Jag sätter inte ut namn på kommentatorerna här, men i slutet på varje citat ger jag numret på den kommentar som det kommer ifrån.

Förvilla i sakfrågan
En kommentator skriver:

”Men i den där rapporten "Climate Change in Queensland - What the Science is Telling Us" står det faktiskt som "Key findings" att det blir varmare, mindre regn, längre torrperioder och att cyklonerna går längre söderut.
Det stöder snarare Bern än försvagar hans argument” (#18)

Men rapporten i fråga säger uttryckligen att risken för översvämningar ökar. Detta hänger ihop med att regnen blir intensivare, dvs att när det väl regnar så kommer det mer på en gång. Detta argument handlar alltså om att bortse från vad rapporten i fråga säger om just intensivare skyfall. Och intensivare skyfall står inte i motsättning till ökad risk för torka: tvärtom har Queensland för något år sedan varit utsatt även för svår torka.
Lite längre ner hittar vi samma typ av felaktiga argument, nu kryddat med invektiv:

”Magnus Westerstrand är antingen galen, eller själv den stora lögnaren här. Dokumentet han länkar till, och som han påstår emotsäger Lars Bern, visar tvärtom att Bern har rätt. Se sammanfattningen i rutan på sid. 44, det kan inte vara tydligare att man förväntade sig torka.” (#29)

Sådana här falska motsättningar (intensivare regn och torka, eller mer värme och kraftigare snöfall för att ta ett exempel från våra breddgrader) är väldigt vanligt förekommande i förvillarretoriken.
Vi hittar också ett desperat försök att blanda bort korten genom att fokusera på att rapporten på ett ställe talar om ”risker för samhällen och infrastruktur” som om detta skulle betyda att endast tätorter skulle drabbas av översvämningar:

”#46 Micke Andersson: Lägg ner själv. Redan inledningen i ditt citat emotsäger det du försöker säga: "In Queensland the major risks to communities and their supporting infrastructure are cyclones and flooding"
-- Citatet nämner alltså bara städer och samhällen på begränsad yta, medan den aktuella översvämningen påverkade *tre fjärdedelar* av Queensland. Och samma dokument är alltså tydligt med att större delen av Queensland kommer att uppleva torka.” (#31)

Vad förvillarna verkligen skulle behöva göra för att försvara Bern är att visa att översvämningsfaran enligt modellerna var liten. Men något sådant finns inte.

Allmän vetenskaplig förvillning
Det förekommer också ett antal förment vetenskapliga argument som endast indirekt eller inte alls har att göra med sakfrågan. Detta rör sig om argument som redan har tillbakavisats till leda, men som ändå fortsätter att cirkulera. I den här kommentarstråden har vi turen att stöta på en variant av klassikern ”hur kunde inlandsisen smälta när det inte fanns bilar” (fast det blir inte riktigt rätt):

”Klimatet kommer och går på den här planeten. Bara att gilla läget. Istället för att lägga enorma summor på nonsensåtgärder är det bättre att försöka anpassa oss till dom svängningar som förekommer.
Vad anser artikelförfattaren att man borde ha gjort för att förhindra uppvärmningen som avslutade senaste istiden? För du känner till istiderna va? Att hela nordeuropa var täckt av is så sent som för 15000 år sedan. Vad skulle man göra? Minska bilkörningen i stockholms innerstad?” (#8)

Bakvänd logik
Det förekommer också exempel på riktigt bakvänd logik. Här är en kommentator som inte lyckats räkna ut att de inträffade översvämningarna är ett faktum:

”Beträffande Queensland hänvisar förf till en undersökning där "modelleringar kommer fram till att risken för översvämningar kan öka eftersom man förmodar en ökning av regnintensiteten i området.." Detta är för honom FAKTA. Förvillarna är i sjäva verket han och alla dessa alarmister som ständigt basunerar ut sina falska larm.” (#5)

Klimathotet som en religion
Ett vanligt förekommande argument inom förvillarrörelsen är att klimathotet har blivit till en religion, som inte har med fakta och vetenskap att göra. Detta är en konstig ståndpunkt med tanke på det starka vetenskapliga stöd som finns för mänsklig klimatpåverkan: det är inte många religioner vars ”heliga skrift” utgör en omfattande sammanställning av forskningsläget. Det är ironiskt att samma argument ofta används av kreationister mot evolutionsteorin. Vi hittar ett exempel på argumentet bland kommentarerna:

”Borde inte en doktorand visa lite tecken på vetenskapligt tänkande? Lars Bern har avvikande åsikter, och dom är man fri till att bemöta och kritisera. Klimatrörelsen verkar att ha blivit en religion där kritiker skall skuldbeläggas och bespottas, så som religioner ofta har gjort. ….” (#47)

Konspirationer och korruption
Förutom religiös iver så sägs ”klimatrörelsen” även drivas av dunkla politiska motiv. Bland kommentarerna dyker rent av en referens till ”NWO” (Nya Världsordningen”) upp:

”Det hela handlar om pengar och politik inte klimathot. Varför hoppar människor av sina FN uppdrag fast de tjänar bra pengar och betalar ingen skatt? Kan det bero på att vissa ändå har en moral? Nä FN/IPCC har gjort sitt. Tur att USA nu strypt alla pengar till detta NWO företag. Märkligt ingen MSM har tagit upp detta! Detta borde vara förstasidestoff för vilken tidning eller tv kanal som helst!” (#52)

Eftersom forskningen inte kommer fram till för förvillarna önskvärda resultat, så måste den vara korrumperad och politiskt styrd:

”Man kan inte lita på vetenskapliga resultat längre. De flesta forskare forskar på uppdrag av ekonomiska intressenter. Frågeställningarna är styrda av dem och påfallande ofta står resultaten i samklang med bidragsgivarnas intressen. Någon objektiv vetenskap tycks inte finnas längre.” (#40)

”Nej. Det räcker om skeptikerna visar på ställen där klimatforskarnas påståenden, modeller, etc inte stämmer med redan kända fakta. Då måste klimatforskarna visa varför deras påståenden är bättre än tidigare känd vetenskap. Det har de inte lyckats med. De har tvärtom befunnits manipulera ingående data, manipulera sina resultat och manipulera (förvränga) tolkningen av sin forskning för att den ska passa med de ultimativa krav man framför.” (#69)

Idén om en konspiration, eller åtminstone omfattande korruption och fusk inom klimatforskningen, är en grundbult i förvillarnas världsbild. Den behövs för att bortförklara det för skeptikerna mycket obekväma vetenskapliga läget.

Spela offer
En mycket vanlig taktik för att undvika att bemöta saklig kritik är att utmåla den kritiserade som ett oskyldigt offer för motståndarnas personangrepp och smutskastning. Minsta ursäkt räcker för att vrida på snyftkranen.

”Snälla Magnus!
Den här "artikeln" är ju bara ett pinsamt försök att sprida en "förvillelsekampanj" med länkar till UI och allt!
För oss som hängt med någorlunda i den debatten är det uppenbart men du riktar dig väl inte till oss förmodar jag, det hela handlar istället om att försöka misskreditera med alla medel som står till buds.
Lågt, Magnus, mycket lågt!” (#22)

”Varför bemöter alltid UI folket meningsskiljaktigheter med personangrepp och förlöjligande? De verkar otroligt osäkra på sin sak, då anfall är bästa försvar? … ” (#39)

Denna typ av argument framstår dessutom som hyckleri när vi går vidare till nästa typ av argument.

Pennalism
Till sist har vi renodlad pennalism, en taktik som kultiveras av en lite grupp särskilt förgrämda debattörer. Här handlar det nog inte enbart om att debattörerna ifråga är elaka och småsinta människor, utan det är nog också en medveten taktik för att skrämma bort meningsmotståndare alternativt dra ner diskussionen till en rännstensnivå:

”UI är ganksa nära höjden av antiintellektuell debatt i Sverige (vad jag kan överblicka).
Magnus W hänvisar till en studie på typiskt infantil ungdomsförbunds-nivå:
'Men vad du inte berättar om är vad som står i [denna] rapport ..'
Redan där visar han att han öht inte vill hantera vad som sägs, utan istället berätta om sina egna förhoppningsfulla argumnet om ngt helt annat. …” (#21)

Det här är inte en uttömmande beskrivning av de taktiker som används, och enbart i den aktuella kommentarstråden hittar vi exempel på t ex att tjata om Al Gore, citat-missbruk och halmgubbar.

Westerstrand vs Bern på Newsmill

Uppsalainitiativets Magnus Westerstrand har idag ett inlägg på Newsmill. Westerstrand kritiserar ett inlägg från Lars Bern, framstående klimatförvillare, och i synnerhet dennes felaktiga påstående om att man saknade beredskap mot översvämningarna i Queensland pga av att klimatmodellerna förutsade torka där och inte regn.

Låt oss se vad IPCC skrev 2007 om Queensland:

A range of GCM and regional modelling studies in recent years have identified a tendency for daily rainfall extremes to increase under enhanced greenhouse conditions in the Australian region (e.g., Hennessy et al., 1997; Whetton et al., 2002; McInnes et al., 2003; Watterson and Dix, 2003; Hennessy et al., 2004b; Suppiah et al., 2004; Kharin and Zwiers, 2005). Commonly, return periods of extreme rainfall events halve in late 21st-century simulations. This tendency can apply even when average rainfall is simulated to decrease, but not necessarily when this decrease is marked (see Timbal, 2004). Recently, Abbs (2004) dynamically downscaled to a resolution of 7 km current and enhanced greenhouse cases of extreme daily rainfall occurrence in northern New South Wales and southern Queensland as simulated by the CSIRO GCM. The downscaled extreme events for a range of return periods compared well with observations and the enhanced greenhouse simulations for 2040 showed increases of around 30% in magnitude, with the 1-in-40 year event becoming the 1-in-15 year event.

Och vad rapporten Climate Change in Queensland - What the Science is Telling Us från 2010, som Westerstrand hänvisar till i sin Newsmillartikel, skriver på sid 30:

Climate change is also likely to affect extreme rainfall in south-east Queensland (Abbs et al. 2007). Projections indicate an increase in two-hour, 24-hour and 72-hour extreme rainfall events for large areas of south-east Queensland, especially in the McPherson and Great Dividing ranges, west of Brisbane and the Gold Coast. For example, Abbs et al. (2007) found that under the A2 emissions scenario, extreme rainfall intensity averaged over the Gold Coast sub-region is projected to increase by 48 per cent for a two-hour event, 16 per cent for a 24-hour event and 14 per cent for a 72-hour event by 2070. Therefore despite a projected decrease in rainfall across most of Queensland, the projected increase in rainfall intensity could result in more flooding events.

Alltså om de saknade beredskap var det trots att klimatmodellerna förutsäger ökad risk för extrema regn och översvämningar.

Missa inte att läsa meteorologen Tage Anderssons fina självmål i kommentar nummer 5. Och missa inte övriga förvillares intellektuella haverier i kommentarstråden när de med Rickard Berghorn, Jonas N och Lena Krantz i spetsen försöker försvara eller avleda uppmärksamheten från Berns fabrikationer. 

Uppdatering 2011-03-17 Queenslands Climate Change Office och den lokala regeringen gjorde även en specialstudie om just den ökade risken för översvämningar.

Lars Bern om vetenskapens oberoende

I sin senaste Newsmill-artikel bestrider Lars Bern den vanliga bilden av hur insikten om antropogen global uppvärmning härrör från forskarsamhället och hur forskarna till slut har lyckats övertyga många av våra politiker om situationens allvar. I Berns bisarra verklighetsuppfattning är det tvärtom: det är politikerna (med Margaret Thatcher i spetsen) som hittat på klimathotet och håller forskarsamhället i ett järngrepp där forskarna med piskor och morötter fås att producera förfalskad evidens. Om greppet lossnade skulle det snabbt framkomma att det verkliga vetenskapliga evidensläget inte alls pekar mot någon farlig antropogen global uppvärmning. Bern avslutar sin artikel med en stilla julklappsönskan om att "vetenskapen får tillbaka sitt oberoende".

Någon närmare genomgång förtjänar inte Berns artikel, men jag skall uppehålla mig vid en enda mening. Bern berättar:

I dagarna har regeringen utsett en av landets mest rabiata klimatalarmister till styrelsen för Vetenskapsrådet med stor makt över fördelningen av forskningsanslag.

Personen han syftar på är jag. Därför har jag någorlunda god kännedom om fakta i målet, och är således i ett utmärkt läge att, som en liten övning i Bernologi, utröna hurpass väl han lyckats med faktakontrollen.

Inför ordvalet "rabiat klimatalarmist" är jag beredd att se mellan fingrarna, då det låter mer som en känsloyttring och ett tillmäle än som ett faktapåstående i egentlig mening.¹ Vidare granskning visar dessvärre att Berns mening innehåller två sakpåståenden som går stick i stäv med verkligheten, och som inte på samma vis kan förklaras bort:

• Bern påstår att jag valts till "styrelsen" för Vetenskapsrådet, när jag i själva verket blott blivit vald till Vetenskapsrådets ämnesråd för naturvetenskap och teknikvetenskap - ett ämnesråd som är underställt styrelsen.
  
  
• Bern påstår att "regeringen" utsett mig när det i själva verket var den av Sveriges universitets- och högskoleforskare valda elektorsförsamlingen som utsåg mig.
  

Några fler direkta fel hittar jag inte i den utvalda meningen. Jag beklagar detta antiklimax - summa två sakfel i en mening är knappast någon särskilt hög eller anmärkningsvärd siffra för att vara i en Lars Bern-text. Och påståendet om "regeringen" var ju faktiskt nödvändigt för att hans exempel skulle bli en bra illustration till tesen om hur politikerna styr forskarsamhället...


1) Om vi för resonemangets skulle godtar att jag skulle vara "klimatalarmist", och om vi jämför de synpunkter på klimat och klimatförändringar jag ger uttryck för (låt oss säga här, här, här, här, här och här) med dem hos IPCC och flertalet andra företrädare för klimatvetenskapen, så får vi nog konstatera att de senare i så fall förtjänar samma epitet.

Thatcher avslöjad av Lars Bern?

Margaret Thatcher är för en hel generation sinnebilden för brittisk konservatism med sin blandning av mörkblå värderingar och ekonomisk laissez-faire. Hon var också en av de första tunga politikerna som enagagerade sig i klimatfrågan.

Var det kanske på grund av dolda socialistiska tendenser och önskan om en världsregering?

Eller för att bevara det brittiska imperiet som EAP hävdar¹?

Eller stämmer den hypotes som Lars Bern förmedlar i Sydsvenskan? Att Thatcher startade klimatforskningscentrat CRU 7 år före sitt tillträde som premiärminister (Se även här), för att komma åt kolfacken.

En sak kan vi vara säker på i alla fall. Det kan inte bero på att hon som vetenskapligt skolad snabbt förstod allvaret i de vetenskapliga resultaten.


1) Ja, det är de Palmehatande kärnkraftskramarna.

Filmklipp ur The Climate Wars

Svenska klimatforskare om Stockholmsinitiativets metoder

Sex av Sveriges ledande klimatforskare svarar Lars Bern i Sydsvenskan:

Lars Berns bild av händelsen ryms gott och väl inom de allt vidare ramarna om vad det ”fria åsiktsutbytet” om klimatforskningen alltmer har blivit i Sverige – en gatloppsliknande och numera tämligen desperat jakt på forskare, politiker, FN, media och forskningsfinansiärer
...
Den aktuella händelsen [Den stulna e-posten och dess innehåll] är bra att reda ut, men lite mer is i magen borde man ha än att rusa iväg med lösryckta ord och meningar. Enligt Bern skall Ingenjörsvetenskapsakademin förhöra ”FN-forskare” och ”andra”, vilket är kryptiskt i sig. Inget nytt under solen; Berns kollegor i Stockholmsinitiativet förespråkade i januari ... en hearing på vetande och tro om klimatförändringarna och deras orsaker på Ingenjörsvetenskapsakademin eller Kungliga vetenskapsakademin. Nu har väl även KVA fallit i onåd, när Bern utlyser att de härmed fått anledning att ångra sin syn på klimatforskningen.

Läs hela svaret här.
Lars Berns artikel här.

Uppdatering:
Sydsvenskan har valt, efter påpekande från Uppsalainitiativsmedlemmen Mia, att i dag införa en rättelse av ett uppenbart faktafel i Lars Berns artikel:

Rätt institut
Klimatforskningsenheten vid universitetet i East Anglia, CRU, inrättades 1972. Margaret Thatcher tillträdde som brittisk premiärminister först 1979 och var inte delaktig i bildandet av denna forskningsinstitution, vilket påstods i en debattartikel under Aktuella frågor i tisdags (1.12). Thatcher tog däremot initiativ till klimatforskningsinstitutet Hadley Centre som sorterar under den brittiska motsvarigheten till SMHI och öppnade 1990.

Dessa fördömda personangrepp

"Jag tycker [...] att det är en massa onödiga personangrepp i klimatdebatten, från alla håll faktiskt, och alltför lite seriös diskussion av sakfrågorna", skrev Pehr Björnbom på Newsmill för en månad sedan. "Det är tråkigt att diskussionen om klimatet i så hög grad präglas av förakt för dem som tänker annorlunda", fyllde Hans-Iwan Bratt nyligen på med på VA-bloggen. Vad kan man göra annat än nicka instämmande inför sådana påpekanden? Ty personangrepp är väl självklart alltid ett förkastligt debattgrepp?

Jag har själv haft anledning att fundera över detta, inte minst då jag flera gånger gjort mig skyldig till personangrepp i klimatdebatten (jag skall ge ett par exempel nedan), och har fått rejält med kritik för detta. Så hur är det egentligen - är mitt handlande förkastligt?

I vissa fall är det lättare än i andra att döma ut personangrepp såsom oförsvarliga. Tag t.ex. det under den senaste presidentvalskampanjen i USA i vissa kretsar populära påståendet att Obama är antikrist. Detta är uppenbart falskt (eller saknar åtminstone varje tillstymmelse till empiriskt stöd), och att söka svärta ned meningsmotståndare med falska påståenden kan inte gärna vara en godtagbar debattmetod. Aningen mer komplicerat att ta ställning till är fallet med tidigare riksdagsledamoten Annika Nordgren Christensens (mp) angrepp på arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) på Newsmill i februari i år. I detta fall synes anklagelsepunkten vara i sak riktig: att Littorin har använt ett snuttenuttigt språk i umgänget på Facebook med sin flickvän. Men vad har detta för relevans i den politiska debatten? Ingen alls, så vitt jag kan se. (Om inte annat så är det ju faktiskt så att de flesta av oss någon gång i förälskelsens rus betett oss en smula genant.) Därför, menar jag, är Nordgren Christensens angrepp inte försvarbart.

Jag vill alltså mena att om inte det två kriterierna sanning och relevans är uppfyllda, så är ett personangrepp förkastligt. Om kriterierna däremot är uppfyllda, så kan angreppet vara motiverat, förutsatt att relevansen är stor nog i förhållande till den skada man riskerar åsamka sin måltavla. Låt mig ge två exempel från den egna praktiken.

På Newsmill den 2 april i år publicerade jag en artikel med rubriken Klimatdebatten och Lars Berns förlorade heder. Mitt budskap i artikeln är att Lars Bern i klimatdebatten tar sig friheten att ljuga som en borstbindare. Att detta är sant kan läsaren lätt kontrollera med hjälp av de källhänvisningar jag anger. Men är det relevant? När en meningsmotståndare ljuger i en sakdebatt måste det rimligtvis vara på sin plats att påpeka detta, så på så vis är svaret ja. Men med tanke på hur mycket felaktigheter och lögner som ventileras på från alla möjliga håll i klimatdebatten, kan det verkligen vara motiverat att ägna en hel artikel åt pseudovetenskapligheter och lögner från en enda person? Ja, det vill jag faktiskt mena. Jag kan hålla med Björnbom och Bratt ovan om att en klimatdebatt utan personangrepp vore önskvärd. Dock är det ännu angelägnare att debatten förs utan lögner, ty att diskutera sakfrågor med en meningsmotståndare som tillåter sig att ljuga friskt är faktiskt helt meningslöst. När en debattör tillräckligt länge spridit den ena lögnen efter den andra förtjänar han att definieras ut ur debatten och inte längre lyssnas på. Det var dithän Lars Bern enligt min mening hade kommit, och jag vågar påstå att min artikel därmed var ett legitimt försök att definiera ut honom ur debatten (tyvärr tycks jag inte ha lyckats fullt ut i detta uppsåt, bl.a. då han så sent som i förra veckan fick breda ut sig i SVT:s Aktuellt).

Nästa exempel. Den 13 maj var jag med som åhörare i ett seminarium med rubriken Global klimatpolitik - vilka är alternativen? i riksdagshuset, arrangerat av riksdagsmannen Ingemar Vänerlöv (kd). Huvudtalare var å ena sidan Erland Källén (en av Sveriges mest framstående klimatforskare) och Svante Bodin (departementsråd i Miljödepartementet), och å andra sidan de båda internationellt kända klimatförnekarna Roy Spencer och Bob Carter. Publiken dominerades av folk från Stockholmsinitiativet och kretsen därikring. Trots Källéns och Bodins hedervärda insatser var det ett gräsligt seminarium, som alltid när vetenskap och pseudovetenskap erbjuds lika utrymme, som om de representerade vetenskapligt lika legitima ståndpunkter. Denna gång var det faktiskt rentav värre än så, bl.a. då Vänerlöv i sitt inledningsanförande inte ens försökte ge sken av neutralitet utan tydligt tog ställning för klimatförnekarlägret, och då den Roland Poirier Martinsson som anlitats som moderator också var tydligt partisk i samma riktning.

Efter de fyra huvudtalarnas anföranden öppnades diskussionen för kommentarer från auditoriet. Så mycket strunt hade yppats från Spencers och Carters sida att det var svårt att veta var man skulle börja, men jag fick i alla fall ur mig en fråga angående Spencers syn på återkopplingar i klimatsystemet och svårigheterna denna ger i att förklara de senaste 400 000 årens istidsväxlingar. När frågestunden började närma sig sitt slut tyckte jag det var dags att försöka ta ett bredare grepp på seminariet, och dristade mig till följande "fråga", som rycktes sönder en liten aning av moderatorn. (Formuleringarna är tagna från mina egna anteckningar från mötet. Den som vill och orkar kan jämföra ordalydelsen med den film som Maggie Thauersköld utan min vetskap spelade in, som dock lider av dålig ljudkvalitet till följd av hennes konstanta tangentbordsknatter.)

OH: This meeting is extremely unrepresentative of current climate science. The organisers (Ingemar Vänerlöv and his friends) have obviously searched hard to find people with scientific credentials who are nevertheless willing to make statements in blatant disagreement with what science actually says. My advice to them is that, next time, in order to make the seminar seem at least a little bit serious, try to avoid inviting speakers who have defended creationism as a viable alternative to evolution...
RPM: May I remind you that this is a question-and-answer session. Is this a question?
OH: It is a piece of advice.
RPM: OK, but make it short.
OH: ...or who are affiliated with the Australian tobacco and oil lobby.

Återigen ett klockrent personangrepp, denna gång riktat mot Roy Spencer och Bob Carter. Och åter är det lätt att kolla att mina påståenden är sanna. Men är de relevanta? Har det t.ex. verkligen med klimatdebatten att göra vad en av debattörerna har för uppfattning om evolution kontra kreationism?

I detta fall menar jag att svaret är ja, och det av åtminstone två skäl. För det första vill jag mena att det finns goda skäl att ifrågasätta det vetenskapliga omdömet hos den som författar en skrift som exempelvis Spencers Testing Truth with an Open Mind.

För det andra avsåg jag med min kommentar att belysa Vänerlövs arbete med att rekrytera föredragshållare. Ett uppenbart syfte med seminariet var att försöka skänka kredibilitet åt klimatförnekarrörelsen genom att bjuda in klimatförnekare som likväl kan ståta med klimatvetenskapliga meriter. Rörelsen ifråga har två känsliga blacks om foten: de anklagas ofta för pseudovetenskap (se t.ex. min egen analys i Folkvett 4/2008), och för att ha samröre med oljelobbyn. Därför torde det ha varit angeläget för Vänerlöv att hitta talare som varken hade sådant samröre, eller hade profilerat sig på något område som rimligtvis bör vara känt som pseudovetenskap även för den som råkar ha en blind fläck för sådan just på klimatområdet. Att Vänerlöv misslyckats med detta tyder på en skriande brist på klimatvetenskapligt meriterade klimatförnekare som inte komprometteras vare sig av annan slags pseudovetenskap eller av band till oljelobbyn. Detta, vill jag mena, säger en hel del om klimatförnekarrörelsens trovärdighet.

Jag har här försvarat mina personangrepp på ett principiellt plan. Döm själva. Men det finns en annan mer pragmatisk aspekt på det hela, nämligen att folk är så vana vid att oreflekterat döma ut personangrepp, att sådana riskerar att bjuda in till enkla one-liners från meningsmotståndare (som t.ex. signaturen Labbibas kommentar - "Jag hoppas att de politiker som var där uppfattade Olle Häggströms självmål. När argumenten tryter och personangreppen ersätter dem, då borde ALLA reagera!" - på bloggen Moderna Myter). En svår avvägning, och jag är ärligt talat inte säker på om jag handlat på klokast möjliga vis ur denna synvinkel.