Karin Bojs är förvirrad om koldioxiden

Karin Bojs skriver i Dagens Nyheter om koldioxidutsläppen:

Nyheten som kom i veckan från Internationella energirådet, IEA, är mycket glädjande. IEA har samlat statistik från hela världen, och enligt deras siffror går den ekonomiska tillväxten upp, medan människors utsläpp av koldioxid står stilla. Det är alltså möjligt att förbättra ekonomin utan att bränna av en massa kol och olja. 

...

Ekonomer har sina sätt att räkna på utsläppen. Kemister använder helt andra metoder – de mäter halten av koldioxid i själva luften. Den längsta tidsserien kommer från observatoriet Mauna Loa på Hawaii och kallas för Keelingkurvan efter den legendariske kemisten Charles David Keeling som startade mätningarna i slutet av 1950-talet.

Då låg det uppmätta koldioxidvärdet på 315 miljondelar.

I veckan rapporterade Mauna Loa värden på över 408 miljondelar koldioxid i luften.

... 

Man kan fråga sig varför det blir så stor skillnad när ekonomer mäter trenden för mänskliga utsläpp av koldioxid, och när kemister mäter hur det faktiskt ser ut i luften.

Bojs misstag är att blanda ihop utsläpp och vad som finns i luften. Det är inte är samma sak¹. Hon blandar ihop vad ekonomer kallar för flöden och stockar. Tänkt dig att du har ett bankkonto. Hur mycket pengar du har på bankkontot kallas för stocken. Du sätter in en summa varje månad, och du tar också ut en summa. Detta är flöden. Så länge du sätter in mera än du tar ut så kommer pengarna på kontot att öka.

Tänkt dig nu att du under ett antal månader sätter in en allt större summa varje månad. Summan du tar ut ökar också men inte lika mycket. Nettoflödet till kontot ökar alltså. Då kommer summan på kontot (stocken) att öka allt fortare. Det är så det har varit med våra koldioxidutsläpp fram till för några år sedan.

Tänk dig sedan att det följer ett par månader där dina insättningar och uttag inte ökar. Du sätter alltså in samma summa och tar ut samma (mindre) summa ett par månader i rad. Summan på ditt konto kommer fortfarande att öka men nu med jämn fart. Så länge nettoflödet är positivt kommer stocken att öka. Det är där vi befinner oss nu med koldioxidutsläppen.

För att få atmosfärens koldioxidhalt att stabiliseras måste vi kraftigt minska utsläppen tills vi inte släpper ut mer än vad som tas upp.

Jordens stockar och flöden av kol, bl a i form av koldioxid, är naturligtvis mer komplicerade än vad liknelsen med bankkontot ger sken av. Här är en illustration av jordens kolcykel från NASA. De svarta siffrorna är stockar, och de lila är flöden.  

¹Bojs är inte den enda som har gjort det här misstaget. Det är faktiskt ganska vanligt bland klimatförvillare (vilket Bojs inte är).

Uppdatering: Den här rättelsen kom upp under DN-artikeln samtidigt som jag skrev det här inlägget:

Rättelse 2017-03-20 16:14

Förtydligande: IEA:s rapport berör bara utsläpp av koldioxid från energisektorn. Även om utsläppen av växthusgaser ligger kvar på samma nivåer kommer mängden koldioxid i atmosfären att öka, eftersom koldioxid finns kvar mycket länge i atmosfären. För att nivåerna ska kunna gå ned måste vi minska våra utsläpp radikalt.

Frustrerad förnekare

Bard i DN

DN om klimathotet

Foto: Alamy. Från Maria Gunthers artikel.

Dagens Nyheter inleder idag en artikelserie om klimathotet:

• Caspar Opitz: Klimatet är vår tids ödesfråga
• Karin Bojs: Klimatet är vår generations allra största utmaning
• Vi har verktygen för att rädda planeten  (Maria Gunther)

Karin Bojs skriver bl a:

Att uppvärmningen till stor del beror på människors utsläpp av växthusgaser kunde klimatforskare visa övertygande redan är jag började som vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter, för nästan tjugo år sedan. På den tiden var klimatfrågan ganska marginell; bara sällan lyckades artiklarna om klimatet leta sig fram till förstasidorna och det offentliga samtalet.

Ibland fick jag brev från läsare som ansåg sig veta att klimatforskarna hade fel. Världens medeltemperatur har inte alls stigit, påstod de. Att forskarnas kurvor såg ut så berodde på misstag och fejk ...

Förnekarna gav upp så småningom och valde en annan strategi. De medgav motvilligt att jordens temperatur har ökat, men nu hävdade de att uppvärmningen inte har något samband med människors utsläpp av växthusgaser.

Sådana röster förekommer även i dag, men de är inte särskilt vanliga längre. För alla som hänger med i den seriösa klimatforskningen framstår sådana förnekare som antingen totalt okunniga eller direkt oärliga – i klass med cheferna på företaget Volkswagen som lät manipulera bilarnas utsläppsmätare. Det blev mycket dyrt för Volkswagen och det kommer att bli väldigt dyrt för företag och länder som i dag blundar för klimatforskarnas rön.

Tyvärr är Karin Bojs lite väl optimistisk här. Dessa är fortfarande klimatförvillarnas favoritargument. Så sent som i morse skrev t ex Lars Bern:

 När observationer av verkligheten inte stämmer med datorernas fantasivärld förklarar han [USA:s president] frankt att det är fel på verkligheten. USA:s regeringsmyndigheter sitter och ändrar i historiska väderobservationer för fullt, för att dessa skall stämma med datorernas fantasivärld ...

Se här för en översikt av typiska klimatförvillarargument.

DN uppmärksammar det smältande Arktis

Dagens DN beskriver havsisens rekordlåga utbredning trots att flera veckor återstår av smältperioden, som brukar vara till mitten av september. De tar också upp avsmältningen av Svalbards glaciärer och hur ett isfriare polarhav kan ge oss blötare och svalare somrar. Läsvärt.

Se även "Why Arctic sea ice shouldn't leave anyone cold" på Skeptical Science

Senaste tidens minskning av isens utbredning: (Källa: Arctic Sea Ice Blog / NSIDC)

Isvolymens förändring (Källa: Polar Science Center)

Uppdatering 28/8: NSIDC meddelar att det tidigare minimumrekordet för den arktiska havsisens utbredning (dvs området med minst 15% is) för en enskild dag slogs den 26/8. Det tidigare rekordet var från 18/9 2007.  Eftersom det årliga minimumet brukar nås i mitten av September så har vi alltså troligen ytterligare ett par veckor med nedgång att vänta. 
Här är nytt i DN. Och nu har också AB och SvD vaknat.
/LK

Sydsvenskan: Klimathotet i skuggan

Med anledning av att Al Gore och Hans Blix talar på Nya Stadion i Malmö så handlar dagens huvudledare i Sydsvenskan om varför det är så tyst om klimatförändringarna:

Behovet av kraftfulla klimatpolitiska åtgärder är uppenbart. Men den politiska viljan är svag.

Eurokrisen stjäl uppmärksamhet från övriga frågor inom EU och klimathotet har tonats ned i unionens retorik.

Världens näst största koldioxidproducent, USA, har egna ekonomiska problem att hantera. Och ledande republikanska kandidater till nästa års presidentval tvivlar på växthuseffekten. Enligt Gallup tror nu bara 50 procent av amerikanerna att människan ligger bakom klimatförändringarna. Motsvarande siffra 2007 var 61 procent.

Andreas Carlgren (C) – miljöminister till häromdagen – ser möjligheterna till större framsteg vid klimatmötet i sydafrikanska Durban i december som ”mycket begränsade”.

Det har han dessvärre fog för.

Även i svensk politik tycks ansträngningarna minska. Regeringen drar nu in klimatpengar som flera myndigheter fått på senare år.

Klimatförändringarna kommer främst att drabba framtida generationer, medan den ekonomiska krisen är här och nu. Det innebär egentligen  inte att vi är moraliskt berättigade i att strunta i problemet med klimatförändringarna, men det kan kännas lockande att använda ekonomin som ursäkt för att skjuta klimatproblemet framför oss så att mer av det hamnar i knäet på våra efterkommande.

Den här teckningen av Magnus Bard i DN ger ett annat exempel på den "intergenerationella stormen".

DN om medias ansvar och det aparta

Med anledning av anti-vaccinationsskandalen skriver idag DN i sin ledare om journalisternas ansvar och skillnaden mellan medier och vetenskap.

Nya rön slår inte igenom förrän de upprepats och belagts ett flertal gånger. De banbrytande forskare som lyckas få vetenskapligt stöd för sin sak kan räkna med ett stort erkännande, kanske rentav ett Nobelpris på sikt. Bedragare visas däremot sällan någon nåd.

De läkare och forskare som tidigare gick tobaksindustrins ärenden är i dag svårt komprometterade. Detsamma kan sägas om de så kallade klimatförnekarna eller anhängarna av kallfusion, möjligheten att framställa kärnenergi vid låga temperaturer.

Medierna fungerar annorlunda. Det sensationella har automatiskt nyhetsvärde. Någon tid att vänta på utvärderingar finns sällan. Det aparta ställs gärna mot det etablerade för att ge sken av balans, som om de vore likvärdiga sanningar. Medielogiken tenderar att bli populistisk genom att ställa den vanliga människans oro mot expertisen.
...
Det är en påminnelse om att yttrandefrihet också innebär ansvar. Det gäller i synnerhet för professionella journalister, som just är satta att bevaka allmänhetens intressen.

Sista stycket är viktigt. När media ger en megafon till människor är det förknippat med ett ansvar. Ett ansvar att kontrollera att personens påståenden är rimliga och åtminstone klarar en grundläggande faktakontroll innan publicering. Desinformation kan vara dödligt så som vaccinationsfallet tydligt visar. Dagens Nyheter är inte prickfria i klimatfrågan senaste åren men vetenskapsredaktionen har hållit sig till vetenskapen, något som bland annat föranlett "klimatskeptiker" att skrika censur och skicka hat-mejl till vetenskapsjournalisten Karin Bojs.

Grupper som Stockholmsinitiativet spelar just på mediernas fallenhet att söka balans och "ställa den vanliga människans oro mot expertisen". De sitter i studion för att man vill ha "balans" eller spännande debatt trots att den ene har ett berg av vetenskap bakom sig medan den andre har konspirationsteorier och pseudovetenskap. Genom att framstå som den kritiska "Svensson" så får de också ställa frågorna och expertisen i form av klimatforskarna och meteorologerna förväntas svara. I detta spel slipper Stockolmsinitiativet och dess gelikar undan granskning själva. De slipper frågor om de påståenden de gör. De slipper granskning av sina metoder.

Världen över finns grupper liknande Stockholmsinitiativet. Vanligen heter de något med Science i namnet. Men deras syfte är inte att bidra till vetenskap utan att underminera den, att kringgå vetenskapen och dess resultat. Det är därför de publicerar sina alster i dags- och veckotidningar men är fullständigt ointresserade av att bidra till klimatvetenskapen. Det handlar endast om att sprida sina egna "förklaringar" och åsikter så att opinionen och beslutsfattares upplevelse av opinionen svänger i deras favör.

Här beskriver Tom Harris hur det ska gå till i ett tal för en Nya Zeeländsk förnekarorganisation:


Känns det igen?

(Läs mer om Harris tal här och om Vincent Grays klimat-"forskning" här)

"TT-gate" - fel om vattenångan i media

I ett meddelande från TT, Tidningarnas Telegrambyrå, som bl a har publicerats i DN och AB, talas om två nyligen publicerade vetenskapliga artiklar som sägs visa att klimathotet kan vara överdrivet. En av dessa artiklar är Contributions of Stratospheric Water Vapor to Decadal Changes in the Rate of Global Warming av Susan Solomon, Karen Rosenlof, Robert Portmann, John Daniel, Sean Davis, Todd Sanford och Gian-Kasper Plattner. Så här beskrivs artikeln av TT:

Även den andra studien, nyligen publicerad i Science, ger visst fog för optimism. Den rör ett av de största problemen inom klimatforskningen — vattenavdunstningen på jorden.

Vattenånga är en mycket kraftfull växthusgas med extremt stor förmåga att binda värme i atmosfären.

Problemet är att ingen riktigt vet hur avdunstningen ska beräknas i klimatmodellerna. Många tror dock att en varmare värld kommer att ge ökad nederbörd vilket i sin tur kommer att medföra mer vattenånga, som höjer temperaturerna ännu mer.

Nu visar forskarna bakom studien att mängden vattenånga i atmosfären märkligt nog minskade med cirka tio procent mellan 2000 och 2009. Detta trots att årtiondet var det varmaste i modern tid.

Å andra sidan har temperaturerna på jorden legat stilla sedan 1998, efter att ha ökat stadigt i två decennier. Forskarna tror nu att orsaken är den minskade mängden vattenånga.

Nu är problemet att artikeln handlar om vattenånga i stratosfären, vilket tydligt framgår av dess titel. Det rör sig med andra ord om vattenånga högt upp, och inte i hela atmosfären.¹ En minskning på 10% av vattenångan i hela atmosfären (då främst troposfären) vore ju väldigt dramatisk och skulle ha en betydande inverkan på nederbörd och temperatur. Det skulle också innebära att forskarna finge grundligt revidera sina teorier om hur vattenångan fungerar som återkoppling, och detta skulle ha stora effekter på klimatprojektionerna. Men nu var det ju stratosfären det handlar om. Dessutom finns det tecken på att vattenångan där ökat de två föregående årtiondena. Dessa förändringar i den stratosfäriska vattenångan har en viss påverkan på temperaturen, men det verkar röra sig om några hundradelars eller kanske högst en tiondels grad. Vi kommer kanske att ta upp mer om detta i ett framtida inlägg.

Vi skulle nu kunna påstå att media går i "klimatskeptikernas" ledband, att artikeln är en avsiktlig bluff, att TTs chef måste avgå och att detta bevisar att vattenångan ger en förfärligt stark återkoppling. Och naturligtvis skulle vi kalla hela affären för "TT-gate". Men UI är en seriös blogg, och vi nöjer oss med att förmoda att det var ett misstag från den ansvarige journalistens sida, pga tidsbrist, dåliga kunskaper eller dylikt. Tyvärr kommer nog missuppfattningen om den 10%-iga minskningen av vattenångan i hela atmosfären att leva vidare bland bloggar och på andra internet-sidor.

Uppdatering: Den som vill läsa mer om Solomon et als studie kan göra det på Skeptical Science.

1) Mer än 90% av vattenångan finns i atmosfärens lägsta 2 km. Mindre än 5-6% är ovanför 5 km höjd och mindre än 1% i stratosfären. En minskning med 10% i stratosfärens vattenånga är alltså en minskning med mindre än 0,1% av atmosfärens totala mängd vattenånga. Dock har förändringar i mängden vattenånga på hög höjd en starkare effekt på växthuseffekten än förändringar på låg höjd vilket måste tas hänsyn till när man ska beräkna fluktuationernas effekt på jordens temperatur.

.

Hans Bergström sprider myter i DN

I en artikel på Second Opinon har Magnus Westerstrand gått igenom de grövsta felen, nedan försöker vi oss på att reda ut fler tveksamheter i Bergströms artikel i DN.

Under rubriken "Efter FN-fiaskot" är Hans Bergström ute och cyklar om klimatvetenskapen i DN. Förutom att poängtera det självklara att det alltid är viktigt att ha ett öppet sinne och kunna tänka nytt hinner Bergström med att påstå att de hundratals på sina områden ledande forskarna inom IPCC sysslar med forskningsfusk. Om man vill göra en snällare tolkning av Bergströms text hävdar han bara att närmare hundra forskare pysslat med forskningsfusk alternativt att bara några personer pysslat med forskningsfusk och de resterande närmare hundra forskarna inte förstår sitt eget forskningsområde. Tillåt oss att anlägga en alternativ hypotes, Bergström har tittat för mycket på FOX-News.

Låt oss först konstatera att efter stölden av mejlen från Climatic Research Unit vid East Anglia-universitetet har de hundratals ledande forskarna i IPCC:s första arbetsgrupp (den om den vetenskapliga grunden) gjort ett skriftligt uttalande där man säger att man fortfarande står fast bakom slutsatserna i IPCC:s fjärde rapport. Låt oss också konstatera att det inte framkommit något från de stulna mejlen som antyder forskningsfusk från någon av dessa hundratals ledande forskare.

Fel 1:

Det gäng som har bildat kärnan i FN:s klimatpanel, IPCC, har agerat på ett sätt som är vetenskapligt fullständigt oacceptabelt. Forskarna i fråga har manipulerat data för att få dem att stämma med deras aktivistiska övertygelse, "to hide the decline" (i temperatur) som det heter i ett av de beryktade mejlen.

Bemötande 1:
Det finns ingen temperaturnedgång att dölja: både termometrar och satelliter visar på en tydlig temperaturuppgång. Vad det handlar om är rekonstruktioner av historiska temperaturer med hjälp av olika så kallade proxies, som trädringar. Vissa proxy-serier baserade på
trädringar från nordliga latituder visar en nedgång de senaste decennierna på 1900-talet, medan den faktiskt uppmätta temperaturen
har stigit. Detta fenomen, som kallas divergensproblemet, finns diskuterat i den vetenskapliga temperaturen minst sedan 1998. (För en översikt, se d' Arigo et al 2008.) Det är alltså ingenting som man har försökt gömma undan.

I det "beryktade mejlet" berättas om hur forskarna vid ett tillfälle har lagt in den uppmätta globala temperaturen (som ju faktiskt har stigit) för de senaste decennierna i en graf med en historisk temperaturrekonstruktion. Det är hela historien.

Fel 2:

De har hellre förstört grunddata än överlämnat dem till det övriga forskarsamhället.

Bemötande 2:
Bergström påstår även att forskargruppen som fått sina mejl stulna ertappats med att förstöra rådata för att förhindra att andra forskare får tillgång till dem, men något stöd för detta finns inte heller. De berörda forskarna har kvar rådata för ca 95 % av stationerna. De stationer vars rådata saknas har bland annat tagits bort eller korrigerats för att de varit placerade i städer och därför visat på en felaktig temperaturförändring. Alla grunddata finns dock kvar vid National Climatic Data Center. Det hela inträffade på 1980-talet.

Fel 3:

FN-gänget har systematiskt sökt hindra att vetenskapliga tidskrifter publicerar manus från forskare med andra data eller slutsatser.

Bemötande 3:
Vi antar att Bergström även här refererar till "Climate-gate"-mejlen. Även om en del hårda ord yttrades om några artiklar så finns det inget som tyder på att någon artikel faktiskt stoppades. Däremot skrev forskarna i några fall egna artiklar som påtalar felaktigheter i de omdiskuterade artiklarna. I ett fall så avgick halva redaktionella ledningen för tidskriften Climate Research i protest eftersom de tyckte att den artikel av de "skeptiska" forskarna Soon och Baliunas (2002) som publicerades där var så undermålig. Se där: en riktigt "peer-review"-skandal, men med "skeptiker" i huvudrollen!

Fel 4:

En forskare i nätverket tog på sig uppgiften att rensa Wikipedia från allt som kunde störa beskrivningen av en unik och katastrofal uppvärmning av jorden. Bland annat utraderade han medeltidens värmeperiod från historien.

Bemötande 4:
Det här handlar förmodligen om fd klimatforskaren William Connolley, ni kan läsa mer om hela historien på hans blogg. Artikeln Medieval Warming Period har aldrig varit borta från Wikipedia.

Fel 5+6:

IPCC-kretsen har brutit mot fundamentala regler för vetenskaplig prövning och diskussion och bör ha förverkat allt förtroende i forskarsamhället. Med sitt nit att låta aktivismen gå före vetenskapen har den gjort stor skada även för FN. En sak är klar: de klimatmodeller som har presenterats av aktivisterna i FN stämmer inte.

Bemötande 5+6:
Att påstå att de hundratals ledande forskarna som ingår i IPCC-kretsen bör ha förbrukat allt förtroende i forskarsamhället så som Bergström gör faller därmed platt och är lika tomt som Bergströms påstående ”de klimatmodeller som har presenterats av aktivisterna i FN stämmer inte”. Att modellerna inte är 100 % riktiga är det ingen som bestrider, ifall så var fallet skulle de inte fortsätta att utvecklas. De utgjorde dock vid publiceringen det bästa vi hade att gå efter när vi försöker anpassa oss till framtiden och de största avvikelserna har hittills varit underskattningar av smälthastigheten hos Arktis is och höjningen av havsytans nivå. Knappast den typ av fel som Bergström menar skadar trovärdigheten. Ny forskning kommer så klart att ge oss bättre modeller.

De färgade linjerna är två kända temperaturserier. Det grå området är där temperaturkurvorna för 95% av de modeller som används i AR4 hamnar. Den svarta linjen medlet för modellerna. Som synes finns ingen signifikant avvikelse. Samtidigt är felmarginalerna av naturliga skäl stora jämfört med förändringen på en så kort tid.

Hmm 7:

Utan Kyotoprotokoll har USA de senaste tio åren gjort lika mycket som Europa med Kyotoprotokoll. Varför? Därför att USA har haft innovationskraften från teknologisk utveckling och motivet att göra sig mindre beroende av importerad olja från skurkstater.

Bemötande 7:
Enligt den här rapporten från UNFCC så har visserligen både USAs och EUs utsläpp av växthusgaser legat förhållandevis stilla under åren 2000-2009. Men då ska man komma ihåg att under det föregående årtiondet, perioden 1990-1999, så ökade USAs växthusgasutsläpp väldigt mycket, med mellan 15-20% beroende på vad man räknar in. EU-länderna som helhet minskade sina utsläpp något under samma period. Dessutom är USAs utsläpp per capita mer än dubbelt så stora som de för EU-länderna. Sedan är ju inte USA unikt när det gäller innovation och teknologisk utveckling på energiområdet. Tyskland är exempelvis världsledande inom vindkraftsutbyggnad och Portugal har den största solkraftstationen i världen. Man kan enkelt konstatera att Koyotoprotokollet knappast hämmar innovationskraft och teknologisk utveckling om det är det som Bergström oroar sig för.

Radetzkis och Lundgrens granskning av klimatvetenskapen

I Dagens Nyheter den 23 juni i år kunde vi läsa om hur de båda välkända nationalekonomerna Marian Radetzki (en av Sveriges mest kontroversiella och frispråkiga samhällsdebattörer) och Nils Lundgren (tidigare partiledare för Junilistan) granskat klimatvetenskapen och funnit den undermålig. Vi får i DN-artikeln veta att det har uppstått en "religiös sanning om en global uppvärmning med katastrofala konsekvenser", och att "fakta inte visar att mer koldioxid leder till någon farlig global uppvärmning". Sistnämnda slutsats går på tvärs mot den etablerade vetenskapen och är därför sensationell, och samtidigt mycket viktig då den ju, om den är riktig, rycker undan grunden för mycket av den klimatpolitik som är på väg att slå igenom.

En sund skepsis mot sådana sensationella utspel kan gott vara på sin plats. Bör vi rentav avfärda Radetzki och Lundgren med hänvisning till att de blott är ekonomer, utan vare sig utbildning eller tidigare meriter i klimatvetenskap? Nej, jag tycker inte det. Interdisciplinär korsbefruktning är viktigt, men omöjliggörs om vi vägrar lyssna till varandra över ämnesgränserna. Så låt oss i första hand bedöma Radetzkis och Lundgrens utspel på basis av deras argument, snarare än deras meritförteckningar. Problemet för DN-läsaren är emellertid att några argument för den sensationella slutsatsen inte presenteras i artikeln. Istället hänvisar Radetzki och Lundgren till ett kommande nummer av tidskriften Ekonomisk Debatt, ett par månader fram i tiden, där de utlovar att den egna argumentationen skall läggas fram.

Om vi nu tänker oss att Radetzki och Lundgren har fog för sina slutsatser, så framstår deras agerande som tämligen egenartat. Varför nöja sig med att publicera denna vetenskapliga sensation i Ekonomisk Debatt, när de lätt hade kunnat få snabbare och större genomslag i exempelvis någon av de ledande naturvetenskapliga tidskrifterna Nature eller Science? Och med tanke på frågans stora vikt för klimatpolitiken framstår det i mina ögon som direkt oetiskt att hemlighålla argumenten i ett par månader.

Äntligen!

Nu har äntligen Ekonomisk Debatt 5/09 utkommit, och där återfinns Radetzkis och Lundgren artikel rubricerad "En grön fatwa har utfärdats" (fulltextversionen ännu inte tillgänglig på nätet, men den kommer nog). Men inte heller här står att finna någon argumentation som duger som stöd för den sensationella omvärdering av klimatvetenskapen de förespråkar. Istället finner vi den vanliga klimatförnekarretoriken, dystert välkänd, här i Sverige framför allt från Stockholmsinitiativets härjningar.

En läsning av deras artikel ger snabbt vid handen att Radetzki och Lundgren kapitalt har missuppfattat vad som krävs för att gå in i ett annat ämne. Ett självklart minimikrav innan man har möjlighet att kullkasta det andra ämnets centrala landvinningar är att man är någorlunda insatt. Här finns knappast någon genväg förbi det mödosamma införskaffandet av kunskaper på området via samvetsgranna litteraturstudier. Härvidlag fallerar Radetzki och Lundgren å det grövsta. Av allt att döma har de valt att i stort sett ignorera den vetenskapliga litteraturen, för att istället inhämta sina kunskaper på konspirationsteoretiskt dominerade webbplatser som exempelvis JunkScience.com och The Climate Scam, varifrån deras retorik alltför tydligt känns igen. Sedan har de nödtorftigt försökt maskera detta med en referenslista som innehåller det fåtal utvalda vetenskapliga artiklar som de tycker stöder den egna saken, kompletterat med stridsskrifter från ökända forskare som Bob Carter och Fred Singer med starka band till tobaks- och oljelobby, samt en och annan artikel från tidskriften Energy & Environment vilken gör anspråk på att vara vetenskaplig men som inte finns med i ISI:s citeringsdatabas och som kritiserats skarpt bland annat för sina undermåliga refereegranskningsförfaranden (Wikipedia sammanfattar läget).

I en svarsartikel jag författat tillsammans med Klas Eklund och Markku Rummukainen med sikte på publicering i Ekonomisk Debatt 6/09 (väntas utkomma i början av oktober), gör vi relativt utförlig genomgång av Radetzkis och Lundgrens artikel. Tills dess nöjer jag mig med några korta exempel på de bisarrerier som genomsyrar hela deras text:

1. Hockeyklubban

Radetzki och Lundgren uppehåller sig så länge och så ensidigt vid Michael Manns s.k. hockeyklubba (Mann et al, 1998, 1999), att det knappast kan förstås på annat vis än att de missförstått dess roll i klimatvetenskapen, och det på två nivåer.

För det första. Mycket krut har lagts på att granska Manns arbete från 1998 och 1999 – så mycket att den oinvigde lätt kan få intrycket att dess slutsats, att uppvärmningen under 1900-talets sista decennier är unik i ett perspektiv om 1000 år eller mer, faktiskt står och faller med detta enskilda arbete. Men så är inte alls fallet, och det är i själva verket vilseledande och direkt ohederligt att helt och hållet snöa in sig på de eventuella metodologiska brister som Mann et al (1998, 1999) är behäftade med, med tanke på att området under det årtionde som hunnit passera utvecklats starkt och gjort den ursprungliga studien delvis inaktuell. Såväl Mann et al (2003, 2008) som andra forskargrupper – exempelvis Moberg et al (2005) och Osborn och Briffa (2006) – har vidareutvecklat rekonstruktionsmetoder och erhållit nya resultat, vilka bekräftar och preciserar bliden av de senaste decenniernas temperaturuppgång såsom unik i ett 1000-årsperspektiv eller längre. Medan Radetzki och Lundgren står och stampar på samma fläck som deras många bloggande vänner i klimatskeptikerrörelsen, så fortsätter vetenskapens framåtskridande.

För det andra. Teorin om koldioxidens viktiga roll för klimatet står inte och faller med att det sena 1900-talets temperaturuppgång skulle vara historiskt unik. När man läser Radetzkis och Lundgrens, och andra s.k. klimatskeptikers, ältande om hockeyklubban, verkar det som om deras föreställning om hur koldioxidteorin för antropogen global uppvärmning uppkommit ser ut ungefär så här:

Någon gång mot slutet av 1900-talet konstaterade klimatforskarna att, ojdå, värst vad den globala medeltemperaturen gått upp, vad kan månne det bero på? Koldioxidhalten har ju också gått upp, så den är nog boven i dramat. Om vi bara kan bevisa att både koldioxidhalt och medeltemperatur legat stilla i något tusental år, för att sedan plötsligt och samtidigt börja öka kraftigt, då är saken biff.

Om detta vore en korrekt beskrivning av klimatvetenskapens utveckling, då skulle givetvis hockeyklubban vara av helt avgörande betydelse för teorins trovärdighet. Nu ser emellertid det faktiska vetenskapshistoriska förloppet helt annorlunda ut. Koldioxidens växthuseffekt är grundläggande fysik. Effektens storlek i atmosfären skattades experimentellt redan i Svante Arrhenius berömda uppsats från 1896 (i vilken han för övrigt var först också med att spekulera över den mänskliga fossilbränsleförbränningens långsiktiga effekter). Arrhenius lyckades naturligtvis inte få alla rätt från början, men vår kunskap om växthuseffekten har sedan hans tid hunnit få stadga och precision både experimentellt och genom den teoretiska underbyggnad som kvantfysiken erbjuder. När klimatvetenskapens konensus kring tanken om faran med fortsatt ökad tillförsel av kol till atmosfären tog form under 70- och 80-talet, var det på fysikaliska grunder, och långt innan vare sig någon hockeyklubba presenterats, eller någon seriös forskare vågade sticka ut hakan och påstå att den uppvärmning man redan sett var antropogen. När hockeyklubban kom i slutet av 90-talet var det bara som ett av många stycken evidens för något man redan hade klart för sig. Denna händelseutveckling och mer därtill kan den som (till skillnad mot Radetzki och Lundgren) är seriöst intresserad av att lära sig om klimatvetenskapens grunder, ta del av i Spencer Wearts (2008) utmärkta och lättlästa historik The Discovery of Global Warming.

2. Koldioxidens klimatpåverkan

Radetzki och Lundgren tar fasta på att den temperaturökning som koldioxidens växthuseffekt för med sig beror approximativt logaritmiskt på atmosfärens koldioxidhalt. Jag är beredd att överse med att de verkar ha något dimmiga begrepp om vad en logaritmfunktion är (alternativt inte vet vad ordet "procentuell" betyder), och att välvilligt ta del av deras resonemang. Genom att se hur mycket koldioxidhalten ökat sedan början av 1900-talet, och hur temperaturen utvecklats under samma tidsperiod, kan man uppskatta den aktuella logaritmfunktionens parameter, och därigenom bilda sig en uppfattning om hur stor temperaturökning en ytterligare tillförsel av koldioxid till atmosfären kan föra med sig.

Denna enkla metod är i grund och botten sund, men som alltid inom vetenskapen måste man vara uppmärksam på komplicerande faktorer som kan medföra att resultatet blir missvisande. Radetzki och Lundgren ignorerar här två faktorer som har avgörande inverkan på resultatet. För det första har klimatet en stor inneboende tröghet, vilken gör att vi är långt ifrån att ha nått något jämviktstillstånd svarande mot den nuvarande koldioxidhalten. Koldioxidhaltens ökning har gått så fort att uppvärmningen hamnat på efterkälken, och om man inte korrigerar för det så leder uträkningen till en grov underskattning av koldioxidens klimatpåverkan. För det andra har våra utsläpp av aerosoler en nedkylande inverkan på klimatet, vilket döljer en stor del av den uppvärmning som den ökade växthuseffekten fört med sig, och bidrar alltså även det till att uträkningen kraftig underskattar koldioxidens klimatpåverkan.

Genom att försumma dessa faktorer blir Radetzkis och Lundgrens uträkning – som för övrigt inte är särskilt originell i klimatskeptikerkretsar utan tvärtom är populär hos exempelvis de högljudda herrarna i Stockholmsinitiativet – grovt vilseledande. Men på karaktäristiskt maner bekymrar sig författarna inte över detta utan konstaterar nöjt att den pekar i önskad riktning och därmed förtjänar att basuneras ut.

3. Försiktighetsprincipen

Sedan industrialismens barndom har koldioxidinnehållet i atmosfären ökat med en tredjedel, och vetenskapen ger mycket tydliga signaler om att vilka dramatiska följder för klimatet en fortsatt ökning kan väntas ge. I det läget pläderar Radetzki och Lundgren för en business-as-usual-policy som inom loppet av innevarande sekel pekar mot en fördubbling eller möjligen rentav tredubbling av koldioxidhalten jämfört med nuvarande nivå. Flera olika försvar för en sådan politik är tänkbara, exempelvis "det viktiga är vår egen välfärd och inte kommande generationers" eller "vi är teknikoptimister och tror att alla problem vi dumpar på framtiden automatiskt kommer att lösas med nya uppfinningar". Inget av detta anför emellertid Radetzki och Lundgren. I stället åberopar de... försiktighetsprincipen! Försiktighetsprincipen?!? Att kalla en policy som klimatvetenskapens mittfåra varnar kan leda till skenande skogsbränder, kollapsande ekosystem, massutrotningar, utplånade dricksvattenreservoarer och kraftigt höjd havsytenivå för en försiktighetsåtgärd är så bisarrt och bakvänt att jag saknar ord.

4. Havsytenivåhöjning

I deras argumentation för att några katastrofala följder av den globala uppvärmningen inte är att vänta, citerar Radetzki och Lundgren i ett triumferande tonfall aktuell forskning som säger att havsytenivåhöjningen till följd av smältande inlandsisar de närmaste hundra åren inte kan väntas överstiga två meter (se sid 43 i Rummukainens och Källéns utmärkta rapport). Inför denna demonstrativa likgiltighet inför de ekonomiska och sociala risker vi åsamkar fattiga människor i exempelvis Bangladesh, liksom våra egna barn och barnbarn, finns inte mycket att tillägga.

********************
Uppdatering: Lundgren och Radetzki på Newsmill (en förkortad version av deras Ekonomisk Debatt-artikel)
Uppdatering 2: Klas Eklund kommenterar
Uppdatering 3: Nu finns Radetzkis och Lundgrens Ekonomisk Debatt-artikel tillgänglig på nätet.
Uppdatering 4: Och nu finns också min artikel med Eklund och Rummukainen tillgänglig.

Vad bidrar rubriksättare med?

Idag på DN heter det att ”den senaste rapporten från FN:s klimatpanel underskattar allvarligt de globala sotutsläppens betydelse för växthuseffekten”. Det är alltså i DN:s ingress, som så vitt jag vet inte skrivs av författarna där detta återfinns. Finns det stöd för detta i resterande del av artikeln (som jag för övrigt tycker är mycket bra skriven)? Nej...

För att citera författarna ”Den grundläggande informationen fanns dock med i huvudrapporten”. Man kallar det för övrigt en kommunikationsmiss.

Jag finner detta alltjämnt irriterande då annars bra artiklar om både faror och fel i klimatdebatten får målande rubriken som är satta för att väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt.

Den som är intresserad av själva vetenskapen bakom kan läsa en bra review av ämnet i Nature Geoscience, här.

Rökridåer i DN

Robert Nilsson skriver i DN 22/2 om "miljöextremismen". Bland mycket annat kommer han in på global uppvärming:

Till skillnad från bly i fiskesänken uppfyller växthuseffekten givetvis kriterierna när försiktighetsprincipen bör beaktas. Men i sin iver att visa handlingskraft har man överlag bortsett från EU:s krav att åtgärder mot ett dylikt hot skall ”vara föremål för granskning, mot bakgrund av ny vetenskaplig information”. Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid. Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag. Vidare är metan - där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton - en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid. Enligt erkända klimatforskare står sotpartiklarna globalt för närmare hälften av uppvärmningspotentialen från koldioxid, och till skillnad från åtgärder mot det senare skulle minskning av partikelnivån ge omedelbar effekt.

Låt oss titta på påståendena ett efter ett:

• Men i sin iver att visa handlingskraft har man överlag bortsett från EU:s krav att åtgärder mot ett dylikt hot skall ”vara föremål för granskning, mot bakgrund av ny vetenskaplig information

Detta om något görs via de fortlöpande forskningssammanställningar som publiceras av IPCC förutom de vanliga vetenskapliga utbytet. Det finns väl ingen miljöfråga, eller annan vetenskaplig fråga, som på ett så både öppet och välutvecklat sätt granskas, analyseras och utvärderas. Påståendet kan inte betraktas som annat än ett oseriöst påhopp på vetenskapssamhället av Nilsson. Vilket han samtidigt säger att vi lyssnar för lite på.

• Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid.

Det finns inget enkelt samband mellan flygplans hastighet och lyftkraft heller. Icke desto mindre kan vi konstruera väl fungerande flygplan och veta att hastighet är en avgörande faktor vid flygning. Vill Nilsson insinuera att vi vet för lite om koldioxidens växthuseffekter för att kunna dra tillräckligt säkra slutsatser för att agera kan man undra vad han anser brister och på vilka grunder. Men det lämnar han outtalat.
Den som vill veta mer om sambandet mellan koldioxid och klimatförändringar kan med fördel läsa IPCC AR4 kapitel 2: "Changes in Atmospheric Constituents and in Radiative Forcing"
För en introduktion kan dessa vara intressanta:
Satureringar logaritmer och verkligheten
Klimathusets klimatskola
The Carbon Dioxide Greenhouse effect

• Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag.

Lustigt att han inte anger vilka epoker, det finns ca 45 st att välja på senaste 600 miljoner åren. Alltså en tid som sträcker sig mellan trilobiter och människor, innefattande bildandet av Gondwana, bildandet och upplösningen av Pangea samt förändringar av Jordens bana och Solens strålning. Att bara säga att koldioxidnivån var högre i någon epok med "nedisning" utan att ta hänsyn till de enorma förändringar av den mångfald faktorer som påverkar under geologiska tidsrymder är i bästa fall okunnigt i sämsta fall desinformativt.
Låt oss se på senaste 400 000 årens relation mellan koldioxid och temperatur vilket rimligen är mer relevant för oss än händelser då växterna knappt hade koloniserat land:
Dagens koldioxidnivå är på ca 380 ppm, alltså strax ovanför kanten på diagrammet längst till höger.
För mer info om paleoklimat jämfört med dagens rekommenderas denna sida

• Vidare är metan - där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton - en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid.

Vad han inte skriver är att nästan 600 miljoner ton också lämnar atmosfären varje år. Nettoökningen har som mest under 1900-talet varit kring 20 ppb/år* och är idag mycket liten. Det är inte klart varför ökningstakten för metan avstannat.

Nivåerna och utsläppen av koldioxid ökar däremot båda i en accelererande takt. Den årliga ökningen av koldioxid i atmosfären är kring 1,7 ppm/år* eller 3 200 miljoner ton. Allt detta kan läsas i IPCCs rapporter (tex. kap 2 i AR4) och är med i de analyser som klimatforskarna gör till grund för policybeslut. Metan är en viktig växthusgas och problemen associerade med den ska inte underskattas, men koldioxid är en betydligt viktigare växthusgas i de mängder som finns och produceras och dess livslängd i atmosfären är många gånger längre än metanets ca 8 år.
Nilsson gör återigen ett påstående som döljer viktiga aspekter av problemet samt ger en missvisande bild av situationen.

• Enligt erkända klimatforskare står sotpartiklarna globalt för närmare hälften av uppvärmningspotentialen från koldioxid, och till skillnad från åtgärder mot det senare skulle minskning av partikelnivån ge omedelbar effekt.

Vi får väl gissa vilka erkända forskare han menar då det undanhålles oss läsare. Kan det vara tex. Ramanathan och Carmichael som skrivit en bra översikt över situationen. [Se tex. här då Nature inte längre fungerar utan konto] Sotet som en viktig faktor i klimatsammanhang har mycket riktigt uppmärksammats mer under senare år och en reducering av sotutsläpp från framförallt Kinas industrier, södra Asiens matlagningseldar och världens tunga dieselfordon skulle märkbart påverka den globala uppvärmningen. Dock endast närmaste årtiondena om inte samtidigt arbetet med att minska koldioxidutsläppen fortgår då sotutsläppen inte kan minska under noll.
Uppdatering: Det är också viktigt att ta hänsyn till att samma källor som släpper ut sot också släpper ut andra partiklar som har en avkylande effekt. Något som Nilsson underlåter att nämna men som bland annat framgår av den ovan refererade sammanställningen. Se även DN 27/2
Det mest effektiva är självklart att både minimera koldioxid- och sotutsläpp något som ofta går hand i hand då det kommer från samma källor.
Nilsson uppmärksammar alltså ett viktigt problem och ett område där klimatforskningen leder till utveckling av förståelsen om sambanden mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringar dock lyckas han skapa bilden av en motsättning mellan strävanden som naturligt hör ihop.

Att Nilsson vill sprida rökridåer kring koldioxidens inverkan och göra global uppvärmning till Någon Annans Problem är pinsamt tydligt. Trist också att återigen se desinformation som medel för en politisk debatt. Diskutera gärna med vilka metoder och vem som ska bidra med hur mycket men sluta desinformera om vad vi vet och hur saker hänger ihop.

* Notera att andelen metan i atmosfären mäts i ppb medan koldioxiden mäts i ppm. 1750 ppb motsvarar 1,75 ppm. Det finns alltså ca 200 ggr så mycket koldioxid i atmosfären som det finns metan.