Per-Olof Eriksson vilseleder i Ny Teknik

Per-Olof Eriksson, tidigare koncernchef i Sandvik och känd så kallad "klimatskeptiker", besökte i mitten av maj det omtalade riksdagsseminariet med Roy Spencer och Bob Carter. Där inspirerades han tydligen till att skriva en debattartikel i Ny Teknik. I artikeln, med rubriken "Vetenskapen oense i klimatfrågan" uttrycker han – återigen – sina tvivel på IPCC:s slutsatser om klimatförändringarna.

Tyvärr innehåller hans artikel en mängd felaktigheter. Låt oss ta oss an dem i tur och ordning:

Källén hänvisade till datormodeller från FNs klimatpanel IPCC, som visar att jordens medeltemperatur med hög sannolikhet kommer att öka med mellan 2 och 4,5 grader om 100 år om vi slutar att använda fossila bränslen som ökar mängden koldioxid i atmosfären.

Nästan rätt, men IPCC skapar inga modeller själva. IPCC sammanställer forskningsläget. Resultat från klimatmodeller ingår som en del av rapporterna. Dessutom, det scenario i IPCCs sammanställning som har den lägsta temperaturökningen har en ökning av temperaturen på 1,8 grader, men då i medeltal. Scenariot med den högsta temperaturökningen har ett medel på 4 grader. Det som kallas klimatkänslighet, alltså den förväntade temperaturökningen vid en fördubbling av koldioxidhalten, brukar annars ligga mellan 2 och 4,5 grader då man pratar kortare tidsperioder som fram till 2100.

Det har även publicerats fler scenarier efter IPCCs sammanställning. Ett sådant scenario kommer från MIT och bygger på antagandet att inget görs åt våra utsläpp av växthusgaser, vilket i den modellen gav en medianhöjning av temperaturen på 5,2 grader.

Det intressanta är att koldioxid är en relativt mild växthusgas, som endast står för några få procent av den totala växthusgaseffekten på jorden. Den helt dominerande växthusgasen är vattenånga, som gör att jordens medeltemperatur ökat från cirka minus 18 grader, om vi inte hade några växthusgaser alls till dagens 14-15 grader.

Detta är ett faktafel, möjligen resultatet av en visklek "klimatskeptiker" emellan? Har Eriksson någon vetenskaplig publikation som stöd för sina 95 procent, en källa ingen annan har sett? Enligt den etablerade vetenskapen står vattenångan för cirka 60 procent och koldioxid för omkring 25 procent av den "naturliga" växthuseffekten. De 95 procent som Eriksson anför har däremot cirkulerat runt i "skeptiska" kretsar i åratal, utan hänvisning till någon källa eller hänsyn till fakta.

Jorden vore således inte lämplig för oss människor utan växthusgaser. Av denna uppvärmning står vattenånga för cirka 95 procent och övriga växthusgaser för resterande 5. Säg att koldioxiden hittills bidragit med två grader, så förstår du att den inte ensam kan bidra med mer än högst ytterligare en grad.

Eftersom uppgiften ovan är fel blir alla slutsatser som bygger på uppgiften fel, även det här. Resonemanget är dessutom självklart ovidkommande. Om Eriksson verkligen trodde att de tiotusentals personer som ägnat sig år klimatforskning de senaste 50 åren skulle ha missat någon enkel poäng som denna borde han försöka publicera sina tankar i vetenskapligt granskad press, hellre än som en debattartikel i Ny Teknik.

Varför visar då modellerna två till tre grader så hög ökning? Jo, det förklarar Källén och "modellmakarna" med att det finns förstärkningsmekanismer som driver upp temperaturen. Klimatforskaren Roy Spencer, som ägnat sitt liv åt att mäta jordens medeltemperatur med hjälp av satelliter, har kommit till motsatt slutsats. Jorden har tvärtom stabiliserande effekter som motverkar koldioxidens växthusverkan.

Förstärkningsmekanismerna är högst reella och finns väl dokumenterade. Återkopplingen från vattenånga har vi till exempel redan beskrivit i två bloggposter, här och här.

De 10-20 år som gått sedan modellerna lanserades stödjer hans slutsatser. Den faktiskt observerade medeltemperaturen ligger idag klar under vad modellerna har förutsagt. Det är molnbildningen som är svår att förutsäga. Mera moln ger en kallare jord och mindre moln ger en varmare jord. Som fysiker inser jag hur svårt det är att göra datormodeller som förutsäger molnbildning. De energimängder som flyttas runt när vatten avdunstar för att sedan falla ut som vattendroppar i moln är mycket stora också i jämförelse med de strålningsenergier som växthuseffekterna bygger på.

En annan spridd myt är att den senaste tidens temperaturer skulle visa att modellerna är fel. Intresserade rekommenderas att läsa den vetenskapligt publicerade artikeln "Is the Climate Warming or Cooling?" där den myten avfärdas. Det är helt riktigt att det finns stora osäkerheter i klimatmodellernas behandling av moln. Självklart hoppas alla att molnen ska uppföra sig på precis det sätt som gör att den negativa återkopplingen blir stor och omintetgör ut de positiva återkopplingarna, men att hänga upp vår framtid på en sådan chansning vore dåraktigt. Vår okunskap går åt båda hållen: Kanske kan molnen ha en stabiliserande effekt, kanske gör dom de värre än vad vi tror idag.

Själv kan jag inte helt följa forskarnas resonemang beträffande förstärkning eller dämpning. Men när jag vet vilka stora temperaturextremer vår jord varit utsatt för under sin långa historia, inser jag att om vi inte hade stabiliserande effekter till normalvärden, skulle dem för länge sedan ha skenat och utplånat allt liv.

Att positiva återkopplingar dominerar betyder inte nödvändigtvis att temperaturen skenar.

Det är alldeles riktigt att "stabiliserande effekter" existerar: Jordens yttemperatur var till exempel ungefär 60 grader C under livets första stapplande steg trots att solen var cirka 30 procent ljussvagare. Detta brukar kallas "faint sun paradox", när den höga temperaturen med stor sannolikhet orsakades av växthusgaser. Framför allt eftersom att den tidiga atmosfären dominerades av koldioxid, men även metan.

Utan de så kallade "stabiliserande effekterna" och livets uppkomst på Jorden skulle Jorden vara en kopia av Venus, då solen i dag är mycket starkare än för 3,5 miljarder år sedan. Dessa så kallade stabiliserande effekter på koldioxid verkar dock över helt andra tidsskalor än vad antropogena utsläpp av koldioxid gör och det är mycket vanskligt att räkna med att de ska ta hand om den ökade mängden koldioxid som mänskliga aktiviteter har givit upphov till. Planeter strävar inte efter att "stabiliseras" vid det klimat Jorden har idag - inte ens Jorden gör det.

Livet på Jorden som helhet klarar alldeles utmärkt av en temperaturökning. Det blir tyvärr svårt för delar av Jordens befolkning att göra detsamma.

Sådana instabiliteter som IPCCs datormodeller förutsätter hade omöjliggjort livets evolution under jordens långa historia. Bob Carter har ägnat mycket tid åt att studera jordens historia och kunde livfullt berätta om tidigare extremer, som för övrigt för det mesta utgjorts av det vi kallar istid, då vårt land var täckt med flera kilometer is.

Enligt den etablerada förklaringen till istiderna är den primära orsaken till klimatförändringarna periodiska variationer i jordens bana runt solen, så kallade Milankoviccykler. De förändringar i strålningsbalansen som dessa orsakar är dock för små för att ensamma orsaka de stora temperatursänkningarna vid en istid. Positiva återkopplingar från vattenånga, koldioxid, albedo etcetera förstärker den initiala nedkylningen, precis som att vi kan förvänta förstärkningar av den uppvärmning som primärt orsakas av antropogena utsläpp av koldioxid.

En ny istid kommer inom loppet av några tusen år att ställa mänskligheten inför enorma prövningar. Kanske kan en uppvärmning av jorden med någon grad fördröja den katastrofen. Vi vet från historien att livets mångfald alltid har gynnats och kulturen blomstrat när jorden varit varmare, medan köldperioder alltid präglats av missväxt, pest och krig.

Förutsägelsen om en ny istid med den fina noggrannheten några tusen år är långt ifrån självklar och detsamma gäller påståenden om kopplingen mellan köld, pest och krig. Men visst finns det en poäng i att forskarna med större och större säkerhet kan förklara vad som reglerar och kan reglera temperaturen på jorden. I en oviss framtid skulle man kanske kunna använda detta för att både sänka och höja temperaturen på jorden. Till en början gör vi klokt i att inte höja temperaturen på jorden genom att släppa ut mer växthusgaser.

För övrigt känns det konstigt att Ny Teknik, som inte tar in repliker i sin tidning, släpper igenom debattartiklar på denna nivå, tyvärr är det inte första gången det har hänt heller.