18 dec. 2009

Lars Bern om vetenskapens oberoende

I sin senaste Newsmill-artikel bestrider Lars Bern den vanliga bilden av hur insikten om antropogen global uppvärmning härrör från forskarsamhället och hur forskarna till slut har lyckats övertyga många av våra politiker om situationens allvar. I Berns bisarra verklighetsuppfattning är det tvärtom: det är politikerna (med Margaret Thatcher i spetsen) som hittat på klimathotet och håller forskarsamhället i ett järngrepp där forskarna med piskor och morötter fås att producera förfalskad evidens. Om greppet lossnade skulle det snabbt framkomma att det verkliga vetenskapliga evidensläget inte alls pekar mot någon farlig antropogen global uppvärmning. Bern avslutar sin artikel med en stilla julklappsönskan om att "vetenskapen får tillbaka sitt oberoende".

Någon närmare genomgång förtjänar inte Berns artikel, men jag skall uppehålla mig vid en enda mening. Bern berättar:

    I dagarna har regeringen utsett en av landets mest rabiata klimatalarmister till styrelsen för Vetenskapsrådet med stor makt över fördelningen av forskningsanslag.

Personen han syftar på är jag. Därför har jag någorlunda god kännedom om fakta i målet, och är således i ett utmärkt läge att, som en liten övning i Bernologi, utröna hurpass väl han lyckats med faktakontrollen.

Inför ordvalet "rabiat klimatalarmist" är jag beredd att se mellan fingrarna, då det låter mer som en känsloyttring och ett tillmäle än som ett faktapåstående i egentlig mening.1 Vidare granskning visar dessvärre att Berns mening innehåller två sakpåståenden som går stick i stäv med verkligheten, och som inte på samma vis kan förklaras bort:

  • Bern påstår att jag valts till "styrelsen" för Vetenskapsrådet, när jag i själva verket blott blivit vald till Vetenskapsrådets ämnesråd för naturvetenskap och teknikvetenskap - ett ämnesråd som är underställt styrelsen.

  • Bern påstår att "regeringen" utsett mig när det i själva verket var den av Sveriges universitets- och högskoleforskare valda elektorsförsamlingen som utsåg mig.

Några fler direkta fel hittar jag inte i den utvalda meningen. Jag beklagar detta antiklimax - summa två sakfel i en mening är knappast någon särskilt hög eller anmärkningsvärd siffra för att vara i en Lars Bern-text. Och påståendet om "regeringen" var ju faktiskt nödvändigt för att hans exempel skulle bli en bra illustration till tesen om hur politikerna styr forskarsamhället...


1) Om vi för resonemangets skulle godtar att jag skulle vara "klimatalarmist", och om vi jämför de synpunkter på klimat och klimatförändringar jag ger uttryck för (låt oss säga här, här, här, här, här och här) med dem hos IPCC och flertalet andra företrädare för klimatvetenskapen, så får vi nog konstatera att de senare i så fall förtjänar samma epitet.

10 kommentarer:

  1. Hmmm... = läst och begrundat.

    SvaraRadera
  2. Har ni lagt ner rubriken "Fredagsmys"? Ett kul inslag vid sidan av debatten.

    Här är ett inslag som skulle kunna passa in där. Monbiot vs. Plimer. Det är tre filmer, i första är det ganska lugnt. När de sedan diskuterar boken blir det hetare. Märk hur Plimer konsekvent undviker att svara på Monbiots och reporterns frågor om vulkaner, temperatur... och svarar med motfrågor, talar vitt och brett om allt och inget...

    http://www.youtube.com/watch?v=VBQCsMJm3Zg&feature=related

    debatten finns även refererad på
    http://www.monbiot.com/archives/2009/12/17/showdown-with-plimer/

    efteråt skickade tv-tittarna in massor med email, inte till Plimers fördel om jag säger så.

    SvaraRadera
  3. Olle>> Har du läst denna enkät bland klimatologer från 2008:
    A Survey of the Perspectives of Climate Scientists
    Concerning Climate Science and Climate Change


    Jag tycker att den tydliggör tre saker:

    1.
    Klimatforskare anser att klimatforskningen är relativt politiserad, men tycker att det är bra.

    2.
    Klimatforskare anser att klimatforskningen har hög vetenskaplig integritet (hur man får ihop det med punkt 1 förstår jag inte).

    3.
    Klimatmodellerna har fler stora osäkerheter; Molnbildning, havsströmmar och i viss mån vattenånga, i den ordningen med den största osäkerheten först.

    Det du skriver i denna artikel stämmer alltså inte så bra med hur klimatologerna själva ser på saken.
    Har du kommentarer till det?

    SvaraRadera
  4. Håller med att Plimer i debatten inte skötte sig bättre än de kritiserade klimatforskarna i andra lägret. Bort med alla tomtar som bara slingrar sig på direkta frågor. Svaret han inte ville ange hittas på följande adress:

    http://www.metoffice.gov.uk/climatechange/science/monitoring/hadcrut3.html

    Och visst vänder temperaturkurvan även om 10 år är för kort tid för att dra några slutsatser. Sen beror det väl på vad man menar med "global temperatur"

    SvaraRadera
  5. Anonym,
    Nej vi har inte lagt ner rubriken, dock har vi (hittills) i dag inte skrivit något. Plimer vs frågor är ett bra ämne. Tack för tipset.

    SvaraRadera
  6. Nu skall man ju inte tro benhårt på enkäter, men jag noterade också att von Stroch och Brey fick fram det motsägelsefulla resultat som Patrik noterar.

    Bortfallet är också imponerande, men det burkar ju känneteckna dylika undersökningar (och en såpass fet en). Tror därför att en grundlig bortfallsanalys skulle ge mer än själva enkäten.

    SvaraRadera
  7. Grattis till vetenskapsrådsposten får jag säga :-)

    SvaraRadera
  8. De frågor i Bray & von Storch som berör ”politiseringen” av klimatvetenskapen:

    9. How much do you think the direction of research in the climate change sciences has
    been influenced by external politics in the last 10 years?
    (Svaren lutar något mot “mycket”-sidan)

    Den frågan kan tolkas på flera olika sätt. Dels att det finns frågor som är särskilt viktiga för att förstå konsekvenserna av klimatförändringarna och kunna vidta åtgärder, och att man har fokuserat på dessa frågor. Det är inget fel med det så länge det inte går till överdrift. Dels att det förekommer försök att styra resultaten av forskningen åt ett visst håll, antingen för att förringa eller överdriva problemen. Det senare kan även yttra sig i att man försöker tysta ner ”oönskade” resultat. T ex ägnade sig Bush-regimen åt detta. Sådant är förstås väldigt illa.

    10. To what degree do you think climate science has remained a value-neutral science? (Svaren hamnar i mitten).

    Detta är en ännu mer svårtydd fråga. Naturligtvis har klimatförändringarna potentiella konsekvenser som måste värderas. Många klimatforskare känner nog också en frustration över att politiker och allmänhet inte lyssnar tillräckligt på dem. Det som kan vara problematiskt är om detta påverkar objektiviteten i de rent vetenskapliga frågorna.

    Några andra intressanta frågor:

    60. Over the issue of climate change, the general public should be told to be unconcerned – very worried. (Svaren ligger tydligt på “worried”-sidan).

    67. There is a great need for immediate policy decisions for immediate action to mitigate
    climate change.
    (Svaren lutar starkt mot ”strongly agree”)

    SvaraRadera
  9. Lars Bern lär ha lämnat Stockholmsinitiativet (http://www.theclimatescam.se/2009/12/14/vad-lars-bern-onskar-sig-i-julklapp/#comment-84255).

    Någon som vet vad det beror på? Håller skeptikerna på att bli osams med varandra?

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet