Gillar du inte verkligheten? Utmåla forskarna som brottslingar!

James ”Jim” Inhofe är en republikansk senator från Oklahoma med starka band till gas-och-olje-industrin. Han är också senatens ledande ”klimatskeptiker”, och förklarade i ett tal i senaten 2003 att den globala uppvärmningen är en bluff¹. Inhofe leder Minority Staff of the Senate Committee on Environment and Public Works (ungefär Minoritetsgruppen i Senatskommittén för Miljö och Offentliga Arbeten), och i den egenskapen har han nyligen släppt en rapport om CRU-mejlen. Denna rapport har nu börjat cirkulera i bloggosfären. Det är viktigt att notera att rapporten inte är från hela Amerikanska senaten, utan bara från en enskild senator.

Rapporten verkar främst vara riktad mot Enviromental Protection Agency (EPA, ungefär Amerikanska miljöskyddsmyndigheten) som har klassat utsläpp av växthusgaser som en miljöfara. Inhofe försöker komma åt EPA genom att utmåla personer involverade i IPCC (den internationella klimatpanelen) som bluffare och möjligen brottslingar. De påstås ha fuskat med data och modeller för att främja en politisk agenda.

Så vad innehåller rapporten? Den består i stora drag av (1) en motivering, (2) en diskussion av några av de stulna CRU-mejlen som påstås bevisa olika oegentligheter, (3) en lista på forskare med (ibland svaga) kopplingar till mejlen som har medverkat i IPCC, (4) en genomgång av olika lagar som dessa personer enligt Inhofe kan ha brutit mot, (5) en redogörelse för hur EPAs ställningstagande beror på IPCCs rapporter, (6) ännu en lista med korta biografier över de utpekade forskarna samt (7) fler citat från stulna CRU-mejl, men utan någon diskussion.

Föga överraskande så är diskussionen av de stulna mejlen mycket selektiv, och relevant information som motsäger Inhofes teser redovisas ofta inte. Som ett exempel kan vi ta vad rapporten uppger vara det mest flagranta exemplet på hur klimatforskarna har försökt förhindra att artiklar med avvikande resultat publiceras: Soons & Baliunas artikel om historiska klimatrekonstruktioner i tidskriften Climate Research från 2003. Artikeln kommer till slutsatsen att det inte är något speciellt med den nutida uppvärmningen. Detta är en artikel som Inhofe själv gjorde till ett huvudnummer under sitt senats-tal samma år. Inhofes rapport berättar inte att en förintande kritik från flera av de forskare som Soon & Baliunas citerade publicerades i tidskriften EOS strax efter. Den nämner inget om att halva den redaktionella ledningen för Climate Research avgick i protest mot publiceringen av Soons & Baliunas artikel. De betraktade publiceringen som ett katastrofalt misslyckande för tidskriftens granskningsprocess. Naturligtvis nämner rapporten heller ingenting om Soons & Baliunas starka kopplingar till olika politiska tankesmedjor som George C Marshall-institutet och Science & Public Policy-institutet. Så om detta är en historia om hur vetenskapen korrumperas för att tjäna politiska syften så är det inte klimatforskare som Mann, Jones, Bradley, Wigley, och Briffa som har skurkrollerna, utan Soon, Baliunas och Inhofe själv.

Något som verkligen indikerar att IPCCs slutsatser behöver omprövas framkommer inte. Om Inhofes rapport har något värde, så är det främst som ett utmärkt exempel på en politiskt motiverad och orkestrerad förföljelse och smutskastning av forskare med politiskt obekväma resultat, dvs resultat som visar på en mänsklig klimatpåverkan. Inhofe tvekar å andra sidan själv inte att åberopa grovt felaktig ”vetenskap” när det passar hans syften.

¹Bland Inhofes andra politiska ställningstaganden hittar vi ett stöd för att tillåta ”grym, omänsklig eller förnedrande” behandling av fångar, samt motstånd mot sexuella minoriteters rättigheter.