6 maj 2013

Elisabet Höglund och konsten att se längre än näsan räcker


"Överdrivet klimathot tog död på debatten" skriver Elisabet Höglund i Aftonbladet. Hon fortsätter:

Klimatfrågan är i dag en ickefråga, inte bara i Sverige utan över hela världen. Jag tror jag vet när den dog. Det var efter det monumentala misslyckandet vid klimatmötet i Köpenhamn 2009.
Inför mötet hade klimathotet trissats upp så till den grad att man kunde tro att jordens undergång var nära.
Storbritanniens dåvarande premiär­minister Gordon Brown varnade inför mötet för att världen bara hade två år på sig innan allt skulle­ braka samman, om inte en klimatuppgörelse nåddes. Ett misslyck­ande i klimat­frågan skulle enligt Brown betyda­ en lika gigantisk katastrof för världsekonomin och för mänskligheten, som de båda världs­krigen hade för­orsakat.
Men undergången uteblev. Att för­söka lösa ett politiskt problem med att hota med all världens katastrofer är kontraproduktivt. Folk tar till slut inte hoten på allvar, särskilt inte när undergången aldrig kommer. Efter det misslyckade Köpenhamnsmötet försvann hela klimatdebatten i ett slukhål.

Höglund verkar inte förstå att vad vi gör idag kan orsaka (eller undvika) katastrofer årtionden eller århundraden in i framtiden. En del av den koldioxid vi släpper ut idag kommer att finnas kvar i hundratals år, och de kolkraftverk som byggs idag kommer förmodligen att fortsätta att släppa ut koldioxid årtionden framåt. Och vi har inte ens ännu sett den fulla effekten av den koldioxid som vi hittills har släppt ut. Så vill vi undvika skadliga konsekvenser om årtionden och århundraden så behöver vi agera nu.

Men vårt mänskliga psyke är inte särskilt väl anpassat för att tänka så långsiktigt och globalt. Här är en föreläsning med Daniel Gilbert, professor i psykologi vid Harvard, som handlar om detta.


I en studie som publicerades i Nature i januari tittade man på fyra källor till osäkerhet om hur klimatet kommer att förändras i framtiden (se också här och här). Dessa var:

  • Vetenskaplig osäkerhet, som hur stor klimatkänsligheten är.
  • Politisk osäkerhet, som när och hur utsläppsbegränsningar och andra politiska åtgärder kommer att genomföras.
  • Teknologisk osäkerhet, som utveckling av tekonolgi som kan ersätta energiproduktion med fossila bränslen
  • Social osäkerhet om framtida enerigbehov.
De fann i studien att det som orsakade störst osäkerhet om den framtida temperaturutvecklingen var den politiska osäkerheten. Med andra ord, det viktigaste är vår politiska vilja att försöka göra något åt problemet. Därefter följde vetenskaplig, social och teknologisk osäkerhet. Detta innebär att det förmodligen skulle kosta mer att vänta med åtgärder, än vad man skulle kunna tjäna på förbättrad kunskap om klimatet medan man väntar.

Det handlar om konsten att se längre än näsan räcker.

Uppdatering 2013-05-08: Supermiljöbloggen kommenterar Höglunds krönika.

6 kommentarer:

  1. Kanske är det just att människans bristande förmåga att tänka långsiktigt och globalt som är orsaken till att klimathotet har överdrivits, enligt Höglunds synsätt. Inverkan av ökade växthusgaser i atmosfären är en av många faktorer som påverkar alla de komplicerade processer som påverkar mänsklighetens framtid. Genom vår bristande förmåga att tänka långsiktigt och globalt har denna komplicerade bild förenklats till oigenkännlighet. Vi har fått ett överdrivet klimathot som leder till överdrivna åtgärder av ett visst slag och inga åtgärder av andra slag som kanske är mycket viktigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym skrev 6 maj 2013 19:08:
      "Vi har fått ett överdrivet klimathot som leder till överdrivna åtgärder av ett visst slag och inga åtgärder av andra slag som kanske är mycket viktigare."
      1. Klimathotet är inte överdrivet vetenskapligt sett. Inom Klimatvetenskapen diskuteras olika scenario och sannolikheten för dom.
      2. Vi har inte sett någon åtgärd som är överdriven, bara dom som snarast är underdrivna.
      3. Det är lite svårt att diskutera och bemöta "inga åtgärder av andra slag".

      Hälsningar,
      PMA

      Radera
    2. PMA, det blir fel när du citerar ur sitt sammanhang. Det jag skrev bygger på förutsättningen att psykologiprofessorn Daniel Gilbert har rätt i att människan har en bristande förmåga att tänka långsiktigt och globalt. Om detta har påverkat på så sätt att klimathotet har missbedömts och överdrivits så kan vissa åtgärder ha blivit överdrivna medan andra har försummats. Detta är en utveckling av vad som sägs om Daniel Gilberts teori enligt ovan.

      Radera
  2. Det paradoxala i sammanhanget är dessutom att det enda som skulle kunna stabilisera utsläppen av CO2 eller kanske t.o.m. minska dem är kärnkraft och gas och båda dessa energikällor är de som är mest oroliga för klimatet starka motståndare till.
    Det är därför klimatpolitiken bara blir ett spel för galleriet.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Stereotyp debatt.

    De som gärna tar till sig de scenarios som beskriver svåra följder av växthusgaser borde ägna sig åt konstruktiv argumentation i stället för att ”bemöta” kritiska invändningar om klimatmodeller och teorier.
    Fakta är att förbrukning av kol, olja och naturgas ständigt ökar och att alla konferenser med 10 000 tals deltagare och presterade ”protokoll” är helt misslyckade. Sådan verksamhet är typisk för bidragstagare som kan fortsätta med tröstlöst ältande av teser i stället för att se realiteter och anpassa sig till dessa.

    Vad lönar det till att älta hur stora kostnader, hur stora katastrofer, som kan komma om de egna sätten att avvärja ”hoten” visar sig vara rena utopier?

    Vill nu de som ger IPCC rätt motverka kommande utveckling så spelar det faktiskt lien roll om ”klimatskeptiker” har helt eller delvis rätt. De som anser att halten koldioxid i atmosfären måste stabiliseras eller minskas kan ju inte påräkna resultat genom att argumentera med ”klimatskeptiker”. Metoden att försöka skicka koldioxidutsläpp till andra kontinenter med utsläppsavgifter har misslyckats och förutsättningarna att minska förbrukning av kol, olja och naturgas genom fördyrande pålagor är dömda att misslyckas. Misslyckas beroende på att utsläppsrätter på inget vis säkerställer annat än ändrad budgetering av produktionskostnad för varor och tjänster som konsumenter ändå kommer att prioritera bland.

    SvaraRadera

Tips: Använd gärna signatur när du kommenterar. Det underlättar samtalet