Elisabet Höglund och konsten att se längre än näsan räcker

"Överdrivet klimathot tog död på debatten" skriver Elisabet Höglund i Aftonbladet. Hon fortsätter:

Klimatfrågan är i dag en ickefråga, inte bara i Sverige utan över hela världen. Jag tror jag vet när den dog. Det var efter det monumentala misslyckandet vid klimatmötet i Köpenhamn 2009.
Inför mötet hade klimathotet trissats upp så till den grad att man kunde tro att jordens undergång var nära.
Storbritanniens dåvarande premiär­minister Gordon Brown varnade inför mötet för att världen bara hade två år på sig innan allt skulle­ braka samman, om inte en klimatuppgörelse nåddes. Ett misslyck­ande i klimat­frågan skulle enligt Brown betyda­ en lika gigantisk katastrof för världsekonomin och för mänskligheten, som de båda världs­krigen hade för­orsakat.
Men undergången uteblev. Att för­söka lösa ett politiskt problem med att hota med all världens katastrofer är kontraproduktivt. Folk tar till slut inte hoten på allvar, särskilt inte när undergången aldrig kommer. Efter det misslyckade Köpenhamnsmötet försvann hela klimatdebatten i ett slukhål.

Höglund verkar inte förstå att vad vi gör idag kan orsaka (eller undvika) katastrofer årtionden eller århundraden in i framtiden. En del av den koldioxid vi släpper ut idag kommer att finnas kvar i hundratals år, och de kolkraftverk som byggs idag kommer förmodligen att fortsätta att släppa ut koldioxid årtionden framåt. Och vi har inte ens ännu sett den fulla effekten av den koldioxid som vi hittills har släppt ut. Så vill vi undvika skadliga konsekvenser om årtionden och århundraden så behöver vi agera nu.

Men vårt mänskliga psyke är inte särskilt väl anpassat för att tänka så långsiktigt och globalt. Här är en föreläsning med Daniel Gilbert, professor i psykologi vid Harvard, som handlar om detta.


I en studie som publicerades i Nature i januari tittade man på fyra källor till osäkerhet om hur klimatet kommer att förändras i framtiden (se också här och här). Dessa var:

• Vetenskaplig osäkerhet, som hur stor klimatkänsligheten är.
• Politisk osäkerhet, som när och hur utsläppsbegränsningar och andra politiska åtgärder kommer att genomföras.
• Teknologisk osäkerhet, som utveckling av tekonolgi som kan ersätta energiproduktion med fossila bränslen
• Social osäkerhet om framtida enerigbehov.

De fann i studien att det som orsakade störst osäkerhet om den framtida temperaturutvecklingen var den politiska osäkerheten. Med andra ord, det viktigaste är vår politiska vilja att försöka göra något åt problemet. Därefter följde vetenskaplig, social och teknologisk osäkerhet. Detta innebär att det förmodligen skulle kosta mer att vänta med åtgärder, än vad man skulle kunna tjäna på förbättrad kunskap om klimatet medan man väntar.

Det handlar om konsten att se längre än näsan räcker.

Uppdatering 2013-05-08: Supermiljöbloggen kommenterar Höglunds krönika.

Mer strunt från Elisabet Höglund

Elisabet Höglund sprider numera sina virrigheter i Aftonbladet i stället för Expressen, men virrigheterna är ungefär desamma. I dag fastslår hon, i strid med den samlade vetenskapliga expertisen, att Det är smogen som höjer temperaturen. Höglund har något av ett inofficiellt svenskt rekord i missuppfattningar om klimatet (jag har skrivit om hennes snedseglingar flera gånger tidigare) och hennes senaste alster gör ingen besviken.

Hon tuggar till exempel om den gamla visan om att temperaturen inte har stigit sedan 1998. Här på Uppsalainitiativet finns flera inlägg som förklarar hur det ligger till i verkligheten, men jag tar det kort en gång till:

Det finns naturliga variationer ovanpå en underliggande trend. År 1998 (eller snarare år 1997 om man ska vara noga, temperaturen har en fördröjning på några månader) inträffade kanske den kraftigaste El Niñon i modern tid, vilket ligger bakom det årets rekordtemperaturer. 2000-talet är också det utan konkurrens varmaste årtiondet, med sju av de åtta varmaste uppmätta åren sedan 1880 (varav 2005 är det allra varmaste). Vi har nu El Niño-förhållanden i Stilla Havet som väntas stärkas under vintern och våren 2010, och redan nu närmar vi oss rekordtemperaturer. Men det är egentligen inte heller särskilt intressant – vad som räknas är naturligtvis den långsiktiga trenden.

Sedan fläskar Elisabet Höglund till med en trippel whopper om de så kallade asiatiska bruna molnen. Först hävdar hon att de står för lika stor del av uppvärmningen (den uppvärmning som hon tidigare hävdade inte ägde rum) som koldioxiden. Det är dubbelt fel: Sotpartiklarnas värmande effekt är hälften av koldioxidens, men de bruna molnen består också av svavelföreningar vars kylande effekt är betydligt större. Netto "maskerar" sotet och aerosolerna mer än 40 procent av den ökade växthuseffekten.

Grafen ovan kommer från artikeln On avoiding dangerous anthropogenic interference with the climate system: Formidable challenges ahead av V. Ramanathan och Y. Feng. De olika staplarna för ABC:s (atmospheric brown clouds) kommer dels från IPCC:s fjärde rapport och dels från en uppdaterad sammanställning av Ramanathan och Carmichael 2008. Som synes ger de nya beräkningarna en större värmande effekt av så kallad black carbon (BC), men även större kylande effekt av aerosolerna.

Veerabhadran Ramanathan är en av världens ledande auktoriteter på de bruna molnen och jag rekommenderar alla som är seriöst intresserade av frågan att läsa vad han skriver i stället för Elisabet Höglunds kompott av lögner, halvsanningar och missuppfattningar. Att sotutsläppen skulle ha "förtigits" av IPCC är naturligtvis också fel. De fanns inte beskrivna i detalj i sammanfattningen för beslutsfattare, vilket inte är så märkligt då utrymmet i sammanfattningen naturligtvis är kraftigt begränsat. Om vi drar oss till minnes att de bruna molnen nettokyler faller dock Elisabet Höglunds konspirationsteori sönder i smulor.

Slutligen har Elisabet Höglund fått tag på en auktoritet som passar henne, och då är naturligtvis allt ifrågasättande som bortblåst. Luleåprofessorn Bo Nordells något esoteriska idé (han har flera sådana) om att det är värmeutsläpp, inte växthusgasutsläpp, som värmer jorden och atmosfären har tidigare demonterats av Magnus Westerstrand. Även Ray Pierrehumberts räkneövningar visar på de enorma skillnaderna mellan spillvärme och växthusgaser.

Ideologisk blindhet ligger bakom många misstag, och i fallet Höglund finns det uppenbarligen få eller inga kunskaper som kan balansera de ideologiska felsluten. Det är bara att beklaga att Sveriges största tidning gör sig till megafon för den desinformation som blir följden.