WMO: 2001-2010 a decade of climate extremes

Världsmeteorologi-organisationen (WMO) sammanfattade nyligen decenniet 2001-2010 i en rapport: The global climate 2001–2010 a decade of climate extremes. Värd att läsa för den väder- och klimatintresserade.

WMO: 2011 varmaste La Nina-året som uppmätts

Nyligen kom Världsmeteorologiorganisationen (WMO) med en preliminär sammanställning över 2011 utgående från årets tio första månader. De konstaterar att 2011 följer mönstret där år med La Ninor är 0,1 till 0,15 grader kallare än föregående år. Det innevarande året ser ut att placera sig på tiondeplats i värmeligan. En liga där 13 av de 15 varmaste åren inträffat 1997 eller senare.

Trots en av de starkaste La Ninorna under de senaste 60 åren är 2011 det varmaste La Ninaåret som uppmätts.

Läs hela den preliminära sammanställningen här.

2010 leder temperaturligan

World Meteorological Organisation har i sin rapport WMO statement on the status of the global climate in 2010 ordnat åren och decennierna från 1850 till 2010 i temperaturordning vilket ger en annorlunda syn på den vanliga temperaturkurvan.
För två år sedan presenterade vi liknande grafer för åren som helhet liksom vinter, sommar och kallaste respektive varmaste månad. Dessa kan ses här.

h/t Piprök

2010

I veckan som gick så kom Världsmeteorologiorganisationen (WMO) med sin sammanställning av globala medeltemperaturen 2010 och viktiga väder och klimathändelser under året. De bekräftar den bild som tidigare givits av NOAAs National Climate Data Center (NCDC).

År 2010 är på delad första plats med 2005 och 1998 för det varmaste året sedan mätningarna startade i slutet av 1800-talet, 0, 53 °C varmare än normalperioden (1961-90) i WMOs sammanställning. Det var exceptionellt varmt på Grönland, i norra Kanada, stora delar av Afrika samt södra och västra Asien. I några områden var det kallare än normalperioden så som norra Europa och centrala och östra Australien. Decennietrenden med varje nytt decennie sedan 1960 varmare än det föregående fortsätter. Åren 2001 till 2010 var medeltemperaturen 0,46 °C över normalperioden vilket är det varmaste decenniet som uppmätts.

GISS temperaturanomalier 2010 mot medlet för 1961-1990. (Detaljerna i temperaturfördelningen över jorden kan skilja något mot de i texten beskrivna analyserna av WMO och NCDC då det är olika temperaturserier.)

Förra året var också det nederbördsrikaste som uppmätts och med stora variationer i nederbörd. Ett antal extrema väderhändelser inträffade under året så som värmeböljan över Ryssland, översvämningen i Pakistan samt torkan i Amazonas. I slutet av 2010 och början av 2011 skedde också stora översvämningar i Sri Lanka, Australien och Brasilien.

NOAA NCDC karta över viktiga väder och klimathändelser 2010. (Klicka på bilden för förstoring).

Den Arktiska havsisens utbredning under december var den lägsta sedan mätningarna startade. Detta efter en höst med den tredje lägsta utbredningen och den lägsta volymen som uppmätts. En ny studie av Tedesco et al visar också att smältsäsongen 2010 på den Grönländska inlandsisen var rekordintensiv.

 
Uppdatering: GRACE-mätningar visar att massminskningen av Grönlandsisen 2010 var den största sedan mätningarna började 2002.

Källor om inte länkat i texten:
NOAA NCDC
WMO

Nyhet om torka

World Meteorological Organisation (WMO) har kommit överens om att använda ett standardiserat index för att beskriva meteorologisk torka. Indexet heter SPI.
Det finns tre typer av torka

• meteorologisk torka - lägre nederbörd än normalt
• agrikulturell torka - torka som påverkar skördar och annan matframställning
• hydrologisk torka - torka som påverkar grundvatten, sjöar och andra vattenmagasin

Liknande index är planerade för de två sista typerna som meteorologisk torka leder till om den är bestående under en längre tid. Syftet är att förbättra observationssystemen kring torka och möjligheterna att förutse kommande torka. Det senare ger möjligheter att sätta in kompensatoriska åtgärder i tid. Arbetet kring torka är viktigt då 82% av världens jordbruksmark är regnbevattnad, de övriga 18% har konstbevattning, och ökad torka drabbar därför jordbruket kraftigt.

Bakgrunden är att både observationer och klimatmodeller visar en trend med ökad uttorkning av jordarna i stora delar av världen beroende på en kombination av framför allt avskogning och global uppvärmning. Sedan 1970-talet har ytan av de mycket torra områdena ökat från drygt 10% till ca 30% av landytan.

Bilden visar trenderna i jordens fuktighet 1900-2002

Den pågående uppvärmningen leder till att luften kan innehålla mer fukt (Ca 7% mer per grad. Sambandet kallas Clausius-Clapeyron-ekvationen.) vilket i sin tur gör att marken torkas ut mer när det inte regnar samtidigt som det finns mer fukt tillgänglig i början av ett regnväder. Regnvädren i torra områden tenderar att bli kraftigare men kortvarigare.

Läs mer i IPCC AR4 WG1 kap. 3.3