Vetenskap går inte ut på att skapa optimism

Gästinlägg av Georg Andersson, Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet

En ledare i SvD med rubriken Optimism är den allra största synden tog nyligen upp klimatförändringar, delvis p.g.a. en ny artikel i Nature Geoscience [1]. Ledaren var tyvärr ett ganska typiskt exempel på generaliserande påståenden om miljörörelsen och miljövetenskap som man stöter på då och då.

Det finns två problem med SvDs ledare som kommer igen i kritik av den så kallade miljörörelsen. Det ena är just att man klumpar ihop alla de olika miljörörelser som finns till en ”miljörörelse”, sedan tar man ut de tokigaste påståendena som gjorts av denna ”miljörörelse” och kritiserar dem. Ledaren beklagade sig t.ex. över att 

Naturkatastrofer är inte längre naturkatastrofer utan kan alltid härledas till mänskligt agerande. … … Tanken om syndafallet har återuppstått i miljörörelsen. Människan förstör jordklotet genom sin blotta existens. 

Detta är det väldigt få, om någon, som påstår i någon miljörörelse. Jag antar att påståendena inte var menade att återspegla typiska idéer i miljörörelser utan mer för att raljera om, eller i bästa fall ge retorisk kraft åt påståenden om, miljörörelsers ovilja till optimism. Även så, speglar de argument som kritiker till miljörörelsen ibland ställer upp och som SvDs ledare är ett exempel på. De är så kallade halmgubbar, vilket går ut på att man förenklar ett argument och skapar en nidbild som man sedan lätt kan argumentera emot. Förvrängda yttranden och argument kan också vara del i ett försök att få motståndaren att verka löjlig och mer okunnig än den är.

Det finns en annan uppfattning (som av en händelse just presenterad av samma skribent på SvD under rubriken "Apokalypsens gröna ryttare") om att miljörörelsen eller miljövetenskapen skulle vara emot teknik. Bara för att man är skeptisk till att teknik ensamt kommer att lösa miljöproblemen betyder inte det att man är emot teknik. Teknik ingår som en del i omställningen till en hållbar samhällsutveckling, men är i sig själv troligen inte tillräcklig.

Att använda sig av religiösa liknelser är också populärt och blir kanske effektivt retoriskt men knappast seriöst. Ledaren liknade t.ex. miljörörelsen vid en religiös sekt som har gjort optimism till en synd, där man aldrig får vara glad, och där miljöprofeterna i den gröna predikstolen skäller ut de som tvivlar på vissa slutsatser. Här kopplar också det andra problemet in; man blandar ihop ”miljörörelse” och natur- miljövetenskap. Att människan orsakar miljöproblem är inte någon predikan eller tro utan bygger på vetenskap. Detta använder sen en del miljörörelser sig av för att påverka politiker och väcka opinion vilket gör att de kan framstå som pessimister.

Tillbaka till den artikel i Nature Geoscience som ledaren utgår ifrån. Artikeln argumenterar för en något lägre temperaturhöjning på kort sikt vid en fördubbling av koldioxidhalten än tidigare studier visat på. Detta skall dock ses i sitt vetenskapliga sammanhang, studien är inte en "game changer", utan adderar bara till kunskapsläget. Det finns dessutom fortfarande risker och negativa effekter även vid en temperaturökning som den nya artikeln föreslår. Till exempel visar en ny studie från Nature [2] att sammansättningen av fiskarter kan förändras vid en uppvärmning av oceanerna. Detta kan ställa till problem vid kusterna i tropikerna, där många fattiga bor, eftersom fiskbestånden här kan minska om havet värms upp ytterligare.

Att kritisera "miljörörelsen" eller miljövetenskapen för att vara emot optimism när man försöker förklara effekter av våra förehavanden är att skjuta budbäraren. Skulle någon som slagit sig illa efter att ha ramlat ner från en stege komma på att skälla på naturvetaren som försöker förklara gravitationen? Poängen är alltså att om man inte tycker budskapet låter optimistiskt är irrelevant för vetenskapen, den går inte ut på att skapa komfortabla idébubblor utan på att försöka ta reda på hur saker och ting fungerar. Om klimatförändringarna bli lite mindre eller sker lite saktare framöver än tidigare modeller predikterat skulle det möjligtvis skapa lite mer tid innan de möjliga effekter som predikteras också äger rum. Det ger oss däremot inte tid att sätta oss och slappna av och vara nöjda, hur tråkigt det än låter.

Georg Andersson
Fil dr i miljövetenskap

————————————————–

1. Otto A. et al., 2013, Energy budget constraints on climate response, Nature Geoscience, Published Online.

2. Cheung W.W.L. et al., 2013, Signature of ocean warming in global fisheries catch, Nature, 497:365-368.

Ingenting om miljövänner och moral

Har miljövänner verkligen sämre moral än andra människor? Tväremot vad många tror besvaras den frågan inte i en artikel av två Kanadensiska forskare, som nyligen har synts i media. I artikeln beskrivs ett experiment som undersökte hur moraliskt beteende inom ett område påverkar moraliskt beteende inom andra områden. Ett antal studenter (psykologernas favorittestdjur) delades in i 4 grupper. Första gruppen fick titta på varor i en ”grön” (d v s miljövänlig) nätbutik, och den andra gruppen fick titta på varor i en vanlig nätbutik. Den tredje gruppen fick köpa varor i den ”gröna” nätbutiken, och den fjärde gruppen fick köpa varor i den vanliga nätbutiken. Samtliga deltagare fick sedan genomgå andra tester där de hade möjlighet att tjäna små summor pengar genom att agera själviskt, eller genom att ljuga och att stjäla (d v s ta mer pengar från ett kuvert än de hade rätt till).

Utfallet var att de personer som enbart hade tittat på varor i den gröna nätbutiken sedan uppträdde mer osjälviskt och ärligt än personer i de andra grupperna. Gruppen som köpte varor i den gröna nätbutiken uppträdde däremot sedan mer själviskt och oärligt än de andra grupperna. Det senare förklaras med att individer som har gjort en handling som de uppfattar som god och osjälvisk senare tillåter sig att agera mer själviskt.

Nu är det ett par saker som är viktiga att tänka på här. För det första så gjordes indelningen slumpmässigt. Det var inte så att gruppen delades upp efter hur miljöengagerade deltagarna var. Det här var inte en studie som jämförde miljövänner med andra. Alltså går det inte att dra några slutsatser om miljövänner som grupp utifrån studien. För det andra så skulle förmodligen samma psykologiska mekanismer ha spelat in även om det hade handlat om något annat än gröna varor, t ex att skänka pengar till jordbävningsdrabbade på Haiti.

Tyvärr så blandar författarna ihop begreppen i artikelns inledning, och föga överraskande så har resultaten feltolkats. Till exempel skriver Aftonbladet:

Jordens räddare eller skurkar?
Folk som väljer miljövänliga bilar är inte nödvändigtvis goda människor.
I stället är de i större grad än andra elaka, lögnaktiga och skurkaktiga, visar en kanadensisk undersökning.

Nu sade artikeln inte ett ord om bilar. Aftonbladets motorreporter Robert Collin brer på:

Om de dessutom stjäl och lurar sina arbetsgivare är det helt följdriktigt. Den påklistrade miljöetiketten blir som gamla tiders avlatsbrev. "Jag syndar, men jag betalar för det." På medeltiden betalade man prästerna. Nu räcker det tydligen med en liter kravmärkt mjölk eller en etanolbil för att köpa sig fri från skuld.

Så har en slarvigt skriven artikel blivit till ett bevis för miljövännernas påstådda uselhet. Den här ankan kommer vi nog få se flaxa runt bland olika ”klimatskeptiska” bloggar…