DN om medias ansvar och det aparta

Med anledning av anti-vaccinationsskandalen skriver idag DN i sin ledare om journalisternas ansvar och skillnaden mellan medier och vetenskap.

Nya rön slår inte igenom förrän de upprepats och belagts ett flertal gånger. De banbrytande forskare som lyckas få vetenskapligt stöd för sin sak kan räkna med ett stort erkännande, kanske rentav ett Nobelpris på sikt. Bedragare visas däremot sällan någon nåd.

De läkare och forskare som tidigare gick tobaksindustrins ärenden är i dag svårt komprometterade. Detsamma kan sägas om de så kallade klimatförnekarna eller anhängarna av kallfusion, möjligheten att framställa kärnenergi vid låga temperaturer.

Medierna fungerar annorlunda. Det sensationella har automatiskt nyhetsvärde. Någon tid att vänta på utvärderingar finns sällan. Det aparta ställs gärna mot det etablerade för att ge sken av balans, som om de vore likvärdiga sanningar. Medielogiken tenderar att bli populistisk genom att ställa den vanliga människans oro mot expertisen.
...
Det är en påminnelse om att yttrandefrihet också innebär ansvar. Det gäller i synnerhet för professionella journalister, som just är satta att bevaka allmänhetens intressen.

Sista stycket är viktigt. När media ger en megafon till människor är det förknippat med ett ansvar. Ett ansvar att kontrollera att personens påståenden är rimliga och åtminstone klarar en grundläggande faktakontroll innan publicering. Desinformation kan vara dödligt så som vaccinationsfallet tydligt visar. Dagens Nyheter är inte prickfria i klimatfrågan senaste åren men vetenskapsredaktionen har hållit sig till vetenskapen, något som bland annat föranlett "klimatskeptiker" att skrika censur och skicka hat-mejl till vetenskapsjournalisten Karin Bojs.

Grupper som Stockholmsinitiativet spelar just på mediernas fallenhet att söka balans och "ställa den vanliga människans oro mot expertisen". De sitter i studion för att man vill ha "balans" eller spännande debatt trots att den ene har ett berg av vetenskap bakom sig medan den andre har konspirationsteorier och pseudovetenskap. Genom att framstå som den kritiska "Svensson" så får de också ställa frågorna och expertisen i form av klimatforskarna och meteorologerna förväntas svara. I detta spel slipper Stockolmsinitiativet och dess gelikar undan granskning själva. De slipper frågor om de påståenden de gör. De slipper granskning av sina metoder.

Världen över finns grupper liknande Stockholmsinitiativet. Vanligen heter de något med Science i namnet. Men deras syfte är inte att bidra till vetenskap utan att underminera den, att kringgå vetenskapen och dess resultat. Det är därför de publicerar sina alster i dags- och veckotidningar men är fullständigt ointresserade av att bidra till klimatvetenskapen. Det handlar endast om att sprida sina egna "förklaringar" och åsikter så att opinionen och beslutsfattares upplevelse av opinionen svänger i deras favör.

Här beskriver Tom Harris hur det ska gå till i ett tal för en Nya Zeeländsk förnekarorganisation:


Känns det igen?

(Läs mer om Harris tal här och om Vincent Grays klimat-"forskning" här)