Inlägg
Uppdatering 2012-02-04: se nedan
r
Så är Stockholmsinitiativet igång igen, den här gången i ett debattinlägg i Göteborgsposten. Inlägget är en uppföljning av ett tidigare inlägg av Christian Azar och Henning Rodhe.
Vi har tidigare skrivit om klimatkänsligheten, som ofta anges som hur mycket jorden värms vid en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt. Klimatkänsligheten är dock inte begränsad till koldioxid utan gäller även för andra faktorer som t ex förändringar i solinstrålningen (man går då efter förändringen i effekt). Bilden till vänster (från vår tidigare artikel, tagen från sajten Skeptikal Science) visar fördelning och område för klimatkänsligheten baserat på olika evidens. Cirkeln anger mest troliga värdet. De tunna färgade linjerna indikerar mycket troliga värden (sannolikhet mer än 90%). De tjockare färgade linjerna indikerar troliga värden (sannolikhet mer än 66%). Streckade linjer indikerar att ingen robust övre gräns finns. IPCCs angivna troliga området (2 till 4,5°C) och mest troliga värdet (3°C) är indikerade med den vertikala grå kolumnen respektive svarta linjen.
Så här skriver Stockholmsinitiativet i GP om klimatkänsligheten. Stycket bör läsas med skeptiska ögon: Stockholmsinitiativet har en lång och föga ärorik historia av att sprida felaktigheter.
"Den grundläggande vetenskapliga frågan, Columbi ägg, är vilken känslighet klimatsystemet har vid en fördubbling av mängden CO2. Azar och Rodhe konstaterar att kunskapen eller förståelsen av detta inte förändrats de senaste trettio åren trots att enorma resurser gått till klimatrelaterad forskning, uppskattningarna ligger kvar kring intervallet 2-4,5°C. Det faktum att spannet av osäkerhet inte minskat på trettio år borde göra att en klocka ringer hos varje människa med intresse för naturvetenskap. Letar vi verkligen på rätt plats? Att flera vetenskapliga arbeten sedan 2007 visat på att klimatkänsligheten är mycket låg vid en fördubbling av halten CO2 kunde vara värt att nämnas, samtidigt som ingen studie eller mätning kunnat bekräfta eller precisera de nu trettio år gamla teorierna. Oenigheten bland forskare har ökat, inte minskat. Faktum är att jorden har inte blivit märkbart varmare under de senaste tio-femton åren."
För att undersöka Stockholmsinitiativets påstående om avsaknaden av stöd för "de trettio år gamla teorierna" gjorde jag en sökning i Google Scholar. Här är några exempel på artiklar efter 2007 som kommer fram till en klimatkänslighet som inte är "mycket låg".
Mark Pagani, Zhonghui Liu, Jonathan LaRiviere & Ana Christina Ravelo.
High Earth-system climate sensitivity determined from Pliocene carbon dioxide concentrations.
Nature Geoscience 3, 27 - 30 (2010).
Andreas Schmittner Nathan M. Urban, Jeremy D. Shakun, Natalie M. Mahowald, Peter U. Clark, Patrick J. Bartlein, Alan C. Mix, Antoni Rosell-Melé. Climate Sensitivity Estimated from Temperature Reconstructions of the Last Glacial Maximum. Science 9 December 2011:
Vol. 334 no. 6061 pp. 1385-1388.
Peter Köhler Richard Bintanja, Hubertus Fischer, Fortunat Joos, Reto Knuttie, Gerrit Lohmanna, Valérie Masson-Delmottef. What caused Earth's temperature variations during the last 800,000 years? Data-based evidence on radiative forcing and constraints on climate sensitivity.
Quaternary Science Reviews, Volume 29, Issues 1–2, January 2010, Pages 129–145.
Sajten AGW Observer listar fler artiklar, både tidigare och senare än 2007.
Tänka sig!
Vi avslutar med de här figurerna från IPCCs fjärde rapport (AR4), som visar forskningsläget om klimatkänsligheten innan 2007.
Uppdatering 2012-02-04: Azar och Rodhe svarar i GP: Riskabelt att anta en för låg klimatkänslighet. Här är ett utdrag:
Klimatkänsligheten skulle kunna vara lägre än två grader per koldioxidfördubbling. Men den skulle också kunna vara högre än 4,5 grader. Det handlar alltså om att fatta beslut under osäkerhet, där situationen kan vara både värre eller bättre än vad vi tror. Det vore väldigt riskabelt att i ett sådant läge anta att klimatkänsligheten är väldigt låg (nära en grad), när så mycket tyder på att den är betydligt högre.
Dom där gubbarna verkar ju helt sakna självinsikt.
SvaraRaderaPå TCS-bloggen skryter Fagerström om att det skulle vara ett "tungt inlägg". Och i artikeln yttrar dom sig som om dom vore någon slags experter och auktoriteter på området. Men man varken presenterar eller refererar något seriöst och hållbart argument för sin ståndpunkt.
Och anspråken blir ren komik när man ser vad dom uträttat tidigare på området:
Ribbing hade efter flera års engagemang i frågan inte ens förstått grunderna i det han kritiserar.
Kaijser har också efter många år problem med förståelsen av grundläggande saker som koldioxidens mättnad, och blandar förvirrade resonemang med referenser till Pehr Björnboms auktoritet.
Stilbs menar att klimatvetenskapen mest är en bluff och rekommenderar att vi istället lyssnar på NIPCC i denna allvarliga fråga.
Och Nordin imponerar inte heller direkt med sina hemmasnickrade resonemang om CO2 och absurda beskrivning av vetenskap som ett "korthus". En vetenskaplig bild som i stora drag stått sig över tusentals studier och flera decennier av observationer skulle tydligen på något mystiskt sätt bara plötsligt falla ihop.
Ett bemötande i Göteborgsposten kommer naturligtvis?
SvaraRaderaTack UI för att ni fäste min/vår uppmärksamhet på denna utmärkta artikel i GP!
SvaraRaderaAllt prat om "klimatkänslighet" i all ära, men fakta är väl trots allt att den globala temperaturen står still sedan mer än ett decennium.
Observationer väger lite tyngre än teori trots allt!
Pelle,
SvaraRaderaSå det stör dig inte att SI far med osanning angående forskningsläget om klimatkänsligheten?
Pelle
SvaraRaderaKanske skulle du titta på skeptical science artikel:
http://www.skepticalscience.com/still-going-down-the-up-escalator.html
M.V.H Thomas
professor Ingemar Nordin har inlägg på TCS där han kommenterar Azars och Rodhes svar. Det är tydligt att Nordin inte ens vet att klimatkänsligheten inte är begränsad enbart till CO2, utan även gäller andra forcings:
SvaraRadera"Om den vetenskapliga frågan om klimatkänsligheten skriver de: Det är svårt att förklara hur jordens temperatur kan variera med så mycket som fem grader (eller mer) mellan en istid och en icke-istid om klimatkänsligheten är så liten som en grad eller mindre.
Men är inte detta snudd på ett cirkelresonemang? Endast om man utgår från att det är variationer i CO2-halten som triggar in- och utgången från istiderna , ja då måste klimatkänsligheten vara hög. Men om CO2 inte har denna triggerfunktion (om klimatkänsligheten är låg) så behövs heller inget antagande om att klimatkänsligheten är hög. Eller?"
Nordin var en av undertecknarna av SIs GP-inlägg om klimatkänsligheten, men han verkar sakna de mest grundläggande kunskaper i ämnet. Vilket knappast borde förvåna någon. SI är helt ett gäng charlataner som ägnar sig åt att lura godtrogna och okunniga individer.
Nordins resonemang är helt obegripligt. Det skulle alltså finnas en annan än kraftigare kraftigare forcing som ingen upptäckt. Må hända är det en osynlig magisk drake som styr istiderna.
SvaraRaderaJu mindre direkt effekt CO2-förändringar eller andra kända forcings har desto större klimatkänslighet krävs för att förklara istiderna.
Påminner om en annan SI-professor som trots 10-års intresse för klimatfrågan har svårt att hålla koll på om koldioxidens växthuseffekt är mättad eller inte.