Två Hansen-citat

I samband med att Stockholmsinitiativet utsågs till Årets förvillare 2010 av föreningen Vetenskap och Folkbildning skrev Germund Hesslow en artikel på Newsmill där han kritiserade utmärkelsen. Vi har tidigare kommenterat artikeln¹ men då det i artikeln förekom två uttalanden av James Hansen och det knappast är vare sig första eller sista gången de dyker upp i klimatdebatten följer här lite om dessa. Uttalandena är från 1986 och lyder:

A) Within 15 years, global temperatures will rise to a level which hasn’t existed on earth for 100,000 years.

B) Hansen said the average U.S. temperature had risen from one to two degrees since 1958 and is predicted to increase an additional 3 or 4 degrees sometime between 2010 and 2020.

Söker man efter källan finner man att det kommer från ett kort artikel 11 juni 1986 i The Oxnard Press Courier med anledning av ett utskottsförhör i senaten där bland annat Hansen vittnat dagen innan. Lyckligtvis finns de skriftliga vittnesmålen från förhöret tillgängliga så det går att se vad Hansen berättade och i vilket sammanhang.

Förhöret har titeln Ozone depletion, the greenhouse effect, and climate change och behandlar både verkan av freoner på atmosfären och växthusgaser. Detta var före Montreal-protokollet med dess internationella överenskommelse om utfasning av freoner. Hansen vittnade den 10 juni och de delar av Hansens vittnesmål som ligger till grund för de refererade uttalandena ovan återfinns på sida 88 (B) och 92 (A) i förhörsprotokollet:

A) On the other hand, it is also apparent from Fig. 8. that the predicted greenhouse warming for Scenario A rises above the level of natural variability by the 1990's. Indeed, the model predicts a temperature level in the next 15 years which has not existed on earth in the past 100,000 years, as illustrated below. In view of the significance of such conclusions, we stress here the principal caveats which must accompany the result:
1) The model sensitivity is 4.2°C for doubled C02- Emergence of the warming signal will be delayed if the true sensitivity is less than that.
2) The projection is based on Scenario A. If Scenario B is more realistic, emergence of the warming signal will be delayed. We estimate that Scenario B would delay the emergence by a few years, but a more quantitative statement requires extention of the Scenario B simulation.
3) Other major climate forcings which tend to counteract the greenhouse warming may occur during the next several years ....
4) There may be crucial climate mechanisms which are omitted or poorly simulated in current climate models...

B) The detailed geographical patterns of these changes are not to be taken seriously in view of the limitations of current GCM's mentioned above and the gross assumption about ocean heat transports. However, certain semi-quantitative conclusions are expected to be meaningful. The warming in Scenario A at most midlatitude Northern Hemisphere land areas such as the United States is typically 0.5-1.0°C (1-2°F) for the decade 1990-2000 and 1-2°C (2-4°F) for the decade 2010-2020. Even in the latter decade the warming is much less than the equilibrium response to doubled CO2, Fig. 7c, which has a warming at about 5°C in the United States. In all of these cases the largest temperature changes are in regions of sea ice and the smallest are at low and middle latitude ocean areas.

Efter dessa beskrivningar följer även ett avsnitt om rekonstruktioner av temperaturen senaste 150 000 åren. Vi kan utifrån originaltexten konstatera att:

• Temperaturangivelserna i tidningstexten som Hesslow citerar är i Farenheit och, i alla fall i det skriftliga vittnesmålet, anger Hansen 2-4°F högre inte 3-4°F ytterligare som anges i tidningsartikeln för 2010-2020. Temperaturen var inte specifikt USA utan mellanbreddernas land-temperatur.
• Uttalandena kommer ur en omfattande beskrivning av gjorda modellberäkningar inkluderande resonemang om felkällor. Dessa har inkluderat två scenarier. Scenarie A med fortsatt ökning av alla växthusgaser, inklusive freoner, utifrån situationen under början av 80-talet; och scenarie B med en snabb minskning av växthusgasutsläppen.
• Det är ur beskrivningen av högutsläppsscenariot A som uttalandena är plockade.

Hansen har alltså gjort det man kan förvänta sig av en vetenskapsman, byggt sitt vittnesmål på den forskning han och andra utfört samt visat data och diskuterat resultatens säkerhet. Men lösryckt ur sitt sammanhang, missuppfattade av journalisten, och speciellt för en Svensk publik som utgår från temperaturer i Celsius kan dock uttalandena ge en annan bild.

Då Hesslow beskriver Hansens uttalanden i sambandet "våldsamt överdrivna prognoser" kan det vara intressant att jämföra dem med vad vi i dag vet, även om som det framgår ovan inte egentligen var prognoser i meningen att Hansen bedömde det som den mest troliga utvecklingen utan ett av två scenarier.

A) Det är naturligtvis osäkerheter i rekonstruktioner av temperaturer för flera tusen år sedan men det mesta pekar på att globala temperaturen vid sekelskiftet 2000 var lika eller högre än någon gång sedan senaste istiden vilket även innebär sedan minst 100 000 år. (Se tex IPCC AR4, Wikipedia, Hansen & Sato )

B) Vi kan för enkelhetens skull använda NCDCs temperaturserie över globala landtemperaturen som jämförelse med Hansens uttalande om förväntade landtemperaturen på norra halvklotets mellanbreddgrader. Globala temperaturen har både med den stora temperaturökningen kring nordpolen men också den betydligt lägre temperaturökningen kring ekvatorn och på södra halvklotet så medlet bör inte vara allt för långt från temperaturökningen på mellanbreddgraderna.

Temperaturen i slutet av 50-talet som Hansens har som referens i den presenterade modellen är nära medlet för förra århundradet medan nu är temperaturen uppe och snuddar vid en grad högre (2005 +0,97°C, 2007 +0,99°C, och 2010 +0,96°C,). Så vi hamnar troligen inom Hansens 1-2°C temperaturökning under detta decennium om än i den lägre halvan.
Hansens uttalanden, baserat på scenario A, visade sig tyvärr vara långt i från "väldigt överdrivna prognoser". Snarare en påminnelse om att forskarna redan på 80-talet sa det vi fortfarande inte riktigt har tagit till oss om konsekvenserna av våra växthusgasutsläpp.

Uppdatering: Daniel Bengtsson, se kommentarer nedan, har varit vänlig och bidragit med en graf över mellan-bredgradernas landtemperaturutveckling baserad på GISS-data. Som synes bekräftar den ovanstående resonemang:
Uppdatering 2: grafen är tyvärr ej längre tillgänglig.

1) Vetenskap och Folkbildning har svarat på Hesslows öppna brev. Svaret finns här.

Vetenskap och Folkbildning svarar Hesslow på Newsmill

Föreningen Vetenskap och Folkbildning svarar nu på den kritik som Germund Hesslow framförde mot utnämningen av Stockholmsinitiativet till Årets förvillare 2010 och förvillarpriset i allmänhet. Svaret publicerades på Newsmill i går:

Beträffande utmärkelsen Årets förvillare 2010 till Stockholmsinitiativet (SI) så har du rätt i att debatten flera gånger spårat ur från bägge sidor, både från "alarmister" och "förnekare”. Du skrev att SI har en vetenskaplig grundsyn. Det är möjligt, men icke desto mindre är deras argument och data noga utvalda och vinklade på ett sådant sätt att de ger en skev bild av kunskapsläget.
...
Din tilltro till SI:s sätt att argumentera stämmer inte med hur de bedrivit debatten. För specifika exempel på detta hänvisar vi till vår motivering i förvillarutnämningen ... och exempelvis debattartiklar av Olle Häggström (Folkvett nr 4/2008) och Patrik Lindenfors (Newsmill 2011-01-16).

Men några exempel på SI-företrädares argumentationsteknik kan vi ge här. I en insändare i Aftonbladet i april skrev tre företrädare för Stockholmsinitiativet, Ahlgren, Nordin och Stilbs (en docent och två professorer), att IPCC skulle vara “en politisk konstruktion som omvandlar 100 procent vetenskaplig osäkerhet till 90 procent politisk sannolikhet”. Inte ens de själva kan rimligtvis tro på sin retorik. I flera insändare i SvD har Stockholmsinitiativets medlemmar upprepat påståendet att “temperaturerna legat still eller sjunkit något de senaste åren”, ett påstående man bara kan motivera statistiskt genom att jämföra med rekordåret 1998.
...
Frågan om vad som påverkar klimatet går att avgöra vetenskapligt. Den vetenskapen går att sammanställa till för allmänheten begriplig form, men det är inte vad Stockholmsinitiativet ägnat sig åt de senaste tre åren.
...
Tyvärr gör ideologiska och kommersiella intressen att pseudovetenskapliga påståenden ständigt dyker upp i samhället. På sätt och vis är dessa intensiva försök att efterlikna vetenskapen en bekräftelse på att vetenskapligt grundade slutsatser har högt anseende och stort genomslag. Men ett påstående blir inte vetenskapligt bara för att det låter vetenskapligt – det måste finnas forskning bakom slutsatserna. Vi ser det därför fortfarande som en nödvändighet att dela ut utmärkelsen Årets förvillare för att uppmärksamma allmänheten på dåligt grundade eller till och med ogrundade påståenden. Ingen skulle bli gladare än Vetenskap och Folkbildning den dag förvillarpriset inte längre behöver delas ut.

Hesslow beklagar förvillarpris - och slaktar Schneider-citat

Germund Hesslow har idag en Newsmill-artikel där han kritiserar Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) för att de har givit Stockholmsinitiativet VoFs årliga förvillarpris. Där tar Hesslow bl a upp ett citat av den nyligen bortgångne klimatforskaren Stephen Schneider:

Och vem har gjort sig mer förtjänt av ett förvillarpris än Stephen Schneider, en annan av AGW-rörelsens galjonsfigurer: "Vi vill förbättra världen … För att göra det måste vi fånga allmänhetens uppmärksamhet … få mycket uppmärksamhet i media. Så vi måste måla upp skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och förtiga våra eventuella tvivel … Var och en av oss måste bestämma den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara hederlig."

En viktig regel för varje skeptiker är att när man ser ellipser (...) i ett citat så bör man kolla upp ursprungscitatet. Så låt oss göra det:

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we'd like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public's imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This 'double ethical bind' we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.

Citatet är från en diskussion i Discover Magazine, som handlade om problemet med vetenskaplig kommunikation i dagens (1989) soundbite-media. Schneider hoppades att det skulle gå att vara både effektiv och uppriktig. Hesslow delar tydligen inte den uppfattningen.

Uppdatering 2011-01-12: För dem som inte vill klicka på den sista länken så kan jag avslöja att Schneider förklarar sin ståndpunkt så här:

Vested interests have repeatedly claimed I advocate exaggerating threats. Their “evidence” comes from partially quoting my Discover interview, almost always - like Simon - omitting the last line and the phrase “double ethical bind.” They also omit my solutions to the double ethical bind: (1) use metaphors that succinctly convey both urgency and uncertainty (pg. xi of Ref. 3) and (2) produce an inventory of written products from editorials to articles to books, so that those who want to know more about an author’s views on both the caveats and the risks have a hierarchy of detailed written sources to which they can turn. What I was telling the Discover interviewer, of course, was my disdain for a soundbite-communications process that imposes the double ethical bind on all who venture into the popular media. To twist my openly stated and serious objections to the soundbite process into some kind of advocacy of exaggeration is a clear distortion. Moreover, not only do I disapprove of the “ends justify the means” philosophy of which I am accused, but, in fact have actively campaigned against it in myriad speeches and writings. Instead, I repeatedly advocate that scientists explicitly warn their audiences that “what to do” is a value choice as opposed to “what can happen” and “what are the odds,” which are scientific issues (e.g. p. 213 of Ref. 3). I also urge that scientists, when they offer probabilities, work hard to distinguish which are objective and which are subjective, as well as what is the scientific basis for any probability offered. For such reasons I was honored to receive, in 1991, the AAAS/Westinghouse Award for the Public Understanding of Science.

Det här skrevs för 15 år sedan, och likväl fortsätter klimatförvirrarna att missbruka citatet.