Sista ordet om Salby

Se uppdatering 130719 längst ner!

Det här är en uppföljning av det föregående inlägget om Murry Salby och hans hypotes att koldioxidhalten i atmosfären bestäms av integralen av globala temperaturen. Enligt den inom vetenskapen vedertagna uppfattningen, så beror ökningen av koldioxidhalten i atmosfären på mänskliga aktiviteter, och då främst användning av fossila bränslen. Salbys 'upptäckt' har av s k 'klimatskeptiker' framställts som en utmaning till denna uppfattning. Koldioxidhalten och integralen över temperaturen (med ett visst val av baslinje) passar så bra ihop att det inte kan vara en ren tillfällighet, resonerar man (se figuren här nedan). Någon fysikaliskt plausibel förklaring till detta förhållande har man dock inte lyckats åstadkomma.

Figur från Klimatupplysningen. Rött är observerad koldioxidhalt, och blått är beräknad enligt integralen av temperaturen (HadCRUT4), anpassad med minsta-kvadrat-metoden.

I det föregående inlägget visade vi att det var lätt att få kurvor som hyfsat liknade koldioxidkurvan genom att integrera över en kurva med positiv trend. När man integrerar över en linjär funktion (trend) så får man en kvadratisk funktion. Men koldioxidkurvan verkar snarare vara exponentiell.

Här är en tabell med historiska CO2-halter i miljondelar (ppm) från Lawdome, Antarktis (isborrkärnor, till 1950) samt Mauna Loa, Hawaii (luftmätningar). Dessa är jämförda med värden beränkade enligt den exponentiella funktionen 280+4.7*1.02^y, där y är antalet år sedan 1850. Värdena ligger mycket nära varandra. Alltså kan koldioxidhaltkurvan approximeras av en exponentiell funktion (+ en konstant term som kan elimineras om man utgår från ökningen sedan 280 ppm).

År       CO2    exp fun
1850   284.7  284.7
1860   286.2  285.7
1870   287.5  287.0
1880   290.7  288.5
1890   294.2  290.3
1900   295.8  292.6
1910   299.7  295.4
1920   303.0  298.7
1930   307.2  302.9
1940   310.4  307.9
1950   310.7  314.0
1960   316.9  321.5
1970   325.6  330.6
1980   338.6  341.6
1990   354.3  355.2
2000   369.5  371.6
2010   389.8  391.7

En exponentiell funktion har egenheten att när man integrerar den så får man en exponentiell funktion med samma bas (a = 1.02 i det här fallet) och samma exponent.

Det tillkommer bara en konstant faktor (1/ln a) och en konstant term C (den senare kan dock elimineras). Därför kan man få en perfekt anpassning mellan de två kurvorna (dvs före och efter integration).

Om man integrerar över koldioxidhalten (efter att ha dragit från konstanten 280) kommer man alltså att få en kurva som går att anpassa väldigt bra till den ursprungliga kurvan.

Så vart kommer temperaturen in? Temperaturen är logaritmiskt relaterad till koldioxidhalten (enligt bl a IPCC), men i det aktuella intervallet så är förhållandet nästan linjärt. Eftersom temperaturen också påverkas av andra faktorer, så blir det dock stundtals ganska stora avvikelser. Likväl, om man tittar på temperaturen sedan 1850 så finns där en tydlig exponentiell tendens.

Därför bör integralen av temperaturen sedan 1850 också få en ungefärligt exponentiell form, med ungefär samma bas.  Avvikelserna orsakade av andra faktorer kommer dessutom till stor del att jämnas till vid integreringen.  Detta kan vi bekräfta genom att titta på integralen av temperaturen (den blå kurvan i figuren här ovan).

Och därför kommer integralen av temperaturen, liksom integralen av koldioxidhalten, att likna kurvan för koldioxidhalten (röd linje i figuren här ovan). Detta är alls ingen tillfällighet, utan en följd av matematik och redan känd fysik. Och framför allt: man behöver inte uppfinna någon ny fysik av typen "CO2 kontrolleras helt av temperaturintegralen" för att förklara likheten.

Nu hoppas jag verkligen att vi har sett det sista av Salby. Han har redan fått mycket mer uppmärksamhet än han förtjänar.

H/T: Tom Curtis.

Uppdatering 130719: Här är den sista pusselbiten. Jag har experimenterat lite med att ta två positiva funktioner och beräkna  R²-värdet mellan dem. Sedan har jag beräknat deras integraler och även beräknat R²-värdet mellan integralerna. Integralernas R²-värden är genomgående mycket bättre är de ursprungliga funktionernas R²-värden, och hamnar ofta på 0,98 eller 0,99 även när de ursprungliga funktionerna har ett R² på 0,6 eller 0,7. Så integrationen kan i det här fallet ses som en R²-höjande operation. Detta är inte så överraskande eftersom integralen av en positiv funktion alltid kommer att få en positiv trend.
Så även om CO2 och temperatur endast har en hyfsad R² (efter anpassning), så kommer deras integraler att ha en mycket bättre anpassning. Integralen av den approximativt exponentiella CO2-kurvan kommer dessutom att vara väldigt lik CO2-kurvan innan integrering (detta är en egenskap hos exponentiella funktioner). Det är därför som integralen av temperaturen och CO2-kurvan får ett så bra R²-värde.

Därmed har vi en fullständig matematisk och fysikalisk förklaring av hur CO2-kurvan och temperaturintegralen kan anpassas så att de får ett R²-värde på 0,99.

Om de s k 'klimatskeptikerna hade varit riktiga skeptiker så hade de själva sökt efter en sådan förklaring. Och nu när förklaringen finns så hade de erkänt den.

Uppdatering 130720: På den andra bloggen fortsätter en viss pensionerad kemiprofessor att skriva strunt och dumheter om min analys (min fetning):

En djupare analys av dataprofessorn Lars Karlssons övningar på UI visar att de resultat han kommit fram till motsäger de slutsatser som han drar. Han påstår att det faktum att en viss exponentiell ekvation för koldioxidhalten kan anpassas till observationerna bevisar att Murry Salbys ekvation stämmer med observationerna av en slump. Men i själva verket har Lars Karlsson funnit ytterligare stöd för att Murry Salbys ekvation överensstämmer med observationerna inte bara av en slump.

Professorns analys var visst inte djupare än att han helt lyckades vända min slutsats upp-och-ner. Så här skrev jag:

Och därför kommer integralen av temperaturen, liksom integralen av koldioxidhalten, att likna kurvan för koldioxidhalten (röd linje i figuren här ovan). Detta är alls ingen tillfällighet, utan en följd av matematik och redan känd fysik.

För att sammanfatta logiken i min analys:

1. koldioxidkurvan är approximativt exponentiell; 
2. temperaturen påverkas av koldioxiden och har därför en exponentiell trend;
3. när man integrerar en exponentiell funktion får man en liknande exponentiell funktion (skillnaden är en konstant faktor); 
4. integrering får positiva funktioner att likna varandra mer;  
5. därför blir integralen av temperaturen mycket lik integralen av koldioxiden; 
6. den senare blir mycket lik den ointegrerade koldioxiden (pga att koldioxidkurvan är approx. exponentiell); 
7. därför är integralen av temperaturen mycket lik koldioxiden.

Uppdatering 130724: Jag har gjort fler experiment, där jag:

1. genererar en syntetisk CO2-kurva som en exponentiell funktion + lite AR-brus.
2. genererar en temp-kurva som CO2 + ganska mycket AR-brus.
3. beräknar integralen av temp-kurvan.
4. beräknar maximalt R² mellan CO2 och temp, och mellan CO2 och integrerad temp.

Restulatet är (med några undantag) en R² före integrering på strax över 0,8, och en R² efter integrering på över 0,99.

Här är ett exempel (R² för temp = 0,81, R² för integrerad temp = 0,99):

Koldioxidökningen en runda till

Se uppdatering 130712  längst ned.

Den här bilden visar hur koldioxidhalten i atmosfären har förändrats sedan 1958, enligt mätningar vid Manua Loa-vulkanen på Hawaii (svart kurva). Vi ser en uppgång från 315 miljondelar (ppm) till 400 miljondelar. Vi ser också en årstidscykel på en så där 5 miljondelar.

Här finns också en röd linje som motsvarar 57% av de ackumulerade mänskliga  koldioxidutsläppen (fossila bränslen + cementtillverkning) sedan 1958, lagt ovanpå den genomsnittliga halten för 1958. Som ni kan se så följer kurvorna varandra väldigt bra. Det här är en tydlig indikation på att ökningen av CO2-halten beror på mänskliga aktiviteter.

De resterade 43% av de mänskliga utsläppen tas upp av andra kolreservoarer: haven, växtligheten och marken. När koldioxidhalten i atmosfären stiger så uppstår en obalans gentemot de andra reservoarerna som får dessa att ta upp en del av den extra koldioxiden. Haven har egentligen potential att ta emot väldiga mängder koldioxid, men deras upptagningsförmåga är begränsad, vilket Roger Revelle med flera upptäckte för så där ett halvt sekel sedan. Hur som helst, vad som händer med koldioxiden och hur den flyttas runt mellan de olika reservoarerna (även i andra former, som kolsyra) är väl studerat och förklarat i enlighet med fysikaliska lagar. Slutsatsen att det är mänskliga utsläpp som ligger bakom koldioxidökningen bygger alltså inte bara på en jämförelse av två kurvor utan också på ett stort antal andra observationer och på väl etablerad fysik och kemi.

Vi vet också att det finns andra faktorer som påverkar koldioxidhalten. Det mest uppenbara är årstidscykeln: på våren och sommaren tar växtligheten på norra halvklotet upp koldioxid,och halten sjunker. Under hösten och vintern så stiger den sedan igen. Men även variationer i temperaturen från år till år kan påverka. Kalla år kan haven ta upp relativt mer koldioxid, och varma år kan de ta upp mindre. Nästa bild visar den månadsvisa förändringstakten (derivatan) för koldioxidhalten, med 12-månaders medelvärden för att få bort årstidsvariationerna.

Den påminner en del om derivatan för temperaturen (här HadCRUT4). Toppar och dalar sammanfaller ganska väl. Det är tydligt att koldioxidhalten är känslig för förändringar i temperaturen.

Men medan temperaturen ibland ökar (derivatan är > 0) och ibland minskar (derivatan är < 0) så ökar koldioxidhalten praktiskt taget hela tiden. Dessutom ökar koldioxidhalten i allt högre takt. Detta kan inte förklaras med kortsiktiga temperaturvariationer, utan beror på tillförseln av koldioxid från fossila bränslen.

Men det finns vissa personer som inte tycker om denna slutsats, eftersom den lägger ansvaret på oss människor. På en viss annan blogg hittar vi t ex den här kurvan*.

Kurvan är baserad på en opublicerad "teori" av den australiska professorn Murry Salby om att koldioxidhalten bestäms linjärt av integralen över temperaturen, eller likvärdigt att koldioxidhaltens förändringstakt beror på temperaturen. Den blå kurvan är den beräknade koldioxidhalten enligt denna teori, och den röda kurvan är den observerade koldioxidhalten. Kan detta verkligen vara en ren tillfällighet? Denna likhet har inom vissa kretsar tagits emot som en viktig upptäckt som omkullkastar den etablerade vetenskapen. Men det finns egentligen ingen vetenskap bakom det här: det finns ingen fysikalisk anledning att tro att koldioxidhalten skulle bestämmas av någon integral över temperaturen. Det fysikaliskt rimliga är snarare att koldioxidhalten bestäms (i viss mån) av temperaturen, ointegrerad. I bästa fall kan detta med integralen fysikaliskt motiveras som en approximation under vissa övergångsperioder då temperatur och koldioxidhalt befinner sig i obalans gentemot varandra, men det kan knappast gälla generellt. Det har under långa perioder (tusentals eller miljontals år) varit betydligt varmare eller betydligt kallare än den valda baslinjen, men koldioxidhalten har inte varit 0 eller enormt hög under dessa perioder. Och så har vi frågan om vart all vår fossila koldioxid i så fall tar vägen: våra utsläpp är rent av större än den observerade ökningen. Fysikaliskt är denna "teori" alltså mycket tveksam och mycket ofullständig, och kan knappast ens bevärdigas med benämningen "teori".

Hela argumentet hänger således på likheten hos kurvorna här ovan. Men är det egentligen så konstigt att vi kan få en integral som ser ut som koldioxidhaltkurvan? Det första vi bör notera att det här är integralen av temperaturen relativt en viss baslinje, som i det här fallet är vald till -0,415 grader Celsius relativt HadCRUT4s baslinje för att beräkna anomalier. Det är alltså inte frågan om Kelvin från absoluta nollpunkten, utan ett mer eller mindre godtyckligt val. Eftersom den globala temperaturen nästan hela tiden befinner sig över den valda baslinjen, så är vi garanterade en integral som går uppåt (röd linje i bilden nedan). På samma sätt kunde man valt en annan baslinje som ger en negativ integral (blå linje), eller rent av en som först går ner och sedan upp (grön linje).

 Vi kan leka samma lek med en kurva som består av rent brus på (mellan -0,5 och 0,5), som den här:

Då kan vi få de här olika integralerna genom att välja olika baslinjer:

Om vi vill ha den där svängen uppåt i integralen, så bör vi dessutom välja en kurva med positiv trend, som den här (brus + positiv linjär trend):

Genom att välja lämplig baslinje (t ex  0) får vi då en integral som den här:

Så allt som vi behöver för att få en integral med en form som liknar koldioxidhaltkurvan är att (1) välja en kurva med positiv trend (inklusive för inledningen på kurvan) samt (2) välja en baslinje som ligger i nederkanten av kurvan. Det är alltså inte någon större tillfällighet att integralen över temperaturen med den valda baslinjen (bilden med "Murry Salbys teori och observationer")  ger ett sådant resultat. Man kan få det samma med många andra kurvor.

För att sammanfatta så vi har att välja mellan:

• Den etablerade vetenskapliga förklaringen att ökningen av CO2-halten i atmosfären beror på fossila bränslen, som bygger på likheten mellan CO2-kurvan och våra ackumulerade utsläpp (56%), vilka är två storheter som har en uppenbar fysikalisk relation, men även på en hel del andra observationer och på en sammanhängande teori för kolcykeln.
• Salbys opublicerade "teori" som bygger på den ganska triviala likheten mellan koldioxidhalten och integralen av temperaturen med en särskilt vald baslinje för att få rätt form på kurvan, men som fysikaliskt är både problematisk och ofullständig.

Vilken förklaring väljer du?

*Vi kan tyvärr inte nämna kurvans upphovsman vid namn, eftersom denne person i så fall sannolikt skulle anklaga oss för personangrepp och smutskastningskampanjer. Detta är tyvärr en vanlig taktik inom vissa kretsar för att avleda uppmärksamhet från sakfrågan och för att framställa meningsmotståndare som illasinnade förtryckare.

Uppdatering 130712

Det här inlägget har fått ett förment bemötande på den där andra bloggen. Som väntat så bemöts inte de argument som vi faktiskt framför. Huvudpoängen med mitt inlägg var att med integreringsmetoden, dvs

skulle man kunna:

• anpassa temperaturkurvan (T) även till flera andra hypotetiska koldioxidkurvor (y), och 
• anpassa många andra hypotetiska temperaturkurvor (med positiv trend) till den aktuella koldoixidkurvan. 

Att man använder minsta kvadrat-metoden för att göra anpassningen förändrar inte detta. Så att man lyckas anpassa den faktiska temperaturkurvan till den faktiska koldioxidkurvan är ingen överraskning, och behöver inte betyda något. (Nu finns det i och för sig ett väletablerat fysikaliskt samband mellan de två kurvorna: ökningen i koldioxid orsakar en temperaturökning.)

Det påstås att vi har ifrågasatt Salbys hederlighet utifrån denna kurvanpassningsövning, men detta är en fabrikation. Vi har istället riktat saklig kritik mot Salby för andra, missledande, påståenden i hans presentationer.  Dessa missledande påståenden har man på den andra bloggen endast gjort mycket svaga och misslyckade (och man skulle nog kunna sägs missledande) försök att försvara. Vår sakliga kritik mot Salby utmålas dessutom på den andra bloggen som "smutskastning". Som så ofta förr tycker man inte om när ens egna hjältar blir granskade och ifrågasatta.

Till sist så vill vi påpeka att analogier inte är det samma som fysikaliska förklaringar.

Salbys ansträngda förhållande till sanningen

Se uppdateringar längst ner i inlägget.

Den australiska professorn Murry Salby är i ropet igen. Nu cirkulerar en video med presentation som han gjorde i Hamburg i våras. Salby försöker påskina att CO₂-ökningen i atmosfären är en effekt av temperaturökningen, och alltså inte beror på vår användning av fossila bränslen. Vi har redan skrivit om varför detta är fel. Vi har också tidigare kritiserat Salby för att använda vilseledande grafer för att underbygga sitt resonemang. Han kör tyvärr samma knep i den här presentationen. I det här inlägget ska vi dock titta på två andra tillfällen då Salby vilseleder.

Det första kommer runt 40.e minuten då Salby visar den här bilden:

Bilden visar CO₂-mätningar från SCIAMACHY (SCanning Imaging Absorption SpectroMeter for Atmospheric CHartographY), som är ett instrument ombord ENVISAT-satelliten. Lägg märket till de relativt låga uppmätta CO₂-nivåerna i Europa, Nordamerika, norra Kina och Japan. Salby hävdar att detta visar att CO₂-ökningen inte beror på våra utsläpp.

Men om man kollar vad forskarna säger (sidan 2867 i den länkade artikeln, Schneising et al. Long-term analysis of carbon dioxide and methane column-averaged mole fractions retrieved from SCIAMACHY, Atmos. Chem. Phys., 11, 2863–2880, 2011) så får vi en annan förklaring:

The resulting annual composite averages of atmospheric XCO₂ after quality filtering for the years 2003–2009 are shown in Fig. 2 exhibiting similar patterns for all years superposed by a steady quite homogeneous increase with time. A significant part of the CO₂ spatial variations shown in Fig. 2 results from the irregular sampling of the SCIAMACHY XCO₂. For example, the mid- and high-latitudes of the Northern Hemisphere are strongly weighted towards late spring, summer, and early autumn, where CO₂ is known to be much lower than for the (true) yearly average. This uneven weighting is due to the significantly higher cloud cover in winter but also because of larger solar zenith angles and snow coverage. As a result, most of the mid- and high-latitude measurements in winter are automatically filtered out by the implemented quality filtering scheme.

I korthet: vid högre latituder finns det färre mätningar från vintern när CO₂-halten är som högst, pga att moln, snö och solens vinkel förvårar mätningar vid den tiden. Därför ser de årliga nivåerna ut att vara lägre än de egentligen är. Detta säger Salby dock ingenting om. Här är förresten figur 2 som omtalas i citatet:

Nåväl, det där skulle kunna har varit ett misstag från Salbys sida. Kanske han bara är slarvig och inte läser sina källor ordentligt. Nästa sak är dock svårare att förklara som ett misstag.

Bilden visar (enligt Salby) genomsnittet av ett antal simuleringar för temperaturen (blått), samt simulerat CO₂ (grönt). Enligt Salby bevisar detta att i klimatmodellerna så bestäms förändringar i temperaturen helt och hållet av förändringar i CO₂.

Global temperature doesn't just increase with increasing CO2. It tracks it, almost perfectly. In the models, changes in temperature and CO₂ are isomorphic. They have exactly the same form. Their relationship is so tight, you don't even need a climate model. Fractional increase in CO₂ entirely determines the fractional increase of global temperature. The simulated relationship is remarkable. Here is why. Remember the global energy budget. It is what determines global temperature. Increasing CO₂ contributes to the energy budget, but only at the one percent level. The one-to-one correspondences indicates that changes of global temperature remain in equilibrum with changes of CO₂, but nothing else. Dominant contributions to the energy budget either do not change, or if they do, they are enslaved to CO₂. Those contributions can change only in direct proportion to CO₂ which in the model controls everything.

Men detta är helt enkelt inte sant! Se t ex på den här bilden från Ed Hawkins vid National Centre for Atmospheric Science vid University of Reading i Storbritannien.

Den föreställer två simuleringskörningar (blått och rött), samt uppmätt temperatur (svart). Simuleringarna går inte monotont uppåt - tvärtom innehåller de många toppar och dalar. Dessa beror på andra faktorer än CO₂ (och andra växthusgaser). I den här bilden så är en enda modell används och förutsättningarna för modellkörningarna är identiska, men även då så ser de väldigt olika ut.

Här ser vi körningar från 42 olika modeller, och som synes så har de stor spridning. De körs med samma forcings från växthusgaser (RCP4.5, där RCP står för Representative Concentration Pathways).

Vad Salby visade i sin bild var ett genomsnitt av ett stort antal simuleringar, och då tar variationerna ut varandra. Då får man den jämnt stigande linjen i Salbys bild. Salbys bild visar alltså inte att temperaturen följer CO₂ exakt i modellerna. Det är mycket svårt att tro att Salby inte begriper detta.

Man har också använt klimatmodeller för att simulera gångna tiders klimat, t ex under senaste nedisningen. Se t ex den här figuren från Branconnot et al, Evaluation of climate models using palaeoclimatic data, Nature Climate Change, 2012 som visar det senaste nedisningsmaximat Det skulle knappast ha gått om Salbys påstående att CO₂ helt styr temperaturen i klimatmodellerna var sant.

Någon kanske reagerar på rubriken till det här inlägget: "Salbys ansträngda förhållande till sanningen". Kan man verkligen skriva så i en vetenskaplig diskussion? Men Salby försöker inte bidraga till någon vetenskaplig diskussion. Hans felaktigheter är tyvärr för många och för grova för att kunna förklaras som oskyldiga misstag eller som tolkningsfrågor. Han är helt enkelt ute efter att förvilla. Han saboterar förutsättningarna för en viktigt vetenskaplig diskussion. För detta förtjänar han hård kritik.

Uppdatering 130628: I ett inlägg på "Klimatupplysningen" idag så demonstrerar Pehr Björnbom sin oförmåga att förvara Salby med sakliga argument. I stället får vi gnäll om att Salby "utsätts [...] för en smutskastningskampanj". (Särskilt komiskt för att komma från en blogg där man älskar att kasta smuts). Nej Pehr, man kan inte ignorera förbehållen om SCIAMACHY bara för att de inte stod i själva bildtexten, och von Storch säger inte samma sak som Salby.
Men det finns en intressant sak: Björnbom har beräknat en "koldioxidkurva" utirfrån hypotesen att förändringen av koldixidhalten beror linjärt på den nuvarande temperaturanomalin (HadCRUT4) minus -0.415. Det senare är av en ren tillfällighet (ironi) en typisk temperatur under den tidiga industrialismens tidsålder, då vi började använda fossila bränslen. Och eftersom temperaturen har varit högre sedan dess, så får man bekvämt nog en kurva som är garanterad att stiga närmast monotont uppåt. Man kan ju också fundera på hur det skulle fungera att ta det förhållandet lite längre bakåt i tiden. Och hur skulle man kunna förklara det rent fysikaliskt?

Uppdatering 130713: Det är inte bara i sina presentationer som Salby vilseleder. Det har just framkommit att Salby under sin tid vid  University of Colorado var föremål för en utredning från National Science Foundation (NSF), som finanisierar forskning. De kom bl a fram till det här:

We conclude that the Subject has engaged in a long-running course of deceptive conduct involving both his University and NSF. His conduct reflects a consistent willingness to violate rules and regulations, whether federal or local, for his personal benefit. This supports a finding that the Subject is not presently responsible, and we recommend that he be debarred for five years. The debarment regulation allows a Federal agency to impute the behavior of an individual to an organization. Accordingly, NSF may also choose to debar Company 1 and Company 2, based on their identity with the Subject, their extensive non-compliance with NSF regulations, and their imputed inability to properly administer an award or a subcontract involving NSF funds.

Mer info finns på DeSmogBlog.
Att Salby försnillar forskningsmedel betyder inte i sig att han har fel om klimatet. Vad som är fel i hans argument har vi i stället påpekat här ovan och i tidigare inlägg. Men det ger stöd för uppfattningen att Salbys felaktigheter inte är olyckliga missförstånd, utan avsiktliga och medvetna lögner. 

Salbys lapsus

Uppdatering 2012-11-04: Eftersom det här inlägget tydligen fortfarande kommenteras på ett missledande sätt på vissa andra bloggar,  så vill jag understryka att det inte bara handlar om hur Salby har valt axlarna utan framför allt att hans argument om att CO2 och temperatur inte följs åt hänger  på just detta val av axlar. Välj en annan skala på CO2-axeln, så försvinner den påstådda avvikelsen.

Den australiska professorn Murry Salby framställs som något av en frälsare av en del klimatförvillare.  De tror att han har visat att koldioxidökningen i atmosfären beror på naturliga orsaker och att den alltså inte beror på förbränning av fossila bränslen. Därför brukar Salbys namn dras upp i kommentarerna när vi skriver om koldioxidökningen. Salbys ryktbarhet uppstod då han gjorde en presentation för en australisk tankesmedja förra året.

Nu har Salby gjort en ny presentation för samma tankesmedja, och där visar han den här grafen (efter c:a 32 minuter).

Missledande graf från Salbys presentation

Salby hävdar att denna graf visar att temperaturen (från satellitdata) och koldioxidhalten följer varandra under 1980-talet, men följer varandra mindre under 1990-talet och skiljer sig utan tvekan åt de senaste ett och ett halvt årtiondena. Därför är det fel på klimatmodellerna!

Den uppmärksamme läsaren har kanske lagt märket till skalorna till vänster (temperatur) och till höger (koldioxid i atmosfären). Titta noga på hur skalorna matchar varandra. Om temperaturkurvan skulle följa koldioxidkurvan upp till övre högra hörnet så skulle det motsvara en ökning av temperaturen på över 2 grader under den aktuella perioden. Just det: Salby framställer det som att en ökning på c:a 50 ppm CO2 borde resultera i en temperaturökning på över 2 grader enligt modellerna.

Alldeles innan Salby visar den här kurvan så visar han en annan kurva, med en prognos av temperaturen som bygger på ett genomsnitt av 12 olika klimatmodeller, och en prognos för CO2, som går från år 2000 till år 2100 (IPCC uppges som källa). Här ser vi en ökning av temperaturen på c:a 3,5 grader, och en ökning av koldioxidhalten på c:a 450 ppm. Så i bilden för 1980-2015 här ovan är skalorna satta så att (den prognostiserade) effekten av CO2 på temperaturen överdrivs med en faktor av 5 (eller mer). Då är det inte så konstigt att kurvorna inte ser ut att följas åt. Därmed faller också Salbys argumentation. (Skeptical Science återger även grafen med prognoserna, och har fler detaljer).

Den cyniskt lagde misstänker nog att Salby valde skalorna med flit, för att missleda sina åhörare. En mer generös tolkning kan vara att det var ett olyckligt misstag: kanske blev Salby distraherad av en wallaby utanför fönstret när han satte ihop grafen och när han övade på presentationen, kanske var det något annat. Hur som helst så är det här ett hårt slag mot Salbys trovärdighet, och om han vill någonsin bli tagen på allvar igen (inom det här området) så måste han  rätta till den här grova felaktigheten.

Skyldig till distraktion? Från Wikipedia.

Klimatologen John Nielsen-Gammon har också ett läsvärt inlägg om grafer med jämförelser mellan CO2 och temperatur.