Mer strunt från Elisabet Höglund

Elisabet Höglund sprider numera sina virrigheter i Aftonbladet i stället för Expressen, men virrigheterna är ungefär desamma. I dag fastslår hon, i strid med den samlade vetenskapliga expertisen, att Det är smogen som höjer temperaturen. Höglund har något av ett inofficiellt svenskt rekord i missuppfattningar om klimatet (jag har skrivit om hennes snedseglingar flera gånger tidigare) och hennes senaste alster gör ingen besviken.

Hon tuggar till exempel om den gamla visan om att temperaturen inte har stigit sedan 1998. Här på Uppsalainitiativet finns flera inlägg som förklarar hur det ligger till i verkligheten, men jag tar det kort en gång till:

Det finns naturliga variationer ovanpå en underliggande trend. År 1998 (eller snarare år 1997 om man ska vara noga, temperaturen har en fördröjning på några månader) inträffade kanske den kraftigaste El Niñon i modern tid, vilket ligger bakom det årets rekordtemperaturer. 2000-talet är också det utan konkurrens varmaste årtiondet, med sju av de åtta varmaste uppmätta åren sedan 1880 (varav 2005 är det allra varmaste). Vi har nu El Niño-förhållanden i Stilla Havet som väntas stärkas under vintern och våren 2010, och redan nu närmar vi oss rekordtemperaturer. Men det är egentligen inte heller särskilt intressant – vad som räknas är naturligtvis den långsiktiga trenden.

Sedan fläskar Elisabet Höglund till med en trippel whopper om de så kallade asiatiska bruna molnen. Först hävdar hon att de står för lika stor del av uppvärmningen (den uppvärmning som hon tidigare hävdade inte ägde rum) som koldioxiden. Det är dubbelt fel: Sotpartiklarnas värmande effekt är hälften av koldioxidens, men de bruna molnen består också av svavelföreningar vars kylande effekt är betydligt större. Netto "maskerar" sotet och aerosolerna mer än 40 procent av den ökade växthuseffekten.

Grafen ovan kommer från artikeln On avoiding dangerous anthropogenic interference with the climate system: Formidable challenges ahead av V. Ramanathan och Y. Feng. De olika staplarna för ABC:s (atmospheric brown clouds) kommer dels från IPCC:s fjärde rapport och dels från en uppdaterad sammanställning av Ramanathan och Carmichael 2008. Som synes ger de nya beräkningarna en större värmande effekt av så kallad black carbon (BC), men även större kylande effekt av aerosolerna.

Veerabhadran Ramanathan är en av världens ledande auktoriteter på de bruna molnen och jag rekommenderar alla som är seriöst intresserade av frågan att läsa vad han skriver i stället för Elisabet Höglunds kompott av lögner, halvsanningar och missuppfattningar. Att sotutsläppen skulle ha "förtigits" av IPCC är naturligtvis också fel. De fanns inte beskrivna i detalj i sammanfattningen för beslutsfattare, vilket inte är så märkligt då utrymmet i sammanfattningen naturligtvis är kraftigt begränsat. Om vi drar oss till minnes att de bruna molnen nettokyler faller dock Elisabet Höglunds konspirationsteori sönder i smulor.

Slutligen har Elisabet Höglund fått tag på en auktoritet som passar henne, och då är naturligtvis allt ifrågasättande som bortblåst. Luleåprofessorn Bo Nordells något esoteriska idé (han har flera sådana) om att det är värmeutsläpp, inte växthusgasutsläpp, som värmer jorden och atmosfären har tidigare demonterats av Magnus Westerstrand. Även Ray Pierrehumberts räkneövningar visar på de enorma skillnaderna mellan spillvärme och växthusgaser.

Ideologisk blindhet ligger bakom många misstag, och i fallet Höglund finns det uppenbarligen få eller inga kunskaper som kan balansera de ideologiska felsluten. Det är bara att beklaga att Sveriges största tidning gör sig till megafon för den desinformation som blir följden.

Rökridåer i DN

Robert Nilsson skriver i DN 22/2 om "miljöextremismen". Bland mycket annat kommer han in på global uppvärming:

Till skillnad från bly i fiskesänken uppfyller växthuseffekten givetvis kriterierna när försiktighetsprincipen bör beaktas. Men i sin iver att visa handlingskraft har man överlag bortsett från EU:s krav att åtgärder mot ett dylikt hot skall ”vara föremål för granskning, mot bakgrund av ny vetenskaplig information”. Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid. Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag. Vidare är metan - där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton - en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid. Enligt erkända klimatforskare står sotpartiklarna globalt för närmare hälften av uppvärmningspotentialen från koldioxid, och till skillnad från åtgärder mot det senare skulle minskning av partikelnivån ge omedelbar effekt.

Låt oss titta på påståendena ett efter ett:

• Men i sin iver att visa handlingskraft har man överlag bortsett från EU:s krav att åtgärder mot ett dylikt hot skall ”vara föremål för granskning, mot bakgrund av ny vetenskaplig information

Detta om något görs via de fortlöpande forskningssammanställningar som publiceras av IPCC förutom de vanliga vetenskapliga utbytet. Det finns väl ingen miljöfråga, eller annan vetenskaplig fråga, som på ett så både öppet och välutvecklat sätt granskas, analyseras och utvärderas. Påståendet kan inte betraktas som annat än ett oseriöst påhopp på vetenskapssamhället av Nilsson. Vilket han samtidigt säger att vi lyssnar för lite på.

• Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid.

Det finns inget enkelt samband mellan flygplans hastighet och lyftkraft heller. Icke desto mindre kan vi konstruera väl fungerande flygplan och veta att hastighet är en avgörande faktor vid flygning. Vill Nilsson insinuera att vi vet för lite om koldioxidens växthuseffekter för att kunna dra tillräckligt säkra slutsatser för att agera kan man undra vad han anser brister och på vilka grunder. Men det lämnar han outtalat.
Den som vill veta mer om sambandet mellan koldioxid och klimatförändringar kan med fördel läsa IPCC AR4 kapitel 2: "Changes in Atmospheric Constituents and in Radiative Forcing"
För en introduktion kan dessa vara intressanta:
Satureringar logaritmer och verkligheten
Klimathusets klimatskola
The Carbon Dioxide Greenhouse effect

• Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag.

Lustigt att han inte anger vilka epoker, det finns ca 45 st att välja på senaste 600 miljoner åren. Alltså en tid som sträcker sig mellan trilobiter och människor, innefattande bildandet av Gondwana, bildandet och upplösningen av Pangea samt förändringar av Jordens bana och Solens strålning. Att bara säga att koldioxidnivån var högre i någon epok med "nedisning" utan att ta hänsyn till de enorma förändringar av den mångfald faktorer som påverkar under geologiska tidsrymder är i bästa fall okunnigt i sämsta fall desinformativt.
Låt oss se på senaste 400 000 årens relation mellan koldioxid och temperatur vilket rimligen är mer relevant för oss än händelser då växterna knappt hade koloniserat land:
Dagens koldioxidnivå är på ca 380 ppm, alltså strax ovanför kanten på diagrammet längst till höger.
För mer info om paleoklimat jämfört med dagens rekommenderas denna sida

• Vidare är metan - där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton - en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid.

Vad han inte skriver är att nästan 600 miljoner ton också lämnar atmosfären varje år. Nettoökningen har som mest under 1900-talet varit kring 20 ppb/år* och är idag mycket liten. Det är inte klart varför ökningstakten för metan avstannat.

Nivåerna och utsläppen av koldioxid ökar däremot båda i en accelererande takt. Den årliga ökningen av koldioxid i atmosfären är kring 1,7 ppm/år* eller 3 200 miljoner ton. Allt detta kan läsas i IPCCs rapporter (tex. kap 2 i AR4) och är med i de analyser som klimatforskarna gör till grund för policybeslut. Metan är en viktig växthusgas och problemen associerade med den ska inte underskattas, men koldioxid är en betydligt viktigare växthusgas i de mängder som finns och produceras och dess livslängd i atmosfären är många gånger längre än metanets ca 8 år.
Nilsson gör återigen ett påstående som döljer viktiga aspekter av problemet samt ger en missvisande bild av situationen.

• Enligt erkända klimatforskare står sotpartiklarna globalt för närmare hälften av uppvärmningspotentialen från koldioxid, och till skillnad från åtgärder mot det senare skulle minskning av partikelnivån ge omedelbar effekt.

Vi får väl gissa vilka erkända forskare han menar då det undanhålles oss läsare. Kan det vara tex. Ramanathan och Carmichael som skrivit en bra översikt över situationen. [Se tex. här då Nature inte längre fungerar utan konto] Sotet som en viktig faktor i klimatsammanhang har mycket riktigt uppmärksammats mer under senare år och en reducering av sotutsläpp från framförallt Kinas industrier, södra Asiens matlagningseldar och världens tunga dieselfordon skulle märkbart påverka den globala uppvärmningen. Dock endast närmaste årtiondena om inte samtidigt arbetet med att minska koldioxidutsläppen fortgår då sotutsläppen inte kan minska under noll.
Uppdatering: Det är också viktigt att ta hänsyn till att samma källor som släpper ut sot också släpper ut andra partiklar som har en avkylande effekt. Något som Nilsson underlåter att nämna men som bland annat framgår av den ovan refererade sammanställningen. Se även DN 27/2
Det mest effektiva är självklart att både minimera koldioxid- och sotutsläpp något som ofta går hand i hand då det kommer från samma källor.
Nilsson uppmärksammar alltså ett viktigt problem och ett område där klimatforskningen leder till utveckling av förståelsen om sambanden mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringar dock lyckas han skapa bilden av en motsättning mellan strävanden som naturligt hör ihop.

Att Nilsson vill sprida rökridåer kring koldioxidens inverkan och göra global uppvärmning till Någon Annans Problem är pinsamt tydligt. Trist också att återigen se desinformation som medel för en politisk debatt. Diskutera gärna med vilka metoder och vem som ska bidra med hur mycket men sluta desinformera om vad vi vet och hur saker hänger ihop.

* Notera att andelen metan i atmosfären mäts i ppb medan koldioxiden mäts i ppm. 1750 ppb motsvarar 1,75 ppm. Det finns alltså ca 200 ggr så mycket koldioxid i atmosfären som det finns metan.