Lennart Bengtsson verkar inte veta vad som händer med klimatet

Lennart Bengtsson har nyligen gett ut en ny bok som heter vad händer med klimatet (recension här) och tycks nu promota den i media. Förhoppningsvis lyckas fler i media genomskåda felaktigheter som sprids denna gång.

Den första artikeln jag sett sedan boken var i GD det är också där han fått lägga ut texten mest:

Hur stora är egentligen koldioxidutsläppen i Sverige och hur mycket påverkar det vårt klimat?
– Mer koldioxid gör att det blir varmare i det lägsta lagret i jordens atmosfär, och vid jordytan. Men det är en väldigt långsam process och ingenting som man omedelbart behöver bekymra sig för. I Sverige är det inga större utsläpp, eftersom vi halverat dem sedan 70-talet, säger han.

Mycket av Bengtssons tyckande är så vagt att det är svårt att veta vad som åsyftas. Att Sveriges utsläpp inte skulle vara något att bekymra sig för kan så klart stå för honom själv. Men Sveriges utsläpp ökade i fjol och vi ligger inte i linje med de mål vi försöker nå. Måhända tycker Bengtsson att de mål som finns är felaktiga i så fall vore det önskvärt att han själv uttryckte hur många grader varmare han tycker kan vara acceptabelt, 4 grader kanske? Lite svårsmält om han tycker det är ok med alla de troliga konsekvenser som följer på detta (se länk) och de vi ännu inte känner till. Två grader ger nog så många problem vilket IPCC redovisat i sin senaste rapport. 

Ur GD: Att vårt bidrag till växthuseffekten varit en faktor till att jordens temperatur har stigit med en grad är forskarna ganska eniga om, men frågan är bara hur mycket av den graden.

Forskarna tycks döma av litteraturen rätt eniga om att det är 100 % av den ökningen som människan ligger bakom. 

Ur GD: I Sverige växer det mer skog än vad som huggs ner, vilket innebär att koldioxid behöver tillföras utöver den som redan finns i det naturliga kretsloppet. Nettoökningen av skog i Sverige per år binder 44 megaton koldioxid, enligt skogsindustrin, vilket kan jämföras med Sveriges totala utsläpp på cirka 42 megaton. Svenskarnas totala koldioxidutsläpp är alltså mindre än vad vår expanderande skog behöver.  

Även om man på ett välvilligt sätt räknar in skog så stämmer ej de siffrorna (länk).

Från GD: Det finns ingen som kan säga vilken som är den bästa koldioxidhalten för mänskligheten och naturen. Dock finns det forskare som hävdar av goda skäl att det är positivt för livet på jorden att ha dagens nivåer av växthusgas och att det till och med skulle kunna vara positivt att ha lite högre nivåer än vad vi har idag, säger Lennart Bengtsson, men menar samtidigt att det krävs en långsiktig politik mot lägre utsläppsnivåer.
Enligt Lennart Bengtsson är klimatet stabilt och oron för en stundande kollaps är grovt överdriven. Ett lite varmare klimat innebär ingen katastrof, vilket det däremot varit om utvecklingen fram till 1800-talet hade fortsatt.
Koldioxidkurvan hade då sedan länge legat på låga nivåer och började under Lilla istiden att peka neråt, vilket påverkade vegetation och odling negativt. Forskning har visat att om kurvan hade fortsatt ner i samma utsträckning som den nu gått upp hade vegetationen inte fått tillräckligt med koldioxid för att kunna växa.
– Då hade vi definitivt haft massvält på jorden och sannolikt en begynnande ny istid. Så vill du måla en skräckbild för era läsare så kan du föreställa hur jorden sett ut om koldioxiden minskat i motsvarande grad, säger Lennart Bengtsson.

Lite otydligt vad Bengtsson avser här men ironin av att påstå att uppvärmning inte är ett problem men att avkylning skulle leda till katastrof är rätt ihålig. I övrigt har han också fel i sak om “lilla istiden” och koldioxidnivåer. 

By Femke Nijsse - Own work, CC BY-SA 3.0, Link

Ur GD: Ökar koldioxidnivån i atmosfären till det dubbla från dagens nivåer kommer det troligtvis att leda till ett varmare klimat på mellan 1,5 och 2 grader.

Låter som Bengtssons tidigare misslyckade försök att klanka ner på IPCC:s bedömning av klimatkänsligheten som var lika fel då som nu (Länk till IPCC). En dubblering av dagens koldioxidnivå skulle ge dryga 800 ppm vilket i sin tur vid ett försök till avläsning av IPCC:s scenarier skulle ge ca 3 grader (sid 1103).

Bengtsson har också gjort två intervjuer en i P1 medierna och en för Kvartal. I P1 försöker man i alla fall ställa lite motfrågor men Bengtsson lyckas slingra sig och återigen hävdar han att IPCC är bra samtidigt som han tycks ignorera de som de säger om klimatkänslighet. Tiden var knapp men det borde inte vara så svårt att sätta dit honom på den punkten. (ca 1:21:30 in i programmet)

Intervjun i Kvartal är längre och Bengtsson får fria tyglar att trassla in sig i felaktigheter. Bengtsson försöker även här berömma IPCC samtidigt som han hävdar att saker som IPCC skriver är felaktigt. Han kan så klart då inte säga att det han påstår inte stämmer överens med IPCC utan man lämnas med bilden av att det han säger stämmer överens med IPCC (vilket det inte gör). Ett ställe där detta blir tydligt är när Bengtsson spekulerar i att höga havsnivåhöjningar ej kommer att inträffa samtidigt som IPCC i sin nya rapport påpekar att redan vid två graders höjning av temperaturen…

“Instabilities exist for both the Greenland and Antarctic ice sheets, which could result in multi-meter rises in sea level on time scales of century to millennia. There is (medium confidence) that these instabilities could be triggered at around 1.5°C to 2°C of global warming.”

Ska man vara snäll får kan man anta att Bengtsson inte lyssnat på rockström (ljudklipp i programmet) och bara pratar om havsnivåhöjning vid 2100. I vilket fall tycks han också upprepa sitt tidigare fel om vad IPCC säger på området. För att inte prata om den nyare forskning som varnar för en möjlig mycket snabbare havsnivåhöjning.

Bengtsson lyckas också hävda att eftersom vi haft höga koldioxid nivåer förut så borde det inte vara så farligt nu och siffran 1000 ppm nämns (50 miljoner år sedan). Han är också kritisk till att det inte forskas så mycket på historiska klimat och vad de beror på bland annat nämner han att vi inte till exempel vet varför det blivit systematiskt kallare senaste 50 miljoner åren.

Till att börja med om man nu ska göra sådana liknelser kan man ju fundera på vilken havsnivån var för 50 miljoner år sedan:



CC BY-SA 3.0, Link

Det finns så klart också en hel del forskning på vad som hänt under den tidsperioden till exempel grafen nedan från en artikel i nature:

Här är också en bra artikel om området (klicka på länken) som också visar att det inte varit någon konstant minskning. När Bengtsson rör sig utanför sin expertis runt meteorologi verkar det bli knas.

I övrigt är det mest kommentarer kring energisystem eller policyrekommendationer som Bengtsson levererar, där kommer dock inget nytt eller gediget fram. Alla har så klart rätt att ha åsikter kring detta men jag ser själv inte att Bengtssons rekommendationer bygger på kunskap eller nytänkande. Här finns mycket kunnigare och intressantare personer att lyssna på.

Sammanfattningsvis verkar det som att Bengtsson är fast i samma hjulspår som senaste gången vi gick igenom hans fel. Förhoppningsvis är media lite smartare denna gången och låter inte samma fel upprepas en gång till.

Recension: Vad händer med klimatet?

 Gästbloggaren Mats Almgren om Lennart Bengtssons nya bok:

Vad händer med klimatet?

Så heter en liten bok av Lennart Bengtsson som nyligen utkommit. Lennart Bengtsson är en internationellt välkänd professor i meteorologi, och behöver knappast någon närmare presentation för läsare på detta forum. Än mer välkänd är han på den så kallade klimatupplysningen, Stockholm Initiativets blogg, där han omfattas av något som närmast liknar hatkärlek: hans klimatpolitiska åsikter faller i god jord, men samtidigt för han vetenskapens talan och har mången gång klart och tydligt tagit itu med några av de mest flagranta tokerier och villfarelser som florerar där. Bengtssons bok recenserades på SI-bloggen den 7 augusti av Sten Kaijser (SK i fortsättningen). Recensionen är på det hela taget sund och rättvis. Det är bara i några fall, där SK tror sig veta bättre än LB, som det slår slint. SK tror inte att LB kan så mycket om havens roll för väder och klimat! Han tror vidare att vattenånga kan verka som en långlivad växthusgas!

Mitt intryck är att LB skrivit en pedagogisk och grundlig bok, som innehåller mycket tänkvärt för en intresserad amatör. För mig var det särskilt intressant att läsa de historiska tillbakablickarna, inte minst om hur ett globalt system för väderobservationer byggdes upp i internationellt samarbete under 1960- och 1970-talet. Detta möjliggjorde utvecklandet av matematiska modeller för prognosverksamheten, och därur växte så småningom fram klimatmodeller. Det var ett arbete som LB själv deltog i. Till alldeles övervägande delen behandlar boken vetenskapen, och budskapet är tydligt: …”det bästa vi för tillfället kan göra är att hålla oss till de klimatberäkningar som IPCC utfört i samband med sin huvudrapport 2014.” Utan jämförelser i övrigt är det ett konstaterande som också Greta Thunberg skulle kunna ha fällt!

Det är klart att LB också har kritiska synpunkter på delar av klimatforskningen. Han har ingen större tilltro till paleoklimatrekonstruktioner, även om han visar både temperaturkurvor för de senaste 2000 åren, och rekonstruktioner som sträcker sig tillbaka till cenozoikums början för 66 miljoner år sedan (när Cicxulub-asteroiden slog ned, och kanske tog död på de sista dinosaurierna).

Vad gäller klimatmodelleringar så verkar LB ha en något ambivalent inställning. Modellering är något han varit involverad i under större delen av sin vetenskapliga karriär, så han borde ju veta! Han framhåller gång på gång att modelleringen är osäker, och att det egentligen inte går att göra prognoser för klimatet; det är vädrets kaotiska natur som sätter hinder i vägen. Men samtidigt visar han, i den intressanta figuren 24, hur en ensemble av modellberäkningar (dvs man har kört samma modell ett stort antal gånger – här 100 – med endast små variationer i startvärdena) ger resultat som nära stämmer med vad som observerats (i så måtto att det observerade mestadels faller inom ensemblens variationsområde). I figuren gäller det den globala medeltemperaturen 1850 – 2005, och ensemble-utfallet jämförs med beräknade global medeltemperaturer enligt HadCRUT 4. Så vitt man kan se är det bara under tiden före 1910 som ensemble-medelvärdet avviker drastiskt från HadCRUT 4. Både de beräknade temperaturerna och storleken på de klimatdrivande storheterna (växthusgaser, vulkanutbrott, solinstrålningen) från den tiden torde vara tämligen osäkra. Men i figurtexten säger LB att den kraftiga uppvärmningen 1910-1940 knappast kan förklaras från kända drivningar. Jag har ingen anledning att ifrågasätta LB:s omdöme på den punkten, men avvikelsen framgår inte av figuren och det skulle vara intressant att få veta mer om saken, t ex genom en not med källhänvisning.

Klimatkänsligheten är en central parameter för bedömning av hur förändringar av strålningsomständigheterna, i första hand ändringen av mängden växthusgaser, inverkar på klimatet. LB behandlar detta i kapitel 8, med en klar genomgång av fundamenta. Men trots hans klara deklaration att det bästa vi kan göra är att hålla oss till de klimatberäkningar som IPCC utfört i samband med sin huvudrapport 2014, är han lite svävande på denna punkt. Han nämner att IPCC ger ett intervall för klimatkänsligheten (den totala temperaturändringen efter en dubbling av koldioxidhalten), nämligen mellan 1,5 och 4,5 °C, utan något mest sannolikt värde. Men från hans framställning verkar det som om dessa värden enbart kommer ifrån modellberäkningar, medan i själva verket även annat har vägts in. Enligt wikipedia:

Enligt den senaste utvärderingen från FN:s klimatpanel (IPCC) ligger klimatkänsligheten sannolikt någonstans mellan 1,5 och 4,5 °C. En klimatkänslighet lägre än 1,5 °C bedöms som mycket osannolik. Uppskattningen bygger både på beräkningar med hjälp av klimatmodeller och på studier av faktiska klimatförändringar i det förgångna (främst uppvärmningen under 1900-talet samt övergångarna mellan istider och interglacialer).

I slutet av boken skriver LB emellertid följande: ”…jordens temperatur stiger förhållandevis långsamt, och allt tyder på att ökningen ligger i den lägre delen av IPCC:s temperaturintervall.” Det är ganska märkligt. Han ger ingen referens till vad allt detta som skulle minska temperaturintervallet skulle vara för omständigheter. Och om det finns vetenskapligt grundade observationer eller beräkningar av det slag LB antyder, varför har då IPCC inte tagit hänsyn till dem? – Som det presenteras verkar det föga bättre än önsketänkande. LB har själv tidigare uppskattat ett minsta värde för klimatkänsligheten, ifrån beräknade globala temperaturdata och IPCC:s historiska drivningar, till 1,5 °C, som alltså stämmer väl med lägre gränsen i IPCC:s intervall. Men i många av sina resonemang verkar det som om han betraktar detta som nära det mest sannolika värdet.

Kanske har LB verkligen missuppfattat IPCC:s intervall, och tror att det baseras enbart på modellberäkningar. En anmärkning på sidan 111 antyder att så kanske är fallet: …”flertalet modeller ger högre värden än observerade data, även om felgränserna vid såväl modellberäkningar som empiriska utvärderingar är så stora att resultaten till viss del överlappar varandra.” Så kanske menar han att de empiriska utvärderingarna (av uppvärmningen under 1900-talet) ger preferens åt intervallets lägre värden. Men det har ju redan vägts in! – Nu kan det dessutom diskuteras, och har diskuterats, om diskrepansen mellan modellberäkningarna och de beräknade globala medeltemperaturerna verkligen är så stora som LB och många andra hävdar. Ett problem är att de globala medeltemperaturer som brukar anges av modellerna inte har beräknats på samma sätt som medeltemperaturerna från observationerna. Man jämför inte värden av jämförbart slag. Jag ska inte gå in på den diskussionen här, utan hänvisar till ett tidigare (2017-02-19) inlägg på denna blogg, och till Climate Lab Book.

För att avrunda diskussionen om klimatkänsligheten så har många försökt krympa intervallet, men så vitt jag vet har ingen hittills lyckats göra det på ett övertygande sätt.

Bokens tre sista kapitel tar upp klimatpolitik i vid mening. Kapitel 12: Hur ska jordens energiförsörjning lösas?, kapitel 13: Vad kan göras för att motverka globala klimatförändringar?, och kapitel 14: Sverige och klimatfrågan. Det är ganska grundliga genomgångar, där LB klart deklarerar sina ståndpunkter. Det finns mycket att diskutera här, och invändningar kan resas på flera punkter, men för att sammanfatta det hela mycket kort så tror LB att stora och snabba förändringar av det slag som Parisöverenskommelsen ställer i utsikt, inte kommer att göras, inte kan göras och inte ens är önskvärda. Han ser tiden an med tillförsikt. Temperaturen kommer att öka, men i linje med tron på en relativt låg klimatkänslighet, inte särskilt snabbt och ganska måttligt. Och i viket fall som helst kan man inte göra mycket åt det!

Jag är benägen att hålla med Lennart Bengtsson såtillvida att jag inte heller tror att snabba och tillräckligt omfattande omställningar kommer att ske. Men jag ser det som en djupt pessimistisk prognos. Människor kommer att ställas inför svårigheter som de knappast kan bemästra. Man kan inte göra annat än att anpassa sig, skriver LB. När havet stiger finns det bara två möjligheter, att bygga skyddsvallar eller att flytta till högre beläget land!  Det är ju recept som har prövats förut: att skydda sig eller att flytta. Hur lätt det är har vi klara exempel på från flyktingströmmarna de senaste åren. Då har det inte gällt stigande hav eller klimatfrågor, utan andra omständigheter som gjort ursprungslandet mer eller mindre obeboeligt. Människor som inte kunnat skydda sig på plats har försökt flytta till bättre ställen. Hur välkomna har de varit där?

Dessutom är det inte bara en fråga om att flytta så att man kan gå torrskodd. Om havet stiger, om torka breder ut sig i vissa delar, medan andra får för mycket nederbörd, kommer också livsmedelsförsörjningen i fara. Och samtidigt har vi att räkna med att ytterligare 3 miljarder människor eller så, tillkommer långt innan seklet är slut. Ekvationen går inte ihop.

Det finns tyvärr ytterligare en möjlig konsekvens för dem som varken kan skydda sig eller flytta: att stanna kvar och gå under.

För den som vill lära sig mer om klimatvetenskap ger Lennart Bengtssons bok en utmärkt introduktion på svenska. Men för en mer allsidig diskussion om klimatpolitik och klimatets inverkan i en nära framtid bör man söka sig också till andra källor.

Lennart Bengtsson and his media gambit on climate change

Some background and replies to Lennart Bengtsson's post

I am sad to have witnessed the changes in Lennart Bengtsson's media presence over the last few years. At first it was just a few comments in local media such as this article in UNT 2009 stating among other things that a doubling of carbon dioxide in the atmosphere would only result in a temperature increase of about 1 ^oC as a result of the logarithmic forcing of CO2.  This is misleading, of course, because it ignores feedbacks which increase that number substantially.   He even admits in his comment, that this could be taken as a way of playing down the problem, but at the same time he writes that it should provide perspective.  There are further statements in that article that we will come back to later.

Thus, I do not think his ideas on climate has changed much the last 5 year. What has changed is where and how he communicates them. Over the last years he has been commenting in our biggest newspapers and on Swedish radio (DN, DN, DI and SR) sadly trying to give the impression of providing a fair assessment of the science. Another sad part in this history are his over the top comments on the blog in Sweden which won the “prize” Obscurantist of the Year by the Sceptical Society of Sweden for pushing pseudo science about climate change. Bengtsson joining (thereby supporting) the GWPF was the straw that broke my back. Supporting an organisation that among other things pushed the NIPCC report IMHO shows that you do not have a great desire to provide a fair assessment of climate change. (Just as you would not join a far right party just to teach them about racism.)

Bengtsson makes these statements but does little to show they are grounded in any research.  Therefore I was very happy to see that he tried to publish some of his critiques in the scientific literature. The sad part was Bengtsson's over reaction to the rejection of his arguments when scientifically examined.

In short I and many others have reacted to Bengtsson's claims in different media and felt that they should not stand unopposed. So below I have gathered some statements by Bengtsson on the blogs and in nation-wide media over the last years and explain why they can not be taken as mainstream.

Bengtsson about climate sensitivity and future warming: 

That the earth's climate is slowly getting warmer is a fact, as is the slow rise of the sea level of about 0.03m each year. However, from the end of the last century the earth's temperature has only risen about 0.8 degrees, despite a striking increase of greenhouse gasses. The temperature rise has occurred at an irregular pace including a period of trivial warming during the last 16 years. During this time no warming of the sea surface has occurred.

Individual model simulations have calculated a global warming by 2100 of 6°C or even more, but those have been judged as very improbable by the IPCC (2007). The slow global warming, especially during the last 15 years, reinforces this view.

after facing opposition about the statement by among others Christian Azar and Markku Rummukainen to the answer above Bengtsson replied,

 The IPCC (2007) does not say anything explicitly about how probable a warming of 4 degrees is, but it cites without criticism a study (page 802) that estimates that the probability for a warming on 4 degrees or more is about 5 percent.

We judge the probability as even lower because several studies during the last years point in this direction.

Answer: Well since Bengtsson tried to publish some of his claims on this and the review is open publicly you could just head over there and read why Bengtssons arguments were rejected. This sentence from one reviewer points out what I think is among the largest problems with Bengtssons argument

“Hence the expectation that all expert estimates are completely consistent within a simple energy balance model is unfunded from the beginning.” 

But there is more, go and read the reviews.

Another frustrating part is the use of the temperature record over the last 16 years, talking about sea surface warming when we know that measures of deep ocean heat is showing a temperature increase. We also know that sun, ocean and volcanic variations effect climate in a way that the models can struggle with. Foster and Rahmstorf tried to take that in account and that showed a much clearer trend, an increased temperature trend. There also is new research published by Shindell and Kummer that could explain some differences between models and recent temperatures. So it is not clear at all that temperature record of the last 16 years means that we have a low climate sensitivity. One should also remember that other ways of estimating climate sensitivity exists and some gets higher values than those Bengtsson tries to push. It is troublesome that Bengtsson seems to reject some of those studies without any references to scientific literature.

Moving on to the claim about how probable an increase of 4 degrees is. Well the IPCC quite clearly stated that they did not judge how probable the different scenarios were and Bengtssons claim that they uncritically did so on page 802 in IPCC 2007 report simply is false. I pointed this out in a comment at that time. Go and read for yourself. So how likely is a temperature increase of 4 degrees? Well, doh, it mainly depends on how much fossil fuels we burn which in turn depends on lots of things, but if we continue on this path it seems like we will reach 4 degrees of warming in the future.

Bengtsson on sea level rise:

The sea level rise will be between 20, 30 to a bit over 50 cm.  A larger increase would require huge emissions of greenhouse gases which hardly is probable. /.../ so a catastrophic sea level rise of 1-2 m /.../ is improbable.

The IPCC (2013) will say about the same on this as before (he thinks).

During the last 20 years no acceleration of sea level has occurred. Any clear correlation between the sea level and temperature during the last century is not to be found.

Past and future sea-level rise. For the past, proxy data are shown in light purple and tide gauge data in blue. For the future, the IPCC projections for very high emissions (red, RCP8.5 scenario) and very low emissions (blue, RCP2.6 scenario) are shown. Source: IPCC AR5 Fig. 13.27. - See more at: http://www.realclimate.org/index.php/archives/2013/10/sea-level-in-the-5th-ipcc-report/#sthash.bqfnX0iv.dpuf

Answer: Well we all know now that Bengtsson was wrong on what the IPCC might say in its report as they report a upper value of 98 cm with a 66% probability to be in that range (not ruling out larger values). And as Stefan Rahmstorf writes  “As the IPCC also notes, we could end up “several tens of centimeters” higher if the marine-based parts of the Antarctic ice sheet become unstable. Leading ice experts, like Richard Alley and Rob De Conto, consider this a serious risk.”.

About an acceleration of sea level rise and its correlation with temperature, one could argue a bit about the acceleration of sea level rise but I cannot see how one could rule out an acceleration over a longer time scale (why try to find this in only 20 years of data?) and there definitelyis correlation between sea level and temperature in the literature.

Bengtsson on extreme weather events:

Extreme weather events have not gotten worse which can be shown from statistics on tropical storms and extra-tropical storms, tornadoes and various local floods.

Answering the question (in the paper DI); From my point of view, there is a discrepancy between the IPCC's scientific report and its Summary for Policymakers. The later is by comparison dire. How should one understand this?

From my point of view there is an unfortunate tendency, especially in the media but even from some representatives of the IPCC, as we have seen in the last report, to exaggerate weather phenomena and create an atmosphere of exaggeration among the public to gain support for drastic measure to reduce greenhouse gas emissions.

Here it is the scientific results that have had to give way, if they are not dramatic enough. The latest report (2013) is less dramatic than the IPCC's previous ones, playing down extreme weather events and reducing climate sensitivity.

This does not fit the simple catastrophic picture, so therefore they have re interpret this. Some activists even have been able to interpret the extremely cold weather in USA during the last winter as a product of climate change. It is this kind of thing that causes science to lose its credibility.

Answer: Well, some types of extreme weather events have actually gotten more frequent as the IPCC says. The discussion on what can and can not be attributed to climate change will continue. However, a lot of the uncertainty about what kind of events that are increasing globally is due to lack of data which makes it just as wrong to say that they (with lack of data) are not increasing as to say that they are increasing. As for the statement about the Summary for Policymakers being more alarming than the report, where is the evidence for that? I have not found it and if Bengtsson think so he should point out what he is talking about.

When Bengtsson is labeling all of the scientists talking or writing about the cold weather in USA and how it could have come about partly due to climate change, its just sad. Why Bengtsson chose to do that rather than publishing a scientific critique against their published scientific understanding is strange to me.

Bengtsson on pseudoscience in climate science and scientific journals selective publishing:

What is perhaps most worrying is the increased tendency towards pseudo-science in climate research. This is revealed through the bias in publications towards only reporting results that support one climate hypothesis, while refraining from publishing results that deviate. Even extremely cold weather, as this year’s winter in north Eastern USA and Canada, is regarded as a consequence of the greenhouse effect.

Were Karl Popper alive today we would certainly have met with fierce critique of this behavior. It is also demonstrated in journals’ reluctance to address issues contradicting simplified climate assessments, such as the long period during the last 17 years with insignificant or no warming over the oceans, and the increase in sea-ice cover around the Antarctic.

Answer: If Bengtsson really thinks that  pseudo-science exists in climate research he should be specific and point out the articles that are pseudo-science. He does not do this and his claims that journals do not want to address the last 17 years of temperature record, cold weather in Eastern USA or the increase in sea-ice cover around the Antarctic is just false. We have papers doing that but it might not support his own theory, that so far has failed the scientific process of peer review.

Example of silly comments from Bengtsson on the Swedish blog that was used by the organisation winning the “prize” Obscurantist of the Year by the skeptical society in Sweden.

We already have written about the one where he talks about sending people to North Korea.

And here we have three comments in threads discussing the green roots and their connection to Nazism.

"Hi

Reminding all enthusiasts of the green movement of its roots are very important. /.../ They resemble the enthusiasms that existed in the National Socialist movement, nature and origin. Hitler and some of his closest associates were vegetarians, cared about nature and animal life. The German peasant society was the ideal, as many today also believe. German and Swedish Romanticism have much in common and have a life force that has over lived many. To be aware of this dubious history is a necessity.The unfortunate thing in our time is that this is not done and this is unfortunately a consequence of the lack of historical knowledge. The risk is that it as before can degenerate. I recommend reading of Hitler's table talk in the bunker where similar remarkable ideas were discussed."

and

"An excellent compilation that could develop into a article if our dear journalists dare to take this into. To translate into Swedish society today, there are certainly distinct features of green folk roots, as in Germany and the parties that follow this clearly are the Sweden Democrats, Green Party and the Centre Party. One might ask oneself the rhetorical question, where would these parties have stood in the 1930s. Perhaps these three parties might finally find their common roots?"

(The Swedish Green Party is one of the strongest critics of today's right wing populists the Sweden Democrats in which some of its founders had connections to Nazism-parties, a party that today is mostly about trying to stop migration.)

And here is one where he criticize a whole field (temperature reconstructions) and Michael Mann

"To reconstruct climate from proxy - observations is a complex activity that one must approach critically. There is even a challenge to reconstruct the global temperature distribution before World War II because then we are missing observations from the free atmosphere. In some regions such as Europe we have made good progress but Europe represent only about 2 % of the earth's surface. To produce graphs of the earth's temperature 10,000years back is probably based more on creative thinking and imagination than on solid data that is clearly linked to the basic meteorological parameters. An experiment which I have not seen would be to reconstruct the climate of the last 75 years and only do this with the help of proxy observations including error estimates, I have not seen this anyway. Just do a thought experiment to reproduce this past winter's weather from proxy data? Or how many have realized that Europe's temperature is only weakly correlated with global temperature and Iceland, Greenland and Northern Scandinavia hardly at all! Here, in my view, both Mann and Co. as well as their detractors got way too much attention despite the fact that one can not find much substance in their writings . This calls for anew research approach."

Personally I think both Mann and Marcott has defended their published articles in a good way. And while one can agree that reconstructing climate from prxies is complex it seams like Bengtsson needs to learn the basics in proxy calibration before he lectures the experts in the field.

Conclusion 

As I have shown, Bengtsson has been wrong at several points in our national media with his predictions and statements before. Joining an organisation like the GWPF some of whose members clearly push climate nonsense and the way the whole organisation has behaved lately was only the last step in a long chain that made it impossible to longer ignore his biased reporting to media.

(Read the links, they support the claims I make. If a blog is linked they often have links to relevant scientific papers.)

These are just some of the shortcomings of Bengtsson's recent guest post

Since the severe criticism of Lennart Bengtsson from some of us at Uppsalainitiativet in the last few weeks (post 1, post 2, post 3) had begun to attract some international interest (see, e.g., Eli Rabett's translation of post 1), we felt it would be a good service to the international community to publish an English translation of Bengtsson's response to us. We imagined that the many glaring shortcomings of his rambling arguments and the untenability of his position would be evident and speak for themselves, but judging from the number of enthusiastic supporters of Bengtsson's text that showed up in the comments section, it seems that some clarification is needed. We already stated, in the brief introduction to the translation, that "our translation and publication of this text in no way means that we endorse the views expressed in it". Stronger language than that is warranted, and let me state it bluntly: much of what Bengtsson writes in his blog post goes right against our blog's subtitle "TAR KLIMATVETENSKAPEN PÅ ALLVAR", which in English reads "TAKES CLIMATE SCIENCE SERIOUSLY".

Going to specifics, Dana Nuccitelli has already provided a list of five specific errors in Bengtsson's post. I will start from Nuccitelli's list, elaborate a tiny bit on some of its items, and then add a couple more points at the end.

1) Anthropogenic climate change has increased several types of extreme weather, particularly heat waves, and is projected to intensify many others, for example drought intensity. http://www.skepticalscience.com/extreme-weather-global-warming-intermediate.htm

Exactly so. Here's that link again. The fact (pointed out by an anonymous commentator further down) that the IPCC mentions ambiguities and the inconclusive state-of-the-art concerning specific kinds of extreme weather does not warrant misleading statements like Bengtsson's "Apart from a possible increase in precipitation and a possible intensification of tropical hurricanes that has not yet been detected, there are no indications of extreme weather in the model simulations, and even less so in current observations".

2) There seems to be some confusion about the ability to model the future perfectly vs. the ability to project a distribution of probable future climate changes. Prof. Bengtsson seems to argue that if we can't project future climate change perfectly then we can't project it at all (the chaos theory comments). In reality it's simple physics that if we continue to increase the greenhouse effect and global energy imbalance, that will cause hotter temperatures and 'load the dice' in favor of certain associated climate changes (stronger heat waves, droughts, intense precipitation, etc.).

Exactly. And let me add to this the ambiguity that Bengtsson plays with when he says that "climate cannot be predicted, and how future climate will turn out will not be known until future is upon us". Here he could mean either (a) the utterly trivial and uncontroversial fact (exemplified by IPCC:s broad "likely" range of 1.5 to 4.5°C for the value of climate sensitivity) that we cannot predict the exact future climate, or (b) the blatant falsehood that we cannot know anything about where the climate is heading, or (c) something in between these two extremes, in which case he needs to explain his position with a lot more precision than the empty rhetoric presented in his guest post.

3) Temperatures over the oceans are not representative of the warming of the planet as a whole.

Right. The kind of cherry picking that Bengtsson engages in with his statement that "the long period during the last 17 years with insignificant or no warming over the oceans" is unworthy of serious scientific discussion.

4) There is substantial research into the cause of the slight increase in Antarctic sea ice extent, which is happening in a region with warming temperatures.

Right. And I think Nuccitelli's blog Skeptical Science is worth refering to in this context.

5) If you still don't understand why your colleagues were upset that you joined GWPF, you need to spend more time looking into the comments and reports made by the group, for example about the IPCC and Michael Mann.

Yes. All it takes is a quick tour through the GWPF web site to see that they are an anti-scientific climate denialist organisation. The dismay expressed by Bengtsson's critics upon his joining the GWPF is amply justified, and analogous to what a well-known evolutionary biologist would surely hear from his colleagues in case he suddenly decided to join the Discovery Institute or some other creationist think tank.

That concludes Nuccitelli's list, but there is more. Let me just add two more items.

6) Bengtsson speculates on how "prominent Jewish scientists in the GWPF council [feel about] being labeled deniers". I am dismayed by his choice to bring ethnicity issues into this discussion, and I feel almost embarrassed to point out that "denier" and "Holocaust denier" are not synonymous concepts. Climate denialists like to conflate the two terms, usually in an attempt to change the subject of a conversation, and I am sad to see how Bengtsson chooses to resort to the same lousy trick.

Here I must add that I find it hypocritical, bordering on the bizarre, that Bengtsson falls back on a moralistic "Watch your mouth!" tactic, given his own far-reaching faiblesse for vulgar rhetoric, such as associating criticism against himself with "the time of McCarthy", and fantasizing about sending people not sharing his political opinions (such people in general as well as specifically yours truly) to North Korea.

7) Bengtsson resorts to Popperian falsificationism in branding findings to the extent that "even extremely cold weather, as this year’s winter in north Eastern USA and Canada, is regarded as a consequence of the greenhouse effect" as "pseudo-science". I refuse to lecture to Bengtsson about the many complexities and nonlinearities of the climate systems, leading to geographic inhomogeneity of global warming and various conuterintuitive phenomena; surely Bengtsson knows about these things (and probably a lot more than me, for that matter). The Wikipedia entry on last winter's cold spell in North America has a section on the possible role of anthropogenic climate change, containing plenty of references. The blank dismissal of such work as "pseudo-science" is just rude and anti-intellectual. Elsewhere, Bengtsson gives the same treatment to studies of melting in Antarctica (such as the recent one by Eric Rignot et al), recommending that they are not read but sent straight to the waste basket. Such dismissal of scientific work, based not on their methodology but on their uncomfortable results, is characteristic of climate denial, and it is just terrible to see how far in that direction Bengtsson has gone in recent years.

It is not uncommon, but always annoying, to hear people with apparently a very crude understanding of the theory of science point to Popperian falsificationism to label one study or another (or sometimes entire subjects) as "pseudo-science". A study does not become pseudo-scientific just because it fails to falsify some theory. If Bengtsson's invokement of Popper is to be taken seriously, then we would equally well have to rule out as "pseudo-science" the mid-1800's study of anomalies in the orbit of Uranus, because it led to the discovery of Neptune rather than the falsification of Newton's theory of gravity.

Guest post by Lennart Bengtsson: My view on climate research

In a series of recent blog posts, we in Uppsalainitiativet have sharply criticized meteorologist and climate scientist professor Lennart Bengtsson (post 1, post 2, post 3). In this situation we feel that it is reasonable to provide Bengtsson with an opportunity to respond to our criticism, so when he contacted us and offered to clarify his views on climate research we of course gave him the opportunity to do so on our blog. Below is an English translation of Bengtsson's text, approved by him and published with his permission. It goes without saying that our translation and publication of this text in no way means that we endorse the views expressed in it.

* * *

My view on climate research

Lennart Bengtsson

During the last weeks there has been a lot of speculation regarding my views and my scientific standpoint on climate research. I have never really sought publicity and it was with a great deal of reluctance that I began writing articles for public media. A large part of my unwillingness to partake in public debate is connected to my friend Sven Öhman, a linguist who wrote about semantics and not least about the difficulties specialists run into when attempting to communicate with the public. Words and concepts have different meanings and are interpreted differently depending on one’s background and knowledge. Sometimes such misunderstanding can be disastrous.

This is also true for concepts such as climate and climate forecasts. Climate is nothing but the sum of all weather events during some representative period of time. The length of this period cannot be strictly specified, but ought to encompass at least 100 years. Nonetheless, for practical purposes meteorologists have used 30 years. For this reason alone it can be hard to determine whether the climate is changing or not, as data series that are both long enough and homogenous are often lacking. An inspection of the weather in Uppsala since 1722 exemplifies this. Because of chaos theory it is practically impossible to make climate forecasts, since weather cannot be predicted more than one or several weeks. For this reason, climate calculations are uncertain even if all model equations would be perfect.

Despite all these issues, climate research has progressed greatly, above all through new revolutionary observations from space, such as the possibility to measure both volume and mass of the oceans. Temperature and water vapor content of the atmosphere are measured by occultation with GPS satellites. Our knowledge of earlier climate has increased substantially.

It is not surprising that the public is impressed by this and that this trust transfers to climate forecasts and the possibility to predict the earth’s future climate. That all this occurs within a context of international cooperation under the supervision of the UN, and with an apparent unity among the scientists involved has created a robust confidence in IPCC’s climate simulations, in Sweden not the least. SMHI’s [Swedish Meteorological and Hydrological Institute] down-scaled climate simulations for 100 years are impressive and show in detail and with splendid graphics how the climate will turn out both in Östergötland [the Swedish province of East Gothland] and in Västerbotten [West Bothnia]. This is invaluable for municipality climate experts and planners who are working feverishly to avoid future floods and forest fires. The public is in good hands in the benevolent society.

Unfortunately, things are not as splendid as they seem. As a result of chaos theory, weather and climate cannot be predicted, and how future climate will turn out will not be known until future is upon us. It would not help even if we knew the exact amount of greenhouse gases. Add to this the uncertainty about the future of the world. This should be clear to anyone, simply by moving back in time and contemplating what has unfolded from that viewpoint. As Daniel Boorstin put it: “The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge”.

I’m concerned that this is the problem of the present, and the real reason for me to choose to partake in the climate debate over the last couple of years. I don’t think anyone disputes that I have been highly critical of those who completely reject the effects of greenhouse gases on the earth’s climate. This is however not the problem, but rather how much, how soon and to what extent “climate change” will happen. There is no 97% consensus about this, and even less concerning how weather and climate will turn out in Västerbotten [West Bothnia] in 80 years. This is why it unfortunately is misleading of SMHI to show their beautiful maps, because people may actually believe that this is the way the climate will turn out. The climate scientists of SMHI know this, of course, but for the users this is not clear. My colleague in Hamburg, Guy Brasseur, told me the other day that an insignificant change on about 70 km height in a climate model’s mesosphere, made the weather systems relocate from north Germany to the Alps, consequently with radical regional climate change as a result.

Even more alarming is the tendency of giving people the impression that weather events are becoming more extreme, and that this has actually already occurred. Apart from a possible increase in precipitation and a possible intensification of tropical hurricanes that has not yet been detected, there are no indications of extreme weather in the model simulations, and even less so in current observations.

This has convincingly been demonstrated and also held up by the IPCC. Damages are increasing, as are damages from earth quakes, but this due to the growing economy. It is also important to stress that injuries suffered by humans during extreme weather has decreased substantially due to better weather forecasts.

What is perhaps most worrying is the increased tendency of pseudo-science in climate research. This is revealed through the bias in publication records towards only reporting results that support one climate hypothesis, while refraining from publishing results that deviate. Even extremely cold weather, as this year’s winter in north Eastern USA and Canada, is regarded as a consequence of the greenhouse effect.

Were Karl Popper alive today we would certainly have met with fierce critique of this behavior. It is also demonstrated in journals’ reluctance to address issues contradicting simplified climate assessments, such as the long period during the last 17 years with insignificant or no warming over the oceans, and the increase in sea-ice cover around the Antarctic. My colleagues and I have been met with scant understanding when trying to point out that observations indicate lower climate sensitivity than model calculations indicate. Such behavior may not even be intentional but rather attributed to an effect that my colleague Hans von Storch calls a social construct.

That I have taken a stand trying to put the climate debate onto new tracks has resulted in rather violent protests. I have not only been labeled a sceptic but even a denier, and faced harsh criticism from colleagues. Even contemplating my connections with GWPF was deemed unheard of and scandalous.

I find it difficult to believe that the prominent Jewish scientists in the GWPF council appreciate being labeled deniers. The low-point is probably having been labeled “world criminal” by a representative of the English wind power-industry. I want to stress that I am a sworn enemy of the social construction of natural science that has garnered so much traction in the last years. For example, German scientists have attempted to launch what they call “good” science to ensure that natural science shouldn’t be driven by what they view as anti-social curiosity-research by researching things that might not be “good”. Einstein’s "anti-social behavior", when he besides his responsible work as a patent office clerk in Bern also researched on the theory of relativity and the photoelectric effect, was of course reprehensible, and to do this during work-time! Even current labor unions would have strongly condemned this.

I hope that these lines of text will shed light on my viewpoints and my actions and perhaps create some understanding for my motivations.

Gästinlägg av Lennart Bengtsson: Min syn på klimatforskningen

Vi har i en serie bloggposter här på Uppsalainitiativet de senaste två veckorna riktat skarp kritik mot professor Lennart Bengtsson, meteorolog och klimatforskare (inlägg 1, inlägg 2, inlägg 3). Det känns rimligt i ett sådant läge att låta honom svara på kritiken, och när han hörde av sig och erbjöd sig att i ett gästinlägg lägga fram sin syn på klimatvetenskapen så tackade vi naturligtvis ja till det. Varsågoda, här är hans text.

* * *

Min syn på klimatforskningen

Lennart Bengtsson

Under de senaste veckorna har det spekulerats vilt om min uppfattning och min vetenskapliga hållning till klimatvetenskapen. Jag har egentligen aldrig strävat efter publicitet och det var med mycken tveksamhet som jag började skriva i allmänna medier. En stor del av min tveksam går tillbaka till min vän Sven Öhman som var språkforskare och skrev om semantik och inte minst problemet för fackmän att kommunicera med allmänheten. Ord och begrepp har olika mening och förstås och tolkas olika beroende på ens bakgrund och kunskap. Ibland kan missförståelsen bli fatal.

Detta gäller också begrepp som klimat och klimatprognoser. Klimatet är ingen annat än summan av allt väder under en representativ period. Periodens längd kan inte strikt preciseras men den borde omfatta minst 100 år, av praktiska skäl har meteorologerna använt 30 år. Bara av denna anledning är det svårt att veta om klimatet ändras eller inte då man oftast saknar långa dataserier som dessutom inte är homogena. En inspektion av Uppsalavädret sedan 1722 visar detta. Att prognosera klimatet är praktiskt omöjligt eftersom vädret inte kan förutsägas mer än någon eller några veckor beroende på kaosteorin. Av denna anledning är även en klimatberäkning osäker även om modellekvationerna skulle vara perfekta.

Trots alla dessa problem har klimatforskningen gjort stora framsteg framför allt genom nya revolutionerande rymdobservationer som möjligheten att mäta både världshavens volym och massa. Atmosfärens temperatur och vattenånga mäts med ockultation av radiovågor från GPS-satelliter. Vår kunskap om tidigare klimat har ökat betänkligt.

Det är därför inte att förvåna att allmänheten är imponerad av detta och denna tillit har också smittat av sig på klimatprognoserna och möjligheten att beräkna jordens framtida klimat. Att det dessutom sker i ett internationellt samarbete i FN-regi och under skenbar massiv enighet bland de involverade forskarna har inte minst i Sverige skapat en robust tilltro till IPCCs klimatsimuleringar. SMHIs down-scaling av klimatsimuleringar om 100 år är imponerande och visar i detalj och med utmärkt grafik hur klimatet kommer att bli både i Östergötland och Västerbotten. Detta är ovärderligt för kommunernas klimatexperter och planerare som arbetar febrilt för att undvika framtida översvämningar och skogsbränder. Allmänheten är i goda händer i det goda samhället.

Tyvärr är det ända inte så bra som det ser ut. Väder och klimat kan inte förutsägas som en följd av kaosteorin och hur det framtida klimatet kommer att bli får vi först veta när vi är där. Inte ens om vi vet exakt hur mycket växthusgaser det kommer att finnas hjälper ändå detta inte. Härtill kommer all osäkerhet om världens framtid. Detta inses av alla om vi förflyttar oss tillbaka i tiden och därifrån ser vad som verkligen hänt. Som Daniel Boorstin uttryckte det: ”The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge”.

Jag är rädd att det är detta som är dagens problem och den egentliga orsaken till att jag under senare år engagerat mig i klimatdebatten. Jag tror ingen bestrider att jag har varit synnerligen kritisk till de som helt avvisat att växthusgaser påverkar jordens klimat men det är inte detta som är problemet utan hur mycket, hur snart och hur omfattande kan en ”klimatändring” bli? Här föreligger inte någon 97 % -ig konsensus, ännu mindre om hur väder och klimat blir i Västerbotten om 80 år. Det är därför som det tyvärr är missledande att SMHI visar sina vackra kartor ty risken är att folk tror att det blir så. SMHIs klimatforskare vet naturligtvis detta men problemet är att inte användarna har det klart för sig. Min kollega i Hamburg, Guy Brasseur, berättande häromdagen att man gjorde en obetydlig ändring i klimatmodellens mesosfär på ca 70 km höjd vilket ledde till att vädersystemen flyttade sig från Nordtyskland till Alp-området med en radikal regional klimatändring som följd.

Ännu allvarligare är att ge folk intrycket att vädret blir mer extremt och tom att detta redan inträffat. Bortsett från en möjlig förstärkt nederbörd och en möjlig intensifiering av tropiska orkaner som ännu inte märks, finns det inte ens i modellsimuleringarna någon indikation till extremväder än mindre i dagens observationer som övertygande har demonstrerats och också framhävts av IPCC. Skadorna ökar liksom från jordbävningar men det beror på den växande ekonomin. Det är också viktigt att framhäva att personskador från extremväder har minskat kraftigt till följd av förbättrade väderprognoser.

Det kanske allra mest oroande är en ökad tendens till pseudovetenskap inom klimatforskningen. Detta visar sig i tendensen att endast rapportera om det som stöder en klimathypotes och avstår att berätta om det som avviker. Till och med extremt kallväder som i årets vinter i nordöstra USA och Kanada anses vara en följd av växthuseffekten. Skulle Karl Popper levat idag skulle vi säkert fått möta en våldsam kritik mot detta beteende. Det visar sig också i tidskrifternas ovillighet att ta upp det som strider mot en förenklad klimatuppfattning som den långa perioden under de senaste 17 åren med obetydlig eller över haven ingen uppvärmning samt den ökande havsisen runt Antarktis. Mina kollegor och jag har mött föga förståelse för att påpeka att observationerna indikerar en mindre klimatkänslighet än modellberäkningarna. Ett dylikt beteende behöver inte ens var avsiktligt utan en effekt som min kollega Hans von Storch kallar en social konstruktion.

Så att jag nu satt ned foten och försökt få in klimatdebatten i nya fåror har detta gett upphov till ganska våldsamma protester, Jag har inte bara blivit betecknad som en skeptiker eller tom en förnekare och kritiserats av kollegor. Att bara förställa sig tanken att jag skulle ha en förbindelse till GWFP var oerhörd och skandalös. Jag har svårt att tro att många av de framstående judiska vetenskapsmän i GWPFs råd uppskattar att betecknas som förnekare. Rekordet är väl beteckningen som en ”world criminal” som en företrädare för en engelsk vind industri använde mot mig. Men vem vet det blir kanske ett nytt populärt epitet bland våra ”unga turkar”. Jag vill framhäva att jag är en svuren fiende till den sociala konstruktion av naturvetenskapen som har fått så stor omfattning under de senaste åren. Bl. a har tyska forskare velat lansera vad man kallar ”god” vetenskap och hoppas på så vis att naturvetenskapen inte ska drivas av vad man ser som en asocial nyfikenhetsforskning som att forska i sådant som kanske inte är ”gott”. Einsteins asociala beteende att vid sidan av sitt ansvarsfulla arbete som patentingenjör i Bern syssla med sådana dumheter som relativitetsteorin och den fotoelektriska effekten var givetvis helt förkastligt, dessutom att göra detta på arbetstid! Tom. dagens fackklubbar skulle kraftigt fördömt detta.

Jag hoppas att dessa rader skall belysa min uppfattning och mitt handlande och kanske förhoppningsvis skapa en förståelse därför.

Bengtsson hamnar på förstasidan

Se uppdateringar längst ned.

Efter att  först ha blivit medlem i och strax där efter lämnat förnekarorganisationen GWPF lyckades Lennart Bengtsson hamna på första sidan i The Times igår. Anledningen: han hade fått en artikel refuserad.

Enligt TheTimes, väl understödd av uttalanden från Bengtsson, på grund av ovilja mot avvikande åsikter inom klimatforskningen.

Även Daily Mail och The Telegraph tog upp "nyheten".

Nu är refuserade artiklar vardagsmat för forskare och att en etablerad forskare springer till tidningen för detta har inte stärkt Bengtssons aktier.

Men den allvarliga sidan är de anklagelser om refusering på ideologiska grunder som Times gjorde. Detta fick förläggaren till tidskriften att gå ut med ett uttalande:

Dr. Nicola Gulley, Editorial Director at IOP Publishing, says, “The draft journal paper by Lennart Bengtsson that Environmental Research Letters declined to publish, which was the subject of this morning’s front page story of The Times, contained errors, in our view did not provide a significant advancement in the field, and therefore could not be published in the journal.”

“The decision not to publish had absolutely nothing to do with any ‘activism’ on the part of the reviewers or the journal, as suggested in The Times’ article; the rejection was solely based on the content of the paper not meeting the journal’s high editorial standards, ” she continues.
...
The journal Environmental Research Letters is respected by the scientific community because it plays a valuable role in the advancement of environmental science – for unabashedly not publishing oversimplified claims about environmental science, and encouraging scientific debate

De citerar också en av granskarnas rapporter:

The overall innovation of the manuscript is very low, as the calculations made to compare the three studies are already available within each of the sources, most directly in Otto et al.

The finding of differences between the three "assessments" and within the assessments (AR5), when assuming the energy balance model to be right, and compared to the CMIP5 models are reported as apparent inconsistencies.

The paper does not make any significant attempt at explaining or understanding the differences, it rather puts out a very simplistic negative message giving at least the implicit impression of "errors" being made within and between these assessments, e.g. by emphasising the overlap of authors on two of the three studies.

...
 
A careful, constructive, and comprehensive analysis of what these ranges mean, and how they come to be different, and what underlying problems these comparisons bring would indeed be a valuable contribution to the debate. 

I have rated the potential impact in the field as high, but I have to emphasise that this would be a strongly negative impact, as it does not clarify anything but puts up the (false) claim of some big inconsistency, where no consistency was to be expected in the first place.
And I can't see an honest attempt of constructive explanation in the manuscript.

Av uttalandet framgår som synes att refuseringen gjordes baserat på artikelns bristande vetenskapliga höjd. Bengtsson artikel verkar också vara av just av den typ av överförenklat påstående som tidskriften inte publicerar.

Historien gjorde ytterligare en sväng i går kväll när Lennart Bengtsson distanserade sig från artikeln i the Times. I ett uttalande för Science Media Center sa han:

I do not believe there is any systematic “cover up” of scientific evidence on climate change or that academics’ work is being “deliberately suppressed”, as The Times front page suggests. I am worried by a wider trend that science is being gradually being influenced by political views. Policy decisions need to be based on solid fact.
“I was concerned that the Environmental Research Letters reviewer’s comments suggested his or her opinion was not objective or based on an unbiased assessment of the scientific evidence. Science relies on having a transparent and robust peer review system so I welcome the Institute of Physics publishing the reviewers’ comments in full. I accept that Environmental Research Letters is entitled to its final decision not to publish this paper – that is part and parcel of academic life. The peer review process is imperfect but it is still the best way to assess academic work.
“I was surprised by the strong reaction from some scientists outside the UK to joining the Global Warming Policy Foundation this month. I had hoped that it would be platform to bring more common sense into the global climate debate.
“Academic freedom is a central aspect to life at University of Reading. It is a very open, positive and supportive environment to work in. I have always felt able to put forward my arguments and opinions without any prejudice.

Håll inte andan i väntan på ett pressmeddelande från GWPF där de citerar Bengtsson: I do not believe there is any systematic “cover up” of scientific evidence on climate change

Fortsättning följer säkert men jag avslutar detta inlägg med att citera Lars Karlsson:

Lennart, du bör vara mer försiktig i framtiden så du inte återigen gör dig till ett verktyg för de som vill politisera vetenskapen. Miljontals människor har nu serverats en falsk bild av varför din artikel avslogs. Jag vet inte hur mycket det berodde på journalisterna och hur mycket det berodde på dig, men du bär ett ansvar för att det blev som det blev.

Uppdatering 2014-05-18 (LK):  Bluffen om den refuserade artikeln torgförs nu också av Fox News, där Marc Morano kommenterar. Det finns en viss dyster ironi  i att Bengtsson, som påstod sig vara orolig för politisering, nu finner sig på samma sida som individer som Morano, som var inblandad i Swiftboat-kampanjen mot John Kerry och som har sagt om klimatforskare att "They deserve to be publicly flogged."

Uppdatering 2014-05-18 (AM):
PhysicsWorld.com rapporterar om artikeln. Bengtsson och hans medförfattare sökte få artikeln publicerad oförändrad som en kommentarsartikel efter att den blivit refuserad pga av bristande vetenskaplig nivå. Om man verkligen vill undvika risk för politisering är det ett rätt märkligt sätt att försöka få ut en artikel i en vetenskaplig tidskrift på det sättet istället för att göra de föreslagna förbättringarna.

The paper was submitted to ERL, which is a fully peer-reviewed journal, in February this year and was rejected in mid-March on the basis of two referee reports that said it did not meet the journal's requirement for papers to "significantly advance knowledge of the field".
Bengtsson and colleagues then requested that their paper be published in the journal as a shorter "Perspective" piece. This request was rejected in early April by members of the journal's editorial board, who review all "Perspective" submissions, on the basis that it also contained errors and was well in excess of the usual limit for that type of article. The authors were then told that they could address the concerns raised by the referees regarding their work and resubmit another full-length research paper with a new analysis of the data, which they have so far not done.

Uppdatering 2014-05-19 (LK): Av inlägg och kommentarer på en förnekarblogg så framgår det att Bengtsson är nöjd med den felaktiga rapporteringen och tycker att den har tjänat sitt syfte. Han skriver bl a att:

Efter all uppståndelse i utländsk press så hoppas jag att mitt budskap kommit fram, nämligen att klimatvetenskapen är i en allvarlig kris som en följd av den tilltagande politiseringen.

och

Det är i alla fall härligt att möta engelska media med sin liberala och öppna tradition.

Inlägget kröns av en teckning där kåpklädda "varmister" bränner en klimatskeptiker på bål.
Alltså: det enda konkreta "bevis" som Bengtsson har kommit med har visat sig vara en bluff - en mening från en granskningsrapport  tagen ur sitt sammanhang och sedan vantolkad. Detta bluff-bevis har dock fått stor internationell medial spridning inklusive hos Fox News, och förutom SMC-uttalandet (som väldigt få personer kommer att se) har Bengtsson (eller GWPF) inte gjort något för att korrigera det. Tvärtom är Bengtsson nöjd med resultatet.

Uppdatering 2014-05-19 (AM):

Michael Mann kommenterar händelserna i Huffington Post: Climate Contrarians Cook Up New 'Controversy'

Uppdatering 2014-05-19 (LK): Den andra granskarens rapport har nu också publicerats, och den är inte heller smickrande för Bengtsson. Den inleds med:

 I would be interested in learning whether or not there are internal inconsistencies in estimates of climate sensitivity and forcing in individual studies and in learning if there are substantial differences among the studies. I would be even more interested in understanding why any apparent inconsistencies and differences might exist. On this second point, the manuscript has little to offer (other than some speculation that aerosol forcing estimates have changed). And unfortunately on the first point, the authors have only superficially demonstrated possible inconsistencies.  Moreover, in addressing the question of “committed warming”, the authors have inexplicably used the wrong equation. For all these reasons, I recommend the paper be rejected.

Det framstår allt tydligare att Bengtssons påståenden om att artikeln refuserades för att den var politiskt obekväm inte har något med verkligheten att göra.

Lennart Bengtsson lämnar GWPF

Blott ett par veckor efter kungörandet av hans anslutning till den brittiska klimatförnekarorganisationen Global Warming Policy Foundations (GWPF) akademiska råd (vilket jag rapporterade om i min förra bloggpost) meddelar den svenske meteorologen och klimatforskaren Lennart Bengtsson nu att han lämnar GWPF. Här är det ebrev om saken som han denna morgon skickade ut till mig och en rad andra mottagare.¹

From: Lennart Bengtsson [lennart.bengtsson@mpimet.mpg.de]
Sent: Wednesday, May 14, 2014 09:00
To: [...]
Subject: Resigning from GWPF

Dear colleagues

In view of the massive objections from colleagues around the world I have decided to resign from GWPF. I will make it clear that I have an open attitude to science and I can assure you that I will continue to do my utmost to protect science from any political infiltration. My original motivation to join GWPF was to foster a dialogue over the boundaries but this is not any longer possible because of the reactions from the climate community that strongly declines any such efforts. Perhaps you would be kind enough to pass on this information to your colleagues.

I will not here go into any more details what has happened in recent days, that have been rather unpleasant to say the least, but will come back at a later time. The meteorological community is apparently not any longer that open and peaceful community it was in former days. I regret this and hope one day it will change.

Lennart

Lennart Bengtssons beslut i sig är naturligtvis glädjande, men jag skulle samtidigt gärna ha sett ett annat tonläge i hans ebrev. Här finns som synes inte tillstymmelse till ånger över eller medgivande om det okloka i att skänka klimatförnekarna i GWPF den propagandaseger de fick i och med hans anslutning. Istället gör han sig till martyr inför vad han tydligen upplever som intoleranta reaktioner (till vilka han möjligen också räknar min bloggpost om saken) från omgivningen, vilket jag om sanningen skall fram finner en smula ynkligt.

Fotnot

1) Jag har redigerat bort mottagarlistan i ebrevet.

Om Lennart Bengtssons beklämmande färd ner i klimatförnekarträsket

Meteorologen och KVA-ledamoten Lennart Bengtsson, född 1935, är en av Sveriges mest meriterade klimatforskare.¹ En diger vetenskaplig meritförteckning är dock ingen garanti för ett gott omdöme, och Bengtsson har på senare år gjort sig känd genom en räcka uppseendeväckande påståenden ämnade att bagatellisera klimathotet. Han har alltmer kommit att närma sig klimatförnekarlägret, vilket har varit en dyster resa att skåda, och i förra veckan tog han ett steg som knappast kan uppfattas som annat än att han officiellt kommer ut som klimatförnekare,² genom att låta ansluta sig till den brittiska klimatförnekarorganisationen Global Warming Policy Foundations³ (GWPF) så kallade Academic Advisory Council, där han har sällskap av ökända klimatförnekare som exempelvis Ian Plimer, Richard Lindzen, Bob Carter och Freeman Dyson.

Första gången jag kom i kontakt med Lennart Bengtsson var på ett klimatseminarium i Rosenbad 2009, då vi båda var anlitade för att diskutera en klimatrapport av Markku Rummukainen och Erland Källén. Jag skall villigt erkänna att jag den gången blev ganska imponerad av hans auktoritet och hans person, och föga anade jag hans klimatförnekarböjelser. Av vad jag senare sett av hans debattinsatser har intrycket dragit något åt Dr-Jekyll-och-Mr-Hyde-hållet. Han har understundom (t.ex. i de gästinlägg han bidragit med här på Uppsalainitiativet) riktat mycket skarp kritik mot de klimatförnekarfloskler som sprids från Stockholmsinitiativet och kretsen därikring, samtidigt som han i andra stunder sett sig föranledd att själv ventilera sådana floskler (en debattartikel i UNT 2009 med rubriken Växthursgasers inverkan är ringa är ett tidigt exempel).

Jag vet inte om vi i Uppsalainitiativet hade kunnat hejda Bengtssons glidning över mot klimatförnekarlägret genom att vårda vår relation till honom ännu lite bättre,⁴ men han började i alla fall så småningom att kommentera allt flitigare på Stockholmsinitiativets blogg, som tidigare hette The Climate Scam men som numera bär det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen. Det är uppenbart att han trivs bra med den råa antiintellektuella ton med dragning åt näthat som där är förhärskande, och han har smidigt rättat in sig i den diskurs som där råder. Ett typiskt exempel är följande kommentar som han gav ifrån sig den 23 januari i år:

Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.⁵

Den sortens groteskerier blandar han glatt med inlägg som framstår som i stort sett helt förnuftiga, som förra årets stor uppslagna artikel på DN Debatt, även om det också där kan skönjas en något tendentiös överbetoning av resultat som pekar på en något lägre klimatkänslighet, på bekostnad av forskningsresultat i motsatt riktning.

En stående inslag i Lennart Bengtssons retorik är hans klagomål på klimatfrågans politisering, som i en DN-intervju med honom 2013. Denna ståndpunkt, i kombination med hans agerande i övrigt, blir snudd på obegriplig om man inte inser att Bengtsson med klimatfrågans politisering endast avser politisering i annan riktning än den han själv önskar. Ett tydligt exempel på hur obekymrat han själv blandar klimatpolitik och klimatvetenskap är följande meningsutbyte honom och mig emellan från ett klimatmöte på KVA i maj 2012; jag citerar ur den redogörelse jag meddelade några vänner senare samma dag:

Idag var han [Bengtsson] ordförande på en diskussionssession där han (trots det mycket kvalificerade sällskapet) uppfattade sin ordförandefunktion som att han själv måste se till att prata minst halva tiden och förklara hur det ligger till. När han haft en utläggning om att feedbacks fungerar på väldigt olika tidsskalor, och att vi måste vara praktiska och fokusera på de tidsskalor som är relevanta för våra politiska beslut, nämligen "a couple of decades" - då begärde jag ordet och frågade "You said, Lennart, that the practically relevant time scale for climate politics is a couple of decades. Do you REALLY mean that??? Do you really mean that whatever happens after 2050 is unimportant?". Han svarade att han beklagade sin otydlighet, och att han förvisso skulle finna det allvarligt om det visade sig att vi riskerar gå mot klimatkatastrof 2100, men om så var fallet så har vi ju gott om tid att åtgärda saken och det är alltså inget som har någon betydelse för vilka beslut vi fattar idag.

Ja, så sa han faktiskt. Jag blev helt stum. I tystnaden som uppstod sa han "Don't you agree with me? ... I can tell that you do not agree...".

Det står alltmer klart för mig att Lennart Bengtsson under de senaste åren har bringat stor oreda och stor skada åt svenska klimatdebatt. I KVA är han utan tvivel en huvudorsak till att 2009 års akademiuttalande om klimatförändringar blev så svagt och urvattnat som det blev. Han verkar också vara en drivande kraft inom KVA:s vindkraftsfientliga energiutskott. Sitt inflytande har han fått utrymme för i kraft av sin stora vetenskapliga prestige, men jag hoppas att han nu, efter det flagranta ställningstagande han gjort i och med anslutningen till klimatförnekarorganisationen GWPF, kommer att behandlas med något större skepsis såväl inom KVA som av massmedia.⁶

Fotnoter

1) Jag parallellpublicerar denna bloggpost här och på min personliga blogg Häggström hävdar.

2) Se den här bloggposten för en förklaring till varför jag använder ordet klimatförnekare och inte klimatskeptiker eller någon annan eufemism.

3) Den som till äventyrs ifrågasätter om GWPF förtjänar beteckningen "klimatförnekarorganisation" uppmanas botanisera på deras hemsida, där man snabbt hittar en räcka typiska klimatförnekarprodukter, som denna och denna. Se vidare The Guardian för den senaste kontroversen kring GWPF.

4) Jag kunde t.ex. ha valt att avstå från den lite upphettade ebrevsutväxling jag hade med Bengtsson kort efter att han i januari 2013 hävt ur sig ett snuskigt personangrepp på min gode vän och Chalmerskollega Christian Azar.

5) Jag vill egentligen inte ägna mer utrymme åt en källa som den s.k. Klimatupplysningen, men kan inte låta bli att återge ännu ett Bengtsson-citat därifrån, som visar att han inte drar sig för att använda den inte helt välbetänkta "Sverige är ju ändå så litet"-argumentationen:

Europa står för tillfället för ca 10% av de globala utsläppen och lilla Sverige som alltid vill gå i spetsen står för så där 0.2-0.0% beroende om man tar med nettoupptaget i den svenska vegetationen eller inte. Ibland tror jag att jag befinner mig i en förtrollad skog och inte i verkligheten när jag läser och lyssnar på vad politikerna säger att de vill göra. Det måste väl i himmelens namn finnas mer angelägna uppgifter som t ex att skaffa meningsfulla jobb åt unga människor samt att integrera alla invandrare i det svenska samhället! Detta, inte minst, är en jätteutmaning.

(Om vi, bara för skojs skull, låtsas att vi köper "Sverige är ju ändå så litet"-konceptet, så är det inte svårt att se att Bengtssons motförslag faller på hans eget grepp: Varför i hela himmelens namn vill han satsa resurser på en sådan idiotisk struntsak som att "skaffa meningsfulla jobb åt unga människor samt att integrera alla invandrare i det svenska samhället"? Sverige har ju, mellan tummen och pekfingret, blott en promille av jordens befolkning, och de specifika grupper i Bengtsson nämner är ju ännu mindre. Så även om vi gjorde en jättesatsning på arbetsmarknadsintegrering av de grupper han nämner, så kommer det ju inte rimligtvis att rubba den globala arbetslösheten med mer än (högt räknat) 0,01 procentenheter. Fullkomligt försumbart och bortkastade pengar!)

6) Låt mig för tydlighets skull betona att jag med dessa ord inte uppmanar till någon bannlysning av honom eller hans åsikter, eller föreslår att hans skriverier bränns på bål. Vad jag uppmanar till är blott en något högre grad av kritiskt tänkande (och motsvarande lägre grad av naivitet) i bemötandet av honom, nu när vi fått så tydliga besked om vad för slags agendor som driver honom.

Att det är så jag menar är säkert självklart för de flesta av denna bloggs läsare, men kanske inte för Bengtsson själv, som har lätt för att se spöken i form av inskränkningar av den egna yttrandefriheten. Se t.ex. vad han skrev om det så sent som igår (och nu blir det dessvärre ännu ett citat från den s.k. Klimatupplysningen):

Nästa steg blir väl att bannlysa det felaktiga tänkandet eller bannlysa eller rent av bränna olämpliga böcker som den framstående belgiske energiexperten Samuele Furfaris nyutkomna bok: ”Vive les énergies fossiles!” med undertiteln ”La contre-révolution énergétique” Det enda hoppfulla är väl att dessa untertecknare eller snarare deras klimatstridande studenter inte normalt läser böcker på franska. I slutstadiet får vi räkna med att även diverse olämpliga personer blir bannlysta i denna nysvenska omvända upplysningstid.

[...]

En hel del av vad som åstadkommits i vetenskapsakademins energigrupp riskerar nu också att bli bannlyst.

Som enskild individ måste man nu också överväga risken att bli bannlyst eller i bästa fall att ens kritiska tänkande blir bannlyst. Att jag läst tillräckligt om 1930-talets intellektuella atmosfär i Europa är tillräckligt för att ge mig verkliga obehagskänslor.

Uppdatering 14 maj 2014: Lennart Bengtsson meddelar nu att han lämnar GWPF.