Förra sommaren var inte den kallaste i mannaminne

Det har varit ovanligt varmt denna sommar, och detta har diskuterats mycket på olika social medier. Självklart finns det folk som vill minimera betydelsen av värmen, och det kanske vanligaste argumentet som de kommer med är att förra sommaren var kall. Det ska rent av vara den kallaste sommaren på 155 år (eller 156 år om man räknar med 2018). De länkar ofta till artiklar i Aftonbladet och Expressen/Kvällsposten från förra året.

Men läser man vinjetterna lite noggrant så ser man att det bara handlar om en låg högsta-temperatur. Den varmaste dagen och platsen var under sommaren ovanligt mild (28 grader C). Det säger dock inte så mycket om sommaren som helhet. En dag och en plats - det beror väldigt mycket på slumpen.

Medeltemperaturen för sommaren 2017 (juni, juli, augusti) var däremot högst ordinär.

Den visas i stapeln längst till höger, men den stapeln kan vara svår att se för den är så liten. Den svarta raka horisontella linjen i grafen representerar medeltemperaturen för referensperioden 1961-1990 (14,59 grader C), och 2017 låg bara två hundradelar över det. Det finns många somrar som var kallare än det. Den kallaste sommaren, år 1902, var rent av 2,5 grader kallare.

 

Om denna varma sommar

Just nu utanför mitt fönster faller ett lätt regn. Det är molnigt och termometern visar på 18 eller 19 grader. Men det vi kommer att minnas av den här sommaren är inte svalka och regn utan värme och torka. Juli månad blev den varmaste juli-månad som har uppmätts, och nederbörden var betydligt mindre än den brukar vara (mindre än 50 mm för det mesta av landet). Skogsbränder har härjat, med runt 80 bränder igång i mitten av juli. Juni var visserligen mer normal, men sommaren började tidigt med en väldigt varm maj. Om hela sommaren (juni, juli, augusti) blir rekordvarm återstår att se.

Men det här är väder och inte klimat, eller hur? Visst, men det händer i ett allt varmare klimat, och sannolikheten för varma somrar har ökat. Klimatet är helt enkelt sannolikheten för olika väder. Därför vill många klimatforskare och meteorologer inte hävda att enskilda väderhändelser direkt orsakas av klimatförändringarna. Man talar i stället i termer av sannolikheter och statistik.

Här är medeltemperaturen för svenska somrar från 1860 till 2017 (från SMHI).

Det går mycket upp och ner - det kan skilja 3-4 grader från år till år - men den långsiktiga trenden är tydligt uppåt. Sedan år 2000 har nästan alla somrar varit varma.

Så här ser det förresten ut för årsmedelvärdena. Mindre variationer och en tydligare trend.

Nederbörden har faktiskt ökat lite grand de senaste årtiondena. Här är nederbörden under sommaren (SMHI).

Men ökad nederbörd hänger ihop med ökad avdunstning, och avdunstning leder till torka om regnet hamnar någon annanstans.

Tittar man på SMHIs klimatscenarier för Sverige så ser vi att den ökande temperaturen förväntas åtföljas av mer total nederbörd och mer extrem nederbörd. Torrperioderna (dvs utan någon nederbörd) verkar bli något kortare. Å andra sidan kan naturligtvis de högre temperaturerna leda till att vegetationen torkar ut fortare. Det är svårt att säga vad nettoresultatet kommer att vara.

De här diagrammen visar beräknade förändringar av årstemperaturen (C) och årsnederbörden (%) i Sverige under åren 1961-2100 jämfört med den normala (medelvärdet för 1961-1990) enligt ett scenario med mellanstora utsläpp (RCP4.5):

Så om man bara ser till just den här varma sommaren så kan man tycka att det inte finns så mycket att oroa sig över, men sätter man in det i ett större sammanhang så finns det mer anledning att vara betänksam. 

SMHI om Sveriges klimat

Hos SMHI hittar man mycket användbar information om Sveriges klimat. Har vi t ex haft ovanligt kalla vintrar de senaste åren?

Medeltemperatur för december, januari och februari samt dess avvikelser från medelvärdet för perioden 1961-1990. Observera att värdet för år 2012 är preliminärt (orange stapel).

Bara om man jämför med de två senaste decennierna. Under t ex 1980-talet var vintrarna mycket kallare. Och tittar man på temperaturen för hela året så var det senaste decenniet anmärkningsvärt varmt.

Röda staplar visar högre och blå lägre temperaturer än medelvärdet för perioden 1961-1990. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp ungefär motsvarande tio-åriga medelvärden.

Nederbörden under vintern (alltså främst snö) har också ökat.

Medelnederbörd under december, januari och februari.

 Och det samma gäller för hela året.

Årsmedelnederbörd för Sverige för 87 stationer från år 1860. Den svarta kurvan visar ungefär ett tio-årigt löpande medelvärde. En viss ökning kan skönjas.

Ökningen av nederbörd har följts av en ökning av extrema skyfall.

Varje stapel i diagrammet visar antalet fall per tioårsperiod sedan 1930 i Sverige med minst 90 mm nederbörd över 1000 km² under 24-timmar. Under den nuvarande 10-års perioden (2010-2019, ej med i diagrammet) har ett fall intfäffat 2010, inget 2011 och två under 2012.

Vi har skrivit en hel del om isutbredningen i Arktis här på UI. Så här ser det ut i Östersjön med den maximala isutbredningen - den minimala bör vara 0 varje år.

Årlig maximal isutbredning i Östersjön 1957-2012 (beräknat från iskartor). Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp.

Och när vi nu är inne på SMHI så kan jag passa på att tipsa om den nyöppnade "Klimatanpassningsportalen" som SMHI är initiativtagare till.

Märkligt meddelande från Miljödepartementet

I ett pressmeddelande från Miljödepartementet på Luciadagen meddelas att Naturvårdsverkets statistik över svenska växthugasutsläpp 2009 nu är klar. Utsläppen har minskat, vilket är glädjande med tanke på de svåra följder som en fortsatt ohejdad ökning av atmosfärens koldioxidhalt kan väntas få.

Själva pressmeddelandet ger dock ett något underligt intryck. Vi får t.ex. veta att "Sveriges totala utsläpp [...] har aldrig varit lägre". Om vi skall ta Miljödepartementet på orden betyder detta bland annat att utsläppen 2009 inte kan ha varit högre än 1762, året innan James Watt påbörjade arbetet med sin ångmaskin. Detta förefaller emellertid otroligt, och vi får anta att departementet, trots det kategoriska ordvalet "aldrig", avser ett kortare tidsperspektiv. Det vore intressant att få veta exakt vilket (särskilt för den som är angelägen om långsiktiga perspektiv i miljöpolitiken).

En annan underlighet är pressmeddelandets rubrik "Rekordminskning av svenska utsläppen". I själva texten förklaras att 2009 års minskning är "den största minskningen som skett under ett enskilt år". Detta påstående är emellertid försett med en fotnot, och den som orkar läsa fotnoten får veta att vad Miljödepartementet avser med "den största minskningen som skett under ett enskilt år" i själva verket är den näst största minskning som skett under ett enskilt år (1997 uppvisade nämligen en större minskning än 2009). Märkligt.

Pressmeddelandet har också kritiserats från annat håll, bland annat för att siffrorna exkluderar transporter till och från utlandet, vilka uppvisat en betydande utsläppsökning.

Fokus på Sverige

Härmed flaggas för den nyutkomna antologin Sverige i nytt klimat - våtvarm utmaning, där ett fyrtiotal svenska forskare utifrån olika perspektiv resonerar kring Sveriges roll i klimatfrågan. Det handlar både om vad lilla Sverige kan och bör bidra med i arbetet med att minska de globala växthusgasutsläppen, och om vad klimatförändringarna kan komma att föra med sig i just Sverige och vad för slags anpassningsåtgärder vi kan behöva vidta. Ämnesmässigt spänner det hela från den klimatvetenskapliga bakgrunden presenterad av de tunga klimatforskarna Svante Björck, Anders Moberg och Markku Rummukainen, via mångsidiga diksussioner kring lokalt och regionalt arbete som Henriette Söderbergs analys av det populära begreppet "klimatneutral kommun" och vad det kan betyda i praktiken, till lite flummigare texter som Sven Ove Hanssons diskussion om klimat och genus. En rad texter behandlar hur de svenska energi- och transportsystemen kan utvecklas i framtiden. Andra fokuserar på klimatsmart hantering av våra svenska skogar.

Texterna är genomgående lättlästa och borde kunna fungera för en intresserad men oinvigd allmänhet, liksom exempelvis i gymnasieskolan. Boken ingår en serie vid namn Formas fokuserar av liknande antologier, som utges av Formas - Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Serien är enligt min mening ett värdefullt initiativ genom att den erbjuder lättillgänglig läsning om viktiga miljö- och naturresursfrågor. Ett extra plus tycker jag är att läsaren får en inblick i vilken mångfacetterad forskarkompetens som finns att tillgå i vårt land. Antologier riskerar alltid att bli lite spretiga, men för de här böckerna läggs i det redaktionella arbetet stor vikt vid persentationsteknisk homogenitet, vilket underlättar läsningen men möjligen till slut kan bli en smula långtråkigt. Jag har själv två gånger bidragit med texter till tidigare antologier i serien - först med texten Att tänka långsiktigt - om marshmallows, räntor och koldioxidutsläpp till boken Konsumera mera - dyrköpt lycka, och därefter med texten Vem kan man lita på till boken Osäkrat klimat - laddad utmaning.