AGU Climate Statement

Human-induced climate change requires urgent action.
Humanity is the major influence on the global climate change observed over the past 50 years. 
Rapid societal responses can significantly lessen negative outcomes.

“Human activities are changing Earth’s climate. At the global level, atmospheric concentrations of carbon dioxide and other heat-trapping greenhouse gases have increased sharply since the Industrial Revolution. Fossil fuel burning dominates this increase. Human-caused increases in greenhouse gases are responsible for most of the observed  global average surface warming of roughly 0.8°C (1.5°F) over the past 140 years. Because  natural processes cannot quickly remove some of these gases (notably carbon dioxide) from the atmosphere, our past, present, and future emissions will influence the climate system for millennia.

Extensive, independent observations confirm the reality of global warming. These observations show large-scale increases in air and sea temperatures, sea level, and atmospheric water vapor; they document decreases in the extent of mountain glaciers, snow cover, permafrost, and Arctic sea ice. These changes are broadly consistent with long-understood physics and predictions of how the climate system is expected to respond to human-caused increases in greenhouse gases. The changes are inconsistent with  explanations of climate change that rely on known natural influences.

Climate models predict that global temperatures will continue to rise, with the amount of warming primarily determined by the level of emissions. Higher emissions of greenhouse gases will lead to larger warming, and greater risks to society and ecosystems. Some additional warming is unavoidable due to past emissions.

Climate change is not expected to be uniform over space or time. Deforestation, urbanization, and particulate pollution can have complex geographical, seasonal, and longer-term effects on temperature, precipitation, and cloud properties. In addition, human-induced climate change may alter atmospheric circulation, dislocating historical patterns of natural variability and storminess.

In the current climate, weather experienced at a given location or region varies from year to year; in a changing climate, both the nature of that variability and the basic patterns of weather experienced can change, sometimes in counterintuitive ways -- some areas may experience cooling, for instance. This raises no challenge to the reality of human-induced climate change.

Impacts harmful to society, including increased extremes of heat, precipitation, and coastal high water are currently being experienced, and are projected to increase. Other projected outcomes involve threats to public health, water availability, agricultural productivity (particularly in low-latitude developing countries), and coastal infrastructure, though some benefits may be seen at some times and places. Biodiversity loss is expected to accelerate due to both climate change and acidification of the oceans, which is a direct result of increasing carbon dioxide levels.

While important scientific uncertainties remain as to which particular impacts will be experienced where, no uncertainties are known that could make the impacts of climate change inconsequential. Furthermore, surprise outcomes, such as the unexpectedly rapid loss of Arctic summer sea ice, may entail even more dramatic changes than anticipated.

Actions that could diminish the threats posed by climate change to society and ecosystems include substantial emissions cuts to reduce the magnitude of climate change, as well as preparing for changes that are now unavoidable. The community of scientists has responsibilities to improve overall understanding of climate change and its impacts. Improvements will come from pursuing the research needed to understand climate change, working with stakeholders to identify relevant information, and conveying understanding clearly and accurately, both to decision makers and to the general public.”

Adopted by the American Geophysical UnionDecember 2003; Revised and Reaffirmed December 2007, February 2012, August 2013

AGU står för American Geophysical Union, och är en vetenskaplig sammanslutning med 61,000 medlemmar.

AGU 2012 : Ken Caldeira om hoten mot korallreven

Ken Caldeira om hur havens försurning påverkar korallrev och andra pH-känsliga organismer. Ingen uppmuntrande forskning

Ökad kunskap om de smältande inlandsisarna

Ice sheet Mass Balance Inter-comparison Exercise (IMBIE) är ett internationellt samarbete mellan polarforskare för att ge en så god bild av förändringarna av de stora landisarna i Antarktis och på Grönland, och detta bidrag till havsnivåökningen, som möjligt. De publicerade nyligen resultatet av sin första sammanställning. Se figuren nedan:

Den som vill veta mer kan även följa de presentationer kring kryosfärens bidrag till havsnivåhöjningen som gavs på AGU 2012. Se video här (2 h)

AGU 2011: Havsnivåhöjning, moln och John Tyndall

Presenterar några ytterligare intressanta videor från AGU 2011

We Are All Engineers Now: Delivering Useful Projections of Sea Level Rise  

Tad Pfeffer beskriver forskningsläget kring jordens landisar och deras bidrag till havsnivåhöjningen. Han visar hur osäkerheten kring kommande havsnivå ökar kraftigt under handra halvan av detta århundrade. Han argumenterar för att lyfta fram projektioner fram till 2050 som har mindre oäkerheter och större relevans för ingenjörer och samhällsplanerare. Detta byte av fokus kan också bidra till att havsnivåhöjningen blir aktuell för policybeslut. (Föredraget börjar 6 min in i videon.)

C24A : Nye Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

Climate Change: A Very Cloudy Picture

Graeme Stephens föreläser om moln och klimatpåverkan. Hur moln fungerar. Vad som hänt i förståelsen och modelering av moln - en hel del visar det sig. Men också varför han inte tror att osäkerheten i klimatkänsligheten på grund av molnen kommer att kunna minskas inom överskådlig tid.

A21G : Charney Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

John Tyndall: His Pioneering Contributions to Climate Science and Scientific Outreach

Richard Somerville berättar om John Tyndalls liv och verk. Det är i år 150 år sedan Tyndall publicerade On the Absorption and Radiation of Heat by Gases and Vapours, and on the Physical Connexion of Radiation, Absorption, and Conduction där han experimentellt visade olika gasers värmeabsorberande egenskaper och kopplade de till atmosfärens växthuseffekt. Även Svante Arrhenius får vara med på ett hörn.

CG43H : AGU Fall Meeting 2011 from American Geophysical Union on Vimeo.

AGU 2011: Santer debunkar ännu en "klimatskeptisk" mem

Ben Santer höll "Stephen Schneider Global Environmental Change"-föreläsningen under det stora höstmötet för American Geophysical Union som avslutades i fredags. Föreläsningen inleds med ett personligt porträtt av Schnieder. Därefter, ca 16 min in i föreläsningen, följer det vetenskapliga bemötandet av påståendet att klimatmodeller inte kan simulera den lilla uppvärmning som varit senaste 10 åren. Santer med kollegor inte bara visar att det är ett felaktigt påstående, de visar också betydelsen av att ha tillräckligt långa trendintervall för att skilja ut klimatsignal ur väderbrus.

 
CG43G : AGU Fall Meeting 2011 from American Geophysical Union on Vimeo.

Två Pinatubo varje dygn, året runt

Pinatubos utbrott är ett av de största i modern tid. Under det enorma utbrottet som kulminerade den 15 juni 1991 lämnade 5 kubikkilometer magma och 20 miljoner ton svaveldioxid¹ vulkanen. Askmolnet nådde 34 km upp i luften. Utbrottets frigörande av svaveldioxid, som till stor del hamnade i stratosfären, gav upphov till en global temperatursänkning på ungefär 0,5 grader celsius. I utbrottet frigjordes också ca 50 miljoner ton koldioxid.

Den mängd koldioxid Pinatubo släppte ut motsvarar ett halvt dygns mänskliga utsläpp.
Vulkaner är ett av de absolut mäktigaste av naturfenomen. Det är därför inte förvånande att vulkanernas koldioxidutsläpp figurerar i klimatdebatten så som alternativ förklaring till dagens koldioxidökning eller som anledning att anse att vi ändå är utlämnade till naturens nycker. Speciellt inte när notoriska "klimatskeptiker" som Ian Plimer sprider felaktigheter i frågan.

Emeritus vulkanologen Terry Gerlach reder ut hur det egentligen förhåller sig i en artikel nyligen publicerad i American Geophysical Unions tidskrift Eos - Volcanic Versus Anthropogenic Carbon Dioxide. För att sammanfatta slutsatserna:

• Publicerade studier uppskattar dagens globala koldioxidutsläpp från vulkaner till mellan 0,13 och 0,44 miljarder ton per år med ett föredraget område på mellan 0,15 och 0,26 miljarder ton per år. Mänskliga utsläpp, inkl. skogsavverkning, är ca 35 miljarder ton koldioxid per år.
• Vulkanernas utsläpp är motsvarande två dussin 1 GW kolkraftverk eller 2% av utsläppen från världens kolkraftverk.
• Länder som Kazachstan, Pakistan, Polen och Sydafrika har alla utsläpp per år motsvarande de från vulkanism.²
  
• Förhållandet mellan människans och vulkanismens koldioxidutsläpp har stigit från kring 18 ggr år 1900 till 38 ggr år 1950 och 135 ggr idag. Se diagram nedan.
• Enstaka stora utbrott som tex. Pinatubo, beskrivet ovan, och Mount St Helens kan släppa ut mycket stora mängder koldioxid. Under de 9 timmar då Pinatubos utbrott var som kraftigast spydde den ut 6 miljoner ton koldioxid i timmen vilket är jämförbart med de globala mänskliga utsläppen på 4 miljoner ton per timme. Men inte ens dessa utbrott är tillräckliga för att ge ett globalt avtryck jämfört med mänsklig aktivitet på grund av deras kortvarighet.
• Mänskliga utsläpp motsvarar ett Mount St Helens var 2,5 timme eller ett Pinatubo var 12,5 h. På mindre än tre dagar släpper vi ut lika mycket koldioxid som världens vulkaner på ett år.
• Antagandet att vulkaner skulle släppa ut koldioxid i samma storleksordning som oss leder till antingen orimliga mängder magmaproduktion, mer än 40 ggr den årliga magmatillgången vid världens oceanryggar, eller orimliga mängder koldioxid i magman. Detta tillsammans med observationer om motsatsen stödjer slutsatsen att vulkanism släpper ut betydligt mindre koldioxid än mänsklig aktivitet.
• De mänskliga utsläppen motsvarar en eller flera supervulkaner per år. Supervulkaner är sällsynta, de inträffar med intervaller på 100 000 till 200 000 år, med globala konsekvenser. Den senaste, Toba vulkanen, hade sitt utbrott för ca 74 000 år sedan.
  

Alltså: På geologiska tidsskalor är vulkanism viktig för koldioxidmängden i atmosfären (Se även Kolcykeln - introduktion.) men för dagens koldioxidutsläpp är de en dvärg vid sidan av vad vi åstadkommer med vår förbränning av fossila bränslen.
Ur Gerlach 2011

1 motsvarande en femtedel av de årliga SO₂ från fossila bränslen.
2 Sveriges utsläpp är ungefär en femtedel av den globala vulkanismens.

Uppdatering: Läs gärna mer om vulkaner och klimat på Weather Underground.

Climate Wars: A New Hope

Nyligen har flera olika forskare och grupper av forskare framför allt i USA tagit initiativet till en mer aktiv roll i klimatdebatten.

• John Abraham och Scott Mandia har tagit initiativet till Climate Science Rapid Response Team. Ett nätverk av forskare som snabbt ska kunna svara på frågor från press och myndigheter kring klimat och klimatförändring. Point of Inquiry har en intervju med Abraham och Mandia som är värd att lyssna på.
  
  
• Flera av de mest kända klimatforskarna, inklusive Michael Mann, har i ett brev till Science uppmanat till handling i kommunikation kring klimatet:

  The initiative must make concerted efforts to provide people, organizations, and governments with critical information, to address misperceptions, and to counter misinformation and deception. In doing so, it will have to overcome psychological and cultural barriers to learning and engagement.
  ...
  Despite the politically contentious nature of climate change policy, the initiative must be strictly nonpartisan. In the face of efforts to undermine public confidence in science, it must become a trusted broker of unbiased information for people on all sides of the issue. At this potentially critical moment for human civilization, it is imperative that people, organizations, and governments be given the resources they need to participate in constructive civic, commercial, and personal decision-making about climate change risks and solutions.

  Läs hela texten på Climate Engage.org
  
  
• American Geolophysical Union har engagerat 700 forskare i ett projekt, AGU's Climate Q&A Service, för att snabbt svara på frågor från journalister.
  

Må kraften vara med dem!

AGU 2009: "Den största reglerratten"

Richard B. Alley, professor i geovetenskap vid Penn State University, tar oss med på en resa genom miljarder år av Jordens historia och svarar samtidigt på många funderingar kring "Snowball Earth", iskärnor, Permiska massutdöendet, istider, kosmisk strålning och mycket mer.

En virvelvindsföreläsning med en viktig slutsats: Inget i jordens klimathistoria är begripligt utom med koldioxiden som utgångspunkt.

AGU 2009: Forskare tar till orda mot smutskastning

Vi skrev tidigare om ett av världens största möten för forskare och nu har något intressant inträffat. Innan sitt föredrag sa Benjamin D. Santer något jag gärna sprider.

OBS: Dessa kommentarer speglar personliga åsikter från B D Santer. De utgör inte officiella ståndpunkter från Lawrence Livermore National Laboratory eller US Department of Energy.

Vi lever i extraordinära vetenskapliga och politiska tider.

Under mindre än ett dussin generationer, har mänskligheten gått från en passiv åskådare till aktiv agent när det kommer till förändringar i klimatsystemet. Vi är nu medvetna om denna fundamentala förändring av vår roll i världen. Vi kan inte längre åberopa okunskap.

Som klimatforskare, vet vi detta med stor säkerhet:

* Vi vet att mänskliga aktiviteter har förändrat halterna av växthusgaser i atmosfären.

* Vi vet att dessa förändringar av sammansättningen av atmosfären har haft långtgående effekter på jordens klimat.

* Vi vet att det mänskliga ”fingeravtrycket” på klimatet kommer att bli allt mer synligt under de närmaste decennierna, och kommer att forma många aspekter av våra liv.

* Vi vet att vi står vid ett vägskäl i mänsklighetens historia. De beslut som våra politiska ledare når i Köpenhamn – eller inte når – kommer att forma världen som ska ärvas av kommande generationer.

Våra politiska ledare måste ha tillgång till den bästa tillgängliga vetenskapliga informationen. Utan denna information kommer de inte att kunna fatta kloka beslut om hur vi bäst ska bemöta problemet med den av människan skapade klimatförändringen.

Den tydligaste mest kompletta utvärdering av vetenskapen finns, i rapporterna från Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), i Synthesis and Assessment Products of the U.S. Climate Change Science Program, och i vetenskapliga bedömningar från U.S. National Academy och Vetenskapliga akademier i andra länder. Dessa bedömningar understryker alla en urskiljningsbar mänsklig påverkan på det globala klimatet.

Som forskare måste vi vara fria att bidra till sådana bedömningar. Vi måste vara fria att följa vetenskapen var än den leder oss, utan rädsla för förhindran när vi ”talar sanning till makten”

Tråkigt nog, ser och känner nu klimatforskare inblandning från politiska och ekonomiska intressen. Denna störning är genomgripande. Starka krafter använder ett brott – stöld av över tusen e-postmeddelanden från Storbritanniens Climatic Research Unit – för att främja sina egna agendor.

Dessa ”krafter av oresonlighet” strävar efter att begränsa vår förmåga att tala sanning till makten. De försöker förvrida och förvränga vad vi vet om natur och orsakerna till klimatförändringarna. Efter att ha misslyckats med att underminera klimatvetenskapen, försöker de förstöra ryktet hos individuella klimatforskare. De försöker förstöra män som Phil Jones och Mike Mann, som ägnat hela sin karriär till att uppnå vetenskaplig kunskap och förståelse.

Vi får inte låta detta fortsätta.

Vi har inte längre lyxen att tiga om dessa frågor. Vi har alla röster. Vi behöver använda dem.

Benjamin D. Santer

Starka applåder följde, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att flera av klimatforskarna som fått sin e-post stulen har fått dödshot och mängder av hatpost. Dessutom skedde nyligen försök till åtkomst av data från klimatforskare vid University of Victoria, Canada.

Uppdatering 18/12:
Även Michael Mann tog upp metoderna som forskare blir utsatta för:

There is no level to which the climate denial movement won't stoop," he added. "This is a new level of dishonesty. They are not even attempting to engage in legitimate debate - it's a new low in the climate change denial effort.

Foto: PCMDI, Lawrence Livermore National Laboratory

American Geophysical Union (AGU) höstmöte 2009

Runt 16,000 geo-forskare väntas till mötet som i år äger rum i San Francisco. Det är kul att se hur vetenskapssamhället försöker hänga med i utvecklingen. I år har man bland annat blogglista, twitterfeed och en facebooksida. Det finns många bloggar som kan bli intressanta att följa.

Dessutom kommer man att livesända några av presentationerna från mötet, andra kan ses efteråt. Kanske kan dessa vara extra intressanta:

Wednesday, 16 December

U34A Consequences of an Unusually Long and Deep Solar Minimum I

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 103

1600h

Eftersänds:

H22A – Langbein Lecture*

Moscone South, Gateway Ballroom Room 104, 1020h

Water, Weather, and Climate in Our Future: What Can We Know?

Presented by John C Schaake, NOAA/National Weather Service (retired), Annapolis, Maryland, USA

A23A Bjerknes Lecture*

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 103, 1340h

The Biggest Control Knob: Carbon Dioxide in Earth's Climate History

Presented by Richard B. Alley Earth and Environmental Systems Institute, Pennsylvania State University, University Park, Pennsylvania, USA

C24A Nye Lecture

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 103, 1700h

Arctic Hydrology and the Role of Feedbacks in the Climate System

Presented by Larry D. Hinzman International Arctic Research Center, University of Alaska Fairbanks, Fairbanks, Alaska, USA

Personligen tycker jag att detta ska bli intressant:

P32B Sagan Lecture

Moscone South, Gateway Ballroom, Room 104, 1020h

Life at the Common Denominator: Mechanistic and Quantitative Biology for the Earth and Space Sciences

Presented by Tori Hoehler NASA Ames Research Center, Moffett Field, California, USA

Tips på intressanta föredrag välkomnas!