"Klimatskeptiker" gör bort sig

2014-01-12: Uppdatering om Expressen-insändare längst ned.

En grupp "klimatskeptiker" har skickat ett klagobrev (PDF-fil) till Riksrevisionen, där de klagar på att "klimatskeptiker" är utsatta för censur. Brevet har rubriken

"ANMÄLAN OM MINISTERSTYRE OCH PASSIVITET
ANMÄLAN OM ENSIDIGHET I SVT’s RAPPORTERING"

och inleds med en konspirationsteori:

Vi som står bakom detta initiativ oroas av krafter som undergräver vårt demokratiska samhälle. Med skrämsel, förvrängd information och demagogi förbereder vissa gröna grupper ett överstatligt maktövertagande i Romklubbens anda.

Det ironiska är att själva klagobrevet är fullt av just "skrämsel, förvrängd information och demagogi". Citatet ovan borde vara tillräckligt för att exemplifiera punkterna "skrämsel" och "demagogi", men för att visa att det inte är ett undantag så är här ett annat exempel, från början av sidan två (det handlar om miljöminister Lena Ek):

Det är ministerstyre och lysenkoism av värsta slag.

Under Lysenkos tid i stalinismens Sovjetunionen blev forskare som protesterade skickade till arbetsläger eller rent av avrättade. Detta är alltså ett mycket omdömeslöst påstående.

Här är ett exempel på punkten "förvrängd information" (sidan 3):

Efter vetenskapliga skandaler,upprepade prognosmissar och 18 år utan att jorden blivit varmare har IPCC nu låg trovärdighet.

Att påstå att jorden inte har blivit varmare under 18 år är helt enkelt inte vetenskapligt hållbart. (De andra delarna av påståendet är också problematiska, men skulle kräva längre utredningar för att bemöta).

Vi hittar också den här figuren på samma sida:

Den så kallade hockeyklubban som återgavs i den tredje IPCC-rapporten var inte ett falsarium. Figuren  under föreställer en uppskattning av temperaturen i centrala England, gjord 1982 av Hubert Lamb. Den är alltså inte global, eller ens hemisfärisk, utan närmast lokal (och saknar dessutom de senaste årtiondena). Hela historien kan ni läsa här.

Här är en lista med de som har undertecknat detta brev som är så fullt med skrämsel, förvrängd information och demagogi. Den innehåller många tunga namn från den svenska "klimatskeptiska" scenen. Vad dessa undertecknare kallar "censur" handlar egentligen om att de själva inte ses som seriösa, och med rätta. Om de verkligen vill bli tagna på allvar så borde de inte ha skrivit under ett sådant här brev. Brevet lär knappast få den effekt som de skulle önska sig. Men detta är tydligen det bästa de kan åstadkomma.

Ingemar Nordin, professor vetenskapsteori, Hälsa och Samhälle, LiU.
Claes Cronstedt, Master of Law, Geneva Int. Committee of Human Rights Watch.
Lars Bern, tekn dr, IVA.
Peter Stilbs, professor emeritus fysikalisk kemi, KTH.
Leif Kullman, professor emeritus i naturgeografi vid Umeå Universitet.
Wibjörn Karlén, professor i naturgeografi, SU.
Hans Jelbring, fil dr i klimatologi, SU.
Bertil Larsson, meteorolog, polarforskare.
Jacob Nordangård, fil dr, studier av samhällsutveckling och kultur, LiU.
Tore Scherstén, prof emeritus, KVA-ledamot.
Gunnar Juliusson, professor och överläkare, LU.
Ulf Brunk, professor em. i patologi vid LiU.
Ludmila Hell, fysiker, fd. State Research Space Center, Ryssland.
Göran Ahlgren, tekn. dr. docent i organisk kemi, KTH.
Ernst Herslow, Hässleholms Tekniska Skola.
Jonny Fagerström, överstelöjtnant, miljödebattör.
Åke Ortmark, samhällsvetare, författere, debattör.
Lars Gellerstad, kommunikatör, mediaexpert.
Ove Björklund, FSL.
Elisabeth Arnesson, politiker, tröstar drabbade av vindkraft.
Ove E. Lilljequist, civilekonom.
Mats J C Wiman, civilekonom DHS.
Lars Cornell, sakkunnig, energi och klimat.

Uppdatering 2014-01-12: Två av undertecknarna till brevet, Peter Stilbs och Åke Ortmark, har i dag en insändare i Expressen. Insändaren ingår tydligen i en serie om "motröster". I insändaren så sägs visserligen ingenting om Romklubben, men man ägnar sig åt att förvränga vad IPCCs uppdrag är, vad IPCC skriver (och inte skriver) om solens påverkan, och vad IPCC säger om möjligheterna att simulera det framtida klimatet.

"Kylan har stigit klimatskeptikerna åt huvudet"

Uppsalainitiativsmedlemmen Patrik Lindenfors skriver på Newsmill som svar på en av de artiklar från Stockholmsinitiativet som dykt upp i pressen för att vi haft några kalla dagar:

Väder och klimat är förstås besläktade. Klimat är medelvärden och trender beräknade utifrån enskilda dagars och platsers väder. Men väder och klimat är inte samma sak. Att hävda det är att tro att ens egen längd är samma sak som medellängden.

Det här är förmodligen bekant för de flesta. Det borde förstås vara extra bekant för människor som debatterar klimatet. För nog är det lite väl magstarkt att begära att bli tagen på allvar som klimatdebattör om man sedan börjar diskutera vädret? Men det är just vad Jonny Fagerström gör: "I Sverige varnas det i dagens DN för att det kommer att bli tio grader kallare än normalt med ner till minus 44 grader i Särna." Jaha? Och?
...

Fagerströms artikel hade gått att skratta lite generat åt om det inte hade varit för två saker. Dels är klimathotet en allvarlig fråga - det är mycket pengar och många liv som står på spel. Dels är Fagerström medlem i Stockholmsinitiativet (SI) - en sammanslutning mestadels äldre herrar som tror att de kan klimatet bättre än klimatforskarna.
...

Det komiska (tragiska?) med SI är att ingen medlem egentligen är överrens med någon annan, utom förstås i frågan om att forskarna har fel. En person som Fagerström kan få vara med - fast han inte ens verkar kunna skilja en datapunkt från ett medelvärde - bara för att han håller med i kritiken av forskarsamhället.

Läs hela artikeln här

Fagerström och satelliterna

I en debattartikel ”Inget dramatiskt med temperaturen” med den freudianskt klingande underrubriken ”Forskare tillbakavisar fakta om klimatet” i Aftonbladet den 28 juli skriver den flitige klimatdebattören Jonny Fagerström från Stockholmsinitiativet om temperaturutvecklingen. Efter att ha förkastat de markbaserade mätserierna så tar han upp satellitmätningarna sammanställda av UAH (University of Alabama i Huntsville, USA). Hans slutsats är:

Någon alarmerande uppvärmning av jorden kan inte påvisas. Det finns ingen brant kurva. Temperaturen är nu också tillbaka på den nivå som rådde 1979.

Låt oss titta lite närmare på UAHs satellitdata:

Här ser vi mätserien utritad (rött), med en beräknad trendlinje (grönt).
Y-axeln anger global temperaturavvikelse relativt en given baslinje. Vi kan se att trenden går tydligt uppåt, och ligger på 0,0124 grader per år. Detta motsvarar alltså 0,378 grader under den aktuella 30,5-årsperioden, vilket är en betydande ökningstakt.

Jämför vi data för 1979 och 2009, så ser vi dessutom att för januari-juni är samtliga månader i 2009 varmare än motsvarande månader i 1979. Kanske Fagerström menar att juni 2009 är på samma nivå som vissa månader i slutet på 1979, men sådana jämförelser är högst godtyckliga och kan dessutom fort bli inaktuella. Juli 2009 (som inte finns med i grafen ovan) hamnar på 0,410, vilket är det högsta på mer än två år och mycket högre än någon månad från 1979.

Fagerström hävdar också om UAH:

Deras mätningar ger en helt annan bild än vad som normalt torgförs.

Hur står sig då UAH mot andra mätserier? I diagrammet nedan har vi lagt in en annan satellitmätserie som Fagerström inte nämner, från RSS (Remote Sensing Systems, USA), samt två globala mätserier baserade på markbundna mätningar sammanställda av Hadley Centre, Storbritannien och NASA GISS, USA. Vi ser även trendlinjer för dessa mätserier. (Att de två senare mätserierna verkar ligga högre beror på att de har en annan baslinje från vilken temperaturavvikelsen beräknas).



Skillnaden är faktiskt inte särskilt stor! Trenderna ligger på 0,0152, 0,0157 och 0,0159 grader per år. Det är inte precis en revolutionerande skillnad mot UAHs 0,0124.

Med andra ord: mätserien från UAH ger en helt annan bild än den som Fagerström torgför.

Graferna här var skapade med Wood For Trees interaktiva grafverktyg.

Stockholmsinitiativet vilseleder om klimatvetenskapen

Olle Häggström som länge deltagit i debatten mot klimatskeptikerna och deras pseudovetenskapliga förvirringstaktik har idag (14/3-09) svarat Stockholmsinitiativet i Västerbottens-Kuriren. I samarbete med Olle publicerar vi även här hans svar.

I en debattartikel (12/3) ondgör sig miljödebattören Jonny Fagerström, tillsammans med nio medförfattare, över "alarmister" på klimatområdet. Av författarna presenteras inte mindre är fem som professorer och en som docent, vilket kan synas ge trovärdighet åt artikeln - tills man granskar deras argumentation.
Deras påstående att "man inte kunnat visa ett signifikant orsakssamband mellan förhöjd koldioxidhalt och eventuella klimatförändringar" visar på djup okunskap om forskningsläget. De utnämner också klimatvetenskapen till "ett allvarligt hot mot hela vetenskapssamhällets trovärdighet". Men i själva verket är det inte den seriösa klimatvetenskapen som står för detta hot, utan artikelförfattarna själva, då de viftar med sina fina professorstitlar trots att artikeln enbart bjuder på löst tyckande utan förankring i den vetenskapliga litteraturen.

Vidare påstås att klimatforskarnas datormodeller "är konstruerade så att måttligt förhöjda halter av koldioxid i atmosfären ger upphov till en avsevärd uppvärmning". Härmed antyder de att forskarna väljer modellernas mekanismer och parametrar helt godtyckligt, eller (ännu värre) i syfte att uppnå så dramatiska resultat som möjligt. Det intryck som härmed frammanas är grovt vilseledande.
Klimatmodellerna bygger på experimentellt och empiriskt välunderbyggda mekanismer som exempelvis koldioxidens växthusgasegenskaper och annan grundläggande fysik. Vissa av de fysikaliska parametrarna är kända med mindre precision, men i sådana fall körs modellerna gång på gång med olika val av parametervärden, för att på så vis ge en uppfattning om hur stor osäkerhet i resultaten som den bristande parameterprecisionen ger upphov till.
Inlägget i VK är bara det senaste i en lång rad av snarlika inlägg från en sammanslutning kallad Stockholmsinitiativet, som sedan i somras ihärdigt spridit desinformation om klimatfrågan i svensk dagspress. Det finns inte här utrymme att i detalj gå in på pseudovetenskapligheterna i deras påståenden.
Jag vill istället rekommendera läsaren att ta del av min granskning av Stockholmsinitiativet i tidskriften Folkvett 4/2008, samt den efterföljande diskussionen i Folkvett 1/2009.

Låt mig slutligen kommentera detta med "alarmism" - ett i sammanhanget mycket märkligt skällsord. När vetenskapen upptäcker att mänskligheten står inför stora faror bör den givetvis slå larm.
Man kan undra vad som skulle hända om Jonny Fagerström oaktsamt kliver ut i gatan utan att notera den framstormande lastbilen, och en medtrafikant ropar "Akta dig!". Måhända svarar Fagerström då medtrafikanten med ett indignerat "Förbaskade alarmist!".

Olle Häggström
professor i matematisk statistik, Chalmers

Till VK 12/3

Uppdatering:Idag också i SvD

Tuvalu

Jonny Fagerström från Stockholmsinitiativet är tydligen flitig på insändarsidorna och nu fick vi ett tips om en insändare han har i Uppsalas nya tidning om Tuvalu. Jonnys inlägg är ett svar på en annan insändare som bland annat tar upp det allvarliga problemet att havsnivåerna stiger runt om i världen till följd av den globala uppvärmningen som till största delen orsakats av oss människor.

Till att börja med säger den första insändaren att havsnivåerna stiger i genomsnitt med 5-6 mm/år, en siffra som låter hög och som jag inte kan hitta vetenskapligt publicerad någonstans. Det finns dock om man bara väljer ut vissa stationer som referensexempel. Ett exempel på detta är om man kollar på nivåförändringen över en region i stilla havet och indiska oceanen mellan åren 1998 till 2001 (se figur nedan). Det finns också andra exempel men korttidstrender på få stationer ger osäkra resultat och bör undvikas om man försöker beskriva något globalt. Utökar man trenden till hela figuren nedan kan man se att havsnivåökningen i området skulle ligga runt 4 mm/år. (Figur från Church et. al 2006)

Tittar vi på vad den senaste publicerade vetenskapen säger om havsnivåhöjningar så tror man att vi runt 2100 kan ha fått en höjning av havsnivån runt 80 cm. Detta skulle ge en snitthöjning på havsnivån med dryga 7 mm/år.

Åter till Jonnys insändare, om jag försöker bortse från retoriken så påstås det i alla fall att:

-De globala havsnivåerna har ökat långsamt men naturligt sedan senaste istiden.
-Det finns ingen tydlig trend avseende havsnivåhöjning på Tuvalu.

Låt oss börja med det senare påståendet och titta in i vad de senaste vetenskapligt publicerade rönen säger... Church et al. 2006 säger att havsnivåhöjningen på Funafuti (Tuvalu) ligger på 2 +/- 1 mm/år (1950-2001) och skriver vidare att det är tydligt att havsnivåerna i detta område stiger.

Angående det första påståendet så har havsnivån globalt sett stigit med ca 1.8 mm/år det senaste århundradet (bild ovan), det finns också publicerade vetenskapligt granskade uppgifter som ser ut att hålla som säger att havsnivån mellan 1993 och 2000 steg med 3.1 mm/år. Bilden nedan beskriver hur havsnivån har förändrats sedan senaste ”istiden” som ni kan se är den inte jämn, ibland långsam ibland snabb. Något som är tydligt är också den stabila nivå som havsnivån har legat på i slutet av kurvan.

Ergo, om jag av någon anledning skulle ha bott på Tuvalu skulle jag snabbt se till att flytta därifrån.

Försvar för vetenskap i UNT

Efter senaste månadernas nedåtgående insändarspiral i UNT, driven av Stockholmsinitiativets Jonny Fagerström där han senast likställde miljöengagemang med marxism, var det ett nöje att läsa ett välskrivet försvar av klimatvetenskap i dagens tidning.

Här är det viktigt att hålla stånd och stå upp för de vetenskapliga principerna. Ett argument som inte kan byggas upp med trovärdiga uppgifter är det en plikt att gå emot.

Konstaterar Lennart Bengtsson från Max Planck Institut för Meteorologi och gästforskare vid Uppsala universitet i sin artikel på UNT debatt efter att ha redovisat kritikernas påståenden och klimatfrågans komplexitet.