"Klimatskeptiker" gör bort sig del II

Ni kanske kommer ihåg det klagobrev till Riksrevisionen som ett gäng "klimatskeptiker" skickade tidigare denna månad? Nu har i stort sett samma gäng (ett par namn har försvunnit) skickat in en petition till riksdagens talman, där man yrkar:

... att Riksdag och Regering med kunskapsuppbyggande syfte inför Riksdagen anordnar ett hearing med betrodda vetenskapsmän av facket samt tidigarelägger Kontrollpunkt 2015 till att hållas snarast.

Man ger även förslag på namn för hearingen ("endast exemplifierande") varav de flesta utgörs av undertecknarna och deras "skeptiker"-kompisar, som Ingemar Nordin, Hans Jelbring, Nils-Axel Mörner, Lars Bern och Marian Radetzki. Bland de fåtal seriösa namnen i förslagslistan hittar vi bl a meteorologiprofessor Lennart Bengtsson, som kanske borde fundera allvarligt på varför han har blivit så populär bland dessa kretsar.

Även den här gången skräms man med Romklubben. Petitionen innehåller dessutom förvanskade eller rent av förfalskade citat, som det "Om vi inte förebådar katastrofer kommer ingen att lyssna" som tillskrivs klimatforskaren Sir John Houghton.

"Klimatskeptiker" gör bort sig

2014-01-12: Uppdatering om Expressen-insändare längst ned.

En grupp "klimatskeptiker" har skickat ett klagobrev (PDF-fil) till Riksrevisionen, där de klagar på att "klimatskeptiker" är utsatta för censur. Brevet har rubriken

"ANMÄLAN OM MINISTERSTYRE OCH PASSIVITET
ANMÄLAN OM ENSIDIGHET I SVT’s RAPPORTERING"

och inleds med en konspirationsteori:

Vi som står bakom detta initiativ oroas av krafter som undergräver vårt demokratiska samhälle. Med skrämsel, förvrängd information och demagogi förbereder vissa gröna grupper ett överstatligt maktövertagande i Romklubbens anda.

Det ironiska är att själva klagobrevet är fullt av just "skrämsel, förvrängd information och demagogi". Citatet ovan borde vara tillräckligt för att exemplifiera punkterna "skrämsel" och "demagogi", men för att visa att det inte är ett undantag så är här ett annat exempel, från början av sidan två (det handlar om miljöminister Lena Ek):

Det är ministerstyre och lysenkoism av värsta slag.

Under Lysenkos tid i stalinismens Sovjetunionen blev forskare som protesterade skickade till arbetsläger eller rent av avrättade. Detta är alltså ett mycket omdömeslöst påstående.

Här är ett exempel på punkten "förvrängd information" (sidan 3):

Efter vetenskapliga skandaler,upprepade prognosmissar och 18 år utan att jorden blivit varmare har IPCC nu låg trovärdighet.

Att påstå att jorden inte har blivit varmare under 18 år är helt enkelt inte vetenskapligt hållbart. (De andra delarna av påståendet är också problematiska, men skulle kräva längre utredningar för att bemöta).

Vi hittar också den här figuren på samma sida:

Den så kallade hockeyklubban som återgavs i den tredje IPCC-rapporten var inte ett falsarium. Figuren  under föreställer en uppskattning av temperaturen i centrala England, gjord 1982 av Hubert Lamb. Den är alltså inte global, eller ens hemisfärisk, utan närmast lokal (och saknar dessutom de senaste årtiondena). Hela historien kan ni läsa här.

Här är en lista med de som har undertecknat detta brev som är så fullt med skrämsel, förvrängd information och demagogi. Den innehåller många tunga namn från den svenska "klimatskeptiska" scenen. Vad dessa undertecknare kallar "censur" handlar egentligen om att de själva inte ses som seriösa, och med rätta. Om de verkligen vill bli tagna på allvar så borde de inte ha skrivit under ett sådant här brev. Brevet lär knappast få den effekt som de skulle önska sig. Men detta är tydligen det bästa de kan åstadkomma.

Ingemar Nordin, professor vetenskapsteori, Hälsa och Samhälle, LiU.
Claes Cronstedt, Master of Law, Geneva Int. Committee of Human Rights Watch.
Lars Bern, tekn dr, IVA.
Peter Stilbs, professor emeritus fysikalisk kemi, KTH.
Leif Kullman, professor emeritus i naturgeografi vid Umeå Universitet.
Wibjörn Karlén, professor i naturgeografi, SU.
Hans Jelbring, fil dr i klimatologi, SU.
Bertil Larsson, meteorolog, polarforskare.
Jacob Nordangård, fil dr, studier av samhällsutveckling och kultur, LiU.
Tore Scherstén, prof emeritus, KVA-ledamot.
Gunnar Juliusson, professor och överläkare, LU.
Ulf Brunk, professor em. i patologi vid LiU.
Ludmila Hell, fysiker, fd. State Research Space Center, Ryssland.
Göran Ahlgren, tekn. dr. docent i organisk kemi, KTH.
Ernst Herslow, Hässleholms Tekniska Skola.
Jonny Fagerström, överstelöjtnant, miljödebattör.
Åke Ortmark, samhällsvetare, författere, debattör.
Lars Gellerstad, kommunikatör, mediaexpert.
Ove Björklund, FSL.
Elisabeth Arnesson, politiker, tröstar drabbade av vindkraft.
Ove E. Lilljequist, civilekonom.
Mats J C Wiman, civilekonom DHS.
Lars Cornell, sakkunnig, energi och klimat.

Uppdatering 2014-01-12: Två av undertecknarna till brevet, Peter Stilbs och Åke Ortmark, har i dag en insändare i Expressen. Insändaren ingår tydligen i en serie om "motröster". I insändaren så sägs visserligen ingenting om Romklubben, men man ägnar sig åt att förvränga vad IPCCs uppdrag är, vad IPCC skriver (och inte skriver) om solens påverkan, och vad IPCC säger om möjligheterna att simulera det framtida klimatet.

Stolliga artiklar på förvillar-lista

Nyligen skrev vi om J. Scott Armstrongs m fl artikel som försökte utvärdera IPCCs modeller genom att fantisera att om IPCC hade funnits år 1851 så skulle det förutsagt en årlig temperaturökning på 0,03 grader/år. Armstrong fick presentera detta nonsens inför den amerikanska kongressen, inbjuden av vetenskapsföraktande republikaner. Det borde egentligen vara en skandal, men eftersom det tydligen inte finns några som helst förväntningar på att klimatförvillarna ska leva upp till ens de mest grundläggande intellektuella krav så möts det bara med en axelryckning.

För ett tag skrev vi också om en artikel av Paolo Cesar Soares, som nästan (men bara nästan) nådde ner till samma nivå. Soares försökte undersöka orsak-sambandet mellan koldioxid och temperatur genom att använda en metod som var förutbestämd att inte detektera den långsamma men stadiga temperaturpåverkan som koldioxiden har.

Det förvånar väl ingen som har varit med ett tag att dessa två pinsamheter dyker upp på bloggen Popular Technologys lista på 900+ Peer-Reviewed Papers Supporting Skepticism of "Man-Made" Global Warming (AGW) Alarm. Det är precis på den sortens plats de hör hemma, tillsammans med klassiker som Gerlich & Tscheuschner, Beck och Jastrow, Nierenberg & Seitz (där den sistnämnda förmodligen är den mest framgångsrika klimatartikeln någonsin för att lura politiker).

På samma blogg hittar vi förresten ett inlägg som heter 1,000 References of Global Cooling som listar ett antal fall av kallt eller snörikt lokalt väder. Sådana händelser har självklart inte med någon "global avkylning" att göra - de har ägt rum under det varmaste årtiondet sedan vi började mäta temperaturen.

Inte heller lär någon bli förvånad när en viss professor från Stockholm (som borde veta bättre) rekommenderar 900+-listan. Och kallt-väder-listan!

Uppdatering: bloggen "The Carbon Brief" har tittat på listan, och påminner oss att om en artikel är med på listan så betyder det att listans författare tror att artikeln är skeptisk. Detta är inte samma sak som att artikeln faktist är skeptisk.  "The Carbon Brief" kontaktade några artikelförfattare och fann att de inte delade Popular Technologys uppfattning om deras resultat. "The Carbon Brief" har också tittat på de vanligaste förekommande författarna på listan, och finner att det är den vanliga gruppen med länkar till olika tankesmedjor osv.

Uppdatering: Meterorologen Tage Andersson refererar till Armstrong i en Newsmill-kommentar. Det finns ingen botten...

Professorns privilegium

När jag ser vad de professorer som samlats i Stockholmsinitiativet - och jag syftar då i synnerhet på KTH-professorn i fysikalisk kemi Peter Stilbs - skriver i klimatfrågan, kommer jag ibland att tänka på då jag själv installerades som Chalmersprofessor 2002. I ett tal till mig och övriga installandi förklarade dåvarande Chalmersrektor Jan-Eric Sundgren att vi nu med våra nya fina akademiska titlar har privilegiet att uttala oss vitt, brett och med professorlig auktoritet om vad som helst oavsett om det faller inom den egna expertisen. Hans glimt i ögonvrån och ironiska tonfall var dock icke att ta miste på. Vad Sundgren på det lättsamma vis som ett middagstal bjuder pekade på var i själva verket en viktig balansgång. Det är angeläget att vi professorer deltar i samhällsdebatten, men det är minst lika viktigt att vi inte missbrukar våra professorstitlar till att uttala oss om frågor vi inte behärskar och i strid med det vetenskapliga kunskapsläget. Att ha synpunkter inom andra områden än den egna vetenskapliga specialiteten skall vara tillåtet,¹ men det gäller då att vara påläst och att respektera den vetenskapliga kunskapsmassa som faktiskt finns på området.

Med tanke på hur lätt det är att drabbas av professorlig hybris och frestas av tanken att just man själv är så smart att pålästhet är onödigt, är det viktigt - för dem av oss i professorskåren som väljer att engagera oss i samhällsdebatt - att ständigt påminna oss dessa förhållningsregler. Men vissa verkar dessvärre strunta fullkomligt i dem, och jag vet ingen (åtminstone inte i Sverige) som i detta avseende missbrukar sin professorstitel värre än just Peter Stilbs.

För ett par år sedan skrev jag en uppmärksammad Folkvett-artikel om vetenskapsförnekeri med fokus på klimatfrågan och med Peter Stilbs härjningar som genomgående exempel (se även Stilbs svar och min slutreplik). Sedan dess har Stilbs ångat på med oförminskad intensitet (vilket vi då och då uppmärksammat här på Uppsalainitiativet), och sedan en tid tillbaka är han knuten som fast skribent på Maggie Thauersköld Crusells blogg The Climate Scam. Att försöka sig på en systematisk genomgång av hur Stilbs dragit sin professorstitel i smutsen vore ett alltför omfattande projekt för att genomföra här. Jag skall nöja mig med något långt blygsammare: att lyfta fram och kommentera en enskild bloggkommentar som jag tycker utgör ett kondensat av Stilbs skamlöst nonchalanta inställning till hur vetenskapliga frågor får lov att diskuteras. I fredags (den 20 augusti) kl 13.07 skriver Peter Stilbs på The Climate Scam följande:

Jag vill minnas att vår vän Olle Häggström i ett långt inlägg på UI:s sidor sökte förlöjliga "det logaritmiska sambandet" och Gösta Walin, som använde det i något sammanhang – men det verkar inte finnas kvar – väl är väl det.

Däremot några inlägg av Anders Martinsson, som påpekar det logaritmiska sambandets giltighet – men vill vränga det till att "skeptiker" (han kallar sig själv "realist"(?)) skulle påstå att de skulle ha påpekat dess giltighet, medan "klimatforskarna" missat det.

Suck.

För tredje eller fjärde gången: Det logaritmiska sambandet finns i IPCC:s skrifter – men de lägger sen på "tänkta feedbacks" från vattenånga så man får ett skenande istället för ett dämpat förlopp.

Alles klar?

Trots att jag hunnit bli ganska van vid de friheter Stilbs tar sig måste jag erkänna att jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag såg hans påstående om vad jag skulle ha sagt om "det logaritmiska sambandet". Vad som här åsyftas är sambandet mellan den atmosfäriska koldioxidhalten och dess uppvärmande effekt. Jag har många gånger påpekat att detta samband är approximativt logaritmiskt (vid de halter som är aktuella i den pågående klimatdiskussionen) och aldrig såvitt jag kan påminna mig hävdat motsatsen. Faktiskt skriver jag i just det blogginlägg som Stilbs åsyftar (och som alltså alls icke är utraderat) att "[d]en atmosfäriska koldioxidens bidrag till uppvärmningen är approximativt logaritmisk".

Det kan ju tyckas lite förargligt att Stilbs inte hittade bloggposten ifråga och råkade komma ihåg så fel. Och särskilt svår att hitta var den ju knappast. Stilbs kunde t.ex. ha gått in på Uppsalainitiativet och letat upp sökordet "Gösta Walin" i högermarginalens alfabetiska lista över sökord. Eller också kunde han, well... let me Google that for you!

Kan verkligen professor Stilbs vara så till den milda grad inkompetent på området litteratursökning? Med tanke på hur lättlokaliserat mitt blogginlägg var är det knappast långsökt att tänka sig att han helt enkelt avstod från att leta efter det, för att slippa riskera att få se att hans vrångbild av vad jag sagt inte skulle visa sig stämma.

Hur som helst, vad var det då egentligen hos Gösta Walin som jag "förlöjligade"?² För att förklara detta hoppas jag att läsaren överser med att jag uttrycker det logaritmiska sambandet i en matematisk formel. Antag att koldioxidhalten höjs från en nivå c₁ till en högre nivå c₂, och låt ΔT beteckna den höjning av jämviktisnivån i global medeltemperatur som koldioxidökningen svarar mot. Det logaritmiska sambandet säger då att

ΔT = a (log(c₂)-log(c₁))

där a är en proportionalitetskonstant. Men för att det logaritmiska sambandet skall säga något alls om hur stor temperaturhöjning en given koldioxidökning leder till behöver konstanten a bestämmas eller åtminstone (mer realistiskt) uppskattas. Det jag i sagda bloggpost kritiserar hos Gösta Walin är inte användandet av den logaritmiska formeln i sig, utan hans grovt tillyxade, tendentiösa och gravt missvisande metod att uppskatta proportionalitetskonstanten a.³

Nåväl, vad är det som Stilbs säger mot slutet av den bloggkommentar jag citerar ovan, och som han fått mothugg på så många gånger att han avslutar med ett otåligt "Alles klar?" Han hävdar att feedback-effekten⁴ från vattenånga gör att det logaritmiska sambandet bryts och att temperaturen istället skenar. Detta är emellertid helt enkelt fel: inom ett brett spektrum av värden på feedbackens styrka kvarstår temperaturhöjningssambandets logaritmiska form och det enda som ändras är proportionalitetskonstanten a.

Vi har skrivit om klimatsystemets feedbacks, eller återkopplingar som det heter på lite bättre svenska, många gånger tidigare på Uppsalainitiativet, men låt mig ändå rekapitulera helt snabbt vad det handlar om.

När atmosfärens temperatur höjs (till följd av koldioxidens växthuseffekt) ökar också dess förmåga att binda vattenånga, vars halt ökar, och eftersom vattenånga också är en växthusgas leder det till ytterligare uppvärmning, vilket ger ytterligare vattenånga och så vidare i en fortsatt spiral. För den som inte kan sin reglerteori som ett rinnande vatten, kan det låta som om detta får systemet att skena (spiralen fortsätter ju ett obegränsat antal varv), men som Anders Martinsson förklarar i ett klassiskt UI-inlägg så gäller (försåvida inte återkopplingen är extremt stark) att varje varv i spiralen är svagare än det föregående, så till den grad att de summerar sig till ett ändligt värde även om återkopplingen skulle hinna gå oändligt många varv.

Det är detta som är den basala förklaringen till att återkopplingen inte får systemet att skena. Martinsson illustrerar fenomenet med en turbomotor, och låt mig försöka mig på ett ännu mer välbekant exempel: mikrofon och högtalare. Antag att jag står på scen och sjunger⁵ i mikrofon, och att jag bakom mig har ett par högtalare som återger sången. Mikrofonen snappar då upp min sång, men den snappar också upp högtalarnas återgivning av min sång, vilket gör att högtalarna ger i från sig högre ljud än vad som annars skulle ha skett, vilket i sin tur gör att ljudet in i mikrofonen blir starkare, och så vidare: samma slags positiva återkopplingsspiral som med vattenångan och temperaturen. Normalt har denna återkoppling ingen förödande effekt, då varje varv av extra förstärkning i återkopplingsspiralen blir succesivt svagare och totalen blir måttlig. Men om jag närmar mig en av högtalarna med mikrofonen blir återkopplingen starkare, och om jag råkar gå alltför nära ramlar systemet över den gräns där det börjar skena, ända tills ljudet slår i taket för systemets begränsningar och ett välbekant rundgångstjut uppstår. På jorden verkar det som om klimatsystemet befinner sig inom de godartade ramar där systemet inte skenar,⁶ men på Venus ledde liknande återkopplingar till att systemet gick i sken, oceanerna kokade bort och klimatet idag är bokstavligen helvetiskt.

Det är som sagt lätt gjort att naivt och felaktigt tänka sig att positiv återkoppling alltid leder till skenande system. Kanske står förklaringen till Peter Stilbs ovan citerade felaktiga påstående om vattenångan och den logaritmiska formen att finna i att han gör just detta tankefel. Och är det verkligen så himla farligt att tänka lite fel? Nej, men det är en helt annan sak att med professorlig auktoritet basunera ut sitt tankefel. Och jag finner det högst märkvärdigt att Stilbs, trots sin naturvetenskapliga skolning och trots de år⁷ han ägnat åt klimatdebatten, undgått att begripa ett så basalt fysikaliskt förhållande som detta. Tänk om han hade ägnat åtminstone en liten del av den tiden åt att ärligt försöka förstå klimatvetenskapen istället för att med all kraft och med händerna för öronen sprida missförstånd och desinformation.

Fotnoter

1) I förordet till min bok Riktig vetenskap och dåliga imitationer (2008) varnar jag (i ett slags försvarstal med anledning av bokens ämnesmässiga vidlyftighet) för vad som annars kan hända: "Om det av oss forskare krävs att var och en strikt skall hålla sig till det han eller hon en gång råkar ha disputerat i, så förstärks vetenskapens fragmentisering och ingen kommer någonsin att lyfta blicken och se helheten".

2) Ordvalet "förlöjliga" är i detta sammanhang mindre lyckat och ett typexempel på fenomenet "att skjuta budbäraren". Att rikta strålkastarljuset mot något löjeväckande - i detta fall ett visst försök av Gösta Walin till argumentation - kan knappast i sig räknas som "förlöjligande" försåvida inte man överdriver löjligheten.

3) Ofta (inklusive i nämnda Walin-kritiska bloggpost) talar man inte om konstanten a utan om den temperaturökning τ som svarar mot en fördubbling av koldioxidhalten. Men om vi vet a vet vi också τ och vice versa; detta inses genom en enkel omskrivning av det logaritmiska sambandet, ΔT = a (log(c₂)-log(c₁)) = a (log(c₂/c₁)), och eftersom en fördubbling innebär att c₂/c₁=2 får vi alltså τ = a log(2). I själva verket är det just det (approximativt) logaritmiska sambandet som gör att temperaturökningen τ svarande mot en fördubblad koldioxidhalt är (approximativt) oberoende av startnivå och därför en lämplig storhet att tala om.
Det finns för övrigt en rad kända metoder att uppskatta τ, och för en lättläst inledning till litteraturen på området hänvisar jag till det istidsinlägg jag förra året skrev på UI.

4) Att han i förbifarten skriver "tänkta feedbacks" är ett för Stilbs typiskt demagogiskt grepp i avsikten att få ett välbelagt fysikaliskt fenomen att framstå som spekulation.

5) Eller föreläser, vilket i mitt fall nog är kraftigt att föredra.

6) Troligtvis. Men den ledande klimatforskaren James Hansen varnar i sin bok Storms of My Grandchildren för att vi, om vi agerar riktigt illa, kan knuffa vår planet ut ur den (relativt) godartade klimatregimen och hamna i ett skenande Venussyndrom.

7) I ett ebrev den 5 augusti 2008 skrev Stilbs till mig att "[p]ersonligen har jag rotat i denna soppa [klimatvetenskapen] i mer än 5 år nu tror jag", och om det var riktigt så är han väl uppe i sju år nu.

Noll komma två grader?

Ingemar Nordin på The Climate Scam beklagar sig över att SvD Brännpunkt refuserat en text som han tillsammans med Göran Ahlgren och Peter Stilbs författat som svar på artikeln Ansvarslöst att inte göra något den 25/5 av Johan Kleman och åtta andra klimatforskare (vilken vi kort kommenterade här på UI).¹ Förtrytat skriver Nordin: "Återigen vågade inte SvD tillåta någon kritik eller debatt i klimatfrågan. Det är trist att de stora medierna i Sverige är så slätkammade och ointresserade av sin publicistiska uppgift. Man vill inte tillåta en öppen och ärlig diskussion om ett ämne som är centralt, både ur ekonomisk och politiskt perspektiv."

Efter att ha tittat närmare på texten, som Nordin lagt upp i sin bloggpost, har jag en alternativ idé om vad som kan ligga bakom SvD:s refuseringsbeslut. Kanske det inte alls handlar om att förhindra "en öppen och ärlig diskussion", utan tvärtom en ambition att undvika att publicera ovederhäftigheter och ren båg - saker som annars lätt hamnar i vägen för den önskade öppna och ärliga diskussionen.

Ahlgren, Nordin och Stilbs skriver i den refuserade artikeln att "satellitmätningar från och med 1979 visar en global temperaturökning på c:a 0,2 grader sedan dess". De syftar på den så kallade UAH-mätserien, från University of Alabama in Huntsville:

Hur herrarna Ahlgren, Nordin och Stilbs ur denna mätserie lyckats utläsa en ökning om "c:a 0,2 grader" sedan 1979 övergår mitt förstånd, och de får gärna förklara sig. (Också förslag från UI:s övriga läsekrets emottages tacksamt. På den lärorika interaktiva webbplatsen Wood for Trees kan man t.ex. roa sig med att med hjälp av vanlig linjär regression anpassa en trendlinje till den aktuella dataserien.)

Särskilt nyfiken är jag på hur Peter Stilbs får ihop påståendet om de 0,2 graderna med sin deklaration bara några månader tidigare om att det inte finns något godtagbart sätt att fastställa en global medeltemperatur.

Fotnot

1) Tack till Bo Jonsson och bloggen Piprök, som vi lånat uppslaget till denna bloggpost av.

Referat: Klimatseminarium i Riksdagen

Thomas Palm som bevistade klimatseminariet i Riksdagen den 24/3 refererar här i ett gästinlägg begivenheten

Den 24/3 ordnades ett litet klimatseminarium i riksdagen av ledamöterna Ingemar Vänerlöv(KD), Lars Gustafsson (KD), Jan Ericsson (M) och Sven Yngve Persson (M). Jag var närvarande på inbjudan från Jan Ericsson som jag utbytt en del tankar med och tänkte här ge ett kort referat. Andra referat med lite andra åsikter återfinns här:

Ericson i Ubbhult

The Climate Scam

Förste talare var professor Michael Tjernström från meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet. Bortsett från att han drog över tiden på ett spektakulärt sätt höll han ett utmärkt anförande om varför han tror på AGW [antropogen global uppvärmning]. Inget nytt för den som är insatt i debatten, men gav förhoppningsvis något matnyttigt till politiker som inte studerat just klimatfrågan tidigare.

Tjernström visade på 1900-talets temperaturkurva och hur pass väl klimatmodeller reproducerar den om man tar med CO₂, och hur dåligt det går om man ignorerar effekten från CO₂. Han gick längre tillbaka i tiden och visade på senaste millenniets temperaturer, den så kallade spagettigrafen, där trots osäkerheterna i data alla rekonstruktioner visar på att slutet på 1900-talet är rekordvarmt. I en längre rekonstruktion visade han data från Vostok med korrelationen av koncentrationen av växthusgaser och temperatur cirka 700 tusen år tillbaka och hur dagens halter av CO₂ och metan idag ligger långt utanför vad vi sett någon gång tidigare under denna period.

Näste talare var professorn i miljökemi Göran Petersson som hade en lite annan syn. Han oroade sig istället för en ny istid och tyckte våra CO₂-utsläpp bara var bra om de kunde skjuta upp en sådan. Petersson hävdade även att ingen ens försöker göra modeller för nästa istid. (Se: Kommer nästa istid?)

Petersson tvivlar dock på att CO₂ verkligen kan ha någon signifikant effekt. Han drog också fram temperaturkurvan under 1900-talet och konstaterade att den inte stämde så hemskt bra med en kurva över den ökade CO₂-halten. Detta är visserligen korrekt, men tråkigt nog för Petersson så hade ju Tjernström just visat på att klimatmodeller som tar med alla kända effekter inklusive CO₂ ger just en sådan hackig kurva. Nästa argument Petersson hade var att eftersom det redan finns så mycket CO₂ i atmosfären så ökar temperaturen bara logaritmiskt med halten. Sant, men också välkänt och medtaget i alla klimatmodeller så där slog han in en öppen dörr. Petersson var skeptisk till att det kunde finnas positiva återkopplingar i klimatet, men det argumentet verkade inte helt genomtänkt. Han nämnde inte ens vattenånga som är den största positiva återkopplingen.

Sen gick Petersson till försvar för den medeltida värmeperioden, där han avfärdade den kända ”hockeyklubban” och något förvånande gjorde det genom att hänvisa till en kurva från första IPCC-rapporten där värmeperioden är mycket framträdande. Vad Petersson kanske inte visste var att den kurvan baseras på en artikel av Lamb från 1965 som endast inkluderar centrala England. (Se här) Den säger alltså nästan inget om klimatet på hela norra halvklotet.

Tredje talare var Professor Sten Bergström från SMHI som talade om det svenska perspektivet. Bergström oroade sig mest för ökningen av havsytan som accelererat under senare år, och han visade på en kurva där ökningen nu balanserar landhöjningen i Stockholm medan i södra Sverige havsnivån stiger. Han gav exempel på hur det kan vålla problem till exempel genom att nivåskillnaden mellan Mälaren och Östersjön inte är större än att den riskerar att åter bli en havsvik om ett sekel om havet stiger som befarat. Däremot ansåg han att varningar för fler eller starkare stormar var förhastat, något underlag för sådana slutsatser finns inte.

Till sist talade professorn i fysikalisk kemi Peter Stilbs. Han talade mest om hur han misstrodde IPCC och hur han ansåg att klimatmodeller bara handlade om kurvanpassning och att man med tillräckligt antal frihetsgrader kan anpassa till vilken temperatur som helst. Ett argument som baseras på att Stilbs antingen inte känner till eller inte låtsas om all den forskning och de mätningar som ligger bakom hur man väljer parametrarna för hur moln, vattenånga, aerosoler etc uppträder.

Som synes var det en klar uppdelning mellan två klimatforskare som accepterar AGW och två som forskar inom andra områden som inte gör det. Denna skillnad återspeglades även i synen på ”climategate” och de upptäckta felen i IPCC:s rapport som Stilbs och Petersson gjorde stor sak av medan Tjernström och Bergström visserligen ansåg det pinsamt att det smugit sig in fel i rapporten men att det handlade om detaljer som inte förändrade resultatet i stort.

Thomas Palm

Svar på tal i din iPhone

Sedan en dryg vecka tillbaka finns klimatsajten Skeptical Science även som iPhone Applikation med svar på vanliga "klimatskeptiker"-argument.

Den trevliga applikationen har upprört "klimatskeptiker" världen över och varning har utlysts:

WARNING! There is an iphone app trying to put down what we have to say under the heading of 'Skeptical Science'. We need as many of you as possible to promote that this iphone app is yet another attempt to discredit 'Climate Realists'.

Stockholmsinitiativets Peter Stilbs ser sig kallad och beskriver den som en "papegoj-AGWApp" med en pondus som dock något förminskas av att de själva sedan länge sprider den bisarra debatthandledningen "Handbok för klimattänkare".

Uppdatering: Nu även som Android App till glädje för oss i SonyEricsson-land. Finns även för Nokia.

Guilt by association

Är man det minsta intresserad av skillnaden mellan riktig vetenskap och dåliga imitationer så känner man lätt igen taktiken som så kallade "klimatskeptiker" använder. Som vi redan skrivit några gånger används gärna påhittade eller falska citat, artiklar vinklas bortom all igenkännlighet och bagateller blåses upp till ofantliga proportioner. Ibland kan till och med riktiga vetenskapliga resultat användas i debatten, men bara då de passar med ens egen bild av hur verkligheten ska se ut.

Det här sättet att arbeta på används inte bara av "klimatskeptiker", utan även av kreationister, astrologer, homeopater, konspirationsteoretiker, antroposofer och de som tror att vaccin orsakar autism. Inget av dessa områden har vetenskapligt stöd utan hamnar istället under kategorin pseudovetenskap - läror som hävdar sig vara vetenskapliga men som inte uppfyller de kriterier som krävs av en vetenskap.

Helst skulle vi faktiskt inte vilja bunta ihop alla dessa områden med "klimatskepticism". Inte för att det inte är sant, utan för att det är ett argumentationsfel - ett retoriskt trick som kallas "guilt by association." Eftersom vi vill hålla en hög standard på Uppsalainitiativet försöker vi så gott det går att undvika detta här på bloggen. Vi har hela tiden antagit att klimatskeptikerna själva också skulle vilja hålla sig långt borta från att sammankopplas med de mer självklara pseudovetenskaperna.

Döm om vår förvåning då vi upptäckte att Maggie Thauersköld Crusell - en av de centrala personerna i den svenska klimatskeptikerlobbyn och personen bakom bloggen The Climate Scam - kommer att vara en av huvudtalarna vid ett seminarium anordnat av tidningen 2000-Talets Vetenskap. Trots titeln har tidningen, och seminariet, mycket lite med vetenskap att göra.

Här är lite information om övriga talare och vad de ska tala om:

Niels Harrit (konspirationsteoretiker)

Varför rasade det tredje tornet? Sju timmar efter att de två terroristplanen kraschat i World Trade Center tornen den 11/9, rasade även ett tredje torn (World Trade Center nr 7), hälften så stort som de andra två. Byggnaden rasade på ett sätt som inte fått någon förklaring. Forskaren Niels Harrit har undersökt rasdammet från byggnaden och upptäckt tonvis med sprängmedel. Var raset ett sprängjobb?

Annika Dahlqvist (2009 års förvillare)

Hälsovinster med LCHF! Hon berättar om hur man kan uppnå stora hälsovinster genom att minimera intaget av kolhydrater och öka intaget av naturliga fetter. Särskilt om man lider av kraftig övervikt eller diabetes. Allt fler moderna studier visar att det är den av etablissemanget rekommenderade högkolhydratkosten som leder till ökad ohälsa.

Alan Rees (vaccinfobiker)

Vaccinering - bluff och båg? Skyddar vaccinering mot svininfluensan och andra sjukdomar? Inte enligt forskaren Alan Rees, far till ett vaccinskadat barn. Det är det meningslöst och utgör en bakomliggande orsak till en mängd allvarliga sjukdomar och dödsfall. Forskaren Alan Rees redovisar i sin forskning att det inte finns några bevis för att vaccinering verkligen fungerar utan kan medföra att du drabbas av biverkningar.

Ingemar Ljungqvist (konspirationsteoretiker)

Tabu om AIDS. En myt inom medicinen är att AIDS och HIV härstammar från apor. Epidemiologiska fakta och logik pekar entydigt mot en speciell primat. Ingemar Ljungqvist redovisar fakta som pekar mot att HIV är en produkt sammanställd av flera virus - en syntes som utförts av forskare på den amerikanska militärinrättningen Fort Detrick.

Vi tycker förstås att "klimatskepticism" passar alldeles utmärkt i det här sällskapet. Alla de här ämnena är samma andas barn och använder samma förrädiska och falska sätt att argumentera på. Ren pseudovetenskap, helt enkelt, det är ju det vi sagt hela tiden!

Det som är förvånande är att en professionell lobbyist som Thauersköld Crusell gör tabben att associera klimatskepticism med allehanda annat hokus pokus på det här sättet. Var det verkligen genomtänkt? Ok att vi här på Uppsalainitiativet gör kopplingen, men att göra det själv??

Att mindre medierumsrena "klimatskeptiker" klantar sig är kanske inte lika uppseendeväckande. Ett aktuellt exempel är Peter Stilbs som apropå den globala uppvärmningen på bästa TV-tid menade att han kunde ”sätta en slant på att det blir kallare." Ett erbjudande för bra för att missa, tyckte Uppsalainitiativets Anders Emretsson som antog vadet och satsade 10 000 kronor. Men då backade Stilbs.

Varför då? Tror professor Stilbs inte ens själv på vad han påstår? För att enligt honom finns det inget godtagbart sätt att fastställa en global medeltemperatur. Frågan är vad han då menade med sitt påstående att det skulle bli kallare?

Via e-mail till Emretsson låter han meddela att han egentligen inte menade någonting utan att det var ”en talspråksjargong.” Ett ord som ganska väl sammanfattar Stilbs sammanlagda bidrag till klimatdebatten.

Finns inget av substans att kritisera: hitta på!

"Unless we announce disasters, no one will listen." Så lyder ett av de mest spridda citaten i klimatdebatten. Det tillskrivs Sir John Houghton, en av nyckelpersonerna bakom bildandet av IPCC.

Citatet är en favorit bland klimatförnekare; det får 130 000 träffar med Google. Kända förnekare på den internationella arenan som Monckton, Booker, Peiser med fler använder det ofta, liksom vår lokale Peter Stilbs.

Problemet är att Houghton inte känner igen att han någonsin har sagt något liknande.

It's not the sort of thing I would ever say. It's quite the opposite of what I think and it pains me to see this quote being used repeatedly in this way. I would never say we should hype up the risk of climate disasters in order to get noticed.

Han överväger vidare juridiska åtgärder

It doesn't do me any good because it suggests to everyone that I have hyped things up. I've been growing aware of it now for some time. The trouble is, if I just deny it then it cuts no ice with the people who want to believe it. I have to consider legal action

Så var kommer det då ifrån? För att få klarhet i frågan har The Independent sökt efter källan. Första gången det används är 2006 i en av text av "klimatskeptikern" Piers Akerman i den Australiensiska tidningen The Daily Telegraph:

This alarmist approach reeked of stupidity, snake oil, and misguided gospel preaching but was in line with a formula adopted by the first chairman of the IPCC, Sir John Houghton, who produced the IPCC's first three reports in 1990, 1995 and 2001 and wrote in his book Global Warming, The Complete Briefing, in 1994: 'Unless we announce disasters no one will listen.'

Akerman påstår alltså att "citatet" kommer från Houghtons bok Global Warming, The Complete Briefing från 1994. Men det finns inte i boken. Och trots att Independent har frågat så vägrar Akerman att svara på tidningens förfrågningar om var han hittat det. Det verkar inte bättre än att det är påhittat.

Efter Akermans artikel spred sig citatet över förnekosfären som en löpeld. Efter tre år var det allmängods. De som angav en källa citerade alla Houghtons bok, givetvis utan att kontrollera sanningshalten.

Egentligen borde man kanske inte bli förvånad av den här bristen på ärlighet och källkritik? Ännu ett exempel att lägga till listan på falska citat, vinklade artiklar, selektiv användning av vetenskap och hypade bagateller som används för att inte bara angripa klimatvetenskapen utan även enskilda forskare. Listan börjar bli lång nu, och längre lär den bli.

Uppdatering:
Följande mejl har skickats till Stockholmsinitiativet

Till Stockholmsinitativets medlemmar!

Som ni säkert sett har The Independent ( http://www.independent.co.uk/environment/climate-change/fabricated-quote-used-to-discredit-climate-scientist-1894552.html ) spårat källan till det citat som tillskrivs Sir John Houghton och funnat att det härrör från en artikel av en Australiensisk "klimatskeptiker" och inte på något sätt speglar uttalanden eller åsikter framförda av Houghton. Då ni (bla genom Peter Stilbs) spritt och utnyttjat detta citat håller ni säkert med om att det vore till fördel för ert förtroende som debattörer i klimatfrågan om ni offentligt tillstod felet kring citatet och tar avstånd från fortsatt användande. Jag finner för närvarande ingen sådan information på er hemsida.

Anders Martinsson
Uppsalainitiativet

Stockholmsinitiativets och Peter Stilbs förlorade heder

Olle Häggström har tidigare här på bloggen rett ut en del av felaktigheterna i Stockholmsinitiativets insändare till SvD Synpunkt 7/4 och ErikS har visat hur de bluffar om temperaturtrenden senaste tio åren. Men det slutar inte där. I insändaren kan vi också läsa:

Dagens mest kompletta klimatmodeller kan självsvänga kaotiskt 3–4 grader i ett tjugoårsperspektiv, trots att de ska modellera trender på tiondels grader under samma tid.

Som Thomas Palm och Lars Karlsson snabbt noterade finns det en intressant bakgrund till detta citat. Den 17 mars skrev Peter Stilbs följande i en kommentar i bloggen BIOLOGY & POLITICS:

De bästa klimatsimuleringarna svänger kaotiskt ca 4 grader om globala medeltemperaturen under en 50-årsperiod (se Nature, Vol 453 (2008) 1 maj, sidan 43 – ”Natural ups and downs” av R. Wood.)

Han hänvisade även till sin insändare i Chemicalnet.se den 12 mars som även utnyttjade detta påstående för att påvisa klimatmodellernas oanvändbarhet:

Dagens mest kompletta simuleringar självsvänger faktiskt kaotiskt 3-4 grader på ett 20-årsperspektiv, trots att de sägs vara avsedda att modellera trender på tiondels grader under samma tid. Om ni inte tror mig – se diagrammet i Nature, Vol 453 (2008) 1 maj, sidan 43 – ”Natural ups and downs” av R. Wood.

Länken visar sig gå till en artikel som tar upp modellering av vintertemperaturen i Nordeuropa och beskriver hur modeller kan simulera de kortperiodiska variationer som vi ser i Nordeuropas klimat. Alltså en artikel som visar hur modeller börjar kunna följa klimatets kortsiktiga förändringar förutom den långsiktiga förändringen på grund av växthusgaser inom en region:

The enhanced accuracy of the model seems to stem from a greater ability to simulate natural variations in the meridional overturning circulation (MOC). This is a giant conveyor belt that brings warm water northwards into the North Atlantic, releases its heat to the atmosphere, and returns the cooled water to the south. There is evidence that the strength of this circulation can fluctuate naturally over periods of decades; when it is strong, the climate in the North Atlantic region passes through a warm phase.

Det handlar alltså inte om kaotiska svängningar i modellen utan simulering av kända naturliga variationer. Artikeln avslutas:

Even so, the first attempts at decadal prediction suggest that reasonably accurate forecasts of the combined effects of increasing greenhouse-gas concentrations and natural climate variations can be made. Climate scientists are gearing up to test and extend these ideas over the coming years, in the hope that we can then plan more confidently for the future.

Stilbs har alltså tagit information från en artikel som visar hur bra dagens klimatmodeller är och förvanskat den till ett felaktigt påstående som låter påskina att de är obrukbara. Detta påpekades för honom av signaturen thomass var på han svarade

thomass: Jo - pinsamt nog har jag läst fel om nordeuropas temperatur och den globala. Sorry - och tack för kritiken - jag börjar väl bli gammal ;-)

Trots detta tydliga avslöjande av missbruk av rapporten och dess resultat drar sig alltså inte Stilbs och Stockholmsinitiativet för att helt enkelt stryka "globala" i sin insändare den 7 april, tre veckor senare, men behålla resten av påståendet. Vilka andra än charlataner och bondfångare gör något sådant?

Om nu någon tror att denna insändare är ett missöde från Stockholmsinitiativets sida så kan de läsa tex. här, här, här och här.