Öppet brev till Maggie Thauersköld Crusell

Förra året rapporterade jag i Aftonbladet om hur klimatforskare hotas och trakasseras. Igår rapporterades i flera svenska media - även här på UI - från Australien om hur denna utveckling fortsatt och möjligen rentav eskalerat. Flera klimatforskare behöver nu, efter att bl.a. mordhot riktats mot dem och deras familjer, leva under polisskydd och på hemlig adress.

På en sådan utveckling kan väl ingen civiliserad människa rimligtvis reagera med annat än avståndstagande och avsky? Det skulle man kunna tro, men döm om min förvåning och förfäran när Stockholmsinitiativets generalsekreterare Göran Ahlgren reagerade på min Aftonbladet-artikel med hånfull skadeglädje: i ett nyhetsbrev från Stockholmsinitiativet kort efter artikeln meddelade han att jag "för en gångs skull prickat helt rätt", samt att jag "är förtvivlad och gråtfärdig". Någon reaktion från honom med anledning av de nya rapporterna från Australien har jag ännu inte tagit del av, men man kan befara det värsta.

Från dig, Maggie, väntar jag mig inte någon sådan ahlgrensk brutalitet. De enstaka gånger jag träffat dig har du tvärtom givit ett sympatiskt intryck, och du har ju ofta framhållit hur viktigt det är att alla håller en god och respektfull ton i debatten. Jag tar därför för givet att du håller med mig om att de hot och trakasserier mot klimatforskare som nyhetsbulletinerna berättar om, nu senast från Australien, är djupt förkastliga och något som inte hör hemma i civiliserad klimatdebatt.

Vilka är det då som ligger bakom dessa hotbrev? Någon organiserad brottslighet har jag mycket svårt att tro att det skulle handla om. Det troliga är snarare att det rör sig om enstaka rubbade individer som, sittandes ensamma framför sina datorskärmar, tappat all känsla för vad som är normalt och godtagbart beteende (här ansluter jag mig alltså till den bedömning som den psykolog gör som The Canberra Times varit i kontakt med).

Därmed är inte sagt att dessa ensamma galningar verkar i ett vakuum. De påverkas naturligtvis av vad de läser på nätet, och det förefaller mycket troligt att den fruktansvärt brutala ton som råder på The Climate Scam och hundra liknande klimatförnekarbloggar världen runt kan trigga dem till illdåd. Som ett dessvärre inte särskilt otypiskt exempel, tag den kommentar på TCS som den stamgäst som kallar sig Slabadang hävde ur sig för en vecka sedan:

"Hitler Wijkman Merkel Schytt Schnellûberalles Al Gore Mussolini
Mengele ein zwei drei ………..

Nu marscherar den gröna världsfascismen i takt med sin slutgiltiga lösning för både demokrati och mänsklighet …… reducering av co2= reducering av demokrati+mänsklighet. ein zwei drei……. hier kommt die grûne welt politzei.

Demokratin och mänsklighet skall auss…wips! i de kamrar de samlat sin CO2 löser de slutgiltig människoproblemet sitt … ein… twei…. drei …

I den omvända Nûrnbergrättegången anordnad av KVA/Rockström/EU/FN Wijkman försvann mänsklighet till förmån för övergreppslighet. Att inte reducera mänskligheten är nu ett brott mot planetens gröna diktat. SIDA finansierar den nya diktaturens kräldjur med 100 Miljoner. SEI macht Sweden Frei …….

Fy fan va jag hatar dessa diktaturens äckel!"

Det är inte svårt att tänka sig att denna kommentar, eller vilken som helst annan bland de tusentals andra TCS-kommentarer som går i samma anda, skall kunna bli den tipping point som får den ensamme galningen på kammaren att tänka att måttet nu är rågat, och att det nu är dags för honom själv att, med eller utan handeldvapen, ge sig ut och ta lagen i egna händer för att sätta stopp för Den Stora Klimatkonspirationen. Den dag detta händer, Maggie, hur kommer du att känna dig då? Den dag den klimatförnekarkriminalitet vi får nyhetsbulletiner om från utlandet nått hit till Sverige, kommer du då att kunna se dig själv i spegeln utan att fråga dig om du själv bidragit till dessa illdåd genom den blogg du tillhandahåller som forum åt arga klimatförnekare att hetsa upp varandra? Kommer du inte då att fråga dig vad du hade kunnat göra annorlunda?

Är det inte hög tid att du gör något åt saken nu, innan något händer? Jag vet att du gjort enstaka försök att tillhålla dina kommentatorer att hålla en saklig och god ton, men dessa försök har ju uppriktigt sagt varit halvhjärtade och inte haft någon påtaglig effekt. Något större hopp om att dina kommentatorer själva skall få till något slags självsanering finns knappast. Ledde ovanstående Slabadang-kommentar till några bannor från hans kommentatorskollegor? Icke. Däremot följde en strid ström av entusiastiska medhåll och nya utrop i samma anda från en lång rad upphetsade kommentatorer inklusive de ledande Stockholmsinitiativsprofilerna Peter Stilbs och Ingemar Nordin. Vi får t.ex. veta att "hade Hitler levt idag hade han förmodligen varit ledare för det gröna", och vi får ta del av följande konspirationsteoretiska crescendo:

"CO2-hysterin är NWO-s vapen. Dom skiter i vetenskapen för att lura oss. Och när dom får makten kommer dom att reducera folkmängden från knappt 7 miljarder till ca 1 miljard. Vilka blir kvar? Dom själva som kallar sig för 'the elite' och de som fogar sig (arbetsmyrorna). Vi andra ska bort. Hur? Kanske mha ett vaccin mot en påhittad influensa. Svininfluensan var ett betatest för hur man ska utforma propagandan och hur man ska utforma vaccinet."

När jag själv för några dagar sedan dristade mig att kommentera på TCS, och då framhöll alla de "misshandelshot, pissa-på-gravar-fantasier, sinnessjukdomsdiagnoser och bisarra anklagelser om såväl vänsterextremism som uppbärande av hemliga propagandabidrag från EU" (för att nu inskräkna mig till enbart sådant som riktats mot mig och mina medbloggare på UI) som du med berått mod låter stå omodererade på din blogg, så följde en veritabel störtflod av fördömanden - inte mot misshandelshoten och gravskändningsfantasierna utan mot mig, som haft fräckheten att ha kritiska synpunkter på hur du sköter bloggen. Well, låt mig säga det igen, i klartext: du sköter bloggen illa, och den hatstämning som du tillåter frodas på den kan få förödande konsekvenser.

Jag inser naturligtvis att det skulle innebära ett stort arbete för dig att få bukt med den destruktiva kulturen på TCS. Kanske har du inte den tid och den kraft som krävs för att göra det? (Jag håller inte detta för uteslutet. Du har ju t.ex. inte ens haft kraft till en så enkel sak som att ändra namnet The Climate Scam trots att du i åtminstone halvannat års tid så snart namnet kommit på tal framhållit att det är missvisande och att du själv faktiskt inte längre företräder uppfattningen att det påstådda klimathotet är resultatet av en världsomspännande konspiration.) Om så skulle vara fallet - att du saknar den nödvändiga tiden och kraften - kan jag bara se ett sätt för dig att leva upp till ditt ansvar som bloggägare: släck ned bloggen!

Behöver vi krama oljebolagen?

På Newsmill har Maggie Thauersköld Crusell (Stockholmsinitiativet, bloggen The Climate Scam) en oljebolagskramande artikel med rubriken ”Kritiken mot oljebolagen är höjden av hyckleri”, där hon bl a skriver:

Ända sedan James Hansen den där extremt varma sommaren 1988 deklarerade att jorden stod på randen till en av människan frammanad klimatkatastrof har den moraliska tumskruven sakta men säkert vridits åt kring dem som pumpar upp, förädlar och använder olja och oljeprodukter. Idag älskar vi att hata oljebolag. Och vi kan inte leva utan dem.
…
Föreställ dig att du är vd för Exxon Mobil, ett av världens mest vinstrika företag. …. Utan Exxon, BP, Shell och alla de andra hade det ju inte funnits något klimathot. Hur kan du se dig själv i spegeln varje morgon, när den ena miljöorganisationen efter den andra anklagar dig för att ta livet av oskyldiga människor? Vad säger du till din tolvåring när han efter att ha träffat Al Gore beskyller dig för att sabba hans framtid?
…
Men glöm inte att det är oljan som har lagt grunden för vår välfärd. Tack vare oljan kunde vi effektivisera och industrialisera jordbruket. Innan dess hade energin kommit nästan uteslutande från människors och djurs muskelkraft. Hårt, slitigt kroppsarbete utan några som helst garantier.
När oljebolagen kämpar för sin vidare överlevnad kämpar de även för mänsklighetens fortsatta utveckling. För inte tror ni väl att vindkraften kan försörja Afrikas mer än 900 miljoner invånare med energi? Så småningom hittar vi med all säkerhet en betydligt mer pålitlig, miljövänlig och långsiktigt hållbar energikälla, men under tiden är det lika bra att konstatera att vår värld stannar utan olja. Lite tacksamhet vore kanske på sin plats.

Det finns några poänger här, på sätt och vis. För det första är oljebolagen (och kolbolagen) knappast ensamt skyldiga till klimathotet. Vi är alla mer eller mindre medskyldiga: företag, stater, privatpersoner osv. Alla vi som använder olja till resor, transporter, uppvärmning, elproduktion mm bär tillsammans ansvaret. Tillsammans saboterar vi våra barns framtid.

För det andra så har oljan betytt mycket för vår ekonomiska utveckling (även om den inte är hela förklaringen). Den har varit en förhållandevis billig, lättillgänglig och effektiv energikälla. Men den har varit billig delvis för att vi som drar fördelar av den inte själva bär hela kostnaden. Det finns betydande kostnader som hamnar någon annanstans, hos människor (och även andra organismer) som inte har bett om det. Bland dessa externaliteter ingår:

Bilderna föreställer: Strider i Fallujah; kung Abdullah bin Abdul Aziz av Saudi-Arabien; Deepwater Horizon-plattformen i brand.

• Krig
• Diktatur
• Övergrepp
• Miljökatastrofer
• Klimatförändringar

Om vi ska tycka synd om någon, så är det alla dem som har drabbats, drabbas eller kommer att drabbas av olje-användandets negativa effekter. Oljebolagen har föga behov av vår sympati: vår ”tacksamhet” ger dem redan enorma vinster (Exxon Mobil hade t ex en nettoinkomst på 19 miljarder dollar år 2009), och de har tillgång till stora PR-avdelningar och stort politiskt inflytande. Det sistnämnda illustreras av följande video-klipp med Arnold Schwarzenegger, guvernör i Kalifornien. Det handlar om hur oljebolag försöker sabotera Kaliforniens framsynta klimatpolitik.

Avslutningsvis, om vi verkligen hade velat hjälpa Afrikas mer än 900 miljoner invånare med energi, så kunde vi ha minskat vår egen oljeförbrukning, vilket hade gett mer kvar till dem och mindre CO2 i atmosfären. Och vi kunde ha ansträngt oss mer med att ta fram alternativa energiformer och energieffektivare tekniker och infrastrukturer som också hade kunnat bli till stor nytta för afrikanerna. Tyvärr är det nu för sent för dem (på flera sätt) att bygga ett västerländskt välstånd med hjälp av olja. Det har vi och vår ohämmade oljeförbrukning sett till.

Uppdatering 2010-01-03: Försöket att sabotera Kaliforniens klimatpolitik förkastades av väljarna.

"Jag tycker personligen att det är groteskt..."

Jag såg ett citat av Maggie Thauersköld Crusell i Klimatmagasinet Effekt (det verkar ursprungligen komma från ett blogginlägg i Världen Idag):

“Jag tycker personligen att det är groteskt att vilja rädda tusentals hypotetiska liv i framtiden i stället för att rädda de liv som hotas i dag.”

Det här är en ganska vanlig form av klimatskeptisk argumentation: i stället för att göra något åt klimatproblemen så bör vi ägna oss åt mer närliggande problem, såsom svält och sjukdomar. Den danske statsvetaren Bjørn Lomborg har till exempel blivit något av en celebritet genom att utveckla det argumentet.

Frasen ”i stället för” får det att se ut som om vi är tvungna att välja mellan att hjälpa människor idag eller i framtiden. Detta är en falsk dikotomi. Vi spenderar stora summor på saker som är betydligt mindre viktiga än både världssvälten och klimatförändringarna, men som ger oss mer omedelbar och personlig gratifikation. Att vi inte gör tillräckligt för att minska lidandet i världen beror inte på att vi skulle ha stora kostnader för att minska användningen av fossila bränslen – det beror helt enkelt på att vi inte bryr oss mer. Så en mer korrekt (om än uppenbart cynisk) formulering än den i citatet vore:

“Jag tycker personligen att det är groteskt att förvänta sig att vi skulle vilja rädda tusentals hypotetiska liv i framtiden när vi inte ens anstränger oss tillräckligt för att rädda de liv som hotas i dag.”

Att begränsa de mänskligt orsakade klimatförändringarna står alltså inte i direkt konflikt med att hjälpa de människor som lider nu. Konflikten finns istället i förhållandet till ett fortsatt ohämmat bruk av fossila bränslen och fortsatta skogsskövlingar. Därför skulle man också i stället för citatet kunna skriva:

“Jag tycker personligen att det är groteskt att vilja rädda tusentals hypotetiska liv i framtiden i stället för att ohämmat använda fossila bränslen och hugga ner skogar i dag.”

Men det låter inte som en vinnande slogan…

Många av de nödvändiga åtgärderna för att begränsa de mänskligt orsakade klimatförändringarna innebär dessutom inte kostnader utan ett bättre hushållande med energiresurser. Det lär knappast skada barn i Afrika om vi åker mindre bil, eller isolerar våra byggnader bättre. Och de kostnader som finns innebär ofta investeringar som kommer att leda till effektivare, intelligentare och mer hållbar produktion, distribution och konsumtion av energi i framtiden, och detta kommer även människor i fattiga länder att ha nytta av.

Sedan var det frasen ”hypotetiska liv”. Vad betyder det? Låt oss anta att du har varit på krogen och är rejält berusad. Om du kör hem själv så finns det en risk att du kommer att orsaka en olycka. Det kan rent av sluta med att du kör ihjäl en eller flera personer. Ska du låta bilen stå och beställa en taxi istället? Du har inte dödat någon ännu – i det här läget skulle en taxiresa bara spara några hypotetiska liv. Du kanske skulle argumentera:

“Jag tycker personligen att det är groteskt att vilja spara något hypotetiskt liv i framtiden i stället för att låta mig köra hem i min egen fina bil berusad.”

Men de flesta av oss skulle fortfarande hävda att det vore djupt omoraliskt att riskera andra människors liv på det sättet. Det samma borde gälla de mänskligt orsakade klimatförändringarna, även om de som kommer att drabbas värst förmodligen inte är födda ännu. Och att de inte är födda ännu innebär att de inte kan göra sig hörda i diskussionen om vad vi ska göra. Detta gör det naturligtvis betydligt lättare för oss att ignorera dem, och att avfärda dem som ”hypotetiska”. Precis som rattfyllot som ger sig ut på vägarna: om han (eller hon) hade fått möta sina potentiella offer innan han gav sig iväg skulle han nog tänka sig för.
Det här pekar på ett av skälen till att det är så svårt att få någonting gjort åt klimatproblemet: de som har makten att påverka idag är inte de som kommer att drabbas värst i framtiden. Så för dagens makthavare (vilket i ett demokratiskt samhälle i viss mån omfattar oss alla) kan det kännas lockande att skjuta ifrån sig de långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande. Men att behandla framtida generationer så vore höjden av barbari.

---

^{Teckningen är ritad av John Mohr.}

Vemdalsklimat

Jag är nyligen hemkommen från en mycket givande konferens om klimatvetenskap och statistik i Vemdalen. Fyra världsledande forskare på området hade flugits in från utlandet: Caitlin Buck, Douglas Nychka, Andrew Parnell och Richard Smith. Deras föreläsningar, och diskussionerna däremellan, fokuserade, som så ofta i statistiska sammanhang, på (de ofta mycket stora) osäkerheterna i klimatologiska studier. Vi hann också med en del skidåkning mellan varven. Som ett lite lättsammare komplement till de vetenskapligt tunga inslagen erbjöds jag tillfälle att föreläsa om debatten med klimatskeptiker, och jag infogar mitt föreläsningsmanus nedan. Trogna UI-läsare kommer att känna det mesta av sakinnehållet, men disposition och språkdräkt är nya.

En personlig reflektion: När man som jag ägnat så mycket tid åt debatten med klimatskeptiker känns ett möte av det här slaget ljuvligt befriande. I den öppna vetenskapliga diskussionen utan politiska agendor behövde ingen oroa sig för att det i publiken skulle sitta någon mindre nogräknad figur på jakt efter smaskiga citat att lyfta ur sammanhanget och förvränga.

Vid sidan av mitt eget föredrag var det en tämligen liten del av konferensen som ägnades de vanliga diskussionspunkterna i debatten med klimatskeptiker (detta är ganska typiskt: medan klimatskeptikerna fastnar i enkla missförstånd går vetenskapen vidare mot lösandet av klimatvetenskapens verkliga problem). Som ett undantag som eventuellt kan intressera UI:s läsare kan nämnas en uppsats från 2007 med Nychka som medförfattare som kom upp till diskussion. Uppsatsen visar vad som händer om man på Michael Manns ursprungliga hockeyklubbsdata från slutet av 90-talet applicerar nya och vassare statistikare metoder än Mann själv mäktade med; resultaten visar att ryktena om hockeyklubbans död är, lindrigt talat, överdrivna.

* * *

Confronting the Climate Skeptics

Olle Häggström

41st Winter Conference in Statistics, Vemdalen, March 2010

I was drawn into public confrontation with climate skeptics in Sweden more or less by accident in 2008, and expected to be able to move on just as quickly. Things turned out otherwise. The debate has consumed a lot of my time, but it has also been rewarding by forcing me to learn a lot about climate science – an extremely interesting topic. Today I would like to report to you some of my experiences from the debate.

For the benefit of our foreign guests, let me begin by saying a few words about the situation in Sweden. It is much better than in the United States, where climate skeptics constitute a large enough minority in congress to have disastrous political influence. In the Sweden only some three or four members of Riksdagen (our national parliament) endorse a climate skeptic agenda. But it is not clear how stable this situation is. The climate skeptics have become increasingly visible on the opinion pages of newspapers and elsewhere, and recently Alf Svensson - well-known EU-parliamentarian and former leader of the Christian Democrats in Sweden - came out as a climate skeptic.

Let me apologize for the title of the talk. The term climate skeptic is not a good one. Especially not in spoken language, where it is cumbersome to distinguish between “skeptic” and skeptic, with and without quotation marks:

• A skeptic (without quotation marks) employs the kind of critical thinking that we all know as absolutely central to the scientific method:
  
  Are my data representative of the population I’m interested in? Are the data analysed by Jones et al representative of the population they claim conclusions about? Are the sources I’m using for my study reliable? Am I really entitled to reverse the order of summation and taking limits in my derivation of the expected value? Are the variations in humidity in my laboratory really small enough to be negligible? Can my experiment be replicated? Etc, etc.
  
  


• A “skeptic” (with quotation marks) dislikes some particular scientific theory (such as evolutionary biology or the theory of anthropogenic global warming) and is happy to pick up any argument or any one-liner that seems to fit his agenda (such as “what use is half an eye or half a wing?” or “considering how much more water vapor than carbon dioxide there is in the atmosphere it seems highly unlikely that carbon dioxide should matter much for the climate”) and then using them without stopping for a second to check if the arguments hold up to scrutiny.
  

Now, what word should we use instead? There is no really good word. In more informal circumstances I’ve sometimes used the term climate denialist, but that has the downside that it often triggers unpleasant discussions along the lines of “are you trying to compare us to Holocaust denialists?”, and if I then express my truthful opinion about the relevance of such a comparison, all chances of further communication go straight out the window. By the way, I’ve heard the following complaint twice from Sten Kaijser, an old friend, mathematician and nowadays a self-proclaimed climate skeptic:

Climate denialist is such a silly word! Nobody has ever denied the existence of climate. We prefer to call ourselves climate skeptics.

Well, professor Kaijser, does this mean you are skeptical about the existence of climate?

But all right, I will stick to climate skeptic for the rest of this talk, with quotation marks implicit and hopefully no risk of confusion.¹

*

Terminology aside, let me mention some recent trends in this debate.

• Over the last couple of years, there has been a tendency towards somewhat more sophisticated arguments among climate skeptics. Two years ago, they would typically rant about things like (a) how there is no reason to believe that the increase in atmospheric CO2 has anything to do with our burning of fossil fuels, or (b) how the greenhouse effect is either non-existent or independent of further increase in CO2 levels. Though such arguments can sometimes still be heard, an increasing number of climate skeptics have found (a) and (b) untenable and switched to a different tactic: accept anthropogenic CO2 increase, accept the greenhouse effect, but claim that the climate sensitivity of CO2, defined as the equilibrium increase in global average temperature resulting from a doubling of CO2 concentration², is much smaller than what mainstream science claims. The interval given by IPCC as likely, reflecting scientific consensus, is [2 °C, 4.5 °C] with a best estimate of 3 °C and the remark that values below 1.5 °C are “very unlikely”. Climate skeptics of this “new, sophisticated” kind claim that climate sensitivity is more like 1 °C (which is what you get theoretically using the Stefaan-Boltzmann law if you only take into account the greenhouse effect and ignore all feedbacks). This is an improvement over the cranky and unphysical denial of the greenhouse effect (it is not outright unphysical to think that the known positive feedbacks are counteracted by negative feedbacks of the same strength) but does require an extremely selective reading of the scientific evidence and literature.³
  


• On a much shorter time scale – just the last few months, after the email break-in known as ClimateGate, after the Copenhagen failure, and after the reports about errors in the IPCC 4th Assessment Report – it seems to me that the climate skeptics have gained a lot of ground in the debate. It’s not just that the climate skeptics themselves have become more visible. Also, and perhaps more significantly, mainstream journalists have increasingly begun to accept the climate skeptics’ take on climate science, phrasing issues in their language, etc. I will give an example of this below: the treatment of the BBC interview of February 7, 2010, with Phil Jones, director (temporarily stepped aside) of the Climate Research Unit at East Anglia University.
  


• Another extremely worrying trend is how groups of climate skeptics have begun to try to intimidate climate scientists using not only rhetoric but also with hooliganism and even crime, such as:
  
  
  
  • ClimateGate.
    
  • McIntyre’s⁴ FOIA (Freedom of Information Act) organized campaign against CRU at East Anglia, aimed at spamming and harassing CRU researchers with requests for data.
    
  • At a panel discussion with, among others, Sweden’s most popular climate skeptic blogger Maggie Thauersköld Crusell, in Stockholm in November 2009, she had managed to mobilize quite a crowd of supporters, who used coordinated scornful laughter (triggered e.g. by references to IPCC) as a means of intimidating the rest of us. The same crowd has employed the same extremely unpleasant tactic before, but this was the first time I experienced such a thing. (Needless to say, scornful laughter is not a scientific argument.)
    
  • Breaking news from climatesciencewatch.org on February 24, 2010: “Senator James Inhofe, ranking Republican on the Environment and Public Works Committee, has gone a step beyond promoting his long-notorious global warming denialist propaganda. He is now using the resources of the Senate committee to seek opportunities to criminalize the actions of 17 leading scientists who have been associated with the Intergovernmental Panel on Climate Change assessment reports. A report released by Inhofe’s staff on February 23 outlines this classic Joe McCarthyite witch-hunt: page after page of incorrect and misleading statements, a list of federal laws that allegedly may make scientists subject to prosecution by the U.S. Justice Department, and a list of names and affiliations of 17 “key players” in the “CRU Controversy” over stolen e-mails and their connections with IPCC reports.”
    

The really tragic aspect of these last two trends is that if the climate skeptics are successful in their campaigns, their description of climate science as a fortress defending unquestionable old dogmas may turn into a self-fulfilling prophecy. If climate science is constantly under such siege, there may be a real risk that the scientists themselves become guarded and refrain from discussing, e.g., uncertainties in the open and open-minded way we have seen at this conference.

*

Here’s an example of the kind of twisted news coverage that has become increasingly common lately. The Swedish radio news programme “Dagens eko” is normally pretty much the most respected and trustworthy news channel we have in Sweden. But listen to what they said on February 15, 2010:

The critical examination of the United Nations climate panel IPCC and their work continues, and now it is one of the leading characters who says in an interview with British BBC that he is no longer so sure about global warming. It is none other than the director of CRU at the University of East Anglia, professor Phil Jones, who says that there are no statistically significant proofs of global warming during the last 15 years.

And listen to the original interview:

Q: Do you agree that from 1995 to the present there has been no statistically-significant global warming?

A: Yes, but only just. I also calculated the trend for the period 1995 to 2009. This trend (0.12C per decade) is positive, but not significant at the 95% significance level. […] Achieving statistical significance in scientific terms is much more likely for longer periods, and much less likely for shorter periods.

[...]

Q: How confident are you that warming has taken place and that humans are mainly responsible?

A: I'm 100% confident that the climate has warmed. As to the second question, I would go along with IPCC Chapter 9 - there's evidence that most of the warming since the 1950s is due to human activity.

Of course it is bizarre to translate the non-significance of a single data series into doubt of the phenomenon at hand. It seems that Jones used the HadleyCRU data for global average temperature, which barely fails to give significance at the 95% level. The GISS series (Goddard Institute for Space Sciences) on the other hand, does give a statistically significant increase. But never mind. Besides the general error of focusing on the statistical significance in a single time series rather than on the total weight of available evidence⁵, there is in this case also the issue of whether the null hypothesis is relevant at all. When you push the linear regression button in your favorite statistical software package, the p-value it produces is based on a null hypothesis not only of a zero trend, but also of annual deviations from the mean being uncorrelated. This seems to me like the wrong null hypothesis to use, given the variations we have on biennial to decadal time scales such as the El Nino phenomenon and the sun spot cycle. Modelling this is much harder and requires deep understanding of climatology (i.e. cannot be done using statistical competence alone), because, e.g., any observed time series is consistent withe a null hypothesis of zero trend and sufficiently strongly correlated noise.

When you look at the BBC interview, Phil Jones seems to do pretty much everything right, scientifically, and yet the outcome, in terms of how he is represented in news and blogs around the world, is so bad. By giving straight honest to-the-point answers he exposes himself to cherrypicking, quote mining and distortion. Is it the case that if/when the media climate turns hostile, we (the scientists) are screwed whichever way we turn?

*

I am often asked about the psychology of climate skeptics. Do they really believe what they are saying or are they lying intentionally? I am somewhat divided as to whether it is a good idea to talk about this. On one hand, psychologizing the opponent takes attention away from the real issues, and carries connotations of Soviet mental institutions. On the other hand, it is a fun topic to speculate about, so what the heck, let me say a few words then:

• I know several of the leading Swedish climate skeptics more or less personally, and I find no reason to suspect that any of them don’t believe what they are saying about the climate threat being bogus and a result of junk science, etc.
  
  
  
  • Caveat: With some of them, in particular Lars Bern and Maggie Thauersköld Crusell, I suspect they realize that not every detail of what they say holds up to scrutiny. But this doesn’t matter (they say to themselves) because as long as you are right about the big picture the details don’t matter, and moreover if their opponents stretch the truth then it’s OK for them to do the same. Thauersköld Crusell has made some revealing slips on her blog:
    
    
    
    • About New York Times science journalist Andrew Revkin, September 24, 2009: “I like Revkin. He is not a climate skeptic per se, but more like a real skeptic, weighing arguments against each other.”
      
    • October 13, 2009: “Cherrypicking – we all know what it means. Picking out precisely those data that support our thesis. Don’t we all do it, more or less consciously? It would be incredibly stupid to defend one’s hypothesis by stating arguments to the contrary.”
      
    
    
  
  
• The Dunning-Kruger effect, according to Wikipedia, is defined as the cognitive bias in which "people reach erroneous conclusions and make unfortunate choices but their incompetence robs them of the metacognitive ability to realize it". I think this phenomenon is very widespread, and that pretty much everyone who becomes a climate skeptic begins by realizing something along the lines of “Hey, we went back and forth between ice ages and interglacials long before there were cars or coal power plants, so the climate scientists must be all wrong about what causes climate change”. After some time they typically progress towards somewhat more sophisticated arguments, but their basic shortcoming remains the same. The metacognitive ability I wish they had is to stop for a moment and think “Among thousands of climate scientists, could it really be that none of them have thought about this? Perhaps I should at least check this, and see what they have to say about it”. It seems to me a tad megalomanic to think that one can out-think an entire scientific discipline just like that. Or consider what Swedish journalist and TV personality Elisabet Höglund wrote in Aftonbladet on February 23, 2010, concerning the decrease in the number of weather stations in Siberia following the fall of communism:
  
  When temperature in no longer measured in cold and vast areas of the Earth, such as the huge Siberia, well, then this affects global temperature. If the low temperatures disappear from statistics, then the average temperature goes up!
  
  
• I fear that I and others can sometimes create climate skeptics out of people who are just luke-warm, ignorant, and not terribly interested in the issue, if we push them too hard. Consider, for instance, the meeting on climate and environmental statistics held by the Cramér Society last fall in Lund, and the report from the meeting written by Mikael Möller and Rolf Larsson and published in the Swedish Statistical Association newsletter Qvintensen. These are two highly esteemed colleagues who, however, as regards climate are precisely “luke-warm, ignorant, and not terribly interested”. Their ignorance is reflected in their report where they express regret over the fact that only one side of the scientific debate was represented at the meeting, they point out that there are in fact scientists who claim that human activities are not the only factor behind climate change, and they stress that there is controversy over what has come first: changes in temperature or in CO2 levels.⁶ As many of you have probably seen, I wrote a reply in the same issue of Qvintensen to correct their misunderstandings, but I did it with some agony and tried to be nice (something that does not always come naturally to me…) so as not to push them into the corner of climate skepticism.
  

Footnotes


1) After having ranted for a while about the sorry state of climate skepticism, I am sometimes asked whether there aren't any good climate skeptics, in the real (quotation mark-free) sense of the term. Well, there are plenty! From what we've seen so far at this conference, I'd say that all four main speakers (Caitlin Buck, Douglas Nychka, Andrew Parnell and Richard Smith) fit beautifully the notion of a climate skeptic, in the true quotation mark-free sense of the term.

2) What makes this a natural baseline quantity is that the greenhouse warming is approximately logarithmic in the CO2 concentration. This sounds nice, because it means that the more CO2 we add, the less is the effect of an extra ppm, and it is therefore no surprise that this is pretty much the only result in climate science that is never the target of the rhetoric of climate skeptics.

3) Sometimes a climate sensitivity of around 1.5 °C is obtained as follows. Global average temperature is plotted against CO2 concentration for two different years, say 1900 and 2009. Two points is enough to specify the logarithmic curve, and the climate sensitivity can immediately be read off as about 1.5 °C. However, this simplistic method ignores a number of factors that strongly influence the result, including climate inertia (not all of the warming corresponding to anthropogenic CO2 increase has happened yet) and aerosols (their cooling net effect – sunshield – hides much of the CO2-caused increase). There is much uncertainty about these quantities (something that of course does not warrant setting them equal to zero) but with reasonable values plugged into the calculation they tend to lead to climate sensitivities well within the IPCC range.
A favorite ploy by climate skeptics (which in particular retired Swedish oceanographer Gösta Walin likes to promote) is a variation of this calculation where they grant themselves a discount of a couple of tenths of a degree from the 20th century warming of about 0.7 °C, something that scales down the climate sensitivity proportionally, yielding about 1 °C. Why the discount? Because “even the IPCC agrees that there exist other factors causing climate change, beyond CO2 emissions”. This is beyond sloppiness…

4) Steve McIntyre, best known for his persistent harassment over several years of hockey stick pioneer Michael Mann.

5) See, e.g., The Cult of Statistical Significance: How the Standard Error Costs us Jobs, Justice and Lives by Stephen Ziliak and Deirdre McCloskey (2008), reviewed here.

6) In transitions from ice ages to interglacials and vice versa, temperature rather than CO2 is the prime mover. There is in fact no scientific controversy about this paleoclimatological result. I wrote about the interesting interplay between CO2 and temperature here.

Finns det en global medeltemperatur?

Den 6 mars i år skrev Maggie Thauersköld-Crusell på sin blogg:

Redan 2006 menade forskargruppen Essex-McKitrick-Andresen att någon signifikant genomsnittstemperatur som stöd för den globala uppvärmningen inte finns. Rapporten kan laddas ner här.Essex-McKitrick-Andresen 2006-06-06 (1)

Är det fysikaliskt och matematiskt meningsfullt att tala om ett temperaturmedelvärde i det icke-jämviktssystem som klimatet utgör?

Den artikel M T-C refererar till är ett verk av matematikern Christopher Essex, ekonomen Ross McKitrick och fysikern Bjarne Andresen. De hävdar att det inte går att definiera något bra mått på en global medeltemperatur och därmed inte heller någon global uppvärmning. För att nå den slutsatsen gör Essex et al. ett antal hårresande fel*, som vi inte diskuterar i detalj här utan istället tar vi upp vilka praktiska konsekvenser ett avfärdande av begreppet medeltemperatur får för det dagliga livet. Istället för att använda en global medeltemperatur anser författarna att vi bör jämföra det spann av temperaturer som uppmäts. Exempelvis är solen varmare än Pluto eftersom att deras respektive temperaturspann inte överlappar.

Problemet är förstås att det här resonemanget inte bara är tillämpbart för olika himlakroppar eller olika tidsperioder i Jordens historia, utan för exempelvis olika länder eller årstider. Eller som i exemplet i artikeln, i ett kök. Om Essex et al.:s felaktiga resonemang hade varit korrekt hade det inte varit möjligt att ge meningsfulla svar på en rad både alldagliga och vetenskapliga frågor. Har det funnits en medeltida värmeperiod? Hur mycket kallare var Jorden under senaste istiden? Är det kallare på vintern än på sommaren? Är det varmare i Spanien än i Sverige? Dessa frågor har naturligvis meningsfulla svar; det är varmare på sommaren än på vintern. Det är lätt att observera att medeltemperaturen i Valencia är högre än i Göteborg, även utan att använda termometrar. Varför växer det inga apelsinträd eller palmer längs Hjalmar Brantingsleden, tro? Detta trots att det ibland kan hända att temperaturen i Göteborg överstiger den i Valencia.

Det som är uppseendeväckande, men ändå inte helt oväntat, är att Essex et al.:s nonsens dyker upp just nu, efter att ha legat i dvala i mer än två år. Varför, kan man fråga sig? Förklaringen är givetvis att det slutligen börjar gå upp för de så kallade 'klimatskeptikerna' att deras påstående om att den globala uppvärmningen avstannat är, och har hela tiden varit, fel. De två senaste månaderna har varit ovanligt varma enligt de satellitbaserade mätningarna, men lite mer moderata i de markbaserade. Vi här på Uppsalainitiativet har i sammanlagt tio poster sedan bloggens barndom (exempelvis från januari 2009) förklarat varför det är fel att tro att den globala uppvärmningen har avstannat. De två senaste månadernas värme har mycket lite med våra slutsatser att göra, de beror ju på långsiktiga trender och inte enstaka månader eller år. För dem som däremot tog det relativt kyliga året 2008 som intäkt för att kunna blåsa faran över för klimatet är detta naturligtvis problematiskt. Skulle det inte bli kallare, sa ni?

Nej, då är det naturligvis bättre att ifrågasätta hela konceptet om en global medeltemperatur. Strunta i den forna hjälten Roy Spencers idoga arbete att beräkna den och alla argument som någonsin framförts att klimatkänsligheten, som ju innefattar en global medeltemperatur, skulle vara låg. Huvudet i sanden, nu!

Någon som fortfarande undrar varför Stockholmsinitiativet och dess likar ofta kallas förnekare?

* Det mest genanta felet i Essex et al. är att de använder temperaturer i grader Celsius, istället för Kelvin, vid termodynamiska beräkningar. Som Eli Rabbett visat invaliderar detta fel artikelns centrala slutsatser totalt (de läsare som har Matlab/Octave kan testa själva). De mått på medeltemperaturen som används visar liknande beteende om beräkningarna utförs korrekt. En student som inte förstått att det nästan alltid är nödvändigt att använda temperaturer i Kelvin vid termodynamiska beräkningar kommer ha mycket svårt att klara ens grundkursen i termodynamik vid en svensk högskola.

Bildtack till NASA/Goddard Space Flight Center, The SeaWiFS Project and GeoEye, Scientific Visualization Studio.

Uppdatering: Open Mind svarar på ett argument mot meningsfull temperaturförändring: Att förändringarna är en slumpvandring. Men som sagt. Lustigt att dessa argument poppar upp nu och inte tex. 2008.

Guilt by association II

Det är inte bara i Sverige som klimat"skeptikerna" slår sina påsar ihop med andra pseudovetenskaper^*. Nu berättar New York Times om en rad liknande sammankopplingar i USAs bibelbälte. Där kopplas global uppvärmning ihop med frågan om hur kreationism ska behandlas i klassrummen.

• I Kentucky har en motion nyss lagts fram som skulle uppmana lärare att "diskutera fördelarna och nackdelarna med vetenskapliga teorier", speciellt syftande på "evolution, livets uppkomst, global uppvärmning och mänsklig kloning."
• I Lousiana infördes 2008 en lag som ålade Lousiana Board of Education att hjälpa lärare att uppmuntra "kritiskt tänkande" inom just dessa ämnen.
• Texas Board of Education har ålagt lärare att presentera "alla sidors" vetenskapliga argument för evolution och global uppvärmning.
• Oklahoma har introducerat liknande föreskrifter som Texas, men de har aldrig trätt i kraft.
• I South Dakota har det förslag vi skrev om häromdagen nu röstats igenom, där det står att "information om global uppvärmning i skolorna ska vara balanserad." Det står också att "koldioxid är ingen förorening, utan snarare en väldigt fördelaktig ingrediens i allt växtliv."

(Ja, koldioxid är viktig för växtliv (liksom vatten), men kan faktiskt bli för mycket (liksom vatten), men det egentliga problemet är att koldioxid har andra effekter som inte har så mycket med växter att göra (liksom vatten kan ha andra effekter än att nära växter).).

Självklart ska fördelar och nackdelar med olika vetenskapliga teorier diskuterats - men det gäller alla teorier, inte bara när det handlar om klimat och evolution. Självklart ska kritiskt tänkande främjas och läras ut - men det gäller också alla teorier. Att skriva om kritiskt tänkande och allsidig information just vad gäller kreationism och klimat"skepticism" är inte vad det verkar - det är kodspråk för att föra in politiska argument i en vetenskaplig diskussion.

Det är klimat"skeptikerna" själva som kopplar ihop kreationism och klimat"skepticism". De bekräftar därmed det vi från vetenskapssidan länge hävdat: det är samma typ av pseudovetenskap och låtsasargument i båda fallen. Det här är Guilt by association när det inte är ett retoriskt trick utan en verklig koppling; politiskt och retoriskt.

Extra intressant kan vara att notera att de människor som lägger förslagen alltid är konservativa av den amerikanska skolan. De vill ha så liten inblandning av staten som möjligt i folks dagliga liv - påstår de. Samtidigt använder de den politiska arenan för att föra in politik i den vetenskapliga undervisningen i allmänna skolor. Vore det inte ett bättre förslag att lägga till logik på schemat?

*Som vi berättat tidigare kommer en av den svenska klimatförnekalobbyns förgrundsfigurer - Maggie Thauersköld Crusell[Se kommentar] Gösta Walin - att prata på ett seminarium anordnat av föreningen 2000-Talets Vetenskap tillsammans med en mängd andra konspirationsteoretiker och förvillare.

Gillar du inte verkligheten? Lagstifta om den!

Senaten i South Dakota har lagt fram ett viktigt lagförslag om hur global uppvärmning ska läras ut i de allmänna skolorna. De som har läst lite om hur man i vissa amerikanska delstater försöker lura in kreationism på skolschemat kommer att känna igen både språkbruk och tankevurpor.

"LÅT DET HÄRMED DÄRFÖR VARA BESLUTAT, av Representanthuset i deras åttiofemte årliga sammanträde i staten South Dakota, Senaten samtyckande däri, att South Dakotas lagstiftande råd påbjuder att den offentliga skolans undervisning som berör global uppvärmning inkluderar följande:

(1) Att global uppvärmning är en vetenskaplig teori hellre än ett bevisat faktum;

(2) Att det finns flertalet klimatologiska, meterologiska, astrologiska [sic], termologiska [sic], kosmologiska och ekologiska dynamiker som kan framkalla värld-väder-fenomen och att signifikansen och interrelativiteten av dessa faktorer är mestadels spekulativa; och

(3) Att debatten om global uppvärmning har kommit att inkludera politiska och filosofiska perspektiv som har komplicerat och skapat fördomar inom den vetenskapliga granskningen av globala uppvärmningsfenomen; och

LÅT DET VIDARE VARA BESLUTAT, att det lagstiftande rådet yrkar att all undervisning om global uppvärmningsteori är anpassad för studentens ålder och akademiska utveckling, och de rådande omständigheterna i klassen."

(1) Självklart är den globala uppvärmningen en vetenskaplig teori och inte ett bevisat faktum. Bevisar saker gör man i matematiken. I alla vetenskapsgrenar som rör verkligheten kallas dessa beskrivningar "vetenskapliga teorier". Men förslagsställaren syftar genom att skriva denna uppenbara sanning till att förvirra läsaren att tro att en vetenskaplig teori är något som inte har uppbackning ifrån fakta. Mycket försåtligt skrivet, även om det är lättgenomskådat för den som diskuterat med kreationister.

(2) Det finns många variabler som påverkar klimatet, det är sant. Men det är inte spekulativt till vilken grad de påverkar klimatet eller hur de samverkar. Tvärtom är det precis det klimatvetenskapen sysslar med. Här börjar förslagsställaren slira på verkligheten. Särskilt som astrologi (!) och termologi (vad är det?) är med som variabler.

(3) Klimatdebatten har börjat handla mer om politik och filosofi än om själva vetenskapen, det är sant. Och detta har smittat av sig på vetenskapssamhället, javisst. Men det påverkar inte de grundläggande sambanden inom själva fysiken, kemin, geologin, kvartärgeologin, meterologin, etc. Vill man till exempel visa att koldioxid inte är en växthusgas får man faktiskt vara så god att visa detta genom fysiska experiment eller kalkyler. Inom vetenskapssamhället räcker det inte med att skrika högst (vilket verkar vara den rådande teorin inom förnekosfären). Förslagsställaren blandar här ihop den allmänna debatten med den vetenskapliga.

Extra ironiskt är det att förslagsställaren klagar på politiseringen av vetenskapen genom att föreslå ett politiskt beslut om vetenskapen.

Om ni vill jämföra taktik så är det här samma typ av formuleringar som kreationister i USA använt med varierande framgång för att försöka tvinga in kreationism på skolschemat.
(1) Evolution är bara en teori.
(2) Naturen är komplicerad.
(3) Evolution är mer ett politiskt ställningstagande än en vetenskap.
Slutsats: Därför ska man diskutera kontroversen om evolutionsteorin i klassrummen.

Är det någon som tror att det är en slump att Maggie Thauersköld Crusell får blogga regelbundet just i den högerkristna tidningen Världen Idag? Även om hon inte delar deras åsikter så delar de hennes.

Guilt by association

Är man det minsta intresserad av skillnaden mellan riktig vetenskap och dåliga imitationer så känner man lätt igen taktiken som så kallade "klimatskeptiker" använder. Som vi redan skrivit några gånger används gärna påhittade eller falska citat, artiklar vinklas bortom all igenkännlighet och bagateller blåses upp till ofantliga proportioner. Ibland kan till och med riktiga vetenskapliga resultat användas i debatten, men bara då de passar med ens egen bild av hur verkligheten ska se ut.

Det här sättet att arbeta på används inte bara av "klimatskeptiker", utan även av kreationister, astrologer, homeopater, konspirationsteoretiker, antroposofer och de som tror att vaccin orsakar autism. Inget av dessa områden har vetenskapligt stöd utan hamnar istället under kategorin pseudovetenskap - läror som hävdar sig vara vetenskapliga men som inte uppfyller de kriterier som krävs av en vetenskap.

Helst skulle vi faktiskt inte vilja bunta ihop alla dessa områden med "klimatskepticism". Inte för att det inte är sant, utan för att det är ett argumentationsfel - ett retoriskt trick som kallas "guilt by association." Eftersom vi vill hålla en hög standard på Uppsalainitiativet försöker vi så gott det går att undvika detta här på bloggen. Vi har hela tiden antagit att klimatskeptikerna själva också skulle vilja hålla sig långt borta från att sammankopplas med de mer självklara pseudovetenskaperna.

Döm om vår förvåning då vi upptäckte att Maggie Thauersköld Crusell - en av de centrala personerna i den svenska klimatskeptikerlobbyn och personen bakom bloggen The Climate Scam - kommer att vara en av huvudtalarna vid ett seminarium anordnat av tidningen 2000-Talets Vetenskap. Trots titeln har tidningen, och seminariet, mycket lite med vetenskap att göra.

Här är lite information om övriga talare och vad de ska tala om:

Niels Harrit (konspirationsteoretiker)

Varför rasade det tredje tornet? Sju timmar efter att de två terroristplanen kraschat i World Trade Center tornen den 11/9, rasade även ett tredje torn (World Trade Center nr 7), hälften så stort som de andra två. Byggnaden rasade på ett sätt som inte fått någon förklaring. Forskaren Niels Harrit har undersökt rasdammet från byggnaden och upptäckt tonvis med sprängmedel. Var raset ett sprängjobb?

Annika Dahlqvist (2009 års förvillare)

Hälsovinster med LCHF! Hon berättar om hur man kan uppnå stora hälsovinster genom att minimera intaget av kolhydrater och öka intaget av naturliga fetter. Särskilt om man lider av kraftig övervikt eller diabetes. Allt fler moderna studier visar att det är den av etablissemanget rekommenderade högkolhydratkosten som leder till ökad ohälsa.

Alan Rees (vaccinfobiker)

Vaccinering - bluff och båg? Skyddar vaccinering mot svininfluensan och andra sjukdomar? Inte enligt forskaren Alan Rees, far till ett vaccinskadat barn. Det är det meningslöst och utgör en bakomliggande orsak till en mängd allvarliga sjukdomar och dödsfall. Forskaren Alan Rees redovisar i sin forskning att det inte finns några bevis för att vaccinering verkligen fungerar utan kan medföra att du drabbas av biverkningar.

Ingemar Ljungqvist (konspirationsteoretiker)

Tabu om AIDS. En myt inom medicinen är att AIDS och HIV härstammar från apor. Epidemiologiska fakta och logik pekar entydigt mot en speciell primat. Ingemar Ljungqvist redovisar fakta som pekar mot att HIV är en produkt sammanställd av flera virus - en syntes som utförts av forskare på den amerikanska militärinrättningen Fort Detrick.

Vi tycker förstås att "klimatskepticism" passar alldeles utmärkt i det här sällskapet. Alla de här ämnena är samma andas barn och använder samma förrädiska och falska sätt att argumentera på. Ren pseudovetenskap, helt enkelt, det är ju det vi sagt hela tiden!

Det som är förvånande är att en professionell lobbyist som Thauersköld Crusell gör tabben att associera klimatskepticism med allehanda annat hokus pokus på det här sättet. Var det verkligen genomtänkt? Ok att vi här på Uppsalainitiativet gör kopplingen, men att göra det själv??

Att mindre medierumsrena "klimatskeptiker" klantar sig är kanske inte lika uppseendeväckande. Ett aktuellt exempel är Peter Stilbs som apropå den globala uppvärmningen på bästa TV-tid menade att han kunde ”sätta en slant på att det blir kallare." Ett erbjudande för bra för att missa, tyckte Uppsalainitiativets Anders Emretsson som antog vadet och satsade 10 000 kronor. Men då backade Stilbs.

Varför då? Tror professor Stilbs inte ens själv på vad han påstår? För att enligt honom finns det inget godtagbart sätt att fastställa en global medeltemperatur. Frågan är vad han då menade med sitt påstående att det skulle bli kallare?

Via e-mail till Emretsson låter han meddela att han egentligen inte menade någonting utan att det var ”en talspråksjargong.” Ett ord som ganska väl sammanfattar Stilbs sammanlagda bidrag till klimatdebatten.

Koldioxidens återkoppling och Stockholmsinitiativets inkonsekvens

En intressant artikel har just publicerats i Nature. Den har titeln Ensemble reconstruction constraints on the global carbon cycle sensitivity to climate och är författad av David C. Frank, Jan Esper, Christoph C. Raible, Ulf Büntgen, Valerie Trouet, Benjamin Stocker & Fortunat Joos. Den kommer fram till att koldioxid-återkopplingen kan vara betydligt mindre än vad flera tidigare studier har visat.

Koldioxidåterkoppling är hur koldioxidmängden i atmosfären påverkas av temperaturen.

Koldioxid-sänkor som till exempel havet är temperaturberoende: vid högre temperatur minskar vattnets möjlighet att ta upp koldioxid vilket leder till en ökning av koldioxiden i atmosfären (om inte andra sänkor ökar i motsvarande grad). Vi kan därför räkna med en mer eller mindre stor positiv återkoppling via halten koldioxid vid temperaturändringar. Denna återkoppling är en viktig faktor vid in- och utgångarna för istider så som beskrivits här på Uppsalainitiativet tidigare. Studien av Frank et al har använt temperatur- och koldioxid-rekonstruktioner under åren 1050-1800 för att uppskatta styrkan i återkopplingen. De finner att medianen för återkopplingen är 7,7 ppm per grad vilket som sagt är lägre än vad flera nyligen gjorda studier utifrån historiska data visat. Detta är goda nyheter då det minskar risken för kraftiga temperaturökningar utöver de som våra utsläpp ger upphov till.

Hur är det då med klimatmodellerna jämfört med Frank et als studie? De har även en jämförelse i artikeln gentemot klimatmodeller med kolcykel och här är överensstämmelsen god för temperaturintervallet i under-sökningen (Se figur) vilket tyder på att de moderna klimatmodellerna inte överskattar återkopplingen från koldioxid.

Något att komma ihåg är att denna undersökning är för små temperaturvariationer i en situation som märkbart skiljer sig från dagens med koldioxidnivåer högre än under de senaste 15 miljoner åren och en förväntad temperaturökning på flera grader. Att lita på att denna undersökning ger svar på framtidens återkoppling kan ge obehagliga överraskningar.

Reaktionen på undersökningen hos Stockholmsinitiativets företrädare är intressant. I en artikel på Newsmill konstaterar Maggie Thauersköld Crusell (ivrigt påhejad av sina kolleger i kommentarsfältet) att Nature-artikeln visar att klimathotet, ”den kanske största bluffen genom tiderna”, är kraftigt överdriven. Maggie skriver:

Den stora nyheten kommer inte från en skum "förnekarblogg" eller en samling medelålders män avlönade av oljebolagen. Det är den välansedda vetenskapliga tidskriften Nature som presenterar de lugnande beskeden. Jorden och naturen tycks ha inbyggda mekanismer som motverkar att klimatet "skenar iväg", så som det ofta har påståtts. Det finns troligen inga tipping points då hela systemet havererar med katastrofala följder.

Detta vore naturligtvis goda nyheter om det stämde, men tyvärr måste man som synes ovan konstatera att artikeln inte drar de dramatiska slutsatser som Maggie Thauersköld Crusell tillskriver den. Tipping points omnämns inte ens. Det finns helt enkelt inget i artikeln som kan ligga till grund för sådana slutsatser. Och Thauersköld Crusell förklarar själv inte hur hon har kommit fram till dessa slutsatser.

Men mest uppseendeväckande är Maggie Thauersköld Crusells vurm för artikeln i ljuset av dess metoder. I Nature-artikeln beskrivs hur man har kommit fram till sin uppskattning av koldioxid-återkopplingen genom att använda:

• isborrkärnor för koldioxidnivån de senaste 1000 åren


• temperaturrekonstruktioner för de senaste 1000 åren som bygger på proxies (speciellt trädens årsringar). Dessa är kalibrerade mot temperaturserier från bland annat CRU.


• klimatmodeller

Hur kan Maggie Thauersköld Crusell omfamna denna artikel som bygger på metoder som ständigt misstänkliggörs av Stockholmsinitativet? Är denna omsvängning ett tecken på att Stockholmsintiativet håller på att gå över till den vetenskapliga sidan? Är Thauersköld Crusells felaktiga återgivande av Nature-artikeln bara en rökridå för att dölja detta förräderi? Är det kanske dags att ge Stockholmsintiativet konkurrens – att skapa en ”klimatskeptisk” grupp som håller fast vid att isborrkärnor, temperaturrekonstruktioner och klimatmodeller är strunt, bluff och båg? Dessa är frågor som vi måste ställa oss efter denna Maggie-gate!

Uppdatering: Bloggen Piprök har noterat andra intressanta effekter på Stockholmsinitiativet senaste tiden.

Fråga till en klimatskeptiker

Från kommentarsfältet till ett annat inlägg. Maggie Thauersköld Crusell skrev:

"Hmm, det är väl ingen som säger att människans koldioxidutsläpp inte har NÅGON som helst effekt. Så visst förekommer en viss antropogen växthuseffekt. Människan påverkar dessutom klimatet (framför allt lokalt) på andra sätt, t.ex. genom förändrad markanvändning.
Att därifrån dra slutsatsen att den antropogena växthuseffekten är den drivande klimatfaktorn... nja, där håller jag tyvärr inte med."

Jag har två seriösa frågor (med anledning av en tidigare post jag skrivit). Du skriver att du antar att människans koldioxidutsläpp har viss påverkan på klimatet, men inte lika stor som IPCC säger (ca 3 graders höjning vid fördubbling av koldioxid)

1. Vilken temperaturhöjning anser du vara den bästa uppskattningen?

2. Vilken modell stödjer den tesen?


mvh
/Cecilia

Gammal lista uppdaterad i försök att skapa förvirring

Vi har tidigare skrivit om hur listor används för att skapa förvirring runt forskningen kring evolutionsteorin och växthuseffekten. Nu har en gammal lista dammats av och uppdaterats där det påstås att 650 internationella forskare utmanar IPCC:s rapport om den globala uppvärmningen. Men som så mycket annat som har sitt ursprung från den amerikanske senatorn James Inhofe är listan direkt felaktig och missvisande.

Till exempel så är de svenska forskarna Svante Björck, Dan Hammarlund och Karl Ljung citerade på ett missvisande sätt (sid. 208) något som de såklart inte är glada över. Ingen av de nämnda vill ha något att göra med listan och de låter också meddela att de inte har någon anledning att ifrågasätta huvuddragen av IPCC rapporten. (Personlig kommunikation)

Sedan kan vi konstatera att alla på listan inte är forskare och väldigt få på listan har någon gång forskat inom klimatområdet. På listan kan man också hitta en hel del dårskap, till exempel återfinns Geologen Luis A.G Hissink som bland annat har framfört en revolutionerade teori om att eftersom 99 % av jordens massa är varmare än 1000 grader Celsius och bara 1 % är kallare än 100 grader så kan man räkna ut att bidraget från koldioxid till jordens uppvärmning är försumbar. Detta trots att det sedan länge varit känt att jordens värmeflöde är mycket mycket mindre än bidraget från både solen och växthuseffekten.

Det finns så klart också andra godbitar i rapporten och den intresserade kan läsa mer på någon av bloggarna Deltoid, Rabett Run, Climate Progress, Gristmill, 650 list och Greenfyre’s.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man vill associeras med liknande listor och det är därför för mig en gåta varför Stockholmsinitiativet (Maggie Thauersköld) och större bloggare som Henrik Alexandersson och Erixon sprider den vidare. Det gör i alla fall att jag tappar all trovärdighet för dem.

Uppdatering; Lars Bern fortsätter att förvirra på samma gamla låga nivå.