Istiderna och jordens vingliga dans kring solen

Jorden vid glacialt maximum. Bygger på: "Ice age terrestrial carbon changes revisited" av Thomas J. Crowley (Global Biogeochemical Cycles, Vol. 9, 1995, pp. 377-389. Från Wikipedia Commons.

Vi har haft ett flertal inlägg som handlat om istider. Det som främst orsakar istider anses vara förändringar i jordaxelns lutning och jordbanans form. Här tänkte vi ta en närmare titt på hur det går till, bara så där för skojs skull.

Istider främjas av svala somrar på norra halvklotet. Då hinner sommarsolen inte smälta bort all snö, och snö packas på snö och bildar så småningom en inlandsis som sträcker sig längre och längre söderut. Och när man väl har ett istäcke så är det svårt att bli av med, eftersom is och snö med sin ljusa färg (dvs höga albedo) reflekterar bort solens strålning och därigenom skyddar sig själv från värmen. Det är själva istäcket och dess förmåga att reflektera solstrålningen som gör istiderna kalla, närmare bestämt upp till runt 6° C kallare globalt. Skälet till att det är svala somrar just på norra halvklotet som gäller är att landmassan på norra halvklotet är större än den på södra halvklotet.

Under perioder med svala somrar har vi också samtidigt milda vintrar (av skäl som snart kommer att förklaras), men det hindrar inte istäckets tillväxt. Det är ändå tillräckligt kallt på nordliga breddgrader för att det ska snöa. Om det är låt oss säga -5° eller -10° C på en viss plats under vintern spelar därför ingen större roll - det snöar i vilket fall. Faktiskt tenderar det att snöa mer när det är -5° än när det är -10° C, eftersom luftfuktigheten är högre vid högre temperaturer.

Men vad är det som orsakar svala somrar på norra halvklotet? För det första måste vi titta på vad som orsakar somrar (och andra årstider): det är jordaxelns lutning i förhållande till jordbanan runt solen. När jordaxelns norra ände lutar inåt mot solen så är dagarna på norra halvklotet (framför allt utanför tropikerna) längre vilket betyder mer solstrålning. Dessutom träffar solstrålningen jordytan i en mer rät vinkel vilket innebär att solstrålningen fördelas över en mindre yta samt har en kortare väg genom atmosfären (se bilden). På vintern är det tvärtom: dagarna är kortare, och solstrålningen träffar i en skarpare vinkel och sprids ut över en större yta och har längre väg genom atmosfären.

Jordens bana runt solen är inte en perfekt cirkel: den är en ellips, med ena änden närmare solen än den andra. Det innebär att jordens avstånd till solen varierar under årets gång. Det räcker inte till för att orsaka årstiderna, men det kan göra skillnaden mella svala och varma somrar. Svala somrar får vi om jorden befinner sig som längst från solen under norra halvklotets sommar. Då kommer jorden att befinna sig närmast solen på vintern, och vi får därför samtidigt milda vintrar. På det södra halvklotet får vi samtidigt varma somrar och kalla vintrar, eftersom deras sommar inträffar när jorden är närmast solen och vintern när jorden är längst från solen.

Var jorden befinner sig i jordbanan under norra halvklotets sommar respektive vinter varierar över tiden. Detta beror på att jordaxeln vinglar, dvs att jordaxelns lutning ändrar riktning. Denna vinglande rörelse kallas precession (se bilden här nedanför). Jordens precession utgör en cykel på 20,000 år. Därför växlar norra halvklotet mellan perioder med milda vintrar och svala somrar, och perioder med kalla vintrar och varma somrar. Det samma gäller för södra halvklotet, men när vi har  milda vintrar och svala somrar så har de kalla vintrar och varma somrar, och vice versa. Tydligen så räcker inte alltid perioderna med kalla vintrar och varma somrar på norra halvklotet till för att bryta isens grepp när väl en istid har inletts - annars hade istiderna bara varat  c:a 10,000 år åt gången. Nu varar de c:a 100,000 år. 

Precessionen i kombination med jordbanans elliptiska form är alltså huvudskälet till att jordens klimat växlar mellan istider och interglacialer (varma perioder). Med det slutar inte där. Hur starkt elliptisk jordbanan är (dvs jordbanans excentricitet) varierar också, med två olika cykler på respektive 100,000 och 400,000 år. När jordbanan är som mest excentrisk (dvs utdragen) och norra halvklotets sommar råkar infalla när jorden är som längst bort från solen, då får vi särskilt milda somrar här. Men en hög excentricitet leder också till särskilt varma somrar vid de perioder då jorden befinner sig närmast solen. Just nu är jordens bana nästan cirkelformad (dvs har låg excentricitet), och då får vi mest medelmåttiga vintrar och somrar: varken särskilt kalla och varma eller särskilt milda och svala. Med en låg excentricitet så har jordens precession inte så stor inverkan.

En tredje faktor som spelar in är att storleken på jordaxelns lutning också ändras över tiden. Detta kallas för vinkelns oblikvitet, och den förändras mellan 22° och 25,5° i en cykel på 41,000 år. Just nu är den på 23,5°. En hög oblikvitet bidrar till kallare vintrar och varmare somrar, och en låg oblikvitet bidrar till mildare vintrar och svalare somrar. Vi har alltså perfekta villkor för skapandet av ett istäcke om vi har har en precession så att vi har sommar på norra halvklotet när jorden befinner sig som längst från solen, och om jordbanan samtidigt är som mest excentrisk (det maximala avståndet till solen är som störst) och oblikviteten är som minst (dvs norra halvklotet vänder sig så litet som möjligt mot solen på sommaren).

Precessionens, excentricitetens och oblikvitetens cykler kallas tillsammans Milanković-cyklerna. Det är fascinerande att de inte orsakar någon större variation i den den totala solstrålningen som träffar jorden under ett helt år, utan att deras inverkan främst handlar om hur solstrålningen fördelas på jorden över året. Det är tillväxten av ett istäcke som gör det kallare, genom att mer solstrålning reflekteras tillbaka ut i rymden.

Men koldioxiden då? Den har också en roll i det hela, som en förstärkande faktor. Ett kallare klimat leder till att haven kan absorbera mer koldioxid, och när atmosfärens koldioxidhalt går ner så blir det ännu något kallare. När det å andra sidan blir varmare så avger haven koldioxid som värmer ännu mer.

Källa: David Archer. Global Warming - Understanding the Forecast. Blackwell Publishing, 2007.

Stephen H. Schneider Award For Outstanding Climate Science communication

I går mottog professor Richard B. Alley den första Stephen H. Schneider Award For Outstanding Climate Science communication vid Stephen Schneider Symposium 2011. Alley är känd för sin förmåga att med humor förmedla goda förklaringar inom geovetenskap och klimatvetenskap. Bland annat här på Uppsalainitiativet har vi haft glädje av hans förmåga.

I våras guidade Alley tittarna i Earth: The Operators' Manual. I programmet speglas klimat- och energifrågor med tyngdpunkten på fördelar och möjligheter med förändrad energiförsörjning.
Hela programmet kan ses på programmets hemsida och även på YouTube.

Grattis Alley!

Första riktiga resultaten från CLOUD-experimentet ute

Sedan några år bedrivs även atmosfärsvetenskaplig forskning vid den berömda partikelaccelaratorn i CERN. Experimentet kallas CLOUD (Cosmics Leaving OUtdoor Droplets, i en tradition av krystade akronymer på vetenskapliga projekt) och behandlar den eventuella påverkan kosmiska strålar har på aerosolbildning, moln och i förlängningen jordens klimat. I korthet går experimenten ut på att studera bildningen (nukleationen) av ytterst små droppar (kallas partiklar oavsett om de är fasta eller flytande) bestående av svavelsyra och vatten samt hur den påverkas av kemiska tillsatser och joniserande strålning.

I den första artikeln från projektet presenteras en hel del intressanta resultat. De påvisar en tydlig effekt av joniserande strålning på hastigheten hos partikelbildningen, men en än större effekt tillsatser av ammoniak. Dock kommer inte nukleationshastigheterna i närheten av de hastigheter som observerats i atmosfären, vilket kan tolkas som att gasblandningen i experimentkammaren är för ren för att riktigt likna den verkliga atmosfären. Mest överraskande i resultaten är att det trots den mängd arbete forskarna lagt ner på att få en ren gasblandning dyker upp organiska kväveföreningar i partiklarna. Dessa ämnen tycks alltså delta i och därmed underlätta nukleationen, trots att koncentrationerna är mycket lägre än de i jordens atmosfär.

Att utifrån dessa resultat läsa in att kosmiska strålar är den viktigaste faktorn i partikelbildning vore fånigt. Studiens huvudförfattare Jasper Kirkby sammanfattar: "At the moment, it actually says nothing about a possible cosmic-ray effect on clouds and climate, but it's a very important first step". Sammantaget bekräftar studien bilden av synnerligen komplexa processer som inte låter sig sammanfattas i slagord. Joninducerad nukleation kan ha en verklig inverkan på molnbildningen, men mycket arbete återstår får att förstå och kvantifiera denna. Däremot kan vi fortfarande med säkerhet, oavsett om kopplingen finns eller inte, konstatera att den pågående uppvärmningen inte är orsakade av ändringar i den kosmiska strålning som når jorden. Det finns helt enkelt inte någon sådan långsiktig trend i mätningarna av kosmisk strålning, mer om detta hos The Way Things Break och Real Climate.
Andra röster: Nature, Real Climate, The Way Things Break

Uppdatering: I kommentarerna tipsas om en filmsnutt från CERN. Intressant!

Reflektioner en fredag

Satelliter visar den föränderliga isen på Grönland och i Antarktis

Grönland under sommaren 2010
Grönlands is mörknar under sommaren av avsmältningen.


Isströmmar i Antarktis
Genom att sätta samman miljardtals datapunkter från satellitbilder har forskare för första gången kunnat följa isströmmarna över hela Antarktis. Läs mer här om projektet.

Perry om "manipulerade" klimatdata

Ursäkta reklamen i början av videon.

Rick Perry är guvernör i Texas och en av de republikaner som kämpar om att få utmana Obama i nästa presidentsval. Han är bl a känd för att försöka bekämpa den svåra torka som har drabbat Texas med böner.

Mänskligt orsakad global uppvärmning är ingenting som Perry tror på. Vid ett politiskt frukostmöte nyligen så svarade Perry så här på en kommentar om det starka vetenskapliga stödet för den globala uppvärmningen (min översättning):

Du har en poäng där, för jag tror att frågan om den globala uppvärmningen har politiserats. Jag tror att det finns ett betydande antal forskare som har manipulerat data för att dollar ska rulla in till deras projekt. Och jag tycker att vi ser nästan varje vecka eller rent av varje dag hur forskare träder fram och ifrågasätter den ursprungliga idén att mänskligt orsakad global uppvärmning är det som orsakar klimatförändringarna. Ja, vårt klimat har förändrats, det har förändrats sedan jorden föddes. Men jag köper inte en grupp forskare som  i en del fall har funnits ha manipulerat den här informationen.

Wall Street Journals Washington Posts "The Fact Checker"-kolumn gav Perry 4 Pinocchio av 4 möjliga för felaktigheterna i hans anförande. Trots att man upprepade gånger bad Perrys talesmän om bevis för påståendet om manipulation så fick man inget riktigt svar. Man påpekar också att om det var Climategate som åsyftades, så har forskarna blivit frikända av fem olika utredningar.

På tal om att forskarna skulle vara ute efter pengar, så kan det vara intressant att se vem som finansierar Perry:

Perry anför inga bevis och har ingen saklig grund för sina anklagelser, men hans uppfattning delas ändå av många.
Vi skrev nyligen om en studie av Rasmussen Reports som visar att 69% av den amerikanska allmänheten anser att det är minst någorlunda sannolikt att en del klimatforskare har förfalskat data. 40% anser att det rent av är mycket sannolikt. Dessa åsikter är vanligast bland republikanska och oberoende väljare.

Så varför denna fixering hos klimatförvillare om att forskare skulle manipulera data? Det har knappast något med fakta att göra, även om många förvillare själva kan ha intalat sig att det är sant (på det sättet skiljer det sig alltså inte från de flesta av förvillarnas argument). Jag kan se flera anledningar till att förvillarna tycker så mycket om manipulations-argumentet:

• Det är ett enkelt sätt för förvillaren att inte behöva konfronteras med obekväma data, och obekväma data finns det gott om.
• Det är lätt att förstå: till-och-med den dummaste person kan begripa vad det betyder. Det kräver ingen vetenskaplig kunskap.
• Det är lätt att upprepa och föra vidare. Man behöver bara komma ihåg ett enda ord: Climategate. Upprepningen är viktig här: om anklagelserna hörs tillräckligt ofta så kommer många att tro på dem av det skälet.
• Det kan ge förvillarna ett skenbart moraliskt övertag. De som ifrågasätter argumentet kan utmålas som personer som försöker dölja fusk, eller i bästa fall naiva och lättlurade individer.
• Om anklagelserna är vaga så är de svåra att bemöta i sak. Man kan försöka lägga bevisbördan på den som ifrågasätter anklagelserna.
• Om någon argumenterar emot så ger det likväl intrycket att det finns något att diskutera. Blotta existensen av en diskussion kan ge folk uppfattningen att det ligger något i saken.
• Det tar upp tid och utrymme från att diskutera riktiga frågor.
• Det bidrar till en stämning av misstro, och det försvårar därigenom att föra en seriös och saklig diskussion.
• Det går att slänga in när som helst, var som helst, både som ämne för en hel kommentar eller som en bisats i en kommentar som egentligen handlar om något annat.

Det är alltså knappast överraskande att det här är ett av förvillarnas favorit-argument, och det har gamla anor.

Här på Uppsalainitiativet avvisar vi kommentarer med påståenden om manipulation och andra sorters fusk, om de inte åtföljs av ordentlig bevisning.

Medialarm om koldioxid och utomjordingar

Trogna läsare av Uppsalainitiativet känner väl till att atmosfärens ökande koldioxidhalt är på väg att föra med sig en global uppvärmning. Vi har också påpekat ett andra problem med koldioxidökningen: den orsakar försurning av våra världshav. Igår och idag har en rad tidningar cirkulerat nyheten om ett tredje problem med den ökande koldioxidhalten som (om nyheten stämmer) låter ännu allvarligare än de båda andra: den riskerar locka utomjordingar att komma hit och förgöra mänskligheten! Flera av tidningarna uppger att det är den amerikanska rymdstyrelsen NASA som står för rapporten, däribland svenska MiljöAktuellt som levererar rubriken "NASA-rapport: Därför kan utsläpp av växthusgaser få rymdvarelser att attackera Jorden".

Bakom de braskande rubrikerna finns faktiskt en seriös forskningsartikel, publicerad för några månader sedan i den vetenskapliga tidskriften Acta Astronautica (här är en preprintversion av artikeln). Att det handlar om en NASA-rapport stämmer dock inte. En av medförfattarna råkar ha ett förordnande som postdoc vid NASA, men som han själv förklarar på sin blogg, så innebär inte det att NASA skulle stå för artikelns budskap; det gör enbart han själv och hans båda medförfattare. The Guardian, som av allt att döma var först med nyheten, har korrigerat sitt usprungliga påstående om NASA-rapport, men på många andra håll finns den felaktiga uppgiften kvar.

Själva artikeln är en systematisk genomgång av olika slags scenarier för hur en första kontakt mellan mänskligheten och en utomjordisk civilisation skulle kunna gestalta sig. Ett tänkbart sätt (bland många) på vilket utomjordingarna kan bli varse att här finns en högteknologisk civilisation under uppsegling är att observera den extraordinärt snabba ökningen av atmosfärens innehåll av koldioxid och andra växthusgaser, och en tänkbar reaktion (bland många) är att de bestämmer sig för att snabbt och preemptivt slå till mot oss innan vi hunnit växa oss riktigt starka och farliga. Min reaktion på denna forskning (och jag tror att mina bloggande UI-kamrater i stort sett håller med mig) är att den är intressant men ytterst spekulativ¹, och att så länge vår okunskap om de eventuella utomjordingarnas natur är så i det närmaste total som idag så finns det knappast någon anledning att låta sådana här överväganden påverka vår koldioxidpolitik - i synnerhet som vi även utan fientligt sinnade aliens har så utomordentligt goda skäl att snabbast möjligt skära ned på våra utsläpp.

Fotnot

1) Detta medger författarna, och i artikeln återfinns en hel del av de påpekanden om osäkerheter som är vanliga i den vetenskapliga litteraturen men som inte alltid kommer med i mediarapporteringen, exempelvis följande passage:

"Because we have no empirical data about ETI [extraterrestrial intelligence], we must extrapolate from the information that we do have available, including knowledge about the observable universe and knowledge about ourselves. We must bear in mind that our observations are inevitably confined to human experience, and so our extrapolations, no matter how generalized, may still contain implicit anthropocentric biases. It is entirely possible that ETI will resemble nothing we have previously experienced or imagined, in which case the contact may not resemble any scenario we could develop. This possibility does not mean that we should completely dismiss any analysis of extraterrestrials, since there is also a strong possibility that the contact would have some resemblance to our scenarios. Nevertheless, the possibility that our experience and imagination could come up severely short reminds us to use caution in interpreting our analysis. Until we actually detect ETI, we will remain highly uncertain as to their nature and to the outcomes that would follow from our contact with them."

Uppdatering: Guardians Science Weekly podcast talar om artikeln. börjar ca 23 min in i sändningen.

This is Not Cool

Peter Sinclair, Climate Denial Crock of the Week

Denning utmanar Heartland: When will you stand up and offer solutions. Are you cowards?

Klimatforskaren Scott Denning valde att delta i Heartland Institutes senaste konferens. (Läs mer om konferensen i inlägget: Nature om Heartland-konferensen.) Han hade ett utmanande besked till konferensens deltagare:

De finurliga sätt med vilka vi undviker att tro på klimatförändring

George Marshall grundare till nätverket Climate Outreach and Information Network (COIN) talar om psykologin kring klimatfrågan. Föredraget är från 2009 och anknyter till temat i Gardiners En perfekt moralisk storm som vi tagit upp i ett tidigare inlägg.

Risk, tro och uppmärksamhet
Svårigheten att uppfatta problemet och sociala effekter


Berättelser
Hur klimatförändring passar in i olika berättelser och associationen till miljörörelsen


Strategier för undvikande

Nature om Heartland-konferensen

Den naturvetenskapliga tidskriften Nature skriver om Heartland-institutets årliga klimatförvillarkonferens:

Scientists can only carry on with their work, addressing legitimate questions as they arise and challenging misinformation. Many climate scientists have already tried to engage with their critics, as they did at the Heartland event. The difference, of course, is motive. Scientists work to fill the gaps in human knowledge and to build a theory that can explain observations of the world. Climate sceptics revel in such gaps, sometimes long after they have been filled.
It is scientists, not sceptics, who are most willing to consider explanations that conflict with their own. And far from quashing dissent, it is the scientists, not the sceptics, who do most to acknowledge gaps in their studies and point out the limitations of their data — which is where sceptics get much of the mud they fling at the scientists. By contrast, the Heartland Institute and its ilk are not trying to build a theory of anything. They have set the bar much lower, and are happy muddying the waters.

Heartland-institutet är en konservativ/libertariansk tankesmedja som uppger sig ha målet att "upptäcka, utveckla och främja fri-marknads-lösningar på sociala och ekonomiska problem." När det gäller miljöproblem så tycks det innebära att förringa eller rent av förneka problemen. Vid årets konferens i Washington DC deltog bl a veteranen S Fred Singer, republikanske senatorn James Inhofe, dennes förre assistent Marc Morano som nu driver förvillarsajten ClimateDepot, Roy Spencer från University of Alabama in Huntsville, Willie Soon från Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics och tankesmedjan George C. Marshall Institute, Christopher Horner från tankesmedjan the Competitive Enterprise Institute, och bloggaren Anthony Watts (Watts Up With That).

Minnet av Stephen Schneider lever vidare

Stephen Schneider var en av de riktigt stora klimatforskarna. Han avled i juli 2010, 65 år gammal. Den enastående bredden i hans forskning betonas av Chalmersforkaren Christian Azar i en minnesruna i tidskriften Climate Policy:

Steve Schneider was an outstanding scientist whose work covered a broad range of topics. He was one of the first to look at the possible climatic effects of nuclear war; in the 1970s he worked on the transient response to increasing concentrations of greenhouse gases; and, since then, he has looked at everything from the role of carbon taxes in promoting new energy technologies, to integrated assessment models and the ecological fingerprints of the climate changes that have occurred so far.

På Uppsalainitiativet har vi tidigare uppmärksammat Schneider och några enstaka av hans gärningar här, här, här, och här. Av dessa nedslag förstår man att Stephen Schneider inte var det slags forskare som nöjde sig med att, högt uppe i elfenbenstornet, fördjupa sig i sina specialiteter. Att dessutom kommunicera klimatvetenskapens landvinningar med beslutsfattare och allmänhet såg han som angeläget och högprioriterat. Detta tog sig många uttryck, varav ett var hans ambitiösa webbplats ClimateChange.Net, med pedagogiska sammanställningar om klimatvetenskap, klimatförändringar och policyimplikationer.

En grupp vänner och lärjungar till Schneider har fortsatt att underhålla och utveckla denna utomordentliga webbresurs efter hans död. Nu senast har tillfogats en avdelning Steve-in-action med videoklipp från framträdanden och föreläsningar han gjorde i olika sammanhang. En guldgruva!

Låt mig avsluta med ytterligare ett klipp från Christian Azars minnesord om Schneider, rörande dennes utåtriktade verksamhet i IPCC:

In his role as a convening lead author of the IPCC, Steve emphasized the issue of uncertainty and how it should be communicated. I can still hear him saying that we cannot focus only on the most probable outcomes. No, we must look at the entire range of possibilities. It may turn out that climate sensitivity is low; we cannot rule this out. It may also be high. The full range of outcomes has to be considered when developing global and national policy responses. These uncertainties do not justify inaction, as some seem to argue. On the contrary, the less we know about the consequences, the more reason we have to be cautious. The low-probability, high-impact events may offer the strongest reasons for near-term abatement.

Steve is no longer with us. But his voice will remain a source of inspiration for everyone who works on climate change and science–policy interactions, as well as for everyone who is trying to help shape policies for sustainable human interaction with our planet.

National Geographic: 6 degrees

+1 °C


+2 °C


+3 °C


+4 °C


+5 °C


+6 °C

Falsk Bastardi och arg Gore

Här är en video från Fox News program Fox & Friends Saturday från 6/8 med meteorologen Joe Bastardi, en av de främsta amerikanska klimathotsförnekarna. Bastardi serverar Fox-tittarna några riktiga falskheter. Bl a påstår han att växthuseffekten bryter mot termodynamikens första lag (något förenklat att energi inte kan skapas eller förstöras). Detta är ungefär som att påstå att dammar inte kan fungera, eftersom ansamlingen av vatten som dammen skapar skulle bryta mot termodynamikens första lag. Bastardi påstår också att de mänskliga utsläppen av koldioxid är så små att de inte kan ha någon betydelse. Sanningen är att vi människor har ökat atmosfärens koldioxidhalt från c:a 280 till 391 miljondelar. (NASA-studien som omnämns i klippet kan man läsa om här).



Videoklippet nämner inledningsvis en studie av Rasmussen Reports som visar att 69% av den amerikanska allmänheten anser att det är minst någorlunda sannolikt att en del klimatforskare har förfalskat data. 40% anser att det rent av är mycket sannolikt. Vad det här egentligen betyder är att Bastardis, Fox News och andra förvillares lögn- och smutskastningskampanjer har varit framgångsrika.

Här är ett klipp med Al Gore där han uttrycker sin åsikt om förvillarnas argumentation.



Uppdatering: i textform

[Om tobaksförvillarna]...And some of the exact same people — I can go down a list of their names — are involved in this. And so what do they do? They pay pseudo-scientists to pretend to be scientists to put out the message: “This climate thing, it’s nonsense. Man-made CO2 doesn’t trap heat. It may be volcanoes.” Bullshit! “It may be sun spots.” Bullshit! “It’s not getting warmer.” Bullshit! There are about ten other memes out there. When you go and talk to any audience about climate, you hear them washing back at you the same crap over and over and over again. They have polluted this — There’s no longer a shared reality on an issue like climate even though the very existence of our civilization is threatened. People have no idea! And yet our ability to actually come to a shared reality that emphasizes that this matters — It’s no longer acceptable in mixed company, meaning bipartisan company, to use the goddamn word “climate.”

Uppdatering 2011-08-13: Bastardi fortsätter att offentligt misshandla vetenskapen, nu i ett gästinlägg på förvillarbloggen Watts Up With That? Se också här för en genomgång av de fel som Bastardi lyckas klämma in på fyra meningar.

Uppdatering 2011-08-16: I det här blogginlägget visar oss Bastardi en riktig förvillarklassiker: en graf med temperaturer från USA, som har märkts med "Earth's temperature" för att ge intrycket av att det är globala temperaturer.

Joacim Jonsson intervjuar Anders Martinsson på nytt

För ett par månader sedan hade vi glädjen att göra reklam för en intervju med Uppsalainitiativets grundare Anders Martinsson. Det var Joacim Jonsson, styrelseledamot och eldsjäl i föreningen Vetenskap och Folkbildning, som samtalade med Anders om klimatvetenskapen och evidensen för en pågående och av mänsklig aktivitet orsakad global uppvärmning.

Det är åter med glädje som vi nu kan berätta att ett nytt samtal mellan dessa båda herrar finns att ta del av. Denna gång är fokus mindre på klimatvetenskapen och mer på vad som i viss mening är dess motsats - den så kallade klimatskepticismen.



Minnesgoda tittare kan känna igen såväl den reflekterande samtalstonen som den spartanska rekvisitan. Fler sevärda filmer finns i VoF:s kanal på YouTube.

Två Pinatubo varje dygn, året runt

Pinatubos utbrott är ett av de största i modern tid. Under det enorma utbrottet som kulminerade den 15 juni 1991 lämnade 5 kubikkilometer magma och 20 miljoner ton svaveldioxid¹ vulkanen. Askmolnet nådde 34 km upp i luften. Utbrottets frigörande av svaveldioxid, som till stor del hamnade i stratosfären, gav upphov till en global temperatursänkning på ungefär 0,5 grader celsius. I utbrottet frigjordes också ca 50 miljoner ton koldioxid.

Den mängd koldioxid Pinatubo släppte ut motsvarar ett halvt dygns mänskliga utsläpp.
Vulkaner är ett av de absolut mäktigaste av naturfenomen. Det är därför inte förvånande att vulkanernas koldioxidutsläpp figurerar i klimatdebatten så som alternativ förklaring till dagens koldioxidökning eller som anledning att anse att vi ändå är utlämnade till naturens nycker. Speciellt inte när notoriska "klimatskeptiker" som Ian Plimer sprider felaktigheter i frågan.

Emeritus vulkanologen Terry Gerlach reder ut hur det egentligen förhåller sig i en artikel nyligen publicerad i American Geophysical Unions tidskrift Eos - Volcanic Versus Anthropogenic Carbon Dioxide. För att sammanfatta slutsatserna:

• Publicerade studier uppskattar dagens globala koldioxidutsläpp från vulkaner till mellan 0,13 och 0,44 miljarder ton per år med ett föredraget område på mellan 0,15 och 0,26 miljarder ton per år. Mänskliga utsläpp, inkl. skogsavverkning, är ca 35 miljarder ton koldioxid per år.
• Vulkanernas utsläpp är motsvarande två dussin 1 GW kolkraftverk eller 2% av utsläppen från världens kolkraftverk.
• Länder som Kazachstan, Pakistan, Polen och Sydafrika har alla utsläpp per år motsvarande de från vulkanism.²
  
• Förhållandet mellan människans och vulkanismens koldioxidutsläpp har stigit från kring 18 ggr år 1900 till 38 ggr år 1950 och 135 ggr idag. Se diagram nedan.
• Enstaka stora utbrott som tex. Pinatubo, beskrivet ovan, och Mount St Helens kan släppa ut mycket stora mängder koldioxid. Under de 9 timmar då Pinatubos utbrott var som kraftigast spydde den ut 6 miljoner ton koldioxid i timmen vilket är jämförbart med de globala mänskliga utsläppen på 4 miljoner ton per timme. Men inte ens dessa utbrott är tillräckliga för att ge ett globalt avtryck jämfört med mänsklig aktivitet på grund av deras kortvarighet.
• Mänskliga utsläpp motsvarar ett Mount St Helens var 2,5 timme eller ett Pinatubo var 12,5 h. På mindre än tre dagar släpper vi ut lika mycket koldioxid som världens vulkaner på ett år.
• Antagandet att vulkaner skulle släppa ut koldioxid i samma storleksordning som oss leder till antingen orimliga mängder magmaproduktion, mer än 40 ggr den årliga magmatillgången vid världens oceanryggar, eller orimliga mängder koldioxid i magman. Detta tillsammans med observationer om motsatsen stödjer slutsatsen att vulkanism släpper ut betydligt mindre koldioxid än mänsklig aktivitet.
• De mänskliga utsläppen motsvarar en eller flera supervulkaner per år. Supervulkaner är sällsynta, de inträffar med intervaller på 100 000 till 200 000 år, med globala konsekvenser. Den senaste, Toba vulkanen, hade sitt utbrott för ca 74 000 år sedan.
  

Alltså: På geologiska tidsskalor är vulkanism viktig för koldioxidmängden i atmosfären (Se även Kolcykeln - introduktion.) men för dagens koldioxidutsläpp är de en dvärg vid sidan av vad vi åstadkommer med vår förbränning av fossila bränslen.
Ur Gerlach 2011

1 motsvarande en femtedel av de årliga SO₂ från fossila bränslen.
2 Sveriges utsläpp är ungefär en femtedel av den globala vulkanismens.

Uppdatering: Läs gärna mer om vulkaner och klimat på Weather Underground.

SvampBob Fyrkant är med i den stora klimatkonspirationen

FOX News har funnit att SvampBob Fyrkant driver en AGW-agenda.


Se hela SvampBob-avsnittet:


Uppdatering:
Colbert Report om uppvärmning och svampar

The Colbert Report
Get More: Colbert Report Full Episodes,Political Humor & Satire Blog,Video Archive

Hans Rosling om klimatutsläppen det talas tyst om

Hans Rosling har skrivit en intressant gästkolumn i DN om vikten av pålitlig och regelbunden statistik: Isande sommar. Här följer några centrala avsnitt (även om det förstås är bättre att läsa artikeln i sin helhet).

Riktigt otäckt blir det när medierna inte ens rapporterar. Följaktligen är det inte medierna som rapporterar den otäckaste nyheten denna sommar. Den nyheten finner jag på hemsidan hos Centret för is- och snödata i Colorado. Där har jag dag för dag följt hur polarisen denna sommar smälter i rekordfart. Nu är det öppet vatten från Atlanten till Stilla havet. Det tidigare rekordåret var 2007. Då var den istäckta ytan i slutet av sommaren bara 70 procent av genomsnittet under 1900-talets två sista årtionden. Efter 2007 följde dock tre år med lite större istäckta områden. Man började nästan hoppas att klimatskeptikerna skulle ha rätt.

Men i sommar bar det av i rekordfart igen. Isytan somrarna 2007 och 2011 ligger långt under slumpvariationen under tidigare årtionden.
[...]
Förra veckan rapporterade SCB att den svenska nationalinkomsten vuxit med 5,4 procent under det andra kvartalet 2011. Rapporten kom en månad efter kvartalets slut. Anders Borg kan mysa över 6,4 respektive 5,4 procents ekonomisk tillväxt under de två första kvartalen 2011.

Men miljöminister Andreas Carlgren har ännu ingen aning om koldioxidutsläppen under 2010. Ministern tycks ha mycket is i magen. Till skillnad från Borg så mäter han CO2-utsläppen på årsbasis, och han väntar lugnt i 11 månader innan han får veta vart trenden pekar. Regeringen tycker uppenbarligen att pengar är minst tio gånger viktigare än klimatet.

Det finns mer som förvånar. Carlgren vill nämligen att Naturvårdsverket sänder utsläppsdatan till departementet i början av december, men medier, opposition och allmänhet får se siffran först den 14 december. Vad ska departementet göra med siffran under dessa 14 dagar?
[...]
Att regeringen är trög med utsläppsdata är trots allt förståeligt, men att oppositionen med det växande Miljöpartiet inte kräver snabbare rapportering är obegripligt. Vill oppositionen inte ha en datastyrd energidebatt? Data behövs när de uppenbara riskerna med kärnkraften ska vägas mot de lika uppenbara riskerna för klimatförändring från fossila bränslen. Sverige och Frankrike har ungefär dubbelt så mycket produktion av kärnenergi per invånare, och nära halva utsläppet av koldioxid, jämfört med Japan och Tyskland. Det är förvånande att kärnkraften diskuteras separat från klimatdebatten.

Tyvärr lär vi få ett dystert besked den 14 december: den ekonomiska tillväxten i Sverige har sannolikt skett till priset av ökade koldioxidutsläpp. Om det finns några politiska ungdomsförbund som tar sitt ansvar slipper vi vänta till lucia 2012 för att få veta vad som händer med utsläppen under 2011.

Här nedan kan ni betrakta en graf över det aktuella isläget. Som ni kan se har isutbredningen de senaste dagarna hamnat över 2007 års nivåer. Tack och lov. Låt oss hoppas att vi slipper ett nytt årsrekord.