Svenska Dagbladet förtalar klimatforskare - igen

Svenska Dagbladet kallar sig för "Sveriges kvalitetssajt för nyheter". Hur det står till med den kvalitén kan man fråga sig när de nu återigen publicerar förtal mot klimatforskare. Förtal som inte bara är grundlöst utan framförs trots att forskarna i fråga friats i multipla utredningar. Påståendet framförs av ledarskribenten Johan Ingerö den 27/12: "Sedan kom den så kallade Climate-gate-skandalen. Delar av klimatforskningen visade sig vara felräknad och i vissa fall manipulerad".

Uppenbarligen struntar SvD fullständigt i fakta och grundläggande hederlighet när de vill. Och det är inte första gången heller.

Men jag kanske tillskriver Ingerö och SvD illvilja när det möjligen handlar om pinsam inkompetens. Här följer i så fall en sammanfattning av utredningarna och dess resultat:

• February 2010, Pennsylvania State University släpper Inquiry Report: "there exists no credible evidence that Dr. Mann had or has ever engaged in, or participated in, directly or indirectly, any actions with an intent to suppress or to falsify data"
•  March 2010, Storbritanniens House of Commons Science and Technology Committee publicerar en rapport som finner kritiken grundlös och att CRUs "Professor Jones’s actions were in line with common practice in the climate science community".
• April 2010, University of East Anglia skapar en internationell vetenskaplig granskningspanel i konsultation med Royal Society. Rapporten bedömde integriteten i arbetet på CRU och fann "no evidence of any deliberate scientific malpractice in any of the work of the Climatic Research Unit".
• June 2010, Pennsylvania State University publiserar sin slutgiltliga undersökningsrapport som fann att "there is no substance to the allegation against Dr. Michael E. Mann".
• July 2010, University of East Anglia publicerar Independent Climate Change Email Review report. Denna undersökte eposten och studerade om det förekom undertryckande eller manipulation av data. De fann att: "The scientists’ rigor and honesty are not in doubt". "The overall implication of the allegations was to cast doubt on the extent to which CRU’s work in this area could be trusted and should be relied upon and we find no evidence to support that implication."
• July 2010, Amerikanska Environmental Protection Agency undersöker e-posten och "found this was simply a candid discussion of scientists working through issues that arise in compiling and presenting large complex data sets."
• September 2010, Storbritanninens regering svarar på rapporten från House of Commons Science and Technology Committee. Angående släppandet av data till utomstående: "In the instance of the CRU, the scientists were not legally allowed to give out the data". Angående anklagelser om att försöka påverka peer-review: "The evidence that we have seen does not suggest that Professor Jones was trying to subvert the peer review process. Academics should not be criticised for making informal comments on academic papers".

Om inte Svenska Dagbladet har tänkt sälla sig till de konspirationsteoretiker som härjar på The Climate Scam så kunde man förvänta sig att de godkänner resultaten av alla dessa undersökningar och slutar framföra uppenbart falska anklagelser.

Vintertradition i en föränderlig värld

Kanadensiske klimatforskaren Simon Donner reflekterar över familjens nyårstradition i en allt varmare värld.

Tribute video Stephen Schneider: Science and Distortion

Video baserat på Stephen Schneiders tal om klimatvetenskap, förvillare, osäkerhet och riskbedömning.

I Skeptikerpodden om klimat och "klimatskepticism"

Erik Svensson, medlem i Uppsalainitiativet och forskare i meteorologi vid Stockholms Universitet, intervjuas i senaste avsnittet av Skeptikerpodden. Han talar om vad vi vet om den globala uppvärmningen och tar upp olika "klimatskeptiska" argument. Lyssna här. (Börjar 19 minuter in i sändningen.)

AGU 2011: Havsnivåhöjning, moln och John Tyndall

Presenterar några ytterligare intressanta videor från AGU 2011

We Are All Engineers Now: Delivering Useful Projections of Sea Level Rise  

Tad Pfeffer beskriver forskningsläget kring jordens landisar och deras bidrag till havsnivåhöjningen. Han visar hur osäkerheten kring kommande havsnivå ökar kraftigt under handra halvan av detta århundrade. Han argumenterar för att lyfta fram projektioner fram till 2050 som har mindre oäkerheter och större relevans för ingenjörer och samhällsplanerare. Detta byte av fokus kan också bidra till att havsnivåhöjningen blir aktuell för policybeslut. (Föredraget börjar 6 min in i videon.)

C24A : Nye Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

Climate Change: A Very Cloudy Picture

Graeme Stephens föreläser om moln och klimatpåverkan. Hur moln fungerar. Vad som hänt i förståelsen och modelering av moln - en hel del visar det sig. Men också varför han inte tror att osäkerheten i klimatkänsligheten på grund av molnen kommer att kunna minskas inom överskådlig tid.

A21G : Charney Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

John Tyndall: His Pioneering Contributions to Climate Science and Scientific Outreach

Richard Somerville berättar om John Tyndalls liv och verk. Det är i år 150 år sedan Tyndall publicerade On the Absorption and Radiation of Heat by Gases and Vapours, and on the Physical Connexion of Radiation, Absorption, and Conduction där han experimentellt visade olika gasers värmeabsorberande egenskaper och kopplade de till atmosfärens växthuseffekt. Även Svante Arrhenius får vara med på ett hörn.

CG43H : AGU Fall Meeting 2011 from American Geophysical Union on Vimeo.

AGU 2011: Santer debunkar ännu en "klimatskeptisk" mem

Ben Santer höll "Stephen Schneider Global Environmental Change"-föreläsningen under det stora höstmötet för American Geophysical Union som avslutades i fredags. Föreläsningen inleds med ett personligt porträtt av Schnieder. Därefter, ca 16 min in i föreläsningen, följer det vetenskapliga bemötandet av påståendet att klimatmodeller inte kan simulera den lilla uppvärmning som varit senaste 10 åren. Santer med kollegor inte bara visar att det är ett felaktigt påstående, de visar också betydelsen av att ha tillräckligt långa trendintervall för att skilja ut klimatsignal ur väderbrus.

 
CG43G : AGU Fall Meeting 2011 from American Geophysical Union on Vimeo.

Färdplan för minskade utsläpp av växthusgaser klar

Från TT (via t.ex. Dagens Nyheter, SvD, Expressen och Aftonbladet):

Efter nära två dygns övertid var kompromissen klar: FN:s klimatmöte i Sydafrika enades om en färdplan för minskade utsläpp av växthusgaser. ”Helt underbart, detta vågade jag aldrig hoppas på”, jublar miljöminister Lena Ek.

– Det var komplicerat att få med alla världens 194 stater på planen, förklarar hon.
Färdplanen innebär att de stora utsläppsländerna av koldioxid, varav Indien och Kina tillsammans med USA är de största, har anslutit sig och inga undantag görs.

Halleluja?

– Visst finns det plus och minus i resultatet. Men efter många omskrivningar och förbättringar av planen tycker jag resultatet blev bra, säger Lena Ek.

– Nu ska en kommitté ta vid våren 2012 och arbeta fram ett förslag till nytt klimatavtal 2015. Det ska ha fått full effekt 2020 i de stater som då gått med.

Ek påminner om att Kyotoprotokollet föregicks av ett beslut i Berlin som liknar färdplanen från Durban.

Inte heller Maite Nkoana-Mashabane var helt nöjd med slutresultatet:

– Jag tror att vi alla inser att de inte är perfekta. Men vi ska inte låta vår önskan att nå det perfekta stå i vägen för det som är bra och det som är möjligt, säger hon enligt Reuters.

Vådan med polynomanpassningar

Ovanstående diagram finns på sidan climate4you. Vi ser en tafflig linjär anpassning som inte fångar upp variationerna och en förträfflig anpassning med ett femtegradspolynom. Vi ser också tydligt hur temperaturtrenden vänder mellan 2000-2010 och visar en avkylning. Eller?

Att göra polynomanpassning på ett vettigt sätt är svårare än vad den oerfarna ofta kan tro, speciellt om du använder polynom av högre ordning. Det finns många gropar att falla i. För att illustrera detta kan vi skapa en artificell dataserie utan systematisk förändring, men med rött brus. Hos rött brus är varje datapunkt ett slumptal plus den föregående punkten multiplicerad med en konstant (x_n=ax_n-1+rand). Rött brus är en bra beskrivning på många processer i naturen där resultatet beror på dels föregående värde, dels en slumpmässig faktor. En varm dag följs oftare av en varm dag än vad en kall dag gör, men det går inte att uttala sig säkert.

Vilken av anpassningarna gör bästa jobbet här? Vi har ju bestämt att vi inte ska ha något annat än rött brus. Det finns ingen långsiktig utveckling, eller signal, helt enkelt för att data är konstruerade så. I det här fallet är det uppenbart att det är den linjära anpassningen som faktiskt ger den bästa beskrivningen av data. Femtegradsanpassningen hittar signal som inte finns där. Som princip bör du använda linjära anpassningar om data inte uppenbart avviker från dem, vilket inte händer i dessa exempel.

Det är också lockande att tolka in en förutsägelse i femtegradsanpassningen från climate4you. Visst ser vi hur kurvan vänder? Vi kanske kan använda polynomet för att ge oss en bild av vad som kommer hända i framtiden? Vi kan ju kolla både vad den aktuella anpassningen visar och vad en anpassning utförd för femton år sedan skulle ha visat. Om vi hade kollat på femtegradsanpassningar år 1996, hur hade "förutsägelserna" sett ut då?

 Femtegradspolynomet "förutsäger" alltså en accelerande avkylning som komme ge två graders avkylning under de närmsta tjugo åren. Går vi ännu längre fram i tiden blir det allt mer dramatiskt. Anpassningen som har 1996 som slutår visar ungefär samma beteende med en accelererande avkylning. Nu har vi ju facit hur det gick och det stämmer som ni vet inte. Även denna övning visar att femtegradspolynom är dåliga på att visa verkliga tendenser hos dataserier.

Men varför använder då climate4you femtegradspolynom? Det kan vi inte veta säkert, men om vi kollar olika polynomgrader får vi en ledtråd.

 Den linjära anpassningen är, tja, rätlinjig. Andra-, tredje- och fjärdegradsanpassningarna visar på en accelererad uppvärmning, men femtegradsanpassningen visar en avstanning i slutet. BINGO!

TEDxPSU - Michael Mann - A Look Into Our Climate: Past To Present To Future

Ny klimatvetenskap

Den senaste tiden har flera intressanta klimatvetenskapliga artiklar publicerats. 

Uppskattningar av klimatkänsligheten med hjälp av istider

Klimatkänsligheten, det vill säga hur känsligt jordens klimatsystem är för förändringar i strålningsbalansen, är en fråga som ofta berörs i klimatdebatten. Klimatförvillare vill gärna framställa en bild av att IPCC:s intervall på 2-4.5 grader för fördubblad koldioxidkoncentration enbart är resultat av beräkningar i datormodeller, vilket är fel. I senaste IPCC-rapporten sammanställs uppskattningar som gjort med hjälp av temperaturdata, både från den pågående uppvärmingen och från paleodata.

Nu har två nya uppskattningar kommit. Schmitter med flera använder senaste istidsmaximat och finner en något lägre klimatkänslighet (1.7-2.6 grader med 66 % sannolikhet) än många andra studier. Real Climate är kritiska, och som vanligt bör den intresserade lekmannen avakta och se hur resultaten tas emot i forskarsamhället. Det positiva med studien är extrema scenarier med klimatkänsligheter på uppemot 10 grader tycks vara väldigt osannolika. Det negativa, vilket inte har med studien i sig att göra, är att resultaten uttnyttjats i klimatförvirrarpropaganda. Bloggen World Climate Report tog sig friheten att sudda ut valda delar i ett diagram. Mer om detta (och studien och hur den ska tolkas) kan ni läsa i en intervju med Nathan Urban, en av artikelns författare.

Rohling med flera använder data från flera istidscykler för sin uppskattning och får en klimatkänslighet nära 3 grader och breda felmarginaler, precis i linje med IPCC:s sammanställning.

Analys av temperaturdata 1979-2010

Forster och Rahmstorf  subtraherar inverkan från solinstrålning, vulkaner och El Niño/La Niña från globala temperaturdata från land- och satellitmätningar. Resultatet är att uppvärmingen efter millenieskiftet fortsatt på samma sätt som innan, vilket inte borde vara någon överraskning för Uppsalainitiativets läsare.

Hos tamino kan ni läsa om metoderna och vad som menas med att justera data. 

Mark Lynas om Nils-Axel Mörner

Mark Lynas och George Monbiot skriver om den internationellt sett förmodligen största svenska klimatförvillarcelibriteten, nämligen Nils-Axel Mörner. Mörner (i tecknad form) poserar på framsidan på magasinet The Spectator, där han har fått framföra sina idéer om att det är en bluff att havsnivån stiger. Personer som är känsliga för giftiga formuleringar varnas dock för Lynas och Monbiots pennor.

Mörner är bl a berömd för följande "avkorrigerade" graf över havsnivåns förändring:

Ännu en hockeyklubba: Arktis is under 1450 år

Nyligen publicerades en sammanställning från 69 proxies över Arktis havsis senaste 1 450 åren av Kinnard et al. Studien utvidgar gruppens tidigare analys längre bak i tiden och visar hur senaste decenniernas minskning av havsisen är unik även i detta längre perspektiv.

Is utbredning under sena sommaren (augusti). 40-års medlevärde.

Intressant är också att notera hur tidigare perioder med mindre is 1600-1800 och 600-800 sammanfaller med kalla perioder i Europa medan den varma medeltiden är en period med större isutbredning. Kinnard et al tolkar detta som att det tyder på en omfördelning av värme till Arktis från Europa under "lilla istiden" och slutet av järnåldern.  Denna tolkning är i överensstämmelse med bland annat de resultat av Svante Björck som vi presenterade tidigare här på Uppsalainitiativet. Dagens uppvärmning är inte bara unik i storlek under senaste årtusendena den är också unik då den är global.

Fokus: "Så klimatbromsar svenska direktörer"

Nyhetsmagasinet Fokus senaste nummer (2-8 december) har en artikel om klimatskeptisism bland svenska direktörer. Artikeln finns tyvärr inte online utan bara i pappersupplagan. 

Fokus kontaktade ett antal näringslivsmakthavare, men det var av dessa var det bara Andreas Regnell från Vattenfall som ville uttala sig. Så vad tycker svenska direktörer egentligen? Från artikeln:

-Det finns de som sticker ut och är högljudda i debatten, men de är inte representativa för näringslivet i stort, säger Robert Lundberg, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.

Bland de mest framstående klimatskeptikerna hittar vi Per-Olof Eriksson, Lars Bern och Carl-Henric Svanberg (Bern är så extrem att han har hävdat att miljöpartiets klimat- och jordbrukspolitik leder till en blodig fascism som utrotar 90% av mänskligheten). Dessa personer har också förhindrat att Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (där de är medlemmar) formulerar en tydlig ståndpunkt i klimatfrågan.

Den som vill veta mer får läsa i magasinet!

WMO: 2011 varmaste La Nina-året som uppmätts

Nyligen kom Världsmeteorologiorganisationen (WMO) med en preliminär sammanställning över 2011 utgående från årets tio första månader. De konstaterar att 2011 följer mönstret där år med La Ninor är 0,1 till 0,15 grader kallare än föregående år. Det innevarande året ser ut att placera sig på tiondeplats i värmeligan. En liga där 13 av de 15 varmaste åren inträffat 1997 eller senare.

Trots en av de starkaste La Ninorna under de senaste 60 åren är 2011 det varmaste La Ninaåret som uppmätts.

Läs hela den preliminära sammanställningen här.