Att klimatlarmen blivit den angloamerikanska oligarkins perfekta storm i deras strävan efter världsherravälde är lätt att inse. Genom att tvinga på folkrika utvecklingsländer en energianorexi skulle man slå två flugor i en smäll. Man skulle reglera befolkningstillväxten genom massvält samtidigt som det skulle effektivt stoppa ländernas ekonomiska tillväxt. Två hot mot västvärldens elits dominans skulle elimineras.
Citatet ovan är inte från ett kasserat synopsis för filmen
Kingsman, utan kommer från Lars Berns (bilden) penna. Så kulminerar nämligen
del III av Lars Berns episka konspirationsteoriska utläggning "Klimatmötet COP21 handlar inte om klimatet" på bloggen Antropocene. Det finns också del
I,
II,
IV och
V (och fler är sannolikt på väg). Berns konspirationsteorier har stora likheter med dem som
Jacob Nordangård torgför på bloggen "Klimatupplysningen" (sic!), men sin vana trogen så drar Bern åt skruven ett par varv till.
Berns serie av ordrika inlägg tar upp många saker som inte har direkt med klimathotet att göra, och jag lämnar dem därhän i detta inlägg. Jag fokuserar på de delar som har direkt koppling till klimathotet. Det blir tyvärr ett inlägg som är ganska tunt på vetenskap, men för att förstå "klimatskepticismen" så är det viktigt att även studera de konspirationsteorier som är så centrala för den.
Man ska komma ihåg att allt i en konspirationsteori inte behöver vara falskt. Tvärtom så är det viktigt att det finns vissa element av sanning, men dessa är noga utvalda och tolkade för att kunna vävas in i den konspirationsteoretiska gobelängen. De mest långsökta samband kan accepteras om de passar in, medan man förbiser alternativa förklaringar liksom alla fakta som inte passar in. När det gäller Bern så brer han också, sin vana trogen, på med ett generöst lager av lögner och förvanskningar.
Det hela börjar med Rockefellers och andra inflytelserika familjer vars förmögenheter byggdes upp i början av 1900-talet. Det engelska kungahuset är tydligen också med på ett hörn, liksom Bill Gates och Oprah Winfrey. Enligt Bern är det dessa som ligger bakom allting (del II):
Självklart inser den angloamerikanska oligarkin att rädsla är ett nödvändigt instrument för att vidmakthålla och konsolidera deras globala makthegemoni. Häri ligger själva roten till mycket av den alarmism som dagligen sköljer över oss.
Eftersom det gällde att hämma tillväxten i en rad utvecklingsländer kom fokus till en början att läggas på skrämselpropaganda om befolkningsutvecklingen.
Avsikterna är alltid onda och alla andra reduceras till medlöpare eller offer. Det gäller även forskarna, som enligt Bern villigt lät sig köpas
en masse (del II). Naturligtvis dyker pseudoskandalen
"Climategate" upp i resonemanget och ogrundade påståenden om att man
förfalskar temperaturdata:
Tanken var att västvärlden med sin betydligt högre utvecklade teknologi, industri och tekniska forskning skulle ha lättare att hitta alternativa energikällor. Genom att sätta en tvångströja på hela världen och tvinga fram en utfasning av den fossila energin, räknade man med att kraftigt kunna bromsa upp tillväxten utanför väst och samtidigt sätta käppar i hjulen för Mellanösterns oljestater och Ryssland. Inom FN bildade man år 1988 IPCC för att samla in ”forskningsdata” som skulle underbygga budskapet att mänsklighetens utsläpp höll på att förstöra klimatet. Den svenska klimatforskaren Bert Bolin utnyttjades som en av många nyttiga springpojkar.
Först ut att utnyttja den nya strategin var Margaret Thatcher. Hon råkade ha ett stort problem med Storbritanniens besvärliga kolarbetarefack. Genom att motivera nedläggning av kolgruvor och utbyggnad av kärnkraft med att man ”måste” minska koldioxidutsläpp kunde hon lösa problemen med facket. År 1990 startade hon det första politiserade ”forskningscentret” för att fabricera klimatdata som skulle underbygga den globala kampanjen mot koldioxiden – Hadley Centre for Climate Prediction and Research. Centret blev senare helt skandaliserat i den s.k. Climategateskandalen. Thatcher kom längre fram på bättre tankar, men då hade hon redan släppt ut anden ur flaskan.
Även de amerikanska instituten anklagas för förfalskning av temperaturdata (del III):
Holdren ligger bakom en stor del av Obamas stora klimatbedrägeri där man fått amerikanska myndigheter att sitta och ändra i historien, likt Stalinisterna på sin tid.
Förutom klimathotet så utnyttjar man även flyktingkrisen (del IV):
Lyckas man inte försvaga nationalstaten med energianorexi och tvångströja på livsmedelsförsörjning, så kan man även underminera den sociala strukturen i vårt samhälle genom att rasera nationsgränser med växande migrationsströmmar.
I del V så kommer Bern äntligen fram till grundandet av IPCC:
För ändamålet bildades IPCC år 1988 som en förment vetenskaplig panel för att ta fram underlag för FN:s klimatpropaganda. Att detta inte rörde sig om någon förutsättningslös kartläggning av klimatförändringar och deras orsaker framgick redan i panelens uppdragsbeskrivning som lyder: IPCC ska analysera - på ett uttömmande, objektivt, öppet och transparent sätt - den vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska information som är relevant för att förstå den vetenskapliga grunden till riskbedömningen av klimatförändring orsakad av människan, dess möjliga påverkan och möjligheter till anpassning och mildring av effekterna.
Eftersom klimatet i flera miljarder år och långt innan det ens fanns några människor har påverkats och förändrats p.g.a. en lång rad faktorer, kan man inte begränsa sig till att bara studera en faktor – den antropogena – om man vill göra anspråk på vetenskaplighet. Men det är exakt det man gjort och man har därtill spridit en myt om en helt enig vetenskapsvärld.
Men IPCC är inte begränsade till att studera bara antropogena (mänskligt orsakade) faktorer. De skulle inte kunna genomföra sitt uppdrag om så vore fallet. Och IPCC-rapporterna tar faktiskt upp naturliga faktorer, och de skriver om perioder innan det fanns någon mänsklig påverkan (se t ex
här för den 5:e rapporten, AR5). Här ägnar sig Bern åt rent fabulerande.
Och hur passar egentligen IPCC in i den angloamerikanska oligarkins dominans? I IPCC deltar forskare och tjänstemän från hela världen, inklusive de länder som enligt Bern är oligarkins måltavlor för massvält och ekonomisk tillbakagång. Den föregående ordföranden för IPCC var från Indien, och den tillträdande är från Sydkorea. Varför skulle alla dessa människor spela med?
Dessutom, hur kan USA, där oligarkin borde ha störst inflytande, vara ett av de länder där "klimatskepticismen" är som starkast, och som nu omfattas av ett av de två stora partierna (republikanerna)? Det går helt enkelt inte ihop.
Bern påstår också i del V att den påstådda klimathotsbluffen fick en skjuts av att det var ett stort vulkanutbrott 1991 (Pinatubo) och en kraftig El Nino 1998, vilket gav sken av en stark uppvärmning under perioden 1991 till 1998.
I själva verkat har temperaturen stått still de senaste 25 åren, ljuger Bern:
Om man besvärat sig att observera hur det verkligen förhöll sig och räknat bort vulkan- och El Ninio-effekter och utgått från de enda tillgängliga tillförlitliga globala temperaturmätningarna (de satellitmätningar som gjorts) så skulle man sett att den globala medeltemperaturen varit stabil i 25 år. De framtagna modellerna som egentligen är det enda som stödjer klimatalarmisterna, saknar kontakt med den observerbara verkligheten.
Det finns forskare som har räknat bort effekter från solcykeln, vulkaner och ENSO och
de kom fram till en väldigt tydlig ökning av temperaturen (studien går visserligen bara till 2010, men
de senaste åren lär knappast förändra bilden mycket):
I samband med den missledande diskussionen om temperaturen de senaste 25 åren så passar Bern ironiskt nog också på att uttala sitt stöd för politiskt motiverad förföljelse av klimatforskarna från NOAA:
Att Putin inte är ute i ogjort väder framgår dagligen av alla uppgifter på nätet om hur Obamas myndigheter krampaktigt sitter och frisserar historiska temperaturdata för att förstärka intrycket av en global uppvärmning trots att den avstannat sedan 25 år. När USA Kongressen begär ut uppgifter om varpå dessa datamanipulationer stödjer sig, vägrar ansvariga forskare i strid med vedertagen vetenskaplig praxis att läna ut data.
Faktum är att NOAA har lämnat ut relevanta data, men eftersom de som driver förföljelsen (med Texas-republikanen Lamar Smith i spetsen) inte kan hitta något komprometterande där så har de
också begärt ut intern kommunikation mellan forskarna. Det är det sistnämnda som NOAA av förståeliga skäl inte har gått med på. Det finns ingen vetenskaplig praxis att lämna ut intern kommunikation. Tvärtom är det viktigt att forskarna kan diskutera fritt och öppenhjärtigt utan att behöva oroa sig för att saker de säger eller skriver tas ur sitt sammanhang och utnyttjas av fientligt sinnade politiker. Men det är tydligen inget som Lars Bern håller med om.
Uppdatering: Här har vi skrivit om NOAAs studie.
Uppdatering 2015-10-02: Del VI är uppe nu. Det verkar (tack Gode Gud) bli den sista delen. Där fortsätter Bern sitt ältande om perioden 1992 till 1998 och dess påstådda betydelse för att övertyga folk om klimathotet. Där försöker också Bern svepa sig i martyrskapets mantel:
Personer som jag själv som i samhällsdebatten varit skeptiska till larmen och pekat på den faktiska utvecklingen, har man försökt tysta på alla möjliga sätt. Man har likt forna tiders inkvisitorer kallat oss förnekare och kättare. De gamla etablerade medierna inom Public Service och MSM som nuförtiden bara är maktens försvarare, har frusit ut oss så att vi blivit hänvisade till forum som denna blogg.
Den som har läst Berns inlägg kan nog komma på andra och mycket rimliga skäl till att han har svårt att göra sig hörd bland medierna. Jag menar, det räcker med att läsa det inledande citatet i det här inlägget. Vilket redaktör med vettet i behåll skulle vilja publicera något sådant?