Vetandets värld: Klimatforskarna blir allt säkrare på sin sak

I dagens Vetandets värld (SR P1) ledde Klotets Johan Bergendorff ett samtal  kring rådande vetenskapsläge där Michael Tjernström medverkar tillsammans med geografiprofessor Gunhild Rosqvist och Kevin Noone.

Utsläppsscenarier - framtida utsläpp

Det är lätt att glömma bort att den infrastruktur vi bygger idag kommer att stå över lång tid och därmed ge konsekvenser över lång tid. När man pratar framtida avveckling av fossila bränslen bör man ha detta i bakhuvudet. Vi har redan mer eller mindre bundit oss vid framtida utsläpp genom den infrastruktur vi bygger idag och eftersom den är betalad och klar kommer den vara mycket svår att snabbt "byta". Vad detta får för konsekvenser har Kevin Anderson tittat på och bland annat kommit fram till att vi kommer få kämpa hårt för att klara tvågradersmålet.


Filmen är lång men det är inte bara en presentation, det hela avslutas med en frågestund.





Kanske funkar bra mellan idolerna ikväll.

Climategate - Återkomsten

Även dåliga filmer får ibland uppföljare. De brukar innehålla element som inte var "bra" nog för att passa i första filmen.

Tydligen kan fabricerade skandaler gå samma öde till mötes. Minns ni "Climategate", där ett stort antal e-mail stals från en server vid East Angliauniversitetet i England? En del av dessa lades ut på internet för allmän beskådan och till klimatförvirrarnas förtjusning fanns en del formuleringar som visade att klimatforskare ibland kunde uttrycka sig burdust. Några citat kunde med en rejäl dos illvilja tolkas som att kända klimatforskare manipulerat data.

Det vidtogs därför minst sex oberoende undersökningar, vilka samstämmigt friat de inblandade forskarna från misstankar om vetenskaplig oredlighet. Men precis som i en skräckfilm där mördaren alltid måste dyka upp en gång till när alla andra rollfigurer tror att han är död ploppar det plötsligt upp 5000 klimatforskarmail till, med väl utvalda citat. Det förefaller vara andrasorteringen bland de knappt 230 000 mail som stulits.

Andra röster:
Real Climate (en del av citaten förklaras i kommentarerna)
Stephan Lewandowsky
Phil Plait
Climate Denial Crock of the Week
New York Times
Scott Brophy
Svenska Dagbladet

Uppdatering:
Phil Jones sätter citaten i sitt sammangang 
Guardian går igenom citaten
Exempel på hur citaten som sprids i förnekosfären körsbärsplockats:

    "We don't really want the bullshit and optimistic stuff that Michael has written ..."

• Phil Jones, UAE, to Jonathan Overpeck, Arizona University, 8 February 2008 (email 3062)

Jones is referring to new research by Michael Schultz of the University of Bremen – not, as many at first assumed, Michael Mann. Jones said on Wednesday he was not confident enough in Schultz's early work on a new way of reconstructing ancient climate through the oceans. Interestingly, Jones's email then asks Overpeck to write something and adds: "What we want is good honest stuff, warts and all, dubious dating, interpretation marginally better etc."

Deep Climate: McKitrick hides the context

Klimatförvillare skriver insändare

Det har varit en del insändare från klimatförvillare i lokalpressen på sistone, och nivån på inläggen är överlag låg.

• I Gotlands Tidningar försöker Inge Bolin ge en översikt av klimatforskningsläget, men det blir handlar mest om de senaste par åren (t ex två års sjunkande havsnivåer), eller om att uppvärmningen är en återhämtning sedan Lilla Istiden, och att klimatkänsligheten skulle vara 0,6 grader vid fördubbling av koldioxidhalten.
  
•  I Trelleborgs Allehanda hittar vi Per Ingvar Jönsson, doktor i ekonomisk historia, vars centrala argument verkar vara att "Temperaturen har under en halv miljon år stigit innan koldioxidhalten ökat, vilket vänder upp och ner på orsak och verkan". Sanningen är att orsak och verkan går åt båda hållen: högre temperatur ger mer koldioxid i atmosfären (bl a utgasning från haven) och mer koldioxid i atmosfären ger högre temperatur. Jönsson kör också det gamla mättnads-argumentet.
  
• Jönsson återkommer i  Trelleborgs Allehanda med bl a det här märkliga resonemanget som avslöjar en fundamental kunskapsbrist:

"Det är en ren spekulation att koldioxiden skulle förstärka uppvärmningstrenden. Det är en hypotes, som inte bevisats. Vore koldioxiden en betydande drivfaktor skulle temperarturen öka i all oändlighet. Detta har inte hänt under miljoner år. Koldioxiden har en marginell betydelse. Dagens klimatmodeller har missat faktorer som är viktigare än koldioxid."

•  I Ystads Allehanda så skriver två kommunalpolitiker från SD, Jan-Olof Kjellgren och Christer Andersson, det här:

"Vi har fått lära oss från myndigheter och FN:s klimatpanel, IPCC:s, rapporter att en ökad halt av koldioxid resulterar i en högre temperatur och en ökad havsnivå. Men under de senaste tio åren har temperaturen minskat och havsnivån minskat fastän att koldioxidkoncentration har ökat. "

Att skriva att temperaturen har minskat de senaste 10 åren är illa nog, men havsnivån? Fullständigt uppåt väggarna.

• I Ystads Allehanda breder också Per-Olof Persson ut sig. Vi har redan skrivit om hans påståenden om att data från IBUKI-satelliten skulle visa att det är u-länderna som ligger bakom koldioxidökningen i atmosfären. Han påstår även att mer koldioxid inte kan leda till surare hav (det föll visst aldrig Persson in att man kan mäta pH-värdet):

"Men tar vi fram en gammal lärobok i kemi på grundskolenivå förklaras varför vattnet inte blir surare (avsnittet är censurerat i modernare läroböcker). Bilder på ett experiment visar att vatten hälls ned i ett glaskärl och man låter ett ljus flyta på vattnet. 

Ljuset tänds och glaskärlet förseglas. Det som händer är att allt syre förbrukas och omvandlas till koldioxid. Vattenytan stiger omedelbart eftersom koldioxiden löser sig i vattnet. Därefter ser vi att vattnet vitnar. Förklaringen till detta är att vatten innehåller kalciumjoner som bildar en kemisk förening med koldioxiden till kalciumkarbonat (kalk). Vattnet blir således inte surare."

IBUKI-satelliten om våra CO2-utsläpp

En historia verkar ha börjat cirkulera inom förvillosfären om att data från en japanska satellit, IBUKI, som mäter koldioxidflöden över jorden, visar att industrialiserade nationer tar upp mer koldioxid än de släpper ut medan fattiga länder runt ekvatorn släpper ut mer än de tar upp. Detta tolkas som att det är de fattiga länderna som är skyldiga till koldioxidökningen, och inte de rika. Jag stötte först på historien i en insändare i Ystads Allehanda av Per-Olof Persson.

Historien verkar ha sitt upphov hos den brittiske klimatförvillaren John O'Sullivan som på sin blogg visar följande bild (från ett japanskt TV-inslag).

Rött betyder nettoutsläpp, och grönt betyder nettoupptag. Madagaskar verkar vara en riktig koldioxid-bov!

En verkligt skeptisk person skulle naturligtvis ha tagit reda på vad IBUKIs data verkligen visar, t ex genom att läsa den sammanfattning av resultaten (PDF) som släpptes för ett par dagar sedan.

Där hittar vi bl a den här figuren, som visar att Europa och Nordamerika är nettoupptagare under sommaren (och Europa även under våren) men nettoutsläppare under hösten och vintern. Det rör sig om naturliga växlingar under året.

Det viktigaste resultatet är att IBUKI ger oss betydligt mer tillförlitliga data för vissa delar av världen som har dålig täckning av markmätstationer. Förbättringarna framgår av den här figuren.

Barry Bickmore: How to Avoid the Truth on Climate Change

Barry Bickmore, professor i geokemi och aktiv på bloggen Anti-Climate Change Extremism in Utah, berättar om hur han länge inte övertygades om klimatförändring och varför vi är så svåra att övertygas om obekväma fakta. Koncensus versus Galileo och mycket mer.

Men With Day Jobs - Denial Tango

Svante Björck: Dagens uppvärmning är en anomali

Idag har vi nöjet att presentera ett gästinlägg av Svante Björck, som är professor i kvartärgeologi vid Lunds Universitet. Nyligen gav han, med den uppmärksammade artikeln Current global warming appears anomalous in relation to the climate of the last 20000 years i tidskriften Climate Research, ännu ett bidrag till det omfattande berg av evidens som föreligger för att den nu pågående globala uppvärmningen är antropogen. Här kommenterar han sin studie.

* * *

Som geolog känns det naturligt att ställa frågan: Om dagens globala uppvärmning hade inträffat för - låt oss säga - 5000 år sedan, hade vi som geologer upptäckt den och kunnat påvisa att den var global? Vi kan också ställa oss frågan: kommer framtidens geologer kunna upptäcka dagens uppvärmning om t ex 10000 år, om det nu finns några geologer då? I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att geologer med ”globalt” menar något som påträffas på alla kontinenter och i alla stora hav, men alltså inte vid alla dagens väderstationer! Jag tror att svaret på dessa frågor är ett obetingat JA. Geologer ”lider” nämligen av drivkraften att korrelera sina data: finner man något intressant försöker man finna bevis för att något har inträffat samtidigt någon annanstans på jordklotet. Detta gör man oftast genom att gå ut och söka i litteraturen eller genom egna undersökningar på andra platser. Med dagens alltmer avancerade dateringsmetoder kan vi också komma ner till en precision på ca hundra år om undersökningarna gjorts med hög precision.

Själv har jag jobbat mycket med de senaste 20000 årens klimathistoria och är därför ganska insatt i ämnet. I samband med alla diskussioner om den globala uppvärmningen och orsakerna bakom den fann jag att det geologiska perspektivet ofta hade kommit bort i debatten. Jag ”rannsakade” därför mina kunskaper och läste in mig än mer på frågan om vi geologer i våra många olika arkiv har sett en samtidigt global klimathändelse (”event”) i form av en uppvärmning (eller avkylning) sedan senaste istidsmaximum (LGM) för 20000 år sedan. Med ”event” menar jag här något som pågått i minst 100-200 år, dvs jämförbart med den pågående uppvärmningen, men inte i tusentals år. Medan det senare kan betecknas som trender, som när vi gick från istid till värmetid, är ”events” något som tillfälligt bryter trender.

Kurvorna här ovan är från en sammanställning av Mayewski et al. (2004) och visar olika typer av klimatdata från olika områden under de senaste 12000 åren.

Jag har inte funnit något belägg för en samtidigt global uppvärmning eller avkylning sedan LGM. Klimatsignalerna är oftast lokala eller regionala och ibland t o m ”hemisfäriska”, men aldrig globala. Det innebär t ex att det kan bli varmt på en kontinent, börja regna mer på en annan och bli kallare på en tredje, dvs ett mycket komplext ”klimatmaskineri”. För att klimatsignalen för en klimat-event skall bli densamma i stort sett överallt, som idag, menar jag att det behövs en plötslig extern ”trigger” som ett vulkanutbrott eller en meteorit eller plötsligt stora mängder växthusgaser som påverkar temperaturen globalt. Då får vi en klimatanomali. Ändå kommer inte ALLA punkter på jorden påverkas på samma sätt, men dock den helt dominerande delen av dem. Vilket är det vi ser idag! Därför menar jag att så länge ingen kan visa att något liknande inträffat tidigare så måste vi betrakta det vi ser idag som en antropogent skapad klimathändelse. För mer läsning, se min gratis nedladdningsbara artikel Current global warming appears anomalous in relation to the climate of the last 20000 years.

Svante Björck

Brian McFadden: "Happy Climate Change Denial Season"

Från New York Times

Trendigt värre

Senaste tiden har återigen frågan om temperaturtrender kommit upp i klimatdebatten. Detta då "klimatskeptiker" försöker hitta ett kryphål ur slutsatserna från deras tidigare hjälte Muller angående globala uppvärmningen.

Så låt oss med hjälp av lite matematiska verktyg (Octave) och GISS temperaturdata se själva vad som är rimligt att säga om temperaturtrender.

Ovanstående graf visar temperaturutvecklingen 1880-2010.¹ Trenden är ett mått på hur snabbt temperaturen ändras, alltså förändringshastigheten. Ju brantare temperaturkurva desto högre trend. Vidare betyder en ökande trend att temperaturkurvan blir brantare (eller lutar mindre neråt). En minskande trend att temperaturkurvan blir flackare (eller lutar mer neråt).

Temperaturtrender kan beräknas utifrån olika tidsintervall. Nedanstående graf visar temperaturtrenderna beräknade för perioden 1880-2010 med intervallen 11, 21 och 31 år. Trenden är markerad vid periodens mitt, alltså tex. sista punkten på röda kurvan är 2005 - mittenåret för intervallet 2000- 2010. Skalan på vertikala axeln är i grader Celsius per decennium

Notera hur det korta intervallet 11 år ger trender som svänger upp till +- 0,2 grader per decennium om man flyttar intervallet några få år. Anledningen är att denna korta trend starkt påverkas av sådant som ENSO (La Nina/El Nino) och effekten av vulkanutbrott. Så korta intervall kan körsbärsplockas för att få nästan vilket budskap man vill.

Trenderna baserade på 21 och 31 års intervaller visar betydligt mindre variationer. Ur dessa kan vi utläsa en snabb ökning av temperaturtrenden under 70-talet när den globala uppvärmningen tar fart. Dagens trend är knappt 0,2 grader per decennium.

Nedanstående diagram visar mer i detalj senaste 40-årens trendutveckling. Vi kan notera att trots de stora variationerna för 11-årstrenden uppvisar den en ökning under perioden. En ökning som återspeglas i den längre 21-årstrenden. Utifrån senaste tidens trendutveckling kan vi knappast finna skäl att förvänta oss en dämpad uppvärmning (snarare tvärt om).

Men temperaturstatistik är naturligtvis "bara" statistik. För att säga något om framtida utveckling måste vi se på orsakssambanden. Vi får helt enkelt modellera det vi vet om klimatsystemet och dess processer samt göra rimliga antaganden om dagens och framtida påverkan. Och vi vet ju vad det ger för resultat.

Se även:
Hur realister och "skeptiker" ser på den globala uppvärmningen
Open Mind: The real problem with the climate debate
BBC Richard Black: 'Hide the decline' revisited
Skeptical Science:   Eschenbach and McIntyre - Seeing the BEST part of the Satellite Temperature Record?

1) Se mer om temperaturserier och anomalier här

Hur realister och "skeptiker" ser på den globala uppvärmningen

Klicka för att se hela bilden. Från SkepticalScience, med anledning av BEST-projektet och diskussionen om huruvida vi nu har en paus i den globala uppvärmningen. Se t ex Judith Curry på hennes blogg Climate Etc, som är vida populär bland klimatförvillare. Curry ger här prov på en del mycket märkliga resonemang. Hon definierar en paus som en temperaturökning som är lägre än 0,17 – 0,2 C/decennium. Hon tycker även att det extrema El Nino-året 1998 är ett bra startår för att undersöka om det finns en paus eftersom (1) man bör välja start- och slutår som är neutrala med avseende på El Nino/La Nina och (2) man behöver minst 17 års data för att detektera en mänsklig påverkan på klimatet. Kan någon förklara hur det går ihop?
Uppdatering 6/11: en möjlig tolkning av Currys resonemang är att om man vill hitta en "paus" (dvs en period med en något långsammare temperaturökning än den långsiktiga) så bör man titta på så korta perioder att de naturliga variationerna dränker den mänskliga påverkan. Vilket är ganska självklart men poänglöst.

Full fart framåt

Jag har tittat till skutan. Det ser inte bra ut. Det ligger ett isberg precis vid horisontranden, och om man tittar riktigt noga på rätt punkt kan man ana det med blotta ögat.

Vid relingen står en samling personer i vita rockar och diskuterar hur lång tid det kommer att ta innan skutan och isberget träffas. De tittar i kikare, mäter avstånd och hastighet hos skepp och isberg, räknar på strömmar, vindriktning och avdrift. Några försöker lista ut hur stort isberget egentligen är, hur mycket finns på baksidan, sticker det ut delar under ytan? Bakom vitrockarna står några andra och ställer frågor, om allt från kulspetspennans mekanism till avancerade resonemang om havsströmmarnas riktning och historiska paralleller.

-Har ni tänkt på kompassens missvisning? Vi kanske inte krockar med isberget trots allt, vi kanske passerar med en centimeters marginal? Detta kanske är världens första isberg som flyter helt ovanpå vattnet, och inte sticker ner under ytan alls? Is har faktiskt lägre densitet än vatten!

Några av vitrockarna försöker svara på frågorna, några undersöker om det går att avsätta anslag till staket eller åtminstone kommunikatörer som diskuterar, men det stora flertalet är fullständigt absorberade av isberget och varken hör eller ser.

Allra längst fram i fören står några tappra individer utrustade med fendrar, hårtorkar, spadar, blåslampor, madrasser och båtsakar. Det är teknikoptimisterna och de är beredda att bära av. Om nödvändigt smälta isberget när vi närmar oss.

Vid ett runt bord på fördäck sitter en brokig samling och filosoferar. De ler överseende åt forskarna vid relingen och förklarar att till isberget, dit når vi aldrig. Och om vi ändå kommer fram så gör vi det på de sista ångorna. Skeppet bunkrade nämligen olja och förnödenheter i Southampton före avgång, och sen dess har förråden inte fyllts på. Och nu är det snart slut, på både det ena och det andra.

-Men... men... vi är ju bara drygt halvvägs till New York?

-Jo. Det har vi sagt hela tiden, men är det någon som lyssnar? Titta efter själv om du inte tror oss.

Sagt och gjort, vi ger oss av ner mot maskinrummet. Där nere är mörkt, smutsigt, bullrigt och rent ut sagt gräsligt. Oljetankarna är avspärrade, dit får bara teknisk personal gå. På väggen vid avspärrningarna hänger tabeller och diagram över förbrukning och lager. De är fulla av ändringar i efterhand, överstrykningar, omräkningar, kostnadskalkyler och här och var hänvisningar till alternativa energikällor. Kan man bränna frityroljan från köket? Kan vi bränna inredningsdetaljer för att ta oss sista biten till New York, det finns ju en hel del bord i matsalen? Hur mycket energi ger förbränning av en mås?

Vi lämnar maskinrummet inte mycket klokare än vi kom. Kanske har de rätt där ute vid det runda bordet trots allt? Varför pratar ingen om saken i så fall? På vägen ut ser vi att bränsleslangarna och avgassystemen verkar vara felkopplade. Avgaser läcker ut i ventilationssystemet och sprids till skeppets alla hytter och utrymmen. I ett hörn kämpar några arbetare i BP-hjälmar med att koppla om ett oljerör som blivit hopkopplat med avloppsystemet av misstag. När vi frågar hur det går svarar de att olja tyvärr kommit upp ur golvbrunnen i några av hytterna och dessa är nu helt förstörda. Man har dock stängt dörren dit in och räknar med att saken kommer att vara glömd inom kort. En städpatrull utrustad med hink, mopp och målarfärg är utsänd för att snygga till lite i korridoren utanför.

På väg tillbaka upp mot däck passerar vi restaurangerna, klubbarna och spelautomaterna. Där är festen i full gång, men när vi nämner isberget stannar de flesta upp och ser bekymrade ut. Men det är folk på däck väl? Jag såg någon gå förbi med en hårtork alldeles nyss, det måste väl innebära att läget är under kontroll? Dessutom är det väl någon annan som kör?

Just det ja, vem är det som kör egentligen?

Vi tar sikte mot kommandobryggan. Längs vägen passerar vi soldäck med de berömda däcksstolarna. Där råder en hel del aktivitet, och diskussionerna om stolarnas placering går höga. Det finns en viss konsensus om att stolarna bör flyttas så långt bort från isbergssidan som möjligt, men flyttandet går trögt. Några har nämligen upptäckt att det är skugga på den sidan. Dessutom sitter det folk i stolarna och de vill inte flytta sig. De har, med viss rätta, insett att det inte alls är säkert att de får tillbaka sin stol om de reser sig nu, och i vilket fall så är placeringen i skuggan mindre attraktiv än placeringen i solen där de befinner sig nu. Kanske någon annan kan flytta först? Alla de utan stol, kan inte de gå in i skuggan?

Vi slänger en blick över kanten av soldäck ner mot akterdäck och livbåtarna. Längst bort i hörnet står en liten, liten grupp människor samlade runt en livbåt. Runt omkring ligger en mager samling tillhörigheter: en kompass, en sextant, en släplogg, en liten avsaltningsanläggning för att göra dricksvatten av havsvatten, en bur med några kaniner, en påse med frön, en liten flotte att ta på släp efter livbåten där ett sinnrikt system gör det möjligt att odla lite grönsaker, och sist men inte minst en stor säck med skeppsskorpor och en flaska maltwhiskey. Några arbetar med att sätta en mast på livbåten, och två syr ett segel av lakan från hytten. Vi stirrar fascinerat.

-Vad gör ni?

-Äh, vi har kollat läget, det här går aldrig. Vi tänkte kliva av skutan här och sätta segel mot Southampton. Eller åtminstone mot Irland. Ska ni med? Det finns plats.

-Frestande, men nja, vi hänger nog kvar här ett tag till.

-Visst, lycka till. Vi har fått nog.

Vi dröjer ett ögonblick och tittar på medan de avslutar arbetet med masten, döper livbåten till S/S Survivalist och därefter samlas runt däverten för att ta rätt på hur man rent praktiskt bär sig åt för att sänka ner jollen i vattnet.

Äntligen framme vid kommandobryggan. Dörren är låst. Kapten och styrman har kopplat på autopiloten, satt reglagen på ”Full fart framåt” och gått därifrån. När vi tittar in genom fönstret ser vi att isberget lyser som en stor grön blip på radarskärmen, kursen är utlagd och leder rakt mot isbergets centrum, röda lampor blinkar ilsket längs hela instrumentpanelen och en varningssignal surrar ur en högtalare. Vid kaptenens plats ligger högar av lästa och olästa meddelanden, om felkopplingen av avgassystemet, bränsleåtgång, vinster och förluster från spelhallar och restauranger, beräknad ankomst till isberget, och en tjock lunta med klagomål från soldäck: Det fattas parasoller, hur ska vi kunna njuta av kryssningen utan parasoll? Vi har faktiskt betalat. På väggen hänger en löpsedel: ”Hångelfiaskot i Bonde söker fru”. De äldsta meddelandena är från strax efter avgången från Southampton.

Utanför dörren trängs miljörörelsen, arbetarrörelsen, diverse andra osorterade rörelser och marknadsliberalerna. Några nytillkomna dricker värdigt te ur porslinskoppar med guldkant. Övriga bankar på den låsta dörren som är prydd med en handskriven post it-lapp med det uppmuntrande meddelandet ”Kommer strax”. Man diskuterar sins emellan och mellan grupperna om lämpligaste sättet att forcera dörren, vem som ska sitta i kaptensstolen när man väl kommer in, och naturligtvis, vad ska vi göra när dörren öppnas? Hur stänger man av autopiloten? Går det alls att stänga av? En grupp längst bak ropar att vi måste ställa om, stänga av motorn, genast! Andra protesterar och säger att då blir det mörkt, kallt, spisen slutar fungera, kylskåpet lägger av och vi blir fast på Nordatlanten för alltid. En vilsekommen forskare meddelar att om vi stänger av motorn genast, och det går eventuellt att göra från maskinrummet men det är inte att rekommendera, så räcker båtens hastighet och massa för att ta oss hela vägen fram till isberget. Vid krocken kommer troligtvis delar av bogpartiet att slitas upp och vi kommer att ta in vatten. Om någon går ner under däck och stänger de vattentäta skotten mellan skrovets olika sektioner så borde vi klara oss från att sjunka. Vissa delar av färjan kommer att bli obrukbar, och det är hög tid att stänga säkerhetsdörrarna. De har stått vidöppna länge, och det är lite oklart hur man egentligen gör för att stänga dem.

Medan gruppen utanför den låsta dörren diskuterar möjligheter och svagheter med den planen närmar sig de militanta delarna av ”Proteströrelsen mot färjan som koncept och färdriktningen i största allmänhet”. De är utrustade med kofot och meddelar att om inte någon plockar fram nyckeln till styrhytten – Nu! – så tänker de lösa dörrproblemet en gång för alla.

Så ser läget ut på skutan. Och Uppsalainitiativet? De står på en uppochnedvänd sockerlåda vid dörren in till en av nattklubbarna och ropar genom musiken och oväsendet. Dags att investera i en megafon?

_________
Uppdatering: På samma tema i Expressen den 2/11 2010: Ann-Charlotte Marteus: Tjugo minuter över midnatt

NBC-klipp om extremt väder

Ett klipp från NBC med Gerald Meehl, John Nielsen-Gammon och Richard Muller.

A Halloween Classic: Birth of a Climate Crock

Tamino har på sin blogg Open Mind ett bra resonemang kring varför påståenden om "platå" kring den globala uppvärmningen inte tar hänsyn till det statistiska underlaget. Läs den här