Om "birthers", klimatförvillare och konspirationsteoretiserandets psykologi

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Ett inslag från MSNBC med bl a Chris Mooney som nyligen skrev om "Vetenskapen om varför vi inte tror på vetenskap" i Mother Jones.

Konsten att få ut ett budskap

Från Rabbet Run

Koldioxid, svavel och global uppvärmning

Den fossila bränsleanvändningen innebär inte bara koldioxidutsläpp utan också utsläpp av bland annat svaveldioxid som bildar en avkylande aerosol. I detta inlägg tittar vi lite på effekterna av detta idag och i framtiden.

De årliga koldioxidutsläppen har ökat kraftigt de senaste 60 åren till över 8 miljarder ton kol per år.

Koldioxidutsläpp från fossilt bränsle 1800-2000 (Global Warming Art)

Fram till 80-talet ökade även svavelutsläppen i takt med koldioxidutsläppen. Under 70-talet uppmärksammades problemen med försurning och andra otrevliga effekter av svavelutsläppen och insatser för att minska utsläppen gjordes. Sedan 80-talet fram till 2000 har svavelutsläppen minskat trots ökande koldioxidutsläpp medan det finns tecken på en ökning igen under 2000-talet. (Smith et al 2011)
Det finns en viktig skillnad mellan svavelutsläppen och koldioxidutsläppen som påverkar hur de bidrar till klimatförändringarna:

• Koldioxiden är en långlivad växthusgas i atmosfären. Detta betyder att mängden koldioxid i atmosfären är beroende av det kumulativa utsläppet över tid. Upptaget av koldioxid är en komplicerad process på många tidsskalor men under de senaste decennierna har intressant nog upptaget som andel av våra utsläpp varit nära konstant på knappt 60%. Alltså drygt 40% av de årliga utsläppen har stannat kvar som en ökning av koldioxidnivån under året.
• De aerosoler som bildas av svavelutsläppen är kortlivade och regnar snabbt ut ur atmosfären. Svaveldioxidens effekt i atmosfären beror på de pågående utsläppens storlek.

Denna skillnad har viktiga konsekvenser för hur effekten av utsläppen fördelar sig över tiden vid ökande utsläpp. För att illustrera detta visar jag en enkel modell utgående från utvecklingen sedan mitten av 1900-talet. Modellen antar linjärt ökande koldioxidutsläpp med tillhörande proportionellt ökande svavelutsläpp. Efter 50 år är radiativa påverkan från koldioxidökningen 2 W/m² och från svavelutsläppen -1 W/m². Resultatet är detta:
Då koldioxidens effekt beror på den ansamlade mängden i atmosfären medan svavlets effekt beror på de pågående utsläppen "vinner" svavlet över koldioxiden de första decennierna därefter stiger nettot snabbt då de ökande koldioxidutsläppen ökar akumuleringstakten så väl som mängden i atmosfären. Förändringar av svavelutsläppen relativt koldioxidutsläppen påverkar förändringstakten (derivatan) hos påverkan. Om koldioxidutsläppen fortsätter att öka men svaveldioxiden stabiliseras, så som senaste 30-åren, ökar nettot snabbare, motsatsen gäller om förhållandet mellan utsläppen går åt andra hållet.

Förutom svavel släpps andra aerosoler ut, så som tex. sot, som alla är kortlivade i atmosfären. Kombinationen av de olika typerna av utsläpp och aerosolernas mångfasetterade inverkan i atmosfären gör att medan växthusgasernas strålningspåverkan är känd med stor noggrannhet så är osäkerheten i aerosolernas påverkan betydligt större.

Bedömd påverkan från aerosoler och växthusgaser. Notera att växthusgasernas effekt är känd inom betydligt mindre felgränser än aerosolernas. Från IPCC AR4 fig. 2.20

Förutom att aerosolutsläppen maskerar en del av koldioxidens växthuseffekt betyder den kumulativa effekten hos koldioxidutsläpp att påverkan från dessa kan förväntas öka så länge utsläppen överstiger det årliga upptaget. För att stoppa ökningen av koldioxid i atmosfären måste alltså utsläppen av fossilt kol minska ordentligt och med tiden närma sig noll. Men det betyder att även aerosolutsläppen minskar och närmar sig noll. Aerosolernas kylande verkan kommer då att minska snabbt, då de är beroende på de pågående utsläppen, och avmaskera koldioxidens påverkan som fortsätter under lång tid medan mängden koldioxid långsamt minskar.

Forskarna Armour och Roe publicerade i början av året en studie (pdf här) av effekten av en snabb minskning av de fossila utsläppen till noll. De utgick från de möjliga kombinationer av aerosol-, växthusgaspåverkan och klimatkänslighet som beskriver 1900-talets temperaturökning respektive är i överensstämmelse med IPCCs värdering av klimatkänsligheten. Responsen i framtida temperatur visar sig bli mycket osäker. Om aerosolerna har liten effekt kommer temperaturen följa minskningen av växthusgaser och sjunka under dagens förhållandevis snabbt men om aerosolerna har stor kylande effekt skjuter temperaturen i höjden då koldioxidens fulla påverkan slår igenom och temperaturen kommer under flera sekel vara över dagens.

Temperaturrespons vid en snabb minskning av fossila utsläpp. Ljusblått - område som är förenligt med 1900-talets temperaturförändring, Mörkare blått - klimatkänslighet inom IPCCs "mycket troligt" (1,5 till 10 grader), Mörkblått - klimatkänslighet inom IPCCs "troligt" (2,0 till 4,5 grader)

Artikeln understryker både effekterna av osäkerheten kring aerosolernas påverkan och skillnaden mellan de långlivade växthusgaserna och de kortlivade aerosolerna. Båda viktiga för förståelsen av forskningens slutsatser kring dagens och morgondagens klimat.

'Climategate' i Mother Jones

Illustration: Jonathan Bartlett

Kate Sheppard har en artikel i MotherJones om email-stölden vid CRU,
Climategate: What Really Happened? Den är väl värd att läsa!

IT'S DIFFICULT TO IMAGINE how a guy who spends most of his time looking at endless columns of temperature records became a "fucking terrorist," "killer," or "one-world-government socialist." It's even harder when you meet Michael Mann, a balding 45-year-old climate scientist who speaks haltingly and has a habit of nervously clearing his throat. And when you realize that the reason for all the hostility is a 12-year-old chart, it seems more than a little surreal.

Uppdatering:
Läs gärna även:
The Science of Why We Don't Believe Science

Globalt, regionalt, och lokalt

Stilla havet sett från rymden. Bilden tillhör NASA.

I Bulletin of the American Meteorological Society kom det för ett tag sedan en artikel med

rubriken "Att skilja mellan rollerna hos naturlig och mänskligt orsakad decennievis klimatvariabilitet." Artikelns sammanfattning lyder (min översättning):

Givet att, under de närmsta 10-30 åren, magnituden på de naturliga decennievisa variationerna kan komma att tävla med mänskligt orsakade klimatdrivkrafter på regionala skalor, så kan man föreställa sig att initialiserade decennievisa förutsägelser kommer att ge viktig information för klimat-relaterade hanterings- och anpassningsbeslut. Sådana förutsägelser är för närvarande en av de stora utmaningarna för klimatsamfundet. Detta förutsätter att man identifierar de fysikaliska fenomen - och deras motsvarigheter i modellerna - som kan ge ökad förutsägbarhet på decennie-tidskalor, inklusive en uppskattning av de fysikaliska processer genom vilka mänskligt orsakade drivkrafter kan växelverka med eller framhäva naturlig variabilitet. Ett sådant fysikaliskt ramverk är nödvändigt för att ge en konsekvent utvärdering (och insikter i möjliga förbättringar) av de decennievisa förutsägelseexperiment som planeras bli utvärderade som en del av IPCCs 5:e bedömningsrapport.

De naturliga decennievisa variationer som främst behandlas i den här översiktsartikeln är cirkulationsmönster i Stilla Havet och Atlanten. De regionala effekterna av de här variationerna är viktiga att förstå dels för att avgöra hur mycket olika faktorer bidrar till de regionala klimatförändringarna, och dels för att kunna ge underlag för planering om hur dessa förändringar ska bemötas. De regionala klimateffekterna anses vara ett viktigt område inför nästa IPCC-rapport.

Jag har satt ordet "regionala" i fetstil i sammanfattningen, eftersom det är ett viktigt ord i sammanhanget. Missar man det så är det lätt att dra tokiga slutsatser. "Regional" är inte samma sak som "global", utan syftar på ett delområde (t ex Norden) av jorden. Ett tredje begrepp är "lokal", som ofta syftar på en enskild plats eller ett mindre område, t ex Uppsala.

Att de regionala variationerna kan vara större än de globala (och de lokala större än de regionala) är inte överraskande. Det är en naturlig följd av att det vi betecknar globalt är ett medelvärde av regionala/lokala värden. Om man har ett antal variabler som varierar över tiden, så kommer deras medelvärde också att variera, men i regel inte lika mycket. Tänk dig t ex att du har en tärning som du slår 10 gånger. Tänk dig också att du har 10 tärningar som du slår 10 gånger var, och tar deras medelvärde varje gång. Tänk dig till sist att du gör det samma med 100 tärningar. Då kan resultatet se ut så här (simulerat):

En tärning: [4, 4, 1, 3, 1, 3, 3, 6, 4, 1]

10 tärningar, medel: [3.5, 3.3, 3.4, 3.1, 4.3, 3.6, 3.3, 4.2, 3.7, 3.1]

100 tärningar, medel: [3.48, 3.34, 3.43, 3.71, 3.63, 3.48, 3.54, 3.52, 3.62, 3.6]

Lägg märket till att spridningen blir mindre ju fler tärningar man har.

Samma sak med lokala och regionala klimatvariationer: de påverkar det globala klimatet, men påverkan är mindre globalt än lokalt eller regionalt. Därför är det viktigt att skilja mellan lokalt, regionalt och globalt. Nu är de lokala klimatvariationerna visserligen inte lika inbördes oberoende som tärningskasten i exemplet ovan eftersom lokala klimatet påverkas av regionala faktorer, och det regionala av globala faktorer, men principen för genomsnittets varians gäller likväl.

Därför vore det förhastat att utifrån artikeln ovan dra slutsatser om att de naturliga variationerna kommer att vara lika stora som de mänskligt orsakade variationerna på en global skala. De kommer även att påverka globalt, men inte lika mycket som regionalt.

Samma sak gäller när man tittar över längre tidsperioder. Om man t ex tittar 900 år bakåt på temperaturen i Jämtland, så är variationerna i regel större än globalt.  Därför är det även här viktigt att inse att lokalt eller regionalt inte är samma som globalt, annars kan det lätt bli tokigt.

Fredagsmys: Statistisk signifikans

Stolliga artiklar på förvillar-lista

Nyligen skrev vi om J. Scott Armstrongs m fl artikel som försökte utvärdera IPCCs modeller genom att fantisera att om IPCC hade funnits år 1851 så skulle det förutsagt en årlig temperaturökning på 0,03 grader/år. Armstrong fick presentera detta nonsens inför den amerikanska kongressen, inbjuden av vetenskapsföraktande republikaner. Det borde egentligen vara en skandal, men eftersom det tydligen inte finns några som helst förväntningar på att klimatförvillarna ska leva upp till ens de mest grundläggande intellektuella krav så möts det bara med en axelryckning.

För ett tag skrev vi också om en artikel av Paolo Cesar Soares, som nästan (men bara nästan) nådde ner till samma nivå. Soares försökte undersöka orsak-sambandet mellan koldioxid och temperatur genom att använda en metod som var förutbestämd att inte detektera den långsamma men stadiga temperaturpåverkan som koldioxiden har.

Det förvånar väl ingen som har varit med ett tag att dessa två pinsamheter dyker upp på bloggen Popular Technologys lista på 900+ Peer-Reviewed Papers Supporting Skepticism of "Man-Made" Global Warming (AGW) Alarm. Det är precis på den sortens plats de hör hemma, tillsammans med klassiker som Gerlich & Tscheuschner, Beck och Jastrow, Nierenberg & Seitz (där den sistnämnda förmodligen är den mest framgångsrika klimatartikeln någonsin för att lura politiker).

På samma blogg hittar vi förresten ett inlägg som heter 1,000 References of Global Cooling som listar ett antal fall av kallt eller snörikt lokalt väder. Sådana händelser har självklart inte med någon "global avkylning" att göra - de har ägt rum under det varmaste årtiondet sedan vi började mäta temperaturen.

Inte heller lär någon bli förvånad när en viss professor från Stockholm (som borde veta bättre) rekommenderar 900+-listan. Och kallt-väder-listan!

Uppdatering: bloggen "The Carbon Brief" har tittat på listan, och påminner oss att om en artikel är med på listan så betyder det att listans författare tror att artikeln är skeptisk. Detta är inte samma sak som att artikeln faktist är skeptisk.  "The Carbon Brief" kontaktade några artikelförfattare och fann att de inte delade Popular Technologys uppfattning om deras resultat. "The Carbon Brief" har också tittat på de vanligaste förekommande författarna på listan, och finner att det är den vanliga gruppen med länkar till olika tankesmedjor osv.

Uppdatering: Meterorologen Tage Andersson refererar till Armstrong i en Newsmill-kommentar. Det finns ingen botten...

Recension: Den stora förnekelsen

Den stora förnekelsen heter det senaste tillskottet bland böcker på svenska om klimatfrågan. Det är två riktigt tunga svenska namn som slagit sig samman om boken: Anders Wijkman, tidigare ledamot av EU-parlamentet och under lång tid den bland svenska toppolitiker ihärdigaste förespråkaren för övergång till en ur miljö- och naturresurssynpunkt långsiktigt hållbar samhällsutveckling, och Johan Rockström, professor i naturresurshushållning och chef för Stockholm Environmental Institue.

Redan i första kapitlets första mening meddelar de emellertid att "Det här är ingen klimatbok". Det, menar jag, är en sanning med viss modifikation, men vad författarna avser med sin proklamation är att de tar ett väsenligt bredare perspektiv på naturresurs- och samhällsfrågor än många andra texter som mer ensidigt inriktar sig på just klimatförändringar. I linje med Nature-artikeln A safe operating space for humanity från 2009 med Rockström som försteförfattare betonar de att klimatet är blott en av en rad viktiga aspekter på den globala miljön som alla interagerar och behöver behandlas tillsammans. Utöver klimatet handlar det bland annat om förlust av biologisk mångfald, överutnyttjande av kväve- och fosforcyklerna, färskvattentillgångar, försurning av havet, och förtunning av ozonskiktet.

Vana läsare av Uppsalainitiativet associerar antagligen titelns "förnekelse" med hårdföra klimatförnekare à la Stockholmsinitiativet. Även om Wijkman och Rockström i ett par kapitel tar upp även den diskussionen, så lägger de en bredare betydelse i begreppet, och inkluderar makthavares (liksom andra människors) tendens att bortse från att dagens miljö- och klimatpolitik är nästan löjligt otillräcklig. Istället fokuserar dessa makthavare på mer akuta (kortsiktiga) ekonomiska frågor. Ett flera gånger upprepat budskap i boken är den tredubbla varningen för

• att med de globala tendenser och den politiska situation vi ser idag framstår det som minst sagt osannolikt att vi skall klara att halvera de globala koldioxidutsläppen till 2050,
• att även om vi uppnår det målet är det ytterst osäkert om det räcker för att klara tvågradersmålet, och
• att tvågradersmålet inte är tillräckligt ambitiöst för att avvärja risken för tipping points och annan farlig klimatförändring.

En annan viktig poäng författarna gör är att plocka ned de lätt malliga påståenden man ibland hör om hur förträffligt just Sverige är på det klimatpolitiska området. Enligt officiella uppgifter har de svenska växthusgasutsläppen minskat kraftigt sedan 1990. Wijkman och Rockström påpekar att den statistiken bygger på de utsläpp som fysiskt sker inom landets gränser, istället för att räkna på de utsläpp som åtgått till att skapa de varor och tjänster vi konsumerar. Det senare måttet, med vilken utsläppsminskningen skulle förbytas i en ökning, är enligt dem det enda rimliga:

Låt oss göra ett tankeexperiment. Anta att Sverige skulle upphöra med all produktion av fläskkött och istället köpa det fläsk vi behöver från Danmark. Det skulle avsevärt minska våra utsläpp av CO₂ och metan. Det vore dock orimligt om vi i och med detta inte längre skulle ta ansvar för den klimatpåverkan som den fortsatta konsumtionen av fläskköttet skulle innebära. (sid 190)

När det gäller den fysikaliska bakgrunden till klimatproblematiken är boken ganska knapphändig, och den duger i detta avseende inte alls som ersättning för att läsa t.ex. Spencer Wearts The Discovery of Global Warming eller David Archers Global Warming: Understanding the Forecast - eller ens för de bloggposter i detta ämne som vi författat här på UI.¹ Bokens styrka ligger istället i behandlingen av miljö- och klimatpolitik - både vad som behöver göras och vilka knutar som gjort att vi idag inte kommit längre än vi gjort.

Vad är det då som behöver göras? Här blir det tydligt att en eller ett par enskilda åtgärder inte räcker. Centrala punkter är ekonomisk stimulans både för att bygga ut förnyelsebar energi och för den globala gröna revolution inom jordbruket som måste till för att göra det klimatvänligt samtidigt som en växande befolknings matbehov säkras.² Överhuvudtaget är Wijkman och Rockström mycket kritiska mot det gällande ekonomiska ramverket med dess fokus på kortsiktig ekonomisk tillväxt - en tillväxt som hittills varit i det närmaste perfekt korrelerad med ökad belastning på miljö och naturresurser, och som mäts med ett BNP-begrepp som sopar miljöbelastning under mattan. Energieffektivisering är en annan punkt författarna uppehåller sig vid, liksom den ofta bortglömda befolkningsfrågan, där de framhåller att unga kvinnors tillgång till skolgång, reproduktiv hälsa och familjeplanering i tredje världen är avgörande instrument för att hejda folkökningen. Vad gäller politiska strukturer för att göra allt detta, och mer därtill, möjligt efterlyser de bland mycket annat ett reformerat och starkare FN.

Det är tufft och modigt av en forskare som Johan Rockström att ge sig in på politiska diskussioner som dessa. Han riskerar därmed att dra på sig kritik för att blanda vetenskap och politik. Man hör ibland om en idealbild av forskare som, för att inte riskera att forskningen politiseras, ägnar sig strikt åt kunskapsproduktion utan att lägga sig i hur denna kunskap används i samhället. Men kan man verkligen begära en sådan återhållsamhet av en forskare som tycker sig se de mycket allvarliga samhälleliga konsekvenserna av de förhållanden som forskningen ådagalagt? En annan forskare som svarat nej på den frågan är James Hansen, och jag berörde denna problematik då jag för ett år sedan recenserade dennes bok Storms of My Grandchildren. Tillåt mig upprepa vad jag då sade:

Att de vetenskapliga rönen leder till ett politiskt engagemang är i sig gott och väl, men om det kan misstänkas ett flöde i motsatt riktning – att det politiska engagemanget påverkar vilka resultat forskningen landar i - är det mycket olyckligt. Något sådant läckage i fel riktning kan jag inte belägga hos Hansen, men blotta det faktum att han med sitt samhällsengagemang öppnar för misstänkliggörande är ett problem. Samtidigt kan jag omöjligt klandra honom för hans val: han har funnit en avgrundslik diskrepens mellan vad som behöver göras för att lösa klimatkrisen och vad våra politiker och makthavare faktiskt gör, och han vill inte att hans "barnbarn, någon gång i framtiden, skall ha anledning att se tillbaka och konstatera att morfar insåg vartåt det barkade men inte sa något".

Rockström har såvitt jag vet inga barnbarn, men bortsett från det tycker jag mig skönja en bevekelsegrund hos honom som påminner om Hansens.

Den stora förnekelsen ger ett starkt dagsaktuellt intryck, med mängder av hänvisningar till rapporter och arbeten från 2009 och 2010, och en lång diskussion om läget efter klimatmötet i Cancún i november-december 2010, samt till och med ett omnämnande av revolutionen i Egypten. Priset för denna dagsaktualitet ser vi dessvärre i att boken alltför snabbt verkar ha skyndats fram. Dess olika kapitel framstår mer som ett lapptäcke än som en logisk sekvens där varje kapitel följer naturligt på det föregående, och boken bjuder på en rad omtugg och upprepningar. Korrekturläsningen är bristfällig, och förutom rena språkfel har många andra störande felaktigheter slunkit igenom. Flera av diagrammen saknar begriplig gradering av y-axeln, och ett av dem (på sidan 100) har en skala som rimligtvis är fel med en faktor 1000 eller så (försåvida inte vi accepterar uppgiften att världen totala BNP ligger just över 40 miljarder USD). Världskartan på sidan 160 är värdelös i svartvitt eftersom blått (kyla) och rött (värme) båda landar i grått. Ett antal av de referenser som hintas i texten saknas i litteraturförteckningen. Författarna riskerar misstänkas för begreppsförvirring då de (sidan 68) talar om "ett intimt samspel mellan atmosfären [och] stratosfären"³, och texten blir onödigt svårläst då de (sidan 112) skriver "kvalificerar" då de av allt att döma menar "diskvalificerar". Ej heller ger sakpåståendet "Mer än 1,5 miljard människor dör en för tidig död varje år på grund av den dåliga inomhusluften" (sidan 64) något gott intryck; om vi skall tro vad författarna skriver när de på sidan 104 återkommer till saken rör det sig nog åter om att en faktor 1000 felaktigt har smugit sig in. Etc.

Vågar man hoppas på att författarna skall ta sig samman och åstadkomma en andra och något mer genomarbetad upplaga av boken? Det tycker jag deras lovvärda ansats förtjänar.

Fotnoter

1) Inte heller kapitlet med bemötanden av de klassiska klimatförnekarargumenten är helt tillfredsställande. En särskilt allvarlig lapsus menar jag att Wijkman och Rockström begår när de, i sin iver att framhäva hur kraftig och snabb den nu pågående globala uppvärmningen är, påstår (sidan 162) att den globala medeltemperaturutvecklingen de senaste 50 åren uppgår till cirka 0,8 grader. Om man jämför detta påstående med den temperaturserie (troligen den s.k. GISTEMP/GISS-serien) som författarna plottar på sidan 158 ser man att man måste körsbärsplocka start- och slutår väldigt noggrant för att alls kunna motivera en sådan siffra - helt i samma anda som det 1998-körsbärsplockande vilket de själva strax innan (sidan 157) dömt ut.

2) En iögonfallande lucka i deras diskussion är dock att de knappt säger ett ord om kärnkraftens eventuella roll i framtida energiförsörjning.

3) Stratosfären är en del av atmosfären. Av sammanhanget anar jag mig till att det handlar om ett skrivfel, där författarna med atmosfären egentligen avsåg troposfären.

Edit 2011-04-16: Angående Fotnot 1 har jag av Anders Wijkman nu fått veta att det även i detta fall rör sig om ett korrekturfel: med passagen "de senaste femtio åren" på sidan 162 avsåg författarna i själva verket "de senaste 150 åren".

Fredagsmys: IPCCs förutsägelser från 1851

Satirbloggen Denial Depot skriver om en artikel av Kesten C. Green, J. Scott Armstrong och Willie Soon, som undersöker hur väl IPCC (internationella klimatförändringspanelen) har lyckats förutsäga den globala temperaturen sedan 1851. Eftersom IPCC inte fanns 1851 har författarna fått använda sin egen fantasi. Läs mer på Denial Depot .

Det här måste vara en av de stolligaste artiklarna i den klimatvetenskapliga litteraturen någonsin (även om tidskriften International Journal of Forecasting inte är naturvetenskaplig). Så vem är då J. Scott Armstrong? Han är inte klimatvetare, utan en ekonom som har specialiserat sig på förutsägelser. Han får sägas vara mycket framstående inom sitt område. Armstrong blev inbjuden av det republikanska partiet till kongressförhören om klimatet förra veckan (han var också inbjuden 2007). Armstrongs och Soons artikel kan ses som ett riktigt skräckexempel på hur det kan gå när vetenskapen politiseras.

Ett annat av republikanernas vittnen var professor Richard Muller från Berkeley. Muller, som blivit mäkta populär inom förvillosfären sedan han kritiserat den så kallade hockeyklubban, skulle berätta om preliminära resultat från ett projekt för att skapa en "oberoende" global temperaturserie. Vad han hade att säga föll tyvärr inte republikanerna i smaken.

Uppdatering 2011-04-11: Armstrong skriver om sina pajaskonster i New York Times.

Maten och klimatet

-Vad spelar det för roll vad vi äter?

Att se över vad man äter är förmodligen det enklaste sättet för en genomsnittssvensk att minska sina utsläpp av växthusgaser. De val vi gör när vi är i affären för att handla mat står för en relativt stor del av vår individuella klimat- och miljöpåverkan. Genom att äta mindre kött och mer grönsaker går det att minska sina klimatutsläpp rejält.

Redan i Bibelns Första Mosebok uppmärksammas att starka känslor runt odling respektive köttproduktion kan leda till konflikter på sikt. Här studerar Kain och Abel energiutveckling vid förbränning av råvaror. (Bilden är tagen från Wikimedia Commons)

Som ett steg i arbetet för de sex av de nationella miljömålen som berör livsmedelsområdet har livsmedelsverket nyligen lanserat en ny informationssida om matens miljö- och klimatpåverkan. I pressmeddelandet lyfter de fram att ungefär en fjärdedel av de utsläpp av växthusgaser som svenska hushåll orsakar kommer från det vi äter under matens och dryckens väg från jord till bord. Våra matvanor påverkar även miljön bortom matens klimateffekter. Matproduktionen använder stora mängder växtskyddsmedel, släpper ut stora mängder gödningsmedel i naturen, leder till att enorma arealer skogar huggs ner och har lett – och leder – till att många fiskpopulationer mer eller mindre fiskats ut.

Ska man äta kött...

För de allra flesta står köttkonsumtionen för den i särklass största enskilda miljöpåverkan när det gäller maten. Det är dessutom en påverkan som ökar ganska mycket. Idag äter en genomsnittssvensk 65 kilo kött per år. Det är drygt tjugo procent mer än för tio år sedan.

Om vi håller oss till svenska förhållanden så ger gris och kyckling upphov till betydligt mindre utsläpp av växthusgaser än nöt och får. Ett kilo nötkött orsakar 15-40 kilo växthusgaser, vilket är ungefär tio gånger så mycket som ett kilo kyckling. Men gris och kyckling föds å andra sidan oftare upp på soja och spannmål, medan nöt och får oftare får grovfoder. Odlingen av sojan och spannmålet använder mycket mer växtskyddsmedel än odlingen av grovfodret. Man kan alltså lätt hamna ur askan i elden om man gör det klimatmässigt välmotiverade bytet från exempelvis nöt till fläsk.

När det gäller allt det kött vi lägger på våra tallrikar finns det många faktorer som påverkar hur mycket utsläpp av växthusgaser det orsakat. Transporter är en sådan faktor. Kött som transporterats långt ger givetvis upphov till mer utsläpp än närproducerat, om allt annat är lika. Men om det närproducerade köttet däremot kommer från djur som helt eller delvis fötts upp på exempelvis soja från Sydamerika ger kanske transporterna av sojan upphov till mer utsläpp än om den getts till djur i Sydamerika och köttet sedan transporterats hit. Transporterna ger också upphov till en förhållandevis liten andel av de utsläpp köttproduktionen orsakar.

Nötkött från Brasilien har en annan stark klimatpåverkan. Brasilien är idag världens största exportör av nötkött. Samtidigt är köttproduktionen den viktigaste orsaken till avskogningen i Amazonas. Skogen bränns ner för att skapa ny jordbruksmark vilket resulterar i en utarmning av den biologiska mångfalden, och stora utsläpp av växthusgaser. Boskapsuppfödningen har hittills tagit 60-70 procent av den avskogade marken i anspråk. Visserligen kommer en mycket liten del av det exporterade köttet från de avskogade delarna av Amazonas. Kött från avskogade områden utgör nämligen bara cirka sex procent av den totala köttproduktionen. Men, de sex procenten kött orsakar ungefär 25 gånger mer koldioxidutsläpp än köttet som produceras i övriga Brasilien. Medelvärdet för koldioxidutsläpp vid köttproduktion i Brasilien blir därmed dubbelt så högt som i Europa.

...eller fisk...

Att byta ut kött mot fisk är heller inte helt okomplicerat om man ska mäta effekterna på det globala systemet. Klimatpåverkan kommer främst från bränslet till fiskebåtarna. Men fisk är å andra sidan i stor utsträckning en vild resurs som vi redan överutnyttjar, och skulle vi försöka ersätta bara en mindre del av vår globala köttkonsumtion med vildfångad fisk skulle vi raskt dammsuga rent i världens hav. Vissa fiskarter och fångstmetoder är i alla fall bättre än andra, och WWF har tagit fram en konsumentguide att ta till hjälp om man vill välja fiskarter från livskraftiga bestånd och undvika att köpa arter som idag är överfiskade. Framförallt ”Fiskguiden i fickformat” i högerspalten i länken ovan har en tydlig lista.

Fiskodling å sin sida är den snabbast växande animaliska livsmedelsproduktionen. År 2005 stod odling för hela 34 % av världens totala produktion av fisk och skaldjur. Men odlad fisk har sina egna problem. För det första blir fiskodlingarna lätt sjukdomshärdar som kan slå ut det vilda fiskbeståndet och som kräver insatser av antibiotika för att odlingarna själva ska ge en acceptabel avkastning. För det andra så konsumerar vi i Sverige framförallt rovfiskar som lax och torsk. Den typen av odlad fisk är inte oberoende av vildfiske eftersom den kräver ett foder som åtminstone delvis är baserat på marin råvara. Här kan det i bästa fall röra sig om biprodukter från fiskberedningsindustrin (t ex rens, skinn, ben, huvuden), men oftast används vildfångad fisk som fiskas i ett riktat industrifiske och för vilken det i dagsläget inte finns tillräcklig avsättning på konsumtionsmarknaden (t ex strömming, skarpsill, tobis, blåvitling, anchoveta). Dels är det alltså svårt att öka mängden odlad fisk hur mycket som helst utan att riskera att vilda fiskbestånd drabbas. Dels hade det varit mycket mer effektivt om vi själva åt den strömming som vi nu matar rovfiskarna med, eftersom det mellansteget ger stora förluster i mängden fiskråvara som finns tillgänglig. Ett kilo fiskfoder omvandlas ju inte till ett kilo lax.

... eller ska vi alla bli vegetarianer?

Nja, att minska mängden kött man äter innebär inte automatiskt att man måste bli vegetarian. Nu är dessutom inte alla kossor och får av ondo. Vi vill ha en del betande djur som håller landskapet öppet och ökar den biologiska mångfalden, och vi vill kunna producera mjölk, ost och en del andra nyttigheter som kommer från dessa djur. Men, för att kunna producera den mjölk vi behöver, och för att behålla de landskap vi vill ska vara öppna, så skulle vi klara oss med en bråkdel av de får och i synnerhet kor som vi har idag. Gris och kyckling, som ur klimatsynpunkt är bättre än kor och får, bidrar inte till att underhålla odlingslandskapet på samma sätt. Sen finns det ju andra sätt att få i sig protein som inte kommer från växtriket, men det låter, åtminstone i skribenternas öron, mindre tilltalande.

Även när det gäller vegetabilier finns det skillnader i klimatpåverkan. Grova och tåliga grönsaker som rotfrukter, broccoli och lök påverkar klimatet mindre än växthusodlade grönsaker som tomat, sallad och gurka. Det går också att lagra grövre grönsaker under längre tid vilket minskar svinnet. Även utomhusodling av vissa vegetabilier kan vara kopplad till stora utsläpp av växthusgaser. Det tydligaste exemplet är risodling som i dagsläget står för 20% av alla metanutsläpp orsakade av människas aktiviteter.

Ett annat exempel är palmolja som återfinns i ett stort antal olika produkter. Lite förenklat kan man anta att alla produkter som innehåller olja där det inte uttryckligen står vilken slags olja det är (raps, oliv, solros etc) innehåller palmolja. Stora arealer skog har huggits ned i framför allt Malaysia och Indonesien för att ge plats för palmoljeplantage, vilket åter leder till minskad biodiversitet och stora utsläpp av växthusgaser. Palmoljan används inte bara till matproduktion utan till största delen som biobränsle, men inte ens biobränsleproduktionen går plus klimatmässigt om man hugger ned regnskog för att odla palmolja. (Om man använder andra jordar kan man däremot göra en klimatvinst med avseende på biobränslet).

Ytaspekten

Som den eminenta bloggen Ekologistas.se nyligen påpekade, finns det en aspekt till på vegetarisk diet gentemot att äta kött, och det är landytan som går åt till köttproduktion vs soja och spannmålsproduktion. En tämligen häpnadsväckande bit statistik är att i runda slängar 80 procent av all jordbruksmark på planeten på ett eller annat sätt direkt används till köttproduktion. Verkningsgraden på en ko eller ett får är nämligen rent ut sagt usel. Endast 1% av energimängden i form av foder vi stoppar in i kossan får vi ut när vi äter köttet. Fläsk och fågel är åtminstone bättre, där får vi ut 14 respektive 16% av den instoppade energin.Djurhållningen tar alltså upp en bra mycket större yta än vad vi skulle behöva för att producera samma mängd energi till oss själva från spannmål, soja etc.

Vad innebär det här då? Jo, köttproduktionen medför inte bara stora utsläpp av växthusgaser och stora miljöproblem lokalt och globalt, utan den stora ytan kan vara ett bidragande skäl till att priserna på baslivsmedel är så höga. Landyta är inte en obegränsad resurs, och den ytan som finns vill vi använda till många olika saker. Vi vill producera mat, vi vill odla biobränslen och sist, men absolut inte minst, är vi beroende av alla övriga ekosystemtjänster som naturliga ekosystem levererar, däribland rent vatten. Ju mer yta vi behöver utnyttja, desto högre blir priset på mark. Höga markpriser har (minst) tre konsekvenser: 1) matpriserna tenderar att öka, 2) det blir mer lönsamt att driva bort eller på annnat sätt ta över mark som ägs av fattiga bönder*, och 3) det ekonomiska incitamentet för att hugga ner skogar för att använda som jordbruksmark, eller för att omvandla åkermark till plantage för energigrödor, ökar.

En halvering av köttkonsumtionen skulle göra att vi kunde flerdubbla produktionen av biobränslen utan att påverka den globala tillgången på mat negativt. Att säga att produktionen av biodrivmedel innebär att maten blir dyrare är alltså i och för sig sant, men då har man ignorerat den minst lika stora effekten av – den dessutom kraftigt ökande – köttkonsumtionen.

De val vi gör i matbutiken kan alltså spela stor roll för den belastning vi utsätter ekosystemen för, och därmed vår långsiktiga möjlighet att försörja oss själva. Summa summarum, till syvende och sist, och med alla aspekter ovan med i beräkningen kan vi inte sluta oss till annat än att det där med vad man ska äta är en djungel. Hur man än vänder sig är det ändå alltid klimatmässigt bättre att äta vegetabilier än att äta kött**. Den enklaste tummregeln i nuläget om man väl står där i affären och tvekar blir alltså ändå att äta mer vegetariskt, hålla ett öga på vilken fisk som åker ner i varukorgen, och när man köper kött att välja i första hand kött från frigående kor och får eller köpa annat kött med lägre klimatbelastning. Och slutligen – se upp för palmolja.

Skribenter: Mia och Kim

*De tre konsekvenserna listade ovan kommer ur Azars artikel. För en intressant infallsvinkel på punkt 2 har SVT en text om så kallad land grabbing här.

**Uppdatering 2011-04-08 Se resonemang om hållbar köttproduktion i kommentarerna.

Referenser:

Texten bygger till största delen på livsmedelsverkets informationssida Mat och miljö.

Azar, C., 2011. Biomass for energy: a dream come true. . . or a nightmare? Opinion, Climate Change, DOI: 10.1002/wcc.109 Online submission

Cederberg, C., U. M. Persson, K, Neovius, S. Molander, R. Clift, 2011. Including Carbon Emissions from Deforestation in the Carbon Footprint of Brazilian Beef. Environmental Science and Technology, 45, 1773–177.

Danielsen, F., H. Beukema, N.D. Burgess, F. Parish, C.A. Bruhl, P.F. Donald, D. Murdiyarso, B. Phalan, L. Reijnders, M. Struebig, E.B. Fitzherbert, 2009. Biofuel Plantations on Forested Lands: Double Jeopardy for Biodiversity and Climate. Conservation Biology, 23: 348–358. doi: 10.1111/j.1523-1739.2008.01096.x

Qiu, J., 2009. China cuts methane emissions from rice fields. Nature News, doi:10.1038/news.2009.833

Reijndersa, L., M.A.J. Huijbregts, 2008. Palm oil and the emission of carbon-based greenhouse gases Journal of Cleaner Production, 16 (4), 477-482

Wirsenius, S., C. Azar, G. Berndes, 2010. How much land is needed for global food production under scenarios of dietary changes and livestock productivity increases in 2030?. Agricultural Systems 103, pp. 621-638

Ziegler, F., 2008. På väg mot miljöanpassade kostråd, Delrapport fisk. Livsmedelsverkets rapport 10 – 2008

Ingemar Nordin på SVT debatt

"Jag inser förstås att den lilla extremistiska gruppen UI [Uppsalainitiativet] helt och fullt sålt sig till denna kampanj och är ute efter att svärta ned alla meningsmotståndare. I brist på sakliga argument och vetenskaplig kompetens så tar de till guilt-by-association och konspirationsteorier i stället. Ingen av dem har den minsta inblick i klimatvetenskap eller i vetenskaplig metod. Samtidigt uttalar de sig med samma låtsade auktoritet som 90-talets antitobakslobbyister, som 80-talets ”skogsdödsalarmister” eller som 30-talets rasbiologer.

I UI:s genompolitiserade värld finns bara svart eller vitt. Ingenting av det som hör vetenskapen till, såsom delade meningar, saklig diskussion, empiriska fakta och kritiskt tänkande, verkar de ha någon förståelse för. De tillhör i sanning vetenskapens dödgrävare."

"Men när det gäller Uppsalainitiativet är jag mer betänksam. Här undrar jag om man inte passerat gränsen för det riktigt friska: från det genomtänkt strategiska och listiga till det mer emotionellt sjuka. De verkar rätt och slätt ha ett patologiskt hat mot alla som understår sig att tänka själva när det gäller klimatet."

Dessa två citat är från professor Ingemar Nordin - det första är avslutningen på Nordins svar till vår artikel på SVT Debatt (återgiven här på bloggen), och det andra är från bloggen The Climate Scam, där Ingemar är en av skribenterna.

Det verkar som att Ingemar Nordin inte tycker om att själv bli granskad och kritiserad.

Här följer några reflektioner om vårt inlägg och Ingemar Nordins svar.

• Vi har inte påstått att Nordin var medlem i någon tobakslobbyorganisation. Han var snarare en av de som upprepade tobakslobbyns budskap. Hans insändare passade väl in i det mönstret: fixering på osäkerhet, påståenden om att vetenskapen har blivit politiserad ("etnisk rensning av rökarna"). Någon objektiv bedömare var Nordin knappast.
  
• Det skulle ha varit intressant att veta var Nordin står idag när det gäller passiv rökning och lungcancer (rubriken "Jag hade rätt om tobaken då, idag har jag rätt om klimatet" var inte Nordins val).
  
• Vi påpekade i vårt inlägg att Nordin inte tog upp andra allvarliga skadeverkningar av passiv rökning, tex astma, lunginflammation, bronkit, och hjärt-och-kärl-sjukdomar (bara dålig lukt och allergier nämndes). Han nämner inte heller dessa effekter i sitt svar till oss. Om Nordins avsikt 1995 hade varit att upplysa om det vetenskapliga läget så är denna underlåtenhet märklig, i synnerhet eftersom man redan 1992 var medveten om att passiv rökning låg bakom en betydande dödlighet i hjärt-och-kärl-sjukdomar.
  
• Nordins insändare anno 1995 fick faktiskt ett svar i DN från Göran Pershagen, professor i miljömedicin vid Karolinska Institutet. Pershagen höll inte med Nordin utan skrev bland annat att "beskrivningen av kunskapsläget är missvisande" om Nordins artikel.
• Vi har lite svårt att förstå hur det kan vara viktigt att Nordin informerar allmänheten att det pågår "en etnisk rensning av rökarna som kulturgrupp" men när vi citerar honom om detta så är vi "vetenskapens dödgrävare" och jämförbara med "30-talets rasbiologer".
• När det gäller klimatfrågan så har Nordin så tunt på fötterna att han vid olika tillfällen har hänvisat bl a till La Rouche-rörelsens publikationer och till Marc Morano (Climate Depot), fd Swiftboat-kampanjare och assistent till den amerikanske senator Inhofe (som ville åtala misshagliga klimatforskare, vilket Nordin verkar uppskatta). Att en person som påstår sig vara intresserad av att undersöka politiseringen av klimatfrågan okritiskt anammar sådana källor är ytterst märkligt. Men om någon känner till att Nordin vid något tillfälle har haft något insiktsfullt att säga om sagda politisering så är vi intresserade.
  
• Vi har under åren riktat mycket saklig kritik mot Nordin och resten av Stockholmsinitiativet (även om vi bara hinner skrapa på ytan), men det är ytterst sällan vi får någon respons. I stället för att fabulera om vår "brist på sakliga argument och vetenskaplig kompetens" så borde Nordin någon gång försöka masa sig hit och se vad vi faktiskt skriver. Att göra så skulle vara empiri, ett begrepp som en professor i vetenskapsteori torde vara bekant med.
• Om Nordin uppmärksammar detta inlägg, så förutsäger vi att han kommer att kalla det för ett personangrepp.

Den som vill läsa mer om kopplingarna mellan tobakslobbyn och klimatlobbyn kan göra det i bl a Oreskes och Conways bok Merchants of Doubt, som vi har skrivit om här och här. Behöver vi påpeka att vetenskapshistorikern Naomi Oreskes är ett av klimatförvillarnas främsta hatobjekt?

Uppdatering 110404: En del personer kan finna Nordin-citaten ovan något stötande, men ingen av Ingemars blogg-kollegor och fans har något att invända - tvärt om. Det dyker upp några utomstående kritiska röster (Klas Eklund och signaturen "jag") i trådarna, men dessa bemöts med hånfullheter.


Uppdatering 110515: Professor Lennart Bengtsson kommenterar Nordins påståenden och aktiviteten på bloggen The Climate Scam här på UI.

Flygets klimatpåverkan ännu osäker

Flygets totala klimatpåverkan diskuteras ofta eftersom jordens befolkning antas resa mer med flyg i framtiden. Och förutom att flygplanen idag släpper ut koldioxid från bränslet så påverkar flyget också genom så kallade kondensstrimmlor (bilden). Flygplanen bildar moln på en höjd som gör att de bidrar till att förstärka växthuseffekten. Flyget står för ca 3% av de mänskliga koldioxidutsläppen men totala effekten inklusive kondensstrimmorna ger uppskattningsvis 2-14% av mänskliga klimatpåverkan. Påverkan från flyget är alltså osäker men ytterligare data har nu tillkommit via en studie som publicerats i Nature.

Studiens resultat är kanske inte så överaskande för den som följt debatten men det är nya resultat framtagna på ett nytt sätt. Resultaten visar i alla fall att flyget historiskt kan ha bidragit mer till växthuseffekten genom molnbildning än genom utsläpp av koldioxid. Det finns dock fortfarande stora osäkerheter med studien, författarna pekar bland annat ut svårigheter med att modellera hur molnen beter sig och viss fysik i modellen.

Man bör dock komma ihåg att utsläppen av koldioxid stannar i atmosfären mycket längre än vad de bildade molnen gör. Detta betyder att ifall man kunde minska molnbildningen genom att flyga lägre så skulle den molnbildande klimatpåverkan försvinna mycket snabbare än den klimatpåverkan man får från utsläppet av koldioxid.

Om Uppsalainitiativets politiska hemvister

Upplagd 1 april

Bilden symboliserar hur jorden kan kylas (blå färg) om vi övergår till icke-fossila teknologier (hammare & skära). Mänskligheten bör också övergå till en helt vegetarisk kost (sädesaxen). Solens ljus (gult) påverkar inte klimatet.

Vi skriver inte så mycket om politik här på Uppsalainitiativet, men vi vet att många av våra läsare är nyfikna på var vi egentligen hör hemma politiskt. Varför gillar vi inte senator Inhofe? Varför vill vi inte komma på Freedom Fest 2011? Det kanske inte endast beror på att vi tycker att namnet är ett språkligt missfoster. Varför har vi inte recenserat Ayn Rands "Och Världen Skälvde"? Beror det på vi är en hop vänsterextremister? Här kommer den osminkade sanningen om Uppsalainitiativets olika medlemmars politiska uppfattningar.

Calle:

"Jag har alltid haft hjärtat till vänster. Ett starkt samhälle, med en stark miljövård, det är vad jag tror på. Som i gamla Östtyskland, även om inte allt var bra där. Men där fanns det inga miljöproblem, minsann! Där fanns det ingen global uppvärmning."

Magnus:
"Mänskligheten står inför sin största utmaning någonsin, och dagens politiska strukturer räcker inte till för att hantera den. Alla nationer tar bara hänsyn till sina egna kortsiktiga intressen. Vad som behövs är en global styrning av världens ekonomier. En slag världsregering, ledd av FN och IPCC och Världsnaturfonden. Det är det enda som kan avvärja katastrofen. Och Maurice Strong och Romklubben måste också vara med och leda. George Soros, Bilderberggruppen, Google, Anders Wijkman, Karin Bojs, Barack Obama. Hmm, vi kanske skulle ha flera världsregeringar så att alla får plats."

Lars:
"Energipolitiken är nyckeln till framtiden. Jag vill att år 2020 ska all energi i Sverige produceras med vindkraft. Jag vet att det låter mycket, men ett sådant mål skulle bli en fantastisk stimulans för vindkraftindustrin. Sverige skulle kunna bli världsledande, vi skulle kunna gå om danskarna. Nej, jag har inte betalt av vindkraftindustrin att säga detta, även om det hade varit trevligt, he he. De har inte råd att anställa bloggare. Ännu"

Olle:

"Jag brukar likna mig själv vid en vattenmelon: grön på utsidan, röd på insidan, och med små svarta kärnor. Vattenmeloner är förresten utmärkt mat - klimatvänliga och nyttiga. Jag tycker att vi ska ha högre skatter och mer statlig styrning. Och jag tycker att nätet är alldeles för fritt. Det är inte bra att vem som helst kan skriva vad han/hon tycker. Det finns så många som inte tycker som jag, t o m andra professorer, och det borde man sätta stopp för."

Anders E:

"Jag vänder mig mot konsumismen i det västerländska samhället. Alla tänker bara på det materiella. Köp, köp, köp! Världens resurser räcker inte till. Själv förbrukar jag inga resurser, utan jag återanvänder allt. Jag bär kläder som är vävda av mitt eget hår, och min veganska mat odlar jag i krukor på min balkong, gödslade med mina egna restprodukter. Och jag är lika lycklig för det. Jag vill att alla ska leva som jag. Det borde vara lag på det. Inga TV, inga bilar, inga köpcenter."

Kim:

"Jag var i många år miljöpartist, men miljöpartiets förborgning har gjort mig besviken. Därför har jag varit med och grundat Miljövänsterpartiet. Men även de ville inte gå tillräckligt långt, så därför grundade jag de Gröna Khmererna. Vår ideologi är att djur och växter är viktigare än människor. Vi har ett jättebra program, fast det är hemligt tills vi har tagit makten."

Per:
"OK, jag är inte så väldigt politiskt intresserad. Ärligt talat är mitt intresse mer av ekonomiskt natur. Jag säljer utsläppsrätter till senildementa åldringar. Nämnde jag förresten att Al Gore är min stora idol? När jag har tjänat tillräcklig mycket tänker jag också köpa ett flygplan."

Mia:

"Sedan jag slutade mitt arbete som informatör för GRU (Sovjets militära underrättelsetjänst) har jag ägnat min tid åt att undergräva det kapitalistiska systemet inifrån. Den västerländska demokratin är svag och lätt att manipulera med våra sofistikerade propagandametoder. Global uppvärmning, ha! I Sibirien är det kallt! Soldaty! Pobeda u nas v rukash!"

Erik:
"Jag är katastrofist-alarmist-panikist-apokalysist (KAPA). Min ideologi är att allt är farligt och kommer att gå åt helvete. Därför är jag emot allt. Vi måste ta till drastiska och drakoniska åtgärder mot allt!"

Z:
"På 1400-talen var koldioxidkoncentrationen i atmosfären ungefär 280 ppm. Det var kallt och skönt, och folk visste sin plats. Vi hade effektiva sätt att ta hand om dem som avvek från den rätta läran i stället för detta eviga käbbel som det blir idag. Genom att under loppet av ett par år stänga ner all elförsörjning kan vi stoppa den destruktiva Upplysningen - både bildligt och bokstavligt. Earth Hour - Every Hour!"¨

Patrik:

"Jag är Wicca. Jag dyrkar moder Gaia. Moder Gaia är vredgad nu, för vi släpper ut en massa onaturlig koldioxid i luften. Därför måste vi visa att vi ångrar oss. Alla världsledare borde dansa för att blidka moder Gaia. I månskenet. Och så blir man lycklig av dans. Magiska svampar!"

Anders M:
"Jag är känd som en lågt meriterad politisk aktivist på vänsterkanten som försöker utnyttja vetenskapliga argument för att komma åt personer med åsikter som jag inte gillar. Men egentligen är jag någonting helt annat. Jag är en kommunistisk mullvad, Talpa europaea. Mitt politiska mål är att ta över ytvärlden med hjälp av min Röda Mullvadsarmé. Men då måste mänskligheten försvagas först. Utan olja och kol så är ni hjälplösa mot våra mäktiga klor. Den 1 april slår vi till."

Som synes finns en rad olika politiska uppfattningar representerade inom Uppsalainitiativet. Här hittar man nästan allt förutom högerextermister. Men det gör inget att vi tycker olika om politik: det viktiga är att det råder konsensus om vetenskapen.